Rapport från en bondgård.

Nej, riktigt sann är väl inte rubriken. Dels befinner jag mig inte på en bondgård och dels så tänker jag inte rapportera från en bondgård utan snarare från fyra olika.

Igår var det alltså onsdag. Igår var det bonde söker fru. Och som alla vet så är det därför min plikt, mitt stora nöje och veckans höjdpunkt som kommer idag. En analys, ett referat samt ett sätt att fånga upp vad som verkligen hänt. Både för mig själv och för er.

Det är egentligen inte innan jag gjort min analys på torsdagen som jag verkligen fattar vad som har hänt kvällen före. Det blir på något sätt klarare när jag redovisar det på det här sättet.

Nåja. Vi gör som vanligt och nu kör vi.

Mystomtebonden: 
Nu vaknar vi upp dag två. I varje fall är det uppfattningen jag som tittare får. Att första natten nu är avklarad och att det nu skall börja på riktigt. Huruvida det egentligen bara är en natt eller om det gått flera dagar kan jag inte svara på. De klipper ju så hemskt på TV.
Hur som helst. Bonden är ute och ser till djuren, matar katten och glider omkring lite för sig själv. Jag kan förstå att han behöver lite lugn och ro, för alla som lever med en kvinna vet ju hur det är. Tanken att då ha fyra stycken omkring sig som dessutom tävlar om ens gunst kan nog vara trevligt. Men ack så slitigt också.
I varje fall så matas det djur och efter en stund kommer sprätthönan in i ladugården och vill plocka ägg för att göra pannkakor. Det har hon minsann lovat när de såg på slottet. Efter ett och annat hack av ilsken höna får hon sina ägg och börjar laga lunch.
Det är inte mycket hon är nöjd med. Hon gnäller på köket. Hon gnäller på hur det ser ut överallt. Hon gnäller på hur de sätter upp staket. Och så får man se en monolog där hon hävdar att hon är för duktig och för på. Jag kan bara hålla med. Bonden håller också med och uttrycker flera gånger att hon är väldigt driven och på. Kanske lite för mycket.

Det förekommer också ett litet möte mellan vår bonde och den stora mörka kvinnan. Bonden försöker prata känslor och hon känner sig ganska obekväm. Men lyckas ändå få ur sig att han är trevlig och att verkar vara en trevlig och ärlig man.

Jag kan inte låta bli att undra om TV4 ger bönderna manus, för det är ofta samma frågor man hör från de olika bönderna. Hur känner du för mig ? Vad tänker du nu ?  osv. osv...

Det blir lite tjatigt och känns absolut inte helt naturligt. Kärlek handlar ju om känsla och kanske inte att pumpa den andra på hur den känner i varje situation. Det bli ju onaturligt. Men återigen. Det som visas på TV är ju bara en liten del av allt som händer och inom mig hoppas jag ju att det är lite mindre ansträngt när det inte filmar, eller i det material som klippts bort.

Till slut kommer i varje fall Linda och det är dags att bjuda in till att få stanna kvar på gården. Sprätthönan är ganska övertygad om att hon skall få lämna och så blir det också - tack och lov. Hon verkar inte speciellt upprörd utan fortsätter mest att gnälla över hur hemskt allt är och har varit.

Hon fortsätter även i dagens upplaga av "skvallertidningen på nätet" där det finns en stor artikel om hur dålig han mystomtebonden är och att han faktiskt inte borde få kallas bonde. Inte när han har det så slarvigt och slitet som han har det.

Nu är hon borta och jag hoppas slippa denna gnälliga sprätthöna något mer.

Vi går nu vidare till:

Den countryälskande värmlänningen: 
Redan förra veckan fick vi en liten glimt av att den värmländska tjejen var på väg bort från programmet. Mycket riktigt börjar också gårdagens avsnitt med att hon berättar att hon inte trivs. Inte passar och inte klarar av livet på en bondgård. Förstås blir bonden lite ledsen då hon, enligt honom, varit en favorit. Jag kan känna att är man inte mer intresserad av bonden än att man efter en dag tycker livet på landet är långtråkigt så borde man nog innan programmet ha rannsakat sig själv lite mer.

Nåja. Det blir lite låg stämning. Men samtidigt så är det klart skönt för de andra tjejerna. Det kommer ju inte bli någon utröstning eller inbjudan i denna vända (antar jag) eftersom en gett sig av frivillig. Dock kommer den charmiga finskan med en analys om att det är lite jobbigt att inte veta om hon kommer vara kvar för att den andra lämnade eller för att bonden uppskattar henne.

För att trösta sig lite åker de kvarvarande tjejerna och bonden iväg på en auktion och ropar inte lite lampor och kartonger.

Ingen utröstning den här gången och mycket fokus just på tjejen som drog. Får vi tro "skvallertidningen på nätet" så blev hon också tvingad av produktionen att stanna kvar till morgonen och spela in dialogen där hon berättar att hon skall åka hem. Tydligen hade hon egentligen smitit redan på natten. Verkligen en mogen tjej som bara sticker efter ett dygn. Nåja, återigen är det TV och tidningar. Så var som är sant och inte lämnar jag där hän. Jag bara berättar vad vi får se och vad jag läser.

Detta gör att vi lämnar Countrybonden med ett konstaterande att han inte påverkas direkt av att bo ihop med andra dialekter utan fortsätter vara tämligen svårbegriplig då och då.

Den lömska getbonden:
Även här kommer vi in dag två och som jag tidigare har gissat så är hennes största mål att hitta någon som kan jobba på gården med henne. Killarna blir uppkörda i ottan och går för att mjölka getter. Alla utom tuppkammen som "försover" sig och inte kommer upp förrän långt senare.

Nåja, det mjölkas, torkas spenar och donas. Till slut bjuder hon med sig den tysta norrlänningen att åka och leverera mjölken till mejeriet medan de andra killarna får städa i stallet.

Det går sådär med städandet. Tuppkammen har vaknat och är väl den som presterar bäst. Den mörka stora killen är allergisk, nyser och tar tabletter mot allergi. Hur tänker man om man söker till ett sådant här program om man inte tål varken hö eller djur ?

Den andra stora killen kan inte klara av lukten av hästskit utan håller på och ulkar och kräks när han skall mocka lite i hästarnas boxar. Det är verkligen en ganska tragiskt skara killar  hon fått tag på vår lömska getbonde.

Vi får sedan följa med till mejeriet där hon och den tysta norrlänningen hamnar på en brygga med en tallrik med ost. Han måste ju få smaka på ostarna som tillverkats från hennes mjölk. I ärlighetens namn så är det ju getternas mjölk, men ni förstår vad jag menar.

Dialogen går ganska trögt - som vanligt. Vi får i ett litet klipp höra att han minsann kan prata när han är med sina vänner men känner sig blyg med getbonden. Han verkar i varje fall uppskatta osten. Det är vad han säger i varje fall och sedan är det slut med den utflykten.

Det finns många sätt att hitta billig arbetskraft och vår lömska getbonde verkar ha valt sättet att ställa upp i TV och få tag på 4 desperata killar som kan slita åt henne. Hon känns inte speciellt kärlekstörstande utan kommenterar mest om killarna har arbetskläder och riktiga stövlar eller inte.

Det blir korvgrillning och sedan tar tuppkammen tillfället i akt och tar med sig bonden på en liten promenad till hästarna där han ger henne ett halsband i form av ett hjärta. Så nu stiger han lite i aktning igen - trots att han försov sig á det grövsta.

Inte heller här blev det något val idag utan alla fyra killarna är kvar till nästa vecka. Så vi får väl se hur det går då. Vem av dem som slipper ur slavdrivarens klor.

Pojkbandsbonden:
Sista bonden är fortfarande denna pojkbandbonde. Här är det inte mycket till intriger. Vi har fortfarande den sura tjejen som mest kniper ihop munnen och ger sura kommentarer så fort hon inte får ha bonden för sig själv. De andra tre är glada och sociala men denna tjurkärring är verkligen inte alls något kul. Dessutom gillar jag inte hennes utseende.

Nu skall inte jag döma folk efter utseende. Men hon vinklas verkligen inte positivt av TV.

Det blir lite jobb och det byggs en grishage så att grisarna kan få gå ute och böka lite. Tjejerna får vara delaktiga och återigen är det trolltjejen som verkar utmärka sig mest genom att vara lagom på, intresserad och dessutom duktig.

Återigen. Det är TV. Det kan vara precis tvärtom men att de gjort valet att det skall se ut på det här sättet. Dock gillar jag trolltjejen och även om hon inte är vacker så är hon charmig och verkar alltid glad.

Efter middagen tar den trevliga blonda tjejen med sig bonden på en promenad och de får chansen att prata lite själva. Det blir faktiskt inte fullt lika pinsamt som med mystomten utan faller sig faktiskt lite mer naturligt även om det är ungefär samma frågor.

När de smiter iväg efter middagen får vi dessutom återigen stifta bekantskap med bittertjejen som gnäller att nu smiter de bara och lämnar disken. Ja, de är 3 tjejer kvar. Hur mycket disk kan det vara ? Nej, hon går bort.

Inga  val heller här idag utan det får anstå till nästa vecka vilket gör att det bör bli minst två val nästa onsdag.

Mitt tips är att det blir getbonden och pojkbandsbonden som får göra val eftersom countrybonden blev av med en tjej på annat sätt.

Vi får väl se. Det är ju en vecka kvar och nu börjar det ju hända lite och tidningarna börjar skriva mer och skvallra. Dock tycker jag de fokuserar väldigt mycket på det som kan likna skandaler. Men det är klart, det blir roligare rubriker.

Synd att inte jag får vara rubriksättare på "skvallertidningen på nätet"

"Sprätthönan rasar - Han är ingen riktig bonde"

"Jag tänkte inte innan, men jag hade i varje fall en pilatesboll"

Eller något annat roligt.

Med detta så tackar jag för mig och önskar er alla en god torsdag.

För sent.

Det känns som om tiden när det är aktuellt att skriva något här har passerats för idag.

Jag gör alltså så att jag samlar min energi för att istället lägga min kraft på att prestera en analys utöver det vanliga imorgon.

För ni vet ju att ikväll klockan 20 så smäller det.

Ni missar väl det inte ?

Gör ni mot all förmodan det så räddar jag upp er situation imorgon.

God onsdag.

Mer TV

Nu är det ju så att vår hjälte är väldigt fokuserad på Bonde söker fru som ni alla vet och det är just denna serie jag alltid ger er uppdateringar kring. Men ibland tittar jag faktiskt på andra TV program också. Nu när det är höst så kommer det ju en uppsjö av program som kan vara värt att följa.

Jag vill ju inte hävda att någonting annat konkurrerar med Bonde men i brist på limpa får man ibland äta bakelse.

Nu är bakelse inte alls min favorit. Det är för sött, för kläggigt och ger en taskig eftersmak i munnen. Inte alls något som går upp mot bröd. Men ni förstår ändå vad jag menar. Hoppas jag.

Vad tittar jag då på när det inte är Bonde söker fru ? Ja, det är lite olika. Men här nedan kommer en kort resumé av TV-hösten.

Idol - Idol är ju alltid idol. Det kan vara allt från fullständig katastrof till riktigt trevligt. Helt beroende på framföranden och deltagare. På något sätt känns det ändå som om själva turnéprogrammen när diverse nötter tror de är stjärnor är det roligaste. Nu pågår ju fredagsfinalerna. Jag tittar, men det är inte jättemycket njutning. Speciellt som TV4 verkar ha praktikanter som sköter ljudet.

Körslaget - Som körsångare så finns det ju ett visst intresse i att se vad andra kan åstadkomma. Även här har vi under hösten drabbats av TV4s praktikanter och ljudet har stundtals varit katastrof. Nu är det dock slut på denna säsong och de duktiga körerna åkte ut alldeles för tidigt. Antagligen för att de inte var tillräckligt folkkära eller inte kom från en byhåla ute i landet där alla röstar.

Allt för Sverige - Tio amerikaner skall leta efter sitt svenska ursprung. Eller leta och leta. Produktionen har plockat fram allting redan och de får egentligen bara tävla lite och upptäcka hur Sverige såg ut för 100 årsedan. Det är trevligt och Anders Lundin är ju ett klippa vad han än gör. Dock läser i tidningen att det som verkar så trevligt mest var en chimär och att det var otrevlig stämning och sådär. Det står ju i "skvallertidningen på nätet" och bör väl därför tas med en nypa salt. Men trist att folk inte kan hålla sams. I övrigt är det ett riktigt feel-good program.

Bron - Det absolut bästa som går på SVT just nu. Välskrivet, välspelat och en klar favorit. Att det är säsong två har inte gjort det ett dugg sämre faktiskt även om jag ibland kan tycka att karaktären Saga är lite väl mycket och antagligen inte alls skulle kunna fungera som polis i det riktiga livet.

Solsidan - Ger alltid en viss bitter eftersmak. Alltid på gränsen till att vara lite för mycket. Men småtrevligt ändå.

Detta är något av det jag tittat på hittills i höst eller tittar på just nu.

Om det är någon speciell av serierna ni vill ha en djupare analys kring så hojta till så kompletterar jag gärna med djuplodande analyser och tunga åsikter.

God tisdag.

Ibland önskar jag att jag kunde skola om mig till bonde....

Inte då i första hand för att jag tycker mig passa i bonde söker fru. Det vore ju annars lätt att tro att det skulle vara något sådant som fick mig att nära denna önskan. Men nej då. Fru har jag redan även om jag inte är helt säker på att hon skulle uppskatta att kliva upp i ottan för att mjölka kor.

Dock skulle jag nog ändå inte vilja bli mjölkbonde så då kvittar det ju lika om hon vill kliva upp eller inte.

Men att bo någonstans ute på landet. Utan grannar nära inpå. Kunna gå ut i ladugården oduschad och fodra lite grisar, kossor eller kanske till och med hönor.

Köra omkring på traktorn och plöja och så.

Jag vet att bönder av idag har ett slit för att både få ihop ekonomi och gård. Men de gör det i varje fall för sig själva. Sin egen gård, sina egna djur och sitt eget liv.

Det kan jag önska ibland när det bara hopar sig jobb som svarta moln vid horisonten.

Jag kommer till jobbet och tänker att förra veckan var jobbig. Nu kanske jag kan få andas. Men det dröjer inte lång stund innan det börjar dimpa in mail, frågor, saker jag behöver göra och som helst skulle varit klara förra veckan.

Ja, jag är bara en och kan inte utfodra både grisar, kossor och hönor på samma gång. Det går inte.

Då kan jag längta ut i ensligheten och ett liv långt från stadens jäkt och stress.

Antagligen skulle jag dock bli uttråkad ganska fort och i ärlighetens namn så är ju till och med en säljare bättre sällskap än en gris :-)

Och med dessa kloka ord önskar jag er alla en:

God måndag.

Ursäkta....

Men jag hinner verkligen inte blogga idag.

Är det någon som har abstinens så föreslår jag en liten resa i nostalgin och läsa några gamla inlägg. Kanske från november 2012 ? Eller mars 2013.

Välj själv.

Jag återkommer med ny kraft på måndag och då blir det roligt.

Eller i varje fall roligare än nu.

God helg.

My name is Bond - Bond(e) söker fru expert.

Jag vet att ni fått vänta länge nu och så är det äntligen dags.

Igår började programmet på riktigt. Det har gått någon månad eller mer sedan bönderna dejtade och valde ut vilka som skulle få komma "hem till gården" och nu igår fick vi äntligen se dem flytta in.

Historiskt så har bönderna ofta givit små presenter till dem som kommer och hälsar på. Det var vad jag förväntade mig i år också. Men än så länge har jag inte sett något tecken på det. Kanske får man i nästa vecka se någon liten överraskning som väntar under kudden när de skall börja sin första natt. Men igår var det bara själva inflyttandet som visades och då var det istället tvärtom besökarna som kom med presenter.

Vad bönderna gjorde oavkortat var att duka fram fika. Denna så svenska företeelse som alltid kan rädda varje given situation. En kopp kaffe och lite tilltugg så är dagen räddad. Man behöver inte fundera så mycket och vem kan vara blyg eller besvärad med en kanelbulle framför sig ?

Nåja. Detta var lite allmänt filosoferande bara. Jag gör väl som vanligt och delar upp det per bonde för att lättare kunna redovisa vad som egentligen hände. Jag måste ju klargöra det för mig själv samtidigt då jag inte analyserat så djupt hittills. Men här kommer de nu. Årets bönder och hur det hela började på riktigt.

Mystomtebonden: Som ni minns från förra veckan så kom sprätthönan med. Vi fick dock inte följa henne så mycket innan hon kom till gården i gårdagens avsnitt. En liten färd i en gul bil och några kommentarer men ganska lite. Istället lades fokus på en mörka med fula munnen som packade ned kaniner och lastade in dem i sin gamla fallfärdiga Volvo som senare visade sig ha en bagagelucka som bara kunde öppnas innifrån. Hennes plan var att arrangera kaninhoppningstävlingar visade det sig. Vilket fick mig att associera till gamla avsnitt av Baren där det fanns en tjej som var galen i kaniner och hoppningar med dessa en gång i tidernas begynnelse.
De övriga två damerna följdes knappt alls mer än att de vandrade på någon grusväg med varsin stor väska rullandes efter sig.
Så samlades då alla på gården, drack kaffe och fick sina sovplatser. Det lagades lite middag på en grill, förstås, och när middagen var nästan klar så skulle bonden "bara" bära ut en saltsten till kossorna och tog med sig den mörka med fula munnen varpå de andra blev tjuriga och började gnälla om att maten skulle bli kall. Vi fick följa bonden och fula munnen och de pratade och umgicks så länge att de andra nästan redan ätit upp när de kom tillbaka. Däremellan fick vi se dem gnälla och befara att de låg i någon buske istället för att vara där och äta.
Mycket mer hände väl inte hos denna bonde så vi går raskt vidare till:

Den countryälskande värmlänningen: Här började det hela med att vi fick följa tjejen som jag tolkar som värmländska också när hon hoppade lite hopprep hemma i sin lägenhet och sedan packade ned halva bohaget. Hon hade en extremt liten bil men var bara tvungen att bära med sig en gigantisk pilatesboll. För man vet ju aldrig när man behöver en sådan. Hon körde iväg mot bonden och han uttalade sig så glatt åt att hela bilen dunkade när hon kom körande. Hon poppade tydligen på rätt bra. En annan som kom i bil var den mörka som jag inte fått riktigt pejl på. Jag kan inte påstå att jag fått så mycket mer pejl nu, mer än att hon hotade med att smyga in till bonden på natten.
Den Charmiga finskan och prickiga klänningen(som inte alls hade någon prickig klänning igår) kom också gåendes med sina väskor. Alla kom på plats och vad tror ni händer ? Jodå, det fikas. De får sina rum och ger små presenter. Prickiga klänningen hade gjort en tavla över någon countryartist och bonden blir helt hänförd och har aldrig sett en så bra tavla. Undrar om han sett några tavlor alls i sitt liv.
Nåja, inflyttning, lite rundvandring på gården där värmländskan ger intryck av att inte riktigt vara någon bondtjej och säger något om att korna är ju söta, fast de luktar illa. Och så grillmiddag. Här är det inte lika hätska toner men charmiga finskan konstaterar glatt att alla är så på hela tiden att hon känner sig tvungen att dämpa sig och dra sig tillbaka lite för att inte vara FÖR på. Sympatiskt drag igen. Hon växer hela tiden i mina ögon.
Inte heller här hände så väldigt mycket mer. Det enda uppseelseväckande var den mörka som verkade ha gått loss lite väl kraftigt på rouget och verkligen fått äppelkinder.
Så vi går vidare och hamnar då hos:

Den lömska getbonden: Nu börjar jag ana ett mönster. Två av killarna kommer i bil och två kommer vandrande med sina väskor på en väg. Känner ni igen detta ? Jag gjorde det i varje fall. De kommer fram. Inkvarteas. Föst kommer den stora mörka som verkar belevad och hyfsat trevlig. Han får välja rum eftersom han är först. Då vandrar han omkring i hela huset med resväskan i hand och slår in den i varje dörr och vägg han kan hitta. Jag börjar fundera på om sympatin inte sträcker sig längre än så men det är klart att han är väl nervös. Han väljer till slut det första rummet han tittade på. Sedan blir det fika och de andra dyker också upp. Vi får återigen höra från alla kavaljererna om Getbondens glada och glittrande ögon. Jag förstår fortfarande inte, för skall jag vara ärlig så får ögonen mig mest att tänka på en sång jag hörde en gång i min ungdom som hette "Grisögon blå".
Nåja, jag skall inte vara elak men säger vad jag tycker. Till sist hade alla kommit på plats, fått sina rum och fått fika. Lite pinsam tystnad uppstod väl som vanligt då och då i detta sällskap, men inte fullt lika illa som det har varit. Sedan lagades det middag. Eftersom regnet öste ned så blev det inte grill utan de gjorde någon gryta av getkött. Jag säger bara Fy Fan. Tack och lov att jag aldrig fått för mig att dejta någon getbondska.
Lite samtal kring getterna och bilder på hur killarna kelade lite och frågade lite kring dem fick vi också se. Men som ni märker så var det inte så väldigt mycket som hände i gårdagens avsnitt.
Men vi vandrar vidare till:

Pojkbandsbonden: Jippie. Här bröts till slut det givna mönstret och alla tjejerna kom vandrande längst vägen med sina väskor. Inte en enda bil. Jag vet inte om det var för långt att köra, tjejerna inte hade bil, eller om det fanns någon annan förklaring. Det var dock skönt med lite variation.
Innan de kom fram hade bonden klippt både gräs och pyntat huset med republiken jämtlands flagga. Fint skall det vara när det kommer tjejbesök.
Sedan upprepas lite av det som skett tidigare med skillnad för att det här är en bonde som inte bor så stort utan tre av tjejerna får dela rum. Det blir de tre trevliga medan den trista, lite äckliga tjejen (kaninkokerskan) som skall vara lite speciell väljer att ta ett eget rum för hon är minsann inte där för att få vänner. Man kan ju tänka sig att det är lite lättare att leva under samma tak om man i varje fall inte så utstuderat uttrycker fientlighet. Men, men. Jag gillar henna mindre och mindre. Rundvandrig, titta på djuren och Trollflickan frågar intresserat en massa relevanta frågor. Det är konstigt att de jag gillat från början också fortsätter att vara mina favoriter. Det kan vara produktionens avsikt, men man vet aldrig. Jag kanske bara tycker som jag tycker. Sedan skall det grillas, men det är dåligt väder och de uppsöker någon form av grillkåta. En liten jättemysig stuga där alla tjejerna utan Trollflickan överlämnar små presenter till bonden. Trollflickan har varit smart. Hon berättar att hon också har en present men att den inte är med för att hon vill ge honom den lite mer privat. Så det blir en tripp tillbaka till huset för de två där han får en liten bok hon gjort själv med tiden fram till nu i programmet. Bilder, lite texter och tankar. Han blir naturligtvis lite rörd och hon passar på att uttala sin önskan om att de kanske kan fortsätta boken tillsammans.

Gud så gulligt.

För att vara första riktiga avsnittet får jag ändå säga att det var lite långsamt och hoppigt. Man fick inte riktigt någon samlad bild av vad som hände. Lite kommentarer här och där. Lite bittra tanter, glada tjejer och tysta killar. Inga stora äventyr eller smaskiga intriger.

Vår countrybonde är ungefär lika svår att förstå som innan och visst, han är lite charmig, men också väldigt bonnig. Men så är han ju bonde också.

Mer än så här hinner jag inte med och jag har säkert missat massa viktiga poänger idag då jag har lite svårt att behålla fokus. Dels på grund av bristen på kul saker i programmet men också att jag måste läsa lite i några dokument.

Nästa vecka hoppas jag det blir bättre på alla plan. Därmed är det slut på bondbloggandet för den här veckan, eller i varje fall för idag.

God torsdag.

För alla som väntar...

Dagens bondeanalys kommer.

Jag måste bara prioritera jobbet just nu, men det är lunch om någon dryg timme och då tänkte jag försöka få ihop något..

Så hav förtröstan - Jag har inte glömt.

God torsdag.

Ibland blir det bara sådär....

Ja. Precis så är det.

Livet tyckt gå i perioder. Vissa är man en riktig handy-man som snickrar, fixar och trixar. Andra perioder är man faktiskt precis tvärtom. Den som slår sönder saker. Trampar på saker, ramlar eller helt enkelt bara beter sig på ett klumpigt sätt.

Jag vill inte påstå att jag är inne i någon väldigt destruktiv fas just nu. Inte väldigt. Men lite saker tenderar att tappas, göras sönder och sådär.

Inte är det jättemycket. Men det har förekommit vissa saker som får mig att börja undra om jag är på väg in i en period när jag kommer att bli mer destruktiv, eller om det helt enkelt bara är en olycklig slump.

Det började i helgen när vi var på landet och jag precis innan utröstningsprocessen i idol skulle gå ut i vedboden och plocka in lite mer ved. Det gick bra tills korgen var nästan full. Då gled min ring av och ned mellan golvplankorna i vedboden. Jag kände att den gled, jag hörde att den föll och jag hörde dessutom att den rullade till lite och föll ned mellan plankorna. Detta är våndan av att kombinera att skötsamt leverne med att vara kall om fingrarna. Nåja, jag bar in veden och gick ut igen och började lokalisera ringen. Efter lite letande. Olika varianter av försök till uppfiskning så kom fick jag tag på den igen och kom in precis lagom till att idol var slut och Sara hade åkt ut.

Resten av helgen höll jag mig från större missöden. Men så började veckan och jag lyckades med konststycket att dra titta på mitt skärp och konstatera att det var VÄLDIGT, väldigt nära till att gå av precis kring det hålet som jag använder hela tiden. Jaha. Ett annat hål fick användas och jag gick och smög fram i korridorerna resten av dagen för att inte göra några hastiga rörelser. Så nära var det alltså att det skulle smälla till och jag tappa byxorna.

Nu målar jag kanske f-n på väggen för det enda som hänt är antagligen att skärpet hängt lite osnyggt och inte fungerat. Byxorna hade säkert stannat kvar även om jag fått rycka lite mer i dem. Men jag vågade inte chansa. På hemvägen åkte jag och köpte ett nytt skärp. Så nu klarar jag mig ett tag igen innan det slits sönder.

Värre än såhär har det väl egentligen inte varit. Men jag känner att det absolut kan vara början på något värre. Eller också var det bara slumpmässiga saker som inte alls behöver leda till någonting.

Men om någon tänkt be mig att bära omkring en kristallvas så är ett hett tips att - GÖR DET INTE!!!

God onsdag.

Synden straffar sig....

Jo, det är vad ordspråket säger och jag är idag högst benägen att hålla med ett ordspråk. Generellt är jag annars lite allergisk mot dessa hurtfriska små uttryck som ger uttryck för självklara eller ibland inte alls självklara saker utan rent ljug.

Men just detta ordspråk, känner jag just idag, absolut är applicerbart på verkligheten.

I varje fall - Min verklighet.

Ett annat ordspråk som kanske skulle funka bra är: Är man dum får man lida.

Skillnaden är ganska marginell mellan dessa och jag kan nog anse mig drabbad av båda.

Vad har jag då gjort ?

Tja, igår så bestämdes det att vi skulle äta sådan där asiatisk buffé där man plockar det man vill och sedan får det uppstekt och tillagat. Naturligtvis åt jag för lite för mycket. Det gör jag alltid eftersom jag på något sätt vill ha valuta för pengarna när man faktiskt får "äta så mycket man vill"

Nåja, det var väl ingen katastrof. Men sedan var det massa bra på TV. Och det slutade med att jag fortsatte att ta en slarvdag i dieten.

Sådana dagar får man ha. Så länge de inte kommer alltför ofta bara. Och det var längesedan jag slarvade sådär jättemycket så det var ändå med relativt gott samvete jag åt lite chilinötter och lite glass. Det var inga mängder. Men efter att ha skött mig ganska bra under ganska lång tid så blev det protest och jag vaknade efter en timmes sömn med "magknip from hell"

Sedan var den natten körd. Det gurglade, bubblade och värkte oavbrutet och jag är fortfarande inte helt återställd, utan det känns fortfarande som om jag drabbats av vad jag kan tänka mig skulle hända en ko som tvingats amputera 3 av sina magar och därför fått nedsatt idisslingsfunktionen, men ändå äter en massa gräs av gammal vana.

Nåja, Idag har jag återställt mig och skött mig precis som jag gjort tidigare. Så min förhoppning är att jag inatt skall slippa magknip och få mycket sömn.

Men med facit i hand så funderar jag på om det verkligen var värt det.

Gott ? Ja, absolut.

Nödvändigt ? Kanske

Värd det ? Knappast.

Så om någon planerar att bjuda mig på onyttigheter den närmsta tiden så säger jag bara - vik hädan. Alternativt servera mig små bitar :-)

God måndag.

En vårsång i hösteländet.

Vintern raaaasat ut bland våra fjällar.....

Nåja, jag tolkar det i detta läga som om vintern är på väg att rasa från de lappländska fjällen ned till oss andra oskyldig som egentligen inte alls vill befatta oss med någon vinter.

Jag vet att jag är ganska ensam om att föredra vintern som grådassig årstid när det ständigt är mulet, 5 plusgrader och regnigt.

Men just detta läge gör ju i varje fall att jag slipper snön. För det finns, ärligt talat, inte mycket som gör mig så deprimerad som snö. Inte nog med att den är kall, ligger på ställen där den inte borde och gör vägarna hala. Den är dessutom vit en kort stund för att sedan bli svartgrå eller gul och full med onämnbara saker.

Men nu skall jag inte sitta här och förstöra fredagsstämningen.

Det är fredag och det är efter lunch. Nu har vi nedförsbacka sista biten in i kaklet och snart är det  helg med allt vad det innebär. I mitt fall innebär det dåliga TV program, förhoppningsvis mycket sömn och kanske något litet slarv med dieten. Jag får se hur det blir med det senare. Jag har varit fruktansvärt sugen på choklad ett tag nu men vet att det nog är bäst att låta bli. Å andra sidan är jag sugen på chip, ostbågar, chillinötter och massa annat skräp också. Och skulle jag trycka i mig allt jag är sugen på så kommer helgen garanterat förstöra hela den här veckan.

Nåja, nu kommer jag återigen in på tråkigheter. Roliga saker var det ju.

Solen skiner, det är klart och sådär hög höstluft. Det som folk anser är så vackert. Det är ju positivt. För de som tycker det är vackert alltså. I mina ögon innebär det mest kalla nätter som leder till att jag måste skrapa rutorna.

Nej, nu drar sig buttersmurfen tillbaka och önskar god helg.

Idag är det bondetorsdag....

Ja, ni vet förstås detta redan. Och jag vet att många av er både längtar efter detta och återvänder speciellt på torsdagarna för att läsa dessa genomarbetade, djuplodande analyser om vad som hände i onsdagens avsnitt av Bonde söker fru.

Jag vet att jag dröjt länge idag och egentligen har jag inte alls tid att ta tag i detta. Men jag vill ju inte göra mig ovän med någon som verkligen förväntar sig en analys idag. Så jag får helt enkelt stjäla 5 minuter från min schemalagda tid och ge er en liten kort analys nu.

Igår var det alltså dels fortsättning på gruppdejterna samt att det även var val för vilka fyra som skall få följa med "hem till gården"

Egentligen är det nu programmet börjar på riktigt. Fram till och med igår är egentligen en transportsträcka fram till att man verkligen får lära känna både bönder och de kärlekstörstande deltagarna på allvar.

Igår då. Vi gör väl som vanligt och tar bonde för bonde.

Mystomtebonden: Hans lilla picknick i det gröna fick snabbt flytta in i en lada då regnet började ösa ned. När de kommit in och röjt lite fick han med sig två av kvinnorna för att hitta något att sitta på. Titta, där är en lada, där kanske det finns något säger han glatt och de kliver in och hittar nya, fina trädgårdsmöbler framställda och lätt åtkomliga. Ibland undrar jag om produktionen tror att tittarna är idioter. Kunde de inte bara sagt att vi går och hämtar möblerna vi skulle använda ifall det blev regn ?
Nåja, två kvinnor var med och det pratades lite. Bland annat var sprätthönan med. Både jag och bonden kostaterar att hon är ganska rakt på. Väldigt mycket också. Nåja. Väl tillbaka till ladan där det skall umgås blir bonden tillfrågad av en av kvinnorna att gå och prata lite privat. Det visar sig vara ett smart drag då det i förlängningen leder till att hon blir en av de fyra som får komma till gården. Tyvärr blir även sprätthönan det. Där förstår jag inte riktigt hur han tänker. Men, det är ju hans val. De övriga två som blir valda är inga som gjort så mycket väsen av sig hittills. Men det skall bli intressant att se vart det leder i framtiden.

Mystomtebondens kvinnor är alltså:
Sprätthönan - En intensiv småländska som känns FÖR mycket.
Den tysta mörka - Har inte sagt mycket men verkar lugn och sansad. Dock är hennes mun ganska irriterande.
Den ännu icke kända Pia: Jag har faktiskt ingen uppfattning om henne ännu. Återkommer mer när vi kommit längre.
Den pratiga mörka: Som också bjöd med honom ut på lite enskilt samtal. Verkar trevlig och glad.

Den Countryälskande värmlänningen: Även hans lilla dejt fick flytta in i en lada för att fortsätta. Regnet öste ned och allt flyttades snabbt in under tak. Jag kan väl inte påstå att det hände så mycket här. Bonden är fortfarande lite halvsvår att förstå och jag funderar på att skriva till TV4 och be dem texta honom. Det vore väl inte för mycket begärt. Han fick lite ensamtid med den charmiga finländskan som kommit hela vägen från Finland och här ville han reda ut att det verkligen var värt för henne att fortsätta. Men enligt egna ord ville hon absolut till Värmland, Det visade sig att vara rätt svar.
Sedan var det då dags för val. Linda hittar bonden gående fram och tillbaka på en liten grusväg och han har övergett tjejerna för att fundera lite. Han har ju bestämt sig men vill inte göra någon ledsen. Det är ett sympatiskt drag tycker jag. Nåja. De går och gör valet. Det var väl inget direkt oväntat. Finlänskan, prickiga klänningen (Från speeddaten), och två till. De som blev bortvalda var väl lite besvikna, men jag var helt övertygad om vilka han skulle välja:

Countrybondens tjejer är alltså:
Den charmiga finskan - Hon är verkligen charmig och har ett leende som får även mig att vilja le.
Prickiga klänningen - Verkar också sympatisk och gullig. Vi får väl se om det bor en hondjävul i henne.
Den tystare mörka: Här har jag inte så stor uppfattning heller ännu. Vi har väl fått se henne kort, men inga bestående intryck.
Den värmländska tjejen: Jag kan inte svära på att hon verkligen är från värmland, men nog låter det lite så.

Den lömska getbonden: Jag väljer att byta mitt namn på henne för hon känns lite lömsk på något sätt. Jag kan inte riktigt hitta någon sympati för henne. I gårdagens avsnitt var det fortsatt midsommarfirande med både dragkamp och sedan middag. Det var tydligen en tyst middag och om inte getbonden själv drog igång något samtal så var det helt tyst kring bordet. Hon beklagade sig lite och produktionen såg till att klippa så att det såg helt tyst ut. Enda gången det lät var när det sjöngs en snapsvisa. Det kunde de gärna fått klippa bort för värre har jag sällan hört. Hon fick också en liten stund själv tillsammans med den tystaste av de tysta. Han öppnade sig väl inte så väldigt mycket mer. Och sällan har jag sett någon få sådan fart som när bonden säger att: Vi skall väl gå tillbaka till de andra. Hur som helst så blev han vald, antagligen för att han framstod som en händig karl som kan knyta kransar och ville ha familj snart. Det gjordes det obligatoriska valet och killen som låter som läsande direkt ur ett manus var övertygad om att han skulle bli vald. Det blev han inte. Nu skall man inte sätta diagnoser på folk, men jag tycker mig flera gånger ha hört Asp utropas från soffan bredvid mig.

Getbondes killar är alltså:
Den tysta händiga norrlänningen - Känns nästan som en parodi på norrlänningar.
Tuppkammen - Ser och verkar väl hyfsat normal men är så liten och spinkig att han nog försvinner om han skulle kramas med getbonden.
Den stora blonda - Lite småtöntig, men snäll blond kille.
Den stora mörka - Verkar socialt sett vara den mest normala av samtliga beundrare.

Och så har vi slutligen

Pojkbandsbonden: Precis som jag spådde i förra veckans analys så var de inte alls beroende av att få någon fisk utan han fick med sig en av tjejerna för att rensa en redan framlagd fisk. Antagligen fanns det även ett antal färdiga filéer någonstans väntande. För inte blev det mycket rensat. Även en av de andra tjejerna fick lite egentid och hon ville inte fråga eller prata så mycket utan ville mest känna efter hur det kändes att sitta och bara vara med bonden. Ganska sympatiskt då vi slapp en krystad dialog och det gjorde susen för hon blev en av de utvalda. Det är konstigt förresten. På samtliga dejter utom just denna så öste regnet mer eller mindre ren. Men över pojkbandsbonden sken solen hela dagen och kvällen. Jag vet inte vad han gjort, men de som säger att vackra människor inte har en fördel måste ha fel. Till och med vädret påverkas bevisligen.
Han fick göra sitt val till slut och jag tycker absolut han valde rätt. Med undantag från tjejen han dejtade i kanoten förra veckan. Hon är lömsk och jag litar inte ett dugg på henne. Det är nästan lite kaninkokerska över henne. Men bara nästan.

Pojkbandbondens tjejer blev:
Kaninkokerskan - Jag väljer att kalla henne så tills vidare då hon känns falsk och lömsk.
Trollflickan - Ett lite mysko men väldigt charmigt utseende och verkar väldigt sympatisk. Min favorit helt klart.
Den tysta tjejen  - Som nog egentligen inte alls är tyst, men ändå har den god smaken att låta oss slippa fånig dialog. Hon verkar också ganska sympatisk.
Den anonyma tjejen - Jag hade knappt ens sett henne innan hon blev vald och var övertygad om att hon skulle ramla bort, men det gjorde hon alltså inte.


Så såg avsnittet ut igår och nu ser jag fram emot att det skall starta på riktigt. Nästa vecka flyttar alltså de utvalda hem till bönderna och vi kommer få se dem förbereda. Kanske ladda med små presenter eller blommor till var och en och sedan bjuda på fika när de kommer.

Så har det i varje fall varit alla tidigare år så jag tippar på att det blir samma den här gångn.

Men det må vara hänt. Nu hoppas jag på många intriger och mycket känslor åt alla håll så att det verkligen ger utdelning att sitta den där timmen på onsdagar. Och framför allt för att Ni skall få era analyser på torsdagar och inte bara såhär lite tråkiga konstateranden vad som hänt.

Med detta önskar jag er alla en riktigt god torsdagkväll.

Längtan tillbaka till något som aldrig varit, men ändå i minnet kommer att bestå.

Precis så kan jag känna.

Jag har nog sagt det förr, men det tål att upprepas. Jag menar, det finns 365 dagar på ett år. Jag kanske skriver något här 300 av de dagarna i snitt och att då varje dag kunna komma upp med en helt ny idé är ju i det närmaste omöjligt.

Så därför ger jag mig åter igen in på begreppet saknad.

Det konstiga är att när man saknar något så är det oftast något som egentligen aldrig har funnits. Men i backspegeln så är det något underbart och man saknar det.

Jag saknar till exempel ganska ofta att segla över nordsjön. Jag har gjort det ett antal gånger och i minnet var det fantastiskt. Ett spännande äventyr. Lagom med vind och så kommer man fram till sitt mål och börjar skymta till exempel Shetlands gröna öar som sticker upp ur havet.

Skall jag vara helt krass så var det antagligen fantastiskt när man såg öarna eftersom man äntligen fick komma iland. Efter 4 dygn till sjöss med för lite sömn, antingen för mycket eller för lite vind. Genomblöta kläder och folk som kräktes i varje hörn omkring på grund av sjösjuka (vilket jag faktiskt aldrig drabbats av).

Eller kanske den där hemresan när vi var tvungna att bunkra vatten i någon liten engelsk by och vattnet var så klorerat så till och med kokt pasta smakade som en kallsup i badhuset.

De delarna förtränger man och minns bara de härliga stunderna när solen skiner, man surfar fram över vågorna och havssulorna kretsar kring båten.

Samma sak med barndomens vår och sommarkvällar när solen alltid sken. Alla var med och det lektes lekar och spelades bollsporter. Man satt och pratade, hängde, hade kul. Men var det i själva verket alltid så?

 Nog fanns de tillfällena,  men ofta kanske ingen var hemma. Man cyklade runt och letade efter någon som kunde tänkas vilja hänga en stund men det skulle städas rum eller göras läxor.

Men de gångerna minns man inte. Bara de vackra och fina stunderna.

Så när man längtar tillbaka så är det precis som när man längtar efter något som skall komma. Man längtar efter en dröm som inte varit och antagligen inte kommer att bli i framtiden heller.

Egentligen borde man leva i nuet, men vad vore livet utan längtan och drömmar.

God onsdag.

Måste bara säga.....

...att just nu är det mycket.

Jag har ett mastodontmöte bokat från 10-17 idag även om jag misstänker att vi inte kommer orka hålla på fullt så länge.

Till det kommer en massa röjande, fixande, städande och trixande för att få till diverse saker som skall fungera.

Förutom det så kommer det hela tiden nya frågor, uppmaningar och annat vilket gör att jag absolut inte hinner vara kreativ och skriva om någonting idag.

Så ni får helt enkelt nöja er med det korta konstateranden att:

Jag skulle gärna göra det, men jag har inte TIIIIID!!!!

God tisdag.

Det finns folk som borde förläggas med skrivförbud.

Jag är dock inte en av dem.

Igår var jag och såg en föreställning med en del gamla bekanta från teater etc. De var riktigt, riktigt duktiga och skötte sig med den äran. Jag blev riktigt imponerad faktiskt, även om jag naturligtvis visste att de är talangfulla.

Men så kommer vi då till manuset.....

Visst, självklart skall man hyckla politiker och sådär även om jag tycker att den intellektuella vänstern har totalt fel och tycker det är synd att det blir så speglat utefter deras synpunkter.

Vad jag dock absolut inte kan tåla är när man häcklar Bonde söker fru. Det var inte mycket, men att bara slänga sig med begrepp som detta när det handlar om dålig kvalitet tycker jag är horribelt. Att det inte är fint med reklamfinansierad TV må vara en sak. Men hur roligt vore det om vi bara manglades av SVTs tvångsfinansierade operaföreställningar på fredagkvällarna ?

När man dessutom tar in karaktärer som påminner väldigt mycket om folk från en helt annan kanal så undrar man om det gamla kommunistspöket verkligen gjort ordentlig källgranskning innan det skrevs manus.

Nej. Hur bra skådespelarna än skötte sig så var det ändå med en lite besk eftersmak jag gick därifrån på kvällen.

Hyckla Bonde söker fru.

Nej - VIK HÄDAN!!!

God måndag.

Bönder i glömska....

Jag fastnade precis vid kaffemaskinen med några kollegor varav en uttryckte att man behöver ju inte se på Bonde söker fru om man läser din blogg. Det är ju ett gott betyg, även om jag naturligtvis hoppas att alla skall titta på programmet för att kunna anmärka på mina synpunkter, ge egna analyser och påpeka när man tycker att jag kanske tolkat någonting fel.

I samband med detta kom vi även in på gamla bönder och jag kom då på att jag ju faktiskt glömt massor som hänt i tidigare säsonger och varken kommer ihåg bönderna själva, eller ännu mindre de kärlekstörstande människor som sökt böndernas kärlek.

Nåja, tänkte jag. Det är ju lätt åtgärdat. Jag betalar ju trots allt 99kr i månaden för att få tillgång till TV4Play, dels för att kunna se gammalt, men kanske framförallt för att kunna se program utan reklam.

Alltså gick jag och tittade till vad som fanns att uppbringa där i gammal material och döm om min förvåning och förtvivlan när jag märker att de bara har förra säsongen av Bonde söker fru liggande där.

Ett historisk arkiv med samtliga tidigare säsonger är väl det minsta man kunde begära när man nu är en trogen prenumerant.

Så nu får jag konstatera att de glömda bönderna och deltagarna får fortsätta ligga i glömska tills dess att TV4 tar sitt förnuft till fånga och ger oss tillgång till tidigare säsonger.

Låt oss verkligen hoppas att det händer.

God fredag.

Saker att göra innan man dör.

Det tillverkas ju listor åt höger och vänster om saker man bör göra, ställen man bör se och saker man bör äta innan man dör. Jag läser dessa, skakar lite på huvudet och tänker att "Folk är inte kloka"

Just sådär tänker jag rätt ofta.

För folk är i regel inte kloka. Om jag fick bestämma, vilket jag sällan får, skulle vi omyndigförklara en mycket större del av befolkningen än vi verkligen gör. Jag menar, bara att rösta på sverigedemokrater eller kommunister borde ju vara ett tecken på total galenskap och borde leda till ett omyndigförklarande.

Dessutom finns det folk som släpper ut illrar, barrikaderar sig i träd som skall fällas och lägger sig på gatorna i stan och hindrar bilar från att komma fram. Frågan är dock om dessa skall omyndigförklaras eller bara spärras in någonstans långt bort från mänskligheten.

Oj, nu kunde jag inte låta bli att provocera lite. Men det ligger ganska mycket i de där funderingarna ändå.

Men vad skall man då göra innan man dör. Vad finns det som jag känner att jag absolut skulle vilja ha gjort innan jag lägger mig ned, drar mitt sista andetag och sedan ägnar mig åt att hänga lite med Jesus, Tor och de andra grabbarna.

Så funderar jag på hur jag skall ställa mig till saker jag redan har gjort.

Får jag ha med sådana på min lista ?

Självklart får jag det om jag vill(det är ju min lista), men då blir det så himla långt med saker jag egentligen inte har någon nytta av att lista ned då de redan är avklarade och kanske inte nödvändigtvis behöver göras om. En del saker som jag gjort skulle jag dock gärna göra igen innan jag dör men kanske i en lite annan tappning än jag gjort dem tidigare.

En del saker är stora, en del är små. Men här kommer några saker jag verkligen skall försöka mig på. Någon gång, någonstans.

• Skriva en bok
• Göra en politisk karriär
• Slå en bearnaise från grunden
• Segla i västindien
• Lära mig spela mer än lilla snigel på trumpet
• Stycka en ko/gris
• Bada i en isvak (helst efter bastu)

Jag skulle säkert kunna komma på fler saker. Och de självklara som jag gärna skulle vilja, men som jag inte kan påverka så mycket själv låter jag bli att ta upp. Jag menar. Hur mycket mål jag än har att vinna en förmögenhet på Lotto eller liknande så kan jag ju faktiskt inte göra mycket åt slumpen - tyvärr.

Som ni märker är det högt och lågt och jag är en ganska enkel människa, om än lite komplicerad.

Nu är det i varje fall fredag, solen skiner och det är en fantastisk höstdag. 

Idag borde jag gå ut och kasta upp lite gulröda löv i luften, låta dem regna ned över mig och hoppas att någon förevigar den bilden.

Det kommer dock INTE hända.

God fredag.

Nu är vi snart där...

Nu händer det.

Det är i varje fall inte länge kvar.

I morse fick jag sätta igång ljuset på bilen och inte förlita mig till vanliga varselljuset eller vad det heter när jag körde till jobbet och nu börjar det kännas lite mörkt ute också. Inte så illa att jag behöver slå på ljuset nu också, men det är inte långt ifrån.

Det är några veckor tills vi ställer tillbaka till vintertid och då är det kört. 

Vart tog sommaren vägen egentligen ? Jag tycker knappt den han börja innan den var slut och ändå sägs det att det var en lång fin sommar i år.

Kan det vara detta med att tiden går fortare ju äldre man blir?

I så fall vill jag inte bli äldre nu.

God torsdag.

Dagen efter kvällen före....

Hejsan på er.

Idag är det torsdag och det vet ni ju alla vid det här laget vad det innebär. Ärtsoppa och pannkakor - Nej, inte alls. Jag gillar iofs ärtsoppa även om jag sällan äter det. Pannkakor är ingen mat så det undviker jag i möjligaste mån om det går. Det händer i och för sig att jag får ställa mig och steka det hemma då barnen inte förstår sitt eget bästa utan visst tycker man kan äta det. Men jag låter gärna bli som sagt.

Nej, ingen soppa i den bemärkelsen och ännu har det inte heller hunnit bli någon soppa när vi vänder blicken mot våra kära bönder i jakt på den stora kärleken.

Bonde söker fru kan jag tycka är ett lite förlegat namn på serien numera då man faktiskt även får följa kvinnliga bönder som inte söker fru utan man. Men, men . Man skall väl inte ändra på ett vinnande koncept.

Igår var det alltså dags för gruppdaten. Varje bonde skulle reducera sin beundrarskara från 10 till 6 stycken potentiella kärlekar och sedan ta dem på en självvald gruppdate. Jag tror inte de själva tidigare fått bestämma vad  de skall göra på daterna, men det hade de alltså fått i år. Jag misstänker att de fick fyra alternativ och sedan fick slåss om dem inbördes för det var ungefär samma saker som alltid. Cykla, paddla, åka traktor eller gå till något ställe och sedan hände det något på plats.

Mystomtebonden: Han valde förstås att ta sina beundrarinnor i ett traktorsläp och köra iväg till en äng för picknick. Kanske inte så fantasifullt, och dessutom lite trist då han fick sitta fram och köra traktorn medan alla kvinnorna satt där bak och babblade sinsemellan. Under själva daten regnade det förstås men de satt ändå glada och skålade. Vår mystomtebonde fick en stund själv med en småländska och försökte sig på lite komplimanger om vackra ögon och hon kontrade med att han verkade ärlig och också hade fina ögon. Så log de lite generat och gick tillbaka till de andra. I övrigt höll sig beundrarinnan som förra veckan var så fascinerad av sprätthöns ganska lugn. Hon fick egentligen en enda replik värd att lägga på minnet: Nu luktar det koskit - nu är vi på landet. Varpå de andra fnissade lite och höll med.

Den countryälskande värmlänningen: Hur han och hans beundrarinnor kom fram till sin plats vet jag faktiskt inte. Jag kan väl misstänka att produktionen på något sätt transporterade dit dem eller att de gick. Väl på plats serverade bonden lite pilsner och sedan kom en kvinna och skulle lära dem Linedance. Bonden själv tyckte det skulle vara kul att se hur musikaliska de var. Det hela slutade med 6 kvinnor som dansade fin linedance och en tafflig bonde som låg ett steg efter hela tiden och inte ens fick till det steget rätt. Även denna bonde fick chansen att smita iväg en stund och det blev lite taffliga ord och en kram. Men de höll faktiskt om varandra när de sedan vandrade tillbaka till gruppen. Som tidigare missar man ungefär var 3:e mening han säger för att han dels är lite otydlig i talet och dels har en väldigt bred värmländska. Men tjejerna verkar glada ändå. Och det man hör ger ju inte direkt mersmak och att man måste höra så mycket mer än man gör.

Så har vi den Amazonlika getbonden: Jag vet inte vad jag skall säga riktigt. Hon tog på cykel med sina försagda, blyga och socialt inkompetenta dater till en äng och skulle leka midsommar. Det gjordes kransar och jag konstaterade att killen som var vegeterian inte fick följa med. Antagligen för att han inte åt getkött. Men å andra sidan - vem f-n gör det ?
Nåja, i princip hela inslaget om henne gick ut på att killarna band kransar av växlande kvalitet och utseende. Hon fick en liten stund ensam med en kille som faktiskt kunde både småprata och inte verka helt imbecill men sedan återgick de till att binda kransar.
Det visade sig att den tystaste, mest tafatte och blyge norrlänningen var en riktig florist och fick binda kransar till hela bunten. Om man tycker det är en kvalitet man letar efter så kommer han ha god chans.
Killarna pratar om hennes skratt och glittrande ögon. Jag upplever dock inget av detta utan produktionen gör verkligen allt för att få henne att verka så häxlik som möjligt.

Pojkbandsbonden: Sist men inte minst. Jag säger som förra veckan. Den här kille och mystomtebonden är ändå de två som får mina största sympatier. De verkar hyfsat normala och även om jag fortfarande är osäker på vad han gör i programmet mer än att de vill ha en snygging för yngre tjejer, begriper jag inte. Han valde sina 6 tjejer, de paddlade iväg ut på sjön och gick sedan iland och började fiska för att ha något att grilla. Nu vet jag inte säkert eftersom vi inte fick vete det i gårdagens avsnitt att de inte kommer få jättemycket fisk utan att det ligger några och väntar när det blir dags att laga mat. Men det vet jag som sagt inte mycket om. Hans val bland tjejerna tycker jag var sympatiskt. De som jag tidigare tyckt verkade ha mest personlighet blev utvalda och de som bara såg ut som Barbiedockor fick åka hem. Så hans smak kan jag också känna sympati för. Det enda är tjejen han paddlade med i kanoten och verkade ha någon form av tycke för. Hon var den jag kände absolut minst sympati för. Men smaken är ju olika och vi får se nästa vecka om han blir lika entusiastisk av någon av de andra.


Som ni märker har dramatiken inte riktigt börjat än. Det är fortfarande lite smekmånad och alla trivs med alla, skrattar och är glada. Men jag ser fram emot att det skall bli lite konflikter och roligheter.

Det kommer nog tids nog. Och så länge ägnar jag tiden åt att försöka bilda mig uppfattningar om både bönderna och de potentiella fruarna/mannen.

Jag längtar redan till nästa vecka - Gör inte ni också det ?

God torsdag.

Femtio versioner av H

Ibland är det precis så det känns.

Som om jag är ungefär femtio olika versioner av en och samma människa och dessutom skall försöka samordna dessa och plocka fram varje rätt version vid varje rätt tillfälle.

Ibland sker det helt av sig själv. Jag behöver bara släppa kontrollen och låta den del som för tillfället gör sig mest hörd ta över. Ibland kommer rätt del fram och ibland blir det lite fel. Men det är väl sådant man får räkna med.

Ibland måste man dock tvinga fram rätt del av sig själv. Det kan vara en situation som kräver en speciell typ av personlighet, ett speciellt agerande eller helt enkelt tvärtom, att en speciell del absolut inte får komma fram just där och då.

Det funkar också för det mesta eftersom man kan undertrycka sig själv på olika sätt.

Det finns dock en sida av dessa femtio som jag har väldigt svårt att undertrycka eller begränsa och det är Göteborgaren som inte kan låta bli att häva ur sig ordlekar, kommentarer, och små anekdoter.

Det är kanske den av de femtio delarna jag trivs bäst med, samtidigt som jag ibland önskar att jag kunde trycka ned honom en liten stund.

Men inte då.

God onsdag.

Grått med ett inslag av grått.

Så skulle vädret idag kunna beskrivas.

Dock är det varmt och det förlåter det mesta.

Att slippa skrapa rutorna på morgonen är värt nästan hur mycket gråväder som helst i mina ögon. Snö och kyla gör sig ju faktiskt bäst på vykort eller TV. I verkligheten är alltid 15 plusgrader och regn att föredra.

I övrigt verkar det vara nyhetstorka för tillfället både hos mig och tidningarna.

Det är 5:2 dieter, platta magar och en och annan nobelpristagare. De senare utan speciellt platta magar, vilket väl skulle kunna bevisa att man kan inte både vara smart och smal.

God tisdag.

Ett rätt och ett fel.

Nu är helgen slut och en halv arbetsdag är avklarad redan.

I helgen har jag ägnat mig åt lite rekreation av mig själv. Upptagning av en båt inför vintern och att titta på lite TV. I brist på bonde söker fru har jag ägna mig åt saker som Idol och Körslaget. Ja, jag tittar ju på dessa för det mesta så det är väl egentligen inget undantag.

Men jag har en liten tanke kring detta.

I idol så skall man rösta på utseende och stjärnstatus mer än på sångprestationer. För det går ju alltid att pitcha en röst i studion. Det viktiga är alltså inte att det är riktigt bra sång utan kläder, stil och att man rör sig på ett bra sätt till musiken.

I körslaget där det inte handlar om att bli idoler och stjärnor utan om att få till lite körsång borde det däremot vara tvärtom. Där borde en kör som sjunger rent, har glädje och klarar av det de ger sig på premieras.

I idol måste jag hävda att folket för en gångs skull röstade ut rätt person. Han kanske hade lite stjärnstatus, men han kunde verkligen inte få till tonerna. Och det känns som att det var hans tid nu. Så där måste jag säga att jag tycker att de som röstar skötte sig.

När det gäller körslaget däremot så verkar folk inte lyssna utan bara rösta på de som är lite kända eller har någon konstig kjol på sig. Det spelar ingen roll hur duktig körledaren är på det han gör om kören sjunger falskt eller låter allmänt tråkig. Inte i mina öron i varje fall. Men tydligen är det så de som röstar resonerar. Nu har duktiga körer åkt ut två veckor i rad istället för de som faktiskt sjungit tråkigt och inte hållit ton.

Men jag röstar inte, så egentligen har jag väl inte så mycket att säga till om. Men lite måste jag ju ändå få gnälla.

I övrigt tog jag årets, förhoppningsvis, sista bad i lördags. Det var 13grader men kändes rätt så okej när jag klev i. När jag schamponerat och tvålat in mig kändes det dock inte alls lika lockande att doppa mig igen för att tvätta bort tvålen.

Men jag var så illa tvungen. Men nu får det nog vara slut på badandet för det här året. I varje fall utomhus i Sverige.

God måndag.

En fredag, någonstans mitt i livet.

Ja, mycket roligare än så är det faktiskt inte.

I och för sig så är fredag i sig skönt. Man har helgen framför sig, men som jag sagt tidigare så är det ändå nu, precis innan helgen börjat som den är som bäst. När man har hela framför sig. Så fort man börjar nöta på den så har man snart förbrukat den och så vips så är det måndag igen.

Nu är det inget ont om måndagar heller egentligen. Visst, man har en hel arbetsvecka framför sig, men det är ganska trevligt också. Dessutom är man förhoppningsvis mer utvilad efter helgen än man var innan.

I varje fall hoppas jag innerligt att jag kommer vara piggare då än nu.

Varför är det så svårt att:

1: Komma i säng?
2: Lägga sig till ro utan bok eller telefon under näsan
3: Verkligen få lugn och ro och somna.

Det verkar vara svårt stundtals att få till samtliga dessa aktiviteter och dessutom vid en rimlig tidpunkt. Det drar alldeles för ofta ut på tiden, vilket resulterar i att jag blir tröttare och tröttare under veckan för att sedan slutligen sova ikapp under helgen.

Sedan balanseras iofs den piggare känslan på  måndagen ganska fort upp av trafiken som gör att man blir mentalt trött redan på väg till jobbet.

Så någonstans så är väl ändå kontentan att fysisk trötthet och mental trötthet ungefär är samma mån-fre. Medan helgen bjuder helt andra möjligheter.

Sådär. Nu blev jag sådär diplomatisk gentemot veckodagarna.

Det är ju tur att jag är diplomatisk mot någon eller något i varje fall. Annars är det en ganska ovanlig egenskap har jag hört.

God helg.

Eftertänksamhetens bleka skugga...

Idag är det alltså dagen efter.

Dagen efter 1 års födelsedag för bloggen.
Dagen efter uppnådda 10.000 besök på bloggen.

och sist men inte minst.....

Dagen efter speeddaterna i "Bonde söker fru"

Jag slog mig min vana trogen ned framför TVn igår för att lära känna årets bönder lite bättre. Förstå vad de söker, hur de tänker för att sedan kunna vara ett mentalt soffstöd åt dem här under hösten. Rättare sagt så väntade jag ett par timmar efter det magiska klockslaget 20.00 och såg ikapp det via internet istället för att slippa de enerverande reklampauserna. Dock var det inte så  smart igår. Jag vet inte om internet var trasigt eller om TV4 strulade med sina internetsändningar. Men det hackade ganska friskt stundtals och jag fick lite oväntade pauser.

Nåja, förutom detta så såg jag faktiskt programmet.

Vad anser jag då om årets bönder och deras speeddater. Här kommer en kort analys

Mystomtebonden: En man på dryga 50år som verkar vara en liten mystomte. Go och glad. Kort och grå, men man får sympatier för honom. Angående hans speeddater så verkade de flesta damerna (mellan 45-70) vara relativt pratglada, gilla djur och trivas rätt bra. Sedan fanns det ju några stolpskott också, men de kan man ju alltid hoppas försvinner fort. Sedan funderar jag på hur man är funtad om man kliver in och det första man säger är: Har du sprätthöns?

Nu kan ju saker och ting klippas sönder och fördärvas av TV-produktionen. Men den bilden var väl annars lite halvkonstig.

Pojkbandsbonden: Här är årets snygging som dessutom samlat på sig 10 stycken unga och snygga tjejer. Dessutom verkade de faktiskt ganska trevliga och sociala. Men återigen. Vad TV visar och inte visar är ju skrivet i stjärnorna. Så hur det verkligen ligger till återstår att se. Men även den här bonden får man faktiskt sympati för, även om, i varje fall jag, funderar på vad han har i programmet att göra. Han skulle klara sig utmärkt på egen hand.

Den countrydiggande värmlänningen: Ja, jag har inte hittat något riktigt bra epitet åt denna bonde ännu. Han är värmlänning så in i norden. Stundom nästan svår att förstå i talet men hans tjejer tycks älska hans dialekt och det är ju huvudsaken. Stundom kanske det är skönt att slippa förstå vad han säger också. Sedan känns det kanske inte så modernt att gå i cowboystövlar och hatt. Men en var har sin stil och som han själv konstaterade: Det är ju bättre att vara ovanlig än vanlig.

Även tjejerna som dejtade honom kändes ganska trevliga och normala. Så frågan är vad det är som driver dem till en bonde mitt ute i de värmländska skogarna. Men det  är inte min sak. En av tjejerna hade till och med rest in från Finland. Det var väl henne det visades mest av och hon verkade trevlig. Förutom när hon säger att hon inte kan se reportaget om bonden utan att börja gråta. Det var en ganska medioker intervju och personbild om jag får tycka till. Nåja. Det blir säkert bra.

Sist men inte minst har vi den Amazonlika getbonden. En gigantisk kvinna som de har sett till framstår som ganska brysk och skrämmande. Vilket också avspeglar sig i hur de klippt till speeddaterna. I princip alla killar framstår som bortkomna våp. Det fanns väl två som tog för sig lite. Men den ena var vegeterian och var inte så intresserad av att äta getkött (Vem är det?) och den andra pratade tydligen för mycket för han fick någon spydig kommentar.

Jag undrar vad det är med killar ? De flesta tjejerna i programmet verkade sociala, trevliga och hyfsat normala, medan nästan alla sökande killar verkar helt bortkomna, blyga och nästan lite "bakom flötet"

Vi är ännu tidigt i säsongen. Saker kan bli bättre och det hoppas jag verkligen det blir också. Jag känner inte riktigt det där suget att "Det här kommer att bli toppen" i magen. Men det kan ju behövas lite tillvänjning innan det kommer.

Detta om bönder för den här veckan, eller i varje fall för idag.

Vad händer i övrigt då ?

Det är fortfarande ohemult kallt på morgonen och kvällen - vilket borde förbjudas.

Lundsbergseleverna fortsätter att bete sig. Lägg ned den där skolan, eller gör om och gör rätt.

Och så förfasas vi lite över att Ryssland inte vill visa Gardells "Torka aldrig tårar....." Detta för att den antagligen visar bögar och det är ju hemskt.

Allt detta enligt mig och "skvallertidningen på nätet"

God torsdag.

Ibland skall man akta sig för vad man tänker, eller skriver.

Jag skrev något i morse om att det eventuellt skulle bli mycket att göra idag så jag inte skulle hinna fira så som sig bör här på bloggen.

Blev jag sannspådd eller blev jag sannspådd ?

Dagen har varit i princip helt hysterisk med saker som helst skulle vara klara igår, fast jag inte lovat att ha dem klara förrän imorgon. På så sätt har dagen hållit på och firandet har uteblivit.

Nu hittade jag dock en liten lucka.

Jag har nog lyckats lämna ifrån mig det mesta som förväntats, och med den tidsrymd som funnits att tillgå vill jag hävda att jag gjort det hyfsat rätt också.

Självklart. En liten grej här och någon där kan ha försvunnit i det allmänna kaoset. Men på det stora hela känner jag mig nöjd.

Så nu firar vi lite mer, tycker jag.

Nu känns det mer seriöst firat :-)

God onsdag.

Jubileum på ett alldeles unikt vis.

Idag firar bloggen ett år. Om vi skall jämföra den med ett barn så skulle den precis ha rest sig lite stapplande mot ett bord. Pekat uppåt taket och sagt lampa. Fallit bakåt men landat mjukt på blöjan för att sedan ta nya tag igen. Vid matbordet hade den insisterat på att "Kan själv" och sedan kletat ned både sig själv och sin omgivning utan att tveka. Helst kanske även avslutat måltiden med att kasta tallriken, eller i varje fall vända den upp och ned.

Nu är bloggen tack och lov inget barn och jag hoppas den faktiskt kommit lite längre i sin utveckling än sådär. Dels för att jag som faktiskt är "the blogmaster" ju är lite äldre och har mer erfarenhet. Men kanske framförallt för att jag tror att livslängden för en blogg är betydligt kortare än för en människa. Då borde den alltså mogna snabbare också.
Så min gissning är att bloggen idag när den fyller 1 år egentligen är en vresig tonåring. Och det kan ju faktiskt stämma ganska bra om man läser den.

Om jag varit som alla andra så hade jag nu tagit upp allt som hänt under senaste året. Sammanfattat allt och kanske skrivit ett litet rim till bloggens ära. Men det är inte riktigt så jag känner att det skall fungera med ett bloggileum.

Så vad skall vi då hitta på för att fira lite extra ?

Kom med förslag. Jag är öppen och vi har fortfarande många timmar på oss innan den här dagen är över.

Men lite nostalgisk måste jag ändå bli och blicka lite i backspegeln. Varför startade jag bloggen och varför heter den som den gör ?

Jag upptäckte ju att det var lite halvjobbigt att sitta och skriva långa betraktelser på Facebook. På sätt och vis var det bättre att skriva där eftersom folk har en tendens att både gilla och kommentera mer när man skriver något där. En blogg blir liksom något man läser och sedan lägger undan i en liten hög bland saker man läst, ej förstått, men förhoppningsvis haft kul åt. Jag är själv likadan. Jag läser några få bloggar och det är väldigt sällan jag går in och kommenterar.

Nåja, jag tröttnade hur som helst på att mitt i ett inlägg på FB så kunde det plötsligt raderas och vara borta och jag fick börja om från början. Då började jag skriva i Notepad istället och sedan klistra in det i Facebook. Det funkade och jag hade väl kunnat fortsätta så om jag inte helt plötsligt börjat nära en längtan om att bli en känd bloggare. Jag tänkte mig att modeskapare och designers skulle stå på rad och be mig utvärdera deras senaste kreationer (Tvåmannatält och sydväst)
Men det har faktiskt inte hjälpt ett dugg. Den enda fördelen egentligen som jag ser är att man kan få kommentarer som: Åh, har du en blogg. När man säger att man skriver en del.

Namnet då. Tja, de flesta namn var ju upptagna och ser man ut som en blobb så gör man. Jag hade kunnat välja någonting med Barbapappan också, men då förväntas man skriva om barn och familj och sådant. Så fort man nämner ordet pappa i en titel så är det just det man förväntas göra.

Inget ont om familj och barn. Jag har sådana också. Men jag lämnar dem ofta utanför mitt skrivande då jag anser att de faktiskt får bestämma själva om de vill bli uthängda på en blogg. Nu är det ju inte så hemligt egentligen eftersom jag misstänker att de flesta som läser här ändå känner till eller känner dem personligen. Men, men..... Man måste ha principer.

Där har ni den korta historien om bloggen.

Sedan har det ju skrivits om Politik, Bönder på TV, Politisk inkorrekthet, drömmar, tid och massa andra saker. Fördelen med att få bestämma själv. Jag kan helt enkelt skriva om det jag känner för här och nu.

Idag firar vi som sagt lite extra och hur det kommer att bli bestämmer ni och jag ihop. Om ni vill, annars får ni helt enkelt förlita er på att jag bestämmer.

Risken finns förstås också att jag får så mycket att göra att jag inte hinner uppmärksamma det mer än såhär idag. Men det är en risk man får ta.

Så från vår hjälte till Bloggen. Ett jättestort grattis.

Och till er andra.

God onsdag.

En av livets stora frågor....

I morse gick jag från min bil till kontoret och började, som jag gjort tidigare, att grubbla lite på häxor. Jag vet inte riktigt var det kom ifrån, men det dök upp och jag tänkte lite på olika typer av häxor och hur mycket man nu hinner fundera de få minuter det faktiskt tar.

När jag kom fram till min dator och kollade på någon sådan där site jag tittar på där de har dagens fråga i månadens ämne så handlade det om: Häxor och Häxjakt.

Ja, jag blev lite paff måste jag erkänna. Det kändes som om verkligheten på något sätt kom ikapp mig.

Men det var inte det jag skulle skriva egentligen. Utan det var ju den där frågan som slog mig långt senare under ett strövtåg genom korridorerna i jakt på kaffe.

Vem är det egentligen mest synd om ?

Håkan med ont i magen, eller en giraff med ont i halsen ?

Och med det....

God tisdag.