Jag glömde ju att påpeka att jag överlevde jordens undergång också. Det gjorde säkert ni andra också. Så nu vill jag att vi firar extra mycket när det blir nyår. För man vet ju aldrig om de bara räknat fel på ett par veckor, eller om det faktiskt är miljontals år de räknat fel på.
Men det kan ju vara dumt att chansa.
torsdag 27 december 2012
Återblick på julen men inga bönder.
Nu är julhelgen över och det är vardag igen. Helt vardag är det väl ändå inte utan det är ju mellandagar, men vardag på så sätt att jag småjobbar lite hit och dit, passar på att läsa lite saker jag behöver ha plöjt igenom och sådär. Håller mig tillgänglig också ifall det dyker upp något som kräver mer aktivt deltagande.
Julen har varit ungefär som vanligt fast väldigt mycket mer snö hemmavid. På juldagen åkte delar av familjen åt sydväst och när vi klev ur bilen fick jag istället vårkänslor. Solen tittade nästan fram och det var 5 plusgrader och knappt en gnutta snö.
Ibland kan jag fundera lite på varför jag skall bo i Stockholm med allt snöelände när det finns alternativ. Nåja, jag har ju snöslunga nu och snart bär det av hemåt igen. Redan imorgon får jag hem och köra snöslunga misstänker jag. Det har säkert kommit ännu mer medan vi har varit borta och att inbilla sig att någon av sönerna skall ha varit ute och skottat är nog bara önsketänkande.
Julmaten har jag nu också hunnit tröttna lite på. Det som är så himla gott på julafton och kvällen innan när man provsmakar skinkan och så är på annandagen inte alls lika lockande. Visst, det finns saker jag skulle kunna tänka mig att äta dagligen skinka och rulle funkar utmärkt fortfarande på smörgåsen, men sill och lax och sådär känner jag att nej, det räcker.
Igår blev det en kebabrulle och det var ett välkommet avbrott i all julmat.
Paketer har jag fått också, så jag måste ha varit snäll under året som gått. Inte för att jag vet om det hjälper. Jag har alltid önskat att det skall finnas en tomte, även om jag vet att det med all logik inte kan göra det och att om han funnits hade jag antagligen fått färre julklappar än som det är nu. Men tillräckligt snäll för att få lite klappar av hustru, barn och föräldrar hade jag trots allt varit.
Sedan har vi det här med bönderna. Igår var det ju ett uppsamlingsheat om vad som hänt alla bönder i programmet genom åren. Dock hade jag inte tid att titta på det igår utan måste titta ikapp mig vid senare tillfälle. Detta gör att ni inte kan få någon analys nu, utan antingen har ni sett själva och bildat er en uppfattning eller så får ni vänta ett par dagar på att jag skall samla ihop mig och hinna titta ikapp.
Nu lämnar jag er åter igen år er ledighet ett par dagar, men jag återkommer när jag har tid och möjlighet.
God torsdag.
Julen har varit ungefär som vanligt fast väldigt mycket mer snö hemmavid. På juldagen åkte delar av familjen åt sydväst och när vi klev ur bilen fick jag istället vårkänslor. Solen tittade nästan fram och det var 5 plusgrader och knappt en gnutta snö.
Ibland kan jag fundera lite på varför jag skall bo i Stockholm med allt snöelände när det finns alternativ. Nåja, jag har ju snöslunga nu och snart bär det av hemåt igen. Redan imorgon får jag hem och köra snöslunga misstänker jag. Det har säkert kommit ännu mer medan vi har varit borta och att inbilla sig att någon av sönerna skall ha varit ute och skottat är nog bara önsketänkande.
Julmaten har jag nu också hunnit tröttna lite på. Det som är så himla gott på julafton och kvällen innan när man provsmakar skinkan och så är på annandagen inte alls lika lockande. Visst, det finns saker jag skulle kunna tänka mig att äta dagligen skinka och rulle funkar utmärkt fortfarande på smörgåsen, men sill och lax och sådär känner jag att nej, det räcker.
Igår blev det en kebabrulle och det var ett välkommet avbrott i all julmat.
Paketer har jag fått också, så jag måste ha varit snäll under året som gått. Inte för att jag vet om det hjälper. Jag har alltid önskat att det skall finnas en tomte, även om jag vet att det med all logik inte kan göra det och att om han funnits hade jag antagligen fått färre julklappar än som det är nu. Men tillräckligt snäll för att få lite klappar av hustru, barn och föräldrar hade jag trots allt varit.
Sedan har vi det här med bönderna. Igår var det ju ett uppsamlingsheat om vad som hänt alla bönder i programmet genom åren. Dock hade jag inte tid att titta på det igår utan måste titta ikapp mig vid senare tillfälle. Detta gör att ni inte kan få någon analys nu, utan antingen har ni sett själva och bildat er en uppfattning eller så får ni vänta ett par dagar på att jag skall samla ihop mig och hinna titta ikapp.
Nu lämnar jag er åter igen år er ledighet ett par dagar, men jag återkommer när jag har tid och möjlighet.
God torsdag.
fredag 21 december 2012
Uppesittarkväll.
Det är väl på söndag det är så kallad sådan. Då skall man sitta och göra sina sista rim, slå in sina sista klappar. Tömma den sista slatten glögg och vad det nu är som kvarstår för att det skall kunna bli en riktig jul.
Jag minns egentligen bara en uppesittarkväll. Det var i slutet av 80 eller början av 90 talet. Jag bodde fortfarande hos mina föräldrar och satt ensam framför TVn och såg för första gången filmen: Tjejen som föll över bord som sändes i någon kanal. Satt där med en julgran i ena ögonvrån och TVn framför mig.
Det där med att det fanns massa kanaler att välja bland var väl ännu rätt så nytt och känslan av att faktiskt kunna se en riktigt trevlig film minns jag som trevlig.
Efter det har jag suttit uppe många gånger utan att hitta samma känsla. Men jag gillar fortfarande den där filmen.
Hur det blir i år ? Jag har ingen aning, men troligtvis blir det som jag skrev i början, en chans att hinna fixa till de sista sakerna som återstår för att det skall kunna bli jul på riktigt.
Jag minns egentligen bara en uppesittarkväll. Det var i slutet av 80 eller början av 90 talet. Jag bodde fortfarande hos mina föräldrar och satt ensam framför TVn och såg för första gången filmen: Tjejen som föll över bord som sändes i någon kanal. Satt där med en julgran i ena ögonvrån och TVn framför mig.
Det där med att det fanns massa kanaler att välja bland var väl ännu rätt så nytt och känslan av att faktiskt kunna se en riktigt trevlig film minns jag som trevlig.
Efter det har jag suttit uppe många gånger utan att hitta samma känsla. Men jag gillar fortfarande den där filmen.
Hur det blir i år ? Jag har ingen aning, men troligtvis blir det som jag skrev i början, en chans att hinna fixa till de sista sakerna som återstår för att det skall kunna bli jul på riktigt.
Inte vilken fredag som helst...
Imorse vaknade jag i panik. Västen och skjortan jag skulle ha under mässrocken gick inte att knäppa, jag stod i sakristian och var redan 10 minuter sen till den gudstjänst jag skulle hålla. Jag var vikarie och jag hade minsann övat in både trosbekännelsen och något annat jag skulle säga. Nu stod jag där jag de 4 nedersta knapparna i skjortan (som var ihopsydd med västen) gick inte att knäppa. Jag försökte argumentera att det ändå inte skulle synas under den svarta rock jag skulle ha på mig, men någon protesterade och jag fick inte gå in.
Jag minns att jag hade beigea byxor på mig också. På det hela taget kändes utstyrseln som en blandning av olika plagg från sommarens uppsättning av Hemsöborna.
Nåja. Jag vaknade ungefär där. Kallsvettig. Klockan var 20 minuter innan ringtid och jag insåg att det var lika bra att kliva upp. Om jag, mot alla odds, skulle lyckas somna om skulle det ändå bara innebära att jag var ännu tröttare när klockan väl ringde.
Så det blir en tidig blogg idag. Och det kanske är lika bra, för nu är det den ödestigna 21a december 2012. Om den där Mayakalendern förutspådde jordens undergång så är det nu det händer och det vore ju attans om jag inte hann blogga lite innan dess. Hur många som är uppe med tuppen som jag och verklige hinner läsa det låter jag vara osagt.
Men ärligt talat. Jorden kommer knappast gå under idag. Och på måndag kommer vi få fira jul som vanligt. Jag är tämligen övertygad om det.
Så ni får läsa mig och stå ut med mig idag också. Jag läste igår en undersökning om vilka bloggare som hade flest läsare. Och jag var inte med på den listan. Nu undrar jag var tjejer som precis passerat puberteten har på sina bloggar som inte jag har. Vad är det som får dem att bli så populära ? Skall jag börja slänga mig med ba´och andra ungdomsuttryck. Skall jag berätta om mina senaste klädinköp (Tvåmannatält) eller skall jag börja prova smink och uttala mig om det ?
Jag vet inte var vägen till framgång går. Men det är kanske inte det viktigaste heller. Men visst vore det kul att bli omskriven som den där framgångsrika bloggaren som slagit världen med häpnad.
Kanske är jag för mycket mysfarbror och skall tycka till och provocera mer. Men det är ju just det jag har försökt undvika att göra. Jag gillar ju att provocera i verkligheten (även om jag blivit lugnare med åren) men i den här formen så har jag varit väldigt skötsam och undvikit det mesta som kan skapa några större debatter.
Nu är det som sagt fredag. Det är sista arbetsdagen innan jul och sedan är det lite mer ledigt. Jag hade planerat att vara ledig mellan jul och nyår. Men som det ser ut så kommer jag nog att behöva jobba lite, kanske en av dagarna eller så. Nåja, det blir ändå mycket ledigt och efter en tämligen hektisk höst så skall det bli väldigt skönt.
Eftersom jag inte vet när jag får möjlighet att återkomma så passar jag på redan nu att önska alla en riktigt GOD JUL.
God fredag.
Jag minns att jag hade beigea byxor på mig också. På det hela taget kändes utstyrseln som en blandning av olika plagg från sommarens uppsättning av Hemsöborna.
Nåja. Jag vaknade ungefär där. Kallsvettig. Klockan var 20 minuter innan ringtid och jag insåg att det var lika bra att kliva upp. Om jag, mot alla odds, skulle lyckas somna om skulle det ändå bara innebära att jag var ännu tröttare när klockan väl ringde.
Så det blir en tidig blogg idag. Och det kanske är lika bra, för nu är det den ödestigna 21a december 2012. Om den där Mayakalendern förutspådde jordens undergång så är det nu det händer och det vore ju attans om jag inte hann blogga lite innan dess. Hur många som är uppe med tuppen som jag och verklige hinner läsa det låter jag vara osagt.
Men ärligt talat. Jorden kommer knappast gå under idag. Och på måndag kommer vi få fira jul som vanligt. Jag är tämligen övertygad om det.
Så ni får läsa mig och stå ut med mig idag också. Jag läste igår en undersökning om vilka bloggare som hade flest läsare. Och jag var inte med på den listan. Nu undrar jag var tjejer som precis passerat puberteten har på sina bloggar som inte jag har. Vad är det som får dem att bli så populära ? Skall jag börja slänga mig med ba´och andra ungdomsuttryck. Skall jag berätta om mina senaste klädinköp (Tvåmannatält) eller skall jag börja prova smink och uttala mig om det ?
Jag vet inte var vägen till framgång går. Men det är kanske inte det viktigaste heller. Men visst vore det kul att bli omskriven som den där framgångsrika bloggaren som slagit världen med häpnad.
Kanske är jag för mycket mysfarbror och skall tycka till och provocera mer. Men det är ju just det jag har försökt undvika att göra. Jag gillar ju att provocera i verkligheten (även om jag blivit lugnare med åren) men i den här formen så har jag varit väldigt skötsam och undvikit det mesta som kan skapa några större debatter.
Nu är det som sagt fredag. Det är sista arbetsdagen innan jul och sedan är det lite mer ledigt. Jag hade planerat att vara ledig mellan jul och nyår. Men som det ser ut så kommer jag nog att behöva jobba lite, kanske en av dagarna eller så. Nåja, det blir ändå mycket ledigt och efter en tämligen hektisk höst så skall det bli väldigt skönt.
Eftersom jag inte vet när jag får möjlighet att återkomma så passar jag på redan nu att önska alla en riktigt GOD JUL.
God fredag.
torsdag 20 december 2012
Dan före dan före dan före dan före.....
Jag vet inte om jag räknat riktigt rätt, men det är i varje fall nära nu.
Imorgon är sista arbetsdagen innan jul och sedan blir det en helg av att fixa mat och laga densamma. Förbereda de sista grejerna och jag misstänker att det skall städas också.
Städning. Jag är verkligen både dålig på det och ogillar det starkt. Speciellt dammsugaren är ett hatobjekt. Jag kan plocka fram den och dammsuga jättenoga, men det tar inte mer än några enstaka minuter så ser jag saker ligga på golvet.
Jag har naturligtvis kollat mina strumpor så att det inte är jag som går och drar omkring saker. Men nejdå. De kommer flygande helt av sig själv från ingenstans.
Dammtorkning är också värdelöst. Det ligger så mycket saker i vägen överallt så det går inte att få någon ordning på det heller.
Nej, jag är nog mer för lite rejälare saker som att städa köket (om någon röjer av bänkarna) och skura handfat och sådär. Där ser jag en skillnad. Det blir mycket finare efteråt och det tar i varje fall ända till någon ohängd unge borstar tänderna nästa gång tills handfatet är jättesolkigt.
Nåja, det blir nog bra och jag lär få göra lite av varje misstänker jag. Det där med att gifta sig för att sluta städa fungerar tyvärr inte. Inte slippa stryka heller, eller laga mat. Jag blev blåst helt enkelt :-)
Men då jag klarar av de där sakerna alldeles utmärkt så ser jag det inte som något stort problem.
på tal om matlagning då. Vad är det som måste fixas i helgen. Sill köper vi färdigt, gravad lax också. Det är skönt med lite fusk ibland.
Köttbullar - Köttfärsen ligger i frysen och bara väntar på att bli framtagen och stekt.
Skinka - Skall kokas och griljeras. Alternativt köras i ugnen och sedan griljeras.
Jansson - Vet inte om jag skall bry mig om det i år då vi bara är ett väldigt fåtal som äter det.
I övrigt är det faktiskt inte så mycket som skall göras. Priskorv köper man ju färdig och att ha alldeles för mycket mat gör bara att det blir svårt att välja.
Det får bli som det blir. Jag återkommer med en rapport om detta senare, eller inte. Det blir som det blir.
Det blev ett väldigt sent inlägg här på bloggen idag, men jag hoppas ni kan förlåta mig för det och inte tycker att jag är en stor skurk som inte levererar före 8 som ni är vana vid.
God torsdag.
Imorgon är sista arbetsdagen innan jul och sedan blir det en helg av att fixa mat och laga densamma. Förbereda de sista grejerna och jag misstänker att det skall städas också.
Städning. Jag är verkligen både dålig på det och ogillar det starkt. Speciellt dammsugaren är ett hatobjekt. Jag kan plocka fram den och dammsuga jättenoga, men det tar inte mer än några enstaka minuter så ser jag saker ligga på golvet.
Jag har naturligtvis kollat mina strumpor så att det inte är jag som går och drar omkring saker. Men nejdå. De kommer flygande helt av sig själv från ingenstans.
Dammtorkning är också värdelöst. Det ligger så mycket saker i vägen överallt så det går inte att få någon ordning på det heller.
Nej, jag är nog mer för lite rejälare saker som att städa köket (om någon röjer av bänkarna) och skura handfat och sådär. Där ser jag en skillnad. Det blir mycket finare efteråt och det tar i varje fall ända till någon ohängd unge borstar tänderna nästa gång tills handfatet är jättesolkigt.
Nåja, det blir nog bra och jag lär få göra lite av varje misstänker jag. Det där med att gifta sig för att sluta städa fungerar tyvärr inte. Inte slippa stryka heller, eller laga mat. Jag blev blåst helt enkelt :-)
Men då jag klarar av de där sakerna alldeles utmärkt så ser jag det inte som något stort problem.
på tal om matlagning då. Vad är det som måste fixas i helgen. Sill köper vi färdigt, gravad lax också. Det är skönt med lite fusk ibland.
Köttbullar - Köttfärsen ligger i frysen och bara väntar på att bli framtagen och stekt.
Skinka - Skall kokas och griljeras. Alternativt köras i ugnen och sedan griljeras.
Jansson - Vet inte om jag skall bry mig om det i år då vi bara är ett väldigt fåtal som äter det.
I övrigt är det faktiskt inte så mycket som skall göras. Priskorv köper man ju färdig och att ha alldeles för mycket mat gör bara att det blir svårt att välja.
Det får bli som det blir. Jag återkommer med en rapport om detta senare, eller inte. Det blir som det blir.
Det blev ett väldigt sent inlägg här på bloggen idag, men jag hoppas ni kan förlåta mig för det och inte tycker att jag är en stor skurk som inte levererar före 8 som ni är vana vid.
God torsdag.
Lite sen
Idag är jag på väg ut på möte vilket gör att det inte kommer att dyka upp något längre inlägg här förrän senare. Om jag hinner då. Men ni kan ändå få ett litet ord på vägen.
Allt är inte som det ser ut, speciellt inte ugglorna.
God torsdag.
onsdag 19 december 2012
Om att skriva...
Varje morgon är ett oskrivet blad.
Varje oskrivet blad är en utmaning.
När jag öppnar bloggen så vet jag sällan vad jag skall skriva om just denna dag. Ibland har jag en idé, något jag hört eller sätt som är värt att omnämnas. Men ofta är det bara tomt och jag låter fingrarna löpa över tangentbordet och ser vad det blir.
Idag är definitivt en sådan dag. Jag har ju lovat att vara positiv fram till undergången. Bara en sådan sak. Det är väl kanske inte riktigt min grej att vara sådär oerhört positiv. Jag ser mig själv snarare som en realist. Glaset är både halvfullt och halvtomt, men det är absolut mindre i det än det var för en stund sedan.
Det blir bättre sen...
Men när detta sen infaller är det aldrig någon som kan berätta. Det är klart att det blir bättre någon gång om det är dåligt just för tillfället, men rent generellt så är det väl ungefär samma lika hela tiden.
Så den där ohejdade optimismen är svår för mig. Men jag skall i varje fall försöka att inte vara mer nattsvart än vanligt och det får väl räknas som positivism när det gäller en Buttersmurf som mig.
Det är kravaller i Göteborg igen. Tydligen har någon eller några börjat hänga ut varandra på Instragram och kalla varandra orrar. Det är klart, att bli liknad vid en fågel kan ju aldrig vara roligt. Men tydligen är det värre än så. En omskrivning för slampa eller något ännu värre.
Själv tycker jag att det börjar gå för långt. Vad har man för intresse av att hålla på sådär ? Hänga ut varandra och förtala varandra. Bara för att man kan?
Men det är väl just på grund av det som man gör det. Mobbing och förtal har alltid funnits. Förr var det kanske en lapp uppsatt på en anslagstavla i skolan, nu är det Facebook och Instragram.
Varför måste människor vara så elaka? Eller är det signifikativt för ungdomar att det är ett steg i deras mognad att prova hur elaka de egentligen kan vara utan att det går för långt.
Nu går det tydligen till handgripligheter och upplopp. Skolan där det hela började håller stängt för att skydda eleverna. Nej, om detta tycker jag INTE. Men det är ju ganska positivt att jag har en snäll inställning och inte tycker om upplopp. Det måste man säga ändå.
Själv skulle jag kanske inte bli sådär väldigt upprörd om jag blev kallad slump (manlig slampa)
Å andra sidan så har jag svårt att tro att någon skulle få för sig att kalla mig det. I varje fall hoppas jag det. Och om det skulle hända är frågan om jag inte skulle bli lite smickrad att någon verkligen kunde tro att jag hade sådana potential :-)
Och med detta får fingrarna ha jobbat färdigt. Tankarna får stilla sig för den här gången. I varje fall skall jag inte besvära er med mer tankar just nu.
God onsdag.
Varje oskrivet blad är en utmaning.
När jag öppnar bloggen så vet jag sällan vad jag skall skriva om just denna dag. Ibland har jag en idé, något jag hört eller sätt som är värt att omnämnas. Men ofta är det bara tomt och jag låter fingrarna löpa över tangentbordet och ser vad det blir.
Idag är definitivt en sådan dag. Jag har ju lovat att vara positiv fram till undergången. Bara en sådan sak. Det är väl kanske inte riktigt min grej att vara sådär oerhört positiv. Jag ser mig själv snarare som en realist. Glaset är både halvfullt och halvtomt, men det är absolut mindre i det än det var för en stund sedan.
Det blir bättre sen...
Men när detta sen infaller är det aldrig någon som kan berätta. Det är klart att det blir bättre någon gång om det är dåligt just för tillfället, men rent generellt så är det väl ungefär samma lika hela tiden.
Så den där ohejdade optimismen är svår för mig. Men jag skall i varje fall försöka att inte vara mer nattsvart än vanligt och det får väl räknas som positivism när det gäller en Buttersmurf som mig.
Det är kravaller i Göteborg igen. Tydligen har någon eller några börjat hänga ut varandra på Instragram och kalla varandra orrar. Det är klart, att bli liknad vid en fågel kan ju aldrig vara roligt. Men tydligen är det värre än så. En omskrivning för slampa eller något ännu värre.
Själv tycker jag att det börjar gå för långt. Vad har man för intresse av att hålla på sådär ? Hänga ut varandra och förtala varandra. Bara för att man kan?
Men det är väl just på grund av det som man gör det. Mobbing och förtal har alltid funnits. Förr var det kanske en lapp uppsatt på en anslagstavla i skolan, nu är det Facebook och Instragram.
Varför måste människor vara så elaka? Eller är det signifikativt för ungdomar att det är ett steg i deras mognad att prova hur elaka de egentligen kan vara utan att det går för långt.
Nu går det tydligen till handgripligheter och upplopp. Skolan där det hela började håller stängt för att skydda eleverna. Nej, om detta tycker jag INTE. Men det är ju ganska positivt att jag har en snäll inställning och inte tycker om upplopp. Det måste man säga ändå.
Själv skulle jag kanske inte bli sådär väldigt upprörd om jag blev kallad slump (manlig slampa)
Å andra sidan så har jag svårt att tro att någon skulle få för sig att kalla mig det. I varje fall hoppas jag det. Och om det skulle hända är frågan om jag inte skulle bli lite smickrad att någon verkligen kunde tro att jag hade sådana potential :-)
Och med detta får fingrarna ha jobbat färdigt. Tankarna får stilla sig för den här gången. I varje fall skall jag inte besvära er med mer tankar just nu.
God onsdag.
tisdag 18 december 2012
Undergång.
Glömde visst att ta upp det där om att jorden skall gå under på fredag också. Det är väl typiskt att det skall hända just en fredag och precis innan jul.
Kanske är det därför jag inte vet vad jag önskar mig i julklapp. Det spelar liksom ingen roll vad jag önskar mig jag kommer aldrig få julklapparna ändå och vad jag köper är också oväsentligt. För de köpta klapparna kommer aldrig att överlämnas.
Lite läskigt att tänkta så.
Vi får verkligen hoppas att det inte blir så illa. För visst vore det typiskt. Jag har ju så mycket kvar att göra i mitt liv. I varje fall inbillar jag mig det, även om jag misstänker att jag, oavsett om jorden går under eller inte, att jag inte kommer göra så mycket mer viktigt i mitt liv utan det mesta är nog gjort och nu kommer allt bara att rulla vidare.
Eller ta slut.
På fredag vet vi. Jag vet dock inte när, det kanske inte blir förrän på lördag med tanke på tidszoner och sådant. Nåja, fram till dess kan vi väl passa på att ha lite kul här på bloggen och kommentera mycket och försöka njuta av vår sista tid tillsammans.
Jag lovar att bara skriva roliga och positiva saker fram till lördag.
Men om det visar sig att jag vaknar upp på söndag och måste griljera skinka och steka köttbullar så lovar jag inte att allt blir lika positivt framöver. Bara så ni vet.
Det här hade jag förstås inte heller tid att skriva, men man måste ju prioritera nu när man inte vet hur många fler inlägg man får chansen att prestera i detta livet.
God tisdag.
Kanske är det därför jag inte vet vad jag önskar mig i julklapp. Det spelar liksom ingen roll vad jag önskar mig jag kommer aldrig få julklapparna ändå och vad jag köper är också oväsentligt. För de köpta klapparna kommer aldrig att överlämnas.
Lite läskigt att tänkta så.
Vi får verkligen hoppas att det inte blir så illa. För visst vore det typiskt. Jag har ju så mycket kvar att göra i mitt liv. I varje fall inbillar jag mig det, även om jag misstänker att jag, oavsett om jorden går under eller inte, att jag inte kommer göra så mycket mer viktigt i mitt liv utan det mesta är nog gjort och nu kommer allt bara att rulla vidare.
Eller ta slut.
På fredag vet vi. Jag vet dock inte när, det kanske inte blir förrän på lördag med tanke på tidszoner och sådant. Nåja, fram till dess kan vi väl passa på att ha lite kul här på bloggen och kommentera mycket och försöka njuta av vår sista tid tillsammans.
Jag lovar att bara skriva roliga och positiva saker fram till lördag.
Men om det visar sig att jag vaknar upp på söndag och måste griljera skinka och steka köttbullar så lovar jag inte att allt blir lika positivt framöver. Bara så ni vet.
Det här hade jag förstås inte heller tid att skriva, men man måste ju prioritera nu när man inte vet hur många fler inlägg man får chansen att prestera i detta livet.
God tisdag.
Jag gillar kort-kort.
Därför blir dagens inlägg just ett sådant. Kort, eller kort-kort. Dubbelkort. Jag har egentligen inte tid att göra det här alls idag, men eftersom jag vet att ni där ute bara kommer sitta och vänta och svettas annars. Lida och fundera. Var är han egentligen ? Vad har hänt ?
Det är som så att det är jobb som kommer ivägen och som ni vet så måste jag, i varje fall till dess att jag kan leva på min blogg, jobba och prioritera det.
Det här är bara lite förströelse både för mig och er.
Så är det. men det är tisdag. Det är mindre än en vecka kvar till jul och det har fryst på ute igen så nu är världen full av is.
Visst är det fantastiskt.
God tisdag.
Det är som så att det är jobb som kommer ivägen och som ni vet så måste jag, i varje fall till dess att jag kan leva på min blogg, jobba och prioritera det.
Det här är bara lite förströelse både för mig och er.
Så är det. men det är tisdag. Det är mindre än en vecka kvar till jul och det har fryst på ute igen så nu är världen full av is.
Visst är det fantastiskt.
God tisdag.
måndag 17 december 2012
Nu är det en vecka kvar till jul...
Tiden går verkligen fort nu innan jul. Men det känns ändå som om allt kommer hinnas med i år också. I helgen var vi och skaffade gran (det är inte klokt vad dyrt det är med granar) och en hel del julklappar inköptes också. Visst finns det lite kvar som skall fixas, men det känns ändå som om det kommer att hinnas med.
En vecka kvar alltså. Precis. När jag om en vecka slår upp mina blå är det julafton. Det lär bli en vit jul också. Även om det slaskar och töar rätt bra just nu.
Igår var det julkonsert också. Dottern går ju i musikklass och det var stor julkonsert i Gustav Vasa kyrka. Jag är alltid lite tveksam innan eftersom man hört diverse ungar sjunga på avslutningar. Men det märks verkligen att det går i riktiga sångklasser. För jösses vad det låter bra.
Lite julstämning kanske jag har fått nu. Eller ? Njae. Just då, medan de sjöng kanske.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att vara upprörd.
Varför går man på en julkonsert om man tänker sitta och prata sig igenom hela konserten ? Hur svårt kan det vara att ta hänsyn till folk som verkligen vill lyssna ? Och även om det är barn med så borde man väl kunna få dem att tiga i en dryg timme och om man inte kan det så kan man låta bli att ta med dem tycker jag.
Nej, det är verkligen bedrövligt och något jag stör mig på. Helst vill jag bara vända mig om och ryta: HÅLL KÄFTEN!
Men väluppfostrad som jag är så gör jag inte det. Tyvärr kanske.
Nåja, det är som det är. Nu skall jag låta er få njuta av ett litet smakprov från konserten och hålla tyst under hela tiden. Jag lovar.
Titta på den här: Julkonsert en sång.
God måndag.
En vecka kvar alltså. Precis. När jag om en vecka slår upp mina blå är det julafton. Det lär bli en vit jul också. Även om det slaskar och töar rätt bra just nu.
Igår var det julkonsert också. Dottern går ju i musikklass och det var stor julkonsert i Gustav Vasa kyrka. Jag är alltid lite tveksam innan eftersom man hört diverse ungar sjunga på avslutningar. Men det märks verkligen att det går i riktiga sångklasser. För jösses vad det låter bra.
Lite julstämning kanske jag har fått nu. Eller ? Njae. Just då, medan de sjöng kanske.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att vara upprörd.
Varför går man på en julkonsert om man tänker sitta och prata sig igenom hela konserten ? Hur svårt kan det vara att ta hänsyn till folk som verkligen vill lyssna ? Och även om det är barn med så borde man väl kunna få dem att tiga i en dryg timme och om man inte kan det så kan man låta bli att ta med dem tycker jag.
Nej, det är verkligen bedrövligt och något jag stör mig på. Helst vill jag bara vända mig om och ryta: HÅLL KÄFTEN!
Men väluppfostrad som jag är så gör jag inte det. Tyvärr kanske.
Nåja, det är som det är. Nu skall jag låta er få njuta av ett litet smakprov från konserten och hålla tyst under hela tiden. Jag lovar.
Titta på den här: Julkonsert en sång.
God måndag.
fredag 14 december 2012
Jösses....
Jag vet inte vad jag skall säga.
Nu läser jag att de skall klippa bort saker ur Tomtens verkstad på jul. En svart docka som får en OK stämpel i rumpan samt en gubbe på hjul som tydligen är en stereotyp jude bara för att han har långt skägg.
Det är klart. Det är ju verkligen hemskt att tycka det är okej med svarta dockor och judar som rullar. För det kan väl aldrig vara så att det svenska världssamvetet har tagit över igen och tänkt totalt fel ännu en gång.
Tydligen skall de klippa bort en blond docka också för det är missvisande om blondiner.
Varför skall inte dockor kunna vara både svarta och vita och få synas på TV
Varför skall en tecknad gubbe inte kunna rulla på hjul, oavsett om han kristen, jude eller muslim. Eller gå, eller hoppa ? Eller cykla för den delen.
Nej, jag blir bara så trött så jag inte vet vad jag skall säga längre.
Nu läser jag att de skall klippa bort saker ur Tomtens verkstad på jul. En svart docka som får en OK stämpel i rumpan samt en gubbe på hjul som tydligen är en stereotyp jude bara för att han har långt skägg.
Det är klart. Det är ju verkligen hemskt att tycka det är okej med svarta dockor och judar som rullar. För det kan väl aldrig vara så att det svenska världssamvetet har tagit över igen och tänkt totalt fel ännu en gång.
Tydligen skall de klippa bort en blond docka också för det är missvisande om blondiner.
Varför skall inte dockor kunna vara både svarta och vita och få synas på TV
Varför skall en tecknad gubbe inte kunna rulla på hjul, oavsett om han kristen, jude eller muslim. Eller gå, eller hoppa ? Eller cykla för den delen.
Nej, jag blir bara så trött så jag inte vet vad jag skall säga längre.
Över och förbi.
Kan vi konstatera att lucia är för den här gången. Det kommer inte bli en lucia att minnas direkt. Det enda som liknade lucia lite var vårt improviserade luciatåg hos svärfar igår. Men låt mig säga såhär. Skönsång - NEJ, goda lussekatter - NEJ, mycket spill på julduken - JA.
Så det kommer absolut inte gå till historien som en av de mest minnesvärda luciorna. Men nu är det gjort i varje fall och jag fick väl i mig en och annan lussekatt.
Nu tar vi nya, stora steg fram emot julen. Det hela börjar med julfest med jobbet ikväll. Eller om det är julfest vet jag inte riktigt men det är en fest i jultid. Det skall dessutom vara tema - afterski. Jaha, jag slutade åka skidor för 20 årsedan så för mig spelar det ingen roll hur jag kommer, det är garanterat ändå afterski för mig. Så ser jag det och att spöka ut mig i långkalsonger och skidglasögon vore mig totalt främmande. Det finns gränser för er käre bloggare och utklädnad för fest är en av dem.
Sedan är det då helg och jag tror denna helg måste ägnas dels åt att skaffa gran och dels åt att handla julklappar. Sedan har vi julkonsert på söndag kväll och då hoppas jag att det kommer lite "feeling"
Det är ett himla skrivande om jul nu för tiden. Kanske är det för att det är så nära. Kanske är det för att bönderna är borta och försvunna. Kanske är det min politiska korrekthet som hindrar mig från att skriva om annat. Kanske är det bara ett sätt att inte skriva om hemliga drömmar och små gömda småbåtshamnar. Vad vet jag.
Jag kan konstatera att det är fredag. Fredag är en bra dag. Dels är det sista dagen innan helgen (som i och för sig blir en väldigt sysselsatt sådan) men det är också en fantastisk trafikdag. Det här var egentligen första dagen som det flöt riktigt bra sedan det stora snöovädret förra onsdagen. Och då snöade det ändå ganska ymnigt bitvis. Men av någon anledning verkar det inte spela någon roll när det är fredag.
Jag har funderat på varför. Rent principiellt så jobbar ju folk mån-fre. Det borde alltså innebära att trafiken är ungefär likvärdig samtliga dagar i veckan. Men icke. Måndagar är katastrof, tisdagar ofta ännu värre. Sedan mattas det av för att på fredag knappt vara någon trafik alls. För de som bor i småstäder och på orter där det inte är så mycket bilar skulle antagligen fredagarna ändå framstå som kaos, men jämfört med de andra dagarna så är det ingenting.
Hur kommer det sig ? Är många lediga fredagar ? Är det många som åker buss istället för att kunna ta sig ut efter jobbet och rulla hatt ? Eller vad är det egentligen ?
Jag har inget svar till er. Jag kan bara konstatera att det är som det är.
Lite väder också. I helgen skall det bli ymniga snöfall och temperaturen skall stiga upp emot 0 eller till och med någon plusgrad. Är det inte fantastiskt med vinter ? Det finns inte plats för mer snö nu. Det räcker. Jag vill inte. När den dessutom blir blöt, tung och kleggig så blir det ännu värre. Nej, nu röstar jag för att vi avslutar den här vintern och övergår direkt till vår, utan att passera GÅ.
Bara för att det är fredag måste jag också kommentera en artikel i tidningen på nätet.
15 årig flicka hotad av sin bror. Det är som ett fängelse att vara kurd, säger hon.
Broderna är väl också kurd ? Och om det nu är så illa, så varför skall skall vi tycka synd om dem att de inte har ett eget land. Beter de sig så illa mot varandra, hur skall de då inte vara mot andra människor?
Antagligen är den som vanligt EN skitstövel som får representera en hel folkgrupp, men om nu tidningarna är så fina och kämpar för att motverka rasism, hur kan de då använda den rubriksättningen och de argumenten i sin artikel. Det är ju inte direkt smickrande.
Tänk, tänk, tänk.
Och med det önskar jag er en god fredag och helg, om jag nu inte kommer tillbaka lite senare. Allt beror på inspiration och yttrandebehov.
Så det kommer absolut inte gå till historien som en av de mest minnesvärda luciorna. Men nu är det gjort i varje fall och jag fick väl i mig en och annan lussekatt.
Nu tar vi nya, stora steg fram emot julen. Det hela börjar med julfest med jobbet ikväll. Eller om det är julfest vet jag inte riktigt men det är en fest i jultid. Det skall dessutom vara tema - afterski. Jaha, jag slutade åka skidor för 20 årsedan så för mig spelar det ingen roll hur jag kommer, det är garanterat ändå afterski för mig. Så ser jag det och att spöka ut mig i långkalsonger och skidglasögon vore mig totalt främmande. Det finns gränser för er käre bloggare och utklädnad för fest är en av dem.
Sedan är det då helg och jag tror denna helg måste ägnas dels åt att skaffa gran och dels åt att handla julklappar. Sedan har vi julkonsert på söndag kväll och då hoppas jag att det kommer lite "feeling"
Det är ett himla skrivande om jul nu för tiden. Kanske är det för att det är så nära. Kanske är det för att bönderna är borta och försvunna. Kanske är det min politiska korrekthet som hindrar mig från att skriva om annat. Kanske är det bara ett sätt att inte skriva om hemliga drömmar och små gömda småbåtshamnar. Vad vet jag.
Jag kan konstatera att det är fredag. Fredag är en bra dag. Dels är det sista dagen innan helgen (som i och för sig blir en väldigt sysselsatt sådan) men det är också en fantastisk trafikdag. Det här var egentligen första dagen som det flöt riktigt bra sedan det stora snöovädret förra onsdagen. Och då snöade det ändå ganska ymnigt bitvis. Men av någon anledning verkar det inte spela någon roll när det är fredag.
Jag har funderat på varför. Rent principiellt så jobbar ju folk mån-fre. Det borde alltså innebära att trafiken är ungefär likvärdig samtliga dagar i veckan. Men icke. Måndagar är katastrof, tisdagar ofta ännu värre. Sedan mattas det av för att på fredag knappt vara någon trafik alls. För de som bor i småstäder och på orter där det inte är så mycket bilar skulle antagligen fredagarna ändå framstå som kaos, men jämfört med de andra dagarna så är det ingenting.
Hur kommer det sig ? Är många lediga fredagar ? Är det många som åker buss istället för att kunna ta sig ut efter jobbet och rulla hatt ? Eller vad är det egentligen ?
Jag har inget svar till er. Jag kan bara konstatera att det är som det är.
Lite väder också. I helgen skall det bli ymniga snöfall och temperaturen skall stiga upp emot 0 eller till och med någon plusgrad. Är det inte fantastiskt med vinter ? Det finns inte plats för mer snö nu. Det räcker. Jag vill inte. När den dessutom blir blöt, tung och kleggig så blir det ännu värre. Nej, nu röstar jag för att vi avslutar den här vintern och övergår direkt till vår, utan att passera GÅ.
Bara för att det är fredag måste jag också kommentera en artikel i tidningen på nätet.
15 årig flicka hotad av sin bror. Det är som ett fängelse att vara kurd, säger hon.
Broderna är väl också kurd ? Och om det nu är så illa, så varför skall skall vi tycka synd om dem att de inte har ett eget land. Beter de sig så illa mot varandra, hur skall de då inte vara mot andra människor?
Antagligen är den som vanligt EN skitstövel som får representera en hel folkgrupp, men om nu tidningarna är så fina och kämpar för att motverka rasism, hur kan de då använda den rubriksättningen och de argumenten i sin artikel. Det är ju inte direkt smickrande.
Tänk, tänk, tänk.
Och med det önskar jag er en god fredag och helg, om jag nu inte kommer tillbaka lite senare. Allt beror på inspiration och yttrandebehov.
torsdag 13 december 2012
Mer Bonde.
Så läser jag i bladet:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/bondesokerfru/article15924235.ab
Nu skall det tjuras för att han förlorade massa pengar utan att hitta en fru.
Om han nu visste att det skulle bli kostsamt om det inte gick att flytta inspelningen till rätt period så borde han väl valt att hoppa av redan då ?
Eller hade det varit värt över 100kkr att hitta en fru ?
Kan det vara så att det bara är ett sätt att försöka dra in lite extra till gården ?
Mina spekulationer haglar, men vad som är sanning lär vi aldrig få veta.
Jag läser också om kamelbonden som jag spekulerade om i mitt förra inlägg:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article15922899.ab
Det visar sig alltså att mina teorier om att det inte skulle bli så mycket med kvinnan med de glittrande ögonen stämde. Jag är riktigt bra på det här med spekulationer nu ju.
Nu är det över, men det skrivs ändå en massa. Men jag får ändå säga att det mest intressanta och trevliga som skrivits om Bonde söker fru faktiskt ändå varit här i min blogg. Om jag nu får vara lite självgod och eftersom det är min blogg så får jag det.
Nu tror jag att jag skall släppa bönderna på riktigt ett tag och faktiskt låta dem leva sina egna liv. Jag kan inte göra mer för dem nu, utan nu har de vuxit ur boet och får klara sig själva :-)
Men visst är det som med alla avsked lite tragiskt. Men oroa er inte. Jag skall nog hitta något annat favoritämne att ge mig på.
God torsdag.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/bondesokerfru/article15924235.ab
Nu skall det tjuras för att han förlorade massa pengar utan att hitta en fru.
Om han nu visste att det skulle bli kostsamt om det inte gick att flytta inspelningen till rätt period så borde han väl valt att hoppa av redan då ?
Eller hade det varit värt över 100kkr att hitta en fru ?
Kan det vara så att det bara är ett sätt att försöka dra in lite extra till gården ?
Mina spekulationer haglar, men vad som är sanning lär vi aldrig få veta.
Jag läser också om kamelbonden som jag spekulerade om i mitt förra inlägg:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article15922899.ab
Det visar sig alltså att mina teorier om att det inte skulle bli så mycket med kvinnan med de glittrande ögonen stämde. Jag är riktigt bra på det här med spekulationer nu ju.
Nu är det över, men det skrivs ändå en massa. Men jag får ändå säga att det mest intressanta och trevliga som skrivits om Bonde söker fru faktiskt ändå varit här i min blogg. Om jag nu får vara lite självgod och eftersom det är min blogg så får jag det.
Nu tror jag att jag skall släppa bönderna på riktigt ett tag och faktiskt låta dem leva sina egna liv. Jag kan inte göra mer för dem nu, utan nu har de vuxit ur boet och får klara sig själva :-)
Men visst är det som med alla avsked lite tragiskt. Men oroa er inte. Jag skall nog hitta något annat favoritämne att ge mig på.
God torsdag.
Lucia och bönderna.
Så är det lucia igen. Jag tyckte nyss det var midsommar och jag dansade kring stången. Eller i ärlighetens namn dansade jag inte ett endaste dugg, men jag stod vid stången med dragspelet på magen och spelade små grodorna och björnen sover.
Nu är det lucia och frånsett den sista veckan som på grund av kyla och snö gått erbarmligt långsamt så har tiden verkligen runnit iväg.
Nu är det 11 dagar kvar till jul och jag måste handla julklappar. Jag har väl några få klara, men det återstår en hel del och så skall det stekas köttbullar, göras skinka, baka pepparkakshus. Ja, det är helt enkelt en massa saker kvar att klara av och det blir ju jul varken det är klart eller inte så det är väl bara att sätta igång. Just det. Julgodis kanske jag skall fixa lite också. Det är tur att jag inte ger mig på att göra egna sillinläggningar och göra egen snaps för det hade det varit riktigt körigt nu.
Jul ja. Jul är inte vad det har varit längre. Jag vet inte om det är roligast med jul när man är barn, eller om jag bara inte riktigt kommer i julstämning nu för tiden. Men jag har svårt att få den där riktiga julkänslan. Inte ens på julafton kommer det riktigt. Men jag ger inte upp och hoppas att få hitta tillbaka dit.
Och nu till något helt annat.
Igår var det så dags för uppföljningen av "Bonde söker fru". Jag kunde inte ha haft mer rätt i mina funderingar. Men för att påminna er och verkligen berätta vad som hänt så ger jag er här en liten återblick och framåtblick om våra kära bönder.
Sörpelbonden och MonaLisa.
Kärleken har bestått. Det som växte fram under sommaren är nu ännu mer på riktigt och MonaLisa håller på att packa sina saker för att flytta till sörpelbonden, som i sin tur är i full gång med att bygga extra boxar i stallet för tydligen skall hon flytta med sig hästar också.
Det här är mina absoluta favoriter. Jag må ha raljerat över sörplandet och att hon verkligen ser ut som en dålig kopia av MonaLisa målningen. Men båda två verkar vara riktigt sympatiska och genomtrevliga människor och är det några jag verkligen vill det skall fortsätta fungera för så är det dessa. Jag förutspådde tidigare att de skulle bli lyckliga och jag verkar ha haft rätt.
Tysta bonden och kaninkokerskan.
Även här verkar kärleken ha bestått. Problemet är långa avstånd, barn hos båda och att de inte kan flytta eller träffas hur som helst. De verkar dock fortfarande kära och som jag tidigare skrivit så verkar hon ha bestämt sig redan från början om att hon skall bli kär. För honom har det växt fram och det verkar ju som om de är lyckliga. Jag ger det ett år. Har hon inte fått tummen ur och flyttat dit då kommer det inte fungera. Distansförhållanden och att längta kan fungera en stund, men förr eller senare tröttnar någon av parterna. Han påpekar hela tiden också att barnen måste få bestämma. Det är jättebra att man tar hänsyn till barnen, men att låta dem bestämma om ens egen kärlek tror jag inte på.Där vet man bara bäst själv och barn anpassar sig lättare än man tror. Men ett år som sagt, annars börjar hon nog koka kaniner på riktigt.
Kamelbonden och kvinnan med glittrande ögon.
Här var jag tveksam, men hoppades. När jag såg dem nu tycker jag lite av glittret har dämpats. De träffas fortfarande och han vill inte kalla sig singel. De skyndar långsamt säger de. Jag vet inte. Kärlek är av den sorten att vill man inte mer än skynda långsamt så är det antagligen något som fattas och då är jag tveksam till hur det kommer bli i längden. Jag vet inte om kamelbonden riktigt bestämt sig, det känns som om det är han som är mest tveksam. Jag håller förstås tummarna, men jag tror inte riktigt på att det här kommer bli så mycket mer än en kanske stark vänskap och tillfälligt förhållande. Men jag kan ha fel. Men det är min känsla.
Casanovabonden och den falska skånskan.
Här är det över. Det har runnit ut i sanden och det hela skylls på för mycket jobb och att de inte hunnit jobba på det hela. Bullshit säger jag. Kan han inte erkänna att han valde fel. Han vågar fortfarande inte heller riktigt erkänna detta, eller ta kontakt med den försmådda kvinnan igen. Jag är övertygad om att det skulle varit ett betydligt bättre val. Men nu har han valt och mamma sade ju faktiskt att det inte skulle fungera med någon som bodde långt bort. Så då gör han som mamma säger och går där ensam på gården istället.
Jag säger bara: Vad var det jag sade. Han behöver helt klart bryta sig loss, våga känna efter och gå på sina känslor. Då kommer han säkert hitta någon. Oavsett om det är den försmådda kvinnan eller någon annan. Han är ju ung och jag kan tänka mig att många kvinnor skulle se honom som attraktiv. Kunde han bara sluta prata skånska också så.
Sådär. Det var årets bonde söker fru och nu kommer ni inte få några mer analyser av 2012 version. Men igår gjordes en liten blänkare på TV4. Strax efter jul kommer de sända ett "så gick det sedan" program från alla sju säsonger av bonde söker fru. Så då kommer jag bänka mig och risken är ganska uppenbar att ni återigen kommer få en analys, även om den säkert blir mindre djuplodande då jag inte har dessa gamla bönder i lika färskt minne.
Och med detta önskar jag er en god lucia och hoppas ni alla får en underbar dag. De som faktiskt har orkat läsa såhär långt och orkat med mitt svammel förtjänar verkligen en underbar dag.
God Luciatorsdag.
Nu är det lucia och frånsett den sista veckan som på grund av kyla och snö gått erbarmligt långsamt så har tiden verkligen runnit iväg.
Nu är det 11 dagar kvar till jul och jag måste handla julklappar. Jag har väl några få klara, men det återstår en hel del och så skall det stekas köttbullar, göras skinka, baka pepparkakshus. Ja, det är helt enkelt en massa saker kvar att klara av och det blir ju jul varken det är klart eller inte så det är väl bara att sätta igång. Just det. Julgodis kanske jag skall fixa lite också. Det är tur att jag inte ger mig på att göra egna sillinläggningar och göra egen snaps för det hade det varit riktigt körigt nu.
Jul ja. Jul är inte vad det har varit längre. Jag vet inte om det är roligast med jul när man är barn, eller om jag bara inte riktigt kommer i julstämning nu för tiden. Men jag har svårt att få den där riktiga julkänslan. Inte ens på julafton kommer det riktigt. Men jag ger inte upp och hoppas att få hitta tillbaka dit.
Och nu till något helt annat.
Igår var det så dags för uppföljningen av "Bonde söker fru". Jag kunde inte ha haft mer rätt i mina funderingar. Men för att påminna er och verkligen berätta vad som hänt så ger jag er här en liten återblick och framåtblick om våra kära bönder.
Sörpelbonden och MonaLisa.
Kärleken har bestått. Det som växte fram under sommaren är nu ännu mer på riktigt och MonaLisa håller på att packa sina saker för att flytta till sörpelbonden, som i sin tur är i full gång med att bygga extra boxar i stallet för tydligen skall hon flytta med sig hästar också.
Det här är mina absoluta favoriter. Jag må ha raljerat över sörplandet och att hon verkligen ser ut som en dålig kopia av MonaLisa målningen. Men båda två verkar vara riktigt sympatiska och genomtrevliga människor och är det några jag verkligen vill det skall fortsätta fungera för så är det dessa. Jag förutspådde tidigare att de skulle bli lyckliga och jag verkar ha haft rätt.
Tysta bonden och kaninkokerskan.
Även här verkar kärleken ha bestått. Problemet är långa avstånd, barn hos båda och att de inte kan flytta eller träffas hur som helst. De verkar dock fortfarande kära och som jag tidigare skrivit så verkar hon ha bestämt sig redan från början om att hon skall bli kär. För honom har det växt fram och det verkar ju som om de är lyckliga. Jag ger det ett år. Har hon inte fått tummen ur och flyttat dit då kommer det inte fungera. Distansförhållanden och att längta kan fungera en stund, men förr eller senare tröttnar någon av parterna. Han påpekar hela tiden också att barnen måste få bestämma. Det är jättebra att man tar hänsyn till barnen, men att låta dem bestämma om ens egen kärlek tror jag inte på.Där vet man bara bäst själv och barn anpassar sig lättare än man tror. Men ett år som sagt, annars börjar hon nog koka kaniner på riktigt.
Kamelbonden och kvinnan med glittrande ögon.
Här var jag tveksam, men hoppades. När jag såg dem nu tycker jag lite av glittret har dämpats. De träffas fortfarande och han vill inte kalla sig singel. De skyndar långsamt säger de. Jag vet inte. Kärlek är av den sorten att vill man inte mer än skynda långsamt så är det antagligen något som fattas och då är jag tveksam till hur det kommer bli i längden. Jag vet inte om kamelbonden riktigt bestämt sig, det känns som om det är han som är mest tveksam. Jag håller förstås tummarna, men jag tror inte riktigt på att det här kommer bli så mycket mer än en kanske stark vänskap och tillfälligt förhållande. Men jag kan ha fel. Men det är min känsla.
Casanovabonden och den falska skånskan.
Här är det över. Det har runnit ut i sanden och det hela skylls på för mycket jobb och att de inte hunnit jobba på det hela. Bullshit säger jag. Kan han inte erkänna att han valde fel. Han vågar fortfarande inte heller riktigt erkänna detta, eller ta kontakt med den försmådda kvinnan igen. Jag är övertygad om att det skulle varit ett betydligt bättre val. Men nu har han valt och mamma sade ju faktiskt att det inte skulle fungera med någon som bodde långt bort. Så då gör han som mamma säger och går där ensam på gården istället.
Jag säger bara: Vad var det jag sade. Han behöver helt klart bryta sig loss, våga känna efter och gå på sina känslor. Då kommer han säkert hitta någon. Oavsett om det är den försmådda kvinnan eller någon annan. Han är ju ung och jag kan tänka mig att många kvinnor skulle se honom som attraktiv. Kunde han bara sluta prata skånska också så.
Sådär. Det var årets bonde söker fru och nu kommer ni inte få några mer analyser av 2012 version. Men igår gjordes en liten blänkare på TV4. Strax efter jul kommer de sända ett "så gick det sedan" program från alla sju säsonger av bonde söker fru. Så då kommer jag bänka mig och risken är ganska uppenbar att ni återigen kommer få en analys, även om den säkert blir mindre djuplodande då jag inte har dessa gamla bönder i lika färskt minne.
Och med detta önskar jag er en god lucia och hoppas ni alla får en underbar dag. De som faktiskt har orkat läsa såhär långt och orkat med mitt svammel förtjänar verkligen en underbar dag.
God Luciatorsdag.
onsdag 12 december 2012
Anropar försvunnen katastrof.
Nej. Jorden gick inte under klockan 12.12 den 12/12/12.
Hade den gjort det hade jag inte skrivit detta och inte suttit här. Det är klart att det är inte helt säkert ännu då jag inte vet vilken tidszon som förväntas vara den gällande när vi pratar jordens undergång.
Nåväl. Nu kan jag andas ut i 9 dagar till. Den 21a december är det tydligen dags igen. I varje fall om de gamla indianerna får bestämma. Så i 9 dagar skall jag passa på att leva livet, bete mig illa mot alla som förtjänar det och pussa på alla som förtjänar det.
Nej, det skall jag inte. För tänk om jorden inte skulle gå under. Då står jag där och kan antagligen vänta mig att bara min värld går under när jag blir slagen med stekpannan i huvudet :-)
Ponera nu, mot alla odds att vi överlever även den 21a december. Då kan vi vänta till 2036 enligt skvallertidningen på nätet. Då finns tydligen en risk som är ungefär lika stor som att vinna på Lotto, att vi träffas av ett stort klot från rymden. Någonstans vinner ju någon på Lotto varje dag, så jag ser risken som ganska stor att vi faktiskt blir träffade då.
Men det är så avlägset, så jag tänker inte börja leva ut alla lustar bara för att. Utan jag fortsätter vara den skötsamme, timide och oskuldsfulle bloggaren ett tag till.
God onsdag.
Hade den gjort det hade jag inte skrivit detta och inte suttit här. Det är klart att det är inte helt säkert ännu då jag inte vet vilken tidszon som förväntas vara den gällande när vi pratar jordens undergång.
Nåväl. Nu kan jag andas ut i 9 dagar till. Den 21a december är det tydligen dags igen. I varje fall om de gamla indianerna får bestämma. Så i 9 dagar skall jag passa på att leva livet, bete mig illa mot alla som förtjänar det och pussa på alla som förtjänar det.
Nej, det skall jag inte. För tänk om jorden inte skulle gå under. Då står jag där och kan antagligen vänta mig att bara min värld går under när jag blir slagen med stekpannan i huvudet :-)
Ponera nu, mot alla odds att vi överlever även den 21a december. Då kan vi vänta till 2036 enligt skvallertidningen på nätet. Då finns tydligen en risk som är ungefär lika stor som att vinna på Lotto, att vi träffas av ett stort klot från rymden. Någonstans vinner ju någon på Lotto varje dag, så jag ser risken som ganska stor att vi faktiskt blir träffade då.
Men det är så avlägset, så jag tänker inte börja leva ut alla lustar bara för att. Utan jag fortsätter vara den skötsamme, timide och oskuldsfulle bloggaren ett tag till.
God onsdag.
Magiska datum och ordspråk.
Så var det dags igen.
Idag är det 12/12/12 och vad som händer klockan 12.12 i eftermiddag kan man bara gissa sig till. Det sägs att det är extra många bröllop en sådan här dag, men jag kommer inte att gifta mig idag, det kan jag lova.
Annars är det lite kul för nu är det sista gången på väldigt länge det är just ett sådant här datum. Nästa gång borde ju inte vara förrän 2101/01/01. Så jag lär aldrig mer få uppleva detta. Om ingen kommer på ett sätt att frysa ned mig levande och tina upp mig igen om nästan 90 år. Men jag skulle nog ändå ställa mig lite tveksam till ett sådant förfarande. Jag som, redan nu, har svårt att hitta nya människor att umgås med. Hur skulle det då gå när man missat nästan hundra år, inte känner en kotte och antagligen skulle vara hopplöst ute när det gällde alla samtalsämnen man skulle kunna tänka sig.
Nej, jag får helt enkelt försöka göra något speciellt av den här dagen istället. Riktigt vad jag skall hitta på har jag inte bestämt än, men jag har en plan.
Jag säger inget, men kan avslöja att den innehåller en bit hemgjord pizza och en microvågsugn.
Igår reflekterade jag helt plötsligt över talesättet hjärtat i halsgropen. Det är ju bara ett av många bra talesätt och liknelser. Och det är konstigt, men när man råkar ut för det där så känns det verkligen som om hjärtat flyger upp i halsgropen, så det är väl egentligen ett ganska bra talesätt.
Sedan finns det ju sådana som känns mindre lyckade.
Tummen mitt i handen till exempel. Inte ens när jag känner mig totalt ohändig så känns det som om tummen sitter mitt i handen. Jag är bara klantig, ofokuserad och har ingen kunskap om hur jag skall lösa något praktiskt problem. Ofta kan jag googla mig till ett förslag på hur jag skall göra, men inte ens då blir det toppen. Men det beror nog mest på att jag inte är så intresserad och tycker saker skall gå snabbt.
Ett annat talesätt: Kär som en klockarekatt. Det begriper jag inte. Jag förstår vad kär är. Däremot vet jag inte vad en klockarekatt är för någon och om de skulle vara extra kära. Nej, det känns inte så något bra talesätt alls.
Tiden läker alla sår är ett annat talesätt jag inte ger mycket för. Visst, fysiska sår läker säkert. Men jag är övertygad om att inte alla mentala sår läker någonsin. Ens personlighet och själ blir aldrig detsamma efter ett djupt sår och att då påstå att det skall gå över är en ren förolämpning. Det kan säkert mildras och vara en ganska obetydlig del av ens liv. Men det finns alltid är på något sätt och är faktiskt det som gjort människan till det den är idag.
Sedan kan vi ju ta ett av de uppenbara. Alla sätt är bra utan de dåliga. Ja, det är klart. Löser man ett problem så är det ju bra. Gör man det på ett dåligt sätt är det inte bra. Alltså är det självklart men ändå så lätt att slänga sig med.
Det är väl lite det som är grejen med talesätt och ordspråk. Man tänker inte på dem utan slänger sig bara med dem som floskler. Det kan vara kul men också väldigt irriterande.
Jag har två stycken som jag tycker allra sämst om och som jag tänkte dela med mig till er av.
- Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Fel, fel, fel. Det finns mycket väder som är dåligt på många sätt. Sedan att man inte blir blöt om man lindar in sig i gladpack är en grej, men vädret är inte bra för det.
- Frukt är också godis.
FEL! Frukt är frukt och godis är godis. Frukt kan vara gott, men det gör det inte till godis. Det där är bara något man säger för att lura stackars barn att äta ett äpple istället för en påse geléråttor. Det kan säkert vara bra för barnen, men att försöka lura i dem att frukten är godis är nästan lika elakt som att lura i dem att glassbilen bara spelar sin melodi när glassen är slut.
Men detta ber jag att få lämna er och som en boomerang kommer jag snart tillbaka.Försök kasta bort mig, du kommer inte att lyckas. Försök glömma mig och snart sitter jag på din axel och viskar i örat på dig.
God onsdag.
Ps.
Ni glömmer väl inte upplösningen och hur gick det sedan episoden av "Bonde söker fru" ikväll. Det blir spännande och imorgon kommer en analys.
Idag är det 12/12/12 och vad som händer klockan 12.12 i eftermiddag kan man bara gissa sig till. Det sägs att det är extra många bröllop en sådan här dag, men jag kommer inte att gifta mig idag, det kan jag lova.
Annars är det lite kul för nu är det sista gången på väldigt länge det är just ett sådant här datum. Nästa gång borde ju inte vara förrän 2101/01/01. Så jag lär aldrig mer få uppleva detta. Om ingen kommer på ett sätt att frysa ned mig levande och tina upp mig igen om nästan 90 år. Men jag skulle nog ändå ställa mig lite tveksam till ett sådant förfarande. Jag som, redan nu, har svårt att hitta nya människor att umgås med. Hur skulle det då gå när man missat nästan hundra år, inte känner en kotte och antagligen skulle vara hopplöst ute när det gällde alla samtalsämnen man skulle kunna tänka sig.
Nej, jag får helt enkelt försöka göra något speciellt av den här dagen istället. Riktigt vad jag skall hitta på har jag inte bestämt än, men jag har en plan.
Jag säger inget, men kan avslöja att den innehåller en bit hemgjord pizza och en microvågsugn.
Igår reflekterade jag helt plötsligt över talesättet hjärtat i halsgropen. Det är ju bara ett av många bra talesätt och liknelser. Och det är konstigt, men när man råkar ut för det där så känns det verkligen som om hjärtat flyger upp i halsgropen, så det är väl egentligen ett ganska bra talesätt.
Sedan finns det ju sådana som känns mindre lyckade.
Tummen mitt i handen till exempel. Inte ens när jag känner mig totalt ohändig så känns det som om tummen sitter mitt i handen. Jag är bara klantig, ofokuserad och har ingen kunskap om hur jag skall lösa något praktiskt problem. Ofta kan jag googla mig till ett förslag på hur jag skall göra, men inte ens då blir det toppen. Men det beror nog mest på att jag inte är så intresserad och tycker saker skall gå snabbt.
Ett annat talesätt: Kär som en klockarekatt. Det begriper jag inte. Jag förstår vad kär är. Däremot vet jag inte vad en klockarekatt är för någon och om de skulle vara extra kära. Nej, det känns inte så något bra talesätt alls.
Tiden läker alla sår är ett annat talesätt jag inte ger mycket för. Visst, fysiska sår läker säkert. Men jag är övertygad om att inte alla mentala sår läker någonsin. Ens personlighet och själ blir aldrig detsamma efter ett djupt sår och att då påstå att det skall gå över är en ren förolämpning. Det kan säkert mildras och vara en ganska obetydlig del av ens liv. Men det finns alltid är på något sätt och är faktiskt det som gjort människan till det den är idag.
Sedan kan vi ju ta ett av de uppenbara. Alla sätt är bra utan de dåliga. Ja, det är klart. Löser man ett problem så är det ju bra. Gör man det på ett dåligt sätt är det inte bra. Alltså är det självklart men ändå så lätt att slänga sig med.
Det är väl lite det som är grejen med talesätt och ordspråk. Man tänker inte på dem utan slänger sig bara med dem som floskler. Det kan vara kul men också väldigt irriterande.
Jag har två stycken som jag tycker allra sämst om och som jag tänkte dela med mig till er av.
- Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Fel, fel, fel. Det finns mycket väder som är dåligt på många sätt. Sedan att man inte blir blöt om man lindar in sig i gladpack är en grej, men vädret är inte bra för det.
- Frukt är också godis.
FEL! Frukt är frukt och godis är godis. Frukt kan vara gott, men det gör det inte till godis. Det där är bara något man säger för att lura stackars barn att äta ett äpple istället för en påse geléråttor. Det kan säkert vara bra för barnen, men att försöka lura i dem att frukten är godis är nästan lika elakt som att lura i dem att glassbilen bara spelar sin melodi när glassen är slut.
Men detta ber jag att få lämna er och som en boomerang kommer jag snart tillbaka.Försök kasta bort mig, du kommer inte att lyckas. Försök glömma mig och snart sitter jag på din axel och viskar i örat på dig.
God onsdag.
Ps.
Ni glömmer väl inte upplösningen och hur gick det sedan episoden av "Bonde söker fru" ikväll. Det blir spännande och imorgon kommer en analys.
tisdag 11 december 2012
Dagdrömmar, fantasier och krossade ilussioner.
Det låter ju verkligen som ett muntert ämne jag tänker ta upp idag. Men jag lovar, det är inte så illa som det låter. Eller, det beror ju egentligen på vad man väver in och hur man tolkar saker, men jag börjar med att tala om att andemeningen inte är så hemsk, så slipper jag få höra det sedan.
Nu vet jag inte om detta gäller alla, men jag förutsätter det och kommer att generalisera friskt.
Såhär:
Ibland får man en tanke, en idé och en fundering på ett visst scenario. Någon kanske säger eller antyder något och då börjar hjärnan att spåna.
Om det nu är så som personen säger, så kommer jag hantera det på ett visst sätt och då kommer han/hon att säga såhär. Då kommer jag säga detta som replik och då kommer det hända såhär. Vilket kommer leda till detta och så slutar det hela precis som jag vill.
Javisst, det är bra att i sitt inre åskådliggöra det man vill skall hända, men har ni tänkt på att nästan varje gång man har hela upplägget klart för sig så vänds allt på ända. Man får inte den replik man tänkt sig. Man säger inte precis det man velat och responsen bli inte alls som den blev i tanken.
Detta leder allt som oftast till att vad man hoppats på och förväntat sig blir, om inte tvärtom, så i varje fall totalt annorlunda än man föreställt sig.
Jag lägger dock inga värderingar i detta, för antagligen finns det en mening med att saker blir som de blir och finns det inte det så må det vara så. Det är ju ungefär som att diskutera om det finns en mening med livet i stort. Ibland tror jag det och ibland är jag övertygad om motsatsen.
Nåja. Det konstiga är att jag aldrig lär mig heller. Jag kan bygga upp hela scenarion. Oftast sker det innan jag skall somna och det kan röra sig om så vitt skilda saker som min resväg till jobbet, ett samtal med en kollega, eller något större. Men oavsett så blir det aldrig som jag tänkt mig.
Det är alltid köer, oavsett om jag visualiserat en ren och fin Essingeled.
Jag kanske får ge mig i en diskussion för att någon annan tycker att de vet bättre (Fast de har fel)
Jag vinner inte på Lotto den här veckan heller.
Bara som några exempel. Det kan naturligtvis vara helt andra saker också.
Så för att citera Euskefurat: Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall.
Det ligger lite i detta citat, men envar är sin egen lyckas smed och kanske har jag bara inte lärt mig hur jag skall bete mig för att få det jag vill ännu. Det är lugnt. Jag har inte så mycket annat för mig än att öva :-)
Och med detta så ber jag att få konstatera att man inte sover gott på sju sorters kakor.
God tisdag.
Ps.
För att nämna lite om bönderna också så läste jag i tidningen att det är skilsmässa på gång mellan Slembonden från förra året och hans Göteborgska. Det var väl inte helt oväntat. En slembonde är alltid en slembonde. Oavsett om han får ett betalt bröllop och får dansa i Lets Dance.
Nu vet jag inte om detta gäller alla, men jag förutsätter det och kommer att generalisera friskt.
Såhär:
Ibland får man en tanke, en idé och en fundering på ett visst scenario. Någon kanske säger eller antyder något och då börjar hjärnan att spåna.
Om det nu är så som personen säger, så kommer jag hantera det på ett visst sätt och då kommer han/hon att säga såhär. Då kommer jag säga detta som replik och då kommer det hända såhär. Vilket kommer leda till detta och så slutar det hela precis som jag vill.
Javisst, det är bra att i sitt inre åskådliggöra det man vill skall hända, men har ni tänkt på att nästan varje gång man har hela upplägget klart för sig så vänds allt på ända. Man får inte den replik man tänkt sig. Man säger inte precis det man velat och responsen bli inte alls som den blev i tanken.
Detta leder allt som oftast till att vad man hoppats på och förväntat sig blir, om inte tvärtom, så i varje fall totalt annorlunda än man föreställt sig.
Jag lägger dock inga värderingar i detta, för antagligen finns det en mening med att saker blir som de blir och finns det inte det så må det vara så. Det är ju ungefär som att diskutera om det finns en mening med livet i stort. Ibland tror jag det och ibland är jag övertygad om motsatsen.
Nåja. Det konstiga är att jag aldrig lär mig heller. Jag kan bygga upp hela scenarion. Oftast sker det innan jag skall somna och det kan röra sig om så vitt skilda saker som min resväg till jobbet, ett samtal med en kollega, eller något större. Men oavsett så blir det aldrig som jag tänkt mig.
Det är alltid köer, oavsett om jag visualiserat en ren och fin Essingeled.
Jag kanske får ge mig i en diskussion för att någon annan tycker att de vet bättre (Fast de har fel)
Jag vinner inte på Lotto den här veckan heller.
Bara som några exempel. Det kan naturligtvis vara helt andra saker också.
Så för att citera Euskefurat: Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall.
Det ligger lite i detta citat, men envar är sin egen lyckas smed och kanske har jag bara inte lärt mig hur jag skall bete mig för att få det jag vill ännu. Det är lugnt. Jag har inte så mycket annat för mig än att öva :-)
Och med detta så ber jag att få konstatera att man inte sover gott på sju sorters kakor.
God tisdag.
Ps.
För att nämna lite om bönderna också så läste jag i tidningen att det är skilsmässa på gång mellan Slembonden från förra året och hans Göteborgska. Det var väl inte helt oväntat. En slembonde är alltid en slembonde. Oavsett om han får ett betalt bröllop och får dansa i Lets Dance.
måndag 10 december 2012
Varning.
Jag vet att det är snö ute och att denna vita nedfallande massa har en tendens att ställa till elände i både trafik och på andra sätt. I varje fall när det kommer såhär mycket på en gång.
Jag vet att folk börjar bete sig irrationellt när det kommer mer än 5cm snö på en gång. Men det måste få finnas gränser till hur man beter sig.
De senaste dagarna har jag upptäckt ett helt nytt fenomen. Så fort gångbanorna inte är skottade så börjar folk gå mitt i vägen. Det kan jag förstå, jag har också fått kliva ut i körbanan när det varit helt fullt med snö på trottoaren. Det är inget konstigt med det.
Men jag har senaste dagarna sett mammor komma gående med ett barn i varje hand mitt i vägen. Inte flyttar de sig när det kommer bilar heller utan man får panikbromsa och får då en sur blick för att man kör på vägen.
Nu säger jag inte att de inte får gå på vägen. Men jag tycker att de kunde låta barnen gå intill kanten. Jag tycker de kunde lära barnen att bilar faktiskt är farliga och tunga och inte alltid kan stanna när det är snö och blixthalka. Jag tycker de skulle kunna samarbeta som alla bilister gör i trafiken när det blir extremsituationer.
Jag vill inte påstå att jag är bättre än någon annan. Men måste jag ut och gå i det här vädret och dessutom gå på vägen så går jag väldigt nära kanten och kommer det en bil eller buss försöker jag kliva upp i en snövall för att de skall komma förbi och inte fastna någonstans bara för att jag råkar stå i vägen.
Jag kan stå ut med sura blickar också. Jag kan stå ut med att de tycker jag är en skurk som kör bil på vägen. Men jag skulle inte kunna stå ut med att köra på deras barn för att de låter de gå mitt i en väg. Jag skulle inte vilja glida och känna att nej, det är kört, jag kommer att köra över den där lilla ungen vars mamma har knuffat ut honom mitt i vägbanan.
Det skulle INTE vara okej. Så snälla. Även om det är kaos och mycket snö. Försök hålla er till kanten, så skall jag försöka köra förbi väldigt lugnt och så långt ifrån er som möjligt. Om vi hjälps åt kanske vi slipper kaos och framför allt kanske vi slipper en väldigt otrevlig olycka.
Kram på er.
God måndag.
Jag vet att folk börjar bete sig irrationellt när det kommer mer än 5cm snö på en gång. Men det måste få finnas gränser till hur man beter sig.
De senaste dagarna har jag upptäckt ett helt nytt fenomen. Så fort gångbanorna inte är skottade så börjar folk gå mitt i vägen. Det kan jag förstå, jag har också fått kliva ut i körbanan när det varit helt fullt med snö på trottoaren. Det är inget konstigt med det.
Men jag har senaste dagarna sett mammor komma gående med ett barn i varje hand mitt i vägen. Inte flyttar de sig när det kommer bilar heller utan man får panikbromsa och får då en sur blick för att man kör på vägen.
Nu säger jag inte att de inte får gå på vägen. Men jag tycker att de kunde låta barnen gå intill kanten. Jag tycker de kunde lära barnen att bilar faktiskt är farliga och tunga och inte alltid kan stanna när det är snö och blixthalka. Jag tycker de skulle kunna samarbeta som alla bilister gör i trafiken när det blir extremsituationer.
Jag vill inte påstå att jag är bättre än någon annan. Men måste jag ut och gå i det här vädret och dessutom gå på vägen så går jag väldigt nära kanten och kommer det en bil eller buss försöker jag kliva upp i en snövall för att de skall komma förbi och inte fastna någonstans bara för att jag råkar stå i vägen.
Jag kan stå ut med sura blickar också. Jag kan stå ut med att de tycker jag är en skurk som kör bil på vägen. Men jag skulle inte kunna stå ut med att köra på deras barn för att de låter de gå mitt i en väg. Jag skulle inte vilja glida och känna att nej, det är kört, jag kommer att köra över den där lilla ungen vars mamma har knuffat ut honom mitt i vägbanan.
Det skulle INTE vara okej. Så snälla. Även om det är kaos och mycket snö. Försök hålla er till kanten, så skall jag försöka köra förbi väldigt lugnt och så långt ifrån er som möjligt. Om vi hjälps åt kanske vi slipper kaos och framför allt kanske vi slipper en väldigt otrevlig olycka.
Kram på er.
God måndag.
söndag 9 december 2012
Tre gubbar....
Eller det är väl egentligen inget bestämt antal, men tydligen är pepparkaksgubbar det nya skällsordet och en omskrivning för det nästan lika hemska ordet "neger".
Därför väljer nu skolorna att plocka bort pepparkaksgubbarna ur luciatågen.
Vart är vi på väg ? Skall vi förbjudas att köpa pepparkakor i affären snart också. Skall de döpas om till något mer politiskt korrekt, eller skall vi kanske ändra färg på dem.
Ja, lösningen på all rasism i världen är förstås att förbjuda färgerna brunt, gult, svart och rött. Då har vi kommit långt och kan nästan kalla oss för det finaste landet i världen.
Eller den finaste skolan i varje fall.
För jag tror att allt detta beror på folk som vill så jäkla mycket att de slutar att tänka. Det är helt okej att man vill mycket, men just att sluta tänka är aldrig okej. Jag kan ge mig sjutton på att man snart kommer vilja plocka bort hela luciatraditionen för att det kan likställas vid Ku Klux Klan eller något. Tomten kan vi förbjuda för att han är klädd i rött och alla vet ju att i de gamla vilda västern filmerna så kallades indianerna för rödskinn. Rudolf, den stackars renen är antagligen inte uppfödd på en kravgård och kan därför inte tillåtas finnas med i historien.
För att inte tala om stjärngossarna. Detta låter ju alldeles för likt stjärtgossar som är en nedlåtande omskrivning av bögarna. Som om inte det vore ett fult ord.
Nej, nu förbjuder vi allting som har med jul, påsk, midsommar och kanske till och med halloween att göra och så har vi det riktigt, riktigt tråkigt hela året runt.
Det blir väl bra?
God söndag.
Därför väljer nu skolorna att plocka bort pepparkaksgubbarna ur luciatågen.
Vart är vi på väg ? Skall vi förbjudas att köpa pepparkakor i affären snart också. Skall de döpas om till något mer politiskt korrekt, eller skall vi kanske ändra färg på dem.
Ja, lösningen på all rasism i världen är förstås att förbjuda färgerna brunt, gult, svart och rött. Då har vi kommit långt och kan nästan kalla oss för det finaste landet i världen.
Eller den finaste skolan i varje fall.
För jag tror att allt detta beror på folk som vill så jäkla mycket att de slutar att tänka. Det är helt okej att man vill mycket, men just att sluta tänka är aldrig okej. Jag kan ge mig sjutton på att man snart kommer vilja plocka bort hela luciatraditionen för att det kan likställas vid Ku Klux Klan eller något. Tomten kan vi förbjuda för att han är klädd i rött och alla vet ju att i de gamla vilda västern filmerna så kallades indianerna för rödskinn. Rudolf, den stackars renen är antagligen inte uppfödd på en kravgård och kan därför inte tillåtas finnas med i historien.
För att inte tala om stjärngossarna. Detta låter ju alldeles för likt stjärtgossar som är en nedlåtande omskrivning av bögarna. Som om inte det vore ett fult ord.
Nej, nu förbjuder vi allting som har med jul, påsk, midsommar och kanske till och med halloween att göra och så har vi det riktigt, riktigt tråkigt hela året runt.
Det blir väl bra?
God söndag.
lördag 8 december 2012
Lördag är slappardag
Nåja. Jag har faktiskt varit lite duktig också. Två tvättar har jag kört och jag har hunnit en sväng kring Ica och handlat kattmat. Men i övrigt tar jag det lugnt.
Ligger framför TV och konstaterar att det är vinterstudion. Bra, då kommer jag att kunna sova gott en liten stund.
God lördag.
fredag 7 december 2012
Julkalendrar och fredagsmys.
Nu har den värsta uppståndelsen lagt sig. Eller uppståndelse förresten, det var väl sådant Jesus sysslade med. Vad jag försöker säga är det de flesta av veckans möten och måsten är avklarade och nu är det en fredagseftermiddag med lite återblick, sammanfattning och blickar framåt mot nästa vecka som återstår.
Jag kan inte låta bli att reagera när jag läser lite på nätet om att årets julkalender blivit anmäld för att indoktrinera barn att bedriva ockultism och spiritism. Allt för att barnen i serien tydligen leker Anden i glaset.
Vi klarade av att leka denna lek alldeles utmärkt utan att någonsin ha blivit indoktrinerade eller fått lära oss på TV hur det går till.
Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera lite på vad andra julkalendrar genom åren eventuellt drivit våra barn till. Så här kommer ett axplock.
Vi börjar historiskt bakifrån och går framåt för att få lite struktur i det hela:
Teskedsgumman:
Här lärde sig barn att man helt plötsligt kunde sjunka ihop och bli pyttesmå. Dessutom var man vi detta tillfälle tvungen att utropa: Göta Petter, vilket väl närmast kan liknas vid ett kraftuttryck eller nästan en svordom. Att uppfostra barnen att tro att de helt plötsligt kan krympa måste verkligen ha varit skräckpropaganda och inte gynna utveckling och tillväxt.
Trolltider:
Skogen är full av troll. Det finns häxor och jättar. Man kan påverka solens ankomst genom att baka lussekatter och man kan gärna ge sig in hos människorna och stjäla lite glitter och guld. Vi uppfostrar alltså barn till att odla svans och stjäla. Dessutom cyklar den elaka häxan på en risig cykel som faktiskt kan ses som direkt trafikfarlig. Nej, detta går verkligen inte ann.
Stjärnhuset:
Här får barnen lära sig om grekisk mytologi. Många gudar. Det är ju rent häderi. Nästan värre än ockultism. Det går ju verkligen inte för sig. Redan de gamla grekerna brukar vi ju hänvisa till. Men de var ju hedningar och tänk vad våra barn måste stå ut med. Eller vad jag var tvungen att stå ut med på den tiden snarare och se hur jag blev.
Albert och Herbert:
Bygga skidbackar inomhus ?
Täcka hela rummen med tomtetapeter genom att tapetsera på amerikanska.
Ha en häst hemma ?
Nej, här är det totalt förfall.
Kurt Olssons julkalender:
Här ser vi kurs köra oavbrutet med Arne. Detta kan ju närmast liknas vid slavdriveri och inte kan vi tillåta våra barn att i fina sverige tro att någon faktiskt kan bestämma över och köra med någon annan. Dessutom spökar det och tävlingarna verkar vara uppgjorda i förväg. Aja baja.
Tjuvarnas jul:
Tjuvar ja. Här har vi det igen. Även om de säkert blir snälla på slutet, för det brukar ju alltid hända i alla barnprogram, så finns det ju ingen som garanterar att faktiskt barnen ser alla avsnitt. De kanske slutar titta någonstans mitt i och därmed tror det är alldeles rätt att stjäla.
Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Varje kalender, varje TV-program, varje radioprogram. Alla har de något man kan haka upp sig på. Så varför inte låta barn vara barn. De ser inte anden i glaset som en väg till spiritism. De läser inte in politik och sociala orättvisor i allt utan de ser det som underhållning. De gråter när någon är ledsen, de skrattar när det händer nåt kul.
Tids nog blir de vuxna och fördömande, men låt oss inte skynda på det mer än nödvändigt. Låt dem ha kul, se på det de barnprogram de gillar och låta barn vara barn.
Jag ger mig sjutton på att de som anmält är religiösa fanatiker och vad jag tycker om dessa, oavsett religion, kanske jag tar upp en annan dag. Lite lagom troende kan nog vara sunt, men går det överstyr så är det aldrig bra. Precis som med allt annat.
Och med detta mer jag att få tacka för en trevlig vecka. Om inte förr så återkommer jag på måndag med nya reflektioner och spekulationer.
Jag kan inte låta bli att reagera när jag läser lite på nätet om att årets julkalender blivit anmäld för att indoktrinera barn att bedriva ockultism och spiritism. Allt för att barnen i serien tydligen leker Anden i glaset.
Vi klarade av att leka denna lek alldeles utmärkt utan att någonsin ha blivit indoktrinerade eller fått lära oss på TV hur det går till.
Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera lite på vad andra julkalendrar genom åren eventuellt drivit våra barn till. Så här kommer ett axplock.
Vi börjar historiskt bakifrån och går framåt för att få lite struktur i det hela:
Teskedsgumman:
Här lärde sig barn att man helt plötsligt kunde sjunka ihop och bli pyttesmå. Dessutom var man vi detta tillfälle tvungen att utropa: Göta Petter, vilket väl närmast kan liknas vid ett kraftuttryck eller nästan en svordom. Att uppfostra barnen att tro att de helt plötsligt kan krympa måste verkligen ha varit skräckpropaganda och inte gynna utveckling och tillväxt.
Trolltider:
Skogen är full av troll. Det finns häxor och jättar. Man kan påverka solens ankomst genom att baka lussekatter och man kan gärna ge sig in hos människorna och stjäla lite glitter och guld. Vi uppfostrar alltså barn till att odla svans och stjäla. Dessutom cyklar den elaka häxan på en risig cykel som faktiskt kan ses som direkt trafikfarlig. Nej, detta går verkligen inte ann.
Stjärnhuset:
Här får barnen lära sig om grekisk mytologi. Många gudar. Det är ju rent häderi. Nästan värre än ockultism. Det går ju verkligen inte för sig. Redan de gamla grekerna brukar vi ju hänvisa till. Men de var ju hedningar och tänk vad våra barn måste stå ut med. Eller vad jag var tvungen att stå ut med på den tiden snarare och se hur jag blev.
Albert och Herbert:
Bygga skidbackar inomhus ?
Täcka hela rummen med tomtetapeter genom att tapetsera på amerikanska.
Ha en häst hemma ?
Nej, här är det totalt förfall.
Kurt Olssons julkalender:
Här ser vi kurs köra oavbrutet med Arne. Detta kan ju närmast liknas vid slavdriveri och inte kan vi tillåta våra barn att i fina sverige tro att någon faktiskt kan bestämma över och köra med någon annan. Dessutom spökar det och tävlingarna verkar vara uppgjorda i förväg. Aja baja.
Tjuvarnas jul:
Tjuvar ja. Här har vi det igen. Även om de säkert blir snälla på slutet, för det brukar ju alltid hända i alla barnprogram, så finns det ju ingen som garanterar att faktiskt barnen ser alla avsnitt. De kanske slutar titta någonstans mitt i och därmed tror det är alldeles rätt att stjäla.
Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Varje kalender, varje TV-program, varje radioprogram. Alla har de något man kan haka upp sig på. Så varför inte låta barn vara barn. De ser inte anden i glaset som en väg till spiritism. De läser inte in politik och sociala orättvisor i allt utan de ser det som underhållning. De gråter när någon är ledsen, de skrattar när det händer nåt kul.
Tids nog blir de vuxna och fördömande, men låt oss inte skynda på det mer än nödvändigt. Låt dem ha kul, se på det de barnprogram de gillar och låta barn vara barn.
Jag ger mig sjutton på att de som anmält är religiösa fanatiker och vad jag tycker om dessa, oavsett religion, kanske jag tar upp en annan dag. Lite lagom troende kan nog vara sunt, men går det överstyr så är det aldrig bra. Precis som med allt annat.
Och med detta mer jag att få tacka för en trevlig vecka. Om inte förr så återkommer jag på måndag med nya reflektioner och spekulationer.
Försening
Idag blir jag lite försenad med att skriva här då jag skall iväg på möte direkt nu på morgonen. Men försök stå ut så försöker jag fixa ett inlägg senaste.
torsdag 6 december 2012
Den sista (första) resan.
Idag är det torsdag.
Ärtsoppa och pannkakor kanske en del tänker direkt då. Själv är jag lite annorlunda och tänker att det egentligen betyder att det var onsdag igår.
Onsdagar betyder - Ni vet - BONDE SÖKER FRU!!!
Igår var det dags att följa våra bönder på resorna med de utvalda kvinnorna. Det gick till skilda delar av världen. Eller, nej, egentligen mest Europa. Fast Israel ligger ju strax utanför.
Här kommer en liten analys - som vanligt. Håll till godo.
Sörpelbonden och MonaLisa.
En resa till Dublin och de verkar så kära. Att sörpelbonden backat i en illrosa bag och dessutom packat ned eltejp och en bit sladd för att kunna bygga sin egen adapter avskräcker inte MonaLisa. Nejdå, tvärtom. Att han sedan, innan han öppnar dörren på hyrbilen för henne, öppnar motorhuven på bilen tycker hon bara är lite charmigt.
Och vet ni var ?
Jag tycker också det är lite charmigt. Sörpelbonden har verkligen växt. Han kanske inte är vackrast i världen. Men han verkar oerhört sympatisk och charmig. Om han bara gjorde något åt sina tänder så skulle det vara riktigt sympatiskt och han kanske skulle sluta låta som en soppätare på speed.
Kamelbonden och rödhättan med de glada ögonen.
Jag vet inte om det finns riktigt äktenskapstycke här. Båda är charmiga och verkade trivas bra på resan till Israel. Om det kommer bli något allvarligt av detta vågar jag inte riktigt sia om. Visst, som ja skriver så verkar de trivas och nog skulle de funka ihop. Men kanske är det någon liten bit som saknas.
Jag skall inte döma ut dem. Alls inte. Kanske är detta en kärlek som måste växa fram och bli starkare. Och det hoppas jag verkligen att de lyckas med.
Sedan är det ju det här med håret och skägget. Inte nog med att det är flätor hit och långt. Nu visar det sig att det dessutom finns lika mycket hår på ryggen som dessutom är oflätat. Kanske en vaxning ? Jag gillar verkligen inte håriga ryggar, vilket gör att jag känner mig extra glad över min läggning då kvinnor sällan (eller jag har aldrig mött någon ) har hår på ryggen i större kvantiteter.
Hur som helst. Den här bonden och hans kvinna är goa och jag hoppas på dem.
Tysta bonden och Kaninkokerskan.
En tripp till Moseldalen. Romantiska miljöer. En bonde som knappt går att höra vad han säger men han gör det på ett gladare och öppnare sätt nu. Igår blev han dessutom tvingad till att titta en människa i ögonen. Hör och häpna.
Kaninkokerskan verkar verkligen ha fallit. Men något känns lite scary. Det är som hon hade bestämt sig redan innan och inte fullt ut baserar sig på de verkliga känslorna utan mer på förväntningarna som hon hade från början.
Jag vet inte. Båda dessa verkar vara kärlekstörstande och nöjda med varandra. Nu är det bara alla barn som skall klicka och funka ihop med det hela också så kanske det även efter resan och hemkomst kan bli något.
Skånecasanovan och blondbimbon.
Nej, jag är fortfarande inte positiv. Han säger att det känns bra. Men tittar man på honom så ser man en viss olust. Det kan vara TV-kamerornas fel. Men jag får känslan av att han vet att han gjort fel val, men nu tycker det är för sent att ge upp och att han nog kommer kunna lära sig att bli kär i lilla bimbon.
Ett soligt Kroatien och det verkar vara påklistrad lycka och gullenull. Nej. Jag tror inte på detta och det är frågan om de ens kommer försöka dejta när de kommer tillbaka till Sverige.
Detta var en liten kort analys av gårdagens avsnitt. Nästa vecka får vi se hur det har gått. Då får vi facit. Det aktuella läget. Det är också säsongens sista Bonde söker fru och sedan dröjer det ända till nästa höst innan det kommer igång igen.
Som tur är börjar TV4 sända den gamla klassikern Farmen i ny tappning i januari, så det kommer finnas något att fördriva tiden med, och blogga om, även till våren.
För övrigt hatar jag snö. Jag har ont i kroppen efter allt skottande och så verkar en balansering på ett av mina bildäck ha slitit sig i snökaoset igår, så det blev en lite huppiguppfärd till jobbet så fort jag kom över 70km/h.
God torsdag.
Ärtsoppa och pannkakor kanske en del tänker direkt då. Själv är jag lite annorlunda och tänker att det egentligen betyder att det var onsdag igår.
Onsdagar betyder - Ni vet - BONDE SÖKER FRU!!!
Igår var det dags att följa våra bönder på resorna med de utvalda kvinnorna. Det gick till skilda delar av världen. Eller, nej, egentligen mest Europa. Fast Israel ligger ju strax utanför.
Här kommer en liten analys - som vanligt. Håll till godo.
Sörpelbonden och MonaLisa.
En resa till Dublin och de verkar så kära. Att sörpelbonden backat i en illrosa bag och dessutom packat ned eltejp och en bit sladd för att kunna bygga sin egen adapter avskräcker inte MonaLisa. Nejdå, tvärtom. Att han sedan, innan han öppnar dörren på hyrbilen för henne, öppnar motorhuven på bilen tycker hon bara är lite charmigt.
Och vet ni var ?
Jag tycker också det är lite charmigt. Sörpelbonden har verkligen växt. Han kanske inte är vackrast i världen. Men han verkar oerhört sympatisk och charmig. Om han bara gjorde något åt sina tänder så skulle det vara riktigt sympatiskt och han kanske skulle sluta låta som en soppätare på speed.
Kamelbonden och rödhättan med de glada ögonen.
Jag vet inte om det finns riktigt äktenskapstycke här. Båda är charmiga och verkade trivas bra på resan till Israel. Om det kommer bli något allvarligt av detta vågar jag inte riktigt sia om. Visst, som ja skriver så verkar de trivas och nog skulle de funka ihop. Men kanske är det någon liten bit som saknas.
Jag skall inte döma ut dem. Alls inte. Kanske är detta en kärlek som måste växa fram och bli starkare. Och det hoppas jag verkligen att de lyckas med.
Sedan är det ju det här med håret och skägget. Inte nog med att det är flätor hit och långt. Nu visar det sig att det dessutom finns lika mycket hår på ryggen som dessutom är oflätat. Kanske en vaxning ? Jag gillar verkligen inte håriga ryggar, vilket gör att jag känner mig extra glad över min läggning då kvinnor sällan (eller jag har aldrig mött någon ) har hår på ryggen i större kvantiteter.
Hur som helst. Den här bonden och hans kvinna är goa och jag hoppas på dem.
Tysta bonden och Kaninkokerskan.
En tripp till Moseldalen. Romantiska miljöer. En bonde som knappt går att höra vad han säger men han gör det på ett gladare och öppnare sätt nu. Igår blev han dessutom tvingad till att titta en människa i ögonen. Hör och häpna.
Kaninkokerskan verkar verkligen ha fallit. Men något känns lite scary. Det är som hon hade bestämt sig redan innan och inte fullt ut baserar sig på de verkliga känslorna utan mer på förväntningarna som hon hade från början.
Jag vet inte. Båda dessa verkar vara kärlekstörstande och nöjda med varandra. Nu är det bara alla barn som skall klicka och funka ihop med det hela också så kanske det även efter resan och hemkomst kan bli något.
Skånecasanovan och blondbimbon.
Nej, jag är fortfarande inte positiv. Han säger att det känns bra. Men tittar man på honom så ser man en viss olust. Det kan vara TV-kamerornas fel. Men jag får känslan av att han vet att han gjort fel val, men nu tycker det är för sent att ge upp och att han nog kommer kunna lära sig att bli kär i lilla bimbon.
Ett soligt Kroatien och det verkar vara påklistrad lycka och gullenull. Nej. Jag tror inte på detta och det är frågan om de ens kommer försöka dejta när de kommer tillbaka till Sverige.
Detta var en liten kort analys av gårdagens avsnitt. Nästa vecka får vi se hur det har gått. Då får vi facit. Det aktuella läget. Det är också säsongens sista Bonde söker fru och sedan dröjer det ända till nästa höst innan det kommer igång igen.
Som tur är börjar TV4 sända den gamla klassikern Farmen i ny tappning i januari, så det kommer finnas något att fördriva tiden med, och blogga om, även till våren.
För övrigt hatar jag snö. Jag har ont i kroppen efter allt skottande och så verkar en balansering på ett av mina bildäck ha slitit sig i snökaoset igår, så det blev en lite huppiguppfärd till jobbet så fort jag kom över 70km/h.
God torsdag.
tisdag 4 december 2012
Drömmar.
Jag får börja med att be lite om ursäkt för att det optimala blogginlägget aldrig dök upp igår. När jag till slut fått min styrplatta på datorn att inte störa mig längre så hade jag massa jobb att sköta om, så jag fick ge avkall på det perfekta inlägget till förmån för detta.
Nu har de tankar jag hade igår flugit ifrån mig, så detta blir ett högst vardagligt inlägg i debatten.
Eller debatt förresten. Jag skall nog hålla mig relativt saklig idag, hur man nu kan göra det med den rubriken jag valt att sätta.
Hur som helst. Rubriken kommer sig av att jag vaknade i morse och kände mig helt förstörd. Det var nästan så att tårarna rann och jag har sällan känt mig så lättad av att klockan ringer.
Vad drömde jag då ?
Jag vet inte riktigt. Det var ett hus och det var beslut jag var tvungen att fatta och dessutom tror jag det hela involverade att jag skulle prata och förklara något. Egentligen inget konstigt alls. Men det måste ha funnits något bakom, kanske något som hänt tidigare i drömmen eller något jag borde veta för det var verkligen ljuvligt att vakna upp och inse att jag måste varken prata eller fatta några beslut :-)
Nej, så illa är det inte. Men det är konstigt hur man kan påverkas av drömmar. Hur de verkligen kan tränga sig på och påverka. Att det verkligen är som om man är närvarande och lider alla helvetes kval. Om det nu var det jag gjorde. Det vet jag som sagt inte riktigt.
Sådana här drömmar som påverkar mig så till den milda grad, drömmer jag sällan. Oftast är det fåniga saker som att jag absolut inte får göra sås till gåsen jag håller på att laga med en bekant.
Eller så är det deckardrömmar där jag till slut tar fast bovarna och får känna mig som en hjälte för ett tag.
Jag vet inte vad detta beror på. Vi har talat om drömtydning tidigare och jag tror det är svårt och att drömmarna bara fångar upp ett behov, eller en situation och påverkar den i sömnen.
Nåja. Om någon kommer på ett sätt att spela in drömmar så vore det spännande. Tänk att kunna koppla en liten sensor till mobilen och på morgonen när man vaknar se sin dröm på skärmen. Då skulle vi kunna tala om att ha en möjlighet att analysera.
Annars tror jag mest man minns det man vill minnas och att förutsättningarna för att minnas alls är att man vaknar vid precis rätt tillfälle.
Nåja, det är som det är med det. Men jag är nöjd med att vara vaken och inte behöva drömma mer. Inatt tänker jag drömma om sära älvor och luddiga små katter.
God tisdag.
Nu har de tankar jag hade igår flugit ifrån mig, så detta blir ett högst vardagligt inlägg i debatten.
Eller debatt förresten. Jag skall nog hålla mig relativt saklig idag, hur man nu kan göra det med den rubriken jag valt att sätta.
Hur som helst. Rubriken kommer sig av att jag vaknade i morse och kände mig helt förstörd. Det var nästan så att tårarna rann och jag har sällan känt mig så lättad av att klockan ringer.
Vad drömde jag då ?
Jag vet inte riktigt. Det var ett hus och det var beslut jag var tvungen att fatta och dessutom tror jag det hela involverade att jag skulle prata och förklara något. Egentligen inget konstigt alls. Men det måste ha funnits något bakom, kanske något som hänt tidigare i drömmen eller något jag borde veta för det var verkligen ljuvligt att vakna upp och inse att jag måste varken prata eller fatta några beslut :-)
Nej, så illa är det inte. Men det är konstigt hur man kan påverkas av drömmar. Hur de verkligen kan tränga sig på och påverka. Att det verkligen är som om man är närvarande och lider alla helvetes kval. Om det nu var det jag gjorde. Det vet jag som sagt inte riktigt.
Sådana här drömmar som påverkar mig så till den milda grad, drömmer jag sällan. Oftast är det fåniga saker som att jag absolut inte får göra sås till gåsen jag håller på att laga med en bekant.
Eller så är det deckardrömmar där jag till slut tar fast bovarna och får känna mig som en hjälte för ett tag.
Jag vet inte vad detta beror på. Vi har talat om drömtydning tidigare och jag tror det är svårt och att drömmarna bara fångar upp ett behov, eller en situation och påverkar den i sömnen.
Nåja. Om någon kommer på ett sätt att spela in drömmar så vore det spännande. Tänk att kunna koppla en liten sensor till mobilen och på morgonen när man vaknar se sin dröm på skärmen. Då skulle vi kunna tala om att ha en möjlighet att analysera.
Annars tror jag mest man minns det man vill minnas och att förutsättningarna för att minnas alls är att man vaknar vid precis rätt tillfälle.
Nåja, det är som det är med det. Men jag är nöjd med att vara vaken och inte behöva drömma mer. Inatt tänker jag drömma om sära älvor och luddiga små katter.
God tisdag.
måndag 3 december 2012
När allt redan har sagts.
Vad säger man då ? När allt redan är förklarat, förbrukat, förkastat ?
Tydligen ingenting. Idag tycks nämligen bloggen inte vilja bli skriven.
Jag har nu 3 gånger skrivit ett par stycken och sedan har alltihop markerats och så fort jag tryckt nästa tecken så har allt försvunnit.
Om detta inte skett hade ni hittills fått läsa om:
En utläggning om vad man kan skriva om när man inte har något att skriva.
Ett förfasande över den vansinniga kylan som inte är gjord för människor. Växthuseffekt - Kiss my ass.
En idé om att jag antagligen hade tagit livet av mig i en snödriva om jag varit eskimå och behövt leva i ständig kyla.
Ungefär detta hade ni fått er till livs om inte den här jäkla datorn hade rensat bort det. Jag har en teori om att det är den där plattan man kan styra musen med som ställer till det. För någon månadsedan gick jag in och deaktiverade den. Den kunde inte göra någon skada och gick inte att använda.
Men så en dag så var den helt plötsligt tillbaka. Och nu kan jag inte ens välja att avaktivera den. Så någon vill helt klart inte att mitt bloggande skall gå smärtfritt.
I helgen har jag valt bort ett slott för ett annat.
Ätit en massa sill.
Kört och åkt massa bil.
Sovit alldeles för lite och för dåligt.
Så nu är det måndag igen och full fart. Jag skall ägna mig en stund åt att försöka stänga av den där styrplattan igen och sedan skall jag skriva ett inlägg här på bloggen som kommer stjälpa världen över ända. Som kommer väcka nya tankar och idéer hos alla och kanske skapa något fantastiskt.
Men tills dess får ni nöja er med det här.
God måndag.
Tydligen ingenting. Idag tycks nämligen bloggen inte vilja bli skriven.
Jag har nu 3 gånger skrivit ett par stycken och sedan har alltihop markerats och så fort jag tryckt nästa tecken så har allt försvunnit.
Om detta inte skett hade ni hittills fått läsa om:
En utläggning om vad man kan skriva om när man inte har något att skriva.
Ett förfasande över den vansinniga kylan som inte är gjord för människor. Växthuseffekt - Kiss my ass.
En idé om att jag antagligen hade tagit livet av mig i en snödriva om jag varit eskimå och behövt leva i ständig kyla.
Ungefär detta hade ni fått er till livs om inte den här jäkla datorn hade rensat bort det. Jag har en teori om att det är den där plattan man kan styra musen med som ställer till det. För någon månadsedan gick jag in och deaktiverade den. Den kunde inte göra någon skada och gick inte att använda.
Men så en dag så var den helt plötsligt tillbaka. Och nu kan jag inte ens välja att avaktivera den. Så någon vill helt klart inte att mitt bloggande skall gå smärtfritt.
I helgen har jag valt bort ett slott för ett annat.
Ätit en massa sill.
Kört och åkt massa bil.
Sovit alldeles för lite och för dåligt.
Så nu är det måndag igen och full fart. Jag skall ägna mig en stund åt att försöka stänga av den där styrplattan igen och sedan skall jag skriva ett inlägg här på bloggen som kommer stjälpa världen över ända. Som kommer väcka nya tankar och idéer hos alla och kanske skapa något fantastiskt.
Men tills dess får ni nöja er med det här.
God måndag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)