Rapport från en fågelholk.

Mörker.

Värme och mörker.

Jag ligger här och hör mina syskon pipa lite förstrött runt omkring mig och ser en strimma ljus sakta sila in ovanifrån genom en liten öppning.

Men vad nu ?

Plötsligt blir det mörkt.

Nä, nu blev det ljust igen och någon försöker trycka in något i munnen på mig. Jaha, det är den där stora fågeln som kommer med mask och små konstiga kryp som jag tydligen skall stoppa i munnen.

Konstigt. Det känns så bra när jag tuggat i mig en bit mask, eller liten skalbagge. Som om magen blir lycklig och jag känner mig stark. Jag känner för att röra på mig.

Men här är så trångt. Om jag försöker flaxa med mina vingar så slår jag ofelbart till något av syskonen som bara börjar gnälla och försöker flaxa tillbaka på mig.

Jag undrar vad som finns där utanför? Ute i ljuset?

finns det plats att flaxa mer där ?

Nej, jag slumrar nog lite.

Tids nog så lär det visa sig. Bara jag blir lite starkare skall jag utforska hålet där uppe och se vad som verkligen gömmer sig där ute i ljuset.

Det måste ju vara massor av maskar och skalbaggar med tanke på den aldrig sinande ström vi får hit från den stora fågeln.

Gääääsp.