Elände, elände, död och så lite elände.

Ungefär så kan man sammanfatta dagen om man får tro tidningen på nätet. Om jag bara snabbscannar lite om vad som skrivs så är det:

* Snökanon - Varning, det kan komma upp till 40cm snö.

Detta är i och för sig i Gävleborg eller nåt och inte där jag kommer befinna mig. Men som den medkännande människa jag är så känner jag förstås en otroligt stor sympati för de stackars själar som bor i detta område och då måste stå ut med all snö.

* Så stor är din risk att få hjärtinfarkt.

Vilken munter fredagsrubrik. Nu vet jag inte om detta är något nytt påfund, eller om det bara är en gammal grej som flyttats  upp. Det brukar med jämna mellanrum komma upp sådana där saker som att: Se på dina naglar hur du skall dö, Din tunga avslöjar hur du mår eller Vilka av dina mediciner är livsfarliga.

Detta kan mycket väl vara en gammal grej som jag missat och jag tänker inte klicka på den heller. Låt mig få dö i fred.

* Lars-Gunnar Björklund är död.

Har inte han dött för längesedan ? Trodde det var minst 15 årsedan. I varje fall har jag inte sett något av honom på så länge. Men självklart är det alltid tragiskt när någon dör. Men någon jag inte sett eller hört av på 15 år kommer jag nog inte sakna så jättemycket.

* Bets  blodig av delfin på smekmånaden.

Låt mig leva i min fantasivärld där delfiner är charmig djur som inte bits och inte försöker våldta norrmän i våtdräkt. På något sätt tror jag innerst inne fortfarande att delfiner är vänliga själar. Självklart finns det, som överallt, riktiga rötägg även bland dem. Men som helhet så har jag inte förlorat tron på delfinigheten.

Lägg till detta förtal om en julkalender som smutskastas av en katolsk präst för att några barn leker anden i glaset.

En skildring om hur Madeleine lever med sin Chris. Samt ännu en Iphonedödare.

Nu behöver ni inte läsa tidningen. Inte se på TV.

Strunta i eländet och njut av att det är helg istället. Strunta i att du kan dö. Unna dig en bulle, en godispåse eller en pizza eller vad du är intresserad av. Titta på julkalender och anropa andar. Titta på TV-program utan Lars Gunnar Björklund.

Helt enkelt passa på att lev ditt liv. Det tar slut snart nog ändå. Utan att du går och bekymrar dig och är ledsen. Så idag bojkottar jag tidningen på nätet och njuter av livet.

Nåja. Lite kanske jag kommer muttra - min vana trogen.

God helg.

Försenat på grund av snö...

Ber om ursäkt för den sena uppdateringen här. I vanliga fall brukar jag ju redan strax för 8 på morgonen komma med lite kloka tankar.

Idag är det dock snö. Inte bara ute utan jag har även ett litet täcke av snö kring hjärnan vilket gjorde att jag alldeles glömde bor det här. Jag kom till jobbet och började jobba direkt. Att redan vid halv åtta börja läsa in mig på it-miljöer istället för att lägga en kvart på er är förståss oförlåtligt.

Men jag skyller på snön som sagt.

Snö kan man skylla det mesta på ärligt talat. Kyla, halka, ljus och obehag. Det finns få saker undantagna. Skulle vara välbefinnande och lycka i så fall. För just dessa känslor får jag aldrig av snö. Däremot av tanken på att den kan försvinna. Så indirekt så är faktiskt snön även orsak till dessa känslor.

Inser ni hur fort tiden går ?

Det är redan fredag igen och snart jul. Dessutom är det snart måndag.

Då återkommer jag med något längre, klokare och betydligt mindre snöinsprirerat. Kanske skall jag recensera oaser i Sahara. Det vore nåt det. Men jag har tyvärr ingen vidare erfarenhet om dessa och att ljuga vore mig främmande.

Tills vidare önskar jag en god helg och må all snö försvinna.

God fredag.

En liten sång...

En liten bloggargubbe satt en gång
Uti ett rum hos kund för möte
Han tyckte dagen var så fasligt lång
Och stolen uppå rumpan nöte(r)

Och han nös
Och han frös
Atjo, atjo, atjo prosis.

Och han nös
Och han frös
Stackars gubben hade snuva.

------

Inte bara snuva utan hosta också till råga på allt.

Dessutom snöar det.

En orgie i bönder.

Igår var det så dag. Efter en lång höst där jag nervöst och engagerat följt de fyra bönderna i bonde söker fru. Suckat över deras val, skrattat åt deras tillkortakommanden. Njutit av fina stunder och vackra naturbilder.

Varje onsdagskväll har jag bänkat mig för att se hur det går för våra kära bönder. Nåja, i ärlighetens namn har jag ganska ofta sett programmet i efterhand för att slippa reklam eller för att jag inte haft tid precis klockan 20 varje onsdag.

Nåja. Igår var det dags för de slutgiltiga valen. Jag tänkte att det är bäst jag betar av bönderna en och en och gör en liten kort analys och historisk återblick kring varje bonde.

Naturligtvis börjar vi med favoriten:

Sörpelbonden, eller tandtrollet även kallad:
Stackars Klas fick inte så många flickor med sig från början. Tanken var ju att alla skulle ha tio stycken på den första tillställningen och speeddatingen på slottet. Men så vitt jag minns så var det bara 6 tappra själar som hade dykt upp för att träffa Klas.

Nåja, vad spelar det för roll. Han har betat sig igenom dem alla. En efter en har fallit ifrån.En del ganska, som det verkar, vettiga tjejer. Medan en var helt hysterisk. Jag skall inte analysera henne djupare för det skulle vara förtal. Men jag säger bara barnsax.... Färgglad men inte särskiltl vass.

Nåja. Till slut återstod då bimbon och MonaLisa. Och där var ju valet själklart. Inte blev det svårare av att bimbon också förklarade att hon bara ville vara kompis med Klas. Och Klas som redan fattat tycke för MonaLisa och vice versa slapp på detta sätt att göra det känslodrypande valet utan kunde falla ned på en pläd med MonaLisa och sörpla lite extra mycket. Här tror jag det finns potential. Båda är charmiga och verkar trots allt ganska sympatiska personer. En liten operation, eller tandställning så kanske sörplandet försvinner så det inte blir som ett ständigt soppätande. Men jag hoppas verkligen det går bra.

Blyge, tafatte bonden:
Här har vi gått från en extremt blyg, tafatt och tyst bonde, till en bara väldigt blyg, tafatt och tyst bonde. Att han inte redan vid första tillfället lyckades skrämma bort sina dater är ett under. Men han fick med sig en liten tapper skara hem till gården. Sedan kom förklaringen att han blivit bränd av sin förra fru och därför hade svårt att öppna sig. Det är som jag alltid trott. Kvinnor är lömska varelser som leder oss män in i fördärvet.

Nåja. Till slut så släppte han på lite känslor, öppnade sig och gjorde igår det slutliga valet. Jag kan nog tycka han gjorde rätt. Det är något lite konstigt över den kvinnan han valde. Jag säger inte att hon är farlig på något sätt, men jag skulle inte lämna min kanin till henne. Låt oss säga så bara.

Å andra sidan. Valet mellen den bittra norrländskan och kaninkokerskan blev ändå ganska lätt och jag tycker han gjorde rätt. 

Huruvida det här är något att bygga på låter jag vara osagt. Han behöver nog jobba lite på sin blyghet och bli lite mer spontan. Då kanske det funkar. Man kan ju alltid hoppas.

Kamelbonden:
Han kom som en storm med ett hår och skägg som inte blivit klippt på 40 år. En jultomte personifierad med ett skratt och en charm som fick kvinnorna på fall och en önskan om att gränsla honom.... Förlåt, hans kameler.

Jag tycker han hela vägen valt rätt faktiskt. Han har rensat bort de jag inte tyckt verkat så sympatiska och igår återstod så den snälla, blyga med trygga kvinnan och det rödhöra, spontana yrvädret med känslorna utanpå.

Han valde den senare och jag tror det blir rätt, även om han själv även efter valet inte verkade helt säker på att det verkligen var rätt val. Men min känsla är att det är rätt och att det skulle kunna fungera. Tysta kvinnan tog det med fattning och hade säkert känt på sig hur det skulle gå, även om han, enligt programmet i varje fall, hade bestämt sig. Men jag tror att vi alla hade det på känn.

Nu kan vi bara hoppas att han vågar släppa in henne in på livet. Jag är tveksam till att det funkar, men å andra sidan är båda över 50, borde veta ungefär vad de vill och har haft det att utgå ifrån. Så man skall aldrig säga aldrig och jag hoppas att om jag någongång kommer till Öland få se Mariette komma ridande ur solnedgången på en vit kamel.

Casanovabonden:
En skånsk casanova på jakt efter den skånka myllans gudinna. Ja, kanske skulle man skammanfatta denna häradsbetäckare på detta sätt. Han var tidig med att ta i, pussa på och verkligen känna efter på flickorna.

Men så när det var dags för val så gjorde han det... Det dummaste man kan göra när det gäller kärlek. han började tänka rationellt. Lyssna på ditt hjärta dummsnut, nästan skrek jag framför TVn. För visst var det klart att han inte valde med hjärtat utan började överväga avstånd och lyssna på sin mamma.

Jag skall inte säga att det alltid är lätt att välja. Jag har själv väldigt svårt att bestämma mig, om det så bara är om jag skall ha ost eller skinka på en smörgås och i större beslut kan jag driva mig själv till vansinne.

Men här var det så klart. Han hade inte svårt att bestämma sig. Han ville bara att det skulle bli så smidigt som möjligt och det är en dödssynd.

Ja, jag blir upprörd. Även om jag inte var så betagen av honom så tycker jag ändå att han skulle förtjäna att våga göra rätt val och våga bli lycklig. Vad är 40 mil om man hittar den äkta kärleken?

Nåja. Det är dömt att misslyckas redan från början och jag misstänker, med tanke på blänkarna i slutet av programmet, att något kommer hända redan under resan de gör ihop.

Och med detta slutar så den riktiga säsongen av Bonde söker fru. Det återstår två program. Ett kommer ju handla om deras resor. Sedan misstänker jag att det blir ett program som talar om hur det ser ut idag.

Jag kommer se dessa också. Jag kommer sitta som klistrad. Vara glad om de har lyckats. Säga vad var det jag sade. Och analysera även detta.

Men detta är min slutliga, stora och kompletta analys av Bonde söker fru 2012.

Har ni frågor och funderingar så hjälper jag förstås gärna till med fler analyser.

God torsdag.

Stan är full av vatten.

Ja, Stockholm är en stad byggd på öar och det är massa vatten överallt. Både Mälaren och havet möts ju här. Men det var inte riktigt var jag tänkte på idag. Nu är inte stan bara omgiven av vatten på alla sidor utan dessutom är den omgiven av vatten ovanifrån.

Jösses vad det regnar. Vägarna är fulla med vatten. Jag är full med vatten efter att ha försökt gå under ett paraply som skyddade sådär när det regnade från sidan (Trodde det var ett göteborgsfenomen) men nu sitter jag inomhus och än så länge har det inte blivit någon vattenläcka så vitt jag vet. Inte som påverkar mig i varje fall.

Undrar om Robban Broberg hade i åtanke att det kunde regna såhär hiskeligt när han skrev den där låten om att stan är full av vatten?

Nåja, efter regn kommer.... SNÖ, hotar de med. Jag hatar snö. Det är verkligen det värsta jag vet och om det dessutom övergår från regnet, vilket de sade på radion så kommer snön att inte bara vara hal, vit och kall utom dessutom väldigt blöt. Jag hävdar bestämt att snö gör sig bäst på vykort och i fjällen och så vitt jag vet är jag varken på det ena eller det andra just nu och borde alltså besparas detta.

Nog om väder. Jag må vara svensk och alla vet ju att favoriämnet bland svenskar att prata om är väder. Vilket säkert också avspeglar sig ganska ofta i den här bloggen. Men nu får det vara bra för idag.

Idag ja. Vet ni vilken dag det är idag ? Det är inte vilken dag som helst. Det må vara en regnig onsdag i slutet av november. men det är ändå inte vilken vanlig dag som helst.

Det är som sagt onsdag.

Ni vet kära läsare vad det innebär.

Bonde söker fru!

Nu börjar det närma sig upplösningen. Det är väl 2 eller 3 avsnitt kvar och gissningsvis är det sista av dem en återblick på hur det gick sedan. Men nu står vi inför de sista, avgörande valen. Vem skall få snörvelbonden? Vem skall få gränsla kamelbonden ? Vem skall Skånebonden hångla upp för evigt och vem skall få tystbonden att prata och öppna sig ?

Spänningen är nästan olidlig och jag sitter redan nu som på nålar för upplösningen. Blir det som jag vill ? Väljer de som jag hade valt ? Jag kan inte bärga mig och är samtidigt övertygad om att minst en av dem kommer välja fel. Eller fel i mina ögon.

Får vi ett lyckligt par som gifter sig i TV om ett halvår denna gången också ? Knappast. Det känns inte riktigt som den typen av bönder i år. Men man skall aldrig säga aldrig och det kan ju vara lockande att få det mesta betalt av TV4.

Ikväll smäller det och imorgon får ni en mer utförlig rapport om vad som hänt, om ni mot förmodan skulle välja att missa detta vidunderliga program.

En snabb reflektion till. Jag kollade snabbt på löpet på aftonblandet och såg bara Isberget och Titanic lite snabbt skymta förbi. Min reflektion blev direkt. Har de nu en intevju med isberget som sänkte Titanic ? Nu får de väl ge sig. Och ja - det får de. Även om det inte var alls så det stod.

Min teori är man får i sig ungefär lika matnyttig information av Kalle Anka som av Aftonbladet. Tyvärr kan man inte läsa Kalle Anka på nätet.

När jag stod i duschen i morse och funderade över bloggen så kom jag dessutom på att det var väldigt längesedan jag drog referensen om hemliga drömmar, dolda småbåtshamnar och fördolda hemligheter. Nu har jag dock nämnt dem igen och jag låter dem åter falla ned i lådan bland gamla minnen.

God onsdag.

Funderingar...

Ännu en dag i snuvans och hostans tecken har precis startat. Mina föresatser att lägga mig tidigt och sova bort förkylningen föll lite på skam. Nåja, jag kom i säng väldigt tidigt, men sedan började den Ipren jag tagit att fungera och jag blev pigg igen. Alternativt så är det min vanliga kvällspigghet som inte någon förkylning rår på.

Nåja, hur som helst så dröjde det ett tag innan jag slöt mina klarblå och när jag väl gjorde det blev det en orolig sömn med mycket drömmar.

Men nu är jag uppe och redo för en ny dag. Inget kan stoppa oss nu som de sjöng i filmen "Black Jack" och det vore väl sjutton om en liten snuvbacill skulle däcka mig helt. Nejdå. Jag kör på så länge det går.

När jag satt  i bilen hem igår lyssnade jag på nyheterna. Det handlade om att imamerna inte ville besöka muslimska fångar på fängelserna för att de "bara" fick 150kr i timmen från Kriminalvårdsstyrelsen.

Nu undrar ju vän av ordning: Är inte det en del av deras jobb att försöka hjälpa förlorade själar ? Jag tycker i ärlighetens namn inte att kristna präster eller judiska rabiner skall ha några pengar från kriminalvården heller.

De är väl inte anställda av kriminalvården utan av respektive kyrka ? Då borde det vara en del i deras arbete att försöka frälsa de förlorade själarna innanför murarna.

Sedan kan man ju fundera på hur mycket nytta det verkligen gör. Men om det nu gör någon nytta så tycker jag ändå inte att de skall ha extra betalt för det.

Jag vet inte om jag är ute och cyklar på något sätt. Kanske drar de religösa samfunden av från deras lön när de besöker fängelser ? Är de ändå att se som så förtappade att det räknas som bortkastade pengar att försöka tala dem till rätta ?

På tal om fängelser så funderar jag på det där när fångar strejkar för att de inte har det tillräckligt bra.
Vad är problemet. De är väl där för att sitta inlåsta. Om de sitter inlåsta och gör ingenting eller om de sitter inlåsta och tillverkar nummerplåtar eller små trädelar spelar ingen som helst roll för min del. Det är väl bara att låta dem sitta i sina celler och tjura. De skall inte ha det bra. Det är inte därför de sitter där. Nej. Det där är löjligt.

Och med det sagt har jag säkert gjort mig osams med någon. Men jag tycker jag har varit lite väl gullig ett tag nu och kände att jag ville sticka ut hakan lite. Speciellt när det gäller något som jag verkligen tycker är urbota fånigt.

Så det så.

God tisdag.

Det blir bättre sen...

Det får vi verkligen hoppas för just nu går det utför med mänskligheten.

Eller mänskligheten kanske är att ta i, men hjälten själv förfaller långsamt. Jag vet att jag till viss del jobbar med och pratar om Cloudcomputing och Molntjänster. Men inte förväntade jag mig att molnet skulle flytta in i huvudet på mig och bli ett riktigt åskmoln.

Hade det varit fallet så hade jag nog undvikit dessa ord.

Nåja. Livet går vidare och jag är övertygad om att Det blir bättre sen.....

Frågan är bara när sen infinner sig.

Jag längtar.

God måndag.

Synd om mig.

I varje fall om man skall följa alla definitioner. Då är det nästan mest synd om mig i världen.

Vad är det som hänt undrar kanske den nyfikne läsaren.

Jo, jag har åkt på en förkylning. Den kom smygande. Igår eftermiddag innan konserten kände jag hur det började killa i halsen. Först tolkade jag det som att det kanske var lite nervositet. Men efter att ha sjungit mig igenom hela repertoaren (Det blev inte lika bra som i onsdags, men ändå godkänt) så eskalerade det hela under kvällen och natten och när jag vaknade i morse fanns det både snuva och hosta i kroppen.

Det finns ju ingen det är så synd om som en man som är förkyld har jag hört. Därav rubriken.

Jag har dock aldrig riktigt förstått det där. Det kan vara väldigt irriterande att gå omkring och känna sig som om man har ett moln i huvudet. Fräsa och snyta sig och ändå hela tiden ha näsan full av snor. Känna killet i halsen och vara tvungen att hosta, även om det gör ont i hela kroppen.

Men det är som sagt mest irriterande. Det är liksom bara att snyta sig och jobba vidare. Så länge man inte drabbas av feber så fortsätter i varje fall jag som vanligt.

Kanske blir jag lite gnälligare men inte mer än så.

Och nu till något totalt annat.

I brist på nya avsnitt av Bonde söker fru tänkte jag ge mig på att prata lite om min andra favorit: Allt för sverige.

Det börjar med 10 amerikaner med svenska rötter som kommer till Sverige och tävlar om att få träffa sina svenska släktingar. Under tio veckor, eller vad det nu är, leds de genom historien och kulturen i Sverige av Anders Lundin och får lära sig både lite språk och historia.

Det är trevligt. Det riktigt underhållande.

Men jag blir inte riktigt klok på amerikaner.

Citat som:
- Nu förstår jag varför jag är som jag är, tyst och arbetssam.
- Om jag klarar av den här resan och kan vinna måste jag fortsätta hemma och vara mer än bara mamma och fru.
Tätt följt av:
- Jag vill bara ringa mina barn och berätta.

Det gråts. Det snörvlas och människor som i de flesta fall antagligen aldrig ens tänkt på sitt svenska arv blir helt plötsligt absolut jätteintresserade av den gamla torparen SvenAnders som emigrerade för 150 årsedan och övergav hela sin familj för att söka lyckan "over there"

Självklart kan det vara intressant med lite familjehistoria och vad som hänt tidigare. Men inte så till den milda grad. Lite överdrivet blir det, som alltid när amerikaner är inblandade. Och förra säsongen var kanske lite roligare när mannen med de enorma flugorna var med.

Men det är absolut ett trivsamt sätt att tillbringa söndagskvällen på.

Och med detta sagt så undrar jag nu om denna förkylning kan vara ett historiskt straff för att jag kanske har en kungamördare eller sköka i släkten bak på 1100-talet ?

Eller är det helt enkelt bara en hederlig bonnförkylning. Och kommer den sig i så fall av att jag har gamla bönder i släkten.

Man kan aldrig veta. Men det är spännande och ger förkylningen en helt ny dimension.

God måndag.

Lite senare

Efter att ha läst lite sommar jag sött. Blir dock abrupt väckt av dottern som skall ha hjälp att sätta på en film.

För att vakna lite så går jag ur på altanen för lite frisk luft.

Regnet har slutat nu och när jag tittar mitt skogen så det jag hur solen skickar ned sina sista eftermiddags strålar bakom utedasset.

Går in och kikar lite på TV.

God lördag.

Lördag förmiddag

Sitter vid fönstret och tittat ut över havet. Ute regnar och blåser det men inne är det varmt. I bakgrunden på TV är det Vinterstudion och jag är nöjd med att det är regn och inte snö som faller här.

Känner mig avslappnad och utsövd och har absolut inga planer för dagen.

Kan det bli bättre?

Nu är det nedförsbacke...

Nu talar vi bara om ett par timmar till det är helg. Sällan har en helg behövts så väl som den här. Jag skall sova, vila, läsa, se på TV och så sova lite till. Kanske slår jag då och då upp mina klarblå för att gå och laga lite mat och äta densamma. Sedan tänker jag lägga mig och sova igen.

Visst låter det underbart.

Detta scenario tänker jag hålla på med till på söndag då det är dags att samla ihop mig för konsert.

Det gör inte alls ont att se denna helg framför sig. Det känns faktiskt väldigt behagligt. Så alla som har planerat att bråka med mig om att göra nytta, eller bråka med mig om något annat för den delen - VIK HÄDAN!!!

Utvilning skall pågå.

Vissa dagar...

Vissa dagar kliver man ur sängen med ett skutt. Likt rönnerdal virvlar man sina lurviga ben och skuttar med en sång ur sängen. Hoppar in i duschen och lögar sin lekamen för att sedan med ett skratt stryka en skjorta och klä på sig inför dagen.

Idag är INTE en sådan dag.

Det är i och för sig fredag så humöret är inget fel på. Men jösses vad det känns att man jobbat en intensiv vecka nu.

Igår var en sådan där bra dag. Jag kanske inte skuttade ur sängen direkt, men vaknade och kände mig på gott humör och det hände massa trevliga saker hela morgonen. Jag kom ihåg att dricka mitt pulver innan jag åkte hemifrån. Det var lite bilar på Essingeleden  osv.

Idag drack jag inget pulver, jag var sent ute och struntade i det. Strök en skjorta och ett par byxor bara för att upptäcka att de där byxorna av billig modell alltid beter sig på samma sätt. Flärpen som skymmer gylfen verkar vara den enda som krymper på dem och således så sticker dragkedjan fram. Det är inte snyggt. Jag vet inte om det går att stryka till just den flärpen. Jag försökte lite halvhjärtat och gav sedan upp och hoppade i jeansen från igår som jag tänkt spara till på söndag då jag måste ha blå kläder på mig när vi har vår nästa och avslutande konsert.

Nåja. Jag kom iväg och fredagar är ju alltid bra dagar även trafikmässigt. Så jag är på plats, har börjat sippa på dagens första kaffe och är bara jättetrött men som sagt, på bra humör.

Nu får det gärna hända bra saker. Något kul, något oväntat och sådär. Det skulle ju hjälpa att driva mig framåt längst fredagens boulevard mot helgen.

Nåja. Nog om detta.

Vet ni, nu närmar vi oss en upplösning i Bonde söker fru. Och nu händer det grejer på riktigt. Sörplande bonden verkar vara kär i Mona Lisa. Visst är det gulligt och på något sätt verkar det just nu, i varje fall, vara ömsesidigt. Det är så gulligt så jag blir alldeles tårögd.

Tysta, svåra och lite skumma bonden verkar ha tinat upp något och pussades så smått på sin date. Det var riktigt gulligt det också. Nu får vi se vad som händer om den bittra norrländskan får se sig besegrad (vilket jag tror och hoppas) eller om hon faktiskt drar det längsta strået.

Kamelbonden då. Vilken Casanova. Närmare 60, har varken klippt eller rakat sig på 40 år och ändå faller kvinnorna som käglor. Här är det svårare för mig att bestämma mig för vem jag tycker han skall välja. Båda kvinnorna verkar trevliga. den ena är vackrare än den andra, men den andra har de glittrande ögonen och en härligt klingande dialekt. Nåja, det får lösa sig.

Och så har vi Skånebonden. Jag är inte så förtjust i skånska. Jag är inte så imponerad av den här bonden över huvud taget. Han är faktiskt inte alls någon favorit. Men skall han välja rätt så väljer han hon som INTE är skånska. För skånskan känns inte äkta utan som en dålig kopia av kärlek.

Jag vet att det är inspelat för längesedan. Valen är redan gjorda. Antagligen har de bildat par och separerat igen vid det här laget. Eller så lever de lyckliga i alla sina dagar. Kanske någon bonde får den lyckan i varje fall.

Men det är spännande nu och jag hoppas innerligt att de inte gör uppehåll för någon dum fotbollsmatch.

God fredag.

På väg...

Visst är man ständigt på väg.

På mot jobbet.
På väg hem från jobbet.
På väg mot kaffemaskinen
På väg mot ett möte
På väg tillbaka till sin plats
På väg till Stallet
På väg till konsert
På väg till ICA Maxi
På väg mot västkusten
På väg hemåt igen

Ibland vill man stanna upp. Stå still. Inte vara på väg någonstans utan bara fastna i ett bestämt läge. Vara här och nu. Ha tid till reflektion, återhämtning och att bara vara.

Det är nyttigt att stå still ibland. Hur skall man annars kunna gå vidare sedan?

Men det är inte länge. Snart är man på väg igen. Mot nya mål, nya möten, nya storhandlingar och nya upplevelser.

Men pröva att stanna upp. Om så bara för en kort stund. Stå alldeles still och andas och känn nuet och den plats du befinner dig på. Kanske behöver du inte rusa vidare direkt. Den där platsen kanske är riktigt bra.

God torsdag.

Kan man få ta en timeout...

Visst vore det skönt om man kunde ta timeout då och då. I sporter är det ju en rättighet, men även i livet skulle det kunna vara uppskattat. Gud blåser i sin pipa och formar händerna till ett T, nu är det dags. Nu får du timeout på ett par månader. Välkommen tillbaka med vårsolen.

Ja, drömma kan man ju. Men i verkligheten så måste jag masa mig upp varje morgon, det går segare och segare. Det blir mörkare och mörkare (vilket egentligen inte stör mig så mycket då jag tycker om mörkret) och det blir kallare och kallare, även om de senaste dagarna ändå hållit sig på plussidan.

Nåja. Jag kanske inte ens behöver timeout till våren. Jag kan gott tänka mig att vakna upp till jul, äta lite grisfötter och spela en halvlek till innan jag sjunker ned i resten av min timeout. För visst har man minst 2 stycken per match ?

Nåja, får fortsätta att drömma. Men två veckors betald semester någonstans där solen skiner kan man väl begära i varje fall ?

God onsdag.

Nyfikenhet dödade katten....

Eller curiosity killed the cat som det egentligen heter på ursprungsspråket.

Det ligger mycket i det och jag hoppas min egen nyfikenhet och behov av fullständig kontroll inte tar livet av mig. Det skulle vara väldigt trist för jag vill gärna leva ett tag till.

Så med denna fundering jobbar jag vidare och ber att få återkomma när jag har mer att säga.

God tisdag.

Häxor och magi.

Vad kan, i dessa halloweentider, passa bättre än funderingar kring häxor och magi?

Vad är då egentligen en häxa ?

Skall man tro Harry Potter så är det en tjej/kvinna som fötts in i ett skrå av häxor, som besitter trolldom och som gärna har en spetsig svart hatt på huvudet.

Skall man tro folktron så är det en gammal vis kvinna som kan lite mer än hon borde om saker hon inte borde kunna något om. Som att bota sjukdomar t.ex. Skall vi vara ärliga så kunde hon ju detta för att hon stod i förbund med djävulen och att det var genom hans krafter som hon fick sin magi och möjlighet att bota människor, men om man läser lite mellan raderna så handlade det nog mer om det första. Någon som lärt sig använda naturen  och dess resurser.

Men vad är en häxa idag ? Finns de ? I så fall var ? Och vad kan de göra ?

Tror ni på magi ?

Själv är jag fundersam kring området. Ibland möter man, eller läser om, någon som säger sig vara häxa. I mina ögon ser dessa ut precis som vanliga människor. Inga spetsiga hattar här inte. Jag tror heller inte att de i dagens moderna samhälle försöker överglänsa läkarvetenskapen och ta fram nya mediciner. Skulle de ge sig på det så skulle de nog, om inte brännas på bål, så i varje fall bli dömda i domstol för felbehandlingar.

Men finns det då häxor.

Svaret på det tror jag ändå är ja. Om någon väljer att kalla sig häxa så får hon vara häxa. Precis som om någon kallar sig något annat och då är det. Så länge det inte är en skyddad titel som någon felaktigt försöker åberopa förstås, för då jäklar.

Men vad kan en häxa göra ?

Jag vet faktiskt inte, jag ber att få återkomma i den frågan. Kanske är det så att hon bara mår bra av att kalla sig häxa. Kanske är det så att bara genom att säga att hon är häxa så får hon en tilltro till att faktiskt besitta kunskaper som är utöver det vanliga och kanske faller då hennes "trolldom" ut genom att den som tror sig blivit påverkad påverkar sig själv så mycket att det blir som en cirkel. Ond eller god, beroende på om det är en snäll eller elak häxa.

Kanske fungerar det, kanske fungerar det inte. Men jag tror i varje fall att det är väldigt ont om pepparkakshus och näsor som växer. Vilket är tur för som liten var jag livrädd för Pomperipossa. Och om jag verkligen trodde att hon kunde finnas i någon av de personer man möter som kallar sig häxor så skulle det vara riktigt läskigt.

Men om du möter en häxa så spring inte. Kanske är det faktisk just hennes magi som är din räddning. På ett eller annat sätt. Och vill du inte bli räddad så.... Tja, välj att inte tro på det. För precis som med spöken så tror jag att mycket ligger i vad man väljer att tro på och inte. Syns det inte finns det inte. Eller tror man inte så finns det inte snarare.

Nu tar manshäxan och lämnar bloggen för en stund och flyger ut i väntande arbete.

God måndag.

Min chans... Men nej...

Läste precis att de Jimmie Åkesson kan tvingas bort som ledare för SD.

Jag hade ju en fundering på att ge mig in i politiken och nu blir ju kanske en partiledarpost ledig.

Det ger mig ju också möjligheter att bygga om och stöpa om och faktiskt göra något vettigt med ett parti som redan finns representerat i riksdagen.

Frågan är bara om man någonsin kan tvätta rent det namnet, eller om det för alltid är förknippat med en massa skit.

Jag står nog över och väljer något lite mer rumsrent parti, alternativt skapar ett eget.

Återkommer med vem ni kan rösta på när jag är klar.

Snart slut.

Nu är det snart slut. Över, förbi. Snart är det inget kvar längre.

Jippie

Det är fredag och arbetsveckan närmar sig sitt slut. Det skall bli riktigt skönt med en välförtjänt helg nu känner jag. Några timmar kvar bara, sedan kan lugnet sluta sig och jag kan slappa i soffan och bara vara. Imorgon behöver ingen klocka ringa och om jag är trött så kan jag välja att ligga kvar i sängen en stund till.

Det är något speciellt med fredagar. De sista timmarna fram mot helgen är nästan det bästa på hela veckan. När jag väl blir ledig så är det mer ett konstaterande att det är skönt. Men just vägen fram dit är värdefull.

Egentligen börjar det redan onsdag eftermiddag när man inser att mer än halva veckan är avklarad och att det nu är nedförsbacke.

Sedan att vissa veckor är mer än andra. Mer jobb, fler möten och mer stress. Men det gör inte nedförsbacken mindre, snarare tvärtom.

Annars kan jag konstatera att det inte var så varmt i natt som utlovat. Det pratades på väderleksrapporten om att det skulle vara varmt vilket gjorde att jag inte kopplade in någon kupévärmare igår, vilket resulterade i isskrapning och imma på insidan av rutan i morse. Men det kan jag ta, det är ju ändå fredag.

Sitter och grubblar lite på en dikt som kommer till mig. Det är en dikt jag läste en gång i min ungdom i tidningen Starlet. Nej, jag som kille köpte naturligtvis inte Starlet, men om jag kom över en hemma hos en tjejkompis eller så läste jag naturligtvis. Det är lite som veckorevyn också var på den tiden. Eller som Amelia är nu. Inget jag skulle köpa, men rätt så trivsamt att läsa när man springer på dem. Jag kanske inte är rätt målgrupp, men det är ju alltid intressant att försöka förstå kvinnor och hur de tänker.

Eeeeh. Does not compute.....

Nåja. Såhär var dikten.

Små, små droppar.
Skimrande som silver
Smek emot min kind.
Fan vad det regnar.

God fredag.

Upp som en sol och ned som en pannkaka

Jag skulle nog inte jublat över de fina siffrorna igår för idag verkar det vara tillbaka till mer normala nivåer. Kanske är det helt enkelt så att det är någon form av varannandags symptom på bloggen.

Annars är mitt liv just nu bara möten, möten och möten. Men förhoppningsvis kommer det något gott ur det också. Och hellre för mycket att göra än för lite.

Stjäl dock några minuter för att uppdatera er här. Så vad vill ni bli uppdaterade på ?

Det finns inte så mycket nytt. Det var som ni väl gissat inget nytt avsnitt av bonde söker fru igår så där finns inget att säga.

Tittar man på nyheter eller läser tidningar så handlar allt om en Sverigedemokrat som gjort bort sig. Är någon förvånad ? Inte jag i varje fall. Det verkar ju inte vara ett parti som består av de största tänkarna direkt. Med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad är ju ett gammalt uttryck som de tycks vara beredda att damma av. Vad de inte riktigt begripit är dock att det där var ironi och hitte på.

Så ingenting har jag att tillföra i den debatten heller. Det enda jag kan tycka är lite konstigt är att det är en händelse 2 år bakåt i tiden som plötsligt sätter igång alltihop. Det verkar som om någon legat och tryckt på informationen länge för att i ett visst ögonblick se till att den släpps fram i rampljuset. Undrar om någon partikollega fått dålig ekonomi och bestämt sig för att sälja storyn till Expressen ? Jag är ganska övertygad om att så är fallet.

Så hade jag en tanke och analys om det där trots allt. Och för tillfället får ni nöja er så.

Imorgon tänker jag bli djup och filosofisk igen. Eller kanske inte. men vågar ni chansa ?

Nu skall jag springa vidare. Ha en fortsatt god torsdag.

Dagen efter kvällen före...

Börjar med att konstatera att igår var All time High. 89 besök på bloggen. Det är kul att folk hittat hit och jag hoppas det som skrivs här uppskattas.

Jag läste igår på Ketchupmmans blogg. En annan bloggare som hållit på längre och säkert har en betydligt större läsarkrets än jag om det här med bloggande och att tjäna pengar på det. Det verkar inte som att det är något man blir rik på. Det är inte det viktigaste för min del men jag vet att när jag började skriva så ville jag bli en ny Blondinbella eller Kissi eller allt vad de heter.

Nu några månader senare. Med facit i hand och lite mer erfarenhet så förstår jag att det nog inte kommer bli så. Jag har tidigare även reflekterat över det här med förlorade karriärer. Möjliga karriärer som gått om intet på grund av ålder, inkompetens eller nåt annat som ställer till det.

Även här får jag nog inse att det är kört. En blogg måste nog handla om  något mer specifikt, eller kanske köra en jäkla massa reklam för att man skall tjäna pengar på den. Och visserligen är jag till salu men jag tar kilopris så det är ingen som har råd.

Jag skulle ju kunna nischa bloggen för att attrahera en viss målgrupp. Till exempel skulle man kunna tänka sig en blogg för alla bantare som liksom jag är jätteduktiga på det de gör men faller tillbaka i frosseri så fort det finns chansen. En sådan blogg skulle ha väldigt många potentiella besökare. Men hur skulle man få dem att hitta hit ? Vem skulle vilja sponsra en sådan blogg. Någon kirurg som kan erbjuda sig att skära bort större delen av magsäcken ? Eller kanske någon som tillverkar bantningspreparat ?

Inte vet jag, men jag har ännu inte gett upp hoppet om att bli ung, vacker, rik och lycklig. Helst allt på samma gång och helst på grund av bloggen som jag nu, trots allt, ser som mitt sista hopp efter att även igår ha misslyckats med att bli multimiljonär på Lotto. Inte en sketen krona fick jag fast min rad var så snygg och symmetrisk.

Men det var inte det jag tänkte skriva om idag. Jag tänkte reflektera över gårdagen.

Visst var det fantastiskt ? Häpnadsväckande ? Otroligt ?

Ja, det var verkligen det. Jag måste tillstå det trots allt. Jag kan inte upphöra att förundras och förvånas.

HUR FAN KAN MAN STÄLLA IN BONDE SÖKER FRU FÖR EN SKETEN FOTBOLLSMATCH?

Så nu är det sagt igen. Och TV4 kommer absolut inte gå in och sponsra mig. Man skulle kunna tänka sig att en Öländsk kamelbonde skickar mig en kamelskånk för att jag promotar honom, eller att den sörplande Östgöten tycker det är roligt att bli omskriven och skickar en låda havre eller nåt.

Nåja. Det är som det är. Jag trivs här på bloggen och jag hoppas Ni som läser faktiskt uppskattar det också. Det är viktigast för mig.

Och mitt kontonummer är....... :-)

God torsdag.

Var försiktig med vad du önskar dig.

Det kan bli sant.

Klagade ju lite över att det endast var 25 besökare på bloggen igår. Nu har det redan varit 48 på mitt föregående inlägg och det var ju ingenting speciellt egentligen. Men kul att folk läser när jag nu tycker det är så roligt att skriva.

Jag gör mig bäst i skrift har jag kommit på. Tittade på ett videoklipp på mig där jag satt och sjöng och spelade och inser att jag låter inte alls så bra på utsidan som jag gör på insidan. Spelandet var väl inget större fel på, men som jag länge anat så är min röst min svaga sida. Inte så att jag sjunger falskt, det gör jag sällan. Men däremot låter det som om jag har en polyp av tennisbollsstorlek i näsan. Jösses vad det låter förkylt och jag vet att jag inte var förkyld vid tillfället.

Där föll min dröm om att bli en etablerad sångare med en framtid i "Så mycket bättre"

De får helt enkelt hålla sig till de redan etablerade artisterna. Jag tittade igår på helgens avsnitt. Kan väl kort sammanfattas såhär.

Olle Ljungström är fantastisk, han har en alldeles egen unik stil som jag gillar både sångmässigt och personlighetsmässigt. Att han dessutom gjort en låt som handlar om mig gör inte saken sämre. Vilken får ni gissa själva.

Darin: Tja, sjunger inte så pjåkigt men är ingen favori.

Sylvia Vrethammar: Njae, samma som ovan. Men är jobbig och gnäller och smiter hela tiden.

Uggla: Jag har alltid gillat honom och gillar honom inte mindre nu när han verkligen gör bra tolkningar och är lite av en rebell även i detta sammanhang. Lagom mycket rebell för mig.

Miss Li: Älskar henne.

Och munspelet igår från Pugg var magiskt. Eller i helgen skulle jag kanske säga.

Där kom en kort analys av TV igen.

Håll till godo.

Katastrof och förnekelse.

Så var det dags igen. Ibland undrar jag över vad som egentligen påverkar vilka som läser här och inte. Jag kan konstatera att differensen mellan igår och i förrgår var närmare 50 besök. Kanske inte unika besökare, det vet jag ingenting om. Men jag slog rekord i måndags med 72stycken besök på bloggen Inte illa för en liten amatörbloggare som jag.

Det kändes fantastiskt och jag tänkte att: Nu vänder det. Nu har det hittat hit folk och börjat inse storheten i en blogg som inte handlar om något specifikt utan mest bara är.

Men icke. Efter att nu ha summerat gårdagen så är jag tillbaka på vanliga mediokra 25 besökare. Självklart kan det till viss del bero på att jag i förrgår skrev två blogginlägg och igår bara ett. Sådant kan såvitt jag förstår spela in. Men 25.... Nej, skärpning. Lite mer förväntar jag mig.

Igår testade jag att skapa en ny blogg. Inte en ny blogg i det hänseendet att jag började skriva något nytt. Men när jag satt och bildade mig i arbetssyfte så hittade jag en liten videosnutt om hur man gratis kunde skapa en webplats i det berömda molnet. Där kunde man sedan utgå från en mall med en publiceringsprogramvara för just Bloggar.

Testade och gick igenom hela proceduren. Visst, det fungerade utmärkt. Men jag vet inte om det var bättre än att befinna sig här. Lite större friheter att bygga vad jag vill kanske. Men å andra sidan så anser jag att den här bloggen inte skall konkurrera med flashiga detaljer eller så utan det skall helt vara innehållet som får er att vilja återvända och läsa igen. Och igen. Och igen.

Skall jag komma dit borde jag verkligen undanhålla mig från sådana här blogginlägg som det här. För det känns inte direkt lockande. Jag skulle kanske själv läsa det och konstatera att. Nähä. Idag har han inga tankar.

Det är inte riktigt sant. Jag har massor med tankar, jag har ännu bara inte kommit så långt att jag sorterat ned dem tillräckligt för att kunna få dem på pränt. Då blir det såhär.

Men för att ändå avslöja något om mig och min sinnesstämning så är det inte fantastiskt idag. Jag är besviken, känner mig lurad och överkörd.

Varför ?

Jo, TV4 plockar bort Bonde söker fru till förmån för.... En fotbollsmatch. Jag undrar om det är straffet för att jag igår skrev att det antagligen inte kan spelas fotboll eftersom vi i det här landet bara har en fotbollsspelare.

Antagligen var det någon som läste det, kände att nu jäklar skall vi visa honom. Och planerar in en match mellan Sverige och England som tydligen är viktigare än Bonde söker fru.

Nu frågar jag: Vad kan vara viktigare än Bonde söker fru?

Inte nån fotbollsmatch i varje fall. Nej, det finns speciella kanaler för sådant. Jag vet för jag zappar alltid förbi dem hemma. Kanaler där det ständigt springer svettiga män i kortbyxor och sparkar på en boll. DÄR kan man visa fotboll.

Jag är besviken. Jag känner mig lurad och jag funderar på att starta ett upprop. Jag betalar ju i varje fall till TV4 för att kunna se Bönderna utan reklam och nu får jag inte se dem alls.

Det är synd om människan som någon gammal poet skaldade. Och idag är jag människa och det är synd om mig.

God onsdag.

Livet går vidare.

Idag är en ny dag. Igår var en ganska tragisk och tråkig dag och självklart finns många av gårdagens tankar kvar även idag. Men det är bara att försöka gå vidare. Det finns ju så mycket positivt att tänka på också. Och det gäller att ta vara på de sakerna och sätta värde på dem. Om man bara grottar ned sig i tråkigheter så blir livet inte så kul, fråga en som vet.

Jag har ett par saker som faktiskt gör det lite roligare att leva och som jag tänkte dela med mig av.

Sång: Vi börjar komma till slutet av repetitionerna med kören och det närmar sig konsert. På söndag är det genrep och nästa vecka smäller det med konserter både på onsdag och söndag. En konsert helt ägnad åt minnen. Vackra minnen, hemska minnen, lite melankoliska minnen och en massa bra musik som vi lyckas göra något av. Jag säger något för det är inte alltid som vi låter som Orphei Drängar precis. I ärlighetens namn låter vi aldrig som dem, men det är kul ändå.

Så har du vägarna förbi Tyresö på onsdag kväll eller söndag eftermiddag så kan detta vara ett sätt att få lite glädje spridd i kroppen. För även om inte alla toner blir rena så gör vi det i varje fall med glädje och jävlar anamma.(Nej, vi sjunger inga låtar av Jävlar Anamma - tyvärr)

Tisdag: Måndagen har redan lyckats passera. Denna lite tröga dag som startar veckan är nu avklarad och vi befinner oss redan i den mycket lättsammare tisdagens famn. Det kan helt enkelt inte kännas något annat än positivt. Så även om det ännu är långt till fredag så är det 20% kortare än det var igår.

Lykke: Igår var det måndag och ännu ett nytt avsnitt av den fantastiska, danska, serien Lykke sändes. Ännu bättre är att jag ännu inte hunnit se gårdagens avsnitt utan har det framför mig. Så det är också en form av lycka, om än lite konstlad.

Trafiken: Idag var en riktigt bra trafikdag. Dels kom jag iväg i tid hemifrån och dels hade det inte tjockat ihop sig alldeles på Essingeleden utan det flöt ändå rätt så bra. Så små saker kan göra, i varje fall mig, lite lycklig. Även om även detta kanske inte är den stora, sanna lyckan så får det mig att må lite bättre att slippa sitta och stångas i köer.

Jul: Igår var det bara 6 veckor kvar till jul. Denna ljusets högtid, när snön lägger sitt vita täcke över höstens smuts.... Eller i varje fall ger det möjlighet till lite extra ledigt, god mat, lite paket. Man får möjlighet att träffa släkt och vänner och det är inte alls att förakta.

Ni ser. Det finns massor av små saker som man kan ta fram för att känna lyckan. Eller i varje fall inte känna sig lika hopplös nu när man kommer ut till en igenfrostad bil. När det är mörkt både morgon och eftermiddag och det är riktigt långt till sommaren. När man inser att .... Nej, vänta nu. Positiv var det.

Zlatan vann visst ännu en guldboll igår. Låt oss glädjas över att det bara finns en fotbollsspelare också, för det behövs tydligen minst 22 stycken för att spela en match och eftersom det tydligen bara finns en i Sverige som är värd att uppmärksamma kanske vi slipper massa tråkig fotboll.

Små glädjeämnen som sagt. Men ack så viktiga.

Ni som känner mig vet att allt det här är rent båg. Jag är i grunden en negativ, muttrig människa. En Buttersmurf. Men om jag får någon på bättre humör så kan jag få ha butterheten för mig själv.

God tisdag.

Sov dåligt - Barn i sängen.

Precis så skulle man kunna skriva på en skylt som man nitade fast i min panna idag. På grund av de sorgliga omständigheter jag tidigare berättat om i bloggen så var dottern ledsen. Så vi frågade om hon ville sova hos oss i sängen. Det ville hon.

Detta ledde till att alla tre sovit dåligt. Både jag och hustrun beklagade oss i morse om att dottern absolut legat mest på just vår sida i sängen. Dottern klagade över att det inte alls var lika skönt som hennes säng.

Detta sammanräknat gör att jag är trött som skam idag, men troligtvis inte kommer ha en dotter i sängen på länge igen.

Det var en bra investering att ligga på en groda varje natt i 6 år, för nu slipper vi ha henne i sängen. Även om jag kanske önskade just då att den förändringen skulle kommit lite tidigare.

Nåja, det är som det är och inatt tänker jag försöka sova som en stock eller två. Så om någon planerar att säga något viktigt så gör det innan midnatt, för sedan sover jag.

Hej så länge.

En dag...

En dag. En vanlig måndag, någonstans i november och mitt i livet. Solen ser ut att hålla sig framme idag. Utanför fönstret står träden stilla, nu har samtliga blad fallit till marken. Mälarens vatten krusas lite lätt men det är fridfullt och en oroligt vacker utsikt. På avstånd hörs sorlet från Essingeleden. Bilar med människor på väg. Till jobbet, till flyget, kanske hem efter en natts arbete.

En vanligt dag, men ändå inte vanlig.

Igår tog det slut. Ett 99 årigt liv tog slut. Barnens gammelmormor, hustruns mormor och en för mig väldigt viktig person lämnade oss.

Ett sista andetag från en människa som tillfört så mycket glädje och plötsligt är hon bara borta. Det är overkligt.

Alltid så positiv. Alltid så glad fast kroppen inte var mycket med och var bra sliten på slutet.

Vi kommer sakna henne något oerhört.




Samtidigt känns det som att skall man dö så kan man inte göra det på mycket bättre sätt. Först lever man ett långt liv. Säkert inte alltid underbart och lyckligt, men ändå alltid med en positiv utstrålning. Hela vägen fram till sista veckan var hon med och det är inte mer än knappt två månader sedan hon festade fram till midnatt på min 40-årsfest.

Sedan gick det fort och efter en vecka på sjukhus orkade igår kroppen inte längre utan hon somnade. Hon sov redan och nu sover hon för evigt. Eller vad man nu gör när man lämnar detta livet.

Jag kommer minnas henne med glädje. Jag kommer alltid att le när jag tänker på hur hon som 87 åring ville lura med mig ut i blåbärsriset. En glimt i ögat. Positiv, glad. På landet, sittandes på altanen och rensade jordgubbar. Där tänker jag mig henne. Eller sittande på samma altan med en bok och ibland titta ut över havet. Där var hon lycklig.

Jag kommer minnas alla gånger vi hälsade på och hon alltid envisades med att vilja bjuda på någonting. Helst ville hon nog laga stora middagar (även om hon på slutet inte orkade det) Men alltid skulle något fram.

Många minnen, många fantastiska stunder som nu aldrig kommer tillbaka. Det är tur att man har dessa minnen. För de kommer alltid finnas kvar.

Så i stor saknad så är jag ändå glad och tacksam över att fått lära känna henne.

Och om man kan läsa bloggar i himlen, vilket jag absolut tror att man kan så skickar jag ett litet meddelande.

Emmy, ta det nu lugnt med ärkeänglarna, de orkar inte med för mycket. Saknar dig.

 

Lögaredagen.

Det är tydligen precis vad lördag betyder. Dagen man skall löga sig, alltså tvätta sig. Nu är det ju inte riktigt så vi lever längre utan vi tvättar oss varje dag. Så vi kanske rent principiellt borde byta namn på lördag till något annat. Godisdagen kanske. Lördagsgodis är ju ett fastslaget begrepp nu för tiden och det är helt okej att äta godis. Så varför inte.

Eller vi kanske skall döpa om den till något som har med att de envisas med att sända operor på TV2 på lördagar. Just det begriper jag inte. Finns det NÅGON som sitter en lördags kväll och tittar på en opera på TV2. Kanske någon, men inte kan det vara många. Jag skulle föredra om de tog mina licenspengar och faktiskt visade något vettigt.

Jag förstår att det är fint med opera och kultur och jag tycker absolut det kan vara trevligt också, det är dock inte vad jag vill se en lördagkväll när jag är ledig och kan sova dagen efter. Men det är förstås bara jag som tänker så. Eller ?

Nåja, sak samma. Märker ju själv att även om jag skriver om hur fel namnet är så är det ändå så djupt rotat i mig att jag hänvisar till denna dag som just lördag. Å andra sidan, eftersom jag tvättar mig varje dag så är varje dag en lögaredag och allså är alla dagar lördag. Vilket betyder att vi kan stryka resten av veckans dagar ur kalendern och ständigt vara lediga. Det vore något det.

När jag tänker på namnet lördag och vidare till lögaredagen så tänker jag också på en bild som satt i föräldrarnas bastu en gång i tiden som lärde ut ur man bäst skulle basta.
Naturligtvis var den på rim och några lösryckta delar ur den löd:

Då och då kan du kasta bad - för att din kropp skall bli extra glad.

Badkastning genom ett björkris är nog - för att bastun skall dofta ljuvligt av skog.

För att ditt välbefinnande länge skall räcka, bör du följa lögarelagen minst en gång per vecka.

Där har vi det. Lögarelagen. lögaredagen.

Ibland undrar jag hur min hjärna fungerar som lägger sådant där på minnet. Men visst är det trevligt att kunna slänga ur sig sådana lösryckta små citat någon gång då och då. Preics som jag envisas med att stundtals recitera den gamla reklamen:

Nere i dalen. Den gröna jättens dal,. drömmer den lilla grodden om sin favoritmajs.
Gröna jättens majs är alltid läckert god och den passar till nästan allt.
HoHoHo - Grean Giant.

Sådär. Nu fick ni något att reflektera över medan lördagen går mot söndag.

God afton.

Saker att minnas.

Det finns saker man alltid bör minnas. Det finns saker som man absolut inte bör glömma och det finns saker man gör bäst i att komma ihåg. Förstår ni vad jag menar ?

Det är alltså så att vissa saker är absolut viktigare än andra när det gäller att inte lägga dem på en hylla i huvudet för att sedan låta dem ligga där.

Igår glömde jag att sätta väckarklockan på ringning. Det kan tyckas vara en sak som man inte bör glömma och det bör man verkligen  inte heller. Men det är sällan katastrof om det händer. Det beror förstås lite på vad man har för tider att passa. Om man skall ta ett flyg och kanske möta sitt livs stora kärlek på andra sidan jorden kan jag tänka mig att det inte är någon bra sak att glömma. Men att försova sig en timme och ändå hinna till jobbet är ingen katastrof och även om det blev lite stressigt så släppte det rätt fort och övertogs istället av annan stress.

Men vad är det då man absolut inte bör glömma ?

Jag är inte helt säker. Det kan variera från dag till annan och mellan olika situationer. Men en bra grej att tänka på är att inte glömma saker som andra kan bli ledsna av.

Det vore till exempel väldigt dumt att glömma bort julafton. Nu säger jag inte att det är speciellt lätt att göra det, men om man skall glömma något så är det inte julafton man skall välja. Ungefär lika dumt är det att glömma födelsedagar. Framför allt barn och fruar skulle jag kunna tänka mig skulle ta väldigt illa upp då.

Jag har tack och lov aldrig glömt vare sig jul eller födelsedagar.

Hjärnan kommer nog ihåg det som är absolut viktigast först och så hamnar saker som den anser inte är fullt lika viktiga i ett fack längre bak. Såsom vad man inte får glömma att handla när man åker till ICA. Det glömmer jag allt som oftast. Namnsdagar glömmer jag jämt, eller vet inte ens från början när de är.

Jobbdatorn som står på golvet i sin väska för att åka med till jobbet glöms sällan och om den gör det brukar jag inte komma så långt innan jag kommer på att det är läge att vända om för att hämta den.

Ja, jag har väldigt svårt att säga vad man absolut inte FÅR glömma. Vem man är, var man bor och sådär är saker som är lämpliga att komma ihåg också och om man vet med sig att det är saker man brukar förtränga skulle jag föreslå att man hänger en lapp med dessa uppgifter kring halsen.

Det här blev lite rörigt. När jag började skriva kände jag att det var viktigt att påminna er om att inte glömma saker. Men ju mer jag skriver så inser jag att det inte är så himla viktigt. Ni prioriterar nog på samma sätt som jag och kommer ihåg det viktigaste.

Just nu är det prio på att inte glömma att det är helg. Och det glömmer jag garanterat inte. I varje fall inte just nu.

Och glöm inte att läsa min blogg heller. Man vet aldrig när det kommer något verkligt viktigt och revolutionerande. Även om detta inte var just sådant.

God helg. Jag återkommer i mån av tid och saker att säga en annan dag.

Sovmorgon.

Idag blev det en helt ofrivillig sovmorgon. När jag slog upp mina klarblå och tittade på väckarklockan så visade den 7.10, i vanliga fall brukar den visa på en timme mindre. Konstigt, men egentligen inte så konstigt för när jag tittade närmare så såg jag att jag missat att aktivera larmet.

Jaja, det var bara att springa upp, väcka resten av familjen. Fixa frukost till dottern, hoppa in i duschen. Sedan var det naturligtvis dags att stryka en skjorta. Men kom iväg och var på jobbet 8.

Jag var väldigt glad när jag kom ut till bilen och kom på att jag kopplat in kupévärmaren med en sladd genom dörren igår kväll. Så slapp jag 5 minuters skrapande.

Himla tur också att det är fredag vilket innebär att trafiken är lugn. Det var en liten bit på den förhatliga Nynäsvägen som var lite köig, men i övrigt flöt det på jättebra.

Antagligen var det bra för mig att få sova lite extra eftersom jag har haft en ganska stressig vecka. Det blev inte ett dugg mindre stressigt på grund av detta. Men jag fick i varje fall sova en timme extra och var ju på jobbet i tid ändå. Och jag var väldigt glad när jag kom ut till bilen att jag kopplat in kupévärmaren med en sladd genom dörren igår kväll. Så slapp jag 5 minuters skrapande.

Nu har jag redan hunnit med en sak jag lovat att fixa innan dagens mötesmaraton sätter fart om 20 minuter. Det gäller att vara effektiv.

Usch. Skall ni läsare också behöva lida av min försovning. JA, det tycker jag faktiskt inte är mer än rätt. En för alla och alla för en. Så om Ni försover er och vill att jag skall lida lite så står det er fritt att tala om det. Ni får kommentera vilket blogginlägg ni vill och beklaga er om det skulle hända så lovar jag att lida lite med er också.

Så det så.

God fredag. Nu kör vi så det ryker.

Tiden rinner

Jag öppnade det här för att skriva något smart, men då upptäckte jag att tiden runnit iväg. Så det sket sig. Återkommer senare.

Det kunde jag väl anat.

Konstaterar att det är slut på årets säsong av "Ensam mamma söker". Jag började se denna och stod ut i ungefär 7 av 10 avsnitt, eller vad det kan ha varit. När det återstod tre avsnitt orkade jag inte längre. Det var FÖR dåligt och jag såg ju var hän det barkade i flera fall.

Jag känner att jag skulle kunna analysera sönder detta om jag väl började och att någon över huvud taget kunde falla för den där skånska bimbon som kändes helt uppåt väggarna konstig förstår jag inte. Jag vet att det mycket väl kan vara TV som ser till att hon framställs som en bimbo och ganska obehaglig. Men oavsett så skulle jag springa omvägar om jag mötte henne i en mörk gränd. Nåja. Hon hittade tydligen kärleken i den minimale brandmannen och man kan ju hoppas att de blir lyckliga i framtiden, även om jag har svårt att tro att någon, någonsin kommer hitta någon långvarig kärlek i ett sådant program.

Sedan har vi polisen. Hon verkade ganska normal till en början. Men när hon hela tiden höll kvar, för att slutligen välja, en kille som ser ut som Christer Pettersson med en totalt manisk, elak blick. Då förstår man ju att hon egentligen bara var en förtäckt Palmespanare. Att galningen var 20 år för ung för att ha kunna skjuta Palme tog hon tydligen ingen hänsyn till. Nåja, enligt pressen så är de såta fiender idag och förtalar varandra.

Hur det gick för den tredje, och kanske mest normala mamman är jag osäker på. Så jag skall inte uttala mig i den frågan. Hoppas det gick bra hur som helst.

Lite jobbigt är det att nästan se en hel säsong av ett program så för att till slut inte orka med det mer. Men sådant är livet ibland.

På tal om TV så har precis den underbara danska serien Lykke börjat igen. Den är verkligen fantastisk och något jag verkligen kan rekommendera. Den är dessutom inte alls på riktigt utan bara ren underhållning. Då känns det lite lättare att folk är skruvade.

Nu är det väl bara att hoppas att det skall komma en ny säsong av Dag också så är lyckan komplett.

På tal om ensamma mammor så kan jag avslöja att en av mammorna från tidigare sänsonger har en liten dotter som skriker när hon inte får dansa som hon vill. Och det ganska högt också. Vilket upplevdes med tydlig klarhet på dotterns konsert för ett par veckor sedan.

Det var dagens TV analys. Återkommer snart med en vidare analys av Bonde söker fru där det verkligen börjar hetta till nu. Men det blir en annan gång.

Nu skall jag tillbringa dagen i möten så återkommer tidigast under eftermiddagen.

Ha en underbar onsdag.

Dofter

Det är konstigt att doftminnet är så starkt som det ändå är. Hur en enda liten förflugen bit av en doft kan komma och leta sig via näsan och aktivera ett minne i hjärnan.

Hur man helt plötsligt förflyttas från där man är till ett helt annat ställe, en helt annan tid och återupplever en situation som man inte ens visste att man kom ihåg. Det går utmärkt att byta ut man mot jag i texten ovan för jag vet ju inte med säkerhet om detta är något som gäller alla eller om det är signifikativt för mig.

Ibland kan jag stiga in i en hiss där något åkt före mig och känna en antydan av en parfym till exempel. Ibland kan jag bara bli stående och känna att oj, den här känner jag igen. Vad kan det vara och inte kunna koppla något minne. Det händer också. Men lika gärna kan jag förflyttas hem till någon kompis som kanske haft just denna doft.

Ibland har jag hamnat i min mormor och morfars kök när jag känt vissa dofter. Framför allt är det nog när jag steker pannbiff jag kan hamna där.

När jag nu inför jul känner blandningen av stearin och clementin så brukar minnet färdas hem till mitt gamla rum där jag höll till under mina tonårs år. Jag ser mig själv sitta vid skrivbordet och plugga något. Det känns lite som ett konstruerat minne för det var verkligen inte ofta jag pluggade och gjorde jag det var det sällan vid skrivbordet.

Men någon gång har jag nog gjort det. Troligtvis i juletid eftersom just kombinationen av dessa dofter för mig just dit.

Kaffe och kanelbulle tar mig till Flygarns i Haga, där vi smet in ibland på morgonen innan första lektionen på Polhemsgymnasiet. I ärlighetens namn så blev jag sittande kvar där ibland när första lektionen vad matte uppe på fjärde våningen. Där på flygarns hängde alltid doften av nybryggt kaffe och nybakade kanelbullar om man kom in tidigt på morgonen. I mitt inre ser jag de gröna väggpanelerna och hör Siv Malmqvist ljuda från Jukeboxen.

Det är fascinerande och spännande att göra de här resorna tillbaka i tiden. För det mesta är det positiva minnen som kommer fram. A walk down the memory lane.

Och allt bara för en doft.

Ras, rasa, rasas, rasat, rasats, rasande...

Just det. Som ni kanske förstår så spelar vår hjälte Ruzzle. Man blir lite lätt skadad av detta ordspel där det gäller att under en viss begränsad tid bygga så många ord man kan från en ruta med massa bokstäver. Man drar hit och dit och plötsligt har man upptäckt ord man inte visste fanns, inte tänkt att de gick att böja på ett visst sätt, eller faktisk mycket medvetet drog sig till poäng på.

Det är lite kul tidsfördriv. Inte tal om annat. När man sitter och inte har något bättre för sig i väntan på att potatisen skall koka klart, när man skall lägga sig på kvällen. När man sitter på toaletten. Ja, det är faktiskt ett perfekt tidsfördriv så fort man har 2 minuter när man inte vet vad man skall göra.

Man lär sig mycket ord på detta sätt och blir snabb i tanken.

MEN. Det stör också hela ens tankesätt. Precis som jag antyder i rubriken så börjar man i vardagen se möjliga böjningar på ord. Man hör ett ord och tänker det genast i tre former till och undrar om man har den bokstaven. När jag skall sova ligger jag och pusslar ihop bokstäver.

Det är faktiskt lite samma känsla som jag fick av Tetris en gång i tiden när jag spelade det mycket. Då kunde jag vid sänggående ligga och spela hela omgångar, placera klossar på de mest fantastiska sätt och när jag väl somnade så kunde drömmarna handla om att möblera rum med soffor och kartonger för att få in så mycket som möjligt.

Lite samma känsla, fast inte fullt lika allvarlig får jag av detta Ruzzle. Men det är kul, inte tal om annat. Spelar mot hustrun, spelar mot lite bekanta och ibland blir det en slumpspel mot någon man inte alls känner men som man kan få visa sin duktighet mot, eller värre, bli utskåpad av. Det finns alla sorter.

Även Wordfeud har jag fastnat i. Detta är dock inte alls lika stressande utan jag kan i god tid fundera på ett ord, titta på vilka bokstäver jag har och sedan gå och grubbla en stund på bästa drag. Eller rättare sagt, hade jag varit begåvad med en massa tålamod hade jag spelat så. Nu lägger jag ofta första bästa ord för att sedan komma på att oj, jag borde visst gjort sådär istället.

Jag kan tycka det är lite roligt att faktiskt hitta spel som inte bara fördummar utan faktiskt berikar språket samtidigt som jag fördriver lite tid. Precis som det finns en del Quizspel i telefonen där jag kan lära mig ytterligare massa nonsenskunskaper som egentligen är totalt oväsentlig men ändå rolig att ha.

Vad gjorde jag egentligen innan smartphonens tid. Tja, svaret på den frågan är: Löste soduku. Det gör jag fortfarande ibland, men inte i lika stor utsträckning.

Vad vill jag då säga med det här.

Egentligen ingenting. Jag vill bara passa på att slå ett slag för möjligheten att faktiskt lära sig något och ha kul samtidigt. Det är inte det sämsta. En ganska bra kombination.

Min mest fotade utsikt.

Här kommer lite bilder på världens mest fotograferade brygga. I varje fall av mig. Olika årstider, olka tider på dygnet. Jag kan helt enkelt inte låta bli att ta dessa bilder. Bjuder på några smakprov till alla som är intresserade. 

På tal om föregående inlägg....

Så glömde jag den absolut bästa starten på en sång som någonsin skrivits.

Jag önskar att jag kommit på den själv. Den sätter liksom an hela tonen. Slår på den rätta strängen för att skapa en darrning i hela närvaron.

Hur den låter:

Somliga blir snuviga i lador.....

Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker det är helt genialt. Å andra sidan tycker jag den bästa film som någonsin gjorts är Änglar finns de. Tätt följd av Pretty Woman, Somekind of Wonderful och Can´t buy me Love.

Så det hela kanske säger mer om mig än om kvaliteten på det jag uppskattar.

Men jag kan ha ganska förfinad smak också. Till exempel tycker jag mycket om gåslever. En bit lätt uppstekt gåslever på en bit smörstekt bröd och lite knaperstekt bacon därtill. Javisst, bacon passar till allt. Jag gillar riktig svensk husmanskost såsom Rotmos med fläsklägg eller bruna bönor med stekt fläsk.

Jag kan också uppskatta en väl lagrad Whisky eller Rom. Så att säga att jag inte är finsmakare är att säga ljug.

Även när det kommer till litteratur är jag en finsmakare. Vem kan till exempel hitta en bättre bok än: Röde Orm som är min absoluta favorit. Det finns nog ingen bättre bok. Det är i varje fall den boken jag läst absolut flest gånger, tätt följt av Vattenfolkets Land, samt kåserisamlingar av Torsten Erenmark.

Så litteratursmaken är det inget fel på heller. Det som kanske kan ifrågasättas lite är just filmsmaken. Men man skall väl se saker man blir lycklig av. Filmer med lyckliga slut man kan snyfta lite till. Det tycker i varje fall jag. Inte skräckfilmer som bara är obehagliga och får mig att vilja krypa in och gömma mig bakom soffan (fast där kan ju finnas monster eller mördare)

Nej. Jag gillar tramsiga Collegefilmer och står för det. Det klarar min manlighet av.

Sådär. Detta om The Purjolök Blues.

Povel Ramel och måndagar.

Hur hänger då detta ihop. Ja, som de flesta säkert förstår så snurrar starten på gräsänkling blues i huvudet. Det är måååndag morgon, och mitt huvud känns så tungt.... Som alla hans texter så är även denna helt fantastisk. Jag själv är lika vissen, såsom cissusen ser ut. Det är fantastisk skaldekonst.

Povel Ramel är en liten husgud. Inte för att jag lyssnar speciellt mycket på honom i dagsläget. Tyvärr kanske jag borde säga. Men under min uppväxt fanns ett band, eller ett antal band i bilen som spelades konstant och jag lärde mig uppskatta de underfundiga texterna.

Nåja, i juletid så spelades istället ett band med Trio med Bumba som sjöng julsånger. Det bandet tror jag vi kastade i april när någon av mina småsystrarna helt enkelt vägrade åka bil om hon inte fick lyssna på detta. Så där är jag lite allergisk. Men Povel tröttnade jag aldrig på.

Allt detta kommer till mig bara för att det är måndag morgon och huvudet känns tungt efter bilköer på Essingeleden. Men vad gör man inte för att ta sig till jobbet. Och nu är jag ju här till slut.

Tänkte passa på att slänga ur mig ännu ett par fantastiska rader av Povel för att Ni skall ha något att suga på under dagen.

In på BB i femrusningsbrådskan, klev jag stolt följd av farsan och morskan, samt en snut med en lapp, för jag fötts i fel fil. Har du varit med om det nån gång.

Skogen är full av stock och sten. Skogen är full av lingonben. Per är full av tomtar. Hur skall lillan orka ?

Minns du flygeln far, glöm bort den är du rar, det är bara kokosnöten som är sig lik.

Detta var bra några. Blir motiverad att plocka upp Spotify och se vad jag kan hitta. Så idag blir det nog Poveldag.

God måndag.

Hur vet man att det är söndag?

Det finns många sätt att veta att det är söndag och att helgen snart är slut. Man kan känna ångesten som kommer krypande. Man kan reflektera över att barnen inte kan somna eftetsom de ställt om dygnet under helgen.

man kan också göra något så enkelt som att kolla i kalendern och på så sätt få redan på vilken dag det är.

allra säkraste sättet är annars att slå på TV4 klockan 21 och om det är en Beckdfilm på TV vet man att det absolut måste vara söndag. Inget ont om Beck men lite variation vore trevligt.

Nåja, man behöver inte titta.

Ett avbrott i söndagstristessen

Idag vaknade jag till dimma. Hela dagen har varit en dimma och då menar jag faktiskt rent vädermässigt och inte mentalt. Söndagar är väl annars dimmornas dag, de beslöjade ögonens dag. Men jag är tämligen klarögd. Men inte hjälper det när dimmorna ändå flockas framför mig.

Nu har jag tagit ett avbrott i middagslagandet för att se om det är en bra sås jag lagar. Eftersom ordspråket säger att bra sås reder sig själv så har jag lämnat den på spisen för en stund för att se hur den har betett sig när jag kommer tillbaka.

Antingen är det en bra sås och då har den puttrat ihop sig till full styrka och smak. Alternativt är det en mindre bra sås och då får jag fuskreda lite och smaksätta ytterligare något.

Det är det som kallas vardagsspänning. I värsta fall kan ju pannan ha kokat torr också och det ligger små hårda klumpar som en gång var champinjoner där i pannan. Det vore det värsta för då går det inte att rädda den. Men det borde inte vara någon fara. Svag värme och en hel del vätska i som har möjlighet att reduceras finns till godo.

Nåja. Eftersom potatis inte själv sätter på plattan på spisen och kokar sig själv och fläskkotletter inte kravlar ur sin lilla behållare och slänger sig i stekpannan (i varje fall inte när de inte passerat bäst före datum) så får jag nog lämna er och återgå till middagen.

Jag är väldigt spänd på vad som hänt med såsen faktiskt.

God söndagskväll.

En liten ursäkt, en dementi och en tanke

Börjar med att be om ursäkt. Tittade just i föregående inlägg och upptäckte två glömda "s" men kompenserade dessa genom en negation för mycket. Nu är det rättat och jag hoppas att inte språkpolisen står och väntar på mig bakom närmsta knut.

Det var ursäkten.

Jag vet att jag skrev att nu blir det inget mer innan helgen. Men eftersom jag hittade dessa fel och dessutom fick en strålande tanke som jag var tvungen att dela med någon så blir det alltså inte så utan jag skriver även detta för er.

Min strålande idé då.

Jag skall bli Hollywoodfru. Eller egentligen inte, men jag kom precis på en helt oslagbar idé som jag tänker skicka in till varenda liten TV producent. Det kan helt enkelt inte misslyckas.

HaningeHunkar.

Ett antal män som gift sig till Haninge. Man samlar dessa män och de får smutkasta varandra. Visa varandra sina nyrenoverade hus och polerade Volvo 940. Sedan slåss de lite om vem som har den sunkigaste tillvaron, drömmer om att flytta till en lite trendigare kommun, kanske Danderyd, Nacka eller till och med Tyresö.

Kanske skriver någon en sång där han förtalar både någon av de andra hunkarna, hans fru och hans ohängda ungar.

Det kommer bli succé. Konceptet är till salu och det är bara att kontakta mig så syr vi ihop detaljerna.

Nu tror jag det är slut för idag. Men man kan aldrig veta.

Djuriska lustar.

Jag har en tendens att skriva om tid och årstider och väder därtill. Och min vana trogen så kan det mycket väl hända att jag råkar kliva in på det spåret även idag.

Eller rättare sagt, när jag satte rubriken så tänkte jag klocka. Hur kommer det sig tänker ni. Jo, det är i själva verket väldigt enkelt. Hemma hos oss finns en katt. Det brukade finnas två, men den ena är försvunnen sedan två år, så nu har jag börjat lära mig att tänka att det finns EN katt hemma hos oss.

Jag älskar inte djur, jag tycker dock att skall man ha djur så är katter ett lagom mellanting mellan hund och akvariefisk. De lever i sin egen lilla bubbla, men kan få för sig att plötsligt kliva in i vår värld och vilja bli klappade en stund. Komma och kela lite och låta mig få rycka bort lite tovor ur pälsen.

Det finns alltså en katt i hushållet. Nu undrar jag om katter kan klockan? Eller om de i varje fall kan begripa att det finns tid och lär sig att förhålla sig till den.

Såhär är det nämligen. Jag är en nattvandrare. Jag är uppe och springer minst en gång, ofta två gånger varje natt. Nu är det inte så att jag går ut och promenerar eller tar en löprunda. Inte alls. Men jag kliver ur min säng och masar mig in på toaletten, sedan går jag och lägger mig igen efter uträttat arbete. Jag har alltid varit sådan ända sedan jag var liten har jag varit uppe och sprungit på nätterna.

Nåja, hur som helst. När jag kliver upp vid gissningsvis 4-tiden på natten går jag i lugn och ro. Katten ser jag inte röken av. Hon ligger antagligen och sover i nåt hörn, är ute och jagar möss som hon sedan kan lägga under soffan så att det stinker apa när de ruttnar, eller hittar på något annat kul som bara katter kan.

Detta kan vi kalla scenario 1 för enkelhetens skull.

Scenario 2 infinner sig istället ett par timmar senare. Vanligtvis mellan 6-6.15,  beroende på om jag vaknat precis innan klockan, eller om jag snoozat ett par gånger. Då kliver jag upp för att börja min dag och tror ni inte katten står utanför sovrumsdörren och väntar på mig.
Varje morgon står hon där och tittar uppfordrande på mig och menar att jag skall gå med henne ned i köket och lägga upp en liten burk med mjukmat.

Jag har funderat på det där. I början trodde jag det berodde på att hon hörde min väckarklocka och därför någonstans i djupt inne i sina djuriska instinkter begrep att NU! Nu kommer snart någon upp och ger mig mat.

Men det spelar ingen roll om jag vaknar 10 minuter innan klockan och smyger upp för att inte väcka den tungt sovande hustrun. Nog står katten där och väntar. Så fort klockan närmar sig 6 och jag går upp så står hon där.

Mystiskt är det. Jag vet inte vad det är som styr och det finns antagligen en jättebra förklaring någonstans. Men jag föredrar att tro att katter är så smarta djur att de antingen tittar på klockan som lyser på microvågsugnen och kostaterar att nu är det dags. Alternativt att de har en inbyggd klocka som vet när det är dags att gå upp och ställa sig utanför min stängda sovrumsdörr.

Av samma anledning är dörren just stängd. För stänger jag den inte brukar hon vid ungefär samma tid roa sig med att hoppa upp i min säng och puffa lite på mig som för att tala om att det är dags att gå upp för att ge henne mat. Men ibland vill man inte ha en katt i sängen. Speciellt inte en katt som kommer utifrån och har smutsiga tassar och lerig päls.
Tänker jag efter noga så vill jag faktiskt ALDRIG ha en sådan katt i sängen.

Så går det till hemma hos oss på morgonen och om någon har en idé om hur kattfan kan veta vad klockan är så tala gärna om det för mig.

På tal om tid. Idag är det fredag på riktigt. Det är dessutom halv fredag vilket innebär att det troligtvis inte blir så mkt mer skrivet här innan helgen. Eller under helgen heller. Jag skall gå i ide och dvala och komma tillbaka som en nyponros på måndag. Så om vi inte hörs önskar jag en god helg.

Glöm inte de döda, de har inte glömt er.

Hjärnan vs almanackan

Idag rapporterar min hjärna fredag. Den är tyvärr inte riktigt överens med kalendern som med en dåres envishet hävdar att det är torsdag.

Tyvärr måste jag nog falla till föga och följa kalendern. Men visst vore det skönt att kunna göra precis tvärtom någon gång. Bara strunta i vad kalendern säger och gå på instinkten. Strunta i klockan på armen och gå på den naturliga klockan.

Fast det skulle kunna bli väldigt improduktivt också. För jag har en känsla av att min kropp trivs allra bäst fredag klockan 15.30 eller möjligtvis 16. Tidigare i veckan är okej, förutom onsdagar som av någon anledning alltid har varit en tråkdag för mig. Men det är fredag eftermiddag, när lugnet börjar lägra sig i kroppen. När man avslutar jobbveckan, planerar helgen lite mentalt. Det är då jag känner att jag lever.

Senare på fredagkvällen är inte alls lika bra. Fredagkvällar är en ganska jobbig kväll. Man är trött efter veckan och en trött hjärna är inte att lita på. Man funderar på konstiga saker och kan inte riktigt besluta sig om man skall slötitta på Dobidoo och Skavlan eller X-factor. Sedan skall man försöka komma i säng men eftersom det är fredag vill, i varje fall jag, gärna unna mig att vara vaken lite längre än vanligt. Vilket resulterar i att jag ligger och tittar på någon halvusel film och blir sentimental när det får varandra på slutet.

Nej, fredag vid 15-tiden is the shit. Som jag skulle sagt om jag varit ung och trendig. Fast det kanske inte är så man säger längre. Jag vet inte, eftersom jag inte är ett dugg trendig när det gäller språk.

Jag tycker inte om alla nya uttryck och framför allt tycker jag inte om ordet HEN, det är nästan det värsta jag vet. Tror faktiskt att det är det absolut värsta ord jag vet.

Nåja, det var inte det jag skrev om just nu. Någongång skall jag blogga om vackra och fula ord och deras betydelser, men inte just nu.

Hur som helst Sedan följer lördagen. Den är i regel rätt bra, även om jag ibland kan bli lite rastlös och känna att jag borde göra mer av helgen. Ofta gör jag ingenting. Är det fint väder kan det bli en promenad. Ibland måste vi iväg och handla och ibland är det faktiskt någon riktig aktivitet. Men ofta är detta en förlorad, om än väldigt behaglig, dag.

Söndagar är okej fram till eftermiddagen. Då börjar fallet ned mot måndag. Egentligen är inte måndagar speciellt hemska. Det är trevligt att komma tillbaka till jobbet. Men det är ändå ett ras från helgen och det infaller någon gång söndag eftermiddag.

Så går hela veckan, alla dagar och år.... Någon fattig bonddräng är jag inte. Men tiden löper på som vore jag det.

Men tänk vad skönt att någon gång bara få göra uppror. Nej, nu vill jag inte ha onsdag klockan 11. Nu är min mentala klocka fredag klockan 15, jag tar en kopp kaffe och sedan packar jag ihop, åker hem och gör helg.

När det är semester under sommaren kan man ju göra så, men då är det bara en naturlig del av det hela att strunta i tider och dagar. Nu pratar jag mer om en liten revolution mot verkligheten.

Jag snöar lätt in på tid och väder. Jag är väl helt enkelt en riktigt svensk människa och har detta i generna.

Nu säger klockan i varje fall att den snart är 8, dags att göra lite nytta alltså och jag skall med en dåres envishet försöka hävda att det är fredag idag.

Tror inte jag kommer lyckas.