Viljan finns - tiden saknas.

Jag låg i går kväll, de minuter det tog mig att somna, och planerade vad jag skulle skriva idag. Det var en idé om drömmar, sömnprateri och massa annat som återkopplar till just detta.

Det har ju blivit lite av en favorit just det där med drömmar för min del. Men alltför snart tog just drömmarna vid. Om de dessutom medförde att jag pratade i sömnen kan jag inte uttala mig om då jag inte hör mig själv när jag sover.

Dock föll tanken som vanligt med att det har varit fullt upp precis hela tiden idag. Dessutom så ställde ju vädret till det och resan till jobbet tog mycket längre tid än planerat på grund av det där vita eländet som hade lagt sig över hela tillvaron i morse.

Nåja, nu kan jag spara de tankarna och funderingarna till en annan dag och istället bara konstatera att det är en typisk måndag.

Och med det faller jag tillbaka i mina kalkyler och önskar er en

God måndag.

En fredag mitt i livet.

Ja, det är faktiskt precis vad det är.

Jag kan inte garantera att det är mitt i livet, men det skulle mycket väl kunna vara det. Å andra sidan skulle det kunna vara i slutet av livet också. Det enda som är helt säkert är att det inte är i början. Det är jag helt övertygad om.

Eller.....

Så nu hoppas jag att vetenskapen inte kommer med ett litet piller så att jag blir 400år för då har jag ljugit för er.

Inte heller kan jag bli en ny bibelkaraktär i gamla testamentet eftersom de envisas med att bli uppåt 900 år och i det fallet skulle jag faktiskt fortfarande vara precis i början av mitt liv.

Nåja. Det är fredag. Fredag är en bra dag för det mesta. I morse studsade jag dessutom upp ur sängen pigg och utvilad efter att ha somnat så tidigt igår att man hade kunnat tro jag var sjuk eller något. Men icke, jag var bara trött och tog tillfället att faktiskt lägga mig och sova i tid.

Inget "jag skall bara läsa ett kapitel till", eller "jag kan väl lägga några bokstäver i Wordfeud".

Nej då, precis som jag hade bestämt mig för så slöt jag mina klarblå och somnade som ett barn. Det råkade i och för sig medföra att de blå slogs upp redan strax före 5 i morse också. Men jag somnade om och kunde när klockan ringde studsa upp, kvittrandes som en lärka.

Men säg den lycka som varar för evigt. Fredag SKALL vara den bästa trafikdagen i veckan, men eftersom det finns människor som är dumma i huvudet och tror att tunnlar är oändligt höga så medförde det en massa extra trafik på väg till jobbet. Men ingen katastrof.

Jag läste, dessutom, någon timme senare att trafiken stod ytterligare mer still eftersom det låg en överkörd svan på vägen. Men den slapp jag i varje fall. Och inte var det jag som kört på den heller.

När jag ändå håller på att skriva om ingenting så har det slagit mig en sak. Om jag jämför radio med tidningar och då speciellt "de två skvallertidningarna på nätet" så kallar radion Zigenarna vars läger skall rivas för Europamedborgare medan tidningarna skriver Romer. Jag vet inte exakt vad som är tanken med detta. Men som bildad människa vet jag att de härstammar från i närheten av Indien och att de inte anser sig vara medborgare någonstans. Och att då lägga på dem stämpeln Europamedborgare bara för att de skall få lov att tigga och bete sig tycker jag är lite fult.

Det är återigen en sådan här grej att kallar vi inte saker för vad de är så finns inte problemet. De vill inte vara någonstans och ingen vill ha dem där de är.

Inte helt enkelt att lösa helt enkelt.

Men det är som sagt en vanlig fredag mitt i livet och då föredrar jag att inte lösa just denna fråga. Inte så många andra heller om jag skall vara ärlig.

Vad skall vi äta idag ? är en fråga som är ganska lagom för mig just nu. Förutom då allt jag måste göra jobbmässigt. Men varken världsfred eller zigenarproblematik står på schemat just idag.

Så med detta återgår jag till det jag borde och önskar er alla en:

God fredag och trevlig helg.

Att äta är att dö en smula....

I varje fall om man får ett möte bokat precis i lunchtid vilket innebär att man inte kan äta sin matlåda utan blir hänvisad till att äta lunch ute med kollegor.

I varje fall om man lyckas hamna på O´learys och äta någon form av Hamburgare.

Gott - Ja absolut.
Bra salladsbuffé - Ja, men hade inte behövts.
Proppmätt - Absolut.
Redo att falla ihop i en hög och självdö en smula - Troligen.

Annars så är det ju faktiskt så att oavsett hur nyttigt man äter, om det är massor med rivna morötter och ångkokt fisk eller en slabbig pizza eller härligt testosteronstinna pommes så kommer man ju för varje måltid ändå närmare döden.

En del måltider kanske tar en två steg ditåt istället för ett, men åt det håller går det i varje fall. Till och med om man hoppar över en måltid så är man på väg.

Jag går mot döden vart jag går helt enkelt. Och dagens Hamburgare fick mig att minnas det med tydlighet för nu, 3 timmar senare, känner jag mig fortfarande lite halvdöd.

Så med ena foten i graven och andra i en kalkyl passar jag på att önska er alla en....

.....God torsdag.

När och för vem skall man visa medkänsla ?

Ibland funderar jag på just detta.

Det är klart att man känner medkänsla för folk i olika situationer och känner för personen i fråga när man hör om något tråkigt eller jobbigt som händer.

Men när skall man visa medkänsla på ett mer direkt plan ?

Är det när det är någon man känner ytligt ?
Någon man känner väl ?
Någon man verkligen bryr sig om ?

Eller är det helt enkelt så att man ALLTID skall visa någon form av medkänsla men att nivån av den beror på ovanstående frågor.

Ibland får man sympati för någon men är rädd att man är påflugen om man frågar och bryr sig för mycket.

Ibland önskar jag att jag kunde få sympati, men människan i fråga är kanske någon jag tycker illa om eller är helt egal inför och då är frågan om jag verkar känslokall om jag inte visar något, även om det antagligen skulle verka som fejk om jag gjorde det.

Det är inte helt enkelt.

Som så mycket annat i livet. Men rädslan att göra fel finns ju alltid.

Sådan är jag.

God onsdag.

Vad är det med kyrkor ?

Jag vaknade i morse med kyrkor i huvudet.

Inte kyrkklockor som klämtade och fick huvudet att värka och bete sig utan snarare tankar på kyrkor. Jag sluter mig till att jag alltså måste ha drömt något om kyrkor.

Men kyrkorna har dröjt sig kvar och jag börjar fundera på varför kyrkor egentligen gör så stort avtryck även om jag faktiskt inte är mer religiös än att jag inte orkat gå ur svenska kyrkan.

Jag har iofs gift mig i kyrkan, döpt dottern i kyrkan, varit på ett antal begravningar osv. Men det är egentligen inte sådana här tillfällen jag tänker på när jag tänker på kyrkor.

Det är snarare att gå in i en kyrka när man är någonstans och känna svalkan, känna hur lugnet sänker sig. Sätta sig ned och lyssna på tystnaden eller någon tafflig kyrkokör eller kantor som övar lite. Det är mer så jag tänker mig kyrkor. Eller när jag själv sjungit och spelat i kyrkor. Det har ju blivit ett antal konserter med kören genom åren men mitt första framträdande var redan i 3:e klass när jag och en kille från parallellklassen fick sjunga någon julsång när det var dags för jullov.

Sedan spelade jag Oboe i kyrkan på en annan julavslutning. Måste väl ha varit i femman eller så. Det jag minns från detta framträdande var att jag fick en spricka i röret och svor till. Inte helt lämpligt.

Nåja. Det var egentligen inte sådana här saker som fanns i huvudet heller.

Inte heller den fantastiska upplevelse det var när jag klev in i en kyrka på Shetlandsöarna och hittar en pelare där en viking hade ristat in lite runor. Typ Svein was here, eller något sådant. Det var häftigt och klart kul upplevelse. Men inte den känsla som fanns i morse.

Jag har alltså inget riktigt svar på vad det är med kyrkor. Varför vaknade jag tänkandes på dem. Varför rör de sig i mitt huvud idag.

Jag vet inte.

Ni vet inte.

Men värre saker kan ju huvudet fyllas med.

God tisdag.

I krig och kärlek....

Jag undrar hur det är i just fallet med Ukraina.

Är det så att Putin är sugen på krig, vilket gör att han beter sig som han gör. Eller är det kärlek till Krimhalvön som får honom att agera på detta sätt ?

Inte begriper jag vilket.

Egentligen spelar det mig inte så stor roll heller. Jag är ju en fridfull människa som helst vill att alla skall vara vänner med varandra och glada också. Även om jag själv kan tillåta mig att vara lite butter så föredrar jag absolut om andra människor (om de inte är buttra på mitt sätt) är glada.

Nåja. Detta om läget i världen.

Som ni märkt så var jag inte så duktig på att hålla mina föresatser att skriva varje dag. Det sket sig ganska omgående och som vanligt skyller jag på jobbet.

Nu är dock det absolut värsta över och jag hoppas kunna falla tillbaka till en mer normalhög arbetstakt där jag faktiskt då och då kan lägga några minuter åt att kommentera både världsläget och skvaller rent generellt.

Fast ärligt talat. Skvaller är det dåligt med just nu. Om jag läser i "skvallertidningen på nätet" så är det mesta skvallret om melodifestivalen. Det kan ju tyckas som ett lämpligt ämne att skvallra om, men det är inga smaskiga detaljer. Dessutom så är årets upplaga den sämsta hittills vilket gör det ännu mer ointressant.

Sedan har visst den vårt enda hopp i friidrott gått och skiljt sig. Det spekuleras vilt i om hon köptes till Sverige bara för att vi skulle kunna få några medaljer och om äktenskapet var arrangerat. Inget skulle förvåna mig faktiskt. Men på något sätt känns det som ett steg tillbaka till 1700-talet att köpa sig en neger.

:-)

Och med detta önskar jag er en God torsdag.

Jag ville bara undra....

Vad som hände egentligen.

Det är måndag morgon och jag upptäcker direkt att jag inte kommer hinna skriva något.

Oavsett mina goda avsikter att skriva varje dag så har det dykt upp saker och deadlines både imorgon och på onsdag vilket gör att jag inte kan hitta någon tid att vara speciellt spirituell just nu.

Men för att ändå tillägga något till debatten så var varken Lets dance eller andra chansen något direkt att hurra för i helgen.

Allt blev dock uppeldat som skulle bli det och nu återstår bara två störa högar tegel, vilket är ungefär vad som var målet med helgen.

Kallt och rått var det dock, men det får man stå ut med.

Sådär. En väldigt kort sammanfattning hann jag i varje fall med. Jag ber att få återkomma när jag känner att jag har koll på läget igen.

God måndag.