Det här blir till exempel det sista inlägget för detta år. I varje fall är det min tanke när jag skriver det. Det kan ju alltid dyka upp saker under dagen som gör att jag absolut inte kan hålla mig här ifrån, men jag skulle inte räkna med det.
Nu är julen över och jag har överlevt. Jag har väl inte haft jättemycket julkänsla, det verkar vara något som är förunnat barn och även barnen hemma sade att det inte riktigt kändes som jul eftersom vädret varit alldeles underbart (enligt min smak). Men de ville visst ha snö på julafton i varje fall.
Nåja, så blev det inte och mina barndoms jular var i princip alltid gröna så av den anledningen borde jag absolut kunnat få julkänslor.
De som säger att vädret nu för tiden är så underligt var nog inte med då. Jag minns ett år när vi gick hem för jullov i tunna sommarjackor eller till och med tog av jackorna för att solen värmde så skönt. På våren när vi skulle få sommarlov däremot så var det nästan snö i luften. Så att säga att det är annorlunda och konstigt nu är jag inte riktigt med på.
Det har inte bara varit jul förresten.
Det visades även, på annandagen, ett avsnitt av Bonde söker fru om Sörpelbonden och MonaLisas bröllop. Ja, de har alltså gift sig nu under sommaren, ett år efter att de träffades i förra säsongen av bonde. Det var ett trevligt program faktiskt. Jag hade kunnat tänka mig att det skulle bli FÖR inträngande och att man nästan skulle känna lite obehag av att TV-kamerorna kom alltför nära Men det var snyggt hanterat. Mycket tillbakablickar. Mycket förberedelser inför det stundande bröllopet med besök av de andra bönderna från säsongen. Kamelbonden var förstås där, liksom skåningen och den snabbtalande bonden som fick ihop det med kaninkokerskan, men som kom på bättre planer. Det pyntades, fixades och fikades en massa.
Det är konstigt, men jag kände mig närmre dessa bönder än jag någonsin kom de som var med i årets omgång och det säger väl det mesta om detta året. Jag har sagt det förut och kommer nog säga det igen. I år var tyvärr ett ganska slätstruket år utan riktigt lika färgstarka karaktärer som förra året.
Men Sörpelbonden och MonaLisa fick varandra. De verkar riktigt lyckliga och det tycker jag är fantastiskt. Jag tycker nog att sörpelbonden dessutom blivit både mer vältalig och mindre sörplig. Om det var TV som valt att klippa det så eller om kärleken har gjort honom till en ny människa kan jag inte uttala mig om. Men jag tror inte jag så en enda riktigt grov sörpling.
Men nu är det helt slut. Nu lär vi inte få se något mer av dessa, kära gamla bönder i TV och årets bönder.... Ja, vem vet. kanske blir det något TV sänt bröllop nästa år också. TV4 verkar ju gilla dessa uppföljningar.
Dessutom anmodas alla bönder att söka till nästa säsong så jag vill också uppmana de som är lite fart i och roliga karaktärer att söka. För nu behöver vi verkligen en "riktig" omgång bonde nästa höst.
I övrigt så är året snart slut nu. Även om jag förlänger det med 7 timmar genom att åka över några tidszoner imorgon. Men ändå är det inte länge kvar.
Egentligen borde jag väl även ägna mig åt att sammanfatta året. Det är ju det man skall göra såhär nära på det nya. En krönika över vad som varit.
Men ärligt talat, det gör ju alla andra. Mina gamla inlägg här finns kvar och om ni vill är ni hjärtligt välkomna att även läsa gamla inlägg för att själva kunna summera året som gått. Jag tror jag skippar det om inte lusten faller på senare idag, men det tvivlar jag på.
Men jag slutar med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År
och så hörs vi igen i mitten av januari. Tills dess så håll ut.
God måndag.
måndag 30 december 2013
måndag 23 december 2013
Nu är det nära...
Det är nu dagen före julafton och jag tänkte att inför helgerna måste jag ju skriva lite här. För den närmsta framtiden är lite osäker på bloggfronten.
Jul innebär ju att man skall sitta och tindra med ögonen. Äta alldeles för mycket onyttig mat och knäcka en och annan nöt. Det innebär också att det anses asocialt att sitta vid datorn och blogga. I varje fall tror jag att det skulle kunna uppfattas så.
Risken är alltså att jag kommer vara mycket begränsad i mitt skrivande här och inte bara nu under själva julhelgen utan även de kommande veckorna då jag skall ge mig ut på äventyr på andra sidan världen.
Något enstaka inlägg skall väl kunna presteras, men inte dagliga uppdateringar som ni vant er vid. Dessutom finns det ju inte längre några bönder som kräver att få bli analyserade, vilket gör att det mest blir tankar och funderingar kring mer alldagliga ting.
Nåja. Jag tänkte idag analysera några olika saker. En del mer och en del mindre kontroversiella. Ni väljer själv vad ni tycker och om ni tycker jag är dum i huvudet så får ni gärna behålla den åsikten, så länge ni behåller den för er själva.
Nå, nu börjar vi.
I lördags stod jag i duschen. Jag vet att det kan vara lite oanständigt eftersom jag, likt flertalet människor, duschar naken. Men försök bortse från detta. Rätt som det är dyker det upp Lottaböcker i huvudet på mig. Som jag kanske avslöjat någon gång tidigare så var jag ett stort fan av dessa böcker en gång i tiden och är nog fortfarande om jag får tag i någon. Jag vet att det var röd rygg på dem och således tillhörde de sortimentet flickböcker och inte som Biggles och annat med grönrygg de pojkböcker jag kanske borde läsa.
Men jag gillade dem verkligen och plötsligt dök det upp sekvenser i huvudet på mig som när Lotta hamnade på något event för gitarrister och plinkade fram "som stjärnor små"
när hon var hos någon släkting och spelade krocket.
Hela tiden trånade hon dessutom efter Paul, denna mörka, tjusiga yngling, som hon faktiskt fick längre fram i serien. Lycklig kärlek är ju inte att förakta. Men ärligt talat så gör sig den olyckliga bättre i bokform. Två små dikter som stod i dessa böcker poppade också upp i huvudet på mig och jag tänkte att jag kunde delge er dessa. Även om det inte är juldikter så är tonårspoesi i jultider inte heller så dumt.
Jag har nigit för nymånens skära
tre ting har jag önskat mig tyst
Det första är Du
och det andra är Du
Och det tredje är Du, min kära.
Varför föddes jag att älska
Älska i så unga år
Varför tändes i mitt hjärta
kärlek i så unga år.
Den som älskat kan en glömma
den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde
visste ej vad kärlek var.
Ungefär så långt hinner man under en dusch och när jag sedan klev ur så var dessa tankar som bortblåsta och kom tillbaka först när jag funderade på hur jag skulle sammanfatta helgen.
Jag kan också avslöja, på tal om helgen, att jag förlorat min vörtbrödsbakaroskuld. Jag bestämde mig förra veckan för att jag faktiskt ville baka eget vörtbröd så jag surfade runt lite och hittade lite olika recept som jag läste och sedan gick jag hem och gjorde eget bröd med lite tips från de olika recepten.
Vad jag inte läst någonstans, men som jag ändå tyckte var en bra idé var att förutom russin stoppa valnötter i brödet. Nu har jag bara smakat en halv liten tunn skiva ännu, men jag måste nog ändå säga att jag lyckades väldigt bra.
Tur att jag är nöjd. Oftast blir jag det när jag lagar mat. Förutom då den där förbannade citronkycklingen som inte alls smakade som jag tänkt mig.
Det var helgen.
Det var dessutom en stor manifestation mot rasism i helgen. Det har nog ingen lyckats missa för det har pratats om det i varenda tidning och på både radio och TV.
Och nu kommer min kanske kontroversiella åsikt.
Jag är EMOT manifestationer, demonstrationer och idén på att människor tror att de kan förändra världen genom att ställa sig och skandera slagord i grupp.
Jag tror inte på det. Jag tror inte det hjälper mer än de olika individernas enskilda samveten och framför allt tror jag inte det får varken rasister, nazister eller homohatare att ändra uppfattning.
Jag tror inte en enda liten rasist har tänkt att - OJ, nu står det 16.000 människor och skriker i Kärrtorp. Då måste jag ändra min uppfattning och tycka det är okej med utlänningar.
Jag tror inte att det får en nazist att börja tro på judeförföljelsen och jag tror inte att någon med homofobi ändrar uppfattning för att man står och skriker ut sin rätt att älska vem man vill.
Visst, det är väl fint att folk vill vara solidariska och visa sitt stöd. Men ärligt talat så tror jag faktiskt att det mest är för det egna samvetet och att man skall få känna sig som en fin medmänniska som verkligen ställer upp.
Nej. Jag skulle aldrig göra det. I princip är jag emot det, även om jag inte vill fördöma när man ändå gör något för en god sak. Men nytta - Nej, jag tror tyvärr inte det.
Nu har ni i varje fall fått lite julmys, lite flickliteratur och lite obekväm åsikt. Om någon skulle vilja ha receptet på vörtbrödet så skriver jag det, så gott det nu går här också.
Vörtbröd á la Håkan:
En halv liter porter värms upp till dryg fingervärme.
Häll i en liten hög krossad nejlika
Häll i ungefär dubbelt så mycket malen ingefära
tillsätt Anis i önskad mängd, ungefär lika mycket som nejlika körde jag.
Blanda i jästen när det är 37 grader.
Tillsätt 1dl mörk sirap
En burk kesella
2 mellansmå paket russin
150g valnötter
6-7dl rågmjöl
vetemjöl tills degen blir lagom.
Kör i matberedare i 15 minuter efter att sista vetemjölet är inbakat
Täck med handduk och låt jäsa en timme.
Knåda för hand och stoppa i form. Jag använde en traditionell brödform och en rund bunke.
Låt jäsa i ytterligare 35 minuter
Grädda i 225grader, 215 i varmluftsugn i 25 minuter. Därefter sänks temperaturen till 150grader och brödet får stå ytterligare 25 minuter
Så enkelt var det. Hela Håkan bakar kanske jag borde göra ett program som heter eftersom det är så det brukar se ut när jag fått gå lös på mjölpåsen.
och med detta öskar jag er alla, eller de som fortfarande står ut med mig.
En riktigt god jul och ett gott nytt år.
Jul innebär ju att man skall sitta och tindra med ögonen. Äta alldeles för mycket onyttig mat och knäcka en och annan nöt. Det innebär också att det anses asocialt att sitta vid datorn och blogga. I varje fall tror jag att det skulle kunna uppfattas så.
Risken är alltså att jag kommer vara mycket begränsad i mitt skrivande här och inte bara nu under själva julhelgen utan även de kommande veckorna då jag skall ge mig ut på äventyr på andra sidan världen.
Något enstaka inlägg skall väl kunna presteras, men inte dagliga uppdateringar som ni vant er vid. Dessutom finns det ju inte längre några bönder som kräver att få bli analyserade, vilket gör att det mest blir tankar och funderingar kring mer alldagliga ting.
Nåja. Jag tänkte idag analysera några olika saker. En del mer och en del mindre kontroversiella. Ni väljer själv vad ni tycker och om ni tycker jag är dum i huvudet så får ni gärna behålla den åsikten, så länge ni behåller den för er själva.
Nå, nu börjar vi.
I lördags stod jag i duschen. Jag vet att det kan vara lite oanständigt eftersom jag, likt flertalet människor, duschar naken. Men försök bortse från detta. Rätt som det är dyker det upp Lottaböcker i huvudet på mig. Som jag kanske avslöjat någon gång tidigare så var jag ett stort fan av dessa böcker en gång i tiden och är nog fortfarande om jag får tag i någon. Jag vet att det var röd rygg på dem och således tillhörde de sortimentet flickböcker och inte som Biggles och annat med grönrygg de pojkböcker jag kanske borde läsa.
Men jag gillade dem verkligen och plötsligt dök det upp sekvenser i huvudet på mig som när Lotta hamnade på något event för gitarrister och plinkade fram "som stjärnor små"
när hon var hos någon släkting och spelade krocket.
Hela tiden trånade hon dessutom efter Paul, denna mörka, tjusiga yngling, som hon faktiskt fick längre fram i serien. Lycklig kärlek är ju inte att förakta. Men ärligt talat så gör sig den olyckliga bättre i bokform. Två små dikter som stod i dessa böcker poppade också upp i huvudet på mig och jag tänkte att jag kunde delge er dessa. Även om det inte är juldikter så är tonårspoesi i jultider inte heller så dumt.
Jag har nigit för nymånens skära
tre ting har jag önskat mig tyst
Det första är Du
och det andra är Du
Och det tredje är Du, min kära.
Varför föddes jag att älska
Älska i så unga år
Varför tändes i mitt hjärta
kärlek i så unga år.
Den som älskat kan en glömma
den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde
visste ej vad kärlek var.
Ungefär så långt hinner man under en dusch och när jag sedan klev ur så var dessa tankar som bortblåsta och kom tillbaka först när jag funderade på hur jag skulle sammanfatta helgen.
Jag kan också avslöja, på tal om helgen, att jag förlorat min vörtbrödsbakaroskuld. Jag bestämde mig förra veckan för att jag faktiskt ville baka eget vörtbröd så jag surfade runt lite och hittade lite olika recept som jag läste och sedan gick jag hem och gjorde eget bröd med lite tips från de olika recepten.
Vad jag inte läst någonstans, men som jag ändå tyckte var en bra idé var att förutom russin stoppa valnötter i brödet. Nu har jag bara smakat en halv liten tunn skiva ännu, men jag måste nog ändå säga att jag lyckades väldigt bra.
Tur att jag är nöjd. Oftast blir jag det när jag lagar mat. Förutom då den där förbannade citronkycklingen som inte alls smakade som jag tänkt mig.
Det var helgen.
Det var dessutom en stor manifestation mot rasism i helgen. Det har nog ingen lyckats missa för det har pratats om det i varenda tidning och på både radio och TV.
Och nu kommer min kanske kontroversiella åsikt.
Jag är EMOT manifestationer, demonstrationer och idén på att människor tror att de kan förändra världen genom att ställa sig och skandera slagord i grupp.
Jag tror inte på det. Jag tror inte det hjälper mer än de olika individernas enskilda samveten och framför allt tror jag inte det får varken rasister, nazister eller homohatare att ändra uppfattning.
Jag tror inte en enda liten rasist har tänkt att - OJ, nu står det 16.000 människor och skriker i Kärrtorp. Då måste jag ändra min uppfattning och tycka det är okej med utlänningar.
Jag tror inte att det får en nazist att börja tro på judeförföljelsen och jag tror inte att någon med homofobi ändrar uppfattning för att man står och skriker ut sin rätt att älska vem man vill.
Visst, det är väl fint att folk vill vara solidariska och visa sitt stöd. Men ärligt talat så tror jag faktiskt att det mest är för det egna samvetet och att man skall få känna sig som en fin medmänniska som verkligen ställer upp.
Nej. Jag skulle aldrig göra det. I princip är jag emot det, även om jag inte vill fördöma när man ändå gör något för en god sak. Men nytta - Nej, jag tror tyvärr inte det.
Nu har ni i varje fall fått lite julmys, lite flickliteratur och lite obekväm åsikt. Om någon skulle vilja ha receptet på vörtbrödet så skriver jag det, så gott det nu går här också.
Vörtbröd á la Håkan:
En halv liter porter värms upp till dryg fingervärme.
Häll i en liten hög krossad nejlika
Häll i ungefär dubbelt så mycket malen ingefära
tillsätt Anis i önskad mängd, ungefär lika mycket som nejlika körde jag.
Blanda i jästen när det är 37 grader.
Tillsätt 1dl mörk sirap
En burk kesella
2 mellansmå paket russin
150g valnötter
6-7dl rågmjöl
vetemjöl tills degen blir lagom.
Kör i matberedare i 15 minuter efter att sista vetemjölet är inbakat
Täck med handduk och låt jäsa en timme.
Knåda för hand och stoppa i form. Jag använde en traditionell brödform och en rund bunke.
Låt jäsa i ytterligare 35 minuter
Grädda i 225grader, 215 i varmluftsugn i 25 minuter. Därefter sänks temperaturen till 150grader och brödet får stå ytterligare 25 minuter
Så enkelt var det. Hela Håkan bakar kanske jag borde göra ett program som heter eftersom det är så det brukar se ut när jag fått gå lös på mjölpåsen.
och med detta öskar jag er alla, eller de som fortfarande står ut med mig.
En riktigt god jul och ett gott nytt år.
torsdag 19 december 2013
Allting har ett slut.
Det låter som en ödesmättad titel på ett inlägg. Det kan jag hålla med om. Men det är ju faktiskt sant. Det finns ingenting som pågår för evigt. Inte ens Bonde söker fru, även om det i september när det börjar visas känns som om det skall hålla på en evighet.
Men nu är det alltså över. Slut, finito, förbi.....
Det känns redan tomt.
Visst. Gårdagens avsnitt var inget riktigt avsnitt utan bara en uppföljning på vad som hade hänt, hur läget såg ut nu - eller snarare i oktober eller när det kan ha varit dessa avsnitt spelades in. Men inget riktigt avsnitt som sagt.
Vi fick igår följa med tillbaka till böndernas gårdar och höra hur det har gått sedan vi lämnade dem på resande fot i förra veckan. Vilket alltså utspelades någon gång under sommaren. Nu några månader senare så undrar man förstås hur det har gått sedan och då passar TV4 på att visa det för oss. Eller deras bild av vad som hänt i varje fall.
Jag gör som vanligt och går igenom våra bönder så även ni som missade gårdagen får en bild av vad som har hänt.
Mystomtebonden:
När Linda kom till gården var han ute och körde höbalar eller sådana där rullar med traktorn. Jag antar att de skulle in i någon ladugård eller något. Det blev förstås lite prat om sommaren. Om kärleken, om resan osv. Sedan gick de till huset och träffade bondens kärlek. Den stora mörka som han valde i somras och som nu verkar ha etablerat sig som bondmora och står och pysslar om kossorna. De är så lyckliga och hade de haft en korkek så tror jag de hade suttit under den och doftat på varandra.
Här har vi alltså fått ett par och eftersom ingen av dem är direkt purung så tror jag faktiskt att de vet vad de vill, vad de har sökt osv. Så fortfarande tror jag faktiskt att det här kan fortsätta vara lyckligt i många år till. Bara de fortsätter att se sådär lyckligt på varandra.
De fnissar och ser ut som om den andra verkligen är den vackraste personen i världen även om de med utomstående ögon inte direkt är några skönheter så lyser det om dem och jag hoppas verkligen att det får fortsätta på det viset.
Getbonden:
Hit kommer Linda också åkande och kliver in i ladugården där alla getterna ligger och har det bra. Getboden själv står där och pysslar med något som hon antagligen blivit ombedd av produktionen att göra. Jag förstår inte att de kan verka så förvånade över att Linda kommer åkande när kamerorna redan står där och väntar och spelar in dem.
Det pratas lite om getterna och att de ynglar av sig och parar ihop sig. Men hur går det då med människorna undras det. Nej, det är ju samma som förut, svara getbonden. Det blev ingen kärlek. Den tysta norrlänningen kommer dock och hälsar på och de får fika och prata lite. Både är hoppfulla om att hitta kärleken, men dock inte i varandra. I varje fall vill inte den känslokalla getbonden det. Det klargjordes ju väldigt tydligt redan under resan att det inte skulle bli någonting med separata rum och allt. Och nu verkar även tysta norrlänningen ha insett detta och det kan jag ju tycka är bra för honom. Han kommer säkert hitta något bättre på sikt.
Så ingen kärlek här annat än bland getterna och vi får väl se om något händer i framtiden och om vi i så fall får veta det genom någon skvallerblaska.
Den värmländske Countrybonden:
Jag avslöjade ju redan igår att han hade förlovat sig med "prickiga klänningen" som efter att ha sett gårdagens avsnitt kanske borde döpas om till prickiga blusen. I varje fall var det var han sade att hon hade på sig under dejten när de visade en tillbakablick. Jag har helt enkelt levt i villfarelsen att det var en prickig klänning hon hade. Nu funderar jag på att titta på de gamla avsnitten igen för att se hur det verkligen var. Och där tog jag en paus och kollade och det var faktiskt en prickig blus.
Jösses, här har jag namngett en tjej helt felaktigt hela säsongen bara för att mitt minne har svikit mig. Jag ber om ursäkt för detta. Verkligen.
Nåja, hur som helst. I gårdagens avsnitt så hade de ännu inte förlovat sig men hon var på väg att flytta till honom i varje fall. Det pratades lite med bonden och sedan gick de till hans föräldrar där "prickiga blusen" (Jag lär mig) var och krattade löv. De pratade lite om hur det kändes. Om kärleken och om framtiden. När Linda frågade hur det skulle se ut om 5 år så hoppades bonden på att det kanske skulle springa små kottar och störa när hon gick och krattade.
Bonden ser ut att vara förälskad. Hon ser faktiskt inte lika förälskad ut. Har de förlovat sig nu får man ju hoppas på lite förvirrelse för att TV-kamerorna är på. Men vi får väl se vad som händer. En läsare har ju spekulerat i att det inte kommer att hålla. Jag har sagt att jag tror det i varje fall kommer hålla temporärt. Vi får väl helt enkelt se vad framtiden har att bjuda.
Pojkbandsbonden:
När vi lämnade honom på resan i förra avsnittet så hade ju Trollflickan uttryckt att hon kände mer vänskap än kärlek för honom och han var ju snabb med att hävda samma sak, även om man såg att det sved i honom och att han nog ville mer. När Linda nu kommer till hans gård och frågar vad som hände så vet han inte riktigt men vidhåller att de är goda vänner och pratar om allt.
Trollflickan kommer förstås dit på besök och får samma fråga. Och har en uppfattning om att det beror nog till stor del på deras olikheter. Hon är mer berest och lever ett helt annat liv. Hon förstår inte så mycket om gården och han inte så mycket om hennes liv. Vilket gör att det blir svårt att hitta gemensamma nämnare som skulle kunna knyta dem närmre varandra.
Jag tycker mig hela tiden se i bondens ögon att han hoppas. Han vill mer. Men när vi lämnar dem så är det som vänner och de sitter och pratar.
Det gör lite ont i mig att se hans längtan och att hon inte är riktigt lika mycket med på noterna. Jag ser det inte som ett hopplöst fall. Om bonden hade ork, tid och kraft att verkligen slåss så skulle han nog kunna komma närmre henne. Kanske kunna väcka det intresse som fanns tidigare. Men han är lite tafatt och av erfarenhet så vet jag att då kommer han inte lyckas.
Men stackars pojkbandsbonden. Jag hoppades verkligen på dem, även om de är unga och man inte kunnat veta hur det skulle gå i framtiden. Men jag tror att han i sitt huvud har en bild om kärlek och livslång lycka just med Trollflickan.
Det är bara att hoppas att han kan släppa nu och gå vidare. Låta det lilla ärret i hjärtat finnas där, men ändå gå vidare och hitta någon som kanske passar honom bättre, kanske inte alls gör det men som i varje fall är beredd att satsa på honom.
Nu spinner jag iväg här. Men det här är olycklig kärlek när den är som värst.
Detta var de bönder som vi följde under hösten. Två stycken har alltså lyckats. En har misslyckats totalt och den sista blev lite sårad och olycklig. Trots allt är det ett ganska bra facit. Det vore intressant att se hur det fortsätter framöver och jag är ganska övertygad om att i vissa fall kommer vi få läsa om det i skvallertidningarna.
Igår fick vi dessutom träffa de bönder som inte blev valda att visas på TV utan som fick dejta på egen hand. I varje fall två av dem. Den sista, den skånska hästbonden som jag tyckte skulle varit med istället för getbonden fick vi inte någonting alls av. Jag antar att hon valt att inte vara med vidare. För att hon skulle bli totalt avpolleterad med det leendet finner jag ganska osannolikt.
De två bönderna var båda lyckliga. Både valde ju i avsnittet, där de fick reda på att de inte skulle vara med framöver, ett brev och ringde upp brevskrivaren. Och tro det eller ej, men båda var nu lyckliga sambos med den första de ringde. Den ena av dem hade även gått och gift sig. Det var raskt marscherat får jag säga. Men de verkade lyckliga. Deras respektive verkade också trivas och det är min förhoppning om att det egentligen är bättre att träffas såhär, utan en massa TV kameror och bortval eller utröstningar.
Jag har ju inte samma relation till dessa bönder dock. Men såhär i efterhand tror jag båda hade gjort sig ypperligt att följa under sommaren också. Nu fick vi inte det och med facit i hand att båda är lyckliga och förälskade så var det lika bra.
Nu är alltså säsongen över. Nu finns det inget mer att haka fast vid gällande Bonde söker fru 2013. Det känns tomt. Som något som kommer saknas. Jag vill inte jämföra det med pojkbandsbonden hjärtesorg över Trollflickan. Men det saknas mig redan.
Som vanligt är jag öppen för era kommentarer och åsikter om vad jag missat och missförstått - enligt er. Det är alltid roligt med lite respons. Även om ni säger emot.
Nästa år är det dock dags igen. Till våren kommer vi att få en presentation av nya bönder till nästa sommar och redan nästa höst. Kanske om 8-9 månader kommer en ny säsong att dra igång.
Den här säsongen har varit okej, lite tråkig, lite intetsägande. Men okej. Det är ju ändå Bonde. Och som en liten tröst så lovar TV4 att på annandag jul visa bröllopet mellan Sörpelbonden och MonaLisa. Jag tycker det är lite trist att de inte kan sköta sådant privat och utan TV, men risken är att jag ändå kommer att titta på det och eventuellt även kommentera det här.
Det är dock inget löfte. Men den som lever får se även detta. Det kan ju vara lite spännande att få veta om det sörplas fram ett ja i kyrkan eller om han faktiskt säger det klart och tydligt. Men lyckliga och gifta verkar de vara och det glädjer mig då de faktiskt är mitt favoritbondepar alla kategorier genom tiderna.
Med detta väljer jag att dra mig tillbaka för nu. Vad som kommer härnäst vet jag inte. Det kanske bara blir vardagliga iakttagelser, eller så hittar jag något nytt att fylla livet med.
Tills vidare.....
God torsdag, god jul och gott nytt år. Om nu någon inte skulle komma tillbaka innan dess. Jag tänker göra det i varje fall.
Men nu är det alltså över. Slut, finito, förbi.....
Det känns redan tomt.
Visst. Gårdagens avsnitt var inget riktigt avsnitt utan bara en uppföljning på vad som hade hänt, hur läget såg ut nu - eller snarare i oktober eller när det kan ha varit dessa avsnitt spelades in. Men inget riktigt avsnitt som sagt.
Vi fick igår följa med tillbaka till böndernas gårdar och höra hur det har gått sedan vi lämnade dem på resande fot i förra veckan. Vilket alltså utspelades någon gång under sommaren. Nu några månader senare så undrar man förstås hur det har gått sedan och då passar TV4 på att visa det för oss. Eller deras bild av vad som hänt i varje fall.
Jag gör som vanligt och går igenom våra bönder så även ni som missade gårdagen får en bild av vad som har hänt.
Mystomtebonden:
När Linda kom till gården var han ute och körde höbalar eller sådana där rullar med traktorn. Jag antar att de skulle in i någon ladugård eller något. Det blev förstås lite prat om sommaren. Om kärleken, om resan osv. Sedan gick de till huset och träffade bondens kärlek. Den stora mörka som han valde i somras och som nu verkar ha etablerat sig som bondmora och står och pysslar om kossorna. De är så lyckliga och hade de haft en korkek så tror jag de hade suttit under den och doftat på varandra.
Här har vi alltså fått ett par och eftersom ingen av dem är direkt purung så tror jag faktiskt att de vet vad de vill, vad de har sökt osv. Så fortfarande tror jag faktiskt att det här kan fortsätta vara lyckligt i många år till. Bara de fortsätter att se sådär lyckligt på varandra.
De fnissar och ser ut som om den andra verkligen är den vackraste personen i världen även om de med utomstående ögon inte direkt är några skönheter så lyser det om dem och jag hoppas verkligen att det får fortsätta på det viset.
Getbonden:
Hit kommer Linda också åkande och kliver in i ladugården där alla getterna ligger och har det bra. Getboden själv står där och pysslar med något som hon antagligen blivit ombedd av produktionen att göra. Jag förstår inte att de kan verka så förvånade över att Linda kommer åkande när kamerorna redan står där och väntar och spelar in dem.
Det pratas lite om getterna och att de ynglar av sig och parar ihop sig. Men hur går det då med människorna undras det. Nej, det är ju samma som förut, svara getbonden. Det blev ingen kärlek. Den tysta norrlänningen kommer dock och hälsar på och de får fika och prata lite. Både är hoppfulla om att hitta kärleken, men dock inte i varandra. I varje fall vill inte den känslokalla getbonden det. Det klargjordes ju väldigt tydligt redan under resan att det inte skulle bli någonting med separata rum och allt. Och nu verkar även tysta norrlänningen ha insett detta och det kan jag ju tycka är bra för honom. Han kommer säkert hitta något bättre på sikt.
Så ingen kärlek här annat än bland getterna och vi får väl se om något händer i framtiden och om vi i så fall får veta det genom någon skvallerblaska.
Den värmländske Countrybonden:
Jag avslöjade ju redan igår att han hade förlovat sig med "prickiga klänningen" som efter att ha sett gårdagens avsnitt kanske borde döpas om till prickiga blusen. I varje fall var det var han sade att hon hade på sig under dejten när de visade en tillbakablick. Jag har helt enkelt levt i villfarelsen att det var en prickig klänning hon hade. Nu funderar jag på att titta på de gamla avsnitten igen för att se hur det verkligen var. Och där tog jag en paus och kollade och det var faktiskt en prickig blus.
Jösses, här har jag namngett en tjej helt felaktigt hela säsongen bara för att mitt minne har svikit mig. Jag ber om ursäkt för detta. Verkligen.
Nåja, hur som helst. I gårdagens avsnitt så hade de ännu inte förlovat sig men hon var på väg att flytta till honom i varje fall. Det pratades lite med bonden och sedan gick de till hans föräldrar där "prickiga blusen" (Jag lär mig) var och krattade löv. De pratade lite om hur det kändes. Om kärleken och om framtiden. När Linda frågade hur det skulle se ut om 5 år så hoppades bonden på att det kanske skulle springa små kottar och störa när hon gick och krattade.
Bonden ser ut att vara förälskad. Hon ser faktiskt inte lika förälskad ut. Har de förlovat sig nu får man ju hoppas på lite förvirrelse för att TV-kamerorna är på. Men vi får väl se vad som händer. En läsare har ju spekulerat i att det inte kommer att hålla. Jag har sagt att jag tror det i varje fall kommer hålla temporärt. Vi får väl helt enkelt se vad framtiden har att bjuda.
Pojkbandsbonden:
När vi lämnade honom på resan i förra avsnittet så hade ju Trollflickan uttryckt att hon kände mer vänskap än kärlek för honom och han var ju snabb med att hävda samma sak, även om man såg att det sved i honom och att han nog ville mer. När Linda nu kommer till hans gård och frågar vad som hände så vet han inte riktigt men vidhåller att de är goda vänner och pratar om allt.
Trollflickan kommer förstås dit på besök och får samma fråga. Och har en uppfattning om att det beror nog till stor del på deras olikheter. Hon är mer berest och lever ett helt annat liv. Hon förstår inte så mycket om gården och han inte så mycket om hennes liv. Vilket gör att det blir svårt att hitta gemensamma nämnare som skulle kunna knyta dem närmre varandra.
Jag tycker mig hela tiden se i bondens ögon att han hoppas. Han vill mer. Men när vi lämnar dem så är det som vänner och de sitter och pratar.
Det gör lite ont i mig att se hans längtan och att hon inte är riktigt lika mycket med på noterna. Jag ser det inte som ett hopplöst fall. Om bonden hade ork, tid och kraft att verkligen slåss så skulle han nog kunna komma närmre henne. Kanske kunna väcka det intresse som fanns tidigare. Men han är lite tafatt och av erfarenhet så vet jag att då kommer han inte lyckas.
Men stackars pojkbandsbonden. Jag hoppades verkligen på dem, även om de är unga och man inte kunnat veta hur det skulle gå i framtiden. Men jag tror att han i sitt huvud har en bild om kärlek och livslång lycka just med Trollflickan.
Det är bara att hoppas att han kan släppa nu och gå vidare. Låta det lilla ärret i hjärtat finnas där, men ändå gå vidare och hitta någon som kanske passar honom bättre, kanske inte alls gör det men som i varje fall är beredd att satsa på honom.
Nu spinner jag iväg här. Men det här är olycklig kärlek när den är som värst.
Detta var de bönder som vi följde under hösten. Två stycken har alltså lyckats. En har misslyckats totalt och den sista blev lite sårad och olycklig. Trots allt är det ett ganska bra facit. Det vore intressant att se hur det fortsätter framöver och jag är ganska övertygad om att i vissa fall kommer vi få läsa om det i skvallertidningarna.
Igår fick vi dessutom träffa de bönder som inte blev valda att visas på TV utan som fick dejta på egen hand. I varje fall två av dem. Den sista, den skånska hästbonden som jag tyckte skulle varit med istället för getbonden fick vi inte någonting alls av. Jag antar att hon valt att inte vara med vidare. För att hon skulle bli totalt avpolleterad med det leendet finner jag ganska osannolikt.
De två bönderna var båda lyckliga. Både valde ju i avsnittet, där de fick reda på att de inte skulle vara med framöver, ett brev och ringde upp brevskrivaren. Och tro det eller ej, men båda var nu lyckliga sambos med den första de ringde. Den ena av dem hade även gått och gift sig. Det var raskt marscherat får jag säga. Men de verkade lyckliga. Deras respektive verkade också trivas och det är min förhoppning om att det egentligen är bättre att träffas såhär, utan en massa TV kameror och bortval eller utröstningar.
Jag har ju inte samma relation till dessa bönder dock. Men såhär i efterhand tror jag båda hade gjort sig ypperligt att följa under sommaren också. Nu fick vi inte det och med facit i hand att båda är lyckliga och förälskade så var det lika bra.
Nu är alltså säsongen över. Nu finns det inget mer att haka fast vid gällande Bonde söker fru 2013. Det känns tomt. Som något som kommer saknas. Jag vill inte jämföra det med pojkbandsbonden hjärtesorg över Trollflickan. Men det saknas mig redan.
Som vanligt är jag öppen för era kommentarer och åsikter om vad jag missat och missförstått - enligt er. Det är alltid roligt med lite respons. Även om ni säger emot.
Nästa år är det dock dags igen. Till våren kommer vi att få en presentation av nya bönder till nästa sommar och redan nästa höst. Kanske om 8-9 månader kommer en ny säsong att dra igång.
Den här säsongen har varit okej, lite tråkig, lite intetsägande. Men okej. Det är ju ändå Bonde. Och som en liten tröst så lovar TV4 att på annandag jul visa bröllopet mellan Sörpelbonden och MonaLisa. Jag tycker det är lite trist att de inte kan sköta sådant privat och utan TV, men risken är att jag ändå kommer att titta på det och eventuellt även kommentera det här.
Det är dock inget löfte. Men den som lever får se även detta. Det kan ju vara lite spännande att få veta om det sörplas fram ett ja i kyrkan eller om han faktiskt säger det klart och tydligt. Men lyckliga och gifta verkar de vara och det glädjer mig då de faktiskt är mitt favoritbondepar alla kategorier genom tiderna.
Med detta väljer jag att dra mig tillbaka för nu. Vad som kommer härnäst vet jag inte. Det kanske bara blir vardagliga iakttagelser, eller så hittar jag något nytt att fylla livet med.
Tills vidare.....
God torsdag, god jul och gott nytt år. Om nu någon inte skulle komma tillbaka innan dess. Jag tänker göra det i varje fall.
onsdag 18 december 2013
Lite förhandsinformation, lite palt och lite färglära.
Ikväll är det ju dags för uppföljningen av Bonde söker fru. Det har nu blivit höst såväl i verkligheten som på TV och vi kommer få följa Linda när hon åker runt bland de olika bönderna för att se vad som verkligen har hänt sedan allt spelades in i somras.
Vi fick redan förra veckan se på TV att en av bönderna som inte följdes under höstens omgång har gift sig. Det var ju roligt för honom. Men ärligt talat så har jag inte så mycket relation till de bönder som inte varit med vilket gör det lite ointressant.
Däremot så kunde man i "Den Andra skvallertidningen på nätet" igår läsa att vår värmländske dansbandsbonde har förlovat sig på köksgolvet. Det lät ju romantiskt.
Nåja, den läsare som förra veckan kommenterade med att just denna bonde antagligen inte skulle lyckas har därmed visat sig ha lite mer fel än jag. Livslång kärlek vet vi ju inget om, men en förlovning är ju i varje fall ett steg i den riktningen. Eller om det möjligtvis är ett steg mot att misslyckas.
Det där kan man ju diskutera. Om man förlovar och gifter sig och sedan skiljer sig, är det ett större misslyckande än att varken vara förlovad eller gift och sedan bryta upp ? I varje fall för våra bönder verkar det vara en större grej om de hunnit gifta sig. Men det kan ju bero på att TV4 har bekostat vissa bröllop för att få sända dem på TV.
Jag väntar spänt på kvällen för att få se vad som har hänt i övrigt och imorgon kommer en riktig analys, den sista för denna säsong.
I övrigt så började dagen med diskussioner om både Pitepalt och en flådd harpalt. Till detta så kan konstateras att Femtio nyanser av grått antagligen är för lite. För det spelar ingen roll om jag har brun eller blå kavaj på mig. Det finns folk som ändå hävdar att den är grå.
Och med detta önskar jag er alla en alldeles ypperlig onsdag.
Vi fick redan förra veckan se på TV att en av bönderna som inte följdes under höstens omgång har gift sig. Det var ju roligt för honom. Men ärligt talat så har jag inte så mycket relation till de bönder som inte varit med vilket gör det lite ointressant.
Däremot så kunde man i "Den Andra skvallertidningen på nätet" igår läsa att vår värmländske dansbandsbonde har förlovat sig på köksgolvet. Det lät ju romantiskt.
Nåja, den läsare som förra veckan kommenterade med att just denna bonde antagligen inte skulle lyckas har därmed visat sig ha lite mer fel än jag. Livslång kärlek vet vi ju inget om, men en förlovning är ju i varje fall ett steg i den riktningen. Eller om det möjligtvis är ett steg mot att misslyckas.
Det där kan man ju diskutera. Om man förlovar och gifter sig och sedan skiljer sig, är det ett större misslyckande än att varken vara förlovad eller gift och sedan bryta upp ? I varje fall för våra bönder verkar det vara en större grej om de hunnit gifta sig. Men det kan ju bero på att TV4 har bekostat vissa bröllop för att få sända dem på TV.
Jag väntar spänt på kvällen för att få se vad som har hänt i övrigt och imorgon kommer en riktig analys, den sista för denna säsong.
I övrigt så började dagen med diskussioner om både Pitepalt och en flådd harpalt. Till detta så kan konstateras att Femtio nyanser av grått antagligen är för lite. För det spelar ingen roll om jag har brun eller blå kavaj på mig. Det finns folk som ändå hävdar att den är grå.
Och med detta önskar jag er alla en alldeles ypperlig onsdag.
måndag 16 december 2013
Dan före dan före dan...... och lite mardrömmar.
Nu kan vi nästan börja räkna ned mot jul. Idag är det måndag. Det är 16:e december och det är väder som om det vore oktober. Dryga 5 plusgrader, lite regnigt och ganska trevligt väder om jag får tycka till. Dessutom är det 8 dagar kvar till julafton.
Jag orkade dock inte skriva alla dan före dan i rubriken så ni fick nöja er med ett fåtal men jag antar att ni förstår att punkterna symboliserar att ni får fortsätta så gott det går.
Idag är det dessutom måndag.
Sin vana trogen började måndagen med lite problem med att datorn fick spunk efter helgen, misslyckades med att logga in och därför låste mitt konto för en stund.
Det börjar bli en vana nu, vilket gör att jag inte förväntar mig något annat, utan första kvarten på måndagar går åt till att vänta på att kontot skall låsa upp sig igen.
Det ordnade till sig sedan och sedan har saker flutit på ganska bra. Fast nu börjar jag bli riktigt trött. Kanske beror det på nattens mardrömmar då jag vaknade strax före 3 och var totalt skräckslagen. Det var lite drömmar av deckartyp men så visades plötsligt 3 bilder av en kvinna i olika förklädnader upp och hon var den skyldiga till allt hemskt som hänt och jag vet inte varför det var så kusligt. Men jag var helt skräckslagen och det tog bra tid att somna om. Fortfarande i morse när klockan ringde så kände jag ett obehag över dessa bilder. Så de måste verkligen ha varit hemska.
Dock minns jag inte riktigt hur hemska de var, för i mitt minne så var det egentligen inte så speciellt ruskigt. En enögd, en med några konstiga tänder och en som nästan flög i en konstig vinkel.
Nåja, som vanligt så är drömmar inte logiska. Dock hoppas jag att jag slipper den där drömmen någonsin mer för jag låg och frossade efteråt.
Kanske håller jag på att bli sjuk, eller så var det helgens alla kolhydrater som gjorde sig påminda och fick hjärnan att överarbeta.
Nu skall jag, hur som helst, jobba lite till innan jag avslutar den här dagen. Men jag ville passa på att skriva några rader så ni inte tror jag glömt bort er alldeles.
God måndag.
Jag orkade dock inte skriva alla dan före dan i rubriken så ni fick nöja er med ett fåtal men jag antar att ni förstår att punkterna symboliserar att ni får fortsätta så gott det går.
Idag är det dessutom måndag.
Sin vana trogen började måndagen med lite problem med att datorn fick spunk efter helgen, misslyckades med att logga in och därför låste mitt konto för en stund.
Det börjar bli en vana nu, vilket gör att jag inte förväntar mig något annat, utan första kvarten på måndagar går åt till att vänta på att kontot skall låsa upp sig igen.
Det ordnade till sig sedan och sedan har saker flutit på ganska bra. Fast nu börjar jag bli riktigt trött. Kanske beror det på nattens mardrömmar då jag vaknade strax före 3 och var totalt skräckslagen. Det var lite drömmar av deckartyp men så visades plötsligt 3 bilder av en kvinna i olika förklädnader upp och hon var den skyldiga till allt hemskt som hänt och jag vet inte varför det var så kusligt. Men jag var helt skräckslagen och det tog bra tid att somna om. Fortfarande i morse när klockan ringde så kände jag ett obehag över dessa bilder. Så de måste verkligen ha varit hemska.
Dock minns jag inte riktigt hur hemska de var, för i mitt minne så var det egentligen inte så speciellt ruskigt. En enögd, en med några konstiga tänder och en som nästan flög i en konstig vinkel.
Nåja, som vanligt så är drömmar inte logiska. Dock hoppas jag att jag slipper den där drömmen någonsin mer för jag låg och frossade efteråt.
Kanske håller jag på att bli sjuk, eller så var det helgens alla kolhydrater som gjorde sig påminda och fick hjärnan att överarbeta.
Nu skall jag, hur som helst, jobba lite till innan jag avslutar den här dagen. Men jag ville passa på att skriva några rader så ni inte tror jag glömt bort er alldeles.
God måndag.
torsdag 12 december 2013
Näst sista gången - för säsongen.
Så har det då blivit dags igen. Jag inser att jag inte längre kan hålla på mina iakttagelser, eller för all del hålla er på halster heller längre.
Lite kort först bara om var vi befinner oss.
Säsongens Bonde söker fru är egentligen slut och i förra veckan gjorde bönderna sina val och blev tilldelade resor som de skulle få åka med tillsammans med den de valt ut.
Vi kan väl säga att förra avsnittet var, liksom hela denna säsong, relativt fritt från konflikter och överraskningar. Men hur skulle det bli nu? Bönder och deras utvalda på resa, alldeles själva, runt om på olika ställen i Europa.
Jo, det tänkte jag alldeles strax avslöja. Eller frågan är varför jag skall göra det alldeles strax förresten när jag lika gärna kan göra det NU. Som vanligt blir det helt utan inbördes ordning, men ändå i samma ordning som vanligt. Eller ungefär.
Mystomtebonden:
Valde ju till sist den stora mörka. Catarina verkar hon heta också förresten. Jag tänker inte riktigt på tjejerna i namn längre utan mer på mina tillmälen jag gett dem utifrån personlighet, utseende eller klädval. Nåja, deras resa gick till Holland. Till U.... Ut..... Äh, jag vet faktiskt inte var jag är. Som den stora mörka lyckades kläcka ur sig flera gånger och bonden själv en gång.
Men i Utrecht var de. Hade de varit lite smarta så hade de enkelt översatt det till svenska och sagt att de var Utrikes. Jag har ingen aning om det är en korrekt översättning, men den är i varje fall fullständigt logisk.
De verkar hur som helst trivas i varandras sällskap. De skrattar och pratar. Går omkring i Ut... U.... Äh, jag vet inte vad den heter.... Och bara myser i varandras sällskap. Åker lite gondol gör de också och står på en bro när den mörka berättar om hänglåsen som hänger där som är ett sätt att förklara sin kärlek genom att tillsammans sätta fast ett hänglås i en bro som låser fast kärleken och sedan slänga nyckeln i sjön. Mycket romantiskt är det i varje fall och de verkar ha fattat tycke för varandra på riktigt. Hela resan avslutas med att de åker på en cykeltur på landet och får se "hästar med horn" Vi tittare fick aldrig se vad det egentligen var de såg. Men nog misstänker jag att det var en mager kossa.
De cyklade i varje fall ut på landet för att ha lite picknick och naturligtvis lyckades den klurige bonden hitta en bro och hade skaffat ett hänglås. Så de gick igenom proceduren och förklarade varandra sin kärlek som de båda trodde skall bli livslång.
Vi får väl se. Jag hoppas det då båda verkar behöva det och det finns en kemi mellan dem som jag tror gör att det kan funka. Men man vet ju aldrig. Men vi får se nästa vecka lite mer om vad som hänt för redan då kommer uppföljningsprogrammet. Vilket gör att jag kommer kunna hålla Bondebloggandet i liv i ytterligare en vecka.
Den lömska getbonden:
Ville ju egentligen inte välja någon av killarna då hon bara kände vänskap med båda. Till slut så tyckte hon ändå bäst om den tysta norrlänningen så hon valde att ta med honom på resan - till Svalbard. Vi fick börja följa dem redan på flygplatsen där norrlänningen konstaterar att det inte är ofta han reser så långt. Man kan ju tycka att norra Norrland till Svalbard inte är sådär jättelångt. Men det var i varje fall hans uppfattning. Samtidigt var han väldigt glad att de inte skulle till något storstad för det var inte hans grej.
De kom i varje fall fram och checkar in på hotellet. Getbonden bestämmer enväldigt att de skall ha varsitt rum, för här skall minsann inte ges något hopp. Man ser att norrlänningen nog hoppas ändå och tror att något kanske skall kunna växa fram. Det tror inte den känslokalla getbonden som inte ger honom en chans att inbilla sig något sådant.
Svalbard verkar vara ungefär en platt gata och en massa hav runt omkring. Och efter att helt ha misslyckats med att brygga kaffe på hotellrummet första morgonen så ger de sig ut på havet i en Ribbåt. Norrlänningen konstaterar kort att han gillar fart. Bäst är Skoooooter, sedan kommer motoCYkeln och sist Ribbåt. Men de verkar nöjda med att mitt i sommaren behöva gå i täckbyxor och mössa. Sedan skall de ge sig ut på egen hand och får då kvittera ut ett gevär för de kan ju stöta på isbjörnar och norrlänningen konstaterar att han minsann är van att skjuta och har skjutit både älg, tjäder, orre och räv. Frågan är hur han skulle reagera mot en stor Isbjörn ? Men det får vi inte veta. Som av en slump hamnar de på stranden där det står två stolar med renskinn på så de slår sig ned och beundrar utsikten. Lite stötvis samtal dem emellan för tankarna direkt till reklamen för Keno med de där Gotlänningarna på stolar på stranden. Norrlänningen fotograferar också en massa och konstaterar att han gillar det, men att kanske 3 av 100 bilder blir bra. En fotokurs kanske vore något. Getbonden säger att det är bra att han gillar att fotografera för det gör inte hon och hon vet inte hur många bilder han tagit... 82 konstaterar han lugnt.
Jag vet inte vem av dessa två som är mest onormal och konstig. Men de hade verkligen förtjänat varandra. Men icke.... Blir de vänner, eller rinner allt ut i sanden efter resan. Vi får nog se nästa vecka.
Den värmländska countrybonden:
Han valde ju prickiga klänningen som visar sig heta Carina förra veckan och de verkade redan då ha smugit omkring och småmyst på gården vilket ju lovade gott för framtiden. Deras resa gick till ett slott i Bretagne i Frankrike och de klev in på slottet och började prata svenska. Tack och lov så var det en svenska som förestod slottet så det gick ju bra. Jag vet inte hur länge de var borta men de fick vandra omkring. Pussas och fnissa på stan. Dessutom så fick vi följa med dem in i någon typ av affär med begagnade gamla prylar och de fånade sig, satte olika saker på huvudet såsom glasskålar, kohorn och annat. Sedan skulle de betala och försökte sig på att säga saker på franska. Nu kan ju jag inte detta språk. Men det lät ju ganska kul när butiksägaren säger Au Revoir när de skall gå (reservation för stavningen) och bonden svarar: Au Reovior, ja. Som en liten bekräftelse.
Jag tror dessutom att han konstaterade 4 gånger att det kändes bra när han fått en så fin flicka att åka med och semester hade han ju inte varit på tidigare. Inte såhär fint i varje fall.
Jag tror det finns möjlighet att de faktiskt blir ett par på riktigt och att hon flyttar till Värmland. Jag vet inte hur deras möjligheter för framtiden ser ut, men till en början verkar det i varje fall som om de verkligen trivs med varandra och det är ju en bra början. Vi får väl se nästa vecka hur det har gått.
Pojkbandbonden:
Valde ju, på min rekommendation, Trollflickan. Och deras resa skulle gå till Malta. Det var väl den av resorna som kändes trevligast. En mysig ö, fint väder och det var ju som upplagt för romantik. Fint, stort hotellrum och mysiga gamla städer. Bonden var dessutom nöjd med att ha trollflickan med sig. Hon var ju mycket mer resvan än han och bättre på engelska så hon kändes stabil tyckte han. Han tittade trånande på henne hela tiden och första morgonen började dessutom med frukost på sängen följt av en utflykt med bil på egen hand. Imponerande att vänstertrafiken inte verkade vara så mycket till hinder utan det verkade funka bra. Vi fick se dem äta en romantisk middag och ha lite diskussioner om att man måste vårda förhållanden och inte ta saker för givna. Bonden tittade hela tiden förälskat på Trollflickan och fortfarande kändes det som en riktigt bra semester för dem båda.
Sista dagen var de ute på en segelbåt och badade i ett turkost hav och på väg tillbaka satt de omslingrade på båten när trollflickan konstaterar att hon har haft det bra. Men att hon mest känner vänskap just nu. Man anar hur stämningen bara dör innan bonden säger att det gör minsann han också.
Så var det med det. Blåst på konfekten är känslan jag får och trots rätt val och att båda verkar vara sympatiska så tror jag att det var slutet på den romansen. Det är i varje fall min känsla av det hela.
Det var gårdagens avsnitt i stort. Som vanligt har jag säkert missar viktiga saker och kanske även missförstått någonting. Men såg ni avsnittet och tycker jag varit slarvig så får ni väl påpeka det. Om inte så får ni faktiskt skylla er själva.
Redan nästa vecka kommer som sagt uppföljningen då vi får se Linda besöka samtliga bönder, även de som inte fick vara med i TV verkar få ett besök om vi skall se till teasern som visades i slutet av gårdagens avsnitt. Och tydligen har någon gift sig av de andra bönderna också.
Skall jag tro inför både då och framtiden så ger jag både Mystomtebonden och Värmlandsbonden relativt goda utsikter att faktiskt ha hitta kärleken, i varje fall för en period. För getbonden tror jag inte kärleken kommer på ett tag. Hon känns inte riktigt mogen att släppa folk in på livet så mycket som behövs för att hitta kärleken. Och Pojkbandsbonden - Ja, den stackarn får nog leta vidare själv. För tyvärr tror jag inte att Trollflickan och han någonsin kommer bli ett par.
Den som lever får se, men detta är vad jag tror. Så nu önskar jag alla en trevlig vecka tills vi ses här nästa torsdag med nya analyser. Och de som inte bara är här för bönderna önskar jag en trevlig eftermiddag/kväll så ses vi här imorgon.
God torsdag.
Lite kort först bara om var vi befinner oss.
Säsongens Bonde söker fru är egentligen slut och i förra veckan gjorde bönderna sina val och blev tilldelade resor som de skulle få åka med tillsammans med den de valt ut.
Vi kan väl säga att förra avsnittet var, liksom hela denna säsong, relativt fritt från konflikter och överraskningar. Men hur skulle det bli nu? Bönder och deras utvalda på resa, alldeles själva, runt om på olika ställen i Europa.
Jo, det tänkte jag alldeles strax avslöja. Eller frågan är varför jag skall göra det alldeles strax förresten när jag lika gärna kan göra det NU. Som vanligt blir det helt utan inbördes ordning, men ändå i samma ordning som vanligt. Eller ungefär.
Mystomtebonden:
Valde ju till sist den stora mörka. Catarina verkar hon heta också förresten. Jag tänker inte riktigt på tjejerna i namn längre utan mer på mina tillmälen jag gett dem utifrån personlighet, utseende eller klädval. Nåja, deras resa gick till Holland. Till U.... Ut..... Äh, jag vet faktiskt inte var jag är. Som den stora mörka lyckades kläcka ur sig flera gånger och bonden själv en gång.
Men i Utrecht var de. Hade de varit lite smarta så hade de enkelt översatt det till svenska och sagt att de var Utrikes. Jag har ingen aning om det är en korrekt översättning, men den är i varje fall fullständigt logisk.
De verkar hur som helst trivas i varandras sällskap. De skrattar och pratar. Går omkring i Ut... U.... Äh, jag vet inte vad den heter.... Och bara myser i varandras sällskap. Åker lite gondol gör de också och står på en bro när den mörka berättar om hänglåsen som hänger där som är ett sätt att förklara sin kärlek genom att tillsammans sätta fast ett hänglås i en bro som låser fast kärleken och sedan slänga nyckeln i sjön. Mycket romantiskt är det i varje fall och de verkar ha fattat tycke för varandra på riktigt. Hela resan avslutas med att de åker på en cykeltur på landet och får se "hästar med horn" Vi tittare fick aldrig se vad det egentligen var de såg. Men nog misstänker jag att det var en mager kossa.
De cyklade i varje fall ut på landet för att ha lite picknick och naturligtvis lyckades den klurige bonden hitta en bro och hade skaffat ett hänglås. Så de gick igenom proceduren och förklarade varandra sin kärlek som de båda trodde skall bli livslång.
Vi får väl se. Jag hoppas det då båda verkar behöva det och det finns en kemi mellan dem som jag tror gör att det kan funka. Men man vet ju aldrig. Men vi får se nästa vecka lite mer om vad som hänt för redan då kommer uppföljningsprogrammet. Vilket gör att jag kommer kunna hålla Bondebloggandet i liv i ytterligare en vecka.
Den lömska getbonden:
Ville ju egentligen inte välja någon av killarna då hon bara kände vänskap med båda. Till slut så tyckte hon ändå bäst om den tysta norrlänningen så hon valde att ta med honom på resan - till Svalbard. Vi fick börja följa dem redan på flygplatsen där norrlänningen konstaterar att det inte är ofta han reser så långt. Man kan ju tycka att norra Norrland till Svalbard inte är sådär jättelångt. Men det var i varje fall hans uppfattning. Samtidigt var han väldigt glad att de inte skulle till något storstad för det var inte hans grej.
De kom i varje fall fram och checkar in på hotellet. Getbonden bestämmer enväldigt att de skall ha varsitt rum, för här skall minsann inte ges något hopp. Man ser att norrlänningen nog hoppas ändå och tror att något kanske skall kunna växa fram. Det tror inte den känslokalla getbonden som inte ger honom en chans att inbilla sig något sådant.
Svalbard verkar vara ungefär en platt gata och en massa hav runt omkring. Och efter att helt ha misslyckats med att brygga kaffe på hotellrummet första morgonen så ger de sig ut på havet i en Ribbåt. Norrlänningen konstaterar kort att han gillar fart. Bäst är Skoooooter, sedan kommer motoCYkeln och sist Ribbåt. Men de verkar nöjda med att mitt i sommaren behöva gå i täckbyxor och mössa. Sedan skall de ge sig ut på egen hand och får då kvittera ut ett gevär för de kan ju stöta på isbjörnar och norrlänningen konstaterar att han minsann är van att skjuta och har skjutit både älg, tjäder, orre och räv. Frågan är hur han skulle reagera mot en stor Isbjörn ? Men det får vi inte veta. Som av en slump hamnar de på stranden där det står två stolar med renskinn på så de slår sig ned och beundrar utsikten. Lite stötvis samtal dem emellan för tankarna direkt till reklamen för Keno med de där Gotlänningarna på stolar på stranden. Norrlänningen fotograferar också en massa och konstaterar att han gillar det, men att kanske 3 av 100 bilder blir bra. En fotokurs kanske vore något. Getbonden säger att det är bra att han gillar att fotografera för det gör inte hon och hon vet inte hur många bilder han tagit... 82 konstaterar han lugnt.
Jag vet inte vem av dessa två som är mest onormal och konstig. Men de hade verkligen förtjänat varandra. Men icke.... Blir de vänner, eller rinner allt ut i sanden efter resan. Vi får nog se nästa vecka.
Den värmländska countrybonden:
Han valde ju prickiga klänningen som visar sig heta Carina förra veckan och de verkade redan då ha smugit omkring och småmyst på gården vilket ju lovade gott för framtiden. Deras resa gick till ett slott i Bretagne i Frankrike och de klev in på slottet och började prata svenska. Tack och lov så var det en svenska som förestod slottet så det gick ju bra. Jag vet inte hur länge de var borta men de fick vandra omkring. Pussas och fnissa på stan. Dessutom så fick vi följa med dem in i någon typ av affär med begagnade gamla prylar och de fånade sig, satte olika saker på huvudet såsom glasskålar, kohorn och annat. Sedan skulle de betala och försökte sig på att säga saker på franska. Nu kan ju jag inte detta språk. Men det lät ju ganska kul när butiksägaren säger Au Revoir när de skall gå (reservation för stavningen) och bonden svarar: Au Reovior, ja. Som en liten bekräftelse.
Jag tror dessutom att han konstaterade 4 gånger att det kändes bra när han fått en så fin flicka att åka med och semester hade han ju inte varit på tidigare. Inte såhär fint i varje fall.
Jag tror det finns möjlighet att de faktiskt blir ett par på riktigt och att hon flyttar till Värmland. Jag vet inte hur deras möjligheter för framtiden ser ut, men till en början verkar det i varje fall som om de verkligen trivs med varandra och det är ju en bra början. Vi får väl se nästa vecka hur det har gått.
Pojkbandbonden:
Valde ju, på min rekommendation, Trollflickan. Och deras resa skulle gå till Malta. Det var väl den av resorna som kändes trevligast. En mysig ö, fint väder och det var ju som upplagt för romantik. Fint, stort hotellrum och mysiga gamla städer. Bonden var dessutom nöjd med att ha trollflickan med sig. Hon var ju mycket mer resvan än han och bättre på engelska så hon kändes stabil tyckte han. Han tittade trånande på henne hela tiden och första morgonen började dessutom med frukost på sängen följt av en utflykt med bil på egen hand. Imponerande att vänstertrafiken inte verkade vara så mycket till hinder utan det verkade funka bra. Vi fick se dem äta en romantisk middag och ha lite diskussioner om att man måste vårda förhållanden och inte ta saker för givna. Bonden tittade hela tiden förälskat på Trollflickan och fortfarande kändes det som en riktigt bra semester för dem båda.
Sista dagen var de ute på en segelbåt och badade i ett turkost hav och på väg tillbaka satt de omslingrade på båten när trollflickan konstaterar att hon har haft det bra. Men att hon mest känner vänskap just nu. Man anar hur stämningen bara dör innan bonden säger att det gör minsann han också.
Så var det med det. Blåst på konfekten är känslan jag får och trots rätt val och att båda verkar vara sympatiska så tror jag att det var slutet på den romansen. Det är i varje fall min känsla av det hela.
Det var gårdagens avsnitt i stort. Som vanligt har jag säkert missar viktiga saker och kanske även missförstått någonting. Men såg ni avsnittet och tycker jag varit slarvig så får ni väl påpeka det. Om inte så får ni faktiskt skylla er själva.
Redan nästa vecka kommer som sagt uppföljningen då vi får se Linda besöka samtliga bönder, även de som inte fick vara med i TV verkar få ett besök om vi skall se till teasern som visades i slutet av gårdagens avsnitt. Och tydligen har någon gift sig av de andra bönderna också.
Skall jag tro inför både då och framtiden så ger jag både Mystomtebonden och Värmlandsbonden relativt goda utsikter att faktiskt ha hitta kärleken, i varje fall för en period. För getbonden tror jag inte kärleken kommer på ett tag. Hon känns inte riktigt mogen att släppa folk in på livet så mycket som behövs för att hitta kärleken. Och Pojkbandsbonden - Ja, den stackarn får nog leta vidare själv. För tyvärr tror jag inte att Trollflickan och han någonsin kommer bli ett par.
Den som lever får se, men detta är vad jag tror. Så nu önskar jag alla en trevlig vecka tills vi ses här nästa torsdag med nya analyser. Och de som inte bara är här för bönderna önskar jag en trevlig eftermiddag/kväll så ses vi här imorgon.
God torsdag.
Vi väntar väl en stund ?
Jag vill ju gärna suga på karamellen och inte direkt ge er alla analyser och synpunkter. I varje fall så skulle det kunna vara på det viset.
Så vi skjuter en stund på bondeanalysen. Men det blir bra sedan. Eller i varje fall delvis bra.
God torsdag.
Så vi skjuter en stund på bondeanalysen. Men det blir bra sedan. Eller i varje fall delvis bra.
God torsdag.
onsdag 11 december 2013
Dålig reklam och förväntningar.
Jag är fullt medveten om att jag har varit lite dålig på att uppdatera här nu igen.
Ni vet också vid det här laget vad det beror på och jag tycker nog att ni bör ha förståelse för att jag faktiskt inte bara kan ägna mig åt er. Det tror jag i och för sig att ni har också. Jag har bara goda tankar om de som läser min blogg.
Nu till vad jag tänker på idag.
Det är väl inte riktigt sant heller. Jag tänker på massa olika saker, men när jag bestämde mig för en rubrik så satte jag också normen för vad jag kan skriva om. Vilket gör att ni får föreställa er att jag är helt fokuserad på just dessa saker.
Den senaste tiden hör jag flera gånger om dagen en reklam på radio när jag sitter i bilen till och från jobbet. Den börjar ungefär. Vår nya hemförsäkring fungerar bara i våtutrymmen mellan klockan 10-13... Eller något sådant där.
Sedan kommer en röst in och gör reklam för Unionen och deras inkomstförsäkring.
Och så får man veta att man inte skall nöja sig med vad som helst....
Det roliga är att de i reklamen för just sin inkomst försäkring säger att: Du KAN få UPP till 80% av din inkomst.
I just den raden hör jag väldigt mycket beroende och möjligheter att man faktiskt inte kan få något alls också. Vilket gör att när de driver med en dålig försäkring innan så driver de faktiskt lika mycket med sin egen inkomstförsäkring.
Detta skrämmer mig lite eftersom jag faktiskt gick med där för att få just denna försäkring. Kanske borde jag istället skaffat en helt fristående.
Å andra sidan så är alla försäkringsbolag bara ute efter att få så mycket betalt som möjligt för att leverera så lite som möjligt tillbaka.
Hur som helst så är det en DÅLIG reklam.
Nu går jag för övrigt och väntar på kvällen och hur vi skall få följa bönderna och deras val ut på resande fot. Kommer de sköta sig? Kommer de bli förälskade på riktigt? Kommer de sakna ihjäl sig efter sina kor och getter?
Jag vet inte, Ni vet inte. Men om ni kommer tillbaka imorgon så levererar jag, som vanligt, en djuplodande rapport över onsdagens avsnitt.
God onsdag.
Ni vet också vid det här laget vad det beror på och jag tycker nog att ni bör ha förståelse för att jag faktiskt inte bara kan ägna mig åt er. Det tror jag i och för sig att ni har också. Jag har bara goda tankar om de som läser min blogg.
Nu till vad jag tänker på idag.
Det är väl inte riktigt sant heller. Jag tänker på massa olika saker, men när jag bestämde mig för en rubrik så satte jag också normen för vad jag kan skriva om. Vilket gör att ni får föreställa er att jag är helt fokuserad på just dessa saker.
Den senaste tiden hör jag flera gånger om dagen en reklam på radio när jag sitter i bilen till och från jobbet. Den börjar ungefär. Vår nya hemförsäkring fungerar bara i våtutrymmen mellan klockan 10-13... Eller något sådant där.
Sedan kommer en röst in och gör reklam för Unionen och deras inkomstförsäkring.
Och så får man veta att man inte skall nöja sig med vad som helst....
Det roliga är att de i reklamen för just sin inkomst försäkring säger att: Du KAN få UPP till 80% av din inkomst.
I just den raden hör jag väldigt mycket beroende och möjligheter att man faktiskt inte kan få något alls också. Vilket gör att när de driver med en dålig försäkring innan så driver de faktiskt lika mycket med sin egen inkomstförsäkring.
Detta skrämmer mig lite eftersom jag faktiskt gick med där för att få just denna försäkring. Kanske borde jag istället skaffat en helt fristående.
Å andra sidan så är alla försäkringsbolag bara ute efter att få så mycket betalt som möjligt för att leverera så lite som möjligt tillbaka.
Hur som helst så är det en DÅLIG reklam.
Nu går jag för övrigt och väntar på kvällen och hur vi skall få följa bönderna och deras val ut på resande fot. Kommer de sköta sig? Kommer de bli förälskade på riktigt? Kommer de sakna ihjäl sig efter sina kor och getter?
Jag vet inte, Ni vet inte. Men om ni kommer tillbaka imorgon så levererar jag, som vanligt, en djuplodande rapport över onsdagens avsnitt.
God onsdag.
måndag 9 december 2013
Verkligen måndag.
Idag är en sådan där dag som verkligen är måndag. På alla sätt måndag och dessutom lite måndag också.
Det började redan när jag kom till jobbet i morse och datorn började med att blåskärma. Så det var bara att starta igen.
När jag väl kom in så ville datoreländet att jag skulle byta lösenord också.
Så det gjorde jag.
Sedan kom jag inte in i mailen längre utan fick försöka skriva in lösenordet igen, vilket resulterade i att jag blev utlåst och fick vänta en kvart så jag kunde komma in igen.
Så började det. Sedan har det fortsatt lite bättre, men jag är trött, känner en förkylning komma smygande och dessutom är det kallt ute.
Jag låg igår kväll och planerade massa bra saker jag skulle skriva om idag, eller senare i veckan.
Men nu är allt helt bortblåst och jag har ingen aning om vad det var för strålande saker som slog mig precis när det var dags att somna.
Låter jag negativ ?
Det är inget mot vad jag känner mig. Så jag avslutar nu och återkommer imorgon, förhoppningsvis med mer tur och välvilja i bagaget.
God måndag - Eller god och god förresten. Helvetesmåndag på er också :-)
fredag 6 december 2013
När skall man sörja ?
Det är en fråga som jag tycker är relevant idag.
Jag möttes i morse av rubrikerna i tidningen om att Mandela nu dött och världen sörjer.
Men i min värld har han redan varit död i ett halvår. Han har legat medvetslös, utan någon form av kontakt med omvärlden en längre tid och är det egentligen inte då sorgen borde komma.
Eller när han redan för ett antal år sedan drog sig tillbaka från allt vad offentlighet och politik heter?
Visst, det är inte förrän nu han är borta på riktigt, men redan då slutade han ju att aktivt påverka någon annans liv än sitt eget och sina närmaste.
En symbol, en legend och en stor man. Det finns mycket vackra ord i tidningarna och det är sant. Han gjorde otroligt mycket fina saker. Men inte dess då mindre så slutade han göra det för längesedan.
Att det nu skall upp rubriker för att han råkat ta sitt sista andetag kan jag personligen tycka är lite onödigt. Ge folk uppskattning medan de lever och när de inte gör det längre räcker det med ett kort adjö.
Men det är jag som tycker så och är antagligen, som vanligt, ganska ensam om mina tankar och åsikter.
Själv sörjer jag idag mest Sven som förstör min möjlighet till omåttligt frossande i helgen. Det ligger mig betydligt närmre.
God fredag.
Jag möttes i morse av rubrikerna i tidningen om att Mandela nu dött och världen sörjer.
Men i min värld har han redan varit död i ett halvår. Han har legat medvetslös, utan någon form av kontakt med omvärlden en längre tid och är det egentligen inte då sorgen borde komma.
Eller när han redan för ett antal år sedan drog sig tillbaka från allt vad offentlighet och politik heter?
Visst, det är inte förrän nu han är borta på riktigt, men redan då slutade han ju att aktivt påverka någon annans liv än sitt eget och sina närmaste.
En symbol, en legend och en stor man. Det finns mycket vackra ord i tidningarna och det är sant. Han gjorde otroligt mycket fina saker. Men inte dess då mindre så slutade han göra det för längesedan.
Att det nu skall upp rubriker för att han råkat ta sitt sista andetag kan jag personligen tycka är lite onödigt. Ge folk uppskattning medan de lever och när de inte gör det längre räcker det med ett kort adjö.
Men det är jag som tycker så och är antagligen, som vanligt, ganska ensam om mina tankar och åsikter.
Själv sörjer jag idag mest Sven som förstör min möjlighet till omåttligt frossande i helgen. Det ligger mig betydligt närmre.
God fredag.
torsdag 5 december 2013
Vad är väl en bal på slottet ?
I jämförelse med en onsdag med bonde söker fru ?
Blott ingenting.
Igår var det alltså dags för det sista "riktiga" avsnittet av årets säsong av Bonde söker fru. Jag har nu guidat er genom hela säsongen och nu skall jag försöka få till ett snyggt avslut. Jag vet att det nästa vecka kommer ytterligare ett avsnitt som avhandlar böndernas resor med sina nyvalda, eventuella kärlekar och självklart kommer ni även få en analys av detta även om jag misstänker att det inte alls kommer kunna mäta sig med förra årets resor. Då tänker jag speciellt på Sörpelbonden och MonaLisa där Sörpelbonden plockade fram hela verktygslådan för att bygga en adapter för vägguttagen i England.
Hur kan man slå det ?
Vi har inga bönder av den kalibern i år. Men resan är dessutom framtiden. Nu skall vi ägna oss lite åt gårdagen och vad som hände egentligen.
Mystomtebonden:
Han var den andra som fick göra sitt val igår, men eftersom jag alltid analyserar honom först så fortsätter jag i den ordningen. När Linda kom till gården avslöjade han att han minsann blivit lite förälskad. I vem fick man inte veta, men vi fick se klipp från båda kvinnorna som avslöjade att de gärna ville ha honom och att de skulle bli besvikna om de inte blev valda.
Så satt han då på den obligatoriska platsen ute i en hage, på ett nedfallet träd eller liknande. Jag tycker det vore lite spännande om det var lite variation någon gång och de kanske fick sitta hemma i köket och göra sitt val. Men det skall ske ute. Helst i en hage på en nedfallen björk.
Som vanligt så får vi se kvinnorna komma gående mot sin dom. Det växlas mellan de olika kvinnorna och sedan blir det till slut en som kommer fram och får sin dom. Tyvärr - Vi passar inte riktigt, du är en jättemysig tjej men jag har mer känslor för den andra.
I mystomtebondens fall blev det den blonda som fick åka. Vilket jag tycker var helt rätt. Hon låter alltid lite arg och väldigt beslutsam och jag anar att bonden nästan kände sig lite rädd för henne.
Så fick han då välja den mörka. De såg lycklig ut, pussades och såg verkligen lyckliga ut. Så det är bara att önska dem all lycka i framtiden. De skall få åka till Holland på sin semester.
Rent generellt tycker jag att resorna de får är ganska trista i många fall. Men de verkar glada och det är klart. När man är nyförälskad så är även en resa till Holland med den man precis valt helt okej.
Den lömska getbonden:
Var den första som fick göra sitt val igår. Jag flaggade i förra veckan för att hon skulle få dejta den tysta norrlänningen. Men icke. Jag vet inte om han inte fick någon dejt alls, eller om det helt enkelt blev så taffligt att de valde att inte visa den. Däremot fick vi se lite klipp från tuppkammens dejt där han pratade om att gå "All in". Vi vet ju med facit i hand hur bra det gick.
Så kom Linda och här blev det faktiskt ingen hage med nedfallen björk utan en släpvagn till en traktor eller liknande. Bonden avslöjade redan här att hon inte blivit förälskad, eller ens kär utan kände mest som att hon var kompis med killarna. Hon fick ändå göra ett val och får åka på semester med en av dem. Det blev, som jag anade och kanske hoppades lite också, den tysta norrlänningen som fick följa med. Getbonden säger att de nog kommer få roligt och bli bra vänner.
Han säger att han hoppas att kärlek kommer växa fram. Så de har inte riktigt samma mål med framtiden och med tanke på hur tom på känslor getbonden känns så misstänker jag att det blir som hon säger. Hon kommer nog inte få kärlek och som min reflektion blev direkt efter avsnittet så tycker jag inte hon förtjänar det just nu heller. Tids nog när hon öppnar upp och släpper in känslorna, men inte nu. Jag hoppas att TV4 ångrar att de inte följde den där skånska hästbonden istället. Jag tror det hade blivit bättre.
Hur som helst. En semester till Svalbard, en vänskaplig kram och så var det med det.
Värmländska countrybonden:
Här fick vi se hans dejt med prickiga klänningen. Det var picknik vid snoksjön. Nu blir snoksjön inte alls lika kul när man skriver det som när man hör det på klingande värmländska. Men de slog sig ned och bonden dukade upp vad han tyckte var en fin picknick. Ett fruktfat, en flaska champagne och vad jag tyckte såg ut som en flaska hemkört också. Någonstans här fäller han också den blivande klassikern "Hon är söt som en hallonbåt"
Prickiga klänningen hade med sig två presenter som packades upp och det var pennor och papper och en idé om att de skulle måla av varandra. Det blev väl sådär. Hon säger sig gilla att rita, men just denna skiss av bonden var inget vidare. Så mycket mer än så fick vi inte se av dejten utan nu var det istället dags för även denna bonde att göra sitt val.
Linda kommer och bonden sitter på en parkbänk eller motsvarande. Alltså inte en nedfallen björk här heller. Han har precis innan i ett klipp plockat några syrénkvistar. När Linda kommer sitter han där med kvistarna i handen och Linda frågar om de är till henne och får svaret att: Nej, de är till en fin flicka.
Det var säkert inte menat som någon förolämpning, men det blev ganska plumpt.
Återigen klipp från de olika tjejerna som säger lite att de är nervösa och vill stanna. Den mörka passar på att prata lite skit om prickiga klänningen och säger något om att hon nog inte är den hon verkar och att hon spelar mest.
Så blir det val och hon blir bortvald dessutom. Antagligen visste hon det redan när hon förtalade den andra vilket skulle förklara en del. Jag tycker valet var rätt nu när inte Muminmamman, eller charmiga finskan som jag också kallat henne fanns kvar. Och vi får veta att bonden och prickiga klänningen tydligen smugit runt och vänslats på gården under en tid innan också.
Resan kommer gå till ett slott i Frankrike. Det kan ju bli spännande att se om vi får höra någon värmländsk franska nästa vecka.
Pojkbandsbonden:
Här finns ju alltså bittra bitchen och Trollflickan kvar att välja bland. Vi får se hans dejt med Trollflickan där det äts middag och badas bubbelpool och pussas lite. Det behöver inte betyda så mycket eftersom han förra veckan pussade på bittra bitchen. Men de verkar ha trevligt och jag står fast vi att jag tycker hon är väldigt charmig även om hon har ett mysko utseende. Men bonden gillar det och pratar om hennes naturliga skönhet.
Det skall bli val även här och nu är vi återigen tillbaka på den nedfallna björken. Först en pratstund med Linda och en bekräftelse på att han bestämt sig.
Samma procedur som vanligt. En och en kommer vandrande. Små kommentarer från tjejerna om att de vill stanna både två, men så kommer den goda sidan fram där de också säger att blir de inte valda så är det inte meningen och då önskar de bonden all lycka till med den andra. Till och med bittra bitchen säger sådär.
Här klipps det ytterligare lite, mitt i själva valet för att vi inte skall förstå riktigt till vem han säger vad. Men det slutar till sist med att även denna bonde väljer "rätt".
Det blir Trollflickan - min favorit.
Resan kommer gå till Malta och vi får även här se lite kelande innan Linda kommer och berättar det.
Så har alltså alla bönderna gjort sina val. Och hör och häpna. Jag tycker tre av dem gjorde rätt och den fjärde förtjänar inte kärlek just nu.
Så nu hoppas jag att det blir bra semestrar och att vi får se lite mer av vad de känner nästa vecka. Sedan kommer väl ett uppföljningsprogram senare som jag tidigare anat. Det vet jag dock inget säkert om ännu, men jag skulle bli förvånad om de ändrar på det konceptet.
I slutet av programmet uppmanas man dessutom att söka till nästa säsong redan nu. Så det kommer en framtid. Nästa höst får vi nya bönder att älska, hata och analysera.
Passade även på att efter avsnittet kolla lite i "skvallertidningen på nätet" och det fanns naturligtvis både bittra kommentarer från förlorarna och lite annat smått och gott.
Nu är det som sagt slut på de djupa analyserna. Nästa vecka blir det en analys av deras resor och jag kanske även ger mig på att försöka läsa i spåkulan hur det kommer gå för paren i framtiden utifrån vad jag får se då.
Så väl mött igen nästa torsdag. För de som bara läser då. Och vilken annan dag som helst för er andra, mer trogna läsare.
God torsdag.
Blott ingenting.
Igår var det alltså dags för det sista "riktiga" avsnittet av årets säsong av Bonde söker fru. Jag har nu guidat er genom hela säsongen och nu skall jag försöka få till ett snyggt avslut. Jag vet att det nästa vecka kommer ytterligare ett avsnitt som avhandlar böndernas resor med sina nyvalda, eventuella kärlekar och självklart kommer ni även få en analys av detta även om jag misstänker att det inte alls kommer kunna mäta sig med förra årets resor. Då tänker jag speciellt på Sörpelbonden och MonaLisa där Sörpelbonden plockade fram hela verktygslådan för att bygga en adapter för vägguttagen i England.
Hur kan man slå det ?
Vi har inga bönder av den kalibern i år. Men resan är dessutom framtiden. Nu skall vi ägna oss lite åt gårdagen och vad som hände egentligen.
Mystomtebonden:
Han var den andra som fick göra sitt val igår, men eftersom jag alltid analyserar honom först så fortsätter jag i den ordningen. När Linda kom till gården avslöjade han att han minsann blivit lite förälskad. I vem fick man inte veta, men vi fick se klipp från båda kvinnorna som avslöjade att de gärna ville ha honom och att de skulle bli besvikna om de inte blev valda.
Så satt han då på den obligatoriska platsen ute i en hage, på ett nedfallet träd eller liknande. Jag tycker det vore lite spännande om det var lite variation någon gång och de kanske fick sitta hemma i köket och göra sitt val. Men det skall ske ute. Helst i en hage på en nedfallen björk.
Som vanligt så får vi se kvinnorna komma gående mot sin dom. Det växlas mellan de olika kvinnorna och sedan blir det till slut en som kommer fram och får sin dom. Tyvärr - Vi passar inte riktigt, du är en jättemysig tjej men jag har mer känslor för den andra.
I mystomtebondens fall blev det den blonda som fick åka. Vilket jag tycker var helt rätt. Hon låter alltid lite arg och väldigt beslutsam och jag anar att bonden nästan kände sig lite rädd för henne.
Så fick han då välja den mörka. De såg lycklig ut, pussades och såg verkligen lyckliga ut. Så det är bara att önska dem all lycka i framtiden. De skall få åka till Holland på sin semester.
Rent generellt tycker jag att resorna de får är ganska trista i många fall. Men de verkar glada och det är klart. När man är nyförälskad så är även en resa till Holland med den man precis valt helt okej.
Den lömska getbonden:
Var den första som fick göra sitt val igår. Jag flaggade i förra veckan för att hon skulle få dejta den tysta norrlänningen. Men icke. Jag vet inte om han inte fick någon dejt alls, eller om det helt enkelt blev så taffligt att de valde att inte visa den. Däremot fick vi se lite klipp från tuppkammens dejt där han pratade om att gå "All in". Vi vet ju med facit i hand hur bra det gick.
Så kom Linda och här blev det faktiskt ingen hage med nedfallen björk utan en släpvagn till en traktor eller liknande. Bonden avslöjade redan här att hon inte blivit förälskad, eller ens kär utan kände mest som att hon var kompis med killarna. Hon fick ändå göra ett val och får åka på semester med en av dem. Det blev, som jag anade och kanske hoppades lite också, den tysta norrlänningen som fick följa med. Getbonden säger att de nog kommer få roligt och bli bra vänner.
Han säger att han hoppas att kärlek kommer växa fram. Så de har inte riktigt samma mål med framtiden och med tanke på hur tom på känslor getbonden känns så misstänker jag att det blir som hon säger. Hon kommer nog inte få kärlek och som min reflektion blev direkt efter avsnittet så tycker jag inte hon förtjänar det just nu heller. Tids nog när hon öppnar upp och släpper in känslorna, men inte nu. Jag hoppas att TV4 ångrar att de inte följde den där skånska hästbonden istället. Jag tror det hade blivit bättre.
Hur som helst. En semester till Svalbard, en vänskaplig kram och så var det med det.
Värmländska countrybonden:
Här fick vi se hans dejt med prickiga klänningen. Det var picknik vid snoksjön. Nu blir snoksjön inte alls lika kul när man skriver det som när man hör det på klingande värmländska. Men de slog sig ned och bonden dukade upp vad han tyckte var en fin picknick. Ett fruktfat, en flaska champagne och vad jag tyckte såg ut som en flaska hemkört också. Någonstans här fäller han också den blivande klassikern "Hon är söt som en hallonbåt"
Prickiga klänningen hade med sig två presenter som packades upp och det var pennor och papper och en idé om att de skulle måla av varandra. Det blev väl sådär. Hon säger sig gilla att rita, men just denna skiss av bonden var inget vidare. Så mycket mer än så fick vi inte se av dejten utan nu var det istället dags för även denna bonde att göra sitt val.
Linda kommer och bonden sitter på en parkbänk eller motsvarande. Alltså inte en nedfallen björk här heller. Han har precis innan i ett klipp plockat några syrénkvistar. När Linda kommer sitter han där med kvistarna i handen och Linda frågar om de är till henne och får svaret att: Nej, de är till en fin flicka.
Det var säkert inte menat som någon förolämpning, men det blev ganska plumpt.
Återigen klipp från de olika tjejerna som säger lite att de är nervösa och vill stanna. Den mörka passar på att prata lite skit om prickiga klänningen och säger något om att hon nog inte är den hon verkar och att hon spelar mest.
Så blir det val och hon blir bortvald dessutom. Antagligen visste hon det redan när hon förtalade den andra vilket skulle förklara en del. Jag tycker valet var rätt nu när inte Muminmamman, eller charmiga finskan som jag också kallat henne fanns kvar. Och vi får veta att bonden och prickiga klänningen tydligen smugit runt och vänslats på gården under en tid innan också.
Resan kommer gå till ett slott i Frankrike. Det kan ju bli spännande att se om vi får höra någon värmländsk franska nästa vecka.
Pojkbandsbonden:
Här finns ju alltså bittra bitchen och Trollflickan kvar att välja bland. Vi får se hans dejt med Trollflickan där det äts middag och badas bubbelpool och pussas lite. Det behöver inte betyda så mycket eftersom han förra veckan pussade på bittra bitchen. Men de verkar ha trevligt och jag står fast vi att jag tycker hon är väldigt charmig även om hon har ett mysko utseende. Men bonden gillar det och pratar om hennes naturliga skönhet.
Det skall bli val även här och nu är vi återigen tillbaka på den nedfallna björken. Först en pratstund med Linda och en bekräftelse på att han bestämt sig.
Samma procedur som vanligt. En och en kommer vandrande. Små kommentarer från tjejerna om att de vill stanna både två, men så kommer den goda sidan fram där de också säger att blir de inte valda så är det inte meningen och då önskar de bonden all lycka till med den andra. Till och med bittra bitchen säger sådär.
Här klipps det ytterligare lite, mitt i själva valet för att vi inte skall förstå riktigt till vem han säger vad. Men det slutar till sist med att även denna bonde väljer "rätt".
Det blir Trollflickan - min favorit.
Resan kommer gå till Malta och vi får även här se lite kelande innan Linda kommer och berättar det.
Så har alltså alla bönderna gjort sina val. Och hör och häpna. Jag tycker tre av dem gjorde rätt och den fjärde förtjänar inte kärlek just nu.
Så nu hoppas jag att det blir bra semestrar och att vi får se lite mer av vad de känner nästa vecka. Sedan kommer väl ett uppföljningsprogram senare som jag tidigare anat. Det vet jag dock inget säkert om ännu, men jag skulle bli förvånad om de ändrar på det konceptet.
I slutet av programmet uppmanas man dessutom att söka till nästa säsong redan nu. Så det kommer en framtid. Nästa höst får vi nya bönder att älska, hata och analysera.
Passade även på att efter avsnittet kolla lite i "skvallertidningen på nätet" och det fanns naturligtvis både bittra kommentarer från förlorarna och lite annat smått och gott.
Nu är det som sagt slut på de djupa analyserna. Nästa vecka blir det en analys av deras resor och jag kanske även ger mig på att försöka läsa i spåkulan hur det kommer gå för paren i framtiden utifrån vad jag får se då.
Så väl mött igen nästa torsdag. För de som bara läser då. Och vilken annan dag som helst för er andra, mer trogna läsare.
God torsdag.
Min vana trogen....
så skjuter jag upp rapporteringen från Bonde söker fru igår några timmar. Jag vet faktiskt inte alls när jag skall få tid att ge er slutrapporten idag, men målet är att den skall komma någon gång under dagen i varje fall.
Jag kan dock avslöja att jag är tämligen överens med bönderna, vilket känns skönt.
Det känns som om de lyssnat på mig och tänkt på mina råd, även om jag vet att det inte är möjligt rent teoretiskt.
Som jag brukar säga - inget är som väntans tider.
Så passa på att njuta av att vänta ett tag till så kommer rapporten så småningom.
God torsdag.
Jag kan dock avslöja att jag är tämligen överens med bönderna, vilket känns skönt.
Det känns som om de lyssnat på mig och tänkt på mina råd, även om jag vet att det inte är möjligt rent teoretiskt.
Som jag brukar säga - inget är som väntans tider.
Så passa på att njuta av att vänta ett tag till så kommer rapporten så småningom.
God torsdag.
tisdag 3 december 2013
En kort uppdatering från verkligheten...
Ja, jag vet att jag varit lite dålig de senaste dagarna på att skriva något här. Jag hoppas att ni står ut med att jag har och har haft massa saker omkring mig som gjort att jag inte riktigt hunnit med. Det är jobb i massor, men dessutom privata saker som gjort att jag varken haft tid eller ork att skriva något.
Men eftersom jag inte vill att ni skall glömma bort mig så tänkte jag idag ändå ta mig samman och skriva lite och göra några konstateranden.
Jag har egentligen tänkt på två saker de senaste dagarna som kan vara värda att skriva om.
Musik.
Ja, det är klart att såhär inför kommande julkonsert, som egentligen inte är så mycket till julkonsert utan en blandning av högt och lågt (däribland även jul) så rör sig det mycket musik i huvudet. Det är Parapam hit och parapam dit. Det snurrar låtar i huvudet och jag försöker komma ihåg hur det nu verkligen skall låta och hoppas få till det. Jag kan ju passa på att göra lite reklam när jag ändå nämner denna konsert.
Det ser väl bra ut ? De som vill är naturligtvis välkomna att komma och lyssna och njuta. Eller nåja, det kan bli stunder av njutning i varje fall. Även om det, om man är lite musikalisk, även kan förekomma stunder som inte garanterat är lika njutbara. Men vi är faktiskt bara amatörer.
Vad jag egentligen tänkte på är igenkänningsfaktorn i musik och känslan av att när man hör en sång förflyttas tillbaka i tiden till något tillfälle då man lyssnat, eller för all del sjungit en låt tidigare. Det är ganska fascinerande hur lätt det är att helt plötsligt befinna sig någon annanstans, i en annan tid. På både gott och ont får jag säga. Nostalgi är underskattat och kan ge upphov till att många fina minnen kommer tillbaka.
Det var det första jag tänkte på.
Det andra är det här med dieter. Det är ju inte alls lika roligt som musik. Oavsett vad man ger sig in på så handlar det ju om att på ett eller annat sätt späka sig själv och göra avkall på saker man tycker om. Om man nu gillar mat, gör man inte det så har man antagligen inget behov av någon diet egentligen. Om man nu inte är en godisråtta av rang och lever på sådant istället för mat.
Nåja, hur som helst så har jag ändå, just nu, hittat en diet som inte är så uppoffrande och det går sakta med säkert nedåt vilket är bra för hälsan sägs det. Frågan är bara hur den mentala hälsan mår av dieter. Ibland undrar jag om det verkligen är värt det att bli smal och vacker när man hela tiden måste tänka på vad man stoppar i munnen.
Jag undrar om det är så att min kropp egentligen är menad att vara en barbapappas kropp. Kanske är det så att jag faktiskt är en mental barbapappa och därför mår som bäst när jag är oformlig och rosa ?
Men nu finns väl Barbapappor, liksom Emma, bara i fantasin. Vilket gör att ursäkten känns sådär lite halvdålig. Så det är bara att bita i det sura äpplet. Och försöka le med en morot i munnen.
Och med detta så avslutar jag för idag och önskar er alla en riktigt god tisdag.
Tisdag... Ja, imorgon är det dags igen. Glöm för all del inte det.
Men eftersom jag inte vill att ni skall glömma bort mig så tänkte jag idag ändå ta mig samman och skriva lite och göra några konstateranden.
Jag har egentligen tänkt på två saker de senaste dagarna som kan vara värda att skriva om.
Musik.
Ja, det är klart att såhär inför kommande julkonsert, som egentligen inte är så mycket till julkonsert utan en blandning av högt och lågt (däribland även jul) så rör sig det mycket musik i huvudet. Det är Parapam hit och parapam dit. Det snurrar låtar i huvudet och jag försöker komma ihåg hur det nu verkligen skall låta och hoppas få till det. Jag kan ju passa på att göra lite reklam när jag ändå nämner denna konsert.
Det ser väl bra ut ? De som vill är naturligtvis välkomna att komma och lyssna och njuta. Eller nåja, det kan bli stunder av njutning i varje fall. Även om det, om man är lite musikalisk, även kan förekomma stunder som inte garanterat är lika njutbara. Men vi är faktiskt bara amatörer.
Vad jag egentligen tänkte på är igenkänningsfaktorn i musik och känslan av att när man hör en sång förflyttas tillbaka i tiden till något tillfälle då man lyssnat, eller för all del sjungit en låt tidigare. Det är ganska fascinerande hur lätt det är att helt plötsligt befinna sig någon annanstans, i en annan tid. På både gott och ont får jag säga. Nostalgi är underskattat och kan ge upphov till att många fina minnen kommer tillbaka.
Det var det första jag tänkte på.
Det andra är det här med dieter. Det är ju inte alls lika roligt som musik. Oavsett vad man ger sig in på så handlar det ju om att på ett eller annat sätt späka sig själv och göra avkall på saker man tycker om. Om man nu gillar mat, gör man inte det så har man antagligen inget behov av någon diet egentligen. Om man nu inte är en godisråtta av rang och lever på sådant istället för mat.
Nåja, hur som helst så har jag ändå, just nu, hittat en diet som inte är så uppoffrande och det går sakta med säkert nedåt vilket är bra för hälsan sägs det. Frågan är bara hur den mentala hälsan mår av dieter. Ibland undrar jag om det verkligen är värt det att bli smal och vacker när man hela tiden måste tänka på vad man stoppar i munnen.
Jag undrar om det är så att min kropp egentligen är menad att vara en barbapappas kropp. Kanske är det så att jag faktiskt är en mental barbapappa och därför mår som bäst när jag är oformlig och rosa ?
Men nu finns väl Barbapappor, liksom Emma, bara i fantasin. Vilket gör att ursäkten känns sådär lite halvdålig. Så det är bara att bita i det sura äpplet. Och försöka le med en morot i munnen.
Och med detta så avslutar jag för idag och önskar er alla en riktigt god tisdag.
Tisdag... Ja, imorgon är det dags igen. Glöm för all del inte det.
fredag 29 november 2013
Ibland blir jag så trött....
Oftast beror det på att det är mycket att göra, att det stressas och kanske framförallt att jag sover för lite. Det brukar räcka med en helg för att återhämta mig.
Idag blev jag lite trött. Inte så mycket för att jag vaknade strax efter 5 i morse utan av en helt annan anledning.
Vi har jobbat ganska intensivt med en sak som skall lämnas in senast 1:a december. Det har inneburit en hel del slit och springande och jagande. Så det var skönt när vi i förmiddags lade sista handen vid det hela och klassade det som klart.
Då kom helt plötsligt information om att deadline flyttats fram 2 veckor och att vi alltså har slitit alldeles i onödan. Det är iofs gjort nu och kommer inte behöva göras igen. Men min sinnesfrid hade varit mycket större om det kunnat göras i mer lagom tempo.
I övrigt är det fredag nu och det är uppskattat. Som vanligt.
Annars har jag faktiskt inte mycket mer att berätta eller klaga på just nu. Så jag håller tyst och önskar alla en god helg.
Idag blev jag lite trött. Inte så mycket för att jag vaknade strax efter 5 i morse utan av en helt annan anledning.
Vi har jobbat ganska intensivt med en sak som skall lämnas in senast 1:a december. Det har inneburit en hel del slit och springande och jagande. Så det var skönt när vi i förmiddags lade sista handen vid det hela och klassade det som klart.
Då kom helt plötsligt information om att deadline flyttats fram 2 veckor och att vi alltså har slitit alldeles i onödan. Det är iofs gjort nu och kommer inte behöva göras igen. Men min sinnesfrid hade varit mycket större om det kunnat göras i mer lagom tempo.
I övrigt är det fredag nu och det är uppskattat. Som vanligt.
Annars har jag faktiskt inte mycket mer att berätta eller klaga på just nu. Så jag håller tyst och önskar alla en god helg.
torsdag 28 november 2013
Ack, dessa bönder....
Så är det torsdag. Möten är avklarade. Uppföljningsaktiviteter från mötet likaså och det börjar bli dags att titta lite på vad som hände igår i vårt favoritprogram.
Igår var det alltså onsdag och vi börjar dessutom närma oss slutet av årets säsong av Bonde söker fru. Det sista valet för att banta skaran till 2 kärleksaspiranter var igår och det påbörjades även dejtande av de kvarvarande för att kunna utröna vem de verkligen gillar bäst.
Konflikter.... Njae..... Kanske lite hetare stämning i vissa fall igår. Fortfarande inga regelrätta slagsmål eller nåt annat spännande, men vi är ändå lite närmre den spänning jag har eftersökt.
Men vi tar det väl från början.
Mystomtebonden:
I ärlighetens namn så hade han sin första enskilda dejt redan förra veckan. Så här har vi faktiskt kommit lite längre än i de andra fallen och det känns som om det är viss förskjutning i hela historien på grund av detta. Nåja, förra veckan dejtade han den blonda som alltid låter lite arg. Jag undrar om det är dialekten, eller om det är en liten argbigga. Men jag har försökt analysera och tänka lite extra och kommit fram till att denna kvinna låter lite som Maud Olofsson i dialekten. Och när jag tänker på just henne tycker jag nog också att hon alltid låter lite arg. Sedan handlar det förstås även om vad de säger och på vilket sätt de säger det. Innan vi fick följa denna bonde på hans andra dejt med den mörka, lite osäkra. Så försökte den blonda pumpa den tidigare nämnda på information om vad hon kände. Vi kan väl säga som så att hon svarade ganska undvikande och den blonda blev då om möjligt ännu mer ilsk. Nu kan jag inte riktigt förstå vilken rätt hon tycker sig ha att få reda på den andras känslor när de faktiskt tävlar om samma bondes gunst. Men tydligen tycker hon att det är någon form av öppenhetsprincip och fullständig känslomässig redovisningsplikt som skall gälla. Jag tyckte ändå det var snyggt av den mörka att inte fläka ut sina känslor.
Till slut fick den mörka då sin dejt i varje fall och skall man tolka reaktionerna och dialogen som utspelade sig under den så verkar det faktiskt som att hon är favorit. Man vet ju aldrig hur det klipps och vad som är verklighet när det är TV. Men känslan blev att det kommer bli den mörka som väljs i nästa program och det kan jag säga att jag hoppas att det blir också.
Hon är inte felfri. Hon har taskigt självförtroende som det kommer behöva jobbas med och så vidare. Men jag hoppas ändå att det blir utfallet nästa vecka. Mer om detta kommer då. Tills vidare kan jag bara konstatera att de både kelade och fnissade tämligen uppsluppet på sig dejt och känslan var bra.
Den lömska getbonden:
Så är vi tillbaka hos getbonden igen. Jag tycker kanske att hon gått från lite lömsk till mer känslokall. Det känns inte som om hon har så mycket känslor och framför allt har hon inte så mycket uttrycksfullhet i det hon säger utan hon har ett läge som hon alltid låter. Även det skulle naturligtvis kunna bero på dialekten och att jag är sämre på att avläsa vissa sådana än andra.
Igår var det i varje fall tuppkammens egna dejt som visades. Tysta norrlänningen får vänta till nästa vecka, även om han har fått ganska mycket egentid redan.
Hur som helst så flögs det helikopter upp på ett berg där de fikade och satt och konstaterade att det var väldigt fin utsikt. Tuppkammen hade i något klipp tidigare i programmet uttalat sig om att det nu nog var dags att gå all in och packade ned en flaska champagne eller bubbel i varje fall i sin ryggsäck. Väl på plats och efter lite fika så öppnades bubblet och getbonden uttryckte sin uppskattning genom ett: Jo, det var väl trevligt att han försöker.... Där har ni lite bevis på vad jag skrev om i början. Sedan går de och ställer sig och betraktar utsikten lite ytterligare. Tuppkammen lägger armen om getbonden och konstaterar: Sådär... när han fått den på plats. Det var tydligen just detta som var "all-in" för mer än så verkade inte hända. Sedan fick getbonden tillfälle att använda sitt favorituttryck. Nej men, skall vi gå tillbaka nu.
Ja, känsloladdat så det förslår - NOT.
Nästa vecka får vi väl se om det går bättre med den tysta norrlänningen, men det skall nog mycket till att få någon värme och känsla här. Men den som lever får se.
Värmländska countrybonden:
Fick för första gången göra ett val i går. Han blev ju tidigare lämnad av pilatesbollen och har därför själv sluppit bestämma något men nu var det alltså dags. Precis tvärsemot vad jag tyckte och hoppades så skickade han iväg den charmiga finlänskan. Den ende som var något att ha av hans tre tjejer. Men nu är det ju inte jag som skall välja. Men jag tycker det var ett riktigt dåligt val. Kvar är alltså prickiga klänningen som har visat sig vara någon form av fnissande litet våp och så den mörka som både ser lite elak ut, verkar lite elak och dessutom går bananas med sin burk med rouge varje program vilket resulterar i att hon har kinder rödare än Rudolf mule.
Efter valet så var bonden, vi kan kalla honom Nisse vilket tjejerna gör, ute och högg ved. Då knackar det på dörren och det är hans mamma som kommer och visar upp fotoalbum från när Nisse var liten och lite äldre. Det skrattades men bonden klev snart in och avbröt fotovisningen och tyckte det var dags för mamma att gå därifrån.
Nu går det dessutom fort och det blev även dags för dejtande för denna bonde. Det var den mörka som fick första dejten och de tog sig iväg till en Saloon. Det verkar ha varit en lada som någon kompis byggt en liten bar i, de var ensamma och det framgick inte vad mat och sådant kom ifrån, men den verkar ha serverats dem på något sätt. Det sjöngs karaoke och jag kan säga att om ni missade programmet och tänker se om det vid TV4play så kan ni lämpligen spola förbi denna del om ni är på något sätt musikaliska för det var verkligen ingen trevlig upplevelse.
För att ytterligare komplicera det hela lite så hade även den mörka valt att för dagen ha en prickig klänning. Så nu börjar det bli jobbigt.
Nästa vecka blir det väl dejt med orginalet av prickig klänning och sedan får vi se.
Pojkbandsbonden:
Han gjorde ju sitt val förra veckan och hade nu kvar sina två favoriter. Dels min favorit - Trollflickan och så den bittra blonda som hävdar att hon är blyg och därför låter lite konstig. Jag tror inte alls det beror på det utan jag tror bara hon är lömsk.
Igår fick de tvätta traktorn och det utbröt förstås vattenkrig. Jag anar en plan från bondens sida om lite miss Wet T-shirt, men sådant fick man inte se. Detta är ju ett familjeprogram. Men planen är jag tämligen säker på var något sådant. Även om han är charmig så är han ju trots allt man och ni vet ju alla vad män är ute efter.
Det var dessutom dags för en dejt även här. Det var den blonda bittra som fick sin egen dejt. De åkte i bondens terränggolfbil som jag inte riktigt förstår nyttan med till en sjö där det paddlades kajak. Den blonda hade klätt sig i långklänning och liten kort skinnjacka och det kändes väl inte riktigt som rätt klädsel för den dejten. Hur som helst så paddlade de till en kåta, åt lite och satt sedan och kelade på renfällar.
Det såg, i mina ögon, ut som om de hade det lite för bra och mysigt. För min önskan är ju att han skall falla för trollflickan. Men jag kan ju inte styra böndernas känslor och med tanke på att det spelades in redan i somras kan jag inte heller påverka dem telepatiskt.
Det där var gårdagen. Eller urval ur gårdagens avsnitt snarare. Jag vet inte om samtliga får göra sina slutliga val nästa vecka. I så fall är det bara 2 avsnitt kvar nu och så kanske ett uppföljningsavsnitt mellan jul och nyår någon gång när det brukar visas vad som hände sedan.
Vad jag skall skriva om i framtiden står skrivet i stjärnorna för även min andra favoritserie "Bron II" tog slut nu i veckan. Men jag hittar väl något.
Men vi skall inte ta ut sorgerna i förväg för några veckor är det kvar - Minst.
Och med detta önskar jag er en trevlig fortsättning på torsdagkvällen.
God torsdag.
Igår var det alltså onsdag och vi börjar dessutom närma oss slutet av årets säsong av Bonde söker fru. Det sista valet för att banta skaran till 2 kärleksaspiranter var igår och det påbörjades även dejtande av de kvarvarande för att kunna utröna vem de verkligen gillar bäst.
Konflikter.... Njae..... Kanske lite hetare stämning i vissa fall igår. Fortfarande inga regelrätta slagsmål eller nåt annat spännande, men vi är ändå lite närmre den spänning jag har eftersökt.
Men vi tar det väl från början.
Mystomtebonden:
I ärlighetens namn så hade han sin första enskilda dejt redan förra veckan. Så här har vi faktiskt kommit lite längre än i de andra fallen och det känns som om det är viss förskjutning i hela historien på grund av detta. Nåja, förra veckan dejtade han den blonda som alltid låter lite arg. Jag undrar om det är dialekten, eller om det är en liten argbigga. Men jag har försökt analysera och tänka lite extra och kommit fram till att denna kvinna låter lite som Maud Olofsson i dialekten. Och när jag tänker på just henne tycker jag nog också att hon alltid låter lite arg. Sedan handlar det förstås även om vad de säger och på vilket sätt de säger det. Innan vi fick följa denna bonde på hans andra dejt med den mörka, lite osäkra. Så försökte den blonda pumpa den tidigare nämnda på information om vad hon kände. Vi kan väl säga som så att hon svarade ganska undvikande och den blonda blev då om möjligt ännu mer ilsk. Nu kan jag inte riktigt förstå vilken rätt hon tycker sig ha att få reda på den andras känslor när de faktiskt tävlar om samma bondes gunst. Men tydligen tycker hon att det är någon form av öppenhetsprincip och fullständig känslomässig redovisningsplikt som skall gälla. Jag tyckte ändå det var snyggt av den mörka att inte fläka ut sina känslor.
Till slut fick den mörka då sin dejt i varje fall och skall man tolka reaktionerna och dialogen som utspelade sig under den så verkar det faktiskt som att hon är favorit. Man vet ju aldrig hur det klipps och vad som är verklighet när det är TV. Men känslan blev att det kommer bli den mörka som väljs i nästa program och det kan jag säga att jag hoppas att det blir också.
Hon är inte felfri. Hon har taskigt självförtroende som det kommer behöva jobbas med och så vidare. Men jag hoppas ändå att det blir utfallet nästa vecka. Mer om detta kommer då. Tills vidare kan jag bara konstatera att de både kelade och fnissade tämligen uppsluppet på sig dejt och känslan var bra.
Den lömska getbonden:
Så är vi tillbaka hos getbonden igen. Jag tycker kanske att hon gått från lite lömsk till mer känslokall. Det känns inte som om hon har så mycket känslor och framför allt har hon inte så mycket uttrycksfullhet i det hon säger utan hon har ett läge som hon alltid låter. Även det skulle naturligtvis kunna bero på dialekten och att jag är sämre på att avläsa vissa sådana än andra.
Igår var det i varje fall tuppkammens egna dejt som visades. Tysta norrlänningen får vänta till nästa vecka, även om han har fått ganska mycket egentid redan.
Hur som helst så flögs det helikopter upp på ett berg där de fikade och satt och konstaterade att det var väldigt fin utsikt. Tuppkammen hade i något klipp tidigare i programmet uttalat sig om att det nu nog var dags att gå all in och packade ned en flaska champagne eller bubbel i varje fall i sin ryggsäck. Väl på plats och efter lite fika så öppnades bubblet och getbonden uttryckte sin uppskattning genom ett: Jo, det var väl trevligt att han försöker.... Där har ni lite bevis på vad jag skrev om i början. Sedan går de och ställer sig och betraktar utsikten lite ytterligare. Tuppkammen lägger armen om getbonden och konstaterar: Sådär... när han fått den på plats. Det var tydligen just detta som var "all-in" för mer än så verkade inte hända. Sedan fick getbonden tillfälle att använda sitt favorituttryck. Nej men, skall vi gå tillbaka nu.
Ja, känsloladdat så det förslår - NOT.
Nästa vecka får vi väl se om det går bättre med den tysta norrlänningen, men det skall nog mycket till att få någon värme och känsla här. Men den som lever får se.
Värmländska countrybonden:
Fick för första gången göra ett val i går. Han blev ju tidigare lämnad av pilatesbollen och har därför själv sluppit bestämma något men nu var det alltså dags. Precis tvärsemot vad jag tyckte och hoppades så skickade han iväg den charmiga finlänskan. Den ende som var något att ha av hans tre tjejer. Men nu är det ju inte jag som skall välja. Men jag tycker det var ett riktigt dåligt val. Kvar är alltså prickiga klänningen som har visat sig vara någon form av fnissande litet våp och så den mörka som både ser lite elak ut, verkar lite elak och dessutom går bananas med sin burk med rouge varje program vilket resulterar i att hon har kinder rödare än Rudolf mule.
Efter valet så var bonden, vi kan kalla honom Nisse vilket tjejerna gör, ute och högg ved. Då knackar det på dörren och det är hans mamma som kommer och visar upp fotoalbum från när Nisse var liten och lite äldre. Det skrattades men bonden klev snart in och avbröt fotovisningen och tyckte det var dags för mamma att gå därifrån.
Nu går det dessutom fort och det blev även dags för dejtande för denna bonde. Det var den mörka som fick första dejten och de tog sig iväg till en Saloon. Det verkar ha varit en lada som någon kompis byggt en liten bar i, de var ensamma och det framgick inte vad mat och sådant kom ifrån, men den verkar ha serverats dem på något sätt. Det sjöngs karaoke och jag kan säga att om ni missade programmet och tänker se om det vid TV4play så kan ni lämpligen spola förbi denna del om ni är på något sätt musikaliska för det var verkligen ingen trevlig upplevelse.
För att ytterligare komplicera det hela lite så hade även den mörka valt att för dagen ha en prickig klänning. Så nu börjar det bli jobbigt.
Nästa vecka blir det väl dejt med orginalet av prickig klänning och sedan får vi se.
Pojkbandsbonden:
Han gjorde ju sitt val förra veckan och hade nu kvar sina två favoriter. Dels min favorit - Trollflickan och så den bittra blonda som hävdar att hon är blyg och därför låter lite konstig. Jag tror inte alls det beror på det utan jag tror bara hon är lömsk.
Igår fick de tvätta traktorn och det utbröt förstås vattenkrig. Jag anar en plan från bondens sida om lite miss Wet T-shirt, men sådant fick man inte se. Detta är ju ett familjeprogram. Men planen är jag tämligen säker på var något sådant. Även om han är charmig så är han ju trots allt man och ni vet ju alla vad män är ute efter.
Det var dessutom dags för en dejt även här. Det var den blonda bittra som fick sin egen dejt. De åkte i bondens terränggolfbil som jag inte riktigt förstår nyttan med till en sjö där det paddlades kajak. Den blonda hade klätt sig i långklänning och liten kort skinnjacka och det kändes väl inte riktigt som rätt klädsel för den dejten. Hur som helst så paddlade de till en kåta, åt lite och satt sedan och kelade på renfällar.
Det såg, i mina ögon, ut som om de hade det lite för bra och mysigt. För min önskan är ju att han skall falla för trollflickan. Men jag kan ju inte styra böndernas känslor och med tanke på att det spelades in redan i somras kan jag inte heller påverka dem telepatiskt.
Det där var gårdagen. Eller urval ur gårdagens avsnitt snarare. Jag vet inte om samtliga får göra sina slutliga val nästa vecka. I så fall är det bara 2 avsnitt kvar nu och så kanske ett uppföljningsavsnitt mellan jul och nyår någon gång när det brukar visas vad som hände sedan.
Vad jag skall skriva om i framtiden står skrivet i stjärnorna för även min andra favoritserie "Bron II" tog slut nu i veckan. Men jag hittar väl något.
Men vi skall inte ta ut sorgerna i förväg för några veckor är det kvar - Minst.
Och med detta önskar jag er en trevlig fortsättning på torsdagkvällen.
God torsdag.
Tänkte bara meddela...
Att ni även idag kommer få vänta på bondeanalysen.
Det kan tyckas att jag börjat bli lite slarvig och skjuter upp mina analyser. Men det är faktiskt inte mitt val. Det är jobb som måste prioriteras och idag kommer jag sitta helt utanför möjlighet att faktiskt delge er vad som hände igår.
Jo, om ni ändå vill ha en liten hint så kan jag säga: Fel, Fel, Fel.
I kombination med falsksång dessutom.
Så nu vet ni vad ni har att vänta framåt kvällen.
Tills vidare önskar jag er alla en riktigt god torsdag.
Det kan tyckas att jag börjat bli lite slarvig och skjuter upp mina analyser. Men det är faktiskt inte mitt val. Det är jobb som måste prioriteras och idag kommer jag sitta helt utanför möjlighet att faktiskt delge er vad som hände igår.
Jo, om ni ändå vill ha en liten hint så kan jag säga: Fel, Fel, Fel.
I kombination med falsksång dessutom.
Så nu vet ni vad ni har att vänta framåt kvällen.
Tills vidare önskar jag er alla en riktigt god torsdag.
onsdag 27 november 2013
Mindre än ett halvt dygn kvar....
Nu börjar uppladdningen inför kvällens bönder.
Ser ni fram emot det ?
Eller är ni så snälla att ni mer ser fram emot morgondagens analys ?
Vad vet jag.
Jag passar på att påminna alla nu så att ingen som nu inte vill missa det råkar göra det ändå. För det vore ju tråkigt om man vid 21.15 kom på att: Vad tomt det känns.... Och så har man missat att se vad som händer. Det blir ju en utröstning ikväll så dansbandbonden skall äntligen få göra sitt val. Måtte han välja rätt och behålla Muminmamman.
De övriga har ju gjort sina val redan så där lär vi få vänta en vecka till.
Men jag ser fram emot lite snaskiga dejter och annat kul.
Imorgon kommer rapporten, men om ni inte kan hålla er så gör mig sällskap i TV-soffan redan ikväll. Egentligen borde jag börja Twittra om den medan jag tittar, men det vore ju helgerån.
God onsdag.
Ser ni fram emot det ?
Eller är ni så snälla att ni mer ser fram emot morgondagens analys ?
Vad vet jag.
Jag passar på att påminna alla nu så att ingen som nu inte vill missa det råkar göra det ändå. För det vore ju tråkigt om man vid 21.15 kom på att: Vad tomt det känns.... Och så har man missat att se vad som händer. Det blir ju en utröstning ikväll så dansbandbonden skall äntligen få göra sitt val. Måtte han välja rätt och behålla Muminmamman.
De övriga har ju gjort sina val redan så där lär vi få vänta en vecka till.
Men jag ser fram emot lite snaskiga dejter och annat kul.
Imorgon kommer rapporten, men om ni inte kan hålla er så gör mig sällskap i TV-soffan redan ikväll. Egentligen borde jag börja Twittra om den medan jag tittar, men det vore ju helgerån.
God onsdag.
måndag 25 november 2013
Tanken för dagen.
Jag fick två minuter medan jag väntade på att ett långsamt dokument skulle öppna sig och bläddrade då lite raskt igenom "skvallertidningen på nätet"....
Kommun vill förbjuda köpcentrum - hittar jag en rubrik som lyder.
Det var väl en alldeles utmärkt idé. Jag har ingenting emot köpcentrum, inte alls. De kan absolut fylla sin funktion. Men om jag kommer till en liten mysig småstad så föredrar jag absolut om butikerna kan överleva i stadskärnan istället för att alla envisas med att handla i en stor koloss som inhyser de vanliga affärerna såsom H&M, Dressman, Kappahl osv. osv.
Mångfalden blir helt klart begränsad för av någon anledning tycks hyrorna i dessa stora klumpar vara så beskaffade att bara de stora kedjorna överlever och de små butiker som försöker sig på att etablera sig försvinner snabbt till förmån för tomma skyltfönster, eller ytterligare en stor kedja.
Så jag tycker idén är lysande faktiskt.
Nu pratar vi om små städer och inte stora för där blir det orimligt långt att försöka gå igenom hela stan för att hitta det man vill ha. Men mindre städer där man går igenom stadskärnan på en kvart utan att dö av skoskav och klarar av det trots att man har kassar att bära.
Det enda som brukar kunna rädda stadskärnorna från att helt dö ut är städer där man lagt systembolaget i själva stan. Då får man i varje fall några som besöker själva kärnan. Men ärligt talat, hur kul är det med folk som parkerar sin bil, rusar ut, handlar vad de skall och sedan raskt skyndar förbi alkisarna på bänken utanför och åker därifrån igen.
Nej. Jag gillar idén och hoppas många tar efter. Det finns ju redan lokaler så varför inte använda dem, låta folk få ströva runt och trivas istället för att stressa omkring i stora opersonliga lådor.
Jag, jag kanske är lite konservativ. Men det står jag i så fall för.
God måndag.
Kommun vill förbjuda köpcentrum - hittar jag en rubrik som lyder.
Det var väl en alldeles utmärkt idé. Jag har ingenting emot köpcentrum, inte alls. De kan absolut fylla sin funktion. Men om jag kommer till en liten mysig småstad så föredrar jag absolut om butikerna kan överleva i stadskärnan istället för att alla envisas med att handla i en stor koloss som inhyser de vanliga affärerna såsom H&M, Dressman, Kappahl osv. osv.
Mångfalden blir helt klart begränsad för av någon anledning tycks hyrorna i dessa stora klumpar vara så beskaffade att bara de stora kedjorna överlever och de små butiker som försöker sig på att etablera sig försvinner snabbt till förmån för tomma skyltfönster, eller ytterligare en stor kedja.
Så jag tycker idén är lysande faktiskt.
Nu pratar vi om små städer och inte stora för där blir det orimligt långt att försöka gå igenom hela stan för att hitta det man vill ha. Men mindre städer där man går igenom stadskärnan på en kvart utan att dö av skoskav och klarar av det trots att man har kassar att bära.
Det enda som brukar kunna rädda stadskärnorna från att helt dö ut är städer där man lagt systembolaget i själva stan. Då får man i varje fall några som besöker själva kärnan. Men ärligt talat, hur kul är det med folk som parkerar sin bil, rusar ut, handlar vad de skall och sedan raskt skyndar förbi alkisarna på bänken utanför och åker därifrån igen.
Nej. Jag gillar idén och hoppas många tar efter. Det finns ju redan lokaler så varför inte använda dem, låta folk få ströva runt och trivas istället för att stressa omkring i stora opersonliga lådor.
Jag, jag kanske är lite konservativ. Men det står jag i så fall för.
God måndag.
torsdag 21 november 2013
Bättre sent än aldrig!
Nu har så lugnet äntligen lägrat sig och jag kände att jag trots allt nog borde ge er uppdateringen kring bönderna idag. Kanske även för min egen skull för att verkligen förstå storheten i gårdagen program.
Om det nu fanns en sådan.
Fortfarande är det inte sådär väldigt gott om intriger, men jag anar ändå att det kan komma nu när det börjar bli färre och färre lycksökare kvar och bönderna måste engagera sig mer i de kvarvarande för att sedan kunna göra sitt slutliga val.
Jag var ju övertygad om att det skulle bli tre stycken val igår. Ack vad jag bedrog mig. Det blev bara två och vi får vänta på det tredje ytterligare en vecka.
Nåja, det är skönt att de drar ut på det hela lite för jag vill ju inte att det skall ta slut för fort. För hela våren blir ju så oändligt lång utan ett enda Bonde söker fru.
Så vad hände igår. Det är vad jag nu skall försöka sammanställa på ett bra sätt här så att alla, inklusive jag själv, förstår det.
Mystomtebonden:
Han hade ju sin utröstning förra veckan då fula munnen fick lämna och därför var det inte aktuellt med någon utröstning den här gången. Nu är det ju inte utröstningar egentligen utan ett val vilka som skall få stanna. Det blir dock ganska likt att skicka hem något eftersom det ändå blir en person över. Ett hela havet stormar för bönder kanske man skulle kunna kalla det. Och det blev alltså ingen stol över till fula munnen.
Den här veckan börjar således det mer individuella dejtandet som alltid infinner sig när det bara är två personer kvar. Varje kärlekskrank hona eller hane får nu lite egen tid med respektive bonde.
Igår var det Pia, den blonda, hårda och inte alltför sympatiska kvinnan som skulle få lite egentid med vår egen mystomtebonde. Hon talade raskt om för den mörka, osäkra att nu var hon minsann inte önskvärd på gården utan hon kunde väl låna mysomtebondens bil eller något och åka iväg över dagen.
Vad hon gjorde under dagen fick vi inte veta. Hon är ju kvinna så gissningsvis åkte hon till närmsta stad och gick i affärer och ryckte i kläder. Det kan jag tänka mig i varje fall. Hon var i vilket fall som helst inte i kamerafokus under den tiden.
Pia lagade lunch till bonden. Någon form av pannbiffaktigt med potatis. Skalpotatis. Man kunde ju tänka sig att om man vill ställa sig in ser man till att skala potatisen. Men icke då.
Det är dessutom hon själv som får börja säga att maten var god för det hade inte bonden vett på att göra. Men han höll med när hon väl sade det.
Till efterätt hade hon bakat en paj också och den intogs ute i kohagen där en brunstig ko passade på att försöka bestiga en annan. Kanske var en av korna en tjur, det har jag ingen koll på. Men horn hade den inte i varje fall.
Som vanligt skulle det hållas ett krystat samtal och det känns fortfarande som om det är väldigt manusstyrda samtal som förekommer. Antingen är de för blyga för att prata av sig själva. Eller så klipps allt spontant bort.
Nåja, dagens dejt var avklarad och nästa scen skulle det komma besök till gården. Bondens syster med respektive. Systerbarn och barnbarn. Så det blev en diger skara. Det skulle grillas och bonden körde till närmsta bensinstation och handlade korv.
Den mörka var väl lite nervös inför främmande människor. Men verkade finna sig väl till rätta. Blonda Pia pratade på och de verkade ha trevligt allihop.
Lite mysig stämning och kubbspel. Men inte så där väldigt mycket intriger.
Den lömska getbonden.
Det var inte lika mycket fokus på denna bonde igårdagens avsnitt. I varje fall inte så mycket som jag lade på minnet. Så det kan inte ha hänt speciellt mycket roligt. Säkert var det lite bilder på getter och omgivningar, det brukar de ju alltid få in. Men i övrigt låg den fokus som fanns på utröstningen, som alltså inte är någon utröstning.
Det var 3 killar kvar. Alla ganska tafatta och blyga känns det som. Inte är de speciellt talföra i varje fall. Vi får återigen, precis som inför förra valet höra den stora blonda, som inte är så jätteblond, men ljusare än det stora mörka som åkte ut förra gången, uttala sig om att han nog skulle få åka hem.
Den här gången blev han faktiskt sannspådd också och fick packa sina pinaler och lämna gården.
Tysta norrlänningen har blivit något mer talför och säger både två och tre ord inför valet när Linda frågar honom om saker och börjar nog finna sig lite till rätta. I en egen intervju som gör sådär så det skall verka lite spontant säger han att han skall börja ta för sig mer och kanske till och med kyssa bonden.
På något sätt låter det hela mest patetiskt. Men de är inte så gamla. De har inte så stor erfarenhet och just i detta fall så anar jag mig till att han är både okysst och oskuld.
Men han får stanna kvar i varje fall och nästa vecka borde det blir dags för lite mer dejter även här. Det kan bli spännande att se om han försöker få till en kyss.
Den countryälskande värmlänningen.
Han har ju tidigare inte fått göra något val då pilatesbollstjejen valde att själv lämna hans går. Och inte heller igår fick han göra något val utan vi får vänta ytterligare en vecka på att få se hur han verkligen tänker. Det blir spännande. Jag skulle rösta ut först den mörka och sedan prickiga klänningen för att behålla den charmiga finskan om jag var honom. Men tiden får utvisa hur han väljer.
Igår byggdes det några små burar till höns och sedan lyfte tjejerna hönor mellan någon gammal bur och den nya. Det är väl också en del av bondelivet att flytta hönor. Eller kycklingar var det faktiskt i ärlighetens namn. Sedan plockade den mörka fram sin kamera för att de skulle göra en bondekalender. Det handlade om att posera lite småfjompigt framför kameran och svanka lite extra mycket för tjejerna. Framför allt prickiga klänningen verkade i varje fall ta uppdraget på det sättet.
Bonden själv klädde upp sig i någon form av Cowboymundering och poserade både själv och med tjejerna på olika sätt.
Jag vet inte vem som skulle vilja ha en kalender som den. Men kanske kan de skicka en till bondens mormor eller något. Det är väl just mor och farmödrar som brukar föräras med kalendrar på barnbarnen.
Stämningen var god och bonden har av någon anledning lagt sig till med lite mer lättbegripligt tal. Jag vet inte om han påverkats av tjejerna och försöker prata lite tydligare. Men igår var det ett under av klarhet i talet och inte en enda gång fick jag leka textremsa hemma i soffan.
Pojkbandsbonden:
Här byggdes det hage. Tjejerna fick bulta ned stänger i marken och han visade glatt hur den stora släggan skulle svingas för att få mest kraft och tjejerna stod och tittade och verkade återigen tycka att han var SÅ manlig. Kanske inte lika mycket som när han bar en kalv, men nog tyckte jag mig se en hel del lystna blickar även denna vecka. Sedan fick den trevliga blonda en liten stund själv med bonden då de skulle gå och hämta fler störar för att bygga vidare på staketet. Jag gillar henne. Hon är sansad och verkar naturlig i sitt sätt att vara och känns faktiskt inte alls lika regisserad som många andra i programmet gör. Hon och trollflickan är faktisk båda sådana att jag får sympati för dem. Därför var min önskan också att det skulle bli dessa två som fick stanna kvar hos bonden.
Det var ju faktiskt val för honom igår igen och han hade lite ångest men lovade Linda att han valde med hjärtat. Tjejerna fick sitta där uppklädda och nervösa och svara på lite dumma frågor. Och tro det eller ej, men denna bonde kan inte vara riktigt klok för han valde bort den trevliga blonda till förmån för den bittra kaninkokerskan. Igår såg jag dessutom en likhet jag inte tänk på tidigare. Hon ser ut som en kvinnlig variant på den gamla tecknade Johnny Bravo som gick på TV för massa årsedan. Med detta avser jag det gigantiska, utstickande hakpari som människan besitter och minerna hon gör framhäver det ännu mer.
Jag märker att TV4 nu börjar försöka få henne att framstå som mer sympatisk. Men mig lurar de inte. Hon är lömsk och jag hoppas verkligen att det nu blir trollflickan som blir den som faller bonden mest i smaken i slutänden. Även om man efter hintar kring nästa program fick se honom hänga runt halsen på den bittra blonda. Men det som lever får se. Efter valet fick han dessutom middag serverad av tjejerna som hade gjort någon form av viltgryta som såg riktigt god ut. Så nästa vecka får jag nog försöka mig på att laga renskav eller liknande.
Detta var en liten sammanfattning av gårdagen.
Jag säger som tidigare. VAR ÄR MINA INTRIGER ???
Det är alldeles för gulligt just nu och det skulle behövas att några rök ihop riktigt ordentligt så vi fick lite action. Men den som lever får se.
Nästa vecka skall alltså countrybonden få göra sitt första egentliga val och det blir spännande. Samtidigt blir det väl lite mer dejtande för de andra bönderna. Det är ju redan torsdag kväll så det är inte så länge kvar. Men jag längtar redan.
Så tills dess önskar jag er alla en god vecka. För de som väljer att bara läsa mig på torsdagar då eftersom ni är totalt ointresserade av allt annat när det gäller mig än mina bondeanalyser.
För er andra som troget hänger här så skall jag försöka få tid för er imorgon och hoppas kunna vara både bångstyrig, politiskt inkorrekt och positiv. Eller kanske negativ.
God natt får det blir nu.
Om det nu fanns en sådan.
Fortfarande är det inte sådär väldigt gott om intriger, men jag anar ändå att det kan komma nu när det börjar bli färre och färre lycksökare kvar och bönderna måste engagera sig mer i de kvarvarande för att sedan kunna göra sitt slutliga val.
Jag var ju övertygad om att det skulle bli tre stycken val igår. Ack vad jag bedrog mig. Det blev bara två och vi får vänta på det tredje ytterligare en vecka.
Nåja, det är skönt att de drar ut på det hela lite för jag vill ju inte att det skall ta slut för fort. För hela våren blir ju så oändligt lång utan ett enda Bonde söker fru.
Så vad hände igår. Det är vad jag nu skall försöka sammanställa på ett bra sätt här så att alla, inklusive jag själv, förstår det.
Mystomtebonden:
Han hade ju sin utröstning förra veckan då fula munnen fick lämna och därför var det inte aktuellt med någon utröstning den här gången. Nu är det ju inte utröstningar egentligen utan ett val vilka som skall få stanna. Det blir dock ganska likt att skicka hem något eftersom det ändå blir en person över. Ett hela havet stormar för bönder kanske man skulle kunna kalla det. Och det blev alltså ingen stol över till fula munnen.
Den här veckan börjar således det mer individuella dejtandet som alltid infinner sig när det bara är två personer kvar. Varje kärlekskrank hona eller hane får nu lite egen tid med respektive bonde.
Igår var det Pia, den blonda, hårda och inte alltför sympatiska kvinnan som skulle få lite egentid med vår egen mystomtebonde. Hon talade raskt om för den mörka, osäkra att nu var hon minsann inte önskvärd på gården utan hon kunde väl låna mysomtebondens bil eller något och åka iväg över dagen.
Vad hon gjorde under dagen fick vi inte veta. Hon är ju kvinna så gissningsvis åkte hon till närmsta stad och gick i affärer och ryckte i kläder. Det kan jag tänka mig i varje fall. Hon var i vilket fall som helst inte i kamerafokus under den tiden.
Pia lagade lunch till bonden. Någon form av pannbiffaktigt med potatis. Skalpotatis. Man kunde ju tänka sig att om man vill ställa sig in ser man till att skala potatisen. Men icke då.
Det är dessutom hon själv som får börja säga att maten var god för det hade inte bonden vett på att göra. Men han höll med när hon väl sade det.
Till efterätt hade hon bakat en paj också och den intogs ute i kohagen där en brunstig ko passade på att försöka bestiga en annan. Kanske var en av korna en tjur, det har jag ingen koll på. Men horn hade den inte i varje fall.
Som vanligt skulle det hållas ett krystat samtal och det känns fortfarande som om det är väldigt manusstyrda samtal som förekommer. Antingen är de för blyga för att prata av sig själva. Eller så klipps allt spontant bort.
Nåja, dagens dejt var avklarad och nästa scen skulle det komma besök till gården. Bondens syster med respektive. Systerbarn och barnbarn. Så det blev en diger skara. Det skulle grillas och bonden körde till närmsta bensinstation och handlade korv.
Den mörka var väl lite nervös inför främmande människor. Men verkade finna sig väl till rätta. Blonda Pia pratade på och de verkade ha trevligt allihop.
Lite mysig stämning och kubbspel. Men inte så där väldigt mycket intriger.
Den lömska getbonden.
Det var inte lika mycket fokus på denna bonde igårdagens avsnitt. I varje fall inte så mycket som jag lade på minnet. Så det kan inte ha hänt speciellt mycket roligt. Säkert var det lite bilder på getter och omgivningar, det brukar de ju alltid få in. Men i övrigt låg den fokus som fanns på utröstningen, som alltså inte är någon utröstning.
Det var 3 killar kvar. Alla ganska tafatta och blyga känns det som. Inte är de speciellt talföra i varje fall. Vi får återigen, precis som inför förra valet höra den stora blonda, som inte är så jätteblond, men ljusare än det stora mörka som åkte ut förra gången, uttala sig om att han nog skulle få åka hem.
Den här gången blev han faktiskt sannspådd också och fick packa sina pinaler och lämna gården.
Tysta norrlänningen har blivit något mer talför och säger både två och tre ord inför valet när Linda frågar honom om saker och börjar nog finna sig lite till rätta. I en egen intervju som gör sådär så det skall verka lite spontant säger han att han skall börja ta för sig mer och kanske till och med kyssa bonden.
På något sätt låter det hela mest patetiskt. Men de är inte så gamla. De har inte så stor erfarenhet och just i detta fall så anar jag mig till att han är både okysst och oskuld.
Men han får stanna kvar i varje fall och nästa vecka borde det blir dags för lite mer dejter även här. Det kan bli spännande att se om han försöker få till en kyss.
Den countryälskande värmlänningen.
Han har ju tidigare inte fått göra något val då pilatesbollstjejen valde att själv lämna hans går. Och inte heller igår fick han göra något val utan vi får vänta ytterligare en vecka på att få se hur han verkligen tänker. Det blir spännande. Jag skulle rösta ut först den mörka och sedan prickiga klänningen för att behålla den charmiga finskan om jag var honom. Men tiden får utvisa hur han väljer.
Igår byggdes det några små burar till höns och sedan lyfte tjejerna hönor mellan någon gammal bur och den nya. Det är väl också en del av bondelivet att flytta hönor. Eller kycklingar var det faktiskt i ärlighetens namn. Sedan plockade den mörka fram sin kamera för att de skulle göra en bondekalender. Det handlade om att posera lite småfjompigt framför kameran och svanka lite extra mycket för tjejerna. Framför allt prickiga klänningen verkade i varje fall ta uppdraget på det sättet.
Bonden själv klädde upp sig i någon form av Cowboymundering och poserade både själv och med tjejerna på olika sätt.
Jag vet inte vem som skulle vilja ha en kalender som den. Men kanske kan de skicka en till bondens mormor eller något. Det är väl just mor och farmödrar som brukar föräras med kalendrar på barnbarnen.
Stämningen var god och bonden har av någon anledning lagt sig till med lite mer lättbegripligt tal. Jag vet inte om han påverkats av tjejerna och försöker prata lite tydligare. Men igår var det ett under av klarhet i talet och inte en enda gång fick jag leka textremsa hemma i soffan.
Pojkbandsbonden:
Här byggdes det hage. Tjejerna fick bulta ned stänger i marken och han visade glatt hur den stora släggan skulle svingas för att få mest kraft och tjejerna stod och tittade och verkade återigen tycka att han var SÅ manlig. Kanske inte lika mycket som när han bar en kalv, men nog tyckte jag mig se en hel del lystna blickar även denna vecka. Sedan fick den trevliga blonda en liten stund själv med bonden då de skulle gå och hämta fler störar för att bygga vidare på staketet. Jag gillar henne. Hon är sansad och verkar naturlig i sitt sätt att vara och känns faktiskt inte alls lika regisserad som många andra i programmet gör. Hon och trollflickan är faktisk båda sådana att jag får sympati för dem. Därför var min önskan också att det skulle bli dessa två som fick stanna kvar hos bonden.
Det var ju faktiskt val för honom igår igen och han hade lite ångest men lovade Linda att han valde med hjärtat. Tjejerna fick sitta där uppklädda och nervösa och svara på lite dumma frågor. Och tro det eller ej, men denna bonde kan inte vara riktigt klok för han valde bort den trevliga blonda till förmån för den bittra kaninkokerskan. Igår såg jag dessutom en likhet jag inte tänk på tidigare. Hon ser ut som en kvinnlig variant på den gamla tecknade Johnny Bravo som gick på TV för massa årsedan. Med detta avser jag det gigantiska, utstickande hakpari som människan besitter och minerna hon gör framhäver det ännu mer.
Jag märker att TV4 nu börjar försöka få henne att framstå som mer sympatisk. Men mig lurar de inte. Hon är lömsk och jag hoppas verkligen att det nu blir trollflickan som blir den som faller bonden mest i smaken i slutänden. Även om man efter hintar kring nästa program fick se honom hänga runt halsen på den bittra blonda. Men det som lever får se. Efter valet fick han dessutom middag serverad av tjejerna som hade gjort någon form av viltgryta som såg riktigt god ut. Så nästa vecka får jag nog försöka mig på att laga renskav eller liknande.
Detta var en liten sammanfattning av gårdagen.
Jag säger som tidigare. VAR ÄR MINA INTRIGER ???
Det är alldeles för gulligt just nu och det skulle behövas att några rök ihop riktigt ordentligt så vi fick lite action. Men den som lever får se.
Nästa vecka skall alltså countrybonden få göra sitt första egentliga val och det blir spännande. Samtidigt blir det väl lite mer dejtande för de andra bönderna. Det är ju redan torsdag kväll så det är inte så länge kvar. Men jag längtar redan.
Så tills dess önskar jag er alla en god vecka. För de som väljer att bara läsa mig på torsdagar då eftersom ni är totalt ointresserade av allt annat när det gäller mig än mina bondeanalyser.
För er andra som troget hänger här så skall jag försöka få tid för er imorgon och hoppas kunna vara både bångstyrig, politiskt inkorrekt och positiv. Eller kanske negativ.
God natt får det blir nu.
Tji bonde....
Jag vet att det är torsdag.
Jag vet att min plikt är att redovisa gårdagens avsnitt av bonde söker fru.
Det har dock inte funnits tid till det och jag är rädd att det inte kommer göra det ikväll heller.
Jag skall försöka få till en liten beskrivning under kvällen, men i värsta fall dröjer det tills imorgon.
Men ingen panik. Den kommer och den kommer i god tid före nästa onsdag.
God torsdag....
Jag vet att min plikt är att redovisa gårdagens avsnitt av bonde söker fru.
Det har dock inte funnits tid till det och jag är rädd att det inte kommer göra det ikväll heller.
Jag skall försöka få till en liten beskrivning under kvällen, men i värsta fall dröjer det tills imorgon.
Men ingen panik. Den kommer och den kommer i god tid före nästa onsdag.
God torsdag....
tisdag 19 november 2013
Idag är det måndag....
Det är måndag!!!
Annars missade jag att blogga igår och det vill jag verkligen inte erkänna att jag gjorde.
Okej, jag erkänner. Det var såhär:
Jag hade bokat upp min kalender för att sitta och jobba med en specifik uppgift hela dagen. Samma sak som jag avsatt både idag och imorgon åt också då det helst skall bli riktigt gjort.
Nåja, jag hann inte mer än börja förrän jag fick ett mail som påstod att jag minsann lovat att ha en annan sak klar i fredags. Det hade jag inte, men vem är väl jag att bråka så jag blev tvungen att göra den där saken. Det innebar dessutom att jaga folk och försöka hitta lösningar.
Till råga på allt så kom det hela tiden folk och "skall bara...."
Så där satt jag i mitt anletes svett.
Till råga på allt hade jag lite bråttom hem för att utfodra barn innan jag skulle iväg på nästa aktivitet. Så som ni märker fanns det inte mycket tid över. Och då var det återigen ni som fick stryka på foten och missa något fantastiskt inlägg.
Jag hade faktiskt en plan igår som handlade om trasiga människor, rovdjur och skottskador. Men jag får spara det uppslaget till dess att jag har tid och inspirationen kommer tillbaka.
Nu MÅSTE jag faktiskt få till det där jag blev blåst på att göra igår. Så ni får ursäkta mig att jag tänker jobba en stund.
Tack för visad hänsyn :-)
God tisdag (måndag)
Annars missade jag att blogga igår och det vill jag verkligen inte erkänna att jag gjorde.
Okej, jag erkänner. Det var såhär:
Jag hade bokat upp min kalender för att sitta och jobba med en specifik uppgift hela dagen. Samma sak som jag avsatt både idag och imorgon åt också då det helst skall bli riktigt gjort.
Nåja, jag hann inte mer än börja förrän jag fick ett mail som påstod att jag minsann lovat att ha en annan sak klar i fredags. Det hade jag inte, men vem är väl jag att bråka så jag blev tvungen att göra den där saken. Det innebar dessutom att jaga folk och försöka hitta lösningar.
Till råga på allt så kom det hela tiden folk och "skall bara...."
Så där satt jag i mitt anletes svett.
Till råga på allt hade jag lite bråttom hem för att utfodra barn innan jag skulle iväg på nästa aktivitet. Så som ni märker fanns det inte mycket tid över. Och då var det återigen ni som fick stryka på foten och missa något fantastiskt inlägg.
Jag hade faktiskt en plan igår som handlade om trasiga människor, rovdjur och skottskador. Men jag får spara det uppslaget till dess att jag har tid och inspirationen kommer tillbaka.
Nu MÅSTE jag faktiskt få till det där jag blev blåst på att göra igår. Så ni får ursäkta mig att jag tänker jobba en stund.
Tack för visad hänsyn :-)
God tisdag (måndag)
fredag 15 november 2013
Jag säger som tidigare....
Vad har jag då sagt tidigare ?
Med tanka på att bloggen både hunnit fylla ett år och fyllas med en mängd olika inlägg har jag ju sagt massa saker men det jag tänker specifikt på just nu är:
Tack och lov att det är helg. Sällan har en helg känts så välbehövlig.
Och precis så är det. Just nu rinner veckorna på och jag känner mig, också som jag sagt tidigare, som om jag springer i det berömda hjulet.
Inte så att jag inte kommer fram, för saker går snabbare och blir mer effektivt utförda när de görs under press och jag hoppas att kvaliteten faktiskt också håller. Dock så är det som något sådan där dataspel där man plockar disk, eller som gamla Nintendospelen där man samlade ägg som trillade ned från hönornas reden i en korg.
Det spelar ingen roll hur snabbt man plockar - det kommer alltid mer.
Därför är denna helg ytterst välbehövlig.
Jag hade en tanke på att kanske jobba lite för att komma ikapp. Men så tänkte jag ett steg till och insåg att antagligen blir allt mycket bättre om jag istället ser till att vara utvilad på måndag och gör saker då när huvudet har blivit ordentligt nollställt under helgen.
En ctrl-alt-del på mig helt enkelt.
Så det är målet. Sova mycket. Läsa bra böcker och slappa. Det är jag värd.
God helg.
Med tanka på att bloggen både hunnit fylla ett år och fyllas med en mängd olika inlägg har jag ju sagt massa saker men det jag tänker specifikt på just nu är:
Tack och lov att det är helg. Sällan har en helg känts så välbehövlig.
Och precis så är det. Just nu rinner veckorna på och jag känner mig, också som jag sagt tidigare, som om jag springer i det berömda hjulet.
Inte så att jag inte kommer fram, för saker går snabbare och blir mer effektivt utförda när de görs under press och jag hoppas att kvaliteten faktiskt också håller. Dock så är det som något sådan där dataspel där man plockar disk, eller som gamla Nintendospelen där man samlade ägg som trillade ned från hönornas reden i en korg.
Det spelar ingen roll hur snabbt man plockar - det kommer alltid mer.
Därför är denna helg ytterst välbehövlig.
Jag hade en tanke på att kanske jobba lite för att komma ikapp. Men så tänkte jag ett steg till och insåg att antagligen blir allt mycket bättre om jag istället ser till att vara utvilad på måndag och gör saker då när huvudet har blivit ordentligt nollställt under helgen.
En ctrl-alt-del på mig helt enkelt.
Så det är målet. Sova mycket. Läsa bra böcker och slappa. Det är jag värd.
God helg.
torsdag 14 november 2013
Är det dags nu ? Ja, nu är det dags!!!
Äntligen är jag hemkommen efter utvecklingssamtal och tackar som frågar så gick det alldeles utmärkt. Hon måste brås på sin far flickebarnet :-)
Nåja. Hur som helst så behöver jag nu inte sitta och försöka tolka vad som egentligen avses i pappren där lärarna i första hand verkar ägna sig åt att redovisa läroplanen istället för att ge ett riktigt omdöme. Det var lite bättre den här gången, men fortfarande är det en väldig massa dravel som är ganska ointressant. Vad man vill veta är ju: Kan hon vad hon borde kunna ? Om inte, vad måste hon bli bättre på? Och om svaret är ja så möjligen lite tips på aktiviteter som ytterligare kan främja framgång.
Men det är inte därför jag är här. Skolan är jag ju klar med sedan länge och numera ägnar jag mig istället åt att titta på TV. Närmre bestämt Bonde söker fru.
Men det vet ni ju alla vid det här laget. Dessutom vet ni att det är torsdag och att det igår var ett nytt avsnitt och att det därför är min plikt att redovisa vad som hände och kanske även ha en eller annan synpunkt. Något annat vore mig främmande.
Nu har mer än halva säsongen gått. Det har varit både första möten, speeddejter och andra fåniga påfund. Sedan ett par veckor tillbaka så får vi ju nu följa bönderna i sin hemmiljö där de nu har fått besök av de som vill försöka vinna deras hjärtan. Detta som en kort resumé om någon valt att inte titta på programmet så frekvent som man faktiskt kan förvänta sig av civiliserade människor. Jag förutsätter att ni, kära läsare, är just sådana.
Nå, jag gör som vanligt. Här kommer gårdagens avsnitt lite sammanfattat per bonde.
Mystomtebonden:
Jag vet inte om jag tycker han är riktigt lika mysig längre. Han har visserligen en ganska så snäll image och gör inte mycket väsen av sig. Men något har han nog fallit ifrån myset till förmån för att prata känslor och som jag tidigare sagt så låter det ganska krystat när han försöker.
Igår då. Då skulle det flyttas kor. De tre kvarvarande kvinnorna skulle hjälpa till medan det var fint väder och man tog sig ut i hagen. När en liten kalv inte är så sugen på att byta betesplats får den blonda kvinnan, tror hon heter Pia förresten snabbt kliva in och visa var skåpet skall stå. Hon beskriver sig själv som en kontorsråtta men som brukar hjälpa till att flytta kor då och då. En spännande beskrivning kan man ju tycka. Jag är inte bara tandläkare.....
Nåja, efter lite meck blir korna flyttade och alla är nöjda och glada. Nästa händelse som är av vikt för programmet är att den stora mörka, som ni dessutom visar sig vara den stora mörka utan någon som helst självförtroende. drar med sig bonden in i köket för att baka kakor - hallongrottor. Det blir lite samtal och hon får visa just den självförtroendelösa sidan och berätta lite om varför. Hur hon i sitt 20 år långa äktenskap alltid blivit nedtryckt och aldrig blivit erkänd att kunna något. Inte ens hallongrottor. Det blir kakor till slut, om än med väldigt snålt med sylt i.
Sedan är det dags för val. Förra avsnittet fokuserade väldigt mycket på kvinnan med fula munnen men med kaniner som fick besöka hela bondens familj (korna). Den här gången blev hon hemskickad. Jag antar att det kan ha berott på att hon i föregående avsnitt pratade om svårigheterna som kunde uppstå med hennes 6 barn. Hon blev lite ledsen förstås. Men bonden verkade nöjd med valet. Och det är ju faktiskt ett program där han skall hitta någon att leva med. Så då är valet säkert helt riktigt oavsett anledning.
Den lömska getbonden:
Här plockar hon återigen med sig den tysta norrlänningen iväg för att göra lite ärende. Den här gången skall det fällas sly till getterna och hon tror nog att det bara är han som klarar av att hantera motorsågen. Det tas inte helt väl emot av de andra. Speciellt synd är det om tuppkammen som faktiskt bemödat sig med att komma med fika till hagen när hon är ute och matar getterna. Men även den store blonde tycker att det är lite orättvist.
När bonden är iväg med norrlänningen och både hinner med att fälla sly, fika lite samt tala känslor där han säger sig vara lite förtjust och hon säger att hon än så länge ser honom bara som en vän, så passar alla getterna på att rymma.
Den stora blonde och tuppkammen får ett digert arbete att samla ihop ett sjuttiotal getter och försöka få tillbaka dem in i ladan. Till slut lyckas de efter släpande, lockande och mycket spring få in samtliga getter igen. Och som av en slump så är de klara precis lagom till getbonden och norrlänningen kommer hem igen.
Det klarade de ju bra, men det berodde nog på vädret och att det började regna - tycker getbonden. Så full att tilltro till andra är hon. Nej, hon är absolut ingen favorit hos mig vilket ni säkert förstått redan om ni läst tidigare inlägg. Och även den här gången så gör hon ett antal uttalanden som får mig att undra om det är en man eller arbetskraft hon är ute efter.
Den värmländske countrybonden:
Jag kan inte riktigt påminna mig om vad han är för typ av bonde. Men han verkar i varje fall ha åkrar för den här dagen skall tjejerna få följa med ut och harva. Ingen av dem vet vad harva är för något, vilket man väl iofs kan förlåta då de inte är bönder och inte heller verkar vara sådär väldigt belästa på varken bondeskap eller andra saker. De tjurar lite när de blir väckta alldeles för tidigt. Men ger sig sedan ut och får i tur och ordning köra traktorn runt åkern och harva. Bonden får också tillfälle att förklara hydraulik för tjejerna och de tittar beundrande på honom.
Det går väl sådär. Speciellt prickiga klänningen är ganska flamsig och fnissar mest hela tiden, vilket den mörka passar på att anmärka på, liksom ganska mycket annat som prickiga klänningen företar sig. Fortfarande tycker jag absolut bäst om den charmiga finskan. Hon fortsätter att vara sansad, betänksam utan att vara tråkig. Senare på kvällen får de också åka med till någon stuga i närheten där de skall äta middag. Medan finskan och prickiga klänningen dukar så går bonden iväg med den mörka för att fånga maten som han säger. De skall alltså fiska. Som vanligt blir det en något krystad dialog och den enda fisken de får upp lyckas slita sig och hoppa tillbaka i sjön. Vi får också ett utspel från tjejen om att hon försöker låta bli att kräkas när hon trär masken på kroken och undrar vilken ände som är huvudet och vilken som är "röven". Hon får veta att det nog inte spelar så stor roll. Vilket ju kan vara bra att veta för alla som tänkt sig meta i framtiden och undrar vad som är fram och bak på en mask.
Pojkbandsbonden:
Den här gången får den sura, tråkiga tjejen inte så mycket tid i TV vilket gör mig ganska så nöjd så jag slipper sitta och reta mig på henne. Hur som helst. Tjejerna sitter i godan ro och äter frukost medan bonden är ute på något jobb. Men plötsligt kommer han rusande. Eller rättare sagt åkande i sin lilla golfbilsaktiga farkost och säger att nu får de skynda sig. Det har kommit en kalv precis som måste märkas upp så fort som möjligt. De får en förklaring om att det måste göras nu för om de väntar några timmar kommer kalven bli för snabb så han inte hinner ifatt den. De åker ut och där ligger kalven, alldeles ensam, mitt på en stor äng. Bonden går fram och lyfter upp den och bär den till tjejerna som suckar av beundran och tycker det är SÅ manligt att bära kalvar. De får kela lite och kalven får en gul bricka i örat som tack för besväret. Eller om det nu var för att bonden skall kunna hålla redan på den.
Bonden har, efter Lindas råd, nu kopplat på charmen och tar tillfället i akt att både ge komplimanger och hålla om tjejerna lite. Han tar med sig trollflickan på en liten dejt. Nåja, hon skall få se ännu en del av hans arbete. Det visar sig att de skall flytta bajs, som hon uttrycker det. En massa gödsel lastas in i en stor lastbil och sedan sitter de där på lastbilen och pratar och är så gulliga. Det är klart att i jämförelse med en stor dyngpöl så är det mesta gulligt.
Men även här vidhåller jag min tidigare åsikt om att trollflickan är speciell. Fortfarande vet jag inte om hon är ful eller söt, men hon är charmig, klok och verkar absolut vara en trevlig människa. Men det kan ju vara produktionen som vill visa henne sådan också. Man vet aldrig. TV kan förvanska mången verklighet.
Nu har jag säkert glömt massa viktiga saker. Men så kan det bli när man inte har tid att skriva ned sina reflektioner tidigare utan måste vänta till såhär sent på eftermiddagen. Men i det stora hela var detta vad som hände igår. En enda utröstning, eller ett val som de föredrar att kalla det. Detta borde ju resultera i att det blir tre stycken nästa vecka.
Får jag bestämma och hoppas vilka som skall få lämna då blir det:
Getbonden: Stora blonda
Countrybonden: Den mörka
Pojkbandsbonden: Den sura, bittra. (Även om jag anar att det blir den trevliga blonda (inte trollflickan) som får ge sig iväg.
Men det är bara mina önskemål och det är ju trots allt känslor mellan bonden och de sökande som är allra viktigast.
Det tog sig lite igår. Lite mer action även om jag fortfarande vill ha mycket mer intriger. Men det verkar inte bli en sådan säsong.
Såhär långt den här gången. Bondebloggen återkommer om en vecka. Själv räknar jag med att vara tillbaka redan imorgon, men då med något annat ämne.
Nu skall jag gå och laga köttfärslimpa.
God torsdag.
Nåja. Hur som helst så behöver jag nu inte sitta och försöka tolka vad som egentligen avses i pappren där lärarna i första hand verkar ägna sig åt att redovisa läroplanen istället för att ge ett riktigt omdöme. Det var lite bättre den här gången, men fortfarande är det en väldig massa dravel som är ganska ointressant. Vad man vill veta är ju: Kan hon vad hon borde kunna ? Om inte, vad måste hon bli bättre på? Och om svaret är ja så möjligen lite tips på aktiviteter som ytterligare kan främja framgång.
Men det är inte därför jag är här. Skolan är jag ju klar med sedan länge och numera ägnar jag mig istället åt att titta på TV. Närmre bestämt Bonde söker fru.
Men det vet ni ju alla vid det här laget. Dessutom vet ni att det är torsdag och att det igår var ett nytt avsnitt och att det därför är min plikt att redovisa vad som hände och kanske även ha en eller annan synpunkt. Något annat vore mig främmande.
Nu har mer än halva säsongen gått. Det har varit både första möten, speeddejter och andra fåniga påfund. Sedan ett par veckor tillbaka så får vi ju nu följa bönderna i sin hemmiljö där de nu har fått besök av de som vill försöka vinna deras hjärtan. Detta som en kort resumé om någon valt att inte titta på programmet så frekvent som man faktiskt kan förvänta sig av civiliserade människor. Jag förutsätter att ni, kära läsare, är just sådana.
Nå, jag gör som vanligt. Här kommer gårdagens avsnitt lite sammanfattat per bonde.
Mystomtebonden:
Jag vet inte om jag tycker han är riktigt lika mysig längre. Han har visserligen en ganska så snäll image och gör inte mycket väsen av sig. Men något har han nog fallit ifrån myset till förmån för att prata känslor och som jag tidigare sagt så låter det ganska krystat när han försöker.
Igår då. Då skulle det flyttas kor. De tre kvarvarande kvinnorna skulle hjälpa till medan det var fint väder och man tog sig ut i hagen. När en liten kalv inte är så sugen på att byta betesplats får den blonda kvinnan, tror hon heter Pia förresten snabbt kliva in och visa var skåpet skall stå. Hon beskriver sig själv som en kontorsråtta men som brukar hjälpa till att flytta kor då och då. En spännande beskrivning kan man ju tycka. Jag är inte bara tandläkare.....
Nåja, efter lite meck blir korna flyttade och alla är nöjda och glada. Nästa händelse som är av vikt för programmet är att den stora mörka, som ni dessutom visar sig vara den stora mörka utan någon som helst självförtroende. drar med sig bonden in i köket för att baka kakor - hallongrottor. Det blir lite samtal och hon får visa just den självförtroendelösa sidan och berätta lite om varför. Hur hon i sitt 20 år långa äktenskap alltid blivit nedtryckt och aldrig blivit erkänd att kunna något. Inte ens hallongrottor. Det blir kakor till slut, om än med väldigt snålt med sylt i.
Sedan är det dags för val. Förra avsnittet fokuserade väldigt mycket på kvinnan med fula munnen men med kaniner som fick besöka hela bondens familj (korna). Den här gången blev hon hemskickad. Jag antar att det kan ha berott på att hon i föregående avsnitt pratade om svårigheterna som kunde uppstå med hennes 6 barn. Hon blev lite ledsen förstås. Men bonden verkade nöjd med valet. Och det är ju faktiskt ett program där han skall hitta någon att leva med. Så då är valet säkert helt riktigt oavsett anledning.
Den lömska getbonden:
Här plockar hon återigen med sig den tysta norrlänningen iväg för att göra lite ärende. Den här gången skall det fällas sly till getterna och hon tror nog att det bara är han som klarar av att hantera motorsågen. Det tas inte helt väl emot av de andra. Speciellt synd är det om tuppkammen som faktiskt bemödat sig med att komma med fika till hagen när hon är ute och matar getterna. Men även den store blonde tycker att det är lite orättvist.
När bonden är iväg med norrlänningen och både hinner med att fälla sly, fika lite samt tala känslor där han säger sig vara lite förtjust och hon säger att hon än så länge ser honom bara som en vän, så passar alla getterna på att rymma.
Den stora blonde och tuppkammen får ett digert arbete att samla ihop ett sjuttiotal getter och försöka få tillbaka dem in i ladan. Till slut lyckas de efter släpande, lockande och mycket spring få in samtliga getter igen. Och som av en slump så är de klara precis lagom till getbonden och norrlänningen kommer hem igen.
Det klarade de ju bra, men det berodde nog på vädret och att det började regna - tycker getbonden. Så full att tilltro till andra är hon. Nej, hon är absolut ingen favorit hos mig vilket ni säkert förstått redan om ni läst tidigare inlägg. Och även den här gången så gör hon ett antal uttalanden som får mig att undra om det är en man eller arbetskraft hon är ute efter.
Den värmländske countrybonden:
Jag kan inte riktigt påminna mig om vad han är för typ av bonde. Men han verkar i varje fall ha åkrar för den här dagen skall tjejerna få följa med ut och harva. Ingen av dem vet vad harva är för något, vilket man väl iofs kan förlåta då de inte är bönder och inte heller verkar vara sådär väldigt belästa på varken bondeskap eller andra saker. De tjurar lite när de blir väckta alldeles för tidigt. Men ger sig sedan ut och får i tur och ordning köra traktorn runt åkern och harva. Bonden får också tillfälle att förklara hydraulik för tjejerna och de tittar beundrande på honom.
Det går väl sådär. Speciellt prickiga klänningen är ganska flamsig och fnissar mest hela tiden, vilket den mörka passar på att anmärka på, liksom ganska mycket annat som prickiga klänningen företar sig. Fortfarande tycker jag absolut bäst om den charmiga finskan. Hon fortsätter att vara sansad, betänksam utan att vara tråkig. Senare på kvällen får de också åka med till någon stuga i närheten där de skall äta middag. Medan finskan och prickiga klänningen dukar så går bonden iväg med den mörka för att fånga maten som han säger. De skall alltså fiska. Som vanligt blir det en något krystad dialog och den enda fisken de får upp lyckas slita sig och hoppa tillbaka i sjön. Vi får också ett utspel från tjejen om att hon försöker låta bli att kräkas när hon trär masken på kroken och undrar vilken ände som är huvudet och vilken som är "röven". Hon får veta att det nog inte spelar så stor roll. Vilket ju kan vara bra att veta för alla som tänkt sig meta i framtiden och undrar vad som är fram och bak på en mask.
Pojkbandsbonden:
Den här gången får den sura, tråkiga tjejen inte så mycket tid i TV vilket gör mig ganska så nöjd så jag slipper sitta och reta mig på henne. Hur som helst. Tjejerna sitter i godan ro och äter frukost medan bonden är ute på något jobb. Men plötsligt kommer han rusande. Eller rättare sagt åkande i sin lilla golfbilsaktiga farkost och säger att nu får de skynda sig. Det har kommit en kalv precis som måste märkas upp så fort som möjligt. De får en förklaring om att det måste göras nu för om de väntar några timmar kommer kalven bli för snabb så han inte hinner ifatt den. De åker ut och där ligger kalven, alldeles ensam, mitt på en stor äng. Bonden går fram och lyfter upp den och bär den till tjejerna som suckar av beundran och tycker det är SÅ manligt att bära kalvar. De får kela lite och kalven får en gul bricka i örat som tack för besväret. Eller om det nu var för att bonden skall kunna hålla redan på den.
Bonden har, efter Lindas råd, nu kopplat på charmen och tar tillfället i akt att både ge komplimanger och hålla om tjejerna lite. Han tar med sig trollflickan på en liten dejt. Nåja, hon skall få se ännu en del av hans arbete. Det visar sig att de skall flytta bajs, som hon uttrycker det. En massa gödsel lastas in i en stor lastbil och sedan sitter de där på lastbilen och pratar och är så gulliga. Det är klart att i jämförelse med en stor dyngpöl så är det mesta gulligt.
Men även här vidhåller jag min tidigare åsikt om att trollflickan är speciell. Fortfarande vet jag inte om hon är ful eller söt, men hon är charmig, klok och verkar absolut vara en trevlig människa. Men det kan ju vara produktionen som vill visa henne sådan också. Man vet aldrig. TV kan förvanska mången verklighet.
Nu har jag säkert glömt massa viktiga saker. Men så kan det bli när man inte har tid att skriva ned sina reflektioner tidigare utan måste vänta till såhär sent på eftermiddagen. Men i det stora hela var detta vad som hände igår. En enda utröstning, eller ett val som de föredrar att kalla det. Detta borde ju resultera i att det blir tre stycken nästa vecka.
Får jag bestämma och hoppas vilka som skall få lämna då blir det:
Getbonden: Stora blonda
Countrybonden: Den mörka
Pojkbandsbonden: Den sura, bittra. (Även om jag anar att det blir den trevliga blonda (inte trollflickan) som får ge sig iväg.
Men det är bara mina önskemål och det är ju trots allt känslor mellan bonden och de sökande som är allra viktigast.
Det tog sig lite igår. Lite mer action även om jag fortfarande vill ha mycket mer intriger. Men det verkar inte bli en sådan säsong.
Såhär långt den här gången. Bondebloggen återkommer om en vecka. Själv räknar jag med att vara tillbaka redan imorgon, men då med något annat ämne.
Nu skall jag gå och laga köttfärslimpa.
God torsdag.
Fortfarande körigt.
Det här bådar inte gott.
Jag måste åka tidigt från jobbet idag, vara en god far och gå på utvecklingssamtal och jag har ännu inte hunnit uppdatera er om bönderna.
Jag får helt enkelt försöka få in det efter utvecklingssamtalet. För nu hinner jag faktiskt inte :-(
God torsdag.
Jag måste åka tidigt från jobbet idag, vara en god far och gå på utvecklingssamtal och jag har ännu inte hunnit uppdatera er om bönderna.
Jag får helt enkelt försöka få in det efter utvecklingssamtalet. För nu hinner jag faktiskt inte :-(
God torsdag.
Inget är som väntans tider.
Så vem är jag att ta ifrån er längtan och väntan.
Det kommer en uppdatering om gårdagen. Bara inte just nu.
Men nu börjar det hända saker så det är inte omöjligt att dagens inlägg kommer bli det bästa på länge avseende bondereferat.
Men det vore ju också fel av mig att bygga upp alltför höga förväntningar. Så sitt ned, ta det lugnt och tids nog kommer det någonting som handlar om bönder.
Vi nöjer oss så just nu.
God torsdag.
Det kommer en uppdatering om gårdagen. Bara inte just nu.
Men nu börjar det hända saker så det är inte omöjligt att dagens inlägg kommer bli det bästa på länge avseende bondereferat.
Men det vore ju också fel av mig att bygga upp alltför höga förväntningar. Så sitt ned, ta det lugnt och tids nog kommer det någonting som handlar om bönder.
Vi nöjer oss så just nu.
God torsdag.
onsdag 13 november 2013
Om saknad....
Eftersom jag av besöksstatistiken inser att ni saknat mig och min blogg något väldigt under gårdagen så kan jag inte låta bli att ge er en liten extra uppdatering såhär på eftermiddagen innan jag skall skriva klart ett par dokument, försöka tänka smart med en kollega och försöka låta bli att dricka mer kaffe.
Saknad kan vara så mycket. Det kan ju vara en så enkel sak som att sakna min blogg. Det kan också vara betydligt större. Saknad efter människor som försvunnit ur våra liv alltför tidigt. Antingen genom fri vilja eller naturlig avgång (Jag undviker D-ordet, det blir så stort)
Man kan ju också knyta ihop ordet saknad med ordet längtan och då kan vi ytterligare lägga till en dimension. Självklart kan man längta efter personer, men till skillnad från saknad så kan längtan till exempel också knytas till mer världsliga ting - som choklad.
Så i den bästa av världar vore jag omgiven av alla människor jag tycker, eller har tyckt om. Alla hade roligt och trevligt och åt massa god choklad.
Nu är det inte den bästa av världar utan jag får fortsätta jobba utan vare sig choklad eller människor som försvunnit. Men man får vara glad att solen skiner och man har ett jobb.
God onsdag.
Saknad kan vara så mycket. Det kan ju vara en så enkel sak som att sakna min blogg. Det kan också vara betydligt större. Saknad efter människor som försvunnit ur våra liv alltför tidigt. Antingen genom fri vilja eller naturlig avgång (Jag undviker D-ordet, det blir så stort)
Man kan ju också knyta ihop ordet saknad med ordet längtan och då kan vi ytterligare lägga till en dimension. Självklart kan man längta efter personer, men till skillnad från saknad så kan längtan till exempel också knytas till mer världsliga ting - som choklad.
Så i den bästa av världar vore jag omgiven av alla människor jag tycker, eller har tyckt om. Alla hade roligt och trevligt och åt massa god choklad.
Nu är det inte den bästa av världar utan jag får fortsätta jobba utan vare sig choklad eller människor som försvunnit. Men man får vara glad att solen skiner och man har ett jobb.
God onsdag.
Jag är ledsen för min frånvaro...
Men jag springer runt i någon form av ekorrhjul och har helt enkelt inte haft en sekund över att skriva något intressant.
Jag har faktiskt inte haft en sekund över att skriva något ointressant heller i ärlighetens namn.
Nu fick jag ett par minuter och tänkte i varje fall tala om att jag inte glömt bort er. Jag kan också meddela att jag laddar för fullt inför kvällens Bonde....
Men om vi inte hörs förr så återkommer jag imorgon med något roligare än det här förhoppningsvis.
God onsdag.
Jag har faktiskt inte haft en sekund över att skriva något ointressant heller i ärlighetens namn.
Nu fick jag ett par minuter och tänkte i varje fall tala om att jag inte glömt bort er. Jag kan också meddela att jag laddar för fullt inför kvällens Bonde....
Men om vi inte hörs förr så återkommer jag imorgon med något roligare än det här förhoppningsvis.
God onsdag.
måndag 11 november 2013
Man får vara glad - trots allt.
Det finns mycket man kan tänka sig att klaga på om man är på det humöret. Den här årstiden får, i varje fall mig, att känna att det inte finns så mycket roligt.
Det är kallt på morgonen och antingen får man skrapa rutor eller så öser regnet ned och man blir dyngsur. Det är ständigt lite för kallt och jag inser att det är långt till sommaren. Jag gillar iofs mörker, men det får ju vara måtta på det också.
Sedan till detta allt elände som en ganska tråkig säsong av Bonde söker fru. Artiklar i de olika skvallertidningarna på nätet om att den mysstämning som man upplever i Allt för Sverige egentligen bara är båg och att det var massa bråk mest hela tiden.
Så mycket bättre visar elände och det gråts en massa även om det på det stora hela verkar vara en rätt så bra stämning.
Till detta är det snart jul. Det är ju trevligt i och för sig. Men det inför en massa måsten och ibland blir det så mycket måsten att jag funderar på om det verkligen är värt det att få tindra ikapp med tomteblossen några timmar.
MEN!
Jag är frisk. Jag må vara trött och frusen, men det finns inga allvarligare åkommor.
Jag bor i ett land som varken drabbas av jordbävningar eller tropiska tyfoner.
Jag har en familj som också är friska.
Jag behöver inte frysa ihjäl och behöver inte vara hungrig (speciellt ofta)
Så i det stora hela så är det rätt bra, mitt i allt elände.
Men det är lättare att se det som inte är så bra, men jag borde bli bättre på att se det som faktiskt är bra.
Någon gång skall jag lära mig det, men tills vidare så försöker jag låta bli att gnälla på precis allting.
God måndag.
Det är kallt på morgonen och antingen får man skrapa rutor eller så öser regnet ned och man blir dyngsur. Det är ständigt lite för kallt och jag inser att det är långt till sommaren. Jag gillar iofs mörker, men det får ju vara måtta på det också.
Sedan till detta allt elände som en ganska tråkig säsong av Bonde söker fru. Artiklar i de olika skvallertidningarna på nätet om att den mysstämning som man upplever i Allt för Sverige egentligen bara är båg och att det var massa bråk mest hela tiden.
Så mycket bättre visar elände och det gråts en massa även om det på det stora hela verkar vara en rätt så bra stämning.
Till detta är det snart jul. Det är ju trevligt i och för sig. Men det inför en massa måsten och ibland blir det så mycket måsten att jag funderar på om det verkligen är värt det att få tindra ikapp med tomteblossen några timmar.
MEN!
Jag är frisk. Jag må vara trött och frusen, men det finns inga allvarligare åkommor.
Jag bor i ett land som varken drabbas av jordbävningar eller tropiska tyfoner.
Jag har en familj som också är friska.
Jag behöver inte frysa ihjäl och behöver inte vara hungrig (speciellt ofta)
Så i det stora hela så är det rätt bra, mitt i allt elände.
Men det är lättare att se det som inte är så bra, men jag borde bli bättre på att se det som faktiskt är bra.
Någon gång skall jag lära mig det, men tills vidare så försöker jag låta bli att gnälla på precis allting.
God måndag.
fredag 8 november 2013
Lite kort
Kan bara lite kort konstatera att en sådan här vecka till inte bara missgynnar er läsare som blir utan blogg utan även mitt välbefinnande.
Nu är jag verkligen nöjd med att det är fredag. Har lagt mig i soffan, tittar på dåliga program på tv och skall väl snart försöka äta lite.
Tyvärr är vilan kortvarig eftersom hela helgen skall spenderas med att öva på sånger inför årets julkonsert.
Men jag hoppas alla andra får möjlighet att vila ut och att ni får en riktigt bra helg.
God helg.
Historien upprepar sig.
Ja, allt kommer igen och just nu är det jobbet.
Jag måste helt enkelt prioritera det och bloggen är det som bli lidande.
Tyvärr.
Återkommer på måndag.
Jag måste helt enkelt prioritera det och bloggen är det som bli lidande.
Tyvärr.
Återkommer på måndag.
torsdag 7 november 2013
Er ödmjuke tjänare till er tjänst.
Ja, jag skall försöka andas några minuter mellan allt jobb och istället ägna mig att rapportera lite av vad som hände i gårdagens avsnitt av bonde söker fru.
Jag vill börja med att säga att det här är ingen rolig säsong såhär långt. Det händer inte så mycket. Inte en enda intrig så långt ögat når och över huvud taget är det lite tamt faktiskt. Det gör att jag inte känner riktigt samma förväntan inför onsdagkvällarna som jag gjort tidigare. Men det är klart att det finns lite höjdpunkter och lågvattenmärken.
För dem som såg programmet igår kommer här inte mycket nytt, men om ni missade det eller råkade slumra till kan det ju alltid vara bra med en uppdatering om vad som verkligen hände.
Min vana trogen tar jag bönderna en efter en istället för att som i programmet blanda högt och lågt. Det blir lättare för mig att hålla koll på mina tankar om jag gör på det sättet. Dock kan det tyvärr även innebära att jag missar någon avgörande händelse, såsom jag förra veckan missade att ta upp episoden där getbonden och två av hennes kavaljerer lyckades knäcka en bräda i en bänk vid fikabordet.
Men den risken får jag ta. Så nu kör vi igång:
Mystomtebonden:
Nu är det tre kvinnor kvar på hans gård. Han var den enda som förra veckan redan fick välja bort en och det gjorde han ju med den äran när sprätthönan fick ta sitt pick och pack och åka hem.
Nåja, 3 kvinnor skall det vara. Men när man såg programmet så var det egentligen bara en som visades och som fick säga något över huvud taget. All fokus låg igår på fula munnen kvinnan. Visst, i början av programmet anades att han gick och hämtade morgontidningen med den blonda. Men det var liksom bara någon som hände i förbigående. Sedan låg dock all fokus på fula munnen. Det var henne han pratade med, hon som kom till tals och hon som fick hälsa på hans familj (vilket han kallade sina kossor) Vi fick också information om att hon varit gift, eller i varje fall levt i 3 förhållanden innan och att dessa resulterat i totalt 6 barn,. Detta ställer ju till det lite förstås för det är inte bara henne bonden skall falla för, han skall dessutom acceptera 6 barn som i sin tur skall acceptera honom. Det här kan bli en klurig ekvation. Men de enas om att saker och ting måste få ta sin tid och gå lugnt. Vilket ju alltid kan tyckas vara en god idé när man ger sig in i förhållanden. Det skulle ju arbetas lite också så tjejerna och bonden skrapade och målade lite på något gammalt hus, och han uttryckte hur mycket roligare det var att göra saker ihop med någon annan. I ärlighetens namn hände det inte så mycket mer. JO, förresten. Vi fick ju se lite klipp från när de lekte kaninhoppning också. Det var alldeles i slutet av programmet och gav väl inte så mycket mer än att jag kan konstatera att det gick sådär.
Countrybonden:
Har nu hämtat sig någorlunda efter att tjejen jag antog var värmländska har åkt hem. Han myser lite att han ändå har tre toppendamer kvar på gården och stämningen verkar återigen vara god. Det pysslas lite och donas och man får bland annat se de tre tjejerna gå omkring på vad som närmast verkar var en myr eller liknande då de hela tiden fastnar med stövlarna i marken. Det brukar ju tyda på tämligen sankt underlag. Inte heller denna bonde behöver göra något val igår eftersom han precis blivit av med pilatestjejen. Dock fick vi se honom ta en liten picknick med den finska charmiga tjejen. Till råga på allt blev fikastunden i Mumindalen. Slumpen har styrt så att en hage i närheten bestyckats med ett stort mumintroll i plast. Och naturligtvis blev fikastunden där.
De verkade trivas ganska bra ihop men stämningen sjönk kanske något när finskan talade om att om han inte ens övervägde att ha kvar henne till slutet så kunde han lika gärna skicka hem henne direkt för hennes nerver klarade inte av att vara där i onödan.
Detta gav dock ingen lösning utan de kramades lite och såg ganska nöjda ut trots allt. Vi kan väl konstatera att bonden inte vet så mycket vad han känner ännu, men verkar trivas tämligen gott med att ha fullt av kvinnor på gården.
Lite arbete skall ju utföras också och tjejerna får ägna sig åt att rensa i några stora tunnor som agerar grönsaksland. Den enda gnäller lite för att hon får jordiga fingrar och finskan tycker inte om att rycka upp något levande ur jorden, oavsett om det är morötter eller ogräs.
Det hände inte mycket mer än såhär men nog tycker jag att bonden börjat tala lite tydligare också. Jag fick bara vända mig i soffan och göra någon enstaka översättning när han sagt något konstigt.
Den lömska getbonden:
Ja, jag får mindre och mindre sympati för henne. Hon känns verkligen varken trevlig eller charmig på något sätt och jag ifrågasätter fortfarande valet att följa henne istället för den glittande skånska hästkvinnan. Men gjort är gjort och vem är väl jag att ifrågasätta TV4s val.
Hur som helst väcktes getbonden av knackningar på dörren på morgonen och det var den mörka stora killen som bankade och ville ha med henne ut på en morgonpromenad. Hon muttrade lite men gick med honom ut. De kom en bit på vägen. Samtalet flöt ganska trögt och sedan vändes det abrupt hem igen.
Sedan satte hon killarna i arbete och det fick lassas hö till getterna bland annat. Återigen fick vi höra henne uttala sin önskan om en skitig kille som kan arbeta. Igår var det dessutom val för getbonden och en skulle skickas hem. Linda kom som sig bör och den stora ljusa killen var tämligen övertygad om att han skulle skickas hem i ogjort ärende. Vad man nu kan ha för ärende hos den där slavdrivaren mer än att skyffla hö.
Linda började med att fråga om de fått chansen att lära känna getbonden och om det var något de ville fråga henne om. Den stora ljusa tog raskt chansen och fråga om han kunde få en kram och det fick han.
Om det var detta som räddade hon eller något annat vet jag inte, men han var den första som blev vald att stanna. Den tysta norrlänningen fick även han förmånen att stanna ett par dagar till. Nu stod det mellan tuppkammen och den mörka som väckt henne till morgonpromenad. Det slutade med att tuppkammen fick stanna och den mörka fick åka hem. Han tyckte det var lite tråkigt men har målet inställt på att hitta kärleken någon annanstans, nu när han för smak för det hela.
Pojkbandsbonden:
Vi kommer direkt in i situationen att det skall mjölkas. Det är lite tragiskt och vemodigt för det är sista gången det skall mjölkas på denna gård som sedan skall ställa om till köttproduktion istället. Vi får se en tårögd bonde berätta om att han minsann är 4:e generationen men att det med EU bidrag och omställningspengar inte längre lönar sig att mjölka. Vilken tur att tjejerna ändå fick vara med sista gången och tvätta spenar och dricka helt färsk mjölk. Trolltjejen konstaterar att bonden nog kommer klara det bra då han verkar vara typen som går vidare och ser framåt. Men det är ändå lite sorgligt faktiskt. Han kunde ju behålla en eller ett par kor för att mjölka till husbehov kan jag tycka. Men det är tydligen inget val. För övrigt så är pastöriserad mjölk köpt på ICA mycket godare än direkt från kossan.
Nåja, detta klarades av och man gick vidare med dagen. Men det lades mycket fokus på just denna biten. Även här var det val idag och någon skulle få åka hem och det pratades väl lite om vem det skulle bli. Hon jag tycker är lite äcklig och otrevlig var i varje fall övertygad om att det inte skulle bli hon. När Linda kommer för att ta hand om utröstningen står alla i åkern och plockar sten. Det är ju ett arbete så gott som något och inte ens en stadsjänta kan ju fördärva något på det sättet. Hon skickar tjejerna till gården och snackar lite med Bonden. Fram till nu har han varit väldigt neutral och diplomatiskt. Inte visat tjejerna så mycket vad han egentligen vill och tänker och han får lite tips om att det kanske är bra att visa lite mer känslor och vad man tycker, kanske ge en kompling då och då också. Detta tycker han är kloka råd.
Det blir val och trolltjejen blir vald först. Tack och lov. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om hon är söt eller ful, men oerhört charmig är hon. Sedan blir tyvärr den äckliga vald också. Jag anade att det skulle bli så, men jag hade ändå hoppats att jag hade fel. Slutligen står det då mellan den charmiga blonda och den tysta blonda. Den charmiga som suttit tyst bredvid vår bonde tidigare blir vald och får stanna medan den andra får åka hem. Både hon och bonden konstaterar dock att det inte fanns några känslor utan mer möjligen var vänskap dem emellan och då är det ju helt rätt val.
Kvällen slutar med en utflykt till ett ställe med gudomlig utsikt. Sverige är trots allt ett väldigt vackert land även om jag mest tänker på det när jag ser det på TV. Nu skall han gå iväg med den äckliga och det gör han. Han verkar också tänka på allt vad Linda sagt och ger komplimang på komplimang på komplimang och lägger armen runt henne och allt. Det känns lite som ett barn som lärt sig ett nytt ord och hela tiden upprepar det med en dåres envishet för att det skall fastna ordentligt. Hur som helst. Hon verkar nöjd och han också.
Så är det slut för den här veckan.
Som ni hör har det hänt väldigt lite. Det är inga konflikter och inget bråk. Mycket vackra naturbilder och trevlig musik i programmet. Men nu vill jag snart ha lite action också så jag inte alldeles ruttnar.
Men vi får vänta till nästa vecka och hoppas att det händer mer då. I varje fall får vi en glimt av att det kommer rymma massa getter. Jag vet inte om det är riktigt den typen av action jag vill ha. Men då kanske det händer något i varje fall.
God torsdag.
Jag vill börja med att säga att det här är ingen rolig säsong såhär långt. Det händer inte så mycket. Inte en enda intrig så långt ögat når och över huvud taget är det lite tamt faktiskt. Det gör att jag inte känner riktigt samma förväntan inför onsdagkvällarna som jag gjort tidigare. Men det är klart att det finns lite höjdpunkter och lågvattenmärken.
För dem som såg programmet igår kommer här inte mycket nytt, men om ni missade det eller råkade slumra till kan det ju alltid vara bra med en uppdatering om vad som verkligen hände.
Min vana trogen tar jag bönderna en efter en istället för att som i programmet blanda högt och lågt. Det blir lättare för mig att hålla koll på mina tankar om jag gör på det sättet. Dock kan det tyvärr även innebära att jag missar någon avgörande händelse, såsom jag förra veckan missade att ta upp episoden där getbonden och två av hennes kavaljerer lyckades knäcka en bräda i en bänk vid fikabordet.
Men den risken får jag ta. Så nu kör vi igång:
Mystomtebonden:
Nu är det tre kvinnor kvar på hans gård. Han var den enda som förra veckan redan fick välja bort en och det gjorde han ju med den äran när sprätthönan fick ta sitt pick och pack och åka hem.
Nåja, 3 kvinnor skall det vara. Men när man såg programmet så var det egentligen bara en som visades och som fick säga något över huvud taget. All fokus låg igår på fula munnen kvinnan. Visst, i början av programmet anades att han gick och hämtade morgontidningen med den blonda. Men det var liksom bara någon som hände i förbigående. Sedan låg dock all fokus på fula munnen. Det var henne han pratade med, hon som kom till tals och hon som fick hälsa på hans familj (vilket han kallade sina kossor) Vi fick också information om att hon varit gift, eller i varje fall levt i 3 förhållanden innan och att dessa resulterat i totalt 6 barn,. Detta ställer ju till det lite förstås för det är inte bara henne bonden skall falla för, han skall dessutom acceptera 6 barn som i sin tur skall acceptera honom. Det här kan bli en klurig ekvation. Men de enas om att saker och ting måste få ta sin tid och gå lugnt. Vilket ju alltid kan tyckas vara en god idé när man ger sig in i förhållanden. Det skulle ju arbetas lite också så tjejerna och bonden skrapade och målade lite på något gammalt hus, och han uttryckte hur mycket roligare det var att göra saker ihop med någon annan. I ärlighetens namn hände det inte så mycket mer. JO, förresten. Vi fick ju se lite klipp från när de lekte kaninhoppning också. Det var alldeles i slutet av programmet och gav väl inte så mycket mer än att jag kan konstatera att det gick sådär.
Countrybonden:
Har nu hämtat sig någorlunda efter att tjejen jag antog var värmländska har åkt hem. Han myser lite att han ändå har tre toppendamer kvar på gården och stämningen verkar återigen vara god. Det pysslas lite och donas och man får bland annat se de tre tjejerna gå omkring på vad som närmast verkar var en myr eller liknande då de hela tiden fastnar med stövlarna i marken. Det brukar ju tyda på tämligen sankt underlag. Inte heller denna bonde behöver göra något val igår eftersom han precis blivit av med pilatestjejen. Dock fick vi se honom ta en liten picknick med den finska charmiga tjejen. Till råga på allt blev fikastunden i Mumindalen. Slumpen har styrt så att en hage i närheten bestyckats med ett stort mumintroll i plast. Och naturligtvis blev fikastunden där.
De verkade trivas ganska bra ihop men stämningen sjönk kanske något när finskan talade om att om han inte ens övervägde att ha kvar henne till slutet så kunde han lika gärna skicka hem henne direkt för hennes nerver klarade inte av att vara där i onödan.
Detta gav dock ingen lösning utan de kramades lite och såg ganska nöjda ut trots allt. Vi kan väl konstatera att bonden inte vet så mycket vad han känner ännu, men verkar trivas tämligen gott med att ha fullt av kvinnor på gården.
Lite arbete skall ju utföras också och tjejerna får ägna sig åt att rensa i några stora tunnor som agerar grönsaksland. Den enda gnäller lite för att hon får jordiga fingrar och finskan tycker inte om att rycka upp något levande ur jorden, oavsett om det är morötter eller ogräs.
Det hände inte mycket mer än såhär men nog tycker jag att bonden börjat tala lite tydligare också. Jag fick bara vända mig i soffan och göra någon enstaka översättning när han sagt något konstigt.
Den lömska getbonden:
Ja, jag får mindre och mindre sympati för henne. Hon känns verkligen varken trevlig eller charmig på något sätt och jag ifrågasätter fortfarande valet att följa henne istället för den glittande skånska hästkvinnan. Men gjort är gjort och vem är väl jag att ifrågasätta TV4s val.
Hur som helst väcktes getbonden av knackningar på dörren på morgonen och det var den mörka stora killen som bankade och ville ha med henne ut på en morgonpromenad. Hon muttrade lite men gick med honom ut. De kom en bit på vägen. Samtalet flöt ganska trögt och sedan vändes det abrupt hem igen.
Sedan satte hon killarna i arbete och det fick lassas hö till getterna bland annat. Återigen fick vi höra henne uttala sin önskan om en skitig kille som kan arbeta. Igår var det dessutom val för getbonden och en skulle skickas hem. Linda kom som sig bör och den stora ljusa killen var tämligen övertygad om att han skulle skickas hem i ogjort ärende. Vad man nu kan ha för ärende hos den där slavdrivaren mer än att skyffla hö.
Linda började med att fråga om de fått chansen att lära känna getbonden och om det var något de ville fråga henne om. Den stora ljusa tog raskt chansen och fråga om han kunde få en kram och det fick han.
Om det var detta som räddade hon eller något annat vet jag inte, men han var den första som blev vald att stanna. Den tysta norrlänningen fick även han förmånen att stanna ett par dagar till. Nu stod det mellan tuppkammen och den mörka som väckt henne till morgonpromenad. Det slutade med att tuppkammen fick stanna och den mörka fick åka hem. Han tyckte det var lite tråkigt men har målet inställt på att hitta kärleken någon annanstans, nu när han för smak för det hela.
Pojkbandsbonden:
Vi kommer direkt in i situationen att det skall mjölkas. Det är lite tragiskt och vemodigt för det är sista gången det skall mjölkas på denna gård som sedan skall ställa om till köttproduktion istället. Vi får se en tårögd bonde berätta om att han minsann är 4:e generationen men att det med EU bidrag och omställningspengar inte längre lönar sig att mjölka. Vilken tur att tjejerna ändå fick vara med sista gången och tvätta spenar och dricka helt färsk mjölk. Trolltjejen konstaterar att bonden nog kommer klara det bra då han verkar vara typen som går vidare och ser framåt. Men det är ändå lite sorgligt faktiskt. Han kunde ju behålla en eller ett par kor för att mjölka till husbehov kan jag tycka. Men det är tydligen inget val. För övrigt så är pastöriserad mjölk köpt på ICA mycket godare än direkt från kossan.
Nåja, detta klarades av och man gick vidare med dagen. Men det lades mycket fokus på just denna biten. Även här var det val idag och någon skulle få åka hem och det pratades väl lite om vem det skulle bli. Hon jag tycker är lite äcklig och otrevlig var i varje fall övertygad om att det inte skulle bli hon. När Linda kommer för att ta hand om utröstningen står alla i åkern och plockar sten. Det är ju ett arbete så gott som något och inte ens en stadsjänta kan ju fördärva något på det sättet. Hon skickar tjejerna till gården och snackar lite med Bonden. Fram till nu har han varit väldigt neutral och diplomatiskt. Inte visat tjejerna så mycket vad han egentligen vill och tänker och han får lite tips om att det kanske är bra att visa lite mer känslor och vad man tycker, kanske ge en kompling då och då också. Detta tycker han är kloka råd.
Det blir val och trolltjejen blir vald först. Tack och lov. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om hon är söt eller ful, men oerhört charmig är hon. Sedan blir tyvärr den äckliga vald också. Jag anade att det skulle bli så, men jag hade ändå hoppats att jag hade fel. Slutligen står det då mellan den charmiga blonda och den tysta blonda. Den charmiga som suttit tyst bredvid vår bonde tidigare blir vald och får stanna medan den andra får åka hem. Både hon och bonden konstaterar dock att det inte fanns några känslor utan mer möjligen var vänskap dem emellan och då är det ju helt rätt val.
Kvällen slutar med en utflykt till ett ställe med gudomlig utsikt. Sverige är trots allt ett väldigt vackert land även om jag mest tänker på det när jag ser det på TV. Nu skall han gå iväg med den äckliga och det gör han. Han verkar också tänka på allt vad Linda sagt och ger komplimang på komplimang på komplimang och lägger armen runt henne och allt. Det känns lite som ett barn som lärt sig ett nytt ord och hela tiden upprepar det med en dåres envishet för att det skall fastna ordentligt. Hur som helst. Hon verkar nöjd och han också.
Så är det slut för den här veckan.
Som ni hör har det hänt väldigt lite. Det är inga konflikter och inget bråk. Mycket vackra naturbilder och trevlig musik i programmet. Men nu vill jag snart ha lite action också så jag inte alldeles ruttnar.
Men vi får vänta till nästa vecka och hoppas att det händer mer då. I varje fall får vi en glimt av att det kommer rymma massa getter. Jag vet inte om det är riktigt den typen av action jag vill ha. Men då kanske det händer något i varje fall.
God torsdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)