Att äta är att dö en smula....

I varje fall om man får ett möte bokat precis i lunchtid vilket innebär att man inte kan äta sin matlåda utan blir hänvisad till att äta lunch ute med kollegor.

I varje fall om man lyckas hamna på O´learys och äta någon form av Hamburgare.

Gott - Ja absolut.
Bra salladsbuffé - Ja, men hade inte behövts.
Proppmätt - Absolut.
Redo att falla ihop i en hög och självdö en smula - Troligen.

Annars så är det ju faktiskt så att oavsett hur nyttigt man äter, om det är massor med rivna morötter och ångkokt fisk eller en slabbig pizza eller härligt testosteronstinna pommes så kommer man ju för varje måltid ändå närmare döden.

En del måltider kanske tar en två steg ditåt istället för ett, men åt det håller går det i varje fall. Till och med om man hoppar över en måltid så är man på väg.

Jag går mot döden vart jag går helt enkelt. Och dagens Hamburgare fick mig att minnas det med tydlighet för nu, 3 timmar senare, känner jag mig fortfarande lite halvdöd.

Så med ena foten i graven och andra i en kalkyl passar jag på att önska er alla en....

.....God torsdag.