När slutar vi drömma ?
När slutar vi vara på väg på nya mål och äventyr.
Blir man någonsin nöjd och slår sig till ro och tänker att Nu är allt bra ?
Jag undrar det.
Visst vore det skönt om man bara kunde landa och känna att här stannar jag.
Nu är allt bra och jag behöver inte kämpa för något annat.
Jag behöver inte slåss för att bli någon som jag inte är.
Jag behöver inte bevisa något utan kan bara vara.
Kanske skulle det bli trist.
Kanske skulle man redan efter ett par dagar sakna den ständiga resan.
Det där om att det inte är målet utan resan som är det som verkligen betyder något.
Är det så ?
Men visst vore det skönt ?
Jag tror att jag skulle finna mig själ sovandes under en krusbärsbuske. Eller... Nej, antagligen inte.
Tänker på Karin Boyes dikt i Rörelse:
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr
Det är vackert. Men lite skrämmande.
Jag gör som Pomelo och trivs under mitt maskrosblad.
onsdag 31 oktober 2012
Låååångsaaaammmmt.
Ja, idag är det just en sådan dag när tiden går sådär extremt långsamt. Jag vet att det gör den i själva verket inte alls, det är bara jag som upplever det så. Tiden går i princip alltid lika fort. Men idag känns det verkligen uppförsbacka hela dagen.
Jag har ingen aning om vad det beror på. Det kanske är att det är en hel del undanjobbat och att det inte hänger tusen akuta saker över mig på jobbet just nu. Tiden går ju, som alla vet, mycket fortare när man är fullsketen med arbete.
Det kan också bero på vinterns intågande. Eftersom det är kallt så går allt långsammare, atomerna rör sig långsammare och det finns en inneboende tröghet i allting. Kan det möjligtvis vara så att detta även inverkar på tidsuppfattningen så att det i själva verket är vinterns fel.
Fast då borde tiden gått lika långsamt i måndags, eller igår. Men det gjorde den inte. Så det kanske var en dålig förklaring.
Kan det helt enkelt vara så att tiden håller på att hinna ifatt mig. Att jag haft så intensiva helgen de senaste veckorna att jag helt enkelt håller på att komma ikapp tiden och behöver sova ut lite nu.
Jag vet inte. Men det ordnar sig säkert. Förr eller senare så säger det bara pang och så sitter jag där och undrar var tiden tog vägen egentligen.
Idag blir det verkligen inga kul blogginlägg. Får nog göra ett nytt försök senare ikväll, eller böja på ny kula imorgon.
Hej så lääääääännnggggeee!!!
Jag har ingen aning om vad det beror på. Det kanske är att det är en hel del undanjobbat och att det inte hänger tusen akuta saker över mig på jobbet just nu. Tiden går ju, som alla vet, mycket fortare när man är fullsketen med arbete.
Det kan också bero på vinterns intågande. Eftersom det är kallt så går allt långsammare, atomerna rör sig långsammare och det finns en inneboende tröghet i allting. Kan det möjligtvis vara så att detta även inverkar på tidsuppfattningen så att det i själva verket är vinterns fel.
Fast då borde tiden gått lika långsamt i måndags, eller igår. Men det gjorde den inte. Så det kanske var en dålig förklaring.
Kan det helt enkelt vara så att tiden håller på att hinna ifatt mig. Att jag haft så intensiva helgen de senaste veckorna att jag helt enkelt håller på att komma ikapp tiden och behöver sova ut lite nu.
Jag vet inte. Men det ordnar sig säkert. Förr eller senare så säger det bara pang och så sitter jag där och undrar var tiden tog vägen egentligen.
Idag blir det verkligen inga kul blogginlägg. Får nog göra ett nytt försök senare ikväll, eller böja på ny kula imorgon.
Hej så lääääääännnggggeee!!!
Bloggandets avigsidor.
Det finns mycket bra saker med att blogga. Man får utveckla sitt skrivande och framför allt så får man skriva. I verkliga livet skriver man visserligen en massa saker, men då handlar det främst om jobbsaker, alternativt blanketter som skall fyllas i om att barn får åka med på skolutflykter, får åka och bada eller får synas på en hemsida.
Här kan man skriva precis vad man vill. Jag kan berätta om saker som händer och vad jag tänker, men jag kan lika väl slänga in en liten händelse eller känsla som inte alls är sann, för att göra det som skrivs lite mer intressant.
Jag kan också ljuga helt och hållet. Dikta ihop en historia som är så osannolik att ni troligtvis kommer att tro att det var precis det som hände och så det gick till. Det är min frihet och eftersom det är min blogg gör jag precis som jag vill
Jag kan skapa mig en åsikt bara för att få möjligheten att uttrycka den och reta någon. Denna någon skulle kunna vara min lilla, lillasyster. Men det skulle lika gärna kunna vara någon annan i bekantskapskretsen som jag vet läser ibland och som jag vet retar sig på i princip alla mina åsikter.
Så kan jag göra. Jag kan alltså använda den här bloggen som mitt eget instrument. En trumpet där jag improviserar fram harmonier och disharmonier bäst jag vill.
Dock kan detta förfarande leda till att jag börjar bli utfrågad. Vad var det för hemlighet ? Vad var det där för konstateranden som du inte vill berätta om ? Varför tänker du på det viset ? Osv.
Det är lätt att blanda ihop blogg och verklighet. Mycket är sant och riktigt. Men en del är faktiskt bara på kul och har inte någon förankring i verkligheten. I varje fall inte i min verklighet.
Hade jag saker jag verkligen ville ventilera med någon så skulle jag inte välja bloggen för att dryfta de sakerna. Man kan alltså läsa bloggen utan att tolka in speciellt mycket av mina inre tankar och funderingar. Självklart kan man välja att läsa in även dessa. Men då kan det faktiskt bli pannkaka av alltihop.
Självklart står jag för allt jag skriver och självklart tycker jag, i varje fall officiellt, det jag säger att jag tycker.
Så nu vet nu. Sanning, sannolikhet och sägner. Allt i en salig blandning. Jag hoppas ingen använt bloggen som källhänvisning. Vill ni göra det så kolla med mig först så det inte blir pinsamma misstag för er.
Med önskan om ett varmare väder och ett roligt liv.
Här kan man skriva precis vad man vill. Jag kan berätta om saker som händer och vad jag tänker, men jag kan lika väl slänga in en liten händelse eller känsla som inte alls är sann, för att göra det som skrivs lite mer intressant.
Jag kan också ljuga helt och hållet. Dikta ihop en historia som är så osannolik att ni troligtvis kommer att tro att det var precis det som hände och så det gick till. Det är min frihet och eftersom det är min blogg gör jag precis som jag vill
Jag kan skapa mig en åsikt bara för att få möjligheten att uttrycka den och reta någon. Denna någon skulle kunna vara min lilla, lillasyster. Men det skulle lika gärna kunna vara någon annan i bekantskapskretsen som jag vet läser ibland och som jag vet retar sig på i princip alla mina åsikter.
Så kan jag göra. Jag kan alltså använda den här bloggen som mitt eget instrument. En trumpet där jag improviserar fram harmonier och disharmonier bäst jag vill.
Dock kan detta förfarande leda till att jag börjar bli utfrågad. Vad var det för hemlighet ? Vad var det där för konstateranden som du inte vill berätta om ? Varför tänker du på det viset ? Osv.
Det är lätt att blanda ihop blogg och verklighet. Mycket är sant och riktigt. Men en del är faktiskt bara på kul och har inte någon förankring i verkligheten. I varje fall inte i min verklighet.
Hade jag saker jag verkligen ville ventilera med någon så skulle jag inte välja bloggen för att dryfta de sakerna. Man kan alltså läsa bloggen utan att tolka in speciellt mycket av mina inre tankar och funderingar. Självklart kan man välja att läsa in även dessa. Men då kan det faktiskt bli pannkaka av alltihop.
Självklart står jag för allt jag skriver och självklart tycker jag, i varje fall officiellt, det jag säger att jag tycker.
Så nu vet nu. Sanning, sannolikhet och sägner. Allt i en salig blandning. Jag hoppas ingen använt bloggen som källhänvisning. Vill ni göra det så kolla med mig först så det inte blir pinsamma misstag för er.
Med önskan om ett varmare väder och ett roligt liv.
tisdag 30 oktober 2012
Lurendrejeri i biobranchen
Då öppnas bloggen igen. Nu har jag klarat av hästar, middag, köra dotter och betalat räkningar. Så nu står det mig fritt att skriva något här igen.
Jag var på bio förra helgen och såg den fantastiska filmen: En oväntad vänskap. Det var en kul, trevlig och mysig film på alla sätt. MEN. Jag vill inte gå på bio där föreställningen skall börja klockan 19 och bli tvingad att sitta och titta på fånig reklam i 20 minuter. Speciellt inte när jag betalt nästan en hundralapp för biljetten.
När jag sitter hemma och tittar på TV så kan jag välja att ha reklam när jag tittar, eller så kan jag betala lite och få vissa kanaler via internet och slippa reklamen. Då kostar det mig kanske max en hundralapp för en hel månad och jag slipper timtal med reklam.
Hur kan det då var att jag betalar en hundralapp för att FÅ 20 minuters reklam när jag går på bio.
Det må ändå vara hänt att det är reklam. Men då kan de lägga den innan utsatt filmtid, eller ange på biljetterna när jag skall infinna mig för att inte behöva se på eländet.
Jag anser att det är rent bedrägeri att ange att filmen börjar klockan 19 och sedan tvinga mig att titta på reklamhelvetet.
Nej SF. Det är inte okej och jag hoppas vi kan få ett upplopp mot detta.
Så mitt tips: Bojkotta SF tills de plockar bort reklamen på filmer jag betalar dyra pengar för att se.
Hjälp mig sprida ordet!!!
Tillfälligt stängt.
Istället för att skriva en uppdatering stänger jag bloggen några timmar för att åka och undersöka ny ridskola åt dottern.
Ja, det är stängt endast från min sida. Självklart kan ni läsa och kommentera precis som vanligt. Eller ovanligt skulle jag kanske skriva då jag är lite besviken på att det inte kommer mer kommentarer ens när jag erbjuder fri drömanalys :-)
Adios amigos y amigas.
Ja, det är stängt endast från min sida. Självklart kan ni läsa och kommentera precis som vanligt. Eller ovanligt skulle jag kanske skriva då jag är lite besviken på att det inte kommer mer kommentarer ens när jag erbjuder fri drömanalys :-)
Adios amigos y amigas.
Drömmar.
Jag vet att man inte skall berätta om sina drömmar. Att drömmar oftast är helt meningslösa för alla utom dem som drömt dem. Ibland kan de dock vara lite kul. Jag tänker inte gå in på djupet av nattens drömmar utan bara lite kort berätta att det handlade om att skydda hemligheter. Konstiga långa lösenord. Dokument som innehöll hemligheter. Ett av dokumenten som hette någoting som Världsläget02.doc innehöll också ett konstaterande om mig. mitt bland alla hemligheter låg ett konstaterande som faktiskt är helt korrekt. Dock tänker jag inte avslöja vad det är :-)
Mycket människor i fel situationer. Konstiga miljöer som inte passar ihop och så dessa lösenord. Jag kommer faktiskt ihåg ett av dem. Så om någon behöver ett lösenord så kan ni testa:
cscALEXoms
Jag tror det borde gå till en gmail. Dock vet jag inte vems och jag vet inte vad den kan innehålla. Så testa på egen risk. Ni kanske hittar just dokumentet Världsläget02.doc där.
Jag vet inte och jag tänker inte ge mig ut och leta. Man skall låta drömmar vara drömmar.
Inatt var alltså virriga, snurriga drömmar. Känns som om hela natten bestod av dem. Då vaknar man med andan i halsen och har svårt att komma till ro. Andra nätter så drömmer man fina saker. Härom natten låg jag och sov under en krusbärsbuske när någon konstaterade att jag låg på precis samma sätt som någon under den andra krusbärsbusken och undrade om vi hörde ihop eller var släkt eller nåt.
Jag har dock ingen aning om vem som låg under den andra busken eftersom jag sov. Det skulle kunna varit dottern, eller en hund eller en igelkott. Det är väl troligare att de ligger och sover under krusbärsbuskar.
Nåja, efter en sådan dröm vaknar man mycket mer harmonisk än efter nattens snurrerier.
Det vore lite kul att analysera drömmar djupare. Att veta varför man drömmer, vad är det egentligen hjärnan bearbetar. Jag drömmer till exempel ganska ofta actiondrömmar där jag är hemlig agent, eller förtros hemliga uppgifter och springer genom eldstrider och befinner mig på mystiska ställen.
Ibland undrar jag om min hjärna tycker jag har för tråkigt liv och skulle behöva lite action. Eller också är det vardagsaction som kommer ut på detta sätt så jag inte behöver springa omkring så mycket i verkliga livet.
Nåja, drömmer gör man. Ibland är det fint och ibland är det skrämmande. Inget att göra åt.
Men vad har ni, kära läsare, drömt inatt ?
Berätta. Vi kanske kan ha en liten drömtydnings sejour här på bloggen. Om ni vill, vågar och orkar.
Om inte, så hoppas jag ni sovit gott och att ni gör något bra av tisdagen.
Mycket människor i fel situationer. Konstiga miljöer som inte passar ihop och så dessa lösenord. Jag kommer faktiskt ihåg ett av dem. Så om någon behöver ett lösenord så kan ni testa:
cscALEXoms
Jag tror det borde gå till en gmail. Dock vet jag inte vems och jag vet inte vad den kan innehålla. Så testa på egen risk. Ni kanske hittar just dokumentet Världsläget02.doc där.
Jag vet inte och jag tänker inte ge mig ut och leta. Man skall låta drömmar vara drömmar.
Inatt var alltså virriga, snurriga drömmar. Känns som om hela natten bestod av dem. Då vaknar man med andan i halsen och har svårt att komma till ro. Andra nätter så drömmer man fina saker. Härom natten låg jag och sov under en krusbärsbuske när någon konstaterade att jag låg på precis samma sätt som någon under den andra krusbärsbusken och undrade om vi hörde ihop eller var släkt eller nåt.
Jag har dock ingen aning om vem som låg under den andra busken eftersom jag sov. Det skulle kunna varit dottern, eller en hund eller en igelkott. Det är väl troligare att de ligger och sover under krusbärsbuskar.
Nåja, efter en sådan dröm vaknar man mycket mer harmonisk än efter nattens snurrerier.
Det vore lite kul att analysera drömmar djupare. Att veta varför man drömmer, vad är det egentligen hjärnan bearbetar. Jag drömmer till exempel ganska ofta actiondrömmar där jag är hemlig agent, eller förtros hemliga uppgifter och springer genom eldstrider och befinner mig på mystiska ställen.
Ibland undrar jag om min hjärna tycker jag har för tråkigt liv och skulle behöva lite action. Eller också är det vardagsaction som kommer ut på detta sätt så jag inte behöver springa omkring så mycket i verkliga livet.
Nåja, drömmer gör man. Ibland är det fint och ibland är det skrämmande. Inget att göra åt.
Men vad har ni, kära läsare, drömt inatt ?
Berätta. Vi kanske kan ha en liten drömtydnings sejour här på bloggen. Om ni vill, vågar och orkar.
Om inte, så hoppas jag ni sovit gott och att ni gör något bra av tisdagen.
måndag 29 oktober 2012
Om längtan
Man föds till värden längtandes.
efter något man ännu ej vet.
Man dör från världen längtandes
Efter nåt som hände i den evighet.
Man gick på jorden längtandes
Efter något som hände igår.
Då man också gick där längtandes
Efter någon som lämnat ett spår.
Ja man längtar sig genom livet
Man längtar till saker som skett.
Man längtar till saker som aldrig,
trots all längtan blev alldeles rätt.
Man undrar vad hände med längtan
Varför blir det ej som jag vill
Men kanske är det just längtan
Som får tiden att tiga still.
Man föds till världen längtandes
Man längtar livet ut
Man borde slänga längtandet
Och leva livet innan det tar slut.
Oj, det blev en dikt :-)
efter något man ännu ej vet.
Man dör från världen längtandes
Efter nåt som hände i den evighet.
Man gick på jorden längtandes
Efter något som hände igår.
Då man också gick där längtandes
Efter någon som lämnat ett spår.
Ja man längtar sig genom livet
Man längtar till saker som skett.
Man längtar till saker som aldrig,
trots all längtan blev alldeles rätt.
Man undrar vad hände med längtan
Varför blir det ej som jag vill
Men kanske är det just längtan
Som får tiden att tiga still.
Man föds till världen längtandes
Man längtar livet ut
Man borde slänga längtandet
Och leva livet innan det tar slut.
Oj, det blev en dikt :-)
Var vänlig håll avstånd - vinterväglag råder.
Det är kanske på grund av vintern och det ibland opålitliga väglaget som jag håller lite lugnare tempo. Man vill ju inte riskera att köra in i gårdagens blogg bara för att man inte kan låta bli att gasa på.
Eller ännu värre. Tänk om jag åkte rakt in i Blondinbella, Kissie eller Backman. Det är väl de bloggar jag kan så nu har jag fått slänga mig med det också. Jag läser dessutom bara en av dem och det är inte någon av småflickebloggarna.
I ärlighetens namn så läser jag faktiskt någon annan också, men att råka sladda in i en av dem på grund av halt väglag kändes inte så troligt.
Nåja. Det är vinter ute. Rutorna fick skrapas imorse igen och då blir jag direkt på dåligt humör. Det är kallt att stå och skrapa rutorna. Ja, det är klart, kanske vän av ordning säger då när du står i skjortärmarna utan handskar och skrapar rutorna.
Det är sant. Jag gör det. Kanske är det inte världens smartaste påfund, men det går mycket fortare. Plus att jackan som bor i bilen är så hiskeligt kall att sätta på sig när den legat där hela natten. Jag skulle kunna plocka in jackan men då måste jag ändå ta av mig den det första jag gör så fort jag skrapat bilen för jag tycker inte om att köra i en tjock jacka.
Ni ser. Det finns ingen bra lösning på det hela. Eller det finns egentligen ett par lösningar.
* Montera kupévärmare, eller i varje fall ställ in en sådan i bilen och dra en sladd.
* Skaffa garage. Det skulle innebära att jag blev tvungen att riva arbetsrummet, så inte aktuellt.
* Flytta till ett hus med garage. Skulle innebära att jag var tvungen att städa vinden.
* Flytta utomlands till något varmt ställe där man aldrig behöver skrapa. Se ovan, samma vind.
Jag undrar om inte den där vinden hindrar mig från i princip allt som har med hus att göra. Om jag inte haft den kunde jag övervägt att flytta både inom och utom landet. Men jag är livrädd för allt skräp som finns där uppe och som måste röjas om vi skulle flytta. Alltså är det lättare att bo kvar.
I ärlighetens namn så kan det nog finnas någon annan orsak också. Men hur roligt hade det låtit att skriva om.
Nåja. Nu är bilen skrapad. Ikväll tänkte jag se om jag inte kan hitta den där kupévärmaren och så kanske jag slipper gnälla och överväga flytt. Å andra sidan pratades det om lokala snöbyar idag. Vad är det de säger. Det måste bli värre innan det blir bättre. Och nu blir det värre i snart 6 månader.
Jag hatar verkligen vintern och det kommer troligen att återspegla sig här med jämna mellanrum. Men nu är det en ny underbar måndag och låt oss se positivt på livet.
Eller.... Nej, skoja bara...
God måndag.
Eller ännu värre. Tänk om jag åkte rakt in i Blondinbella, Kissie eller Backman. Det är väl de bloggar jag kan så nu har jag fått slänga mig med det också. Jag läser dessutom bara en av dem och det är inte någon av småflickebloggarna.
I ärlighetens namn så läser jag faktiskt någon annan också, men att råka sladda in i en av dem på grund av halt väglag kändes inte så troligt.
Nåja. Det är vinter ute. Rutorna fick skrapas imorse igen och då blir jag direkt på dåligt humör. Det är kallt att stå och skrapa rutorna. Ja, det är klart, kanske vän av ordning säger då när du står i skjortärmarna utan handskar och skrapar rutorna.
Det är sant. Jag gör det. Kanske är det inte världens smartaste påfund, men det går mycket fortare. Plus att jackan som bor i bilen är så hiskeligt kall att sätta på sig när den legat där hela natten. Jag skulle kunna plocka in jackan men då måste jag ändå ta av mig den det första jag gör så fort jag skrapat bilen för jag tycker inte om att köra i en tjock jacka.
Ni ser. Det finns ingen bra lösning på det hela. Eller det finns egentligen ett par lösningar.
* Montera kupévärmare, eller i varje fall ställ in en sådan i bilen och dra en sladd.
* Skaffa garage. Det skulle innebära att jag blev tvungen att riva arbetsrummet, så inte aktuellt.
* Flytta till ett hus med garage. Skulle innebära att jag var tvungen att städa vinden.
* Flytta utomlands till något varmt ställe där man aldrig behöver skrapa. Se ovan, samma vind.
Jag undrar om inte den där vinden hindrar mig från i princip allt som har med hus att göra. Om jag inte haft den kunde jag övervägt att flytta både inom och utom landet. Men jag är livrädd för allt skräp som finns där uppe och som måste röjas om vi skulle flytta. Alltså är det lättare att bo kvar.
I ärlighetens namn så kan det nog finnas någon annan orsak också. Men hur roligt hade det låtit att skriva om.
Nåja. Nu är bilen skrapad. Ikväll tänkte jag se om jag inte kan hitta den där kupévärmaren och så kanske jag slipper gnälla och överväga flytt. Å andra sidan pratades det om lokala snöbyar idag. Vad är det de säger. Det måste bli värre innan det blir bättre. Och nu blir det värre i snart 6 månader.
Jag hatar verkligen vintern och det kommer troligen att återspegla sig här med jämna mellanrum. Men nu är det en ny underbar måndag och låt oss se positivt på livet.
Eller.... Nej, skoja bara...
God måndag.
fredag 26 oktober 2012
Bättre obscent än aldrig.
Min trogna vana har idag just blivit en otrogen vana. Jag har alltså inte börjat dagen med att komma in på kontoret och blogga. Istället hade jag kundbesök och möte på förmiddagen och därför har det gapat tomt här på bloggen.
Fram till nu. Nu är jag tillbaka och tänkte dela med mig av mig själv.
Vilken del vill ni ha ? Fransyska? Innanlår? Filé?
Nej, men jag tänkte nog helt enkelt ägna mig åt en liten still svordom: FY FAN FÖR SNÖ OCH KYLA!!!
Igår skrev jag något om en klocka som kunde avslöja kommande väder. Jag vill inte längre ha en sådan. Jag vill inte veta i förväg att det skall snöa och bli minusgrader. Jag blir tillräckligt deppig ändå när det väl händer.
Igårkväll satt jag i godan ro och tittade på Kockarnas kamp på datorn. Samtidigt så slösurfade jag runt på Facebook lite. Helt plötsligt börjar det komma rapporter och snö, hagel och andra otrevligheter. Då stängde jag ned facebook och ägnade mig helt åt kockarnas kamp. Där sken solen, det styckades lamm. Man lagade mat, satt utomhus och drack bubbel.
Jag gick sedan runt i huset och undvek noga alla fönster. I en stilla förhoppning om att det inte gällde mitt område. Att de där bilderna kom från folk som immigrerat till Alaska eller Sibirien. Jag gick och lade mig utan att ha sett någon snö. Utan att vet om det verkligen var sant.
I morse gick det dock inte att undvika längre. Jag var tvungen att ge mig ut. Det var is på bilen. Snö på taket, is och halt på vägen.
Då försökte jag tänkta mig själv som en kockarnas kock. Sittandes på en liten veranda någonstans i Skåne med ett glas bubbel. Det gick sådär. När jag sedan vandrade omkring på i ett blåsigt Stockholm och snön yrde runt öronen gick det ännu sämre. Tack och lov så hade jag i varje fall plockat fram en jacka så jag slapp gå i bara kavaj som jag gjort fram till nu.
Jag inbillar mig i min enfald att om jag inte tar på mig jacka så kommer inte vintern. Det är samma princip som att tar jag inte med mig paraplyet så börjar det inte regna.
Helt fel och väldigt dum princip, men det är i varje fall den jag lever efter.
Så ett konstaterande. Vintern är här. Det är kallt, jag är inte en av Sveriges ledande kockar (även om jag är rätt bra på att laga mat) och jag får helt enkelt finna mig i det här helvetet i ett halvår till ungefär innan det blir vår.
Låt mig säga såhär. Om någon erbjuder mig ett välbetalt jobb, ett boende och några fria hemresor så emigrerar jag direkt. Observera att minst 10 plusgrader hela vintern är ett annat villkor. Eller 20. Det får gärna regna då och då. Men absolut ingen snö.
Jag kan både det här med data och laga mat, så det finns alla möjligheter.
Nu skall jag gå och hämta kaffe.
Fram till nu. Nu är jag tillbaka och tänkte dela med mig av mig själv.
Vilken del vill ni ha ? Fransyska? Innanlår? Filé?
Nej, men jag tänkte nog helt enkelt ägna mig åt en liten still svordom: FY FAN FÖR SNÖ OCH KYLA!!!
Igår skrev jag något om en klocka som kunde avslöja kommande väder. Jag vill inte längre ha en sådan. Jag vill inte veta i förväg att det skall snöa och bli minusgrader. Jag blir tillräckligt deppig ändå när det väl händer.
Igårkväll satt jag i godan ro och tittade på Kockarnas kamp på datorn. Samtidigt så slösurfade jag runt på Facebook lite. Helt plötsligt börjar det komma rapporter och snö, hagel och andra otrevligheter. Då stängde jag ned facebook och ägnade mig helt åt kockarnas kamp. Där sken solen, det styckades lamm. Man lagade mat, satt utomhus och drack bubbel.
Jag gick sedan runt i huset och undvek noga alla fönster. I en stilla förhoppning om att det inte gällde mitt område. Att de där bilderna kom från folk som immigrerat till Alaska eller Sibirien. Jag gick och lade mig utan att ha sett någon snö. Utan att vet om det verkligen var sant.
I morse gick det dock inte att undvika längre. Jag var tvungen att ge mig ut. Det var is på bilen. Snö på taket, is och halt på vägen.
Då försökte jag tänkta mig själv som en kockarnas kock. Sittandes på en liten veranda någonstans i Skåne med ett glas bubbel. Det gick sådär. När jag sedan vandrade omkring på i ett blåsigt Stockholm och snön yrde runt öronen gick det ännu sämre. Tack och lov så hade jag i varje fall plockat fram en jacka så jag slapp gå i bara kavaj som jag gjort fram till nu.
Jag inbillar mig i min enfald att om jag inte tar på mig jacka så kommer inte vintern. Det är samma princip som att tar jag inte med mig paraplyet så börjar det inte regna.
Helt fel och väldigt dum princip, men det är i varje fall den jag lever efter.
Så ett konstaterande. Vintern är här. Det är kallt, jag är inte en av Sveriges ledande kockar (även om jag är rätt bra på att laga mat) och jag får helt enkelt finna mig i det här helvetet i ett halvår till ungefär innan det blir vår.
Låt mig säga såhär. Om någon erbjuder mig ett välbetalt jobb, ett boende och några fria hemresor så emigrerar jag direkt. Observera att minst 10 plusgrader hela vintern är ett annat villkor. Eller 20. Det får gärna regna då och då. Men absolut ingen snö.
Jag kan både det här med data och laga mat, så det finns alla möjligheter.
Nu skall jag gå och hämta kaffe.
torsdag 25 oktober 2012
Väder och vädurar
Tänk om man hade en klocka som kunde visa väder. Ett så kallat väderur. Solur finns ju, men det visar ju bara tiden. Vore roligare med något som visade hela vädret. Helst 5 dygnsprognos och som aldrig slog fel.
Undrar vad som skulle krävas för att uppfinna ett sådant. Det handlar väl egentligen bara om att krympa Pohlman och få in honom i urverket.
Det vore ju lite kul om man kunde trycka på en knapp och höra hans karaktäristiska röst deklamera kommande väder också.
Kan ju även finnas i Åsa Bodén och Tone utförande.
Kom ihåg var ni hörde idén först.
Undrar vad som skulle krävas för att uppfinna ett sådant. Det handlar väl egentligen bara om att krympa Pohlman och få in honom i urverket.
Det vore ju lite kul om man kunde trycka på en knapp och höra hans karaktäristiska röst deklamera kommande väder också.
Kan ju även finnas i Åsa Bodén och Tone utförande.
Kom ihåg var ni hörde idén först.
Fantasilöshet i etermedia
På vägen till jobbet lyssnar jag varje morgon på radio. Jag brukar växla lite mellan kanalerna. En del har roliga inslag vid tid x, andra vid tid y och vissa har ingen reklam. Trafikrapporterna kommer vid lite olika tider osv.
Idag precis som vanligt började jag på en av de två reklamkanalerna jag brukar lyssna på. Det pratas en del om att Danny och Gina skall leda melodifestivalen. Jag har inte riktigt satt mig in i om det är lilla melodifestivalen, vanliga melodifestivalen, eller den stora internationella finalen. Det spelar inte så stor roll heller.
I den första av de två kanalerna ligger fokus mycket på Danny och de säger att om ungefär en halvtimme ringer vi och väcker Danny och gratulerar till nya jobbet. Sedan börjar det LÅÅÅÅÅÅÅNGA reklamsjoket som de envisas med att ha när det snart (8 minuter senare) är dags för nyheter.
På andra kanalen pratar man om ungefär samma sak och där skall de alldeles strax ringa och väcka Gina och gratulera till nya jobbet.
Nu undrar jag ju givetvis om radiokanalerna fått sig tilldelat en var av programledarna att ringa och gratulera. Har de synkat ihop sig för att de skall få väcka någon. Eller är det bara en slump. Det senare tror jag inte på. Snarare en konspiration att man inte skall kunna slippa ifrån en väckning av en nyligen utsedd programledare till melodifestivalen om man lyssnar på reklamfinansierad radio.
Eftersom jag vän av ordning betalar min TV licens så slår jag med gott samvete över till Sveriges Radio när de båda andra kör reklam. Idag lyssnade jag dock inte så länge på denna kanal, men jag hann i varje fall inte höra ett ord om varken väckning, Gina eller Danny. Så jag fortsätter betala min licens ett tag till.
Igår tittade jag på TV också. Sent på kvällen blev det lite tid att titta ikapp kvällens avsnitt av "Bonde söker fru" Det blir bara mer och mer spännande. Det blir nästan mer och mer lyteskomik också över bönderna. En som sörplar oavbrutet utan att ha någon soppa i munnen blir överfallen av den överhettade fågelskrämman som absolut vill pussas. Han får en puss i all hast men lyckas sedan undvika fler. Undrar vem som kommer åka ut nästa gång. Den vampiga duracellkaninen, den mystiska Mona Lisa kopian eller den hysteriska fågelskrämman. Jag är verkligen nyfiken.
Hos den tafatte bonden skall det gås på logdans. Bonden är blyg men rättvis och dansar med alla de tre kvarvarande. Han håller dock bara i dem med en arm, den andra hänger slappt ned mot marken. Det förstår jag inte riktigt. Dessutom så kommer han aldrig till skott och damerna håller på att tröttna. Mest tröttnar nog den bittra norrländskan som inte alls upplever sig sedd. Undrar om bonden får chans att rösta ut någon eller om han blir dumpad nästa gång.
Sedan har vi den pilske skåningen som nu dragit in sin mamma i leken. Mamma vet alltid bäst.
Och så den mysige kamelbonden som varken klippt eller rakat sig sedan hedenhös. Lite trist att han inte skickade hem häxan utan mysiga tanten. Men det kan jag ju inte göra mycket åt.
Som ni hörs så var det en stunds kvalitets TV igår. Nu behöver ni som missat avsnittet inte se det. Ni behöver heller inte lyssna på radio om ni vill veta mer om melodifestivalen.
Så får ni nu lite tid över så kan ni ju ägna er åt att läsa en bra blogg. Kul va ?
Idag precis som vanligt började jag på en av de två reklamkanalerna jag brukar lyssna på. Det pratas en del om att Danny och Gina skall leda melodifestivalen. Jag har inte riktigt satt mig in i om det är lilla melodifestivalen, vanliga melodifestivalen, eller den stora internationella finalen. Det spelar inte så stor roll heller.
I den första av de två kanalerna ligger fokus mycket på Danny och de säger att om ungefär en halvtimme ringer vi och väcker Danny och gratulerar till nya jobbet. Sedan börjar det LÅÅÅÅÅÅÅNGA reklamsjoket som de envisas med att ha när det snart (8 minuter senare) är dags för nyheter.
På andra kanalen pratar man om ungefär samma sak och där skall de alldeles strax ringa och väcka Gina och gratulera till nya jobbet.
Nu undrar jag ju givetvis om radiokanalerna fått sig tilldelat en var av programledarna att ringa och gratulera. Har de synkat ihop sig för att de skall få väcka någon. Eller är det bara en slump. Det senare tror jag inte på. Snarare en konspiration att man inte skall kunna slippa ifrån en väckning av en nyligen utsedd programledare till melodifestivalen om man lyssnar på reklamfinansierad radio.
Eftersom jag vän av ordning betalar min TV licens så slår jag med gott samvete över till Sveriges Radio när de båda andra kör reklam. Idag lyssnade jag dock inte så länge på denna kanal, men jag hann i varje fall inte höra ett ord om varken väckning, Gina eller Danny. Så jag fortsätter betala min licens ett tag till.
Igår tittade jag på TV också. Sent på kvällen blev det lite tid att titta ikapp kvällens avsnitt av "Bonde söker fru" Det blir bara mer och mer spännande. Det blir nästan mer och mer lyteskomik också över bönderna. En som sörplar oavbrutet utan att ha någon soppa i munnen blir överfallen av den överhettade fågelskrämman som absolut vill pussas. Han får en puss i all hast men lyckas sedan undvika fler. Undrar vem som kommer åka ut nästa gång. Den vampiga duracellkaninen, den mystiska Mona Lisa kopian eller den hysteriska fågelskrämman. Jag är verkligen nyfiken.
Hos den tafatte bonden skall det gås på logdans. Bonden är blyg men rättvis och dansar med alla de tre kvarvarande. Han håller dock bara i dem med en arm, den andra hänger slappt ned mot marken. Det förstår jag inte riktigt. Dessutom så kommer han aldrig till skott och damerna håller på att tröttna. Mest tröttnar nog den bittra norrländskan som inte alls upplever sig sedd. Undrar om bonden får chans att rösta ut någon eller om han blir dumpad nästa gång.
Sedan har vi den pilske skåningen som nu dragit in sin mamma i leken. Mamma vet alltid bäst.
Och så den mysige kamelbonden som varken klippt eller rakat sig sedan hedenhös. Lite trist att han inte skickade hem häxan utan mysiga tanten. Men det kan jag ju inte göra mycket åt.
Som ni hörs så var det en stunds kvalitets TV igår. Nu behöver ni som missat avsnittet inte se det. Ni behöver heller inte lyssna på radio om ni vill veta mer om melodifestivalen.
Så får ni nu lite tid över så kan ni ju ägna er åt att läsa en bra blogg. Kul va ?
onsdag 24 oktober 2012
Sammanfattning av läget i världen.
Idag är det onsdag. Och inte vilken onsdag som helst. Det är två månader kvar till jul - joddelädiho.
Precis så skulle min mormor ha ringt och sagt om hon fortfarande varit i livet. Hon älskade jul och varje månad, från den 24:e januari, ringde hon och trudiluttade lite i luren om att nu är det si och så många månader kvar till jul.
Jag har alltså lite tagit över det till min tradition att i varje fall varje den 24:e tänka ett litet joddelädiho. (Det skall föreställa en liten joddling för de som händelsevis inte förstår det).
Det är inte bara onsdag. Det är inte bara den 24:e, det är inte bara 2 månader kvar till jul. Det är också stora sjusovardagen. Inte allmänt kanske, men i vårt hem var det så i morse. Alla var trötta, försov sig, snoozade längre än vanligt eller var i allmän dvala.
Jag vet inte om det är så att hösten har landat nu. Att den slutligen har kommit smygande och etablerat sig i kropparna och fått oss att mentalt börja varva ned och bli slöare. Förbereda vinteridet och gå ned på sparlåga. Kroppen börjar även anpassa sig för vintertiden som är i antågande och ställer sakta men säkert om sig mot att få sova en timme extra.
Ibland kan jag tycka att det är slöseri att man lägger omställningen till vintertid på en helg. Tänk vad skönt om man lade det natten mellan söndag och måndag istället. Då fick man verkligen nytta av att sova den där extra timmen och helgen blev en timme längre. Dessutom skulle arbetsgivarna tjäna på det då många säkert skulle glömma att ställa tillbaka klockan en timme och därför skulle börja en timme för tidigt och bjuda på en timmes arbete.
Ponera att kanske 10 procent av alla arbetande människor skulle råka glömma det. Vi pratar i varje fall runt en halv miljon människor. I snitt kanske de tjänar 150kronor i timmen eller nåt. Vi pratar alltså 75 miljoner i ren vinst. Bara genom att flytta fram omställningen 24 timmar.
Sedan omställningen till sommartid får vi hantera på annat sätt. Annars är ju risken att vi tappar samma summa då.
Ja, det var läget i världen denna onsdag. Efter att ha lyssnat på nyheter och skummat tidningarnas löp så var detta ungefär det intressantaste som hänt idag. Joddling och vintertid alltså.
Glöm inte var ni läste det först.
Precis så skulle min mormor ha ringt och sagt om hon fortfarande varit i livet. Hon älskade jul och varje månad, från den 24:e januari, ringde hon och trudiluttade lite i luren om att nu är det si och så många månader kvar till jul.
Jag har alltså lite tagit över det till min tradition att i varje fall varje den 24:e tänka ett litet joddelädiho. (Det skall föreställa en liten joddling för de som händelsevis inte förstår det).
Det är inte bara onsdag. Det är inte bara den 24:e, det är inte bara 2 månader kvar till jul. Det är också stora sjusovardagen. Inte allmänt kanske, men i vårt hem var det så i morse. Alla var trötta, försov sig, snoozade längre än vanligt eller var i allmän dvala.
Jag vet inte om det är så att hösten har landat nu. Att den slutligen har kommit smygande och etablerat sig i kropparna och fått oss att mentalt börja varva ned och bli slöare. Förbereda vinteridet och gå ned på sparlåga. Kroppen börjar även anpassa sig för vintertiden som är i antågande och ställer sakta men säkert om sig mot att få sova en timme extra.
Ibland kan jag tycka att det är slöseri att man lägger omställningen till vintertid på en helg. Tänk vad skönt om man lade det natten mellan söndag och måndag istället. Då fick man verkligen nytta av att sova den där extra timmen och helgen blev en timme längre. Dessutom skulle arbetsgivarna tjäna på det då många säkert skulle glömma att ställa tillbaka klockan en timme och därför skulle börja en timme för tidigt och bjuda på en timmes arbete.
Ponera att kanske 10 procent av alla arbetande människor skulle råka glömma det. Vi pratar i varje fall runt en halv miljon människor. I snitt kanske de tjänar 150kronor i timmen eller nåt. Vi pratar alltså 75 miljoner i ren vinst. Bara genom att flytta fram omställningen 24 timmar.
Sedan omställningen till sommartid får vi hantera på annat sätt. Annars är ju risken att vi tappar samma summa då.
Ja, det var läget i världen denna onsdag. Efter att ha lyssnat på nyheter och skummat tidningarnas löp så var detta ungefär det intressantaste som hänt idag. Joddling och vintertid alltså.
Glöm inte var ni läste det först.
tisdag 23 oktober 2012
Återkomsten.
Efter att ha varit försvunnen för världen i flera dagar klev han så till slut in genom dörren som om ingenting hade hänt. Klev ur skorna som blev ståendes där de stod, hängde jackan över en stol och klev in i rummet.
- Jag är här nu sade han och tittade sig omkring.
Sådär en blogg med skor och jacka som åker av är inte det sämsta. Men bloggens återkomst, dess nya entré in i era liv är här.
En tisdag. Vilken tisdag som helst egentligen. Men ändå just denna tisdagen. Tisdagen när bloggen vaknade upp ur sin dvala. När den oanmäld kom på besök (Nåja, jag flaggade igår för att den skulle återkomma idag, men vi kan väl glömma det för en stund?).
Det är som sagt tisdag idag. Det här är en tisdag någonstans mitt i livet. Tror jag, det kan ju faktiskt vara i slutet av livet också beroende på vad som händer i framtiden. Det enda jag vet säkert är att det inte är i början av livet. Nåja, filosofiska vet jag inte om vi skall bli. Eller jo, varför inte. Jag känner mig faktiskt lite filosofisk.
Några rader ur Marie Fredrikssons "efter stormen" snurrar i huvudet på mig. Jag känner mig lite trött nu, när sommarn är slut. Genom regn och sol har du hjälpt mig att hålla ut.
Lite så känns det. Lite vemodigt. Lite trist. Men samtidigt lite vackert.
Melankoli. Ett ord inte att förakta. Jag skrev om nostalgi härom dagen. I samma skala av ord som påverkar mig ligger just melankoli. Dock kan jag inte lära er det på teckenspråk då jag inte har en aning om hur man tecknar det. Men ett vackert ord med ett underliggande djup.
Kanske känner jag mig lite melankolisk idag. Kanske är idag slutet på en era. Kanske är idag början på något nytt. Första dagen i resten av mitt liv. Floskeltoppen är i antågande. Men så kan det kännas.
Men vem vet egentligen. Vem är jag att uttala mig om vad som kommer hända. Dagen är ännu i sin linda. Det jag vet säkert är att det väntar ett antal timmars slit med att försöka hinna med allt jag borde. Det skall säkert ätas middag på något sätt och det skall lyssnas på dottern som har sin första konsert med musikklassen.
Behöver jag säga att det sista är det jag ser fram mest emot.
Nu gick uttrycken från drömmande till reellt bara i en mening, eller i ett stycke. Borta är den lite tryckande känslan av oro och fram klev en verklighet. Jobba, äta.... Så är det. Sånt är livet. Tvära kast mellan verklighet och dröm. Mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg.
Och där var vi tillbaka igen. Ni ser vad fort det går.
Jag önskar alla en annorlunda tisdag.
- Jag är här nu sade han och tittade sig omkring.
Sådär en blogg med skor och jacka som åker av är inte det sämsta. Men bloggens återkomst, dess nya entré in i era liv är här.
En tisdag. Vilken tisdag som helst egentligen. Men ändå just denna tisdagen. Tisdagen när bloggen vaknade upp ur sin dvala. När den oanmäld kom på besök (Nåja, jag flaggade igår för att den skulle återkomma idag, men vi kan väl glömma det för en stund?).
Det är som sagt tisdag idag. Det här är en tisdag någonstans mitt i livet. Tror jag, det kan ju faktiskt vara i slutet av livet också beroende på vad som händer i framtiden. Det enda jag vet säkert är att det inte är i början av livet. Nåja, filosofiska vet jag inte om vi skall bli. Eller jo, varför inte. Jag känner mig faktiskt lite filosofisk.
Några rader ur Marie Fredrikssons "efter stormen" snurrar i huvudet på mig. Jag känner mig lite trött nu, när sommarn är slut. Genom regn och sol har du hjälpt mig att hålla ut.
Lite så känns det. Lite vemodigt. Lite trist. Men samtidigt lite vackert.
Melankoli. Ett ord inte att förakta. Jag skrev om nostalgi härom dagen. I samma skala av ord som påverkar mig ligger just melankoli. Dock kan jag inte lära er det på teckenspråk då jag inte har en aning om hur man tecknar det. Men ett vackert ord med ett underliggande djup.
Kanske känner jag mig lite melankolisk idag. Kanske är idag slutet på en era. Kanske är idag början på något nytt. Första dagen i resten av mitt liv. Floskeltoppen är i antågande. Men så kan det kännas.
Men vem vet egentligen. Vem är jag att uttala mig om vad som kommer hända. Dagen är ännu i sin linda. Det jag vet säkert är att det väntar ett antal timmars slit med att försöka hinna med allt jag borde. Det skall säkert ätas middag på något sätt och det skall lyssnas på dottern som har sin första konsert med musikklassen.
Behöver jag säga att det sista är det jag ser fram mest emot.
Nu gick uttrycken från drömmande till reellt bara i en mening, eller i ett stycke. Borta är den lite tryckande känslan av oro och fram klev en verklighet. Jobba, äta.... Så är det. Sånt är livet. Tvära kast mellan verklighet och dröm. Mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg.
Och där var vi tillbaka igen. Ni ser vad fort det går.
Jag önskar alla en annorlunda tisdag.
fredag 19 oktober 2012
Funderingar.
Nu har jag ju drivit den här bloggen i 3 veckor eller något åt det hållet och känner att den inte utvecklas så mycket. Det blir inte fler besökare, inte fler kommentarer och inte speciellt mycket bättre inlägg från min sida.
Visst, lite bättre flyt i språket kanske det blir då övning, enligt alla talesätt, ger färdighet och jag nu övat nästan dagligen på att publicera saker här.
Dock känner jag väl att det behövs utveckling. Antingen en jätteanstormning av läsare som verkligen uppskattar det jag skriver och kommenterar hej vilt och kommer med små muntra tillrop. Alternativt så kan jag förändra mig och vad jag lägger in här.
Idag är det ganska långq, tänkande och grubblande texter. Det handlar om, i första hand, mig och mina funderingar. Ibland kommer någon saklig reflektion om händelser i verkligheten och ibland kan jag även nämna någon i min omgivning. Men det är ungefär där bloggen hållit sig.
Så nu undrar jag; Är det dags för förändring och i så fall hur. Här står det fritt för er läsare att komma med förslag, men jag tänkte leda er i olika riktningar genom att ge lite förslag.
1: Produktifiera bloggen. Hitta en viss typ av produkter som jag hela tiden pushar för och kommenterar. Det skulle kunna vara kläder eller smink. Men eftersom det är jag som skriver så är det troligare att det blir saker med knappar på, stekpannor eller köksknivar.
Jag skulle kunna testa saker, bli er egen lilla råd och rön dock inte alls så vetenskapligt. Detta skulle förstås kombineras med vilda bilder där jag testar sakerna (Därför jag inte väljer damunderkläder för då får bloggen en helt annan besökskrets).
2: En ren bildblogg med händelser från mitt liv och kommentarer runt detta. Då blir jag en Instagramkopia egentligen och det ser jag ingen mening med. Så jag tror denna idé förkastas redan innan den blir ett förslag - FÖR SENT. Jag har ju redan skrivit det.
3: Korta bloggen. Sluta vara så jäkla filosofisk och bli mer kort och koncis. Skriv rent sakliga inlägg i debatten. I vilka debatter som helst, bara det är sakligt.
4: Bli politiskt inkorrekt och gör allt för att reta upp folk med obekväma åsikter. Sanna eller fabricerade. Det spelar mindre roll. Detta innebär att jag antagligen gör mig osams med en del. Och tappar läsare i form av min "lilla, lillasyster" men kanske väcker jag debatt.
Ja. Detta var lite förslag. Fundera lite och kom gärna med förslag. Hur vill Ni ha mig ? Om ni säger iklädd damunderkläder med mycket bilder i bloggen kommer jag inte att lyssna på er. Jag må ha många egenheter och konstiga läggningar men detta är inte en av dem.
Ni får helgen på er. Jag kommer att ägna helgen åt skönsång och inte öppna upp bloggen igen. Men på måndag så tror jag att vi kan göra en sammanfattning.
Naturligtvis går det bra att säga: Behåll allt som det är, jag älskar ditt sätt att filosofera om meningslösheter och skall naturligtvis bli bättre på att både sprida dina ord samt att kommentera dem.
Det är ju det lättaste. Jag kan även byta färg, bakgrundsbilder osv. Finns massa saker jag kan göra för att förändra utseende och förvirra.
Känn er fria att komma med vilda idéer.
God fredag och god helg.
Visst, lite bättre flyt i språket kanske det blir då övning, enligt alla talesätt, ger färdighet och jag nu övat nästan dagligen på att publicera saker här.
Dock känner jag väl att det behövs utveckling. Antingen en jätteanstormning av läsare som verkligen uppskattar det jag skriver och kommenterar hej vilt och kommer med små muntra tillrop. Alternativt så kan jag förändra mig och vad jag lägger in här.
Idag är det ganska långq, tänkande och grubblande texter. Det handlar om, i första hand, mig och mina funderingar. Ibland kommer någon saklig reflektion om händelser i verkligheten och ibland kan jag även nämna någon i min omgivning. Men det är ungefär där bloggen hållit sig.
Så nu undrar jag; Är det dags för förändring och i så fall hur. Här står det fritt för er läsare att komma med förslag, men jag tänkte leda er i olika riktningar genom att ge lite förslag.
1: Produktifiera bloggen. Hitta en viss typ av produkter som jag hela tiden pushar för och kommenterar. Det skulle kunna vara kläder eller smink. Men eftersom det är jag som skriver så är det troligare att det blir saker med knappar på, stekpannor eller köksknivar.
Jag skulle kunna testa saker, bli er egen lilla råd och rön dock inte alls så vetenskapligt. Detta skulle förstås kombineras med vilda bilder där jag testar sakerna (Därför jag inte väljer damunderkläder för då får bloggen en helt annan besökskrets).
2: En ren bildblogg med händelser från mitt liv och kommentarer runt detta. Då blir jag en Instagramkopia egentligen och det ser jag ingen mening med. Så jag tror denna idé förkastas redan innan den blir ett förslag - FÖR SENT. Jag har ju redan skrivit det.
3: Korta bloggen. Sluta vara så jäkla filosofisk och bli mer kort och koncis. Skriv rent sakliga inlägg i debatten. I vilka debatter som helst, bara det är sakligt.
4: Bli politiskt inkorrekt och gör allt för att reta upp folk med obekväma åsikter. Sanna eller fabricerade. Det spelar mindre roll. Detta innebär att jag antagligen gör mig osams med en del. Och tappar läsare i form av min "lilla, lillasyster" men kanske väcker jag debatt.
Ja. Detta var lite förslag. Fundera lite och kom gärna med förslag. Hur vill Ni ha mig ? Om ni säger iklädd damunderkläder med mycket bilder i bloggen kommer jag inte att lyssna på er. Jag må ha många egenheter och konstiga läggningar men detta är inte en av dem.
Ni får helgen på er. Jag kommer att ägna helgen åt skönsång och inte öppna upp bloggen igen. Men på måndag så tror jag att vi kan göra en sammanfattning.
Naturligtvis går det bra att säga: Behåll allt som det är, jag älskar ditt sätt att filosofera om meningslösheter och skall naturligtvis bli bättre på att både sprida dina ord samt att kommentera dem.
Det är ju det lättaste. Jag kan även byta färg, bakgrundsbilder osv. Finns massa saker jag kan göra för att förändra utseende och förvirra.
Känn er fria att komma med vilda idéer.
God fredag och god helg.
torsdag 18 oktober 2012
Vissa dagar
Ibland går allt långsamt. Morgonrutiner, trafiken, arbetsdagar, veckor.
Vi har varit inne på det där med verklig tid, upplevd tid och förspilld tid tidigare så det finns ingen anledning att ge oss in på det igen. Idag känns dock, redan innan dagen nästan börjat, som om det blir en långsam dag.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Bara en känsla. Morgonrutinerna gick inte som vanligt men inte speciellt mycket långsammare. Trafiken var väl ungefär som förväntat. Men en känsla i mig är långsamhet. Får väl se. Jag kan ha fel. Dagen kanske rinner iväg innan jag ens hunnit reflektera över att den börjat.
Rent teoretiskt borde det bli så. Jag har nämligen massa saker jag måste göra. Saker som ligger och väntar och måste tas tag i. Jag börjar dagligen, men så kommer alltid något i vägen, ett möte som gör att jag tappar fokus eller någon som kommer och frågar något. Det blir lite splittrat, men idag skall jag försöka krypa in i min bubbla och producera det jag behöver lämna ifrån mig.
Jag skulle också behöva lägga lite tid idag på att plugga noter och texter. Skall visst lyckas lära mig något utantill redan till helgen så borde faktiskt läsa igenom lite noter och försöka lägga allt på minnet. Men det brukar gå rätt fort om jag bara tar mig för att titta på dem. Jag är av naturen lite bekväm och just när det gäller att plugga noter och texter brukar jag undvika det. Det ger sig ändå tids nog inför konserterna. Men jag borde....
Jaha. Om tiden nu går långsamt idag så kan jag ändå konstatera att livet rinner iväg. Jag har insett att flera möjliga karriärvägar har försvunnit med min ålder.
Elitidrottsman - Kommer aldrig att hända. Ragnar Skanåker höll / håller iofs på väldigt länge med skytte, men att börja efter 40 och tro att man kan nå världseliten känns lite optimistiskt. Till och med Golf som jag varit övertygad om att jag skulle vara väldigt bra på om jag bara vågade prova känns att det börjar bli för sent. Alltså en karriär jag får ge upp redan innan den börjat.
Popstjärna - Musik skulle jag kanske kunna hålla på med. Men någon bejublad popstjärna är kört nu. Inte kan jag dansa omkring i nedhasade byxor, keps och midjekort jacka och sjunga så småtjejerna börjar gråta. Nej, vill jag syssla med musik nu så får det bli som trubadur, vissångare eller möjigtvis dansbandsorkesterledare. Det senare känns dock inte aktuellt heller. Vem vill pendla runt landet och spela musik man inte tycker om? Nej, jag får se musiken som ännu en förlorad karriär.
Såhär går mina tankar. Massor av förlorade möjligheter. Läkare ? Lite för sent att börja plugga till det. Psykolog kräver ju en läkarutbildning annars inbillar jag mig att jag liksom med golf har en naturlig fallenhet. Men inte heller läkarvetenskapen och psykologin kommer att få se mig som en utövare.
Vad skall jag nu bli när jag blir stor ? Brandman är kört, polis är kört, pilot är kört. Inga av dessa har någonsin varit riktiga drömmar heller. Vilket jag inte heller kan påstå att elitidrottare varit. Men att möjligheten försvunnit att kunna bli vad jag vill känns lite plågsamt.
Men, man får vara glad ändå. Det är en ljum höstdag och det är inte det sämsta. Jag har dessutom redan förbrukat 40 minuter av den långsamma dagen. Nu återstår bara 16 timmar till sänggående.
Tjipp på er allihop.
Vi har varit inne på det där med verklig tid, upplevd tid och förspilld tid tidigare så det finns ingen anledning att ge oss in på det igen. Idag känns dock, redan innan dagen nästan börjat, som om det blir en långsam dag.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Bara en känsla. Morgonrutinerna gick inte som vanligt men inte speciellt mycket långsammare. Trafiken var väl ungefär som förväntat. Men en känsla i mig är långsamhet. Får väl se. Jag kan ha fel. Dagen kanske rinner iväg innan jag ens hunnit reflektera över att den börjat.
Rent teoretiskt borde det bli så. Jag har nämligen massa saker jag måste göra. Saker som ligger och väntar och måste tas tag i. Jag börjar dagligen, men så kommer alltid något i vägen, ett möte som gör att jag tappar fokus eller någon som kommer och frågar något. Det blir lite splittrat, men idag skall jag försöka krypa in i min bubbla och producera det jag behöver lämna ifrån mig.
Jag skulle också behöva lägga lite tid idag på att plugga noter och texter. Skall visst lyckas lära mig något utantill redan till helgen så borde faktiskt läsa igenom lite noter och försöka lägga allt på minnet. Men det brukar gå rätt fort om jag bara tar mig för att titta på dem. Jag är av naturen lite bekväm och just när det gäller att plugga noter och texter brukar jag undvika det. Det ger sig ändå tids nog inför konserterna. Men jag borde....
Jaha. Om tiden nu går långsamt idag så kan jag ändå konstatera att livet rinner iväg. Jag har insett att flera möjliga karriärvägar har försvunnit med min ålder.
Elitidrottsman - Kommer aldrig att hända. Ragnar Skanåker höll / håller iofs på väldigt länge med skytte, men att börja efter 40 och tro att man kan nå världseliten känns lite optimistiskt. Till och med Golf som jag varit övertygad om att jag skulle vara väldigt bra på om jag bara vågade prova känns att det börjar bli för sent. Alltså en karriär jag får ge upp redan innan den börjat.
Popstjärna - Musik skulle jag kanske kunna hålla på med. Men någon bejublad popstjärna är kört nu. Inte kan jag dansa omkring i nedhasade byxor, keps och midjekort jacka och sjunga så småtjejerna börjar gråta. Nej, vill jag syssla med musik nu så får det bli som trubadur, vissångare eller möjigtvis dansbandsorkesterledare. Det senare känns dock inte aktuellt heller. Vem vill pendla runt landet och spela musik man inte tycker om? Nej, jag får se musiken som ännu en förlorad karriär.
Såhär går mina tankar. Massor av förlorade möjligheter. Läkare ? Lite för sent att börja plugga till det. Psykolog kräver ju en läkarutbildning annars inbillar jag mig att jag liksom med golf har en naturlig fallenhet. Men inte heller läkarvetenskapen och psykologin kommer att få se mig som en utövare.
Vad skall jag nu bli när jag blir stor ? Brandman är kört, polis är kört, pilot är kört. Inga av dessa har någonsin varit riktiga drömmar heller. Vilket jag inte heller kan påstå att elitidrottare varit. Men att möjligheten försvunnit att kunna bli vad jag vill känns lite plågsamt.
Men, man får vara glad ändå. Det är en ljum höstdag och det är inte det sämsta. Jag har dessutom redan förbrukat 40 minuter av den långsamma dagen. Nu återstår bara 16 timmar till sänggående.
Tjipp på er allihop.
onsdag 17 oktober 2012
Förlorade vinster och vunna förluster.
Rubriken kanske antyder att jag tänker ägna dagens reflektion åt fotboll eller någon annan sport. En del kanske tänker att: Nu har bloggen fått solsting. Vad tänker han egentligen? Fotboll? Sport?
Men jag kan lugna er. Det är absolut ingen fara. Det kan komma någon liten liknelse med sport. Det kan det faktiskt när jag tänker efter, men det är absolut inget genomgående tema och absolut ingenting som ligger mig varmt om hjärtat. Så ni kan vara alldeles lugna.
Nej. Jag reflekterar mer över sakernas tillstånd i allmänhet. Livets vinster och livets förluster och kanske därtill livets väntade fighter. Jag har upptäckt att det är aldrig de fighter som man förväntade sig att behöva ta som blir de stora i livet.
Ofta är det småsaker som blir de stora och de stora sakerna faller liksom bara igenom. Funderar på om jag kan hitta något bra exempel utan att närma mig sporten. Eller kanske det är just nu vi skall ta fotbollen igår som exempel.
Jag har förstått att detta var en match som var förlorad redan innan den spelades. Tyskland på bortaplan är tydligen lika bra att ge upp med en gång. Att vi ens åkte dit var ett under. Det gjorde man dock och jag tror att man gick in med en inställning att vi gör så gott vi kan för att minimera skadan. Vilket man inte lyckades med. Sedan när man såg att det var kört kunde man däremot börja spela. Äh, jag är dålig på fotboll och tydligen usel på liknelser.
Tänk såhär istället. Du skall köpa en ny leksak. Det kanske är en liten rolig låda med mycket knappar, ett musikinstrument du inte alls behöver, eller en kasse med böcker. Hur som helst så är det något som du egentligen inte behöver och som din äkta hälft skulle tycka du var alldeles galen om du köpte. Eller i varje fall kräva stora uppoffringar. Detta är vad du känner och tror i ditt stilla sinne. Du går och funderar, gruvar dig och tänker att: Nej, det går inte. Jag får nog låta bli den här leksaken och sedan när du nämner att du kanske någon gång skulle vilja ha denna leksak så får du höra: Åh, vilken bra idé, skall vi inte åka och köpa det direkt.
Nåja, kanske kommer det aldrig att hända precis så, men Ni förstår tanken. Man går och gruvar sig för en strid som aldrig blir av. Man har alltså förlorat redan innan man tar striden. Och förlusten var egentligen en vinst.
Likadant kan det ibland vara tvärtom. En enkel liten sak som bara är ren rutin kan bli en jättefråga och bli världens fight om.
Vad säger egentligen min reflektion ? Tja, att man aldrig vet säkert. Att varje potentiell fight kan bli lätt, svår eller inte alls. När man förväntat sig en hård kamp och det bara rinner igenom så tappar man lite gnista.
Jag tänker t.ex slavupproren i USA för längesedan. Tänk om slavarna samlat sig. Med Lincoln i spetsen så skall de börja slåss för sina rättigheter. De vill bli fria. De har samlats med högafflar, knivar och är äntligen redo att ta striden. Vad händer.
Självklart skall ni bli fria, vi kan ju inte äga er. Man kan ju inte äga en annan människa. Det förstår väl alla. Varför har ni inte sagt något innan ? Vi trodde ni gillade det såhär.
Och så var hela saken ur världen.
Tänk vilket antiklimax för slavarna som verkligen ställt in sig på att få kämpa för att bli fria. Blir friheten i detta läge lika ljuv och fin som om de fått slåss för den ? Är segern en vinst, eller bara något som råkat bli.
Det här blev en rörig tanke, eller röriga tankar. Känner att fokus inte är på topp. Men sådana är vissa dagar och vad förväntar ni er egentligen. Jag är ju inget proffs. Jag får inget betalt och knappt ens några lovord i pressen eller i kommentarsfältet.
Men håll till godo ändå. Jag har i varje fall stulit några minuter av er tid.
God Onsdag.
Men jag kan lugna er. Det är absolut ingen fara. Det kan komma någon liten liknelse med sport. Det kan det faktiskt när jag tänker efter, men det är absolut inget genomgående tema och absolut ingenting som ligger mig varmt om hjärtat. Så ni kan vara alldeles lugna.
Nej. Jag reflekterar mer över sakernas tillstånd i allmänhet. Livets vinster och livets förluster och kanske därtill livets väntade fighter. Jag har upptäckt att det är aldrig de fighter som man förväntade sig att behöva ta som blir de stora i livet.
Ofta är det småsaker som blir de stora och de stora sakerna faller liksom bara igenom. Funderar på om jag kan hitta något bra exempel utan att närma mig sporten. Eller kanske det är just nu vi skall ta fotbollen igår som exempel.
Jag har förstått att detta var en match som var förlorad redan innan den spelades. Tyskland på bortaplan är tydligen lika bra att ge upp med en gång. Att vi ens åkte dit var ett under. Det gjorde man dock och jag tror att man gick in med en inställning att vi gör så gott vi kan för att minimera skadan. Vilket man inte lyckades med. Sedan när man såg att det var kört kunde man däremot börja spela. Äh, jag är dålig på fotboll och tydligen usel på liknelser.
Tänk såhär istället. Du skall köpa en ny leksak. Det kanske är en liten rolig låda med mycket knappar, ett musikinstrument du inte alls behöver, eller en kasse med böcker. Hur som helst så är det något som du egentligen inte behöver och som din äkta hälft skulle tycka du var alldeles galen om du köpte. Eller i varje fall kräva stora uppoffringar. Detta är vad du känner och tror i ditt stilla sinne. Du går och funderar, gruvar dig och tänker att: Nej, det går inte. Jag får nog låta bli den här leksaken och sedan när du nämner att du kanske någon gång skulle vilja ha denna leksak så får du höra: Åh, vilken bra idé, skall vi inte åka och köpa det direkt.
Nåja, kanske kommer det aldrig att hända precis så, men Ni förstår tanken. Man går och gruvar sig för en strid som aldrig blir av. Man har alltså förlorat redan innan man tar striden. Och förlusten var egentligen en vinst.
Likadant kan det ibland vara tvärtom. En enkel liten sak som bara är ren rutin kan bli en jättefråga och bli världens fight om.
Vad säger egentligen min reflektion ? Tja, att man aldrig vet säkert. Att varje potentiell fight kan bli lätt, svår eller inte alls. När man förväntat sig en hård kamp och det bara rinner igenom så tappar man lite gnista.
Jag tänker t.ex slavupproren i USA för längesedan. Tänk om slavarna samlat sig. Med Lincoln i spetsen så skall de börja slåss för sina rättigheter. De vill bli fria. De har samlats med högafflar, knivar och är äntligen redo att ta striden. Vad händer.
Självklart skall ni bli fria, vi kan ju inte äga er. Man kan ju inte äga en annan människa. Det förstår väl alla. Varför har ni inte sagt något innan ? Vi trodde ni gillade det såhär.
Och så var hela saken ur världen.
Tänk vilket antiklimax för slavarna som verkligen ställt in sig på att få kämpa för att bli fria. Blir friheten i detta läge lika ljuv och fin som om de fått slåss för den ? Är segern en vinst, eller bara något som råkat bli.
Det här blev en rörig tanke, eller röriga tankar. Känner att fokus inte är på topp. Men sådana är vissa dagar och vad förväntar ni er egentligen. Jag är ju inget proffs. Jag får inget betalt och knappt ens några lovord i pressen eller i kommentarsfältet.
Men håll till godo ändå. Jag har i varje fall stulit några minuter av er tid.
God Onsdag.
tisdag 16 oktober 2012
Väder och vind.
Godmorgon.
En helt vanlig tisdag har precis slagit upp dörrarna och det är dags att påbörja dagen för de flesta. Själv har jag varit igång i snart två timmar men det är egentligen först nu, när jag är på plats på jobbet med en kopp kaffe och en blogg framför näsan som det börjar på riktigt.
Allt fram till nu är liksom rutin. Vakna, ligga och vänta på att klockan skall ringa, stänga av klockan och ligga kvar en minut till. Upp, duscha, borsta tänder, klä på mig, väcka familj, fixa frukost till dottern och lägga fram lite kläder till henne. Ge mig ut i morgontrafiken. Det är samma visa varje morgon. Javisst. Köerna börjar på lite olika ställen. Jag kommer iväg hemifrån lite olika tider. Men i princip är det samma varje morgon.
Den största variationen är väl huruvida jag behöver stryka en skjorta eller inte. Det beror på om jag antingen var duktig och strök kvällen innan, alternativt lat och lät bli. Ibland kan jag också drista mig till att ha en skjorta två dagar om jag inte har sölat på mig och då stryker jag den bara första dagen.
Ni ser vilket innehållsrikt liv jag har på morgonen.
Nåja. det var inte det jag skulle skriva om. Det var bara en stilla reflektion. Jag tänkte, svensk som jag är, reflektera lite över väder.
Just nu är det väldigt mycket väder. Det är intensivt åt alla håll. Höst kallas det. Det varierar mellan kalla, klara dagar när världen ser ut som vykort med gula löv som hopar sig på vägarna. Lite gula löv hänger även kvar i träden för att förstärka intrycket av att det är höst och snart är det minsann vinter. Dessa dagar brukar uppskattas. Det pratas om härligt hög luft och vackert. Javisst, det kan det absolut vara, men ju klarare dess då kallare och dessa dagar brukar ofta resultera i att jag behöver skrapa bilrutor och för att uttrycka mig milt. Om det tycker jag INTE.
Sedan har vi dagar som igår och idag. Det är mina favoritdagar. Men det får Ni inte berätta för någon. För då anses jag galen och kommer antagligen spärras in någonstans.
Men jag älskar verkligen när det är nånstans knappt 10 grader varmt, det blåser riktigt mycket och så kommer det lite, eller mycket regn. Är det för mycket regn kan det bli lite jobbigt om man måste gå ut, som igår när jag vadade genom vattenpölar och försökte guida en körkompis på kryckor rätt utan att vi blev dyngsura om fötterna. Men det är ändå mysigt.
Idag är det nästan ännu bättre. Då är det bara lite lätt duggregn ihop med vinden och det grå.
Vinden blåser hjärnan ren, rensar bort tråkiga tankar och tempraturen är alldeles perfekt. Man svettas inte varken inne eller ute. Ställer man upp ett fönster så är det snart lagom svalt i rummet. Det finns nästan bara fördelar.
Enda nackdelen jag ser sådär direkt är att det är ett tecken om att det snart blir vinter och eftersom jag inte gillar att skrapa rutor och skotta gillar jag inte heller vintern.
Sådana här blåsiga dagar skulle jag helst vara ledig. Klä mig i en oljerock, en lång halsduk och vandra på klippor vid havet på västkusten. Se vågorna slå in över klipporna och fördelas i droppar som skvätter långt upp på land.
Nu har jag ingen oljerock, ingen lång halsduk och befinner mig 50 mil från västkusten.
Men drömma får jag göra, och tänka mig dit och nynna på "Till havs".
Önskar alla en god tisdag med önskan att Ni kan förstå lite av väderfascinationen och inte bara gnälla när det är grått och blåsigt.
En helt vanlig tisdag har precis slagit upp dörrarna och det är dags att påbörja dagen för de flesta. Själv har jag varit igång i snart två timmar men det är egentligen först nu, när jag är på plats på jobbet med en kopp kaffe och en blogg framför näsan som det börjar på riktigt.
Allt fram till nu är liksom rutin. Vakna, ligga och vänta på att klockan skall ringa, stänga av klockan och ligga kvar en minut till. Upp, duscha, borsta tänder, klä på mig, väcka familj, fixa frukost till dottern och lägga fram lite kläder till henne. Ge mig ut i morgontrafiken. Det är samma visa varje morgon. Javisst. Köerna börjar på lite olika ställen. Jag kommer iväg hemifrån lite olika tider. Men i princip är det samma varje morgon.
Den största variationen är väl huruvida jag behöver stryka en skjorta eller inte. Det beror på om jag antingen var duktig och strök kvällen innan, alternativt lat och lät bli. Ibland kan jag också drista mig till att ha en skjorta två dagar om jag inte har sölat på mig och då stryker jag den bara första dagen.
Ni ser vilket innehållsrikt liv jag har på morgonen.
Nåja. det var inte det jag skulle skriva om. Det var bara en stilla reflektion. Jag tänkte, svensk som jag är, reflektera lite över väder.
Just nu är det väldigt mycket väder. Det är intensivt åt alla håll. Höst kallas det. Det varierar mellan kalla, klara dagar när världen ser ut som vykort med gula löv som hopar sig på vägarna. Lite gula löv hänger även kvar i träden för att förstärka intrycket av att det är höst och snart är det minsann vinter. Dessa dagar brukar uppskattas. Det pratas om härligt hög luft och vackert. Javisst, det kan det absolut vara, men ju klarare dess då kallare och dessa dagar brukar ofta resultera i att jag behöver skrapa bilrutor och för att uttrycka mig milt. Om det tycker jag INTE.
Sedan har vi dagar som igår och idag. Det är mina favoritdagar. Men det får Ni inte berätta för någon. För då anses jag galen och kommer antagligen spärras in någonstans.
Men jag älskar verkligen när det är nånstans knappt 10 grader varmt, det blåser riktigt mycket och så kommer det lite, eller mycket regn. Är det för mycket regn kan det bli lite jobbigt om man måste gå ut, som igår när jag vadade genom vattenpölar och försökte guida en körkompis på kryckor rätt utan att vi blev dyngsura om fötterna. Men det är ändå mysigt.
Idag är det nästan ännu bättre. Då är det bara lite lätt duggregn ihop med vinden och det grå.
Vinden blåser hjärnan ren, rensar bort tråkiga tankar och tempraturen är alldeles perfekt. Man svettas inte varken inne eller ute. Ställer man upp ett fönster så är det snart lagom svalt i rummet. Det finns nästan bara fördelar.
Enda nackdelen jag ser sådär direkt är att det är ett tecken om att det snart blir vinter och eftersom jag inte gillar att skrapa rutor och skotta gillar jag inte heller vintern.
Sådana här blåsiga dagar skulle jag helst vara ledig. Klä mig i en oljerock, en lång halsduk och vandra på klippor vid havet på västkusten. Se vågorna slå in över klipporna och fördelas i droppar som skvätter långt upp på land.
Nu har jag ingen oljerock, ingen lång halsduk och befinner mig 50 mil från västkusten.
Men drömma får jag göra, och tänka mig dit och nynna på "Till havs".
Önskar alla en god tisdag med önskan att Ni kan förstå lite av väderfascinationen och inte bara gnälla när det är grått och blåsigt.
måndag 15 oktober 2012
Arbete pågår.
Observera att bloggen för tillfället inte hanterar några uppdaterade texter då fullt arbete med saker som ingår i bloggarens försörjning pågår. Dessa måste naturligtvis prioriteras och bloggen får således åsidosättas under eftermiddag.
Arbetet beräknas vara klart under eftermiddagen/kvällen.
Ny blogguppdatering kan således förväntas imorgon bitti, strax före 8, som vanligt.
God eftermiddag.
Arbetet beräknas vara klart under eftermiddagen/kvällen.
Ny blogguppdatering kan således förväntas imorgon bitti, strax före 8, som vanligt.
God eftermiddag.
Måndag morgon blues.
Idag är det måndag. Det är inte bara måndag, det är måndagarnas måndag. I varje fall är det precis så det känns. Tungt, tröttsamt, mörkt, blött. Det borde ju vara en dröm, men just idag känns det snarare som en mardröm.
Så kommer man till jobbet. Inget kaffe i bilen idag. Jag orkade inte fixa i ordning en mugg innan jag åkte. Men kliver in på jobbet och skall fylla en mugg. Då håller de på att rengöra kaffemaskinerna - BÅDA - SAMTIDIGT. Vid en tid då folk börjar ramla in på jobbet och vilja fylla på venerna med koffein.
Tack och log hittade jag en gammal hederlig bryggare i ett avskärmat hörn där det fanns lite kaffe kvar. Inte för att jag vet hur det smakar, men det såg inte värre ut än kaffet gör på vanliga små fik längs motorvägen.
Sådär. Då har jag fått gnälla av mig lite.
Lite måndagsreflektioner.
Igår hade vi lite middag hemma för att hustrun fyllde år i lördags. Ungefär i slutet av middag och innan början av desserten så händer det. Runt bordet med 10 personer kommer helt plötsligt 4 eller 5 mobiltelefoner fram.
Någon galning skall tydligen flyga ballong upp till 36.000m och sedan kasta sig ned därifrån. Målet är att slå massa rekord. Det hela sponsras av RedBull (Vad annars ? De verkar sponsra alla fåniga event de kan hitta) och direktsänds på Webben.
Jag undrar egentligen bara en sak: Varför ?
Den frågan kombinerar det mesta. Varför får någon för sig att göra en så totalt idiotisk sak ? Varför vill andra titta på det ? Varför ägnar man hellre en middag åt en dålig, hackande webtv sändning än att umgås. Varför tycker alla det är okej med mobiltelefoner uppe vid en middag? Varför verkar detta ha blivit en världshändelse som rapporteras överallt i media ?
Varför bryr jag mig att hetsa upp mig över huvud taget?
När jag ändå funderar lite så satt jag i bilen hem från landet igår förmiddags och lyssnade på Svensktoppen. Jag vet, det är inget jag brukar göra, men radiomottagningen är inte fantastisk i skogarna utanför Norrtälje och så fort jag lyckades få in acceptabelt ljud på någon annan station så var det reklam.
Hur som helst. Jag konstaterar att svensktoppen nog har förändrats lite för senast jag lyssnade var det mest dansbandsmusik och "De sista ljuva åren" låg på första platsen. Nu var det Laleh och "Some die young" vilket faktiskt känns ganska ungt och modernt, eller är det kanske bara att jag blivit en gammal stofil?
Nåja, det var tydligen också 50 år sedan första svensktoppen sändes så det skulle röstas fram bästa svensktoppslåten någonsin.
Du är min man. Benny Anderssons orkester och Helene Sjöholm.
Visst. Benny har skrivit massa fina låtar, Helene Sjöholm har en jättebra röst. Men denna låten är verkligen inte speciellt bra. Ändå har den tydligen legat över 200 veckor i rad på första platesen på svensktoppen.
Vad är det med människor?
Varför ?
Efter svensktoppen var det en lång intervju med Viveca Lärn på radion. Jag älskar den människan. Lite lagom kontroversiell, mysig, underbar dialekt och hennes böcker är fantastiska.
Där räddades min dag.
Nu önskar jag alla en trevlig måndag. Jag säger som den gamle bomerangen.
Jag kommer tillbaka.
Puss och kram.
Så kommer man till jobbet. Inget kaffe i bilen idag. Jag orkade inte fixa i ordning en mugg innan jag åkte. Men kliver in på jobbet och skall fylla en mugg. Då håller de på att rengöra kaffemaskinerna - BÅDA - SAMTIDIGT. Vid en tid då folk börjar ramla in på jobbet och vilja fylla på venerna med koffein.
Tack och log hittade jag en gammal hederlig bryggare i ett avskärmat hörn där det fanns lite kaffe kvar. Inte för att jag vet hur det smakar, men det såg inte värre ut än kaffet gör på vanliga små fik längs motorvägen.
Sådär. Då har jag fått gnälla av mig lite.
Lite måndagsreflektioner.
Igår hade vi lite middag hemma för att hustrun fyllde år i lördags. Ungefär i slutet av middag och innan början av desserten så händer det. Runt bordet med 10 personer kommer helt plötsligt 4 eller 5 mobiltelefoner fram.
Någon galning skall tydligen flyga ballong upp till 36.000m och sedan kasta sig ned därifrån. Målet är att slå massa rekord. Det hela sponsras av RedBull (Vad annars ? De verkar sponsra alla fåniga event de kan hitta) och direktsänds på Webben.
Jag undrar egentligen bara en sak: Varför ?
Den frågan kombinerar det mesta. Varför får någon för sig att göra en så totalt idiotisk sak ? Varför vill andra titta på det ? Varför ägnar man hellre en middag åt en dålig, hackande webtv sändning än att umgås. Varför tycker alla det är okej med mobiltelefoner uppe vid en middag? Varför verkar detta ha blivit en världshändelse som rapporteras överallt i media ?
Varför bryr jag mig att hetsa upp mig över huvud taget?
När jag ändå funderar lite så satt jag i bilen hem från landet igår förmiddags och lyssnade på Svensktoppen. Jag vet, det är inget jag brukar göra, men radiomottagningen är inte fantastisk i skogarna utanför Norrtälje och så fort jag lyckades få in acceptabelt ljud på någon annan station så var det reklam.
Hur som helst. Jag konstaterar att svensktoppen nog har förändrats lite för senast jag lyssnade var det mest dansbandsmusik och "De sista ljuva åren" låg på första platsen. Nu var det Laleh och "Some die young" vilket faktiskt känns ganska ungt och modernt, eller är det kanske bara att jag blivit en gammal stofil?
Nåja, det var tydligen också 50 år sedan första svensktoppen sändes så det skulle röstas fram bästa svensktoppslåten någonsin.
Du är min man. Benny Anderssons orkester och Helene Sjöholm.
Visst. Benny har skrivit massa fina låtar, Helene Sjöholm har en jättebra röst. Men denna låten är verkligen inte speciellt bra. Ändå har den tydligen legat över 200 veckor i rad på första platesen på svensktoppen.
Vad är det med människor?
Varför ?
Efter svensktoppen var det en lång intervju med Viveca Lärn på radion. Jag älskar den människan. Lite lagom kontroversiell, mysig, underbar dialekt och hennes böcker är fantastiska.
Där räddades min dag.
Nu önskar jag alla en trevlig måndag. Jag säger som den gamle bomerangen.
Jag kommer tillbaka.
Puss och kram.
lördag 13 oktober 2012
Öppnar bloggen för en kort hälsning.
Eftersom det råder undantagstillstånd. Det vill säga att jag har tillstånd att göra hur mycket undantag jag vill. Så gör jag nu ett sådant och passar på att gratulera min sovande fru. Tänk vad överraskad hon blir när hon vaknar och upptäcker att hela bloggen vet att hon sovit. Mitt på dagen och allt. Men när man är födelsedagsgris får man göra precis som man vill.
Så grattis på 45års dagen dyra hustru.
Kanske jag inte skulle avslöja att du är dyr i drift en dag som denna men det var faktiskt inte alls det jag menade heller. Om någon tolkar det så får det stå för dem.
Nu när bloggen ändå är öppen så kan alla som vill få hälsa. Dock max tre hälsningar per person. Någon måtta får det vara.
Nu önskar bloggen trevligt helg och ser fram emot en höstpromenad och två födelsedagsmiddagar.
fredag 12 oktober 2012
Inför kommande ledighet.
Jag tänkte sätta upp lite förhållningsregler nu inför bloggens kommande helgledighet. När bloggen inte kan vara ständigt närvarande och påminna om vad som är rätt och fel. När ert mentala rättesnöre tar ledigt över helgen, som kanske är den farligaste tidpunkten för att drivas till synd, då kan det vara bra att ha fått lite tankar med sig på vägen.
Äsch. Det låter som om bloggen vore någon slags tråkig förälder som vill hindra er från att dricka sprit, klä av er nakna och springa genom slottskogen, springa över gatan precis innan en lastbil passerar lite för fort eller kissa bakom en buske.
Så är det i själva verket inte alls. Bloggen är mycket överseende med dessa små egenheter och bortsett från att springa framför en lastbil skulle jag till och med kunna säga att bloggen uppmuntrar till det. Självklart skall man passa på att slappna av och ha roligt nu när det snart är helg.
Hmmmm.
En sak till förresten. Det där med naken och slottskogen. Jag vill inte på något sätt försöka hindra någon. Men tänk på att vintern är i antågande och det är inte direkt sommarvärma ut längre. Så nakenheten kanske kan begränsas till att skippa halsduken.
Men det bestämmer du förstås själv.
Nej som sagt. Bloggen lägger sig inte i. Egentligen så behöver inte ens bloggen stänga över helgen. Jag funderar faktiskt på att avvika från det beteendet redan nu. Samtidigt så behöver jag ju kanske också lite tid till kontemplation. Tid att samla på mig intryck som kan komma er alla till gagn nästa vecka.
Jag lämnar helt enkelt frågan öppen.
Det här var en väldigt massa skit skrivet om absolut ingenting. Men för att inte göra er, som orkat såhär långt, besvikna så skall ni naturligtvis få något mer också. Lite proffstyckande av den högre skalan kanske.
Jag har reflekterat över lite olika saker idag. Först och främst.
Igår gick jag ut och promenerade.
Jag gillar att promenera, det är bara stundtals lite svårt att komma iväg.
Men igår, liksom 2 dagar innan det, tog jag mig faktiskt samman och gick ut. Jag har hittat en liten runda som känns rätt så lagom såhär i början innan jag kommer igång riktigt och som inte sliter ut mig alldeles. (Med detta sagt betyder det inte att jag inte är lite öm i ben och leder idag). Nåja, hur som helst.
Som varje modern människa så har jag skaffat en app.
Det förstår ni väl att man inte kan träna, eller ens promenera utan en app i telefonen. Häromdagen hade jag alldeles förträngt att jag hade skaffat den, men igår kom jag ihåg det. Nåja, inte precis när jag klev ut genom dörren. Jag hann borta till första bron innan jag kom på det. Men då stannade jag och startade igång. Jag fick knappa in att jag tänkte gå, skapa ett konto och tala om ungefär hur långt jag är och hur mycket jag väger. Helst ville den nu publicera alla mina uppgifter på Facebook, men det hoppas jag verkligen att jag stoppade den ifrån. Någon måtta får det vara. Att tala om att jag är ute och går, vilken sträcka, hur långt, hur mycket jag förbränner och varför tänkte jag bespara Facebook och istället bara antyda här på min blogg.
Det visade sig hur som helst att min lilla runda är ungefär 4.5km Igår tog det 47 minuter att gå, då hade jag en liten paus och smet bakom ett träd och glömde att pausa appen. Nåja, hur som helst.
På denna tid skall jag enligt appen ha förbränt närmare 950kalorier. Jag tror inte det är möjligt. Jag må vara tung och ja må ha varit så ärlig jag kan när jag gissat min vikt. Men 950 kalorier på 47 minuter. Det innebär ju att jag bara skulle behöva vara ute 1.5timme och sedan kunna trycka en kebabpizza med dubbel botten utan dåligt samvete.
Nästan så att jag gör vinst på det.
Nåja, reflektionen blir att jag inte är helt hundra på funktionaliteten för kaloriberäkning. Sträcka och tid är jag däremot ganska övertygad om att den har fått hyfsat rätt. Det stämmer både med min klocka och mina antaganden av sträckan.
Så. Slut på motionen.
Två korta reflektioner. Jag hörde på radionyheterna om en kvinna som blivit lurad på nästan en halv miljon på facebook genom att ge massa pengar till någon före detta militär som nu var bankir i Malaysia. Eller nåt liknande.
Här tänkte jag bara säga: Gör det inte.
Strunta i de Malaysiska bankmännen. Vill du bränna dina pengar så kan du ge dem till mig. Det behöver inte ens vara en halv miljon. En hundralapp är också trevligt. Eller bjud på en fika. Jag gillar dammsugare bäst. Mandelkubb däremot kan kvitta för det mesta.
En halv miljon funkar också. Om du vill bli av med det så hör av dig så skall du få mitt kontonummer. Du behöver inte vara kvinna heller. Man går också bra.
Och sist:
Täppas får inte sända Radio på en vecka. Det är rena DDR fasoner enligt tidningen och Täppas.
Tror vit vägg och aldrig sända varken radio eller finnas över huvud taget var mer DDR om jag skall vara ärlig. Sedan kan jag tycka att han för första gången sade något vettigt i Lars Vilks frågan. Men det får ni inte hålla emot mig.
Ha en underbar fredag så återkommer bloggen senare under dagen, eller absolut senast på måndag.
Puss och kram.
Äsch. Det låter som om bloggen vore någon slags tråkig förälder som vill hindra er från att dricka sprit, klä av er nakna och springa genom slottskogen, springa över gatan precis innan en lastbil passerar lite för fort eller kissa bakom en buske.
Så är det i själva verket inte alls. Bloggen är mycket överseende med dessa små egenheter och bortsett från att springa framför en lastbil skulle jag till och med kunna säga att bloggen uppmuntrar till det. Självklart skall man passa på att slappna av och ha roligt nu när det snart är helg.
Hmmmm.
En sak till förresten. Det där med naken och slottskogen. Jag vill inte på något sätt försöka hindra någon. Men tänk på att vintern är i antågande och det är inte direkt sommarvärma ut längre. Så nakenheten kanske kan begränsas till att skippa halsduken.
Men det bestämmer du förstås själv.
Nej som sagt. Bloggen lägger sig inte i. Egentligen så behöver inte ens bloggen stänga över helgen. Jag funderar faktiskt på att avvika från det beteendet redan nu. Samtidigt så behöver jag ju kanske också lite tid till kontemplation. Tid att samla på mig intryck som kan komma er alla till gagn nästa vecka.
Jag lämnar helt enkelt frågan öppen.
Det här var en väldigt massa skit skrivet om absolut ingenting. Men för att inte göra er, som orkat såhär långt, besvikna så skall ni naturligtvis få något mer också. Lite proffstyckande av den högre skalan kanske.
Jag har reflekterat över lite olika saker idag. Först och främst.
Igår gick jag ut och promenerade.
Jag gillar att promenera, det är bara stundtals lite svårt att komma iväg.
Men igår, liksom 2 dagar innan det, tog jag mig faktiskt samman och gick ut. Jag har hittat en liten runda som känns rätt så lagom såhär i början innan jag kommer igång riktigt och som inte sliter ut mig alldeles. (Med detta sagt betyder det inte att jag inte är lite öm i ben och leder idag). Nåja, hur som helst.
Som varje modern människa så har jag skaffat en app.
Det förstår ni väl att man inte kan träna, eller ens promenera utan en app i telefonen. Häromdagen hade jag alldeles förträngt att jag hade skaffat den, men igår kom jag ihåg det. Nåja, inte precis när jag klev ut genom dörren. Jag hann borta till första bron innan jag kom på det. Men då stannade jag och startade igång. Jag fick knappa in att jag tänkte gå, skapa ett konto och tala om ungefär hur långt jag är och hur mycket jag väger. Helst ville den nu publicera alla mina uppgifter på Facebook, men det hoppas jag verkligen att jag stoppade den ifrån. Någon måtta får det vara. Att tala om att jag är ute och går, vilken sträcka, hur långt, hur mycket jag förbränner och varför tänkte jag bespara Facebook och istället bara antyda här på min blogg.
Det visade sig hur som helst att min lilla runda är ungefär 4.5km Igår tog det 47 minuter att gå, då hade jag en liten paus och smet bakom ett träd och glömde att pausa appen. Nåja, hur som helst.
På denna tid skall jag enligt appen ha förbränt närmare 950kalorier. Jag tror inte det är möjligt. Jag må vara tung och ja må ha varit så ärlig jag kan när jag gissat min vikt. Men 950 kalorier på 47 minuter. Det innebär ju att jag bara skulle behöva vara ute 1.5timme och sedan kunna trycka en kebabpizza med dubbel botten utan dåligt samvete.
Nästan så att jag gör vinst på det.
Nåja, reflektionen blir att jag inte är helt hundra på funktionaliteten för kaloriberäkning. Sträcka och tid är jag däremot ganska övertygad om att den har fått hyfsat rätt. Det stämmer både med min klocka och mina antaganden av sträckan.
Så. Slut på motionen.
Två korta reflektioner. Jag hörde på radionyheterna om en kvinna som blivit lurad på nästan en halv miljon på facebook genom att ge massa pengar till någon före detta militär som nu var bankir i Malaysia. Eller nåt liknande.
Här tänkte jag bara säga: Gör det inte.
Strunta i de Malaysiska bankmännen. Vill du bränna dina pengar så kan du ge dem till mig. Det behöver inte ens vara en halv miljon. En hundralapp är också trevligt. Eller bjud på en fika. Jag gillar dammsugare bäst. Mandelkubb däremot kan kvitta för det mesta.
En halv miljon funkar också. Om du vill bli av med det så hör av dig så skall du få mitt kontonummer. Du behöver inte vara kvinna heller. Man går också bra.
Och sist:
Täppas får inte sända Radio på en vecka. Det är rena DDR fasoner enligt tidningen och Täppas.
Tror vit vägg och aldrig sända varken radio eller finnas över huvud taget var mer DDR om jag skall vara ärlig. Sedan kan jag tycka att han för första gången sade något vettigt i Lars Vilks frågan. Men det får ni inte hålla emot mig.
Ha en underbar fredag så återkommer bloggen senare under dagen, eller absolut senast på måndag.
Puss och kram.
torsdag 11 oktober 2012
Ny karriär.
Sitter och lunchkollar lite nyheter och ser att de skall höja lönerna för riksdagsledamöter. Det har jag inget emot. Klart att de liksom alla andra skall ha löneökningar. Men tanken slår mig att det kanske kan vara en ny karriär för mig.
Jag är ganska bra på att skriva, jag är ganska bra på att argumentera.
Åsikter har jag definitivt. Om allt och inget, stort och smått.
Det är inte alltid mina åsikter är helt politiskt korrekta och Ny Demokrati finns inte kvar. Även om de gjort det så hade det nog inte riktigt följt mina ideologier.
Jag funderar på vad jag tycker egentligen och kommer fram till att jag antagligen är en:
Kristmoderat.
Så är det så att något av partierna behöver en vältalig, folkkär (nåja, kan väl bli), hyfsat ung (har ju bara precis passerat 40) , och karismatiskt (det påstår både min fru och min mormor brukade säga det)
Nåja. Som sagt. Jag ställer upp vid nästa val. Placera mig på en lista. Jag kan till och med bli minister. Jag avsvär mig redan nu eventuella dumheter jag gjort. Såsom att har misslyckats betala TV-licens under några år. Jag försökte verkligen, men Radiotjänst ville inte ha mina pengar.
Jag har också ett kanske gjort något litet tvivelaktigt avdrag i nån deklaration någongång.
Tja, säkert har jag även någon annan skamfläck som pressen skulle kunna hitta, men på det stora hela är jag en helyllekille.
Så för bara 58.300kr så får ni mig som representant i riksdagen. Och dubbla det eller nåt så tar jag en ministerpost.
Vilket kap va ?
Vågar Ni låta bli ?
Jag är ganska bra på att skriva, jag är ganska bra på att argumentera.
Åsikter har jag definitivt. Om allt och inget, stort och smått.
Det är inte alltid mina åsikter är helt politiskt korrekta och Ny Demokrati finns inte kvar. Även om de gjort det så hade det nog inte riktigt följt mina ideologier.
Jag funderar på vad jag tycker egentligen och kommer fram till att jag antagligen är en:
Kristmoderat.
Så är det så att något av partierna behöver en vältalig, folkkär (nåja, kan väl bli), hyfsat ung (har ju bara precis passerat 40) , och karismatiskt (det påstår både min fru och min mormor brukade säga det)
Nåja. Som sagt. Jag ställer upp vid nästa val. Placera mig på en lista. Jag kan till och med bli minister. Jag avsvär mig redan nu eventuella dumheter jag gjort. Såsom att har misslyckats betala TV-licens under några år. Jag försökte verkligen, men Radiotjänst ville inte ha mina pengar.
Jag har också ett kanske gjort något litet tvivelaktigt avdrag i nån deklaration någongång.
Tja, säkert har jag även någon annan skamfläck som pressen skulle kunna hitta, men på det stora hela är jag en helyllekille.
Så för bara 58.300kr så får ni mig som representant i riksdagen. Och dubbla det eller nåt så tar jag en ministerpost.
Vilket kap va ?
Vågar Ni låta bli ?
En torsdag i oktober
Det är torsdag.
Det är oktober.
Tittar jag ut genom fönstret så ser det ut att bli en fin dag. Himlen är ljust blå med lite blågrå moln borta vid horisonten. Det susar lite i träden utanför och man ser vattnet krusa sig en bit bort. På avstånd hörs ett flygplan landa eller start från Bromma flygplats.
Än så länge är det rätt så lugnt. Några enstaka kollegor sitter tysta på sina platser med dagens första kopp kaffe framför sig. Ett stilla sorl hörs från några som diskuterar någonting.
Det är morgon och det är en dag någonstans i livet.
Innan allt kommit igång, innan man nästan hunnit vakna så undrar man naturligtvis vart den här dagen skall ta vägen. Men än så länge vet jag inte. Jag har ingen som helst aning om vad som ligger framför mig.
Så börjar tankarna rulla.
Nu när jag faktiskt har en blogg, trots långt motstånd och mycket vånda så skall jag ju tycka någonting. Igår tyckte jag massor och fick både påhopp och medhåll. Men vad skall jag då tycka idag. Jag skummar löpet på både morgon och kvällstidningarna och försöker se om det finns något jag kan tycka till om.
Naturligtvis finns det massor. Bosse Hansson till exempel. Jag tänker inte ens ta debatten och fighten. Jag har tröttnat på den.
Kärnkraft och terrorism var temat för igår och jag inser att bloggen nog skall hålla sig borta från så politiskt laddade tankar. Det skall ju vara ett trevligt ställe det här. Ett ställe där man vill hänga en stund. Läsa något kul och kanske slänga iväg en liten kommentar till författaren i fråga.
Inte skall vi slåss och inte skall vi bråka.
Igår satt jag min vana trogen och tittade på "Bonde söker fru". Ja, jag vet att det är manligt att våga erkänna att man ser på dessa härliga såpor. Jag såg i ärlighetens namn måndagens avsnitt av "Ensam mamma söker" också.
Nåja, hur som helst. Det är mycket jag inte förstår och kan relatera till i dessa serier men jag tycker ändå det är trevligt. Det är vackra naturbilder. Det är lite udda men ganska härliga bondeprofiler. Det är udda, men en hel del charmiga damer / tjejer som skall försöka vinna deras hjärtan.
Men så igår!!!
Då händer det!!!
En av bonden Klas tjejer hade med sig sina hundar.
En av dessa hundar bajsar på en annan deltagares säng.
Det är inte mycket att säga om, det var en valp, den var inte klar i sin uppfostran ännu. Djur är djur och det finns tvättmaskiner.
Det är rubriken på Aftonbladet som är det mest skrämmande:
Ulrika: "Jag trodde det var Klas"
Hmmmmmm
Ha en bra torsdag så hörs vi. Puss och kram till alla bloggläsare där ute.
Det är oktober.
Tittar jag ut genom fönstret så ser det ut att bli en fin dag. Himlen är ljust blå med lite blågrå moln borta vid horisonten. Det susar lite i träden utanför och man ser vattnet krusa sig en bit bort. På avstånd hörs ett flygplan landa eller start från Bromma flygplats.
Än så länge är det rätt så lugnt. Några enstaka kollegor sitter tysta på sina platser med dagens första kopp kaffe framför sig. Ett stilla sorl hörs från några som diskuterar någonting.
Det är morgon och det är en dag någonstans i livet.
Innan allt kommit igång, innan man nästan hunnit vakna så undrar man naturligtvis vart den här dagen skall ta vägen. Men än så länge vet jag inte. Jag har ingen som helst aning om vad som ligger framför mig.
Så börjar tankarna rulla.
Nu när jag faktiskt har en blogg, trots långt motstånd och mycket vånda så skall jag ju tycka någonting. Igår tyckte jag massor och fick både påhopp och medhåll. Men vad skall jag då tycka idag. Jag skummar löpet på både morgon och kvällstidningarna och försöker se om det finns något jag kan tycka till om.
Naturligtvis finns det massor. Bosse Hansson till exempel. Jag tänker inte ens ta debatten och fighten. Jag har tröttnat på den.
Kärnkraft och terrorism var temat för igår och jag inser att bloggen nog skall hålla sig borta från så politiskt laddade tankar. Det skall ju vara ett trevligt ställe det här. Ett ställe där man vill hänga en stund. Läsa något kul och kanske slänga iväg en liten kommentar till författaren i fråga.
Inte skall vi slåss och inte skall vi bråka.
Igår satt jag min vana trogen och tittade på "Bonde söker fru". Ja, jag vet att det är manligt att våga erkänna att man ser på dessa härliga såpor. Jag såg i ärlighetens namn måndagens avsnitt av "Ensam mamma söker" också.
Nåja, hur som helst. Det är mycket jag inte förstår och kan relatera till i dessa serier men jag tycker ändå det är trevligt. Det är vackra naturbilder. Det är lite udda men ganska härliga bondeprofiler. Det är udda, men en hel del charmiga damer / tjejer som skall försöka vinna deras hjärtan.
Men så igår!!!
Då händer det!!!
En av bonden Klas tjejer hade med sig sina hundar.
En av dessa hundar bajsar på en annan deltagares säng.
Det är inte mycket att säga om, det var en valp, den var inte klar i sin uppfostran ännu. Djur är djur och det finns tvättmaskiner.
Det är rubriken på Aftonbladet som är det mest skrämmande:
Ulrika: "Jag trodde det var Klas"
Hmmmmmm
Ha en bra torsdag så hörs vi. Puss och kram till alla bloggläsare där ute.
onsdag 10 oktober 2012
Gröna ärtor.
En liten reflektion om kärnkraft och gröna ärtor.
De gömmer sig inne på kärnkraftverk.
De bryter sig in på skyddsklassade områden.
De hävdar att de med sina aktioner visar att det inte är säkert.
Ja. Men den enda terrororganisationen i detta är de gröna ärtorna.
Klassa dem som terrorister
Förbjud dem
Och för guds skull låt inte postkodlotteriet ge dem pengar.
Gissa varför jag gick ur det lotteriet. Eller så får de väl börja skänka pengar till AlQaida också.
Rätt skall vara rätt.
Hata gröna ärtor. Om det inte är av sorten som ätes till kalvtunga och potatismos.
De gömmer sig inne på kärnkraftverk.
De bryter sig in på skyddsklassade områden.
De hävdar att de med sina aktioner visar att det inte är säkert.
Ja. Men den enda terrororganisationen i detta är de gröna ärtorna.
Klassa dem som terrorister
Förbjud dem
Och för guds skull låt inte postkodlotteriet ge dem pengar.
Gissa varför jag gick ur det lotteriet. Eller så får de väl börja skänka pengar till AlQaida också.
Rätt skall vara rätt.
Hata gröna ärtor. Om det inte är av sorten som ätes till kalvtunga och potatismos.
Denna dagen ett liv....
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.
Jag går mot döden vart jag går.
Ja, precis. Det är egentligen bara en fråga om inställning. Antingen kan man som i rubriken se varje dag som del av sitt liv, eller som sitt liv. Alternativt så väljer man att se varje dag som ett steg närmre slutet och evigheten, om det nu finns en sådan.
Halvfulla eller halvtomma glas. Snart slut, eller bara strax börjat.
Vad är egentligen bäst. Skall man vara positiv och försöka se allt från den ljusa sidan ? Tolka allt som att det är bra ? Gå fram genom livet med ett skratt och ett leende, lyckligt ovetande om att någon smyger upp bakom en med en lång kniv.
Alternativt skall man ifrågasätta folks motiv, skall man fundera en extra gång innan man litar på någon. Skall man alltid se sig om över axeln för att inte bli överraskad när kniven kommer vinande.
Det där är en balansgång. Om man lever helt enligt det positiva så skulle i varje fall jag uppfatta personen som naiv och lite äckligt positiv. Medan i det andra fallet så uppfattas man som butter, sur och en pessimist. Kanske är man bara realist, men så ser det inte ut för de som ser utifrån.
Det är inget lätt val. Skall man ens välja ? Skall man lita på sin instinkt eller skall man inför varje situation fatta beslutet att nu vill jag framstå som en glad skit, le lite extra och säga något positivt.
Jag vet inte. Det här är inget facit. Det är inte ens en rekommendation.
Historiskt har jag alltid varit realist, därför blivit sedd som butter och muttrande. Ibland har jag försökt ställa om mig, tona ned realismen och vara en glad, positiv människa som ser möjligheter istället för problem. Ser nya vägar in i omöjliga projekt. Försöka rädda det sjunkande skeppet till varje pris och bogsera in Titanic till kajen för att rätta stackars Jack och Rose.
Men så undrar jag. Är det värt det ? Kommer allt bli så mycket bättre ? Kommer jag sitta och skratta på hemmet och vara nöjd med att jag var positiv i mitt liv och att jag såg räddade Titanic. Det hade inte blivit någon film om jag gjort det. Om jag nu ens levat på den tiden.
Själva Titanic var bara en liknelse. Släpp det. Det blir för mycket. Skit i Titanic nu och fokusera på frågan. Eller egentligen. Strunta i frågan också.
Mitt tips för dagen. Välj själv. Var den du är och försök trivas med det så blir du antagligen en lyckligare människa. Men fråga för guds skull inte mig hur.
JAG ÄR EN BUTTERSMURF!
Ha en trevlig onsdag.
Jag går mot döden vart jag går.
Ja, precis. Det är egentligen bara en fråga om inställning. Antingen kan man som i rubriken se varje dag som del av sitt liv, eller som sitt liv. Alternativt så väljer man att se varje dag som ett steg närmre slutet och evigheten, om det nu finns en sådan.
Halvfulla eller halvtomma glas. Snart slut, eller bara strax börjat.
Vad är egentligen bäst. Skall man vara positiv och försöka se allt från den ljusa sidan ? Tolka allt som att det är bra ? Gå fram genom livet med ett skratt och ett leende, lyckligt ovetande om att någon smyger upp bakom en med en lång kniv.
Alternativt skall man ifrågasätta folks motiv, skall man fundera en extra gång innan man litar på någon. Skall man alltid se sig om över axeln för att inte bli överraskad när kniven kommer vinande.
Det där är en balansgång. Om man lever helt enligt det positiva så skulle i varje fall jag uppfatta personen som naiv och lite äckligt positiv. Medan i det andra fallet så uppfattas man som butter, sur och en pessimist. Kanske är man bara realist, men så ser det inte ut för de som ser utifrån.
Det är inget lätt val. Skall man ens välja ? Skall man lita på sin instinkt eller skall man inför varje situation fatta beslutet att nu vill jag framstå som en glad skit, le lite extra och säga något positivt.
Jag vet inte. Det här är inget facit. Det är inte ens en rekommendation.
Historiskt har jag alltid varit realist, därför blivit sedd som butter och muttrande. Ibland har jag försökt ställa om mig, tona ned realismen och vara en glad, positiv människa som ser möjligheter istället för problem. Ser nya vägar in i omöjliga projekt. Försöka rädda det sjunkande skeppet till varje pris och bogsera in Titanic till kajen för att rätta stackars Jack och Rose.
Men så undrar jag. Är det värt det ? Kommer allt bli så mycket bättre ? Kommer jag sitta och skratta på hemmet och vara nöjd med att jag var positiv i mitt liv och att jag såg räddade Titanic. Det hade inte blivit någon film om jag gjort det. Om jag nu ens levat på den tiden.
Själva Titanic var bara en liknelse. Släpp det. Det blir för mycket. Skit i Titanic nu och fokusera på frågan. Eller egentligen. Strunta i frågan också.
Mitt tips för dagen. Välj själv. Var den du är och försök trivas med det så blir du antagligen en lyckligare människa. Men fråga för guds skull inte mig hur.
JAG ÄR EN BUTTERSMURF!
Ha en trevlig onsdag.
tisdag 9 oktober 2012
Tisdag.
För att inte göra någon besviken tänkte jag bara meddela att jag faktiskt har ett jobb att sköta. Det innebär att just nu hinner jag inte skriva något här.
Hänvisar till Facebook där jag haft en kortare reflektion över hösten och ber er ha tålamod. Det dyker upp något här senare. Kanske efter lunch. Kanske ikväll. I absolut värsta fall imorgon.
Nu måste jag jobba vidare.
Ha en underbar tisdag så länge.
Hänvisar till Facebook där jag haft en kortare reflektion över hösten och ber er ha tålamod. Det dyker upp något här senare. Kanske efter lunch. Kanske ikväll. I absolut värsta fall imorgon.
Nu måste jag jobba vidare.
Ha en underbar tisdag så länge.
måndag 8 oktober 2012
Men tiden går
Jag vet inte riktigt vad som hände.
Klockan var 9, jag hade ett möte och nu tittade jag på klockan igen och den är nästan 13. Iofs har jag hunnit byta både möteslokal samt mötesdeltagare. men ändå. Tiden bara rinner iväg när man har kul.
Just det där med hur tid uppfattas är intressant. Egentligen skulle jag vilja uppfinna en klocka som visade uppfattad tid istället för verklig tid. Något sätt att koppla ihop hjärnan med ett urverk för att åskådliggöra hur det verkligen är och verkligen känns för bäraren av klockan.
Någonstans måste väl dock verkligheten och denna klocka sammanfalla. Eller också inte. Kanske skulle man på sin dödsbädd få facit:
Jaha, du har levt i 80 år (ponera att detta är sanningen), men av din tid har du faktiskt bara utnyttjat 50 år, resten har varit som ett vakuum och du har helt enkelt låtit den tiden bara försvinna. Du har slarvat bort 30 år av ditt liv.
Eller, jaha, 80 år. Men du har egentligen förbrukat 110 år. Då skall vi se på vilket konto vi skall dra den tiden.
Lite jobbigt kunde det ju bli. Vem skulle man stämma av emot. Tidsstudiemannen är ju ett utdött yrke, men kanske skulle det bli på tapeten igen med detta system.
Det vore ju i och för sig bra att även under pågående liv kunna få en liten avstämning.
Nej, nu går du bara på i gamla fotspår, du trivs inte speciellt bra och du har egentligen tråkigt. Skall du inte vrida upp klockan lite och satsa på något nytt. Eller dags att dämpa dig, nu är fjädern i din klocka på bristningsgränsen.
Många tänkbara scenarion finns det. Kanske är det lika bra att det är som det är. Fast jag skulle nog, om jag fick välja, ha roligt lite oftare. Förbränna mer tid i sovande tillstånd. Få diciplin nog att lägga lite mer tid på att träna eller promenera i varje fall.
Men de sakerna kan jag ju faktiskt styra själv.
Nåja, ha en bra måndag eftermiddag och må tiden aldrig hinna ifatt er.
Klockan var 9, jag hade ett möte och nu tittade jag på klockan igen och den är nästan 13. Iofs har jag hunnit byta både möteslokal samt mötesdeltagare. men ändå. Tiden bara rinner iväg när man har kul.
Just det där med hur tid uppfattas är intressant. Egentligen skulle jag vilja uppfinna en klocka som visade uppfattad tid istället för verklig tid. Något sätt att koppla ihop hjärnan med ett urverk för att åskådliggöra hur det verkligen är och verkligen känns för bäraren av klockan.
Någonstans måste väl dock verkligheten och denna klocka sammanfalla. Eller också inte. Kanske skulle man på sin dödsbädd få facit:
Jaha, du har levt i 80 år (ponera att detta är sanningen), men av din tid har du faktiskt bara utnyttjat 50 år, resten har varit som ett vakuum och du har helt enkelt låtit den tiden bara försvinna. Du har slarvat bort 30 år av ditt liv.
Eller, jaha, 80 år. Men du har egentligen förbrukat 110 år. Då skall vi se på vilket konto vi skall dra den tiden.
Lite jobbigt kunde det ju bli. Vem skulle man stämma av emot. Tidsstudiemannen är ju ett utdött yrke, men kanske skulle det bli på tapeten igen med detta system.
Det vore ju i och för sig bra att även under pågående liv kunna få en liten avstämning.
Nej, nu går du bara på i gamla fotspår, du trivs inte speciellt bra och du har egentligen tråkigt. Skall du inte vrida upp klockan lite och satsa på något nytt. Eller dags att dämpa dig, nu är fjädern i din klocka på bristningsgränsen.
Många tänkbara scenarion finns det. Kanske är det lika bra att det är som det är. Fast jag skulle nog, om jag fick välja, ha roligt lite oftare. Förbränna mer tid i sovande tillstånd. Få diciplin nog att lägga lite mer tid på att träna eller promenera i varje fall.
Men de sakerna kan jag ju faktiskt styra själv.
Nåja, ha en bra måndag eftermiddag och må tiden aldrig hinna ifatt er.
Måndag morgon
Det är måndag morgon och bloggen slår upp dörrarna, slår upp sina ögon, slår upp sin förlovning med livet, slår upp ett svårt ord i SAOL, slår upp ett glas juice.
Det är väldigt mycket som kan slås upp och på olika sätt. Bloggen väljer dock att slå upp sina dörrar och hälsa er varmt välkomna tillbaka till en ny vecka.
Det har varit helg. Jag vet inte om bloggen skall avhandla saker som händer på helgen, eftersom den har stängt då. (Vem är det som kommit på den dumma idén? Antagligen är det jag) Nåja, eftersom jag är envåldshärskare här så får den avhandla saker som hänt på helgen också om den vill. Eller om jag vill då.
Envåldshärskare förresten. Jag har ju beslutat att även Ni som läser faktiskt kan vara delaktiga. Det går alldeles utmärkt att kommentera det jag skriver. Lovprisa mina idéer, tala om för mig vilken underbar människa jag är, eller i värsta fall också säga något om att Ni anser att jag har fel. Det kan ni ju anse om ni tycker det och vill Ni förmedla det till de andra som läser så vem är jag att stoppa er.
Sådär. Då har vi klarat av de bitarna och är redo att gå vidare in på väsentligheter.
Eftersom helgen ägnats åt att äta alldeles för mycket så tänkte jag att vi kan prata mat en stund. Jag tänkte omnämna vad som ätits och göra en lite lättare analys av maten och vad den egentligen innebär för människan som äter den.
1: På fredagskvällen, som nästan alla fredagskvällar år vi skaldjur. Det är gott, det är nyttigt och om man inte är allergisk så är det den perfekta fredagsmaten. Man kan sitta och pilla lite framför TVn. Göra en räksmörgås, gröpa ur en krabba och söla ned magen med både spad och majonäs. Dessutom hinner man missa en hel del av Dobido och man måste bära undan skal och annat precis när det är dags för något spännande moment.
Det är alltså fredagsmaten i det lundgrenska residenset. Barnen äter lite ibland, en räka här, ett krabben där. Oftast äter de även något annat, såsom grillad kyckling eller nåt annat som är enkelt och bra.
Så ett omdöme då. Gott, söligt, salt, trevligt, salt, fantastiskt, salt. Vad jag vill säga är att det är jättegott, men man blir så törstig efteråt. Så törstig att man aldrig vill sluta hälla i sig vatten, cola, eller vad som finns i närheten. Till slut släcks törsten, men det här innebär att eftersom man druckit så mycket så vaknar man (läs jag) varje timme hela natten och springer upp på toaletten. Samma sak varje gång. Vilket gör att jag inte alls är så utvilad på lördagen som jag kanske skulle vilja vara.
2: På lördagen, efter en intensiv dag när jag köpt stekpannor och hustrun och dottern kört häst, bestämde vi oss för att det var väldigt längesedan vi var och åt på den lilla närliggande Kinakrogen som dessutom har sådan där Mongolian Barbeque. Så det blev en tur dit. Det är alltid trevligt, lagom gott och man kan absolut gå ut och äta utan att bränna en förmögenhet. Man plockar vad man vill ha, kött av olika slag, grönsaker, lite skaldjur och så steker de på alltihop. Man häller också på de såser eller oljor man vill ha smak av och så steks det in.
Det hela avslutas med friterad banan och glass med sådan där sirap som brukar serveras på kinakrogar.
Det är alltid gott, trevligt och av någon anledning blir även denna mat väldigt SALT. Det innebär att man dricker ett glas eller två medan man är där. Sedan kommer man hem och fortsätter att släcka törsten med allt som finns i närheten. Och vad innebär detta ? Ja, jag tror Ni förstår vart jag är på väg. En gång i timmen hela natten så springer man på toa. Vilket innebär att man på söndagen inte är fullt så utvilad som man skulle vilja vara.
3: På söndagen var vi på bio och såg Modig. Det var absolut inte någon jätterolig film även om dottern uppskattade den, vilket egentligen var meningen med hela besöket. Nåja, när man går på bio kan man ju inte låta bli att äta popcorn, fläsksvålar eller vad man nu är sugen på. Till detta dricks förstås stora mängder läsk. Salt dricka... ni vet vart jag är på väg. På vägen hem så envisades hustrun med att vi skulle plocka med hamburgare från Texas Burger som råkar ligga precis i närheten av där vi varit på bio.
Trots högljudda protester från mig och dottern så blev det så. Nej, ärligt talat så blev det inte någon protest alls. Vi har faktiskt bara ätit där en gång tidigare och tyckte då alla att det var gott så förslaget igår mottogs med välvilja.
Hem med maten. Äta. Hamburgare med ost, bacon och pommes frittes till. Lite sås att dippa i. Ja, inte är det världens mest osalta mat. Så det blir en hel del dricka till maten och efteråt under kvällen då sältan sitter kvar.
Ja, gissa vart vi är på väg. Inte riktigt varje timme för denna mat var inte riktigt lika salt. Men alldeles för ofta. Så om jag inte är riktigt vrålpigg idag så vet ni anledningen.
Men det är måndag, ny vecka, nya möjligheter, fler saker som kan lyckas eller misslyckas. Man vet aldrig innan. Jag kan konstatera att det började bra med en hyfsad snabb färd till jobbet (trots att det är måndag morgon). Lite smolk i bägaren när kaffemaskinen var tom på kaffepulver så jag fick börja med att fylla den och sedan vänta ett par minuter innan kaffet var klart. Men på det hela en okej start på morgonen.
Nu när jag väckt bloggen, kollat mailen, planerat upp dagens möten och sådär och klockan bara precis passerat 8 så känns det helt okej.
Så jag hoppas ni får en bra måndag, en bra vecka och en bra helg efter det. Lika bra att ta ut allt på en gång. Man vet ju aldrig när jag har något att skriva igen.
God måndag.
Det är väldigt mycket som kan slås upp och på olika sätt. Bloggen väljer dock att slå upp sina dörrar och hälsa er varmt välkomna tillbaka till en ny vecka.
Det har varit helg. Jag vet inte om bloggen skall avhandla saker som händer på helgen, eftersom den har stängt då. (Vem är det som kommit på den dumma idén? Antagligen är det jag) Nåja, eftersom jag är envåldshärskare här så får den avhandla saker som hänt på helgen också om den vill. Eller om jag vill då.
Envåldshärskare förresten. Jag har ju beslutat att även Ni som läser faktiskt kan vara delaktiga. Det går alldeles utmärkt att kommentera det jag skriver. Lovprisa mina idéer, tala om för mig vilken underbar människa jag är, eller i värsta fall också säga något om att Ni anser att jag har fel. Det kan ni ju anse om ni tycker det och vill Ni förmedla det till de andra som läser så vem är jag att stoppa er.
Sådär. Då har vi klarat av de bitarna och är redo att gå vidare in på väsentligheter.
Eftersom helgen ägnats åt att äta alldeles för mycket så tänkte jag att vi kan prata mat en stund. Jag tänkte omnämna vad som ätits och göra en lite lättare analys av maten och vad den egentligen innebär för människan som äter den.
1: På fredagskvällen, som nästan alla fredagskvällar år vi skaldjur. Det är gott, det är nyttigt och om man inte är allergisk så är det den perfekta fredagsmaten. Man kan sitta och pilla lite framför TVn. Göra en räksmörgås, gröpa ur en krabba och söla ned magen med både spad och majonäs. Dessutom hinner man missa en hel del av Dobido och man måste bära undan skal och annat precis när det är dags för något spännande moment.
Det är alltså fredagsmaten i det lundgrenska residenset. Barnen äter lite ibland, en räka här, ett krabben där. Oftast äter de även något annat, såsom grillad kyckling eller nåt annat som är enkelt och bra.
Så ett omdöme då. Gott, söligt, salt, trevligt, salt, fantastiskt, salt. Vad jag vill säga är att det är jättegott, men man blir så törstig efteråt. Så törstig att man aldrig vill sluta hälla i sig vatten, cola, eller vad som finns i närheten. Till slut släcks törsten, men det här innebär att eftersom man druckit så mycket så vaknar man (läs jag) varje timme hela natten och springer upp på toaletten. Samma sak varje gång. Vilket gör att jag inte alls är så utvilad på lördagen som jag kanske skulle vilja vara.
2: På lördagen, efter en intensiv dag när jag köpt stekpannor och hustrun och dottern kört häst, bestämde vi oss för att det var väldigt längesedan vi var och åt på den lilla närliggande Kinakrogen som dessutom har sådan där Mongolian Barbeque. Så det blev en tur dit. Det är alltid trevligt, lagom gott och man kan absolut gå ut och äta utan att bränna en förmögenhet. Man plockar vad man vill ha, kött av olika slag, grönsaker, lite skaldjur och så steker de på alltihop. Man häller också på de såser eller oljor man vill ha smak av och så steks det in.
Det hela avslutas med friterad banan och glass med sådan där sirap som brukar serveras på kinakrogar.
Det är alltid gott, trevligt och av någon anledning blir även denna mat väldigt SALT. Det innebär att man dricker ett glas eller två medan man är där. Sedan kommer man hem och fortsätter att släcka törsten med allt som finns i närheten. Och vad innebär detta ? Ja, jag tror Ni förstår vart jag är på väg. En gång i timmen hela natten så springer man på toa. Vilket innebär att man på söndagen inte är fullt så utvilad som man skulle vilja vara.
3: På söndagen var vi på bio och såg Modig. Det var absolut inte någon jätterolig film även om dottern uppskattade den, vilket egentligen var meningen med hela besöket. Nåja, när man går på bio kan man ju inte låta bli att äta popcorn, fläsksvålar eller vad man nu är sugen på. Till detta dricks förstås stora mängder läsk. Salt dricka... ni vet vart jag är på väg. På vägen hem så envisades hustrun med att vi skulle plocka med hamburgare från Texas Burger som råkar ligga precis i närheten av där vi varit på bio.
Trots högljudda protester från mig och dottern så blev det så. Nej, ärligt talat så blev det inte någon protest alls. Vi har faktiskt bara ätit där en gång tidigare och tyckte då alla att det var gott så förslaget igår mottogs med välvilja.
Hem med maten. Äta. Hamburgare med ost, bacon och pommes frittes till. Lite sås att dippa i. Ja, inte är det världens mest osalta mat. Så det blir en hel del dricka till maten och efteråt under kvällen då sältan sitter kvar.
Ja, gissa vart vi är på väg. Inte riktigt varje timme för denna mat var inte riktigt lika salt. Men alldeles för ofta. Så om jag inte är riktigt vrålpigg idag så vet ni anledningen.
Men det är måndag, ny vecka, nya möjligheter, fler saker som kan lyckas eller misslyckas. Man vet aldrig innan. Jag kan konstatera att det började bra med en hyfsad snabb färd till jobbet (trots att det är måndag morgon). Lite smolk i bägaren när kaffemaskinen var tom på kaffepulver så jag fick börja med att fylla den och sedan vänta ett par minuter innan kaffet var klart. Men på det hela en okej start på morgonen.
Nu när jag väckt bloggen, kollat mailen, planerat upp dagens möten och sådär och klockan bara precis passerat 8 så känns det helt okej.
Så jag hoppas ni får en bra måndag, en bra vecka och en bra helg efter det. Lika bra att ta ut allt på en gång. Man vet ju aldrig när jag har något att skriva igen.
God måndag.
fredag 5 oktober 2012
Lite för mycket information.
Ibland vet man att vissa saker borde stanna där de befinner sig, men samtidigt finns ett behov av att dela med sig. Detta är ett sådant fall.
Om jag blir sittande lite för länge på toaletten, kanske fastnar jag i en intressant blogg, eller funderar extra länge över ett ord att lägga i Wordfeud. Ja, jag sysslar med sådana saker medan jag besöker denna inrättning ibland.
Nåja, blir jag sittande lite för länge så somnar min vänstra fot. Varje gång, ofelbart.
Detta innebär att jag när jag reser mig måste göra en liten dans för att väcka foten igen, alternativt halta ut från toaletten för att jag inte riktigt kan hålla balansen annars.
Ni behövde inte veta detta, jag behövde absolut inte berätta det.
Men nu råkade det bli så.
Förlåt.
Om jag blir sittande lite för länge på toaletten, kanske fastnar jag i en intressant blogg, eller funderar extra länge över ett ord att lägga i Wordfeud. Ja, jag sysslar med sådana saker medan jag besöker denna inrättning ibland.
Nåja, blir jag sittande lite för länge så somnar min vänstra fot. Varje gång, ofelbart.
Detta innebär att jag när jag reser mig måste göra en liten dans för att väcka foten igen, alternativt halta ut från toaletten för att jag inte riktigt kan hålla balansen annars.
Ni behövde inte veta detta, jag behövde absolut inte berätta det.
Men nu råkade det bli så.
Förlåt.
Hungerspelet
Klockan är halv tolv och hungerspelet närmar sig.
Hungerspelet består av att min mage försöker tala om för min hjärna att jag börjar bli hungrig. Min hjärna kontrar då med att svara magen att: Du kommer få pulver till lunch.
Magen kontrar då med: Vore det inte godare med en kebab?
Hjärnan: Jo, godare vore det, men du måste tänka på dieten.
Magen: Diet och diet, det är ju faktiskt fredag(detta varierar förståss med veckodag)
Hjärnan: Visst, fredag. Men du skall väl säkert äta ikväll och det blir nog inte nyttigt. Säkert kommer du stoppa i dig nåt som inte är mat också och skylla på att det är helg, att det är synd om dig eller något annat.
Magen: Ja, det är möjligt. Men vad som händer sedan händer ju sedan. Det är nu jag vill ha nåt.
Hjärnan: Du får pulver...
Magen: NEJ, jag vill ha mat.
Hjärnan: Pulver
Magen: Mat.
Så här håller det på. Det kan pågå från ungefär 11 tiden.
Är det en vanlig dag så vinner hjärnan här. Jag sitter kvar på min plats, dricker kaffe och vatten. Ingen frågar om jag skall med på lunch eftersom jag vanligtvis dricker pulver. Vid 12.15 går jag och dricker mitt pulver och nöjer mig med det.
Vissa dagar sitter jag på ett möte där jag vet att det skall serveras lunch. Då förändras diskussionen mellan magen och hjärna hur mycket av maten jag skall äta innan jag slutar.
Vissa dagar får jag förslag om lunch, alternativt ger förslag om lunch till någon bekant som jag borde luncha med. Då frångår jag mina principer och äter lunch. Detta händer dock inte speciellt ofta.
Nu pågår hungerspelet för fullt. Det finns inga potentiella lunchkompanjoner. Eller hela kontoret är väl fullt av dem, men eftersom jag inte brukar äta lunch så föreslår de inte att jag skall följa med och eftersom jag försöker låta bli så frågar jag inte om någon skall äta.
Nåja, magen vill ha mat. Hjärnan vill ha pulver och det är fredag. Här står vi nu.
Detta hungerspel är bra mycket värre än att slänga in lite ungar på en arena för att de skall slå ihjäl varandra. Detta är psykiskt tortyr av den högre skalan och det är dessutom verklighet. Min verklighet, varje dag.
Hungerspelet består av att min mage försöker tala om för min hjärna att jag börjar bli hungrig. Min hjärna kontrar då med att svara magen att: Du kommer få pulver till lunch.
Magen kontrar då med: Vore det inte godare med en kebab?
Hjärnan: Jo, godare vore det, men du måste tänka på dieten.
Magen: Diet och diet, det är ju faktiskt fredag(detta varierar förståss med veckodag)
Hjärnan: Visst, fredag. Men du skall väl säkert äta ikväll och det blir nog inte nyttigt. Säkert kommer du stoppa i dig nåt som inte är mat också och skylla på att det är helg, att det är synd om dig eller något annat.
Magen: Ja, det är möjligt. Men vad som händer sedan händer ju sedan. Det är nu jag vill ha nåt.
Hjärnan: Du får pulver...
Magen: NEJ, jag vill ha mat.
Hjärnan: Pulver
Magen: Mat.
Så här håller det på. Det kan pågå från ungefär 11 tiden.
Är det en vanlig dag så vinner hjärnan här. Jag sitter kvar på min plats, dricker kaffe och vatten. Ingen frågar om jag skall med på lunch eftersom jag vanligtvis dricker pulver. Vid 12.15 går jag och dricker mitt pulver och nöjer mig med det.
Vissa dagar sitter jag på ett möte där jag vet att det skall serveras lunch. Då förändras diskussionen mellan magen och hjärna hur mycket av maten jag skall äta innan jag slutar.
Vissa dagar får jag förslag om lunch, alternativt ger förslag om lunch till någon bekant som jag borde luncha med. Då frångår jag mina principer och äter lunch. Detta händer dock inte speciellt ofta.
Nu pågår hungerspelet för fullt. Det finns inga potentiella lunchkompanjoner. Eller hela kontoret är väl fullt av dem, men eftersom jag inte brukar äta lunch så föreslår de inte att jag skall följa med och eftersom jag försöker låta bli så frågar jag inte om någon skall äta.
Nåja, magen vill ha mat. Hjärnan vill ha pulver och det är fredag. Här står vi nu.
Detta hungerspel är bra mycket värre än att slänga in lite ungar på en arena för att de skall slå ihjäl varandra. Detta är psykiskt tortyr av den högre skalan och det är dessutom verklighet. Min verklighet, varje dag.
God Fredag.
Vilken början på helgen. Några bra saker som visar att det har möjlighet att bli en bra helg:
* Sov nästan 20 minuter längre än vanligt med snoozande men kom ändå iväg hemifrån i tid.
* Hade en skjorta färdig så jag slapp stryka på morgonen.
* Hade slut på mitt pulver hemma så var tvungen att ta en mycket godare Smothie ur kylen.
* Ingen frost och knappt någon imma på rutorna.
* Fredagstrafik som den skall vara. 20minuter från parkering till parkering.
* Skrivit, mitt livs kanske bästa inlägg, på Facebook.
Och ändå har dagen bara börjat.
Nu kan det gå åt två håll. Antingen fortsätter det här. Jag går i nåt slags flow hela dagen, allt fungerar och går min väg.
Här skulle jag egentligen slänga in bilden jag ser i mitt huvud. Det är lite amerikansk småstadsidyll från en gammal 50-talsfilm. Mannen svänger in sin nytvättade bil på garageuppfarten. Kommer in och kysser sin hustru som precis avslutat storstädning och matlagning. De välartade vattenkammade barnen sitter som två små ljus och bara väntar på att tala om för sin far vilka fina resultat de uppnått i skolan.
Jag inser dock orimligheten i allt detta och nöjer mig med att konstatera att det kan bli en dag som flyter på och går min väg.
Alternativet är ju att det vänder nu. När det börjat så bra kanske det inte kan bli bättre.
Den här dagen har alla potential att bli en bra dag, tyvärr har den rent statistiskt lika mycket potential att bli en skitdag.
Det är dock alltid en fredag och eftersom jag är den jag är så konstaterar jag att det kommer bli som det blir.
God Fredag.
* Sov nästan 20 minuter längre än vanligt med snoozande men kom ändå iväg hemifrån i tid.
* Hade en skjorta färdig så jag slapp stryka på morgonen.
* Hade slut på mitt pulver hemma så var tvungen att ta en mycket godare Smothie ur kylen.
* Ingen frost och knappt någon imma på rutorna.
* Fredagstrafik som den skall vara. 20minuter från parkering till parkering.
* Skrivit, mitt livs kanske bästa inlägg, på Facebook.
Och ändå har dagen bara börjat.
Nu kan det gå åt två håll. Antingen fortsätter det här. Jag går i nåt slags flow hela dagen, allt fungerar och går min väg.
Här skulle jag egentligen slänga in bilden jag ser i mitt huvud. Det är lite amerikansk småstadsidyll från en gammal 50-talsfilm. Mannen svänger in sin nytvättade bil på garageuppfarten. Kommer in och kysser sin hustru som precis avslutat storstädning och matlagning. De välartade vattenkammade barnen sitter som två små ljus och bara väntar på att tala om för sin far vilka fina resultat de uppnått i skolan.
Jag inser dock orimligheten i allt detta och nöjer mig med att konstatera att det kan bli en dag som flyter på och går min väg.
Alternativet är ju att det vänder nu. När det börjat så bra kanske det inte kan bli bättre.
Den här dagen har alla potential att bli en bra dag, tyvärr har den rent statistiskt lika mycket potential att bli en skitdag.
Det är dock alltid en fredag och eftersom jag är den jag är så konstaterar jag att det kommer bli som det blir.
God Fredag.
torsdag 4 oktober 2012
Musikens irrvägar
Sådär.
Kära läsare. Nu har tiden återställts och alla måsten och möten är avklarade för en liten stund. Och vad skulle då kunna vara bättre än att stjäla ett par minuter (nåja, jag tar bara tillbaka 5 minuter från min inarbetade lunchrast) för att förära er mina tankar.
Det tar lite emot att inte kunna börja mina tankar med ibland önskar jag att jag hade haft en blogg. Det är svårt att lära gamla älgar att cykla och eftersom hela min karriär som skribent började med just dessa ord så svider det lite i själen nu när jag inte kan börja så.
Jag släpper det. Jag lär mig. En dag kommer jag inte ens sakna de orden längre. (Fet chans, jag som är så nostalgisk att jag till och med kan sakna vattkopporna jag hade i 3 årsåldern)
Jag berättade tidigare om mitt plötsliga anfall av Howard Jones.
Jag lyssnar då och då på en gammal låt av honom. Till exempel introt till New Song gör mig fortfarande glad och det är inte utan att man då och då kommer att tänka på låtar som: Like to get to know you well, eller What is love.
Men så blev jag helt plötsligt anfallen. I huvudet dök en textrad upp: The grass is never greener over there. Det var så det började.
Utifrån denna textrad började sedan hjärnan röra sig. Var har jag hört det där förut. Först kopplade jag det inte alls till gamle Howard utan tänkte i mer allmäna banor. Men sedan började jag ringa in orden, jag kom så långt att jag flyttade en arm med nål på en LP skiva i mina minnen och insåg att jag måste leta tillbaka innan 87.
Vad fanns då, vad lyssnade jag på. Igenom huvudet igen. Depeche - Nej, U2 - Nej, Trance Dance - Nej, absolut inte. Efter en liten stund stannade tanken på Howard Jones.
Yes. Där satt den. Det är klart att det var Howard som spökade. Nu var det inte längre så svårt att hitta rätt. Jag ägde bara en LP med Howard Jones och att sedan starta Spotify på datorn och söka där var enkelt. Som jag redan avslöjat på Facebook för de som följer mig där så var alltså låten:
Howard Jones – Life In One Day
Här är en länk till Spotify till dig som vill lyssna.
Det är absolut ingen fantastisk låt, en ganska positiv och trevlig lite dänga med en lite FÖR positiv text. Men där är den.
Nu undrar jag framför allt. Var kom den ifrån. Hur kan en låt man inte hört på 25 år bara komma poppande upp i huvudet från ingenstans? Hur är jag konstruerad ? Hur är min hjärna konstruerad när jag måste tänka på en LP skiva, en skivspelare och en nål för att få fram titeln.
Antagligen skulle någon ta väldigt bra betalt för att tala om för mig vad som är fel. Antagligen skulle jag kunna ta väldigt bra betalt för att överlåta min hjärna till forskningen.
Så frågan är om jag kan få betalt i förskott för att betala den som kan tala om för mig vad som är fel, hur jag skall hantera det och framför allt VARFÖR ?
Det här är egentligen inte bara en text om en sång. Om en konstig tanke. Säkert upplever jag liknande konstigheter ganska ofta. Men det vore dumt att erkänna. Jag har inte heller tid att fundera på det just nu. Kanske återkommer jag till ämnet.
Detta är vad som rör sig i mig idag. Hade jag haft mer tid hade jag nog beskrivit gårdagens fantastiska köttbullar. Nåja, de hade varit mer fantastiska om jag inte snålat så med saltet.
Hade jag haft mer tid hade jag även berättat den fantastiska historien om....
Attans där var tiden slut.
Ha en trevlig torsdagkväll och ta hand om er.
Och jag lovar att återkomma.
Kära läsare. Nu har tiden återställts och alla måsten och möten är avklarade för en liten stund. Och vad skulle då kunna vara bättre än att stjäla ett par minuter (nåja, jag tar bara tillbaka 5 minuter från min inarbetade lunchrast) för att förära er mina tankar.
Det tar lite emot att inte kunna börja mina tankar med ibland önskar jag att jag hade haft en blogg. Det är svårt att lära gamla älgar att cykla och eftersom hela min karriär som skribent började med just dessa ord så svider det lite i själen nu när jag inte kan börja så.
Jag släpper det. Jag lär mig. En dag kommer jag inte ens sakna de orden längre. (Fet chans, jag som är så nostalgisk att jag till och med kan sakna vattkopporna jag hade i 3 årsåldern)
Jag berättade tidigare om mitt plötsliga anfall av Howard Jones.
Jag lyssnar då och då på en gammal låt av honom. Till exempel introt till New Song gör mig fortfarande glad och det är inte utan att man då och då kommer att tänka på låtar som: Like to get to know you well, eller What is love.
Men så blev jag helt plötsligt anfallen. I huvudet dök en textrad upp: The grass is never greener over there. Det var så det började.
Utifrån denna textrad började sedan hjärnan röra sig. Var har jag hört det där förut. Först kopplade jag det inte alls till gamle Howard utan tänkte i mer allmäna banor. Men sedan började jag ringa in orden, jag kom så långt att jag flyttade en arm med nål på en LP skiva i mina minnen och insåg att jag måste leta tillbaka innan 87.
Vad fanns då, vad lyssnade jag på. Igenom huvudet igen. Depeche - Nej, U2 - Nej, Trance Dance - Nej, absolut inte. Efter en liten stund stannade tanken på Howard Jones.
Yes. Där satt den. Det är klart att det var Howard som spökade. Nu var det inte längre så svårt att hitta rätt. Jag ägde bara en LP med Howard Jones och att sedan starta Spotify på datorn och söka där var enkelt. Som jag redan avslöjat på Facebook för de som följer mig där så var alltså låten:
Howard Jones – Life In One Day
Här är en länk till Spotify till dig som vill lyssna.
Det är absolut ingen fantastisk låt, en ganska positiv och trevlig lite dänga med en lite FÖR positiv text. Men där är den.
Nu undrar jag framför allt. Var kom den ifrån. Hur kan en låt man inte hört på 25 år bara komma poppande upp i huvudet från ingenstans? Hur är jag konstruerad ? Hur är min hjärna konstruerad när jag måste tänka på en LP skiva, en skivspelare och en nål för att få fram titeln.
Antagligen skulle någon ta väldigt bra betalt för att tala om för mig vad som är fel. Antagligen skulle jag kunna ta väldigt bra betalt för att överlåta min hjärna till forskningen.
Så frågan är om jag kan få betalt i förskott för att betala den som kan tala om för mig vad som är fel, hur jag skall hantera det och framför allt VARFÖR ?
Det här är egentligen inte bara en text om en sång. Om en konstig tanke. Säkert upplever jag liknande konstigheter ganska ofta. Men det vore dumt att erkänna. Jag har inte heller tid att fundera på det just nu. Kanske återkommer jag till ämnet.
Detta är vad som rör sig i mig idag. Hade jag haft mer tid hade jag nog beskrivit gårdagens fantastiska köttbullar. Nåja, de hade varit mer fantastiska om jag inte snålat så med saltet.
Hade jag haft mer tid hade jag även berättat den fantastiska historien om....
Attans där var tiden slut.
Ha en trevlig torsdagkväll och ta hand om er.
Och jag lovar att återkomma.
Dåligt med tid.
Jag satt precis och komponerade ett blogginlägg i huvudet. Allt är klart, men jag har just nu inte alls tid att skriva det. Möten avlöser varandra och fram till den dag någon betalar mig för att skriva, så måste jag prioritera mitt jobb som består till mycket större del av siffror än av bokstäver.
Nåja, det finns lite bokstäver också. Både i tal och skrift. Men på en helt annan nivå än här då.
Som sagt. Det blir inget just nu, men framåt kvällen borde jag ha tid att teckna ned tankarna. Alltihop utgår från Howard Jones och hur en låt man inte hört på 25 år helt plötsligt bara kan tränga sig fram i huvudet och ta plats.
Behöver kanske inte avslöja mer nu, för då försvinner meningen med att skriva om det senare.
Mot möte.... Sköt om er och min blogg så länge.
Nåja, det finns lite bokstäver också. Både i tal och skrift. Men på en helt annan nivå än här då.
Som sagt. Det blir inget just nu, men framåt kvällen borde jag ha tid att teckna ned tankarna. Alltihop utgår från Howard Jones och hur en låt man inte hört på 25 år helt plötsligt bara kan tränga sig fram i huvudet och ta plats.
Behöver kanske inte avslöja mer nu, för då försvinner meningen med att skriva om det senare.
Mot möte.... Sköt om er och min blogg så länge.
onsdag 3 oktober 2012
Brända förhoppningar.
Idag hade jag verkligen storslagna planer. Jag hade allt utstakat. Visste precis en massa saker jag skulle göra. Vad jag skulle börja med, vilket nästa steg skulle bli och så vidare.
Jag hade verkligen en plan för det mesta.
Men det sket sig.
Inte en enda miljon vann jag på Lotto idag heller.
Nytt försök på lördag. Då jäklar skall ni se att det smäller.
Jag hade verkligen en plan för det mesta.
Men det sket sig.
Inte en enda miljon vann jag på Lotto idag heller.
Nytt försök på lördag. Då jäklar skall ni se att det smäller.
Ordvits.
Att zigenarna inte får hyra bilar kan ju i varje fall inte bero på att de luktar illa, de är ju aRomer.
Reflektion
Vissa saker låter så självklara och enkla när man hör dem. När man sedan skall förverkliga dem, leva efter dem eller låta sig själv styras av dem så inser man att det inte alls är så lätt.
Till svårigheten att leva efter andras råd så är det ibland väldigt svårt att säga saker man borde säga. Men när man lyckas blir det ofta bra och man känner sig nöjd efteråt.
Nej, jag vill egentligen inte säga så mycket med det här inlägget mer än att jag gillar kloka människor. Jag är antagligen minst lika klok när det gäller andra och inte alls klok annars. Det ser jag som en styrka.
Lite galen är fint att vara.
Till svårigheten att leva efter andras råd så är det ibland väldigt svårt att säga saker man borde säga. Men när man lyckas blir det ofta bra och man känner sig nöjd efteråt.
Nej, jag vill egentligen inte säga så mycket med det här inlägget mer än att jag gillar kloka människor. Jag är antagligen minst lika klok när det gäller andra och inte alls klok annars. Det ser jag som en styrka.
Lite galen är fint att vara.
På riktigt.
Ibland önskar jag att jag hade haft en blogg.
Nu behöver jag inte önska längre för nu har jag tagit tag i saken och skaffat mig en. Det försvårar lite då det ställer helt andra krav på mig som tänkare och skribent.
Innan kunde jag göra små reflektioner över dagen utan att det egentligen var en blogg. En blogg är något stort. Något som folk läser, kommenterar och kanske bryr sig om. En del citerar och använder argument från bloggar när de har diskussioner med sina vänner och arbetskamrater.
Mitt i detta sitter jag nu. Jag har naturligtvis ett jätteansvar att det inte skrivs några dumheter. Några ogenomtänkta texter eller något trams.
Jag fick i och för sig redan i förra veckan en reaktion om att det använts argument från min låtsasblogg i fråga om kulturetablissemanget och vilka figurer som borde få figurera i barnlitteraturen. Men eftersom jag inte hade en blogg då, så kan jag naturligtvis inte ta ansvar för vad som sades eller vad det resulterade i.
Nu däremot.....
Så tanken för dagen. Eller tankarna. Egentligen borde jag spara tankar och bara använda mig av en tanke per dag. Men tänk så fattigt det vore. Hur det vore att underskatta dig, kära läsare. Som om du inte skulle vara mottaglig för mer än en tanke. Men vi börjar från början.
Idag, eller rättare sagt igår har jag läst det stora skvallertidningen på nätet, även känd som Aftonbladet. Där finns två intressanta rubriker.
Det första handlar om ett "konstverk" där Kungen med bekantskapskrets äter pizza från Camilla Henemarks nakna kropp. Varför bryr man sig ens om att kommentera en sådan sak. Herre jösses. Hade man fått alternativet att äta en riktigt god pizza och dessutom från en vacker tallrik så tror jag inte någon tackat nej. Tala om det bästa av två världar. Var det dessutom Kebabpizza, vilket inte artikeln uttalade sig om, så vore det hela optimalt. Go Kungen säger jag. Även om det nu aldrig hänt så skulle det kunnat hända och då vore det något jag skulle högakta kungen ännu mer för.
Så kombinationen Pizza, nakna kvinnor och monarki - Stort plus från mig i dagens blogg.
De som tycker det här var lågt och inte så mycket att reflektera över kan nu ge sig på nedanstående reflektion istället. Den kommer med rubriken, från samma skvallermagasin:
Så undviker du att bli ruinerad av din sambo.
Intressant. Jag läser, begrundar och inser att det redan är kört för min del. Jag gifte mig innan jag läste den där artikeln och i och med det så är jag inte bara sambo utan även äkta make. Och då ingår ruinering i själva paketet.
Ha, nu blev ni lite paffa va ? Inte hade ni räknat med en så kort reflektion. Ett förkastande av denna stor artikel.
Nåja. Jag avslutar tankarna med att konstatera att det är skönt att Art Garfunkel kommit till rätta. Det hade varit lite jobbigt om han fortsatt vara borta. Särskilt om man tänker på situationen i Malmö, då hade man inte vetat om han blivit utsatt för laserman, misstriktade försök att rädda pälsdjursindustrin eller något annat tungt.
Nåja. Dagen går vidare. Nu skall jag ägna mig åt sådan jag får betalt för. Egentligen hade jag tänkt reflektera över att jag idag kommer steka köttbullar för att kunna utvärdera burken med lingonsylt som hustrun fick igår. Jag hade tänkt att skriva ett utförligt referat av mina innersta tankar. Jag hade lite planer på att avslöja en STOR hemlighet.
Men det får vara. Jobbet kallar och livet. Här kan jag ju inte hänga hela dagen.
Men jag hoppas Ni hänger här en stund. Läser, begrundar och inser att nu är ni inte bara en del av min blogg, ni är faktiskt en del av mitt liv också.
Välkomna.
Ps. Nu när jag har en blogg så kanske någon vill se hur det ser ut när jag skapar dessa konstverk. Så jag lägger faktiskt in en bild på bloggen och hur den skapas.
Nu behöver jag inte önska längre för nu har jag tagit tag i saken och skaffat mig en. Det försvårar lite då det ställer helt andra krav på mig som tänkare och skribent.
Innan kunde jag göra små reflektioner över dagen utan att det egentligen var en blogg. En blogg är något stort. Något som folk läser, kommenterar och kanske bryr sig om. En del citerar och använder argument från bloggar när de har diskussioner med sina vänner och arbetskamrater.
Mitt i detta sitter jag nu. Jag har naturligtvis ett jätteansvar att det inte skrivs några dumheter. Några ogenomtänkta texter eller något trams.
Jag fick i och för sig redan i förra veckan en reaktion om att det använts argument från min låtsasblogg i fråga om kulturetablissemanget och vilka figurer som borde få figurera i barnlitteraturen. Men eftersom jag inte hade en blogg då, så kan jag naturligtvis inte ta ansvar för vad som sades eller vad det resulterade i.
Nu däremot.....
Så tanken för dagen. Eller tankarna. Egentligen borde jag spara tankar och bara använda mig av en tanke per dag. Men tänk så fattigt det vore. Hur det vore att underskatta dig, kära läsare. Som om du inte skulle vara mottaglig för mer än en tanke. Men vi börjar från början.
Idag, eller rättare sagt igår har jag läst det stora skvallertidningen på nätet, även känd som Aftonbladet. Där finns två intressanta rubriker.
Det första handlar om ett "konstverk" där Kungen med bekantskapskrets äter pizza från Camilla Henemarks nakna kropp. Varför bryr man sig ens om att kommentera en sådan sak. Herre jösses. Hade man fått alternativet att äta en riktigt god pizza och dessutom från en vacker tallrik så tror jag inte någon tackat nej. Tala om det bästa av två världar. Var det dessutom Kebabpizza, vilket inte artikeln uttalade sig om, så vore det hela optimalt. Go Kungen säger jag. Även om det nu aldrig hänt så skulle det kunnat hända och då vore det något jag skulle högakta kungen ännu mer för.
Så kombinationen Pizza, nakna kvinnor och monarki - Stort plus från mig i dagens blogg.
De som tycker det här var lågt och inte så mycket att reflektera över kan nu ge sig på nedanstående reflektion istället. Den kommer med rubriken, från samma skvallermagasin:
Så undviker du att bli ruinerad av din sambo.
Intressant. Jag läser, begrundar och inser att det redan är kört för min del. Jag gifte mig innan jag läste den där artikeln och i och med det så är jag inte bara sambo utan även äkta make. Och då ingår ruinering i själva paketet.
Ha, nu blev ni lite paffa va ? Inte hade ni räknat med en så kort reflektion. Ett förkastande av denna stor artikel.
Nåja. Jag avslutar tankarna med att konstatera att det är skönt att Art Garfunkel kommit till rätta. Det hade varit lite jobbigt om han fortsatt vara borta. Särskilt om man tänker på situationen i Malmö, då hade man inte vetat om han blivit utsatt för laserman, misstriktade försök att rädda pälsdjursindustrin eller något annat tungt.
Nåja. Dagen går vidare. Nu skall jag ägna mig åt sådan jag får betalt för. Egentligen hade jag tänkt reflektera över att jag idag kommer steka köttbullar för att kunna utvärdera burken med lingonsylt som hustrun fick igår. Jag hade tänkt att skriva ett utförligt referat av mina innersta tankar. Jag hade lite planer på att avslöja en STOR hemlighet.
Men det får vara. Jobbet kallar och livet. Här kan jag ju inte hänga hela dagen.
Men jag hoppas Ni hänger här en stund. Läser, begrundar och inser att nu är ni inte bara en del av min blogg, ni är faktiskt en del av mitt liv också.
Välkomna.
Ps. Nu när jag har en blogg så kanske någon vill se hur det ser ut när jag skapar dessa konstverk. Så jag lägger faktiskt in en bild på bloggen och hur den skapas.
tisdag 2 oktober 2012
Historik
Här nedan följer några inlägg i mitt fuskbloggarförsök från Facebook. För de som velat men inte kunnat läsa innan. Eller för de som helt enkelt inte ens känt till möjligheten.
Ordningen på texterna är omvänt mot att de publicerades, vilket säkert kan märkas på någon detalj. Om man hängt med i svängarna så kan det märkas på att jag hänvisar till nyare saker i texterna som ligger längre ned i listan.
Nåja, ni som läser förstår säkert. Ni är ju inte dumma.
Mycket nöje.
Ordningen på texterna är omvänt mot att de publicerades, vilket säkert kan märkas på någon detalj. Om man hängt med i svängarna så kan det märkas på att jag hänvisar till nyare saker i texterna som ligger längre ned i listan.
Nåja, ni som läser förstår säkert. Ni är ju inte dumma.
Mycket nöje.
Kändisar och trafik
Vissa dagar önskar jag att jag hade haft en
blogg. Nu har jag inte det och därför kan jag inte skriva om vissa saker
på ett skämtsamt och raljerande sätt. Men hade jag haft en blogg hade
jag idag skrivit om:
Konstnärer rasar mot att Alex Schulman driver med Marie Sernerholt. Det där var ju fantastiskt roliga bilder och självklart skall man driva med personer som verkar ta sig själv på alldeles fö
Konstnärer rasar mot att Alex Schulman driver med Marie Sernerholt. Det där var ju fantastiskt roliga bilder och självklart skall man driva med personer som verkar ta sig själv på alldeles fö
r stort allvar. Önskar nästan jag varit en semikändisk och kunnat sprida ett så fantastiskt budskap.
Dessutom hade jag bloggat om morgonens hemska trafiksituation. Det hade jag nog gjort nästan varje måndag. Men idag var den verkligen hemsk och det tog 15 minuter till Globen och sedan 25 från Globen till avfarten mot Hornsgatan inne i Söderledstunneln. Så där hade jag säkert spytt lite galla om jag haft en blogg.
Dessutom kanske jag delat med mig av några fantastiska recept. Filosoferat lite om promenader jag gärna skulle göra om, undangömda småbåtshamnar och sånger som aldrig borde bli glömda.
Dessutom kanske jag skulle berätta spännande hemligheter om mitt liv.
Men nu har jag ingen blogg, så inget av detta får ni läsa idag heller.
Dessutom hade jag bloggat om morgonens hemska trafiksituation. Det hade jag nog gjort nästan varje måndag. Men idag var den verkligen hemsk och det tog 15 minuter till Globen och sedan 25 från Globen till avfarten mot Hornsgatan inne i Söderledstunneln. Så där hade jag säkert spytt lite galla om jag haft en blogg.
Dessutom kanske jag delat med mig av några fantastiska recept. Filosoferat lite om promenader jag gärna skulle göra om, undangömda småbåtshamnar och sånger som aldrig borde bli glömda.
Dessutom kanske jag skulle berätta spännande hemligheter om mitt liv.
Men nu har jag ingen blogg, så inget av detta får ni läsa idag heller.
Tintin och kultur
Vissa dagar önskar jag att jag hade haft en
blogg. Nu har jag inte det och därför kan jag inte skriva om vissa saker
på ett skämtsamt och raljerande sätt. Men hade jag haft en blogg hade
jag idag skrivit om:
Kulturhuset rensar ut Tintinalbum för att de ger en felaktig bild av afrikaner och araber.
Ja, det är klart. Tintin är ju faktiskt en väg till sanningen och självklart kommer alla barn som l
Kulturhuset rensar ut Tintinalbum för att de ger en felaktig bild av afrikaner och araber.
Ja, det är klart. Tintin är ju faktiskt en väg till sanningen och självklart kommer alla barn som l
äser Tintin tro att svarta människor från Afrika bara kan jobba som betjänter och att araber är konstiga på sitt sätt.
Nu har jag ingen jätteerfarenhet från Tintin. Det är kanske därför jag är en så fin människa utan fördomar. Men jag tror att även de som i sin ungdom läst dessa album, trots allt har växt upp till "riktiga människor"
Men om det nu skall rensas och letas vidare efter saker som är olämpliga så har jag några förslag:
1: Pippi Långstrump - Det är konstigt att denna bok alls får finnas när hon har en pappa som är negerkung och dessutom vit. Hur kan man blanda ihop begrepp på det viset och använda ett ord som neger. Det kan verkligen skada barn.
2: Emil i Lönneberga - De har ju tjänstefolk. En dräng och en piga. Mitt i pigdebatten kan vi självklart inte tillåta sådant. Dessutom kommer ju KrösaMaja och hjälper till. Jag ger mig sjutton på att hon inte får betalt utan är svart arbetskraft. Nej, bort med detta, hur skall det gå om alla gjorde så.
3: Smurfarna - De är ju blå. Det måste vara ett politiskt ställningstagande. Och sådana kan vi ju INTE tillåta i barnliteratur. Om det inte råkar vara vänsterpropaganda förståss. För det har ju alltid varit okej att indoktrinera barn med. Alternativet är ju att färglägga om minst hälften av smurfarna så att de blir röda.
4: Kokböcker - Herre jösses. Tänk vad folk blir feta bara av att tänka på allt smör och grädde som t.ex Leif Mannerström kryddar sina kokböcker med. Det kan vi ju inte tillåta. Det är bäst vi rensar bort dem omedelbart. De är helt enkelt en fara för folkhälsan.
När vi ändå tänker på det så kan vi plocka bort alla böcker där folk begår mord, slår sina fruar, tittar för mycket på TV, skiljer sig, röker eller låter bli att äta 3 frukter om dagen.
Ja se. Nu kan vi tömma biblioteken. Vi kan elda upp alla böckerna. Så är vi tillbaka i Kina för drygt 2000 år sedan och det är ju precis till en sådan civilisation vi vill ha.
I varje fall de som tycker vi skall rensa bort Tintin.
Detta hade jag bloggat om idag, om jag haft en blogg. Dessutom hade jag kanske skrivit några väl valda rader om nyttiga recept som ändå är goda. Kanske om den fysiska nyttan med att promenera i undangömda båthamnar. Eller kanske berättat några personliga hemligheter om hur jag avgudar grönsaker och motion.
Men nu har jag ingen blogg. Så ni får klara er utan detta idag också.
Ha en bra tisdag alla mina vänner och låt för guds skull inte kulturhusets personal ta sig in i era hus.
Nu har jag ingen jätteerfarenhet från Tintin. Det är kanske därför jag är en så fin människa utan fördomar. Men jag tror att även de som i sin ungdom läst dessa album, trots allt har växt upp till "riktiga människor"
Men om det nu skall rensas och letas vidare efter saker som är olämpliga så har jag några förslag:
1: Pippi Långstrump - Det är konstigt att denna bok alls får finnas när hon har en pappa som är negerkung och dessutom vit. Hur kan man blanda ihop begrepp på det viset och använda ett ord som neger. Det kan verkligen skada barn.
2: Emil i Lönneberga - De har ju tjänstefolk. En dräng och en piga. Mitt i pigdebatten kan vi självklart inte tillåta sådant. Dessutom kommer ju KrösaMaja och hjälper till. Jag ger mig sjutton på att hon inte får betalt utan är svart arbetskraft. Nej, bort med detta, hur skall det gå om alla gjorde så.
3: Smurfarna - De är ju blå. Det måste vara ett politiskt ställningstagande. Och sådana kan vi ju INTE tillåta i barnliteratur. Om det inte råkar vara vänsterpropaganda förståss. För det har ju alltid varit okej att indoktrinera barn med. Alternativet är ju att färglägga om minst hälften av smurfarna så att de blir röda.
4: Kokböcker - Herre jösses. Tänk vad folk blir feta bara av att tänka på allt smör och grädde som t.ex Leif Mannerström kryddar sina kokböcker med. Det kan vi ju inte tillåta. Det är bäst vi rensar bort dem omedelbart. De är helt enkelt en fara för folkhälsan.
När vi ändå tänker på det så kan vi plocka bort alla böcker där folk begår mord, slår sina fruar, tittar för mycket på TV, skiljer sig, röker eller låter bli att äta 3 frukter om dagen.
Ja se. Nu kan vi tömma biblioteken. Vi kan elda upp alla böckerna. Så är vi tillbaka i Kina för drygt 2000 år sedan och det är ju precis till en sådan civilisation vi vill ha.
I varje fall de som tycker vi skall rensa bort Tintin.
Detta hade jag bloggat om idag, om jag haft en blogg. Dessutom hade jag kanske skrivit några väl valda rader om nyttiga recept som ändå är goda. Kanske om den fysiska nyttan med att promenera i undangömda båthamnar. Eller kanske berättat några personliga hemligheter om hur jag avgudar grönsaker och motion.
Men nu har jag ingen blogg. Så ni får klara er utan detta idag också.
Ha en bra tisdag alla mina vänner och låt för guds skull inte kulturhusets personal ta sig in i era hus.
Könsroller med mera.
Vissa dagar önskar jag att jag hade haft en
blogg. Nu har jag inte det och därför kan jag inte skriva om vissa saker
på ett skämtsamt och raljerande sätt. Men hade jag haft en blogg hade
jag idag skrivit om:
Inte kunde jag tro att mitt lilla inlägg i Tintindebatten skulle få så drastiska konsekvenser att chefen för kulturhuset skulle bli tvungen att snabbt hitta rätt syndabock i frågan. Lämpligt
Inte kunde jag tro att mitt lilla inlägg i Tintindebatten skulle få så drastiska konsekvenser att chefen för kulturhuset skulle bli tvungen att snabbt hitta rätt syndabock i frågan. Lämpligt
nog hittade han en med osvenskt
namn, vilket gör att ytterligare förklaringar till att han förespråkat
utrensning inte behövdes. Jag anar lite djupare liggande ugglor i denna
mosse, men överlåter åt andra att ta på sig det drevet. Jag sysslar ju
inte med bloggande eller reflektioner över samtiden utan beklagar mig
endast över att jag inte har denna möjlighet.
En annan sak jag antagligen hade tagit upp till beaktande idag om jag haft en blogg är begreppet manligt och kvinnligt. Genom ett helt vanligt litet inlägg på min tidslinje på Facebook upptäckte jag helt plötsligt att det sattes genusperspektiv på saker som jag inte alls förväntat mig. Bara genom att påstå att kvinnor inte går att förstå sig på så kom det massa påhopp om astrala kroppar som hade fostrat män till att bli som de blev. Jag får säga att det måste handla om kvinnlig logik i dessa resonemang för jag förstår dem inte alls. Jag nöjer mig med att konstatera.
Män är män och har en snopp.
Kvinnor är kvinnor och har en snippa.
Och förhoppningsvis mötas de två – helst någonstans på mitten.
Detta hade jag bloggat om idag, om jag hade haft en blogg. Kanske hade jag även slängt ur mig några rader om att min hustru har en älskling som inte är jag. Det kan tyckas kränkande, men tydligen är det inte alls det, för det bekymrar mig inte det minsta.
Kanske hade jag gett er några tips om hur man lagar sveriges godaste gulash. Kanske hade jag berättat hemligheter som nu aldrig kommer att uppdagas.
Vem vet ?
Inte jag för jag har ju ingen blogg.
En annan sak jag antagligen hade tagit upp till beaktande idag om jag haft en blogg är begreppet manligt och kvinnligt. Genom ett helt vanligt litet inlägg på min tidslinje på Facebook upptäckte jag helt plötsligt att det sattes genusperspektiv på saker som jag inte alls förväntat mig. Bara genom att påstå att kvinnor inte går att förstå sig på så kom det massa påhopp om astrala kroppar som hade fostrat män till att bli som de blev. Jag får säga att det måste handla om kvinnlig logik i dessa resonemang för jag förstår dem inte alls. Jag nöjer mig med att konstatera.
Män är män och har en snopp.
Kvinnor är kvinnor och har en snippa.
Och förhoppningsvis mötas de två – helst någonstans på mitten.
Detta hade jag bloggat om idag, om jag hade haft en blogg. Kanske hade jag även slängt ur mig några rader om att min hustru har en älskling som inte är jag. Det kan tyckas kränkande, men tydligen är det inte alls det, för det bekymrar mig inte det minsta.
Kanske hade jag gett er några tips om hur man lagar sveriges godaste gulash. Kanske hade jag berättat hemligheter som nu aldrig kommer att uppdagas.
Vem vet ?
Inte jag för jag har ju ingen blogg.
Bokmässa och lärare
Vissa dagar önskar jag att jag hade haft en
blogg. Nu har jag inte det och därför kan jag inte skriva om vissa saker
på ett skämtsamt och raljerande sätt. Men hade jag haft en blogg hade
jag idag skrivit om:
Det är bokmässa i Göteborg och jag är inte där.
Inte i år heller. Det är nu åtskilliga årsedan jag var på bokmässan och det känns lite plågsamt. Mässan som sådan med massa människor som trä
Det är bokmässa i Göteborg och jag är inte där.
Inte i år heller. Det är nu åtskilliga årsedan jag var på bokmässan och det känns lite plågsamt. Mässan som sådan med massa människor som trä
ngs
samt montrar med totalt ointressant innehåll är egentligen inte så
lockande. Det är mer känslan av att det är en mässa för böcker. Dessa
underbara tingestar. Lite papper, lite bokstäver. Egentligen är det ju
bara det.
Men ändå: 28 små bokstäver. Placerade ett antal gånger i en viss ordning skapar en känsla av sorglöshet, eller sorglighet. Väcker äventyrslust, glädje, skratt, kärlek, passion, hat, respekt, vilsenhet och rädsla. Visst är det fantastiskt? Visst är det underbart att en hel mässa tillägnas dessa små underverk.
Och jag är INTE där.
Detta hade jag bloggat om, om jag nu hade haft en blogg.
Antagligen hade jag blivit lite obekväm också. Läser på nätet att lärarna rasar igen för att de får så dåliga löner.
Självklart är lärare viktiga. De fyller en jätteviktig funktion i samhället med att lära våra barn nyttigheter och måsten som de behöver på livets väg. Men ärligt talat.... Hur mycket ledigt har en lärare ? 8 veckor på sommaren minst, 3 runt jul, höstlov, vinterlov, påsklov. Räkna ut det där. Jag skulle gissa att det blir 12-14 veckors ledigt.
Som vanlig anställd har man 5 veckors semester.
Nu är det bara att räkna. 8 veckors mer betald ledighet. 2 månadslöner, kanske 25.000kr per månad. Alltså 50.000kr. Slå ut detta på den övriga arbetstiden så tjänar de faktiskt inte alls så dåligt som de tror.
Sedan finns det andra problem med arbetsmiljö och stökiga elever. Men där tycker jag att skolan själv är skyldig. Man låter eleverna bestämma alldeles för mycket. Barn är inte mogna att bestämma själv utan de behöver gränser och regler och någonstans på vägen har denna möjlighet försvunnit.
Så visst, skolan är ett problem i många fall. Lärarna har det egentligen bättre än de tror och eleverna får för stor frihet.
Det är tur att jag inte har en blogg för hade jag skrivit det här hade jag säkert fått en anstormning av arga påhopp för hur oförstående jag är och hur fel mina resonemang är. Men nu har jag ingen blogg, så det slipper jag.
Annat då. Jo, hade jag haft en blogg hade jag idag berättat hur man bäst skakar sitt lunchpulver för att få till rätt konsistens och känsla.
Jag hade skrivit om störande element och högljudhet som stör skönhetssömn.
Kanske hade jag även bidragit med en och annan liten hemlighet.
Nu blir det inte så. Ingen blogg – Inga hemligheter.
Men ändå: 28 små bokstäver. Placerade ett antal gånger i en viss ordning skapar en känsla av sorglöshet, eller sorglighet. Väcker äventyrslust, glädje, skratt, kärlek, passion, hat, respekt, vilsenhet och rädsla. Visst är det fantastiskt? Visst är det underbart att en hel mässa tillägnas dessa små underverk.
Och jag är INTE där.
Detta hade jag bloggat om, om jag nu hade haft en blogg.
Antagligen hade jag blivit lite obekväm också. Läser på nätet att lärarna rasar igen för att de får så dåliga löner.
Självklart är lärare viktiga. De fyller en jätteviktig funktion i samhället med att lära våra barn nyttigheter och måsten som de behöver på livets väg. Men ärligt talat.... Hur mycket ledigt har en lärare ? 8 veckor på sommaren minst, 3 runt jul, höstlov, vinterlov, påsklov. Räkna ut det där. Jag skulle gissa att det blir 12-14 veckors ledigt.
Som vanlig anställd har man 5 veckors semester.
Nu är det bara att räkna. 8 veckors mer betald ledighet. 2 månadslöner, kanske 25.000kr per månad. Alltså 50.000kr. Slå ut detta på den övriga arbetstiden så tjänar de faktiskt inte alls så dåligt som de tror.
Sedan finns det andra problem med arbetsmiljö och stökiga elever. Men där tycker jag att skolan själv är skyldig. Man låter eleverna bestämma alldeles för mycket. Barn är inte mogna att bestämma själv utan de behöver gränser och regler och någonstans på vägen har denna möjlighet försvunnit.
Så visst, skolan är ett problem i många fall. Lärarna har det egentligen bättre än de tror och eleverna får för stor frihet.
Det är tur att jag inte har en blogg för hade jag skrivit det här hade jag säkert fått en anstormning av arga påhopp för hur oförstående jag är och hur fel mina resonemang är. Men nu har jag ingen blogg, så det slipper jag.
Annat då. Jo, hade jag haft en blogg hade jag idag berättat hur man bäst skakar sitt lunchpulver för att få till rätt konsistens och känsla.
Jag hade skrivit om störande element och högljudhet som stör skönhetssömn.
Kanske hade jag även bidragit med en och annan liten hemlighet.
Nu blir det inte så. Ingen blogg – Inga hemligheter.
Röda byxor och IKEA
Vissa dagar önskar jag att jag hade haft en
blogg. Nu har jag inte det och därför kan jag inte skriva om vissa saker
på ett skämtsamt och raljerande sätt. Men hade jag haft en blogg hade
jag idag skrivit om:
Röda byxor och blå kavaj. Visst, det kan vara snyggt. Men mina gamla seglar-gener säger att röda byxor får man enbart ha på sig om man antingen seglat över ekvatorn, eller ensamseglat över At
Röda byxor och blå kavaj. Visst, det kan vara snyggt. Men mina gamla seglar-gener säger att röda byxor får man enbart ha på sig om man antingen seglat över ekvatorn, eller ensamseglat över At
lanten. Dock har jag väldigt
svårt att tro att majoriteten av de som klär sig på detta sätt gjort
detta. Vilket gör att jag ser dem som fejk och har svårt att ta dem på
allvar.
Lite samma som mina orangea byxor. De ställer iofs inga krav på bäraren, men jag har svårt att se mig som en seriös människa när jag får på mig dem. Det må vara snyggt. Kanske lite roligt och vågat. Men seriöst känns det definitivt inte.
Detta hade jag nog reflekterat över när det gäller byxor. Det är ett ganska lagom odramatiskt ämne att börja en vecka med. Jag skulle ju inte vilja skrämma bort mina eventuella läsare om jag nu hade haft en blogg.
Vidare då. Något mer skulle jag väl ha skrivit.
Jo, jag lyssnade på radio i morse och på nyheterna pratades det om att IKEA i sin katalog i Saudiarabien redigerat bort kvinnor och barn av kvinnokön. Sedan var det någon som uttalade sig om att det minsann märks att vi har långt kvar till jämnställdhet.
FEL, FEL, FEL!!!
Vi har inte långt kvar till jämnställdhet. Saudiarabien har långt kvar till jämnställdhet.
Vi har snarare kommit så långt att vi måste förfasa oss över hur de lever sina liv i andra länder. För vad vi gör i Sverige är minsann alltid det rätta. Vilket gör det ännu mer konstigt att vi absolut skall låta alla anamma sina egna idéer när de kommer hit. Fast vi kan ju inte tillåta att de gifter bort sina döttrar när de är unga, nej, fy, det går inte. Men om de vill ha sin religion som säger att de skall göra det så är det helt okej.
Jag tycker det är lite kluvet och att man måste bestämma sig. Skall vi ha religionsfrihet så kan jag bli muslim eller mormon och ha 4 fruar. Alternativt så inser vi att vi är ett land som styrs av kristna värderingar och tillåter inte sådant, men att då komma och säga att vi har religionsfrihet är fel.
Nu blev det ett lite brännande ämne och jag slutar redan innan jag kommit längre i detta. Detta skulle jag nog undvikit att skriva om, om jag hade haft en blogg. För det är så lätt att det blir infekterade diskussioner som inte gör någon glad.
Kanske någon till och med dristat sig till att säga att jag är rasist eller liknande. För DET är ett ord som är lätt att ta till så fort man vill misstänkliggöra någon annan.
Nej, bäst att hålla sig borta från alla diskussioner om andra länder, andra religioner, andra människor över huvud taget. För att inte tala om sexualitet, politik, musik, literatur och små lurviga katter.
Vilken tur att jag inte har en blogg, för då hade jag verkligen inte haft någonting att skriva om.
Men om jag haft en blogg, kanske jag hade berättat om helgens middag som bestod av den godaste Chilin och en inte fullt lika god, men absolut inte äcklig, pulled pork.
Jag hade kanske beskrivit hur chokladen flödade över solmogna frukter i fontänen.
Kanske hade jag berättat hemligheter om mina innersta drömmar.
Men nu har jag ingen blogg. Så Ni får nöja er med någon annan än mig.
Ha en god måndag.
Lite samma som mina orangea byxor. De ställer iofs inga krav på bäraren, men jag har svårt att se mig som en seriös människa när jag får på mig dem. Det må vara snyggt. Kanske lite roligt och vågat. Men seriöst känns det definitivt inte.
Detta hade jag nog reflekterat över när det gäller byxor. Det är ett ganska lagom odramatiskt ämne att börja en vecka med. Jag skulle ju inte vilja skrämma bort mina eventuella läsare om jag nu hade haft en blogg.
Vidare då. Något mer skulle jag väl ha skrivit.
Jo, jag lyssnade på radio i morse och på nyheterna pratades det om att IKEA i sin katalog i Saudiarabien redigerat bort kvinnor och barn av kvinnokön. Sedan var det någon som uttalade sig om att det minsann märks att vi har långt kvar till jämnställdhet.
FEL, FEL, FEL!!!
Vi har inte långt kvar till jämnställdhet. Saudiarabien har långt kvar till jämnställdhet.
Vi har snarare kommit så långt att vi måste förfasa oss över hur de lever sina liv i andra länder. För vad vi gör i Sverige är minsann alltid det rätta. Vilket gör det ännu mer konstigt att vi absolut skall låta alla anamma sina egna idéer när de kommer hit. Fast vi kan ju inte tillåta att de gifter bort sina döttrar när de är unga, nej, fy, det går inte. Men om de vill ha sin religion som säger att de skall göra det så är det helt okej.
Jag tycker det är lite kluvet och att man måste bestämma sig. Skall vi ha religionsfrihet så kan jag bli muslim eller mormon och ha 4 fruar. Alternativt så inser vi att vi är ett land som styrs av kristna värderingar och tillåter inte sådant, men att då komma och säga att vi har religionsfrihet är fel.
Nu blev det ett lite brännande ämne och jag slutar redan innan jag kommit längre i detta. Detta skulle jag nog undvikit att skriva om, om jag hade haft en blogg. För det är så lätt att det blir infekterade diskussioner som inte gör någon glad.
Kanske någon till och med dristat sig till att säga att jag är rasist eller liknande. För DET är ett ord som är lätt att ta till så fort man vill misstänkliggöra någon annan.
Nej, bäst att hålla sig borta från alla diskussioner om andra länder, andra religioner, andra människor över huvud taget. För att inte tala om sexualitet, politik, musik, literatur och små lurviga katter.
Vilken tur att jag inte har en blogg, för då hade jag verkligen inte haft någonting att skriva om.
Men om jag haft en blogg, kanske jag hade berättat om helgens middag som bestod av den godaste Chilin och en inte fullt lika god, men absolut inte äcklig, pulled pork.
Jag hade kanske beskrivit hur chokladen flödade över solmogna frukter i fontänen.
Kanske hade jag berättat hemligheter om mina innersta drömmar.
Men nu har jag ingen blogg. Så Ni får nöja er med någon annan än mig.
Ha en god måndag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)