Med en gnutta flax....

Jag vet inte vad man skall ha för flax. Men helt plötsligt poppade en melodi från någon musikal eller liknande upp i huvudet på mig.

jag kan nästan svära på att den inspelning jag tänker på gjordes av Stefan Ljungkvist.

Jag vet inte vad den kom ifrån och jag vet inte vart den kommer ta vägen. Just nu bara ligger den där och skaver.

Det är iofs en ganska trevlig sång så den kan få snurra runt en stund i huvudet.

Det är när sådant här händer som jag undrar hur mitt huvud egentligen fungerar.

Och med detta önskar jag er alla:

God helg.

Kränkthet och raseri.

Så kan man väl ungefär sammanfatta vad som är huvudnyheten sedan igår.

Skolinspektionen har alltså valt att tillfälligt stänga den gamla anrika skolan Lundsberg.

Nu går eleverna ut och känner sig kränkta och den tidigare rektorn som precis har avgått rasar i pressen. I varje fall är det den uppfattningen man får om man läser i "skvallertidningen på nätet"

Okej, så elever måste tillfälligt, eller permanent, hitta en ny skola.

Rektorn får avgå från sin tjänst som rektor.


Nu kan inte vän av ordning låta bli att fråga sig: Hur mår de som blivit utsatta för den konsekventa penalism som tydligen förekommit på skolan under väldigt lång tid ?

Hur kände de sig när de blev piskade, brända med strykjärn eller utsatta för olika förnedrande handlingar ?

Tyckte de det var lite roligt och mysigt ?

Antagligen inte. Så rasa på ni och känn er kränkta.

Självklart är det många oskyldiga som drabbas. Majoriteten av eleverna har antagligen aldrig utsatt någon annan för obehagligheter eller själva blivit utsatta. Men eftersom det ändå rapporterats år, efter år, efter år om dessa handlingar och det inte gjorts någonting åt det varken från elev, lärar eller rektorshåll kan jag inte låta bli att tycka att: Det är rätt åt er.

Nu får ni alla möjligheten att prova på den ultimata pennalismen: Den kommunala skolan.

God torsdag.

Service, lathet och så lite död.

Ja, egentligen är det väl så att de första två punkterna hänger ihop lite.

Jag läser idag i "skvallertidningen på nätet" om att brevbärarna inte längre vill leverera post till brevlådorna i lägenheter.

Vart är vi på väg ?

Jag kan inte annat än att instämma i den gamla reklamen: Det är ingen riktig post!!!

För när folk skickar mindre och mindre brev så borde man väl, istället för att krångla om sådana saker som en service till folk, bevaka sina intressen och verkligen få folk att vilja utnyttja tjänsterna så att man kan få fortsätta finnas.

Men nejdå. Det är synd om brevbärarna som skall behöva gå i trappor.

Det är ungefär som när dotterns förra skola bestämde att man inte fick gå genom huvudentrén längre för att det blev "jobbigt" för skolans personal.

Vad är det folk inte förstår. Skolan är inget självändamål utan en tjänst till våra barn och deras föräldrar. Det är vi som bekostar både löner och fastigheter genom våra skattepengar. Lärarna och övrig personal finns där som en service som vi betalar för. Att då säga att det blir jobbigt för dem är att skjuta sig själv i foten och att förolämpa oss andra.

Det är vad jag tycker i varje fall. Och det står jag för.

Och nu också brevbärarna. Jag kan ge mig sjutton på att det är någon fackpamp någonstans som sitter på sin häck och själv inte orkar gå i trappor som tycker att brevbärarna aldrig skall behöva kliva ur sina bilar eller i varje fall inte behöva anstränga sig mer än nödvändigt.

Det är bara elände med allt.

Dessutom har Kent Finell dött. Jag kan väl inte påstå att det direkt påverkar mig då jag inte är, eller någonsin har varit något Svensktoppsfan. Men oavsett det är det alltid tråkigt att folk dör.

Dessutom varnas för stigande oljepriser och då även bensinpriser om USA fullföljer sitt hot med att attackera Syrien. Det påverkar mig mycket mer än Kent Finell egentligen. Men eftersom jag inte skrev något om detta i rubriken är det tveksamt om jag får ta upp det nu.

Eller det är klart jag får. Det är ju min blogg och jag skriver vad jag vill.

Som ni märker så misslyckades jag kapitalt med att komma tillbaka som en mer ödmjuk person. Kanske är det därför SVT inte hört av sig gällande Allsången också. De kanske tycker att jag är för hård, för opersonlig eller helt enkelt bara för okänd.

Men jag lovar. Jag kan framstå som en svärmorsdröm, jag kan killa kändisarna under hakan med en mikrofon och jag kan som jag tidigare upplyst om redan stora delar av den svenska visskatten.

Nåja, det är som det är och dessutom är det onsdag.

Jag hade matlåda idag. Jag brukar ju inte unna mig sådan lyx, men igår blev det massa mat över så jag packade en låda till mig och fick som omväxling till mitt pulver äta kyckling och tzatziki (Världens krångligaste ord). Så nu är jag jättemätt och rapar vitlök. Så kom inte nära. Håll er på blogglängds avstånd om ni inte vill känna odörerna strömma från mig.

Nog om detta och nog om allt. Nu har jag rasat färdigt för idag.

God onsdag.

Stoppa pressarna...

Idag blir det ingen blogg.

Jag har nämligen avsatt mig själv för att jag misskött mitt bloggande och tagit alltför stor plats här.

Jag håller på att rekrytera någon ny som kan bli jag och vara lite mer återhållsam med tankarna.


Eller äh.

Nej förresten.

Jag kommer tillbaka imorgon när mitt storhetsvansinne lagt sig.

God tisdag.

En stilla önskan.

Det är inte ofta jag önska mig sådär jättemycket saker.

Jag har i regel ganska svårt att önska mig något när jag får frågan om vad jag önskar mig i födelsedagspresent eller julklapp.

Visst, en bok, någon parfym eller nya strumpor funkar ju alltid. Men hur kul är det på en skala.

I helgen så var det kanonväder.

Soligt och varmt på dagarna även om kvällarna och nätterna blev både fuktiga och kalla så kändes det ändå skönt att få riktigt varma dagar i solen. Havet var också helt okej och tillät bad om än inte så att jag blev sugen på att simma jättelänge.

Dock kändes redan nu en känsla i luften. Det är inte riktigt samma luft som i juni och juli. Det är lättare, högre luft som fick mig att känna en känsla av höst även när jag låg i solgasset i 25 gradig värme.

Höst tycker jag om. Men om jag får önska mig en enda sak så är det att slippa vintern. Ett år där det går från höst till vår och hoppas över all hemsk snö, all is, alla minusgrader.

Det vore en present som jag skulle uppskatta.

Alternativet är drömvinsten på Lotto så att jag kan tillbringa vintermånaderna någon annanstans än i Sverige. Men jag vinner ju aldrig mer än en hundralapp så det är nog bara att glömma.

God måndag.

Dålig vecka, fint väder....

Ja, jag skall väl inte skylla på vädret. Det finns egentligen ingenting man kan anklaga vädret för just nu när det visar sig från sin allra bästa sida. Visst, det är kallt på morgonen och kallt på kvällen, men så är vi ju faktiskt på väg mot hösten också.

Dagarna är dock riktigt fina och varma. Tyvärr hjälper det ju inte så mycket när man jobbar hela tiden, men man blir ju på gott humör av att titta ut genom fönstret i varje fall. Även om jag faktiskt kan längta lite efter en riktigt rejäl höststorm.

Nåja, det är alltså inte vädrets fel att jag haft en usel vecka när det gäller att uppdatera er med vad jag tänker, tror och hoppas. Det kan vara så att jag faktiskt inte tänkt eller hoppats speciellt mycket den här veckan.

jag hade något litet utspel tidigare i veckan som inte gav så väldigt många reaktioner mer än från dem jag förväntade mig skulle reagera ungefär. Hur som helst så påverkade det mig inte utan jag är fortfarande emot slöjdemonstrationer och våld.

Hur som helst. Nu när veckan börjar närma sig sitt slut känner jag att jag nog ändå borde skriva något viktigt.

Det är förresten inte bara veckan som börjar närma sig sitt slut, utan även min ungdom. En vecka har jag kvar tills jag inte längre har en nolla på slutet av min ålder och kan försöka bortse från den lite. Nu blir det istället ett steg uppåt och jag inser att det är faktiskt inte så länge kvar.

Nåja, rent teoretiskt så kan det ju vara 60 år kvar. Men de stora sakerna i livet har liksom redan hänt. Överlevt barndomen, överlevt tonåren, flyttat hemifrån, gift mig och skaffat barn. Det som återstår i livet är väl egentligen barnbarn och pension. Och jag vet inte om det låter sådär jättespännande.

Nu är jag inte alls nojig för att livet snart är slut. Tvärtom. Eller det blev fel, jag ser inte fram emot det heller. Men kan tar det med ro. Jag blir aldrig proffs i någon sport. Jag blir nog inte författare eller programledare i Allsång på Skansen heller - Nej, de har inte hört av sig.

Jag får nog fortsätta mala på i den digitala saltgruvan och vara nöjd med det.

Men nu är det fredag. Några timmars jobb återstår och sedan skall jag njuta av en förhoppningsvis solig och fin helt.

På måndag återkommer jag (förhoppningsvis) och då skall jag prova att göra tvärtom mot idag.

Hur menar du då ? Kanske någon tänker.

Jo, det här har ju låtit ganska negativt men jag är ganska optimistisk i mig själv idag. På måndag provar jag att låta glad och glättig även om det är skit, vilket det ju faktiskt inte alls behöver vara, men man vet ju aldrig.

Och med denna, totalt meningslösa, analys önskar jag alla en trevlig helg. Passa på och njut av det sista av sommaren, för innan ni vet ordet av står ni där upp till knäna i snön och svär över den inskottade bilen.

God helg.

Uppdatering....

Igår var jag lite slarvig.

Eller rättare sagt så hade jag så mycket att göra att jag inte alls kom ihåg att jag borde uppdatera den här bloggen.

Semestern satte sina spår och det är inte längre lika naturligt att börja morgonen med en liten uppdatering. Så ni få ursäkta att jag kanske är lite slarvig. Men jag hoppas snart komma i fas igen.

Vad har hänt i övrigt då.

Jag har höjt mitt skrivbord en halvmeter och ställt mig upp och jobbat. Jag läste någonstans att det var viktigare att inte sitta ned än att motionera så då tänkte jag prova att stå upp lite. Det är inte så avkopplande och jag har lite svårt att bestämma mig på vilket ben jag skall stå. Jag skulle ju kunna stå på båda, men det känns lite avigt att inte lägga tyngdpunkten på ett av benen.

Än så länge har jag inte heller stått jättelånga perioder utan det kommer alltid något möte eller annat i vägen som gör att jag får sätta mig ned en stund.

Men det är säkert bra.

För övrigt kan jag meddela att SVT ännu inte hört av sig gällande allsången, så vi kan nog sluta oss till att det inte blir jag som leder den nästa säsong. Nu såg jag just att jag även förlorat möjligheten att ta över "Så skall det låta" Tydligen skall Kalle Moreus köra den.

Han har iofs ungefär samma kroppshydda som jag, förutom att han är kort och jag är mycket längre.

Nåja, ingen karriär i något sångprogram. Så återstår att skriva en bok, vinna på Lotto eller helt enkelt fortsätta med det jag gör och kan.

Jag får se om jag kan kombinera alla 3, det vore trevligt.

God onsdag.

Ibland tycker jag att det kan gå för långt.

Ibland händer det hemska saker även i den lilla skyddad idyllen sverige. I helgen var det en gravid tjej som blev nedslagen och fick huvudet dunkat i en bil.

Inga gärningsmän, eller gärningsman är gripen, men hon var muslim och hade slöja på sig. Så då VET vi att det var på grund av det som det hela hände.

Detta i sin tur leder till att det propageras för att alla kvinnor skall bära slöja för att visa sitt medlidande med denna stackars kvinna.

Självklart skall man inte behöva bli nedslagen, oavsett om man har slöja eller inte.

Men att alla helt plötsligt skall slöjsympatisera på grund av detta får mig att känna ett stort VADÅ ? Det kan ju i princip vara en muslim som slagit ned henne av annan anledning. Eller kanske bara för att väcka uppmärksamhet och få till stånd den reaktion som kommit.

Vi vet ingenting. Men som det världssamvete vi är så skall det propageras för att alla bär slöja.

Vad händer om en kristen blir misshandlad i ett muslimskt land ? Sliter alla muslimska kvinnor av sig slöjorna då för att visa sin sympati ?

Nej. Det går för långt. Saker tas inte för vad de är utan som vanligt måste vi överreagera och vara "finast i världen"

Absolut är misshandel fel och jag hoppas att den som gjort det åker dit så det smäller om det.

Men med det får det vara nog och räcka.

Blir jag kallad rasist nu så tar jag det, men jag hoppas folk är klokare än så.

God måndag.

Frön och gôrer.

Idag beslutade jag mig för att vara social och gå och äta lunch med några kollegor. Jag är ju rätt dålig på det generellt och oftast när jag kommer på att jag nog skulle vilja äta lunch så har andra hunnit iväg. Jag brukar ju oftast hålla mig till pulver eller liknande så det är ingen annans fel än mitt eget att jag inte blir tillfrågad.

Nåja, när jag äter lunch, vilket alltså inte är så ofta så hamnar vi ändå på samma ställe med jämna mellanrum och då äter jag alltid en GI-tallrik för att jag känner mig lite nyttig då.

Det är en tallrik som består av lite grönsaker i form av sallad, tomat, gurka, några stora gröna bönor och lite annat. De sakerna begriper jag.

Även den varmrökta laxen, eller kycklingen, eller vad man nu väljer för något tillbehör begriper jag mig på.

Sedan finns det röror, eller gôrer som mina Göteborgska gener vill säga. Och så är det ofta toppat med några små frön också.

Jag tycker det är ganska gott. Framförallt rörorna, men även fröna är helt okej. Dock begriper jag dem inte riktigt. Vad det är? Varför? och om de är nyttiga? Eller är det bara en dålig ursäkt för att man inte orkar skala potatis ?

Nåja. Mätt är jag och nöjd med att ha överlevt första veckan efter semestern. Dessutom har jag städat en fullständigt kaotisk kalkyl och det känns bra. Så nu ser jag fram emot helgen och hoppas på fint väder och mycket sovmorgon.

God fredag och god helg.

Jag väntar fortfarande....

Nej.

De har ännu inte hört av sig.

SVT alltså, gällande rollen som programledare för Allsången.

Det är nog bäst de skyndar sig lite så jag inte hinner boka upp mig för något annat. Det stod i och för sig något i "skvallertidningen" på nätet att de skulle börja nästa vecka med att jaga ny programledare och generös som jag är med mig tid så kan jag tänka mig att ge dem en vecka eller två till.

Sedan garanterar jag dock ingenting.

Kanske bestämmer jag mig för att köpa det där lilla huset på en kulle på Shetlandsöarna och skriver den där boken jag drömt om så länge.

Och då är det ju kört. Jag tänker då INTE pendla från Shetland till Skansen en gång i veckan. Oavsett hur mycket de tjatar på mig.

Så är läget just nu i varje fall.

Däremot har jag fått en otroligt envis rekryterare efter mig som ringer hela tiden och lämnar meddelanden eftersom jag ännu inte haft tid att svara. Eller lust för den delen.

Men SVT.... De håller tyst.

God torsdag.

Ett svårt beslut....

Jag har funderat lite under dagen och tänkt fram och tillbaka om jag verkligen borde.

Det är ju ett ganska stort steg att ta, men samtidigt så är det ju en utmaning och något helt nytt på sätt och vis.

Pannan har veckats både på längden och tvären och jag har sökt svaret i mig själv.

Skall jag ?

Skall jag inte ?

Vågar jag verkligen ?

Och nu, efter många timmars grubblande och funderade så har jag kommit fram till att:

Ja, varför inte.

Det är klart jag skall ge det chansen och ärligt talat så tror jag att det blir strålande.


Så om SVT ringer och vill att jag skall leda Allsång på Skansen så tackar jag JA!!!

God onsdag.

Dumma, dumma påven.

Godmorgon.

På min väg till jobbet idag så satt jag och lyssnade på P4 och nyheterna. Det blev en vana under sommaren när de stationer jag vanligtvis lyssnar på hade sommarvikarier och bara spelade gamla repriser av allting medan P4 faktiskt körde riktiga människor och live. Nu har det blivit en vana att i varje fall lyssna på riktiga nyheter på morgonen istället för de reklamfinansierade stationerna som bara har 3 rubriker typ och sedan återgår till att spela samma låtar som alltid.

Nåja, nu var det inte radions innehåll och varande jag skulle prata om utan en nyhet som jag hörde där i bilen. Det var förresten precis när jag var på väg att köra ned i Södra Länken, om nu någon skulle vara intresserad av var jag befann mig rent fysiskt.

Hur mycket kan jag babbla utan att komma fram till ämnet ? Jag vet inte, men nu skall jag skärpa till mig.

Vad jag hörde där på radio som fick mig att haja till lite vad att religiösa människor är mindre intelligenta än de som inte tror på någon gud.

Tydligen är undersökningen gjord så att varken ålder eller kön spelar in utan det är helt en fråga om logiskt tänkande och det där vanliga man kollar när man gör intelligensmätningar.

Jag kunde ju i och för sig ana att folk som är fanatiska i sin tro skulle kunna vara lite mindre smarta, men att man går ut med det som en nyhet sådär gjorde mig faktiskt lite överraskad. Det är ju en ganska het potatis med tanke på hur mycket människor det ändå finns som tror på någon form av gud.

Undrar förresten hur det är med Buddister som inte tror på någon direkt gud egentligen men ändå klassas som troende. Är de också dummare ?

Hur som helst. Både fanatiskt och troende torde göra Påven till en av de mest korkade människorna. Och med tanke på vad man hör så är det ju inte helt otänkbart. Även de fanatiska muslimerna får helt plötsligt en förklaring till varför de är så idiotiska. Det är inte illvilja eller så. Det är helt enkelt ren dumhet.

Så för att citera bibeln.

Saliga äro de korkade, ty de skola flyta när syndafloden kommer men begriper inte varför.

God tisdag.

Vart är vi på väg ?

Ja, det kan man fråga sig.

Jag vet att vi är på väg mot höst, mot kallare tider och så småningom mot jul och vinter. Men det var inte riktigt det jag avsåg när jag skrev rubriken.

I morse så öppnade jag en länk med ett reklamblad från ICA på min Facebook och möts då, bland annat, av ett erbjudande för färdigskuren sallad.

Ja, det är klart. Att skära sallad är ju svårt. Att ett salladshuvud som antagligen innehåller 3 gånger så mycket sallad är billigare än en påse med färdigskuren må ju vara hänt när man faktiskt får salladen skuren. För det vet ju alla hur mycket tid och energi det tar att skära sin egen sallad.

Härom dagen när vi var och handlade lite så hittade jag också färdig pannkakssmet. Man skulle bara tillsätta något och skaka den stora plastbehållaren som det hela såldes i och sedan var det klart att steka.

Om man har fobi för att knäcka ägg och vispa ihop det med lite mjölk och mjöl så förstår jag nyttan, men mig veterligen är det få människor som lider av just den fobin.

Så då frågar sig vän av ordning.

Vart är vi på väg ?

Har vi blivit så himla bekväma att vi inte längre nöjer oss med att köpa färdiga köttbullar och färdigbakat bröd utan även måste ha skuren sallad och färdig pannkakssmet ?

Jag undrar om det verkligen finns någon marknad för det där.

Salladen kan jag köpa mer än pannkakssmeten dock. Vill man ha lite blandade salladstyper så kan det ju bli för mycket att köpa ett huvud av varje och att frysa sallad är kanske inte heller att rekommendera.

Nu skulle jag ju dock inte försvara detta beteende alls egentligen utan snarare förkasta det.

Nåja, detta var ändå en rätt så mild rasning. Får väl se om jag springer på något mer kontroversiellt framåt.

God måndag.

Prisa gud - the Blobb is back.

Eller ja. Prisa snarare den svenska semesterlagstiftningen som gör att jag inte längre kan ligga på bryggan, avbryta solandet för några små badstunder. Eller att jag inte hann fälla alla träd jag tänkt. Eller att jag fick åka hem från västkusten fast vi hade det så bra och trevligt.

Nåja, nu är jag tillbaka på jobbet och därmed även tillbaka här på bloggen.

Jag sade innan jag försvann på semester att jag kanske skulle försöka titta in hit då och då. Skriva någon liten reflektion om jag kom på något eller om det var dåligt väder.

Men jag har bara ett fåtal gånger tänkt att - Oj, det där borde jag skriva på bloggen. Men i nästa stund har jag vänt mig om och kommit på andra tankar och därför har det, som ni säkert märkt, varit total nyhetstorka här i fyra veckor.

Jag antar att det betyder att jag är utvilad, full av nya idéer och redo att sätta igång och slå världen med häpnad igen.

Ja, det kanske jag är. Jag skall bara först installera mig lite, kolla igenom mailbox och rensa tankarna lite. Dessutom skall jag försöka tömma näsan på lukten av linolja eller vad det är de smetat ut på golvet här på kontoret. Luktar gör det i varje fall så mycket att jag lite tappar fokus.

Men hur som helst. Jag är tillbaka och jag hoppas även ni är det. I så fall är ni hjärtligt välkomna och jag hoppas vi kan få en bra dialog här under hösten så att jag inte bara jag sitter och tycker massa saker oemotsagt.

Eller rättare sagt. Det är helt okej om ni håller med mig. Ger mig muntra tillrop och talar om hur begåvad jag är. Det där med motstånd och mothugg kanske vi kan vänta med någon  vecka i varje fall, så jag hinner bli lite varm i kläderna.

God måndag - God slutsemester - god tillbaka till arbetet.