Ja, mycket roligare än så är det faktiskt inte.
I och för sig så är fredag i sig skönt. Man har helgen framför sig, men som jag sagt tidigare så är det ändå nu, precis innan helgen börjat som den är som bäst. När man har hela framför sig. Så fort man börjar nöta på den så har man snart förbrukat den och så vips så är det måndag igen.
Nu är det inget ont om måndagar heller egentligen. Visst, man har en hel arbetsvecka framför sig, men det är ganska trevligt också. Dessutom är man förhoppningsvis mer utvilad efter helgen än man var innan.
I varje fall hoppas jag innerligt att jag kommer vara piggare då än nu.
Varför är det så svårt att:
1: Komma i säng?
2: Lägga sig till ro utan bok eller telefon under näsan
3: Verkligen få lugn och ro och somna.
Det verkar vara svårt stundtals att få till samtliga dessa aktiviteter och dessutom vid en rimlig tidpunkt. Det drar alldeles för ofta ut på tiden, vilket resulterar i att jag blir tröttare och tröttare under veckan för att sedan slutligen sova ikapp under helgen.
Sedan balanseras iofs den piggare känslan på måndagen ganska fort upp av trafiken som gör att man blir mentalt trött redan på väg till jobbet.
Så någonstans så är väl ändå kontentan att fysisk trötthet och mental trötthet ungefär är samma mån-fre. Medan helgen bjuder helt andra möjligheter.
Sådär. Nu blev jag sådär diplomatisk gentemot veckodagarna.
Det är ju tur att jag är diplomatisk mot någon eller något i varje fall. Annars är det en ganska ovanlig egenskap har jag hört.
God helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar