Idag är det halv dag....

.. och därför tycker jag faktiskt inte ni kan förvänta er mer än en halv blogg.

Med tanke på hur mycket jag skrivit den senaste perioden så borde ett halvt inlägg sluta ungefär här. Men nu skall jag inte vara den som är den och förvägra er något mer matnyttigt.

Jag försöker hitta något att tycka till om. Nu har jag både lyssnat på radion och läst skvallertidningen på nätet. Men jag är ledsen att säga att någonting som avspeglar samtiden och jag kan ha en obekväm åsikt om hittar jag faktiskt inte just nu.

Det finns egentligen ingenting som berör så mycket att jag tycker det är värt att skriva om det.

Så då väljer jag att prata om Valborg istället. Det är ju idag och därför är det ju en ganska aktuell händelse. Även om skillnaderna mellan detta året och tidigare år är ganska marginell.

Det skall sjungas vid två brasor. Så det blir lite stressigt att först sjunga upp, gala lite och sedan snabbt åka vidare till nästa brasa.

Sedan blir det, som vanligt, lite trevligt samkväm framåt kvällen. Eller nästan natten. Men jag gillar traditioner. Jag gillar när jag vet vad som händer och när det dessutom är trevliga saker så gillar jag det extra mycket.

Det mest varierande brukar bli var bilen hamnar i förhållande till den andra brasan. Det verkar inte finnas någon logik i placeringen och jag har fortfarande inte begripit hur jag skall hamna rätt. Det är jag dessutom inte ensam om utan även när jag åker med någon annan så hamnar vi på lite olika ställen och får gå åt olika håll varje år. Men det gäller att leva farligt.

Men jag vill i varje fall passa på att önska alla en riktigt glad Valborg och uppmana alla som känner sig manade att sjunga fint.

God tisdag.

Tvångstankar.

Tänk vad lätt det är att drabbas av lite tvångstankar då och då.

Egentligen är det ju konstigt att hjärnan får för sig saker. Jag reflekterade över förut att hemma springer jag glatt i trappan utan att hålla i mig, visst, någon gång har jag rasat ned med dunder och brak. Men det har hänt kanske en eller ett par gånger under alla år.

Men på jobbet när jag går i stentrappan i trapphuset är jag övertygad om att om jag inte håller mig i räcket kommer jag trilla framlänges och slå ut framtänderna.

Konstig tanke, men ändå slår det mig att det nog kommer att hända.

Ibland utmanar jag öder och släpper ändå räcket utan att det händer någonting. Och i brist på att det händer borde ju hjärnan snart vara överbevisad och släppa skräcken för att falla.

Eller skräck och skräck förresten. Det är mer en känsla som uppstår.

Jag har däremot sällan tvångstankar att jag glömt att dra ut sladden till strykjärnet eller så. Har nog aldrig ens reflekterat över att jag skulle kunna glömma det. Annars har jag förstått att det är ganska vanligt att man måste dubbelkolla.

Ibland kan jag få för mig att om jag somnar kommer jag inte att vakna igen utan dö i sömnen. Men det brukar också gå över, när jag somnar. Och hittills har jag alltid vaknat igen.

Å andra sidan är det väl absolut vanligast att man dör i sömnen. Så att det kommer hända någon gång kanske ändå inte är helt otroligt.

Men det är lite underligt hur hjärnan får fram konstiga idéer och sedan ligger där och trycker fram känslan av obehag och gör att man måste grubbla lite extra. Eller hålla sig i ett räcke eller vad det nu må vara.

Undrar vilken instinkt det är som åsamkar de där hjärnspökena?

Vad har ni för tvångstankar eller funderingar ?

Det var längesedan jag fick någon kommentar över huvud taget här, så nu lämnar jag en öppning att lätta era hjärtan kring detta. Och har ni något konstigt ni inte vill stå för går det ju alltid att göra en anonym kommentar :-)

God måndag.

Plötsligt händer det....

På sätt och vis har de rätt i reklamen. Plötsligt händer det bara.

Tyvärr är det alltför sällan det är så positivt som att man skrapar fram en massa miljoner på en lott. Snarare är det saker som inte alls är lika trevliga.

Ibland kommer det som en total chock trots att man verkligen borde veta att det skulle kunnat hända när som helst. Ibland är man i varje fall lite förberedd och kan tackla det när det dyker upp. Frågan är hur jag skulle tacklat en miljonvinst. Antagligen ganska bra. Åka och köpa en flaska skumpa kanske och ta ledigt en dag eller två. Men antagligen inget mer revolutionerande än så.

De där obehagliga sakerna som kan hända (Nej, det har inte hänt något speciellt nu, jag filosoferar bara om livets allmänna jävligheter) är olika hur man hanterar från gång till gång. Lite beroende på vad det är för något.

Här tänkte jag ha dragit några exempel om getingar som plötsligt dyker upp och råkar ha byggt ett gigantiskt bo någonstans där det är svårt att bli av med.

Läckor på olämpliga ställen i hus eller för all del utomhus.

Bilar som beter sig så illa att man råkar köra in i dem.

Men ni förstår vad jag menar. Plötsligt händer bara det oväntade. Och eftersom det är oväntat så är det plötsligt och man får i varje givet ögonblick fatta ett beslut hur man skall hantera det.

Antingen kryper man in och låser in sig hela sommaren för att den där jäkla getingen är så irriterande och förstör tillvaron för en. Eller så låter man bli och gör istället allt för att ta livet av honom.

Du skall icke dräpa, sägs det. Men frågan är om getingar ingår i den kategorin i vad man inte skall dräpa.

Nåja, jag har inget stort problem med getingar egentligen. Bara när det kommer för nära eller sticks. Då hatar jag dem.

Det här blev inget konkret alls. Jag hade en idé i huvudet om just det där med överraskningsmoment som kan vara väntade men ändå komma som en chock. Och sedan hade jag tänkt ställa det i relation till beslut som man måste fatta med god framförhållning.

Jag tänkte ställa upp dessa mot varandra och se vilket som är värst och bäst.

Men så börjar jag svamla om getingar.

Jag släpper alltihop här istället för säkerhets skull och lämnar er med era egna idéer och tankar. De är antagligen bra mycket klarare än mina.

God måndag.

Var god dröj, inkoppling sker....

Tyvärr verkar det inte bli klart idag och det är fortfarande tämligen tomt på bra idéer. Så jag gör helt enkelt så att jag tar helgen för att ladda batterierna och förhoppningsvis hjärnan med nya idéer och hoppas kunna återkomma på måndag.

Tills vidare önskar jag en trevlig helg till de som förtjänar det.

Kort reflektion.

Det dök trots allt upp en kort reflektion i huvudet.

Jag bloggade tydligen om precis samma sak som Blondinbella härom dagen. Och vi var tydligen rörande överens också.

Det trodde jag inte. Men nu är min storhetstid på gång.

Men varför får inte jag en stor rubrik i "skvallertidningen på nätet" ?

Stängt på grund av mental baksmälla.

Jag tror jag stänger bloggen idag.

Jag lider någon form av mental blockering just nu och kan inte få fram vad jag tänker på eller vad jag vill skriva.

Men jag återkommer så fort hjärnan hittat tillbaka.

God jävla fredag på er.

För mycket...

Jag antar att ni har hört reklamen för Hemglass nya grej Too Much.

En bägare med glass i två olika varianter och efter att ha testat kan jag bara hålla med om namnet.

Den är Too much.
FÖR dyr, samt
FÖR mycket eftersom den inte smakar speciellt gott.

55kr för en burk av någon sörja som inte gör en människa glad.

Nej, gå in på ICA och köp Texas Pecan istället.

Den är godare, billigare och framförallt inte för mycket, utan alldeles lagom. Om man inte envisas med att trycka i sig hela burken på en gång, för då kan den nog aspirera till att vara lite för mycket också.

Och med detta konstaterande om glass i det fina vårvädret önskar jag återigen en god torsdag.

Toalettborstar, trafik och könsneutralitet.

Godmorgon.

Idag har jag inga möten att skylla på och inget annat heller. Så därför tänkte jag ägna er några minuter med funderingar som slagit mig. Egentligen började det hela igår eftermiddag när jag klev in på en toalett på jobbet. Någon som varit där innan mig har gjort nummer två, vilket syns klart och tydligt i toalettstolen eftersom vederbörande inte har förstått vad toalettborsten är till för. Det känns sådär lagom fräscht. 

Nåja. Nu slår mig tanken. Hur skall jag agera i detta läge. Om jag bara kissar lite snabbt och spolar. Går ut från toaletten och någon står i kö och väntar och kommer in efter mig så kan det ju verka som om jag är en gris som inte gör rent efter mig.

Samtidigt har jag ingen lust att städa efter någon annan som inte har lärt sig att man faktiskt ser till att fixa i ordning efter sig om man nu grisat ned.

Detta är en ständig fråga för det verkar vara en majoritet av människorna här på jobbet som inte vet vad toalettborsten är till för och det är regel mer än undantag att man hamnar i den där situationen. Jobbigt dilemma faktiskt.

På tal om att inte veta vad toaborsten är till för så har jag väl berättat om när jag för en massa årsedan hade råkat somna i soffan hemma en eftermiddag och vaknade av att dottern, knappt två år gammal hittat toaborsten, lekt med den och sedan beslutat sig för att gå ut ur badrummet och kamma sin käre far med samma borste. 

Det var ett uppvaknande man inte glömmer i första taget.

Nåja. Sedan vill jag ägna en tanke åt trafiken också. Nu är det vår. Snön är borta och det är fint väder, men någonting har hänt i trafiken den senaste veckan eller så. Köerna börjar tidigare än vanligt och är ännu mer intensiva än de brukar vara. 

Idag lyssnade jag på den första trafikrapporten på radio vid 7 och redan då varnade de för köer i Södra länken. Dessa brukar komma igång på riktigt vid halv åtta, eller kanske ytterligare något senare. Men nu är det alltså helt hysteriskt.

Jag drömmer fortfarande om att hitta en hemlig väg som ingen annan har upptäckt och som bara är min alldeles egna väg. Det är faktiskt en återkommande dröm, både när jag sitter i bilköer och när jag sover. 

På tal om drömmar så vaknade jag skitförbannad vid 5 imorse. Jag antar att jag måste ha drömt något för annars skulle jag väl inte varit arg. Dock har jag inget som helst minne av vad det kan vara. Det gick dock över ganska fort och nu är jag en solstråle som vanligt igen.

Läser också i "skvallertidningen på nätet" om en skola i Stockholm som propagerar för att använda det förbjudna ordet och nu har infört ett könsneutralt omklädningsrum till gymnastiken.

Vadå könsneutralt. Det finns två kön. Män och kvinnor. Vi är olika (tack och lov) och jag tycker det är helt förkastligt att försöka avkönifiera människor. Det borde vara pungvrängning, eller kanske pattvrängning på sådant. 

Könstillhörighet är något fint och det som faktiskt gör att vi överlever som ras. Så även om man vill kämpa för jämstäldhet och lika löner, vilket jag kan köpa, så försök inte avkönifiera människor. 

Jag vet i varje fall en skola jag skall se till att hålla mig och dottern långt borta ifrån.

Och med det så har jag "rasat" klart och återgår till solstrålestadiet igen.

God torsdag.

Blank idag....

Jag vet att bloggen har varit blank idag.

Det är inte så konstigt. Jag hade möte i stan. Efter pärsen att ha suttit fast i köer från helvetet så hann jag trots allt i tid och satt sedan i möte i nästan 2.5 timme.

Tillbaka till jobbet.....

Sedan har jag faktiskt jobbat fram till nu då jag tar mig lite tid att titta in här och be så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte hunnit hit innan.

Inte nog med det. Jag är dessutom totalt blank i huvudet idag. Detta innebär att ni får nöja er med en kort sammanfattning om min dag och en ursäkt.

Imorgon hoppas jag på att hjärnan åter är full av tankar, idéer och fantasier. I så fall hör vi väl då.

God onsdag.

På spaning efter den tid som flytt.

Undrar hur det står till med rättigheter avseende det namnet. Får jag kalla ett inlägg på min blogg för någonting som redan finns en bok som heter ?

Jag tror inte det spelar så stor roll då jag inte har så många läsare och definitivt inte någon som skulle få för sig att skicka in en anmälan.

Värre vore det väl om jag hade en stor skara läsare och fick för mig att döpa ett inlägg till "Pippi i klimakteriet" eller nåt. Då skulle väl Saltkråkankoncernen gå alldeles bananas och anmäla mig för varumärkesintrång eller något, oavsett om jag avsåg Pippi Långstrump eller bara en liten talgoxe.

Nåja. Det är inte mitt problem just nu och jag skiter högaktningsfullt i om det råkar finnas en bok med samma titel som mitt inlägg.

Vad är det då jag skall spana efter ?

Den tid som flytt ?

Jag vet inte egentligen. Jag tycker bara det är en så bra titel och det finns alltid plats för nostalgi. Både i bloggar och i verkligheten.

Att kunna drömma sig tillbaka till somrar som alltid  var soliga. Bad där vattnet alltid var varmt, och om det inte var varmt så var det härligt stormigt hav med roliga vågor att hoppa i. Drömmar om lådbilar som aldrig blev så snygga och bra som man ville. Tankar på soliga vårkvällar när alla samlades och spelande fotboll, långboll, brännboll eller bara satt och hängde.

Det är den tid som flytt.

Det är saker jag kan drömma om ibland. Men samtidigt inser jag att det trots allt är mer än 25 år sedan och att jag idag antagligen inte skulle ha någonting gemensamt med de andra som hängde där med mig då.

Antagligen skulle jag vara usel på att spela långboll och skulle absolut inte våga sätta mig och köra lådbil nedför en backe i hög fart. Än mindre skulle jag idag våga sätta mig på den snowracer som fått rullskridskor påmonterade på skenorna av några uppfinningsrika tjejer i klassen.

Men att drömma om det kan vara trevligt. För i drömmarna och tankarna så var det alltid sådär.

Alltid soligt. Alltid roligt och alltid bra väder.

Tänk alla människor som passerat genom ens liv och som bara är försvunna också. Allt ifrån när man började skaffa kompisar i 4 års åldern och fram till idag. Jag är som ni vet ganska dålig på att skaffa nya vänner, men jag verkar även vara tämligen usel på att bibehålla dem jag faktiskt har eller har haft. I varje fall med tanke på hur många av alla som passerat genom mitt liv som finns kvar.

Så idag saknar jag inte bara ljumma sommarkvällar. Jag saknar även en massa människor.

Nostalgi på hög nivå. Allt bara för en titel som poppade upp ur huvudet och ställde till det. Innan jag skrev rubriken var jag inte ett dugg nostalgisk. Och nu tänker jag försöka återvända till det stadiet en stund.

Men visst är det skönt att drömma.

Jag läser också i "skvallertidningen på nätet" om en man som blivit åtalad för att ha gått naken i sitt eget hus. Då kan man undra hur det står till med folk. Tydligen har en kvinna ställt sig och tittat över en häck som skymmer sikten och sett honom naken och anmäler honom för förargelseväckande beteende, ty hon har känt sig hotar.

Vad är det för fel på människor. Kan man inte låta bli att stirra in i andra människors hus borde man vara den som får åtal mot sig, speciellt som hon även tagit med sin man som filmat det hela. Där kan vi tala om personliga påhopp och kränkande av personlig integritet.

Nej, om jag skulle få för mig att gå naken så hoppas jag innerligt kunna göra det i mitt eget hem. Ibland så badar jag även naken på den privata bryggan på landet och då hoppas jag att eventuellt förbiseglande eller gående låter bli att anmäla mig.

Och nu har jag varnat er, så om ni inte vänder bort blicken och det ligger en sälformad människa och badar så kan han faktiskt råka vara naken. Gud förbjude.


God tisdag.

Det är svårt att le med en trasig tå.

Ja, så är det.

Trasig är kanske att ta i, men öm och eländig är den fortfarande.

Påminn mig om att jag aldrig skall "råka" dra i en nagel igen utan istället vara en duktig pojke och gå och klippa nageln på ett mer organiserat sätt. Nu har jag småhaltat i 3 veckor och även om det blir bättre så springer alltid någon in i tån när det börjar kännas okej, eller så springer den in i något.

Nåja. Det är knappast dödligt så jag får väl halta fram genom livet ett tag till.

För övrigt är det måndag idag. Ett kort ögonblick på vägen mot jobbet trodde jag nästan det var fredag. Trafiken flöt på så fantastiskt bra och jag kände mig riktigt nöjd. Ända till helt plötsligt det bara tog stopp.

Så då tog jag en av mina små omvägar och fick köa lite där istället. Även om det antagligen gick bättre än om jag fullföljt den "vanliga" vägen.

Hur de kan sitta och säga på radio att det flyter bra i trafiken när det är tvärstopp redan så fort man kör ned i Södra Länken övergår mitt förstånd. Men det kanske inte är så svårt att överlista det.

Nåja, på plats sedan en kvart ändå, så det är ingen katastrof.

Nu skall jag ägna mig lite åt måndagen. Men jag återkommer.

God måndag.

Ibland löser sig bara saker....

Igår var en sådan dag när det inte löste sig. Mer eller mindre kaos, massa saker att göra och personer som inte fanns att få tag på. Saker eskalerades åt olika håll och det var kalabalik och ingen var överens med någon annan.

Idag satte sig 3-4 personer i ett rum i två timmar och så var allt löst, alla problem ur världen och alla överens.

Tänk så mycket energi det hade kunnat sparas på att göra så direkt.

Nåja, hoppas att det kommer lite lärdom ur detta trots allt.

Så just nu känns fredagen som en ganska bra dag. 

God fredag.

I valet och kvalet....

Ja, jag har alltid svårt för att bestämma mig. Sådan har jag varit ända sedan jag var liten och det har tyvärr inte gått över med åren.

Nu är jag åter igen i en sits där jag inte för mitt liv kan riktigt bestämma mig för hur jag skall göra med en sak. Egentligen är det inget stort och livsavgörande alls. Men det kan ändå ge min grubbel och gråa hår.

Det är såhär.

I helgen skall vi ha körhelg och öva på de fasansfulla latinska sångerna. På lördagskvällen skall vi dessutom ha lite fest med kören och på söndagen skall vi öva vidare och dessutom öva lite inför Valborg.

Är jag sugen ?

Nej, inte ett dugg. Denna repertoar är den tråkigaste hittills i min sångkarriär. Jag kan helt enkelt inte samsas med sångerna. Det låter inte bra. Det är inte roligt.

Skall jag då offra en hel helg när jag egentligen skulle behöva vila upp mig efter en djävulsk vecka till att sjunga sånger jag inte gillar. Dessutom är det fortfarande oklart om jag ens kommer kunna närvara när det är dags för konsert. Eller kunna och kunna, men jag känner att jag antagligen vill prioritera annat den dagen och då missar jag den stora konserten och varför skall jag då ha lagt en helg på ingenting.

Å andra sidan känner jag som alltid en pliktkänsla.

Jag borde nog göra detta. Jag behövs säkert för att stärka upp min stämma och så vidare. Nästan alltid är det lusten mot plikten som är dilemmat när man skall bestämma sig. Jag vill egentligen en sak, men så sitter det någon liten ängel på axeln och säger att "Skit i vad du vill, du måste faktiskt tänka på alla andra först"

Ibland funderar jag på att sparka ned den lilla ängeln och lyssna på mig själv. Men det är något jag alltför sällan lyckas med.

I slutändan så blir det säkert bra, oavsett. Men det är val och kval och elände.

Skall det verkligen vara så, på en fredag och allt ?

Fast det är ingen riktig fredag idag. I varje fall inte trafikmässigt. Inte jätteköer, men inte heller den där underbara känslan av att kunna glida hela vägen utan att ens växla ned. Nej, lite trögt var det, även om det var bättre än till exempel i onsdags.

Hur som helst. Jag har till 9.30 imorgon på mig att bestämma mig ungefär. Och gissa vem som kommer vara osäker in i det sista. Och gissa vilken jäkla ängel som kommer att göra allt för att tala med mitt samvete.

God fredag.

Den som väntar på något gott...

Väntar i regel alltid för länge.

Innan man vet ordet av så har man väntat och då har det goda försvunnit eller tagit slut och så sitter man där utan. Man kan också hävda att den som väntar när det har gått har väntat för länge. För hur roligt är det att vänta på ett tåg som precis gått, en buss, eller någonting annat. Det måste vara det värsta att behöva vänta på någonting som precis har gått.

Är det i den kommunistiska trafiken är det ju inte så stor fara för det kommer ju hela tiden nya bussar, tåg och vad det nu är man färdas med, har jag förstått. Men vid andra tillfällen kan det vara ödestigers.

Tänk att man har bestämt träff med någon på ett bestämt ställe en speciell tid. Eller ponera i varje fall att man gjorde det innan mobiltelefonernas ankomst. Då kunde man stå där och vänta, men om man själv var 5 minuter se så kunde man inte veta om den andra personen också var sen, eller om den redan hade gett upp och gått vidare mot nya mål.

En sådan väntan är inte rolig.

Hur som helst.

Ni som har väntat på min återkomst här på bloggen har i varje fall inte väntat förgäves. För nu är jag tillbaka. Inte så att jag plötsligt fått jättemycket mer tid över till bloggande eller så. Men eftersom jag har ett par timmar med tid att planera hur jag vill så tar jag fem minuter för att skriva någonting här.

Det har jag i och för sig gjort innan också, men då har det mest varit dåliga ursäkter om varför jag inte hinner skriva någonting just nu.

Nåja.

Jag satt för en stund sedan i bilen på väg till jobbet och lyssnade som vanligt på radio. På nyheterna är det som vanligt katastrofer. Exploderande fabriker. Begravning av Margret Thatcher och annat.

Men så dök det upp en sak som fick mig att VERKLIGEN fundera på vart mänskligheten är på väg.

Tydligen har någon eller några modellagenturer skickat ut sina agenter för att jaga nya modeller. Det är väl inget konstigt med det kan man tycka. Men VAR står de och raggar folk ? Utanför ätstörsningskliniker naturligtvis.

Vad är det för fel på folk ?

Dessutom har jag ett minne av att de mest uppskattade modellerna, i varje fall bland vanliga människor, är de som har lite extra hull på kroppen. För ärligt talat. Hur snyggt är det med en planka med ätstörningar. En viss klänning kanske faller på precis rätt sätt på en sådan kropp. Men då tycker i varje fall jag att den klänningen är felsydd.

Kläder skall hänga på normala kroppar. Och det är ju på de kropparna de skall passa. Denna hysteri kring smalhet, eller sjuklig magerhet trodde jag faktiskt var ett historiskt fenomen och att man faktiskt skärpt till sig på denna punkt. Men tydligen inte modellagenturerna eller dess agenter i varje fall.

Nu skall jag inte använda mig själv som referensram eftersom jag bara är en och min smak kanske inte alls överensstämmer med alla andras. Men jag ser hellre en modellkampanj med en halvmullig 40-50 åring är en planka på 19 år. Men det är jag det.

Min känsla är dock att många håller med mig.

Så nu har jag förfasats lite över det där. Där har ni också förklaringen till att jag inte tittar på Top Model programmen på TV. Jag som annars älskar olika varianter av såpor.

På tal om TV. Jag hittade ju, efter tips, en serie som var helt fantastisk. Molanders.

Nu är den slut. Sista avsnittet gick i måndags. Men det var verkligen otroligt bra. Vardag, sorg, glädje, relationer. Den var helt enkelt en spegling av livet. Men kanske något lyckligt och något mindre lyckligt slut. Några människoöden som jag personligen inte kan relatera till, men andra som kändes dess då närmare.

Jag tror ni fortfarande har chansen att se den på Svtplay om ni missat den. Tror den skulle ligga kvar någon månad till. Så det är en starkt rekommendation från min sida.

Sedan har vi ju Dag.

Jag vet inte. Jag är inte lika ohejdat positiv den här säsongen som innan, även om den naturligtvis fortfarande är bra så är det inte riktigt samma knorr och känsla i den. Men det är väl alltid så. Det går inte att hålla kvalitet i någonting i längden.

Det kanske är därför livet känns mer högkvalitativt i de tidigare åren än de senare. Eller så är det minnena som spelar oss spratt när vi bara minns det som var roligt och bara ser det tråkiga i nuet.

Men idag fick jag tid att reflektera lite här och det var skönt att få komma tillbaka och inte alls tråligt. Så 10 högkvalitativa minuter har jag nu fått idag. Låt oss hoppas att det fortsätter i det spåret.

God torsdag.

Inte planerat....

Det här var verkligen inte planerat.

Men efter att ha besiktigat bilen, bytt till sommardäck och suttit i möten oavbrutet fram till nu så har jag ungefär 2 minuter på mig att skriva något innan nästa mötespass sätter igång.

Så på sätt och vis kan man väl säga att det ofrivilliga uppehållet från igår fortsätter lite smått.

Jag får se om det blir lugnare framåt eftermiddagen. Men jag är tveksam. Möten nu ett par timmar som jag vet om, sedan måste jag fixa med lite siffror.

Dessutom måste jag sedan åka förbi ICA på hemvägen och proviantera upp lite livsviktiga saker, såsom: lök, yoghurt och mjölk.

Så det ser inte ljust ut att det blir några vidare reflektioner här idag heller.

Men vilken dag, eller vecka som helst så skall jag försöka få mer tid.

Så länge önskar jag er en god onsdag och en fantastisk vår.

Uppehåll....

På grund av arbetsbelastning hos bloggaren så är det beslutat om paus idag.

Om jag kan hålla det hela dagen låter jag vara osagt, jag kanske måste få skriva av mig för att inte alldeles stånga mig blodig.

Men målet är att idag stänga bloggen för arbete.

Eller om det känns bättre så kan vi säga att det pågår om och utbyggnad och det kommer bli mycket bättre efteråt.

Eller hur ?

God tisdag.

Att inte veta....

Det är nästan den värsta känslan av alla. Att inte veta säkert vad som skall hända.

Jag må vara ett kontrollfreak, men jag är typen som inte gillar överraskningar. Jag vill veta i förväg för att kunna planera och förbereda mig mentalt på vad som skall komma.

Så när jag känner att jag KANSKE håller på att bli förkyld så drabbas jag av väldig olust. Att det skaver lite i halsen och det känns som om någon packat in hjärnan i pastfolie kan ju vara ett tecken på att det faktiskt är något på gång. Men det kan också innebära att jag sovit lite dåligt och inte alls kommer drabbas av någonting.

Nåja. Det blir ju som det blir. Sjukdom är sällan något jag kan planera. Men jag vore väldigt tacksam om det som eventuellt kan utveckla sig till en förkylning kan hålla sig borta en vecka till för den här veckan har jag verkligen inte tid.

Ja, jag är typen som kan läsa sista meningen i en bok också för att jag inte vill plågas på vägen dit med att inte veta. Så det här med överraskningar och livet i stort är egentligen ingenting för mig.

Å andra sidan är livet bra på det sättet att man vet garanterat att det kommer ta slut. Så just det behöver jag inte fundera på :-)

Nu blev det nästan lite väl djupt, men det får ni stå ut med. Det är ju måndag.

God måndag.

Det var längesedan...

Jag fick skylla på möte på stan. Men nu är det alltså dags igen. Så ni får vänta ett par timmar på mig, men det överlever ni säkert.

God måndag.

Kort reflektion....

Efter att ha suttit och bläddrat i "skvallertidningen på nätet" om en man som blivit ihjälbiten av en bäver när han försökte fotografera den.

Det låter ju spännande.

Min sjuka hjärna börjar naturligtvis genast översätta och fundera och likt professor Baltazar så poppar det upp, inte en lösning, utan en mening.

"Beware of unknown beavers"

God fredag.

Grått, grått, grått och så lite grått.

Kanske skulle man kunna sammanfatta det som 50 nyanser av grått för att koppla det lite till litteraturen. Det är dock inte litteraturen som åsyftas. Inte heller mitt futtiga liv faller inom dessa nyanser. Jag har faktiskt en beige ton som återspeglar sig i det också :-)

Nej, istället är det vädret idag. För första gången på evinnerlig tid kom jag ut till en bil som inte var igenfrostad. Inte heller solen, som envisats med att ställa till det under en lång period, fanns där idag utan det var grått. Det ÄR grått.

Som jag har längtat. Nu fattas bara att temperaturen stiger upp mot 10 graders strecket och att det kommer lite rejäla regnskurar. Så skall säkert de sista snövallarna och framför allt isen som täcker hela parkeringen hemma ge med sig.

Det vore ju trevligt om vi kunde bli av med snön till Valborg. Det känns liksom lite mer vårlikt om det inte ligger snö i dalgångar och sänkor när våren sjungs in.

Det är dessutom fredag idag. En dag så god som någon och faktiskt lite bättre.

För er som undrar så är min tå fortfarande inflammerad dock, det är ett litet aber i tillvaron för mig just nu. Men jag planerar att göra som blåsippan i helgen och gå utan strumpor och skor så hoppas jag att även det fixar till sig så sakteliga.

Eftersom det är fredag så tänkte jag även komma med ett litet musiktips. Idag blir det inte Jakob Hellman, även om han naturligtvis alltid är lyssningsvärd. Men idag kan jag verkligen rekommendera:

Just give me a reason - Pink och Nate Reuss

Första gången jag hörde den tänkte jag, JAHA, den här har jag väl hört förut. Men ju mer jag lyssnat både på text och melodi ju mer frälst blir jag. Dessutom har radion inte lyckats spela sönder den ännu, vilket är ett stort plus.

För Spotifyanvändare kommer det en länk här.

P!nk – Just Give Me a Reason

Kan vara väl värd några genomlyssningar. Jag känner att jag borde göra mig en lite spellista i Spotify för det mesta söker jag bara runt lite planlöst och lyssnar på vad som dyker upp. De spellistor som ligger på mitt konto är primärt dotterns melodifestivallista, en annan med massa Veronica Maggio och en med gamla godingar som jag faktiskt gjort själv.

Men en lite mer aktuell skall jag nog fixa till, även om det säkert kommer glida in en och annan inte fullt dagsfärsk låt där också om jag känner mig själv rätt.

Det var det. Jag skall jobba lite. Eller mycket faktiskt. Det finns att göra även idag. Men jag återkommer. Om inte förr så på måndag.

Önskar alla en trevlig helg och om man känner att man vill rädda en gräsänkling med inflammerad tå, från allmän tristess, så går det bra att höra av sig.

God fredag.

En bättre värd - my ass.

Fastigheten vi sitter i med jobbet förvaltas av Vasakronan med den fantastiska sloganen:

Välkommen till en bättre värd.

Jag kan bara säga att det stämmer inte. Vi har inte haft ventilation på en dryg vecka. Det stinker från toaletterna och den stanken sprider sig ut i resten av lokalerna.

Fönster får stå öppna och folk sitter med jacka och jobbar.

Om det där är en bättre värd så skulle jag inte vilja jobba hos någon som satt hos en sämre - om möjligt.

God torsdag.

Gränser ?

Ibland när jag öppnar bloggen funderar jag på var gränserna egentligen går.

Vad får man skriva ?
Vad bör man skriva ?
Vem sårar man om man skriver en viss sak ?
Vad leder det till i framtiden om jag häver ur mig något ?

En blogg är lite som en publik censurerad dagbok med bara snälla tankar och några få idiotförklaringar. Men är det egentligen det man vill skriva som man skriver.

Jag kan ibland känna att jag blir lite FÖR bekväm. Undviker ämnen som kan uppröra FÖR mycket eller helt enkelt låter bli att skriva saker jag egentligen skulle vilja berätta just för att de kanske ligger lite väl nära mig som verklig person.

Ibland funderar jag på om jag inte borde skriva en bok istället. Då kan man ju skriva vad sjutton som helst och lägga allt på själva huvudfiguren, eller en bifigur i boken.

Alternativt kan man starta en blogg som en annan person. Arga Bengt till exempel där man skäller på allt och alla. Vräker ur sig politiskt inkorrekta åsikter in absurdum. Eller kanske Dystra Doris. En blogg där en medelålders, ensam kvinna finner en väg att öppna upp sina hemska tankar och visar på alla sina brister och tillkortakommanden. Kanske en matblogg där Hungrige Harry får frossa fritt.

Jag vet inte. Detta är bara tankar som slår mig ibland.

God torsdag.

Husgudar och småtomtar.

Nu är det dags.

Nu verkar det verkligen vara på gång.

Vintern håller på att släppa sitt grepp och även om jag fortfarande måste börja varje dag med att skrapa rutorna eftersom timern till sladden som jag kopplar in kupévärmaren i fortfarande går på vintertid så känner jag ändå ett visst hopp om att det verkligen är slut snart.

Då kommer jag att tänka på Jakob Hellman.

Jag återkommer ofta till just honom och hans musik.

Han har släppt en skiva så vitt jag vet, men ändå, efter över 20 år så håller den fortfarande och tål att både lyssnas på och refereras till. Det som dyker upp i mitt huvud gällande tillståndet i vädret är den fantastiska "Vintern Dör".

Men det är bara ett av alla guld korn.

Fick jag ta med mig en enda skiva till en öde ö så skulle det nog bli hans "Och det stora havet"

Nåja. Här har vi husguden jag hänvisar till. När jag skulle hitta på en rubrik så föll sig detta naturligt eftersom jag just nu och de senaste dagarna har haft huvudet fyllt av Jakob Hellman. Små lösryckta textrader eller hela sånger. Jag har försökt att lyssna ihjäl det för att kunna få något annat i huvudet, men ännu har det faktiskt inte lyckats.

Men det är som sagt ingen katastrof när det är något så bra som fastnar. Det är värre när hjärnan fylls av Bamsersånger, Bumbibjörnar eller något annat otrevligt.

Varsågoda, den bjöd jag på. Hur många kommer nu inte resten av dagen gå och nynna på just dessa sånger. Hahha.

Småtomtar då...

Jag skall vara ärlig. Det passade bara så bra ihop med ordet husgudar. Men vi kan väl lägga till Norkoreas diktator under begreppet småtomte. Jag tycker det känns ganska nära sanningen. Om det finns småtomtar så är de antagligen precis som Kim Jung-Un.

Och med detta så önskar jag er en god torsdag och en fin vårdag.

Jag må vara trött....

Men känner mig faktiskt inte bara trött utan även lite hopplös.

Det är lite tråkigt just nu. Jag har iofs haft möten på jobbet mest hela dagen. Men det är väl ungefär det mest spännande som händer i livet.

Så jag behöver helt klart fylla på med något kul.

Förslag mottages tacksamt.

Vad gör man när man inte kan sova ?

Det är en ständig fråga.

Inatt drabbades jag av något. Jag låg och hade frossa i ett par timmar och vaknade sedan och var i det närmaste klarvaken.

Usch, inte har jag tid, eller lust att bli sjuk tänkte jag och efter en liten stund som vaken så kände jag mig inte heller ett dugg sjuk och frossan försvann alldeles.

Sova var dock bara att glömma just då.

Så vad hittar man på när man är klarvaken. Klockan är 2 på natten och det finns inte så mycket chans till att vara social med någon.

Jag kan väl sammanfatta det hela såhär.

Läsa ett par kapitel i en bok.

Titta lite på webTV

Gå upp och dricka.

Läsa lite till.

Titta mer på TV.

Dricka

Gå på toaletten.

Läsa lite.

Sedan någon gång strax före 4 måste jag ha somnat igen och jag kan säga att jag sov väldigt gott när klockan ringde imorse.

Nåja. Nu är jag hyfsat vaken. Frisk (Det blev inget mer med den där frossan) och redo för en ny dag. även om jag misstänker att det inte kommer att bli en dag som går till historien som en av de piggaste. Men sådant är livet. Ömsom vin och ömsom vatten och ibland något värre.

God onsdag.

Nu vill jag inte klaga..... MEN.....

Jag vill verkligen inte vara den gnälliga typen som bara klagar och beklagar mig över allt runt omkring och saker som händer. Men ibland kan det vara svårt att låta bli.

Speciellt när det beror på min egen klantighet.

Såhär är det. För en dryg vecka sedan så råkade jag riva av en tånagel. Råkade och råkade förresten. Jag satt och pillade på en nagel som var lite för lång och bestämde mig för att istället för att gå och klippa nageln som man bör så river jag av den.

Jag vet att detta antagligen är lite mer information än ni behöver. Mina tår och fötter borde kanske lämnas utanför bloggen. Men det var i varje fall vad jag gjorde.

Det var inte så smart.

Rev lite för långt och lite för djupt och nu har det på något sätt lyckats bli lite inflammerat och konstigt. Vilket gör att jag får ont när jag går, när jag rör på tån eller när jag sätter på mig skor.

Jag hade planerat att återuppta mina promenader nu när det börjar släppa lite med snöandet.. Men då kommer det här istället. Nu har jag packat in tån i ett litet paket och smörjt in den med någon salva jag hittade hemma i skåpet. Så jag hoppas verkligen det gör lite nytta och att tån slutar göra ont snart.

Det går bra så länge jag går barfota och inte trycker på den, men det är ju inget jag rekommenderar att man gör på jobbet.

Nåja. Jag har bara mig själv att skylla och är huvudet dumt får kroppen lida osv. osv.....

Å andra sidan, om detta är mitt största bekymmer just nu så är det väl egentligen inte så illa ställt. Och tån har ju varken skrumpnat, trillat av eller något annat drastiskt.

Men lite synd om mig är det allt.

God tisdag.

Giv mig kraft...

Att uppskatta latin och inte dö ihjäl mig av leda när jag skall sjunga på det ikväll.

Dock verkar det som att det kan komma att sjungas lite annat också vilket i så fall skulle vara väldigt bra för mitt välbefinnande, även om det kan vara saker jag inte kommer få tillfälle att nyttja.

Nåja. Nu är måndagen snart avklarad rent arbetsmässigt i varje fall och jag kan konstatera att det har funkat helt okej.

God måndag.

Den pilske koltrasten....

Man kan tycka denna rubrik är lite konstig. Men den är i själva verket glasklar. I varje fall om man bor i vårt hus och sover med öppet fönster.

Nu är det inte så ofta jag får ha fönstret öppet på nätterna för det blir alldeles för svalt i sovrummet då säger hustrun. Men ibland lyckas jag förhandla mig till det och då slås jag av att han är tillbaka.

Vi har ett träd på tomten, inte så väldigt långt från sovrumsfönstret och där envisas han med att sitta och börja ropa efter en fågelflicka ungefär från 5 på morgonen och i varje fall så länge jag påverkas av honom.

Förra året hade han nog ingen lycka, för jag tror han höll på varenda morgon från mars fram till juli eller nåt med sitt kvittande, ropande och sorgsna försök att hitta den fågel som vill bli mamma till hans ägg.

Nu är han alltså tillbaka, vilket jag upptäckt med smärtsam tydlighet två dagar i rad nu.

Jag kan inte svära på att det är samma pippi, men han sitter i samma träd, på samma gren och börjar sin sång vid ungefär samma tid. Det kan ju vara en egenskap som samtliga fåglar lider av, men jag väljer att tro att vi fått tillbaka vår pilske koltrast.

God måndag.

Och nu ett par ord ifrån mina sponsorer.....

Nej just det.

Jag har ju inga sponsorer. Men om jag skulle ha sponsorer så hade de fått tid att uttala sig just nu.

Jag funderar lite på vad jag skulle vilja bli sponsrad av om jag hade möjligheten att välja. Jag har hittills kommit fram till följande:

Ecco - Jag behöver nya skor. Både finskor och gummiskor och det vet ju alla att bloggare sliter extra mycket på sina skor och därför gärna vill ha några som är riktigt bra och bekväma.

Dressman - Ja, man kan tycka det finns roligare kläder. Men eftersom jag är blygsam och anspråkslös men ändå gillar att kunna byta kläder ofta utan att ruinera mig så gillar jag faktiskt dressman i mångt och mycket. Att de dessutom börjat ha kläder i alla storlekar tycker jag är riktigt bra.

Naturdiet - Så mycket som jag häver i mig av deras pulver så vore det ju inte mer än rätt att jag blev lite sponsrad. Speciellt som jag både bloggar och facebookar om det också.

ICA Maxi - Ja, mitt favorithak borde verkligen uppmuntra mig med lite sponsring. Tror inte det finns någon som besöker detta etablissemang lika ofta som undertecknad.

Sedan är det klart att det vore trevligt med någon som kan förse mig med rolig teknik med knappar eller så på. Men det ligger liksom lite utanför verkliga behov.

Nu är jag ju som sagt ingen Blondinbella och allt vad de heter. Så jag får nog gå osponsrad genom mitt bloggliv. Men drömma kan man ju få göra. Speciellt när det är fredag och nästan helg.

Och med detta tar bloggen helg och återkommer när jag har tid.

Om det blir på måndag, i helgen eller någon annan gång står skrivet i stjärnorna.

God helg.

Lugn sömn.

Jag behöver sömn för att fungera som jag skall. Det gör väl alla människor egentligen. Lite eller mycket beroende på vem man är som person, vad man har för behov och sådant.

Själv behöver jag inte jättemycket sömn, även om jag tycker mig märka att jag på senare tid mår bättre om jag kommer upp i strax över 6 timmar. Förr har det gått utmärkt på 5 också, men nu blir jag faktiskt ganska förstörd dagen efter om jag går neråt 5 timmar.

Hur som helst. Det var inte det jag tänkte skriva om utan om vad som händer i sömnen. Jag återvänder alltså, min vana trogen, till drömmarna.

Nu har vi snart varit hemma en vecka efter påskfirandet på västkusten och jag kan säga att jag drömmer mycket lugnare, mycket mer fridfullt och mycket mer harmoniskt i min egen säng än när jag sover borta.

Stundtals har jag hysteriska drömmar när jag inte sover i min egen säng. Det spelar inte så stor roll var jag är, men verkar ha en avtagande faktor allteftersom jag vänjer mig vid platsen jag sover på.

Hur som helst så trodde jag mig nu ha landat i ganska harmoniska drömmar igen då jag i natt fick en helt hysterisk dröm. Förföljelse. Lax som kom flygande i paket mot mig och krävde att jag skulle handla dem eftersom jag minsann blivit utvald att vara klassificerad som "Kina 2", vilket också innebar att jag hade en toppig hatt i guldglitter.

Jag vaknade mer eller mindre förstörd och insåg att jag nog haft en liknande dröm tidigare. Då var jag dock klassificerad på annat sätt och hade grön hatt och andra krav ställdes på mig, men de var mycket behagligare om jag minns rätt.

Nåja, lite kallt vatten i ansiktet senare kunde jag lägga mig och somna om och tack och lov återkom inte drömmen då.

Nu hoppas jag att det bara var tillfälligt för jag behöver min skönhetssömn. Inte bara för min skönhet utan också för min inre frid.

För övrigt anser jag att alla dagar borde vara påsklovsfredagar, i varje fall avseende trafiken.

God fredag.

Ett litet tips.

Jag lärde mig igår den hårda vägen att om man försöker sig på att göra en lasagne med lax, hollandaisesås och ost så blir det väldigt fett.

Så även om man späder ut hollandaisen.

Så ett tips kan vara att inte göra det alls. Alternativt hitta en väldigt mager sås.

Sedan behöver man definitivt något som ger en viss frächör till själva anrättningen. Det kan vara så enkelt att det räcker att servera en sallad vid sidan av, men jag skulle nog fundera på om man inte borde tillsätta någonting mer i själva lasagnen.

Nåja.

Jag har nu testat och kommer inte göra om det igen troligtvis.

Kommer någon på ett bra alternativ så är ni alltid välkomna att höra av er så kan jag omvärdera om jag skall göra ett nytt försök.

God torsdag.

Jubileum

Det finns många olika saker man kan fira. Olika jubileum och jubilarer och saker som man tar till sig lite extra. Idag tänkte jag dock uppmärksamma en alldeles speciell sak.

Att jag uppmärksammar det just idag och just här har också en alldeles speciell betydelse för mig.

Jag måste dock skynda på lite med att skriva det här, annars kommer jubileumet att ha överlevt sig själv så det blir ett lite kort inlägg det här.

När jag öppnade bloggen i morse, eller egentligen alldeles nyss, för att titta till den så konstaterar jag att sedan jag startade så har jag nu 6.000 visningar.

Det kan låta futtigt.

Det finns säkert bloggar som har 6.000 visningar om dagen, eller 60.000 men med tanke på att jag ännu inte blivit känd eller så så tycker jag att sextusen ändå är något att fira.

Så grattis alla ni som hjälpt mig läsa mina små tankar hela sex tusen gånger.

Jag lovar, jag har dock tänkt dem fler.

God torsdag.

Ojdå...

Jag börjar visst ligga av mig lite.

Det kanske är så att nyhetens behag börjar försvinna nu efter ett halvår och att jag redan sagt allt jag har att säga.

Kanske har jag uttömt alla mina tankar för er. Låtit all min inneboende ilska, glädje och sorg träda fram här för att nu slutligen bara vara ett tomt skal utan något mer att tillföra.

Kan det verkligen vara så illa ?

Nej!

Det vill jag inte tro. Verkligen inte. Vissa dagar känner jag mig i och för sig mer tom och urlakad än andra dagar. Även om solen skiner och våren känns närmare än på länge. Men på det stora hela så är jag fortfarande full av saker att skriva.

Till exempel kan jag meddela den glada nyheten att på söndag klockan 20 är det dags för presentation av årets bönder i TV4.

Jag vet att jag redan delgivit er en del om dem efter att ha läst och analyserat. Men nu får ni alltså chansen att se dem själva. Bilda er en egen uppfattning och kunna tala om för mig att jag hade rätt eller fel.

Det var ju ett litet glädjeämne i varje fall. Och man får vara glad för det lilla som flickan sade.

God onsdag.

Efter alla ägg

Så är jag nu tillbaka.

Påsk är egentligen en trevlig liten högtid. Den har inte alls lika mycket krav som julen utan är mer modest när det gäller det mesta utom just mat och godis där hysterin är ganska lik julen. På godisfronten skulle jag dock till och med kunna hävda att den är värre.

Det är dock ändå en begränsad tid och jag hade bestämt mig redan innan att godis äts under påskdagarna och sedan är det slut med det. Problemet med detta var kanske att det hamnade lite mer godis i mitt ägg än jag planerat, vilket gjort att jag fått kämpa på rätt så bra.

Nej, egentligen ingen fara med det. Men nu är godiset slut i varje fall. Påskmat hade vi inte direkt någon då vi var bortresta och nu är vi tillbaka i vardagen igen.

Hur som helst så känner jag mig tämligen utvilad. Kanske beroende på att väckarklockan inte alls ringde när den skulle i morse utan var ställd på en halvtimme senare än vanligt. Min vana trogen vaknade jag dock precis innan klockan skulle ringa. Hur det gick till vet jag inte då kroppen egentligen är inställd på att vakna en halvtimme tidigare innan klockan ringer.

Nåja. Hur som helst så vaknade jag hyfsat pigg och på grund av min väl tilltagna extratid på morgonen i kombination med påsklov så var det dessutom inga konstigheter med att komma i tid till jobbet.

Dessutom är jag väldigt nöjd med att det blev en hel dag hemma igår och att jag slapp sitta i köer i påsktrafiken. Att köra hem natten mot igår var alltså ett bra beslut. Jag var ju ute och körde åt andra hållet på skärtosdagens eftermiddag och det var ingen rolig historia alls.

Jag förstår inte vad det är för fel på högerfilen.

Bara för att man ser en långtradare en kilometer bort behöver man ju inte ligga kvar i vänsterfil och bromsa upp för alla som eventuellt vill köra lite fortare än 80 på motorvägen.

Nåja. Jag överlevde det också.

Jag har alltså överlevt hela påsken. Jag har ätit det som sig bör: Godis, ägg, lax, kycklig och faktiskt till och med lite lamm.

Jag har uppgåtts.

Dock har jag varit ganska dålig på religiösa upplevelser, men det är jag ju varje påsk, och jul och alla söndagar och även alla andra dagar. Så det var väl inte annat att vänta.

Och med detta så är jag nu tillbaka i vardagen.

God tisdag.