Lång fredag.

Idag är dagen som skall kännas lång och tråkig. Jesus led på korset med törnekrans på huvudet och spikar genom händerna. Men i jämförelse med att bli väckt av en halvdålig version av do re mi, framklinkad med en hand på piano i kombination med frågor om "var är min mobil?" Så känns det som om mitt liv inte heller är så lätt.

Fast det blir ju en lång och kanske lite plågsam dag så då har dottern gjort sitt jobb.

God fredag.

Om jag varit kvinna

Det hade varit mycket lättare att veta hur jag skulle ta mig till blåkulla idag om jag varit kvinna. Då hade det bara varit att plocka fram kvasten och flyga iväg. Men som man så beblandar man sig inte med kvastar har jag hört så det alternativet faller bort.

Jag skulle ju i princip kunna ta bilen, men om jag minns rätt så måste jag passera en massa vatten och där faller det alternativet lite platt.

Båten ligger insnöad på sin uppställningsplats, så inte heller den är något bra alternativ.

Men vad är då lagom manligt för att ta sig till blåkulla ? Inte vill jag missa en sammankomst med massa häxor och kvinnor som tror sig vara häxor. Det känns helt enkelt som något jag absolut inte vill missa.

Egentligen borde man väl tämja en drake och flyga dit på. Det känns lite lagom manligt sådär. Bli avsläppt mitt bland allt kvinnfolk och sedan be draken hämta upp en igen några timmar senare när man minglat klart och kanske druckit en liten äggtoddy med fan själv.

Nu är det dock väldigt ont om drakar i min omgivning. Och nej, jag skall här inte skriva något elakt, även om det kliar lite i fingrarna.

Så jag får väl helt enkelt strunta i blåkulla. Fortsätta jobba några timmar till. Gå på utvecklingssamtal i skolan och sedan göra påsk på riktigt.

Men det känns inte alls lika lockande.

God torsdag och jag passar även på att önska er alla en riktigt glad påsk, för man vet aldrig när jag kommer tillbaka från äggkoman och kan skriva här igen.

Skandaler ?

Jag satt igår och surfade lite i "skvallertidningen på nätet" Hittade då en rubrik som löd:

"Rasistskandal i Fuskbyggarna"

Ojdå, tänkte jag. Undrar vad det är som har hänt ? Har de vägrat att reparera en hydda i afrika, eller är det en zigenarfamilj vars undermåliga husvagn inte fått någon upprustning.

Det brukar alltså vara såhär banala saker när det skrivs med stora, feta rubriker i detta forum.

Men nejdå. Inte ens så banalt var det denna gång. Utan en person som jobbade i produktionen hade tydligen uttryckt sig rasistiskt på Facebook.

Det hände dessutom en fredagkväll och alltså inte alls när han var i sin roll som anställd. Så det har absolut ingenting med programmet fuskbyggarna att göra över huvud taget.

Ibland funderar jag på hur de tänker när de sätter rubriker.

Tur att jag inte är journalist utan kan generalisera så mycket jag vill, samt idiotförklara rubriksättaren för denna och många andra artiklar.

God onsdag.

Snart är påsken här.

Och det vet ju alla vad det innebär.

Fjädrar, godis, mat och umgänge. Påsk är egentligen ganska trevligt. Det finns inte lika många måsten som kring jul, men ger ändå en del lediga dagar och möjlighet till att umgås lite extra.

Egentligen skall det ju vara tråkigt med tanke på varför vi firar påsken, men det där med trista långfredagar och annat verkar ha försvunnit för längesedan och nu är det bara en tid för rekreation av kropp och själ.

Jag funderar på om jag inte borde klä ut mig till påskkyckling i år. Jag har gjort den en gång tidigare och då blev det ju succe. Så kanske vågar jag inte upprepa det.

Alternativt så gör jag det en gång till och kanske blir ännu mer uppskattad.

Fast jag kan ju inte, jag har tappat bort min kam. Eller slängt den snarare. Eller det som jag använde som kam senast.

Nåja. Jag får väl helt enkelt bara vara den påskhare jag är, utklädd eller ej.

Och med det önskar jag en God onsdag.

Sorry.

Det där förra inlägget var verkligen inte mycket att  hänga i julgranen.

Nu är det iofs inte jul utan påsktider, men ärligt talat var det inte mycket att hänga i påskriset heller. Inte heller något jag skulle vilja stoppa i påskkärringens kaffepanna som hänger på kvasten.

Så kort och gott så ber jag om ursäkt för det och lovar att bättra mig.

Bara inte just nu.

God tisdag.

Kort och gott.

Jag lovade ju att komma tillbaka.

Så här är jag.

Hepp.

Blandad kompott.

Idag har jag många tankar i mitt huvud.

Det brukar inte båda gott utan  brukar kunna sluta var som helst. Men jag börjar någonstans och så får vi se vart det leder egentligen.

Jag lovar ingenting och att tro att det kommer finnas en röd tråd i det här inlägget är att hoppas för mycket. Men det kanske inte behöver vara dåligt. Det kanske är så att lite variation förnöjer och att det blir lite rörigt, men samtidigt en avspegling av min  hjärna och mig som person och det är ju faktiskt det som är meningen med det hela.

Varje dag kan tyvärr inte vara en strukturerad dag. Men strukturen såhär långt håller i varje fall. Min vana trogen vände jag mig mot väckar klockan precis en minut innan den skulle ringa.
Morgonrutinerna gick på det stora hela som vanligt, förutom att yoghurten var slut och på frågan om dottern istället kunde tänka sig en smörgås till frukost fick jag svaret: Åh, kan jag inte få en toast för en gångs skull. Och vad gör en snäll pappa då - en toast naturligtvis. Men annars gick det som vanligt.

Mina senaste veckors morgonrutin att komma 10 minuter senare till jobbet än vanligt på grund av solköer höll också i sig så inte heller där kan jag säg att jag avvikit direkt ifrån normen.

Dessutom sitter jag här, min vana trogen, med en kopp kaffe och börjar dagen med att fundera ut någonting klokt och underfundigt att skriva. Så egentligen förstår jag inte vad jag svamlar om i början att jag inte skulle vara strukturerad idag. För rent krasst håller jag än så länge precis min vanliga struktur.

Det skulle väl i så fall vara hjärnans struktur och tankarna som inte riktigt håller vanlig standard. Å andra sidan så tänker jag på olika saker varje dag.

Nåja. Igår var det Dag-dag. Alltså det var dags för andra delen av den alldeles fantastiska TV-serien Dag. I ett anfall av trötthet och skötsamhet så gick jag och lade mig tidigt igår och tänkte att: Jag kan ju alltid se ikapp den imorgon på SVT play. Men vid strax före 23 så smög jag mig upp och lade mig framför TVn ändå. Det är ju inte riktigt samma sak att se någonting i efterhand.

Ett fantastisk avsnitt igen. Jag fick nu bekräftat det jag länge anat om kvinnor och tron på mänskligheten fick sig ytterligare en känga. Precis som det skall vara alltså.

Jag skall inte avslöja för mycket nu om det faktiskt finns de som inte sett avsnittet ännu. Inte vill jag ta ifrån er den njutning ni har framför er. Men jag kan säga att Rolf Lassgårds analys och Benedikts förundran nog var de största behållningarna i gårdagens avsnitt.

Nu vandrar mina tankar raskt vidare till en artikel jag läste igår i "skvallertidningen på nätet" den handlade om hur man skall lära sig att fatta beslut och sluta ha beslutsångest. Jag läste den och kunde inte ens bestämma mig om jag skulle skratta eller gråta åt eländet. Så jag kan nog säga att den inte fungerade :-)

Jag lovade också igår att jag inte skulle skriva så mycket om mat. Dock kan jag inte undanhålla er vad dagen har att erbjuda. Igår var ju en sådan där dum dag. Våffeldagen. Och eftersom jag inte tycker våfflor är mat åt resten av familjen våfflor medan jag åt en halv portion thaimat som var kvar från söndagen. Det är en välsignelse med hämtmat som ger så stora portioner att man kan leva på den i två dagar.

Nåja, hur som helst. Idag tänker jag tillverka mina egna, patenterade fyllda köttfärsbiffar. Det är en fantastisk anrättning som jag är lite stolt över och därför inte kan tiga om. Egentligen är det ganska banalt. Man blandar köttfärs med grädde, sambal oelek, sakt och lite potatismjöl (Alternativt ströbröd) och låter det vila en stund.  Sedan bygger man en tunn, platt biff på lämpligen en blöt stekbräda. Men tar en skiva smakrik skinka och viker den varsamt runt en rejäl bit vitlöksost av valfritt märke. Sedan lägger man den på den tunna biffen. Nu skall man försöka göra en tunn biff till i handen och sammanfoga den med den första så att knytten ligger mitt inne i biffen som helst skall vara så tät att inte vitlöksosten rinner ut när den smälter.

Jag kan säga att oftast lyckas man sådär. Lite svinn får man räkna med.

Sedan steker man till en fin yta och låter de gå klart i ugnen kanske 15-20 minuter. Beroende på tjocklek på biffarna och om man vill ha dem lite rosa i mitten. Naturligtvis använder jag mig av nötfärs, så om det skulle vara lite rosa så är det ingen som dör av det.

Serveras sedan med sallad och ev. pommes om man vill ha det. Riktigt gott och väldigt bökigt att få ihop biffarna. Men det där är planen för idag i varje fall.

Nu gjorde jag det alltså. Trots att jag igår sade att jag skulle undvika att skriva om mat då det gör mig hungrig och det redan finns en stor mängd matbloggar så kunde jag alltså inte hålla mig.

Nåja. Det är som det är med det och nu är det gjort. Jag tänker inte radera en stor del av den här texten bara för att jag råkade lova någonting igår.

Nu är det dags att kliva in i den här dagen på riktigt och räkna och tänka lite. Men som vanligt så blir det en återkomst. Kanske senare eller kanske en annan dag. Troligtvis senare. Jag har ju lite svårt att hålla mig här ifrån.

Så länge önskar jag er alla en riktigt God tisdag. (Även om det egentligen är onsdag eftermiddag redan nu, om vi räknar så att vi jobbar mån-fre men är lediga 1.5 dag den här veckan)

Om verkliga eller inbillade behov.

Nej, jag vet att jag rent krasst inte behöver en.

Men känslomässigt gör jag verkligen det.

Men hur övertygar man sig själv om att känslor faktiskt inte alltid kan få styra ?

Jag surfar runt, tittar, läser specifikationer och dreglar. Det är inte ofta det händer nu för tiden. Men just nu är jag verkligen sugen på en pryl.

Men som sagt. Jag behöver faktiskt ingen. Min gamla duger egentligen utmärkt för det jag använder den till.

Men försök förklara det för habegäret och känslorna.

Men varje dag utan ny mobil är en vunnen seger.


Som ni ser så är det många MEN i det här inlägget och det är sådär min inre kamp pågår just nu. Jag vill, MEN, jag borde inte. MEN då kan jag ju ge min gamla till dottern. MEN, behöver hon verkligen en ny. MEN......

Det är ett hårt liv.

God måndag.

Idag bloggar jag om mat.

Ja, tänkte passa på att matblogga lite för en gång skull.

Efter en helg som gått i maten och vinets tecken så kan det ju vara lite passande. Jag skall genast säga att jag absolut inte har gett upp min diet om någon tänkte påpeka det. Jag har inte ätit godis, inte ätit snacks. Skött mig ganska bra avseende frukost osv. Men det har blivit lite middag och jag kan ju inte låta bli att se tillbaka på denna orgie i mat med en viss glädje och naturligtvis vill jag dela min glädje med er.

Jag vet att man inte skall leva för att äta utan äta för att leva. Men alla som uppskattar god mat vet att det faktiskt kan vara ren och skär lycka att få sätta tänderna i något som man tycker är riktigt gott.

Nåja.

I fredags var vi iväg på 60-årsuppvaktning och åt en väldigt trevlig buffé, det var blandade godheter på den. Buffé är ju alltid buffé och jag har problem med att jag blir väldigt mätt när jag blandar mat hej vilt. Vilket innebar att en tallrik räckte ganska långt.
Dessutom slapp jag köra efteråt vilket innebar att det nog slank ned ett par glas vin också och det är ju alltid ett trevligt sätt att avsluta veckan och påbörja helgen. Det händer nästan aldrig om jag inte är bortbjuden eller vi har folk hemma så man får passa på.

I torsdags när vi handlade inför helgen så hade de billiga blåmusslor i nät på mitt stamhak när det gäller handling och då började naturligtvis hjärnan snurra om att jag ville ha sådana. Så dessa inhandlades och planerades inför lördagen.

Lördagens meny kom alltså att bestå av en förrätt med Moule marine. Det är gott och det var faktiskt första gången jag lagade det. Och jag har nu lärt mig att om alla recept säger en vitlöksklyfta så menar de inte en klyfta utan en vitlök. Det var gott ändå, men jag vill ha mycket mer vitlökssmak på det. Men man skall lära sig av sina misstag. En fördel med denna rätt är att det inte krävs en hel flaska vin i, utan det blev varsitt glas till musslorna också.

Detta var en förrätt som egentligen hade räckt som middag, vilket resulterade i en paus och att slappa en bra stund innan det var dags att laga varmrätt.

En liten köttbit, potatisgratäng i all enkelhet. Alltid gott och närande. De färdiga potatisgratänger som finns att köpa i små påsar är fantastiska om man pyntar dem lite extra med massa vitlök och mozarellaost. Snabbt, enkelt och gott. Inte är det riktigt samma sak som att göra allt från grunden. Men det går snabbare och smakar faktiskt helt okej. Dessutom är det mycket lättare att göra mindre storlekar. För jag har väldigt svårt att laga mat från början i små kvantiteter.

När vi senast åkte till Åland över en dag hittade jag en flaska Amarone på extrapris och nu testades den till maten. Det var mycket smak och gott. Passade utmärkt till all vitlök.

Vi lyckades när vi handlade på torsdagen också få med oss ett par små formar med vit chokladmousse, smaksatt med Lime och toppad med jordgubbar så det fanns efterätt också. Dock inget dessertvin. Lite måttlig får man faktiskt lov att vara. Dessutom äger jag inget dessertvin. Det är en brist, jag vet. Men så är det.

Jag är lite småskeptisk när det gäller lime. Det kan vara gott och fräscht, men har också en tendens att ta över alla andra smaker, vilket gör att jag sällan använder några stora mängder. Det var lite varning på den här moussen som nästan inte smakade choklad utan mest lime. Men det var helt okej och när det är lördag så får man passa på.

Efter denna orgie i mat var vi tämligen mätta. Vi hade dock handlat med oss lite ost och kex ifall vi skulle bli sugna och med en dotter som är galen i ostkvällar och kräver att det skall bli om det nu råkar finnas ost så fick vi finna oss i att faktiskt ett antal timmar senare äta lite ost och kex också.

Tack och lov så var det bara några bredbara ostar med smak av pepparrot och vitlök. Så inga tunga mögelsaker eller nåt. Då hade jag antagligen drömt mardrömmar hela natten.

Nåja, jag kan säga att jag somnade gott när jag lade mig på kudden. Det tog inte många sekunder innan jag sov och jag tror faktiskt jag sov ganska gott också. Trots all mat. Dessutom blev det sovmorgon på söndagen. Så det är inte klokt vad lite mat och vin kan göra.

Så idag är det måndag och jag känner mig fortfarande ganska utvilad. Mättheten har släppt i och för sig. Men jag ser tillbaka på helgen och är ändå rätt nöjd med att inte ha tryckt i mig massa godis. Kanske lite mycket mat och vin, men ibland måste man faktiskt få unna sig något också.

Nu ser jag fram emot ägg och sill till påsken. Och lovar att inte skriva om mat på länge. Det är faktiskt en plåga. Tur att jag inte har en matblogg.

God måndag.

Ps.
Detta var verkligen ett undantag. Både gällande helgmat och bloggande. Så det är ingen idé ni försöker bjuda in er på middag för vanligtvis blir det mycket tråkigare :-)

Förresten, är ni trevliga och sociala så får ni gärna försöka bjuda in er på middag. Det är alltid kul att umgås lite :-)

En var sin egen terapeut.

Jag kan inte låta bli att återvända till detta med terapi, psykologer och olika typer av folk som erbjuder sig att för en gigantisk summa pengar låta folk prata för att sedan analysera varför de tänker som de gör och försöka få dem att tänka annorlunda.

Men vad är det som är annorlunda egentligen ?

Vem är det som har rätt sätt att tänka ?

Är det personen som går hos psykologen som, genom erfarenhet och kunskap om sig själv egentligen tänker rätt från början, men har en bild av sig själv som något annat och genom att påverka sina tankar vill försöka förändra sitt tankesätt?

Är det psykologen som vet hur man borde tänka för att uppnå saker som man kanske egentligen inte är ämnad för men ändå i vår tid av ständig karriärshets vill försöka bli ?

Är det någon anhörig till den som går till psykologen som tycker att personen i fråga har förändrats på ett sätt som han/hon inte uppskattar till fullo men som i själva verket kanske handlar om personlig utveckling och att faktiskt ha upptäckt att man tänkt fel innan ?

Det finns så mycket frågor gällande de här bitarna. Det är kanske därför jag är lite skeptiskt inställd.

Nu vet jag att man inte skall fördöma saker man inte provat. Men tanken på att bli omstöpt och komma på nya tankar och riktningar som jag kanske egentligen inte alls är intresserad av som den person jag är idag skrämmer mig lite.

Jag är inte en förändringsbenägen människa. Rent krasst skulle man nog kunna säga att jag är stockkonservativ och har mitt sätt att leva fungerat fram till nu så borde det ju fungera även i framtiden.

Vem är det som säger att man måste vara glad och positiv jämt ?

Varför skall man inte kunna må lite dåligt utan att springa iväg och prata av sig ?

Jag vet inte. Jag tror att även detta är en idé om att vi alltid måste vara både lyckliga och lyckade.

Jag fortsätter nog att vara lite smådepraverad. Halvtrivas och vara lite smågnällig. För det är liksom sådan jag är och jag har lärt känna den här personen under 40 år och även om jag naturligtvis inte alltid trivs med personen och personligheten som sådan så är jag mer orolig för vad som skulle hända om jag försökte anpassa den personen till att bli någon annan. Eller ta fram delar som jag gömt långt inne för att slippa ha med att göra.

Ser ni. Nu har jag analyserat mig själv och blivit min egen terapeut. Jag vet inte om det gick så bra, men jag gjorde i varje fall ett försök och kan därför kalla mig själv både hjälpsökande och terapeut i ett och samma andetag.

Det gäller att rationalisera lite :-)

Och med detta, ganska djupa, inlägg ber jag att få önska en god fredag.

Hösten är räddad.

Ja. Nu är det klart. Det kommer ett liv efter sommaren också. Hösten kommer att bli uthärdlig, eller möjligtvis vintern beroende på hur vädret blir och tablåerna läggs.

Vad som hänt är att nu har TV4 utsett 8 nya bönder som skall söka fruar, eller eventuellt män. Som vanligt är det 8 stycken som är utsedda från början och dessa skall sedan bantas ned till 4 som vi skall få följa i TV. Åtminstone tror jag det är 4. Det kan bli fler, det vågar jag inte sia om. Men historiskt har det alltid varit 4 stycken, så min gissning är att det blir därvid.

Så vad är det då för bönder som blivit utplockade.

Det är en salig blandning får man väl säga. Blandade åldrar. Blandade inriktningar inom bondelivet och så vidare.

Naturligtvis har vi en kamelbonde Wannabe med stort skägg. Hur han nu hunnit odla det på bara ett år, för inte kan det väl finnas två bönder med gigantiskt mycket hår i ansiktet.

Det finns två kvinnliga bönder med och sedan är det en samling olika varianter. De flesta ser rätt så trevliga ut  och det kommer säkert att kunna bli en trevlig säsong.

Men jag kommer sakna de gamla. Så blir det varje år. Nog känns det spännande med nya, fräscha bönder som man inte känner ännu, men samtidigt så saknar jag de som var föregående säsong. Men de faller snart i glömska och ger utrymme bara för de nya.

Behöver jag säga att jag ser fram emot det här. Det kan bli hur patetiskt och fånigt som helst. Och alldeles, alldeles underbart.

Hur jag skall kunna hålla mig vet jag inte. Men det får väl gå på något sätt. Så länge har jag ju både mästerkockar och snart börjar ju Lets Dance också. Det är inte riktigt samma klass på det. Men det får gå. Tyvärr är även farmen slut nu så bondelivet generellt är helt utdött på TV.

Men det, liksom jag, kommer tillbaka.

God torsdag.

Neeeeeej!!!

Det visar sig att det är fullt upp nu också.

Återkommer.

Jag vet....

Ja. Jag vet att bloggen idag blivit eftersatt. Men jag har helt enkelt haft viktigare saker för mig. Saker som man bara måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Så jag är ledsen. Men idag får bli en sådan där dag i historien då jag åsidosätter bloggen.

Ni är alltid välkomna att läsa gamla guldkorn i vänta på att jag förhoppningsvis hinner skriva någonting bra och intressant imorgon.

Och det kan ju vara glädjande för er att de inte är skrivna av en lort. Inte så stor lort i varje fall.

God onsdag.

Favorit i repris.

Ledsen att jag inte är här, men jag måste faktiskt jobba.

Jag har massa siffror att räkna ihop och dela och gångra sådär jobbigt, ni vet.

Förhoppningsvis får jag något på sista raden och glada människor runt omkring mig som tack för detta.

Jag hoppas ni kan ha överseende och inte tycka jag är alltför hemsk som inte ger er något vettigt att läsa.

Men som vanligt lovar jag att återkomma så fort jag får tid och möjlighet.

God onsdag

En liten reflektion och reklam helt utan egensyfte.

Igår hade Dag nypremiär i SVT.

Det var alltså dags för säsong tre och jag var laddad till tänderna. Det är svårt att vara något annat när man har detta att se fram emot.

Kort och gott så satte jag mig framför TVn. Redan det första som händer är fyllt med konflikter, passion och våld. Lovande.....

Strax efter detta kommer den lilla bilden som illustrerar det svarta i serien. Detta avsnitt var det denna:

Så nu var ribban satt.

Dag är alltid Dag. Det är fullt av svarta tankar, svart humor och en hel del eftertanke.

Jag får nog säga att efter tidigare bloggande om terapi så är mitt favoritcitat från gårdagens avsnitt:

"Terapi är som att slå på en sandsäck som då och då slår tillbaka"

Ja. Gissa varför jag inte är så sugen ?

Hur som helst. Det var en bra premiär. Kanske inte fullt så mycket tempo som det kan vara. Men absolut en lovande start och det har alla möjligheter att eskalera till något alldeles storartat.

Har ni missat tidigare säsonger så finns de fortfarande på SVTPlay så skynda att titta ikapp och följ sedan även säsong tre.

Detta är helt klart för bra för att missa.

God tisdag.

Upp som en sol....

Vissa dagar vaknar man med en bra känsla i kroppen. Man är full av livslust och tillförlit att livet kommer att leda till något bra denna dag. När jag vaknade av väckarklockan imorse var det en sådan dag.

Jag borde dock ha anat att något var lurt eftersom jag vaknat redan 1.5 timme tidigare första gången efter att ha varit sysselsatt med att jaga några ormar som vi skulle ha på en konsert, men som lyckats smita ur den kartong där de förvarades i väntan på rätt tillfälle.

Nåja. Hur som helst.

I morse kändes det alltså som ett rätt okej liv att leva. Jag hade, trots allt, sovit ganska bra. Det var i och för sig måndag morgon, men det kunde jag stå ut med.

Dessutom hade jag saker att se fram emot vilket jag berättade om i mitt förra inlägg här på bloggen.

Men.....

Allt eftersom förmiddagen har gått så har jag sakta glidit bakåt.

Inga människor som jag behöver bolla idéer med har tid eftersom de sitter fast i annat. Jag har fastnat och kommer inte vidare och till råga på allt så har det börjat yra snöflingor utanför fönstret.

Så nu känns allt inte alls lika hoppfullt längre.

Den här j-kla vintern gör verkligen allt vad den kan för att sänka mitt humör totalt. Vid den här tiden på året vill jag ha vår. Jag vill att istäcket som ligger på parkeringen hemma skall smälta undan. Jag vill att snön som fullständigt ockuperar trädgården skall försvinna bort.

Men så icke.

Det är någon som jävlas med mig alldeles extra i år och idag. Och det har jag verkligen inte lust med. När man faktiskt känner sig positiv så kanske det skulle kunna få fortsätta så ett par dagar.

Är det för mycket begärt ?

Jag tycker inte det.

Men tydligen är det så.

Nu kan man tycka att detta är småsaker i det stora hela. Att det finns viktigare saker som borde väga upp och ändå göra livet till ett ganska positivt ställe att vistas på. Så är det kanske. Men jag har väldigt svårt att se det just nu.

Men jag har vänt värre motgångar än det här, så det skall nog ordna upp sig så småningom. Det är ju faktiskt bara 3 månader till midsommar och det vore väl sjutton om inte snön skulle vara borta då.

God måndag. Eller god och god. Det är en skitmåndag och ni kan dra dit pepparn växer om ni påstår något annat. Men tack för att ni läser det här ändå. Krama gärna på mig också, det kan behövas :-)

Nedräkning pågår.

Så är det då dag.

Nu är det nära.

Det närmar sig med stormsteg.

Våren ?

Nejdå, ny säsong av DAG förstås.

Ikväll smäller det. Ni som ännu inte sett detta underverk rekommenderas att snarast möjligt titta ikapp säsong ett och två.

Så underbart svart, sjukt, roligt, fantastiskt. Den är verkligen något alldeles, alldeles extra.

Och ikväll klockan 22.55 smäller det alltså. Då börjar säsong 3 sändas i SVT.

Jag tror den är nästan färdigsänd i Norge redan, men här kommer den alltså nu. Jag kan bara säga:

Som jag har väntat.

Detta kommer göra dagen lite lättare att uthärda, även om det är en måndag och en ganska seg sådan som dessutom började med hysterisk trafik. Solköer och massa annat elände. Men jag har som ni förstår ändå kommit fram till jobbet och tagit mig tid att skriva lite här.

Detta var väl kanske inte världens roligaste inlägg, så jag skall försöka hitta inspiration och återkomma med något bättre sedan.

Men så länge. Glöm inte DAG:

God måndag.

Avstämning av veckan som gått.

Så är det då fredag och det är dags för en kort sammanfattning.

Vad har då hänt i veckan som är av avgörande betydelse för mänskligheten och för mig.

Inte så att jag inte anser mig vara en del av mänskligheten, men det är ju inte allt som påverkar mig i så hög grad som det kanske påverkar andra.

Men här kommer en kort sammanfattning av veckan:

Vi har fått en ny påve.
Detta påverkar inte mig speciellt mycket. En påve är en påve. En läskig gammal farbror som är jätteviktig för världens katoliker men inte för mig. Även denna har tydligen svart mjöl i påsen dock och det kan man alltid raljera lite med.

Jag har jobbat.
Detta har påverkat mig. Jag jobbar i och för sig varje vecka. Men periodvis har det varit så mycket den här veckan att jag inte ens kunnat ta mina 5 minuters bloggpauser för att uppdatera er med vad som händer i världen.

Det har varit upplopp på grund av sexuellt Twittrande.
Det berör mig inte alls. Om man vill driva med avklädda kändisar på deras bekostnad så tycker jag det är helt okej om man gör det på ett kul sätt. Då kan jag till och med dra på mungiporna. Eller jag kanske hade gjort det om jag haft tid att uppdatera mig på vad som händer på Twitter.

Tomas Ledin.
Honom har jag lovat att aldrig mer nämna på bloggen. Så sudda ut den rubriken.

Justin Biebers hamster har dött.
Detta var kanske veckans verkligt stora händelse. Jag vet inte varför och jag vet inte för vem, men om det står i kvällspressen så måste det ju vara viktigt - ELLER ?

Tapirer är roligare än terapi.
I varje fall tror jag det utan att vara insatt i någon av dem speciellt mycket.

Det var vad som hänt i veckan. På bloggen och eftersom denna speglar verkligheten så måste det även vara det som hänt i världen.

Nu är det snart dags att stänga och sammanfatta veckan. Men jag vill gärna passa på att önska mig några saker:

1: Lite varmare väder.
2: Ingen snö
3: Sovmorgon
4: Mindre konstiga drömmar
5: Helg.

Det sista får jag garanterat. De andra återstår att se.

Men jag passar på att önska alla en trevlig helg och om inte förr så återkommer jag förhoppningsvis på måndag.

Och om någon vill köpa en tröja åt mig så vill jag ha en sådanhär:

Terapi och tapirer.

Godmorgon.

Ännu en ny dag har slagit upp sina portar, och jag har, om än med viss motvilja, tagit emot erbjudandet om att stiga in och ansluta mig till den.

Igår satt vi och tittade igen ett avsnitt av Mia på Grötö. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den människan. Hon är äckelrolig på något sätt. Fångar upp småsaker och gör det på ett bra sätt. Samtidigt kan jag känna att nej, lite äcklig är hon. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Hon ser ju trevlig och normal ut. Har charmig dialekt, men någonting får mig att inte vara helt övertygad.

Nåja. I vilket fall som helst så stod hon och slog golfbollar i världens största vattenhinder ihop med Niklas Strömstedt och diskuterade terapi i olika former.

Det har blivit väldigt populärt det här med terapi har jag förstått. Men jag förstår inte riktigt varför. Varför betala massa pengar för någon som ställer obehagliga frågor och får en att prata om saker man helst inte vill lufta för någon. Okej, skall man lufta frågorna man inte vill så är det ju bra att göra det inför någon som har tystnadsplikt. Men att betala för tystnadsplikt.....

Jag undrar lite om varför det blivit så populärt.

Är det några behov som vi inte längre får utlopp för på annat sätt. Är det så att för i tiden så pucklade man på tanten och barnen, drack en kaffekask och så var man av med sina frustrationer. Eller är det en avspegling av ett allt mer häktiskt liv där vi inte längre hinner med oss själva utan att få hjälp att komma ikapp.

Jag vet inte. Jag har inte provat terapi.

De diskuterade också om man kunde använda musikskapande som någon form av terapi, men kom fram till att det kanske släpptes musik lite för sällan.

Sedan drog en liknelse upp om att använda musiken istället för att kommunicera och då kände jag igen mig lite. Jag är inte så bra på att prata om allt. Nu har jag iofs inte provat att prata med en terapeut, men rent generellt så är jag inte så bra på att prata.

Skulle jag kanske skriva en låt om det ?

Eller skriva om saker på bloggen och göra den mer personlig. Skriva kan jag ju av någon anledning göra mycket mer än att prata. Så antagligen vill jag inte se reaktioner på det jag säger och få mothugg utan bara få säga det jag vill ha sagt och sedan är det bra med det.

Mycket frågor. Inga svar. Jag skall i varje fall inte skola om mig till terapeut. Däremot tänkte jag förgylla fredagen med en tapir.

Och med det önskar jag en god fredag.

Guds förlåtelse.

Tänk vilken tur att påven är en gudomlig person och inte en vanlig, folkligt utsedd politiker.

För gud verkar ha mycket lättare att förlåta än människor. Vi har sett otaliga politiker få kliva av för en liten konstig affär gällande fastigheter, svart arbetskraft, befarade besök hos prostituerade etc.

Men en påve......

Han kan ha nästan vilket förflutet som helst.

Det känns väl skönt att veta att OM det finns en gud så överser han både med att man förgriper sig på småpojkar och kidnappar folk i forna diktaturer.

Bara att gå med tagelskjorta en dag eller två så är allt förlåtet.

Ibland är jag glad att jag är människa och inte gud, för vissa saker har jag svårt att överse med.

God torsdag.

Förlåt, förlåt, förlåt.

Men jag gjorde misstaget att så fort jag kom till jobbet börja jobba.

Sedan har jag suttit i möte och räknat framåt och bakåt och lite åt sidan också för att hamna rätt.

Och så har jag hunnit med 4 koppar kaffe.

Fast i ärlighetens namn har jag druckit kaffet medan jag jobbar så det räknas antagligen inte.

Vad jag däremot inte hunnit med, vilket ni säkert märkt, är att skriva något här.

Jag lovar bot och bättring och skall försöka få till något under eftermiddagen. Jag har bara en bunt siffror jag måste knåda på lite först. Sy ihop och dela för att få fram saker. Men jag borde få en liten stund över.

Dock måste jag just nu återigen nedprioritera er till förmån för mitt pulver för jag börjar känna att det är dags för lite näring.

Jag behöver dock lite hjälp. Så medan ni väntar på ett annat inlägg så kan ni få tycka till här.

Vad skall jag laga till middag idag. Mitt huvud har 3 idéer, rösta på en av dem, eller kom med andra förslag.

1: Pannkakor
2: Stekt fläsk med löksås
3: Flygande Jakob

Så länge önskar jag er en god torsdag.

Och ta inte hänsyn till att det är torsdag och välj pannkakor bara av den anledningen för det tycker jag är lite fantasilöst.

Nu händer det saker

Har ni hört ?

Nu är det stora saker på gång.

Det är verkligen anledning till stora rubriker i kvällspressen, för det är inte ofta det händer sådana här världsomvälvande saker.

Vad talar jag om då ?

Ny påve ?

Nej.

Någon stor sporthändelse ?

Nej.

Läckberg skall separera från Martin Melin?

Nej, inte det heller.

Det här är mycket större och mer spännande.

Justin Biebers hamster har dött.

Det ni.

God onsdag.

Tomas Ledin kan också lyckas någon gång.

Vad gör du nu för tiden ?
Varför hör du aldrig av dig ?
Det var alldeles för längesen vi sågs.

Inte alls så dumma ord. Även om jag rent generellt är allergisk mot Tomas Ledin så har han faktiskt lyckats få till det där.

För visst är det ofta så man känner ?

I varje fall känner jag så alltsom oftas när jag saknar vänner, bekanta, släktingar eller vad det må vara. En form av längtan och saknad som jag tänkt skriva om i måndags men som då aldrig blev av kanske ser dagens ljus nu istället.

Eller, jag skall inte bli så djupsinnig.

Men just sådär känner jag att jag skulle vilja säga till folk lite oftare.

Det är, som jag konstaterat tidigare, inte lätt att hålla kontakten med folk. Det är alldeles för lätt att det rinner ut i sanden till förmån för vanligt familjeliv och saker som måste göras.

Men visst vore det trevligt om vi kund införa en speciell dag i almanackan som var dedikerad till att återuppta kontakten med folk man saknar, men som man aldrig prioriterar att ta kontakt med.

I dagsläget är det ju inte så svårt. Det finns ju mail, sms, facebook och alla möjligheter att leta rätt på dem man kommer att tänka på ibland, men som man aldrig tar någon kontakt med. Det är ju egentligen inte svårare än att skicka en liten rad och säga att man kommit att tänka på personen i fråga och undrar hur han/hon mår.

Men......

Det är svårt.

Det är svårt att släppa känslan av att tränga sig på. Släppa känslan av att kanske vara den som behöver andra mer än man själv är behövd.

Det är inte vad man borde tänka och känna, men det är alltför lätt att hamna där. Och då återknyter vi även till tidigare inlägg om utanförskap som man känner utan att kanske egentligen alls vara i den situationen. Det är lätt att övertolka sina egna tankar och känslor.

Och med dessa tankar väljer jag att önska alla en god onsdag.

Om att våga stå för sin humor

Jag skrev igår om att skvallertidningen på nätet förfasar sig över att Gardell och Levengood twittrat vad som anses vara sexuellt nedlåtande och hemskt.

På grund av detta har samma skvallertidning nu följt upp detta och hävdar att kändiseliten "rasar" mot detta.

Jag är helt övertygad om att ingen av dem som "rasar" vågar stå upp och säga att: Men jag tycker ju faktiskt det var ganska kul skrivet.

Jag skulle tro att rädslan att bli förknippad med något som inte är politiskt korrekt är för stor och att de därför fördömer det hela.

Min teori är att ingen av dessa rasande kändisar själva har tagit kontakt med skvallertidningen och sagt att: Jag tycker det är fruktansvärt. Utan snarare har de blivit uppringda och fått frågan om de tycker det är okej med sexuella trakasserier.

Jag säger inte att det är på detta sätt. Men jag tror det.

Dessutom tror jag att fick saker sättas i sitt rätta element så skulle de flesta faktiskt säga att de tycker det är ganska oförargeligt och roligt.

Men med risken att bli uthängd som sexistisk och hemsk så väljer de ändå att följa strömmen.

Det gör inte jag. Men så är jag ingen kändis som kommer hängas ut i pressen för att jag tycker att det kan vara lite roligt när det drivs med kändisar, även om det är förtäckta sexuella anspelningar.

Och med detta tänker jag släppa detta ärende och låta det självdö. Ingen lär bojkotta Twitterflöden på grund av detta och gör de det så är det upp till dem.

Jag fortsätter att inte ha tid att ägna mig åt Twitter och tröttna på all politisk korrekthet.

God onsdag.

När jag ändå är i farten.

Satt och kollade lite i skvallertidningen på nätet och någon har tydligen hetsat upp sig över att Gardell och Levengood Twittrar sexistiskt om Danny under melodifestivalen och uppmanar folk till att ta avstånd från allt sådant och beskriver det som sexistiskt.

Det kanske är sexistiskt.

MEN.

Det är roligt.

Vi förstör inte världen, jämlikheten eller någonting annat fint genom att vara ironiska, skoja och driva lite med saker och ting.

Dessutom tror jag inte Danny tar illa upp, och om han gör det så skulle jag nog mest sucka och tänka att då får han nog hålla sig borta från offentligheten.

Nej. Humor får inte förväxlas med idioti.

Själv skulle jag bara ta det som en komplimang om någon gav mig oanständiga förslag. Till och med om det var Jonas Gardell :-)

Återkomsten

Det låter nästan som titeln på en bok. Återkomsten.

Det kan vara en skräckroman om en återkommande brottsling som börjat om sin karriär och sätter den lilla staden i skräck.

Alternativt kan det vara en kärleksroman där den mystiske främlingen som farit ut i krig slutligen efter många och långa vedermödor lyckas ta sig tillbaka till den av sorg, utmattade unga kvinnan som trott att hon förlorat sin hemliga kärlek för evigt.

Tänk så mycket bra historier det finns att skriva. Synd bara att de flesta av dem redan är skrivna och uttjatade. Det gäller att hitta en ny infallsvinkel eller en helt ny historia. Men de flesta böcker idag är ju antingen bara mord eller olycklig kärlek. Eller en kombination av dessa två.

Kanske beroende på att det är vad livet handlar om. Kärlek och död. Det är det som berör. Att skriva en historia som varken berör det ena eller det andra kan bli ganska svårt.

Nåja. I det här fallet var det faktiskt inget av dem. Det handlar varken om kärlek eller mord. Det handlar helt enkelt om att jag tagit mig tid att komma tillbaka och skriva något här på bloggen.

Men som Ni alla vet så när jag hemliga drömmar om att skriva en bok någon gång. Men vad den skall handla om och när det kommer bli av, det vet jag i dagsläget ingenting om.

Jag har ju inte tid. Att skriva en bok innebär ju först en väldigt massa arbete att skriva och sedan säkert minst lika mycket till att få den refuserad för att kanske till slut hitta ett litet obskyrt förlag någonstans som inte har några skrupler utan kan tänka sig att ge ut mitt verk.

Sedan handlar det om att marknadsföra boken, hitta läsare. Resa omkring i boklådor och signera boken och allt sådant där. Och när skulle jag ha tid med det ?

Samtidigt vill jag inte vänta för länge heller, för om det nu blir en bra bok vill jag ju ha möjlighet att prestera en uppföljare innan jag blir så gammal att jag trillar ihop död.

Det är verkligen ett dilemma det där.

Det dag jag vinner 200 miljoner på Lotto skall jag säga upp mig. Hyra ett hus någonstans mitt ute i ingenstans och stanna där tills jag presterat en klassiker. Vilket skulle kunna innebära att en ensam vandrare om 50 år hittar en mumifierad människa som sitter böjd över en laptop med slitet hår i sina beniga händer.

Försvunnen från verkligheten. Djupt inne i sitt verk.

Boken är skriven, bara sista meningen fattades när jag föll ihop där, nöjd med allt och avslutade både boken och livet.

I det läget hoppas jag ändå att vandraren har så mycket vett att han/hon ser till att boken blir publicerad i mitt namn och inte själv tar åt sig hela äran.

Som ni märker blev det inte alls det inlägg jag tänkt mig igår att jag skulle skriva. Men ibland kan jag faktiskt inte vara så småaktig att jag låter mina beslut ta överhand över min kreativa ådra.

bara så ni vet.

God tisdag.

Sitter fast.

Jag är ledsen, men jag sitter totalt fast idag.

Har blivit instängd i ett rum och förväntas tänka kloka tankar och lämna ifrån mig en hel del av dem, plus annan information.

Detta innebär som ni kanske förstår att det inte blir så mycket bloggat idag. Rent generellt är jag rätt imponerad över att jag ens får tid att skriva att jag inte hinner skriva något.

Så med detta sagt så reserverar jag mig för ankomst av nästa inlägg.

Det kan bli senare under eftermiddagen. MEN.

Det kan också dröja till imorgon.

God måndag.

Tanken

idag var ett långt fint inlägg om saknad av olika saker.

Det hela resulterar dock endast i att jag saknar tid att skriva det, vilket gör att jag står fast och stampar i detta just nu och får lov att fundera vidare.

Det kanske inte alls blir saknad nästa gång jag skriver, jag kanske springer på något annat som jag tycker är mycket viktigare.

Schlagerfinaler.

Cirkusar i konstig vinkel

Usel Pasta

Eller något annat. Nåja, det återstår att se och jag lovar inget mer än att jag så fort jag får lite tid över kommer tillbaka och ger er något att läsa.

God måndag.

Fredagsmys.

Nu är det såhär att idag är det fredag. Och det skall då innebära fredagsmys.

Nu får ni tacka mig för att jag är så omtänksam och inte belastar er med tunga tankar och funderingar en dag som denna utan håller mig till lättsamma och trevliga saker.

Jag är till och med så omtänksam att jag raderade en hel sida med tankar och funderingar omkring att gå in i väggen. Jag läste nämligen en artikel kring det och filosoferade då självklart lite kring detta.

Men det är ju faktiskt inget roligt att läsa en fredag.

Så istället för att skriva den och känna mig otillräcklig och ha ångest för att den inte var tillräckligt bra så kastade jag den och bestämde mig för att vi skippar det till förmån för fredagsmys.

Det var väl en bra idé.

Bara den tanken fick mig antagligen att ta 3 kliv bakåt från just väggen och istället landa i den där lite luftiga, fluffiga känslan av fredag.

Känslan när man inser att det är en halv dags arbete kvar.

Känslan när nostalgin ännu inte slagit till. (Ni som har läst tidigare vet ju att fredagar är nostalgidagar)

Just där befinner jag mig nu. Ett litet fluffigt moln som svävar runt mig och jag försöker greppa vad det är jag egentligen skall göra.

Jag tror faktiskt att energin börjar tryta och att det är dags att gå och dricka lite pulver. För att lyxa till det lite extra såhär på fredagen skall jag nog sätta en servett under hakan medan jag dricker det.

Och med det så anser jag mig ha fullgjort mitt åtagande och faktiskt skrivit något relativt enkelt, okomplicerat och fredagsaktigt.

God fredag.

Försenad

På grund av diverse anledningar så som:

Solsken
Spårvagnar
Trafik
Tankning

Och så vidare kommer jag att bli lite sen med dagens inlägg.

Jag är i och för sig på jobbet, men jag har lite annat att göra än att tänka ut något smart och dessutom skriva om det nu.

Så ni får vänta.

Jag skall försöka skärpa till mig och återkomma lite senare.

Idag är internationella kvinnodagen, så jag tänkte att ni kunde få en bild därför att njuta av så länge.

God fredag och kvinnodag.

Mästerkocken utan stövlar.

Två dagar - Två klassiker.

Ja, så skulle man kanske kunna sammanfatta det hela för att göra det kort och koncist.

Efter att i flera dagar ha planerat, kollat runt lite och hämtat inspiration bestämde jag mig för att igår slutligen göra något jag aldrig gjort i mitt liv förut. Köttfärslimpa.

Jag har bara skräckblandade minnen från skolan när det serverades köttfärslimpa. En ganska grå sak med torra kanter. Överkokt potatis och brunsås.

Det är nog därför jag i alla år undvikit att göra det själv. Men den senaste veckan har jag känt en önskan att ändå testa för att se om jag inte kan göra det bättre. Så sagt och gjort. Igår blev det köttfärslimpa. Köttfärslimpa fylld med bacon och kryddad med timjan och med en champinjonsås till. Och jag kan säga att det var betydligt bättre än vad som serverades i skolan. Faktiskt var det riktigt gott.

Kokt potatis, lingon, smörgåsgurka till förstärkte smakerna ytterligare.

Idag skall jag ge mig på en annan klassiker.

När jag igår stannade till på ICA för att komplettera lite saker jag missat så hade de väldigt bra pris på torskfilé i den manuella fiskdisken. Torsk är alltid gott, tänkte jag, och gick för att köpa på mig lite. Men det var de magraste, småfjösigaste torskfilléer jag någonsin skådat. Så jag köpte inte det utan bestämde mig istället för att köpa en rejäl bit torsk i fiskdisken. Så ikväll blir det kokt torsk med äggsås. Alternativt kokt torsk med skirat smör och pepparrot.

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, men jag är vansinnigt svag för äggsås. Så troligtvis gör jag en kombination. Kokt torsk med äggsås och pepparrot till det. Det blir det bästa av två världar.

Det är hemskt att ha någonting så gott att se fram emot för redan nu känner jag snålvattnet rinna till och jag funderar på hur länge jag skall koka torskbiten för att den skall bli sådär perfekt mjäll. Hur många ägg jag skall ha i äggsåsen osv....

Nåja. Det är ju alltid trevligt att ha något att se fram emot.

På tal om mästerkockar så tittade jag, min vana trogen, på just detta program på TV igår och jag funderar varje gång på om jag faktiskt inte skulle kunna passa in i det programmet. Jag är ju smaksäker och som ni läste härom dagen så har jag redan klart för mig hur jag kommer att slå Mannerström med häpnad.

Nåja, jag har faktiskt inte tid att hålla på att laga mat på heltid. Jag är för gammal för att skola om mig till kock och tror inte jag skulle trivas med att jobba massa kvällar och nätter.

Så jag nöjer mig nog med min vardagsmatlagning. Precis som mitt bloggande här får täcka upp för mina gömda författardrömmar.

Någon gång kanske jag skall försöka förverkliga en dröm också. Men inte just här och nu.

God torsdag.

Minnenas dag

Idag verkar vara en minnes och associationsdag. Det är inte det sämsta, men ibland undrar jag varifrån minnena kommer och varför de väljer att poppa upp.

Speciellt vissa dagar är fulla av uppoppande minnen som egentligen inte alls har någon koppling till vad som händer just den dagen. Men ändå kommer de  uppdykande och det är svårt att försvara sig emot det. Bara att ta emot och minnas en stund innan hjärnan raskt vandrar vidare till något annat minne någonstans i hjärngångarna.

Idag har jag till exempel varit på besök i min gamla lägenhet i Göteborg, på minnenas estrad lokaliserat saker i lägenheten och tänkt på saker som hänt där, så som när jag hittade hammaren i brödburken bland annat.

Sedan var jag helt plötsligt och parkerade bilen på Lidingö för att hälsa på en bekant, den adressen och den parkeringen tyder på att det var i varje fall 15-16 årsedan.

Jag kom att tänka på ett café i Göteborg och en fika där för att raskt vandra vidare till två andra, ofta besökta caféer. Eller till och med 3. Satt och kom ihåg minnen, personer och till viss del även dialoger eller låtar som spelades.

Efter det har jag hunnit med en sväng till Nya Varvet, Marstrand och Varberg i minnet.

Hur allt hänger ihop är jag osäker på. Det är olika sällskap av människor, olika tider i livet, även om de flesta minnen idag tycks vara hämtade från någonstans mellan 18-25 års åldern.

Bara för att jag skriver det nu så är väl risken uppenbar att hjärnan kommer spela mig ytterligare spratt och landa i tidigare, eller senare minnen.

Ibland kan jag tillåta mig att sätta mig och låta tankar och minnen flyga fritt och då kan det dyka upp mycket saker, både glada, sorgsna eller totalt meningslösa och det kan jag köpa för då är det ju ändå jag som släppt tankarna fria och i princip bett hjärnan att börja associera.

Men idag började det bara, helt utan min påverkan.

Då undrar jag lite hur jag och min hjärna är funtade och om vi alls är ihopkopplade. Men det måste vi ju vara på något sätt.

Men idag, onsdagen den 6/3, tycker jag vi gör om till minnenas dag. Passa på att plocka fram minnen och njut av dem för idag är det tillåtet.

God onsdag.

Obotligt självförtroende

Det kan ju vara trevligt att ha ett självförtroende som är obevekligt och obotligt. Ibland känns det som om jag har det och ibland känns det som rena motsatsen. Så det är alltså upp och ned.

Dock visade det sig i natt att i drömmarna har jag ett fantastiskt självförtroende i varje fall. Eller jag hade det i en dröm. Eller egentligen lyckades jag bara otroligt bra, men det måste väl vara ett tecken på någonting åt det hållet.

Inatt var jag med i mästerkocken och skulle filléa rödspätta och sedan göra en fiskgratäng på det. Först fick jag anvisningar om hur man skulle göra och sedan skulle jag sätta igång.

Som alltid i drömmar så gick det lite fram och tillbaka. Jag hade lite bekymmer med fonden då jag inte hittade alla tillbehör för att koka ihop en bra fond. När den till slut var klar så var det dessutom på håret att fisken skulle hinna gå klar i ugnen. Precis som det är i de riktiga programmen på TV så stod jag där i sista ögonblicket och hoppades att fisken inte skulle vara rå i mitten.

Jag valde också mellan att göra rullader av filléerna eller om jag bara skulle lägga ned dem att puttra i såsen. Jag kan dock inte säga vad jag valde, men troligtvis så gjorde jag rullader, det skulle jag ha gjort i verkligheten nämligen.

Nåja, jag var färdig och skulle först provsmaka en motsvarande gratäng som Leif Mannerström gjort och sedan skulle han smaka på min.

Jag tog en tugga, naturligtvis var den god, men jag häver ur mig. Tja, kanske du skulle haft en gnutta mer salt i. Vilket han naturligtvis höll med om och gav min komplimanger för mitt fina smaksinne. Sedan smakar han på min gratäng och säger att det minsann är den bästa fiskgratäng han någonsin smakat på.

Så trots oro i sömnen, snurrande fram och tillbaka för att få ihop alla delar så vaknade jag ändå relativt nöjd och trygg i min förvissning om att fiskgratäng, det är jag en jäkel på att laga.

Så nu får vi väl se om det blir det framöver hemma. Men antagligen kommer den aldrig bli så bra som den blev i natt, så jag vet inte om jag vågar försöka.

Det är lite som med golfen. Jag är så övertygad om att jag är bra på att spela golf att jag undviker att göra det i verkligheten för att jag inte vill bli bevisad med motsatsen.

Dock har jag aldrig drömt om golf, utan det är bara en känsla jag har.

Så vi kan väl säga att jag antagligen lagar världens godaste fiskgratäng och är en jävel på golf. I varje fall om drömmarna och mina fantasier får bestämma.

God tisdag.

Bortskämd

Jaha.

39 besökare idag.

Efter fredagens 121 eller något känns det lite fånigt.

Men i ärlighetens namn är det ju runt 40-50 besök jag brukar ligga per dygn. Fredagen vet jag inte vad som hände, men något fantastiskt måste jag ha skrivit.

Funderar på vad det är som egentligen får folk att vilja läsa här.

Bonde söker fru verkar inte vara samma favorit hos andra som hos mig.

Lite småkryptiska rubriker verkar ge mer än rena konstateranden.

Men nu tänkte jag låta er bestämma.

Vad vill ni läsa ?

Kom igen nu ?

Ni önskar, jag skriver. I varje fall till en viss gräns.

God måndag.

Vardagsmotion

Jag har hört begreppet vardagsmotion och funderar på vad det egentligen skall betyda. Om man tolkar ordet som det står skulle det ju betyda motion som utövas på vardagar och alltså kan vara precis vilken typ av träning som helst, så länge den bara sker på en måndag till fredag.

För tänk er noga för nu. Inte kan ni utöva vardagsmotion på helgen, få blir det ju helgmotion och inte alls lika effektivt.

Nu vet jag faktiskt att detta inte alls är vad man avser utan istället saker man gjort till sin vardag som gör att man egentligen lurar sig själv att få lite extra motion utan att gå och träna.

Jag har funderat på det här.

Funderat på om jag borde skaffa mig lite mer vardagsmotion.

Som ett exempel brukar det stå i tidningarna att man kan gå av bussen en hållplats tidigare och gå därifrån.

Det funkar dåligt för mig. Om jag skulle kliva ur bilen innan jag var hemma så skulle det uppstå helt andra problem än att jag inte får nog med motion. Till exempel parkeringsböter, bil som står ivägen för andra människor och liknande. Så just denna variant får jag skippa.

Tag trapporna istället för hissen säger folk också. Och detta har jag faktiskt börjat pröva. Hemma först. Där faller det sig helt naturligt eftersom jag inte har någon hiss utan blir tvungen att ta trappan om jag vill ta mig från en våning till en annan.

Men faktiskt har jag även på jobbet, sedan 1.5 vecka, börjat ta trappan istället för hissen. Jag vet inte om det direkt gör någon jätteskillnad. Jo, det gör ju att jag blir lite varm och andfådd när jag kommer till kontoret och oftare har kragen på kavajen fel. Eftersom jag inte kan spegla mig i hissen och rätta till sådana fel. Andfåddheten är nog en del av motionen skulle jag tro och jag kan ana att jag tycker det går lite lättare nu än när jag precis började.

För att detta skall vara riktigt effektivt borde kontoret flytta upp en våning med jämna mellanrum så att jag ökade på min motionsgrad. Dock tvivlar jag på att jag kommer kunna driva igenom detta.

Jag har funderat på andra former också som skulle kunna öka på vardagsmotionen. Gå till affären och handla istället för att ta bilen skulle kunna vara en sådan sak. Det skulle dessutom föra det goda med sig att jag bara kunde handla lätta matvaror och alla vet väl att det är bättre med lätt än tung mat.

Nåja, strunt samma. Jag har i varje fall börjat. Och så snart den här eländiga snön behaga försvinna och ljuset stannar kvar lite längre på kvällarna skall jag försöka komma igång med mer organiserat promenerande också. Det räknas väl inte till vardagsmotion, men är ganska trevligt.

Tyvärr måste jag meddela att mitt "nya" liv med trappor inte började på en måndag utan faktiskt på en torsdag. Annars är måndag en bra dag att börja med nyttiga vanor.

God måndag.

Melodifestival

Vad kan man säga. Vad har hänt ?

Jag brukade älska melodifestivalen. Förr i tiden brukade vi samlas en bunt människor för att titta på denna tillställning. Risa och Rosa, tycka om och tycka inte om.

Men nu ?

Jag undrar om det är i samband med att de gjorde om det till så infernaliskt många deltävlingar som charmen försvann.

Förr var det lite kul, nu är det oftast bara för mycket.

Jag har nu sett 4 delfinaler och en sista chansen. Det är mest skräp när det gäller musiken. Det är mest skräp när det gäller programlederi (även om Gina kan vara lite charmig)

Pausunderhållningen var väl den stora behållningen. Speciellt de nummer där de åkte omkring och träffade artister vars högsta dröm var att komma med i festivalen men som aldrig lyckades. De numren var kul och ärligt talat var nog de låtarna bättre än de som verkligen tävlade också.

Som ni ser är jag inte odelat positiv. Men eftersom jag faktiskt tittar så kan jag ju inte vara helt negativ heller.

Men det har i år inte funnits en enda låt som har varit WOW, den här var verkligen bra. Förra året tror jag det fanns 2 eller 3 sådana låtar. Men i år har jag inte känt det en enda gång.

Kanske är det dags att inse att jag börjar bli för gammal, att jag inte längre har någon behållning av det utan mest sitter och retar mig på falsksång och dåliga nummer.

Men samtidigt är det så svårt att låta bli.

Men fick jag bestämma så skulle det gå tillbaka till en enda final med en jury som fick bestämma, för krasst sett så har ju svenska folket en tämligen medioker smak när det gäller musik. Och själv skulle jag aldrig lägga ett öre på att rösta.

Så nu vet ni vad jag gjort i helgen. Tittat på melodifestivalen, gjort plankstek och undvikit den planerade promenaden.

Vad har ni gjort ?

God måndag.

Det skulle kunna vara en sensation

Jag säger iute att det är på det viset, det gör jag verkligen inte. Men rent generellt så har jag slutat förvånas.

Och skulle det nu vara så lägger jag inget värde i det utan är bara glad för deras skull.

Bara så att ni vet.

Vad är det då jag antyder.

Jo, jag läser i skvallertidningen på nätet att Henrik Schyffers skillsmässa precis har gått igenom. Likaså har Fredrik Lindströms.

Nu är de skrivna på samma adress men i olika lägenheter.

Jag säger inte att det är så. Men två långa, stiliga karlar.

Ja, ni förstår.

Kom ihåg var ni hörde det först. Eller i varje fall vem som drog slutsatsen. Och om jag är helt ute och cyklar så glöm att jag ens tänkte tanken.

God helg.

Lite är mycket mer än mycket.

Eller ?

Kan man genom bara en blick, en antydan säga mycket mer än man gör genom att plocka fram alla fina ord och formuleringar man har.

Kanske är det så.

Kanske är det så att jag genom att skriva allt detta som jag gör här egentligen blir mycket mer opersonlig än om jag bara sökt upp er en och en, tittat er i ögonen och sagt något klokt. Ett ord. Kanske två.

Självklart är det ju mer personligt att göra något öga mot öga. Men jag har tyvärr inte möjligheten att göra det.

Istället får ni stå ut med att jag blir lite svulstig och pompös och uttrycker mig i många ord och långa meningar. Men ni får ändå en del av mig och även en liten del av mig är ganska stor.

För sådan är jag.

God fredag.

Jag är gammal.

Eller egentligen är jag väl inte äldre än folk är mest, i varje fall inte äldre än folk i min egen ålder. Men jag har kommit på att det finns saker som jag, antagligen på grund av ålder, eller personlighet, helt enkelt inte tar till mig som förr.

Det jag framförallt tänker på just nu är fenomenet Youtube.

Jag tittar på Youtube. Ungefär en gång i veckan, eller en gång varannan vecka när jag kommer på något som vore kul att se, eller som jag inte hittar information om någon annanstans.

Dock har jag förstått att ungdomar av idag, samt många som tydligen är yngre i sinnet än jag men i samma ålder, tittar hela tiden. Söker efter saker, tittar på roliga klipp och har sig.

Men jag gör inte det. Jag har inte tid, inte lust och oftast finns det egentligen ingenting jag vill se heller.

Det är framför allt Youtube, annan strömmande video händer det absolut att jag tittar på. I varje fall ser jag ikapp saker jag missat på SVT och TV4 på deras playkanaler. Ja, jag betalar redan TV licens så det blir inget fall för radiotjänst att jag skriver att jag tittar på detta.

Jag undrar om det är åldern, eller om det helt enkelt bara är jag som person. Men jag vet ju att jag förr tog till mig saker tidigt. Det kanske jag gör nu också, fast jag fastnar för annat än just Youtube.

Nåja, nog om detta.

Jag har de senaste dagarna läst en massa i skvallertidningen på nätet om någon program i SVT som granskar skidåkarna förr i tiden och försöker klarlägga om de var dopade.

Är det sådan skit de använder mina licenspengar till ?

det är 10, 15, 20 årsedan och NU skall de börja gräva i det. Allt för att en amerikansk cyklist kommit fram som dopad genom alla år.

Det känns som att plocka lågt hängande frukter som faktiskt hänger kvar där för att de är ruttna och att ingen vill ha dem.

Nej, det går bort för mig. Jag blir bara irriterad. Om folk var dopade förr, vilket de i många fall var spelar det väl ingen roll nu. Det är preskriberat för längesedan och eftersom nästan alla var dopade förr så var det ju ändå rättvis konkurrent. Och ja, jag drar alla över en kam.

Och med detta ber jag att få önska en god fredag.