Bönder?

Nu har årets omgång av Bonde kört igång och jag funderar på om det är värt att skriva om det här.

Kommer någon att läsa?
Kommer ni att kommentera?
Kommer ni ens att titta?

Jag kommer titta, men om ingen är intresserad av mina reflektioner så skall jag bespara internet dem. Så det blir en liten undersökning.

Frågan är alltså.

Skall jag blogga mig igenom även årets säsong av Bonde söker fru? Eller skall den få tala för sig själv?

God måndag.

På den andra dagen skapades kaos....

Nej, det är fel. Kaoset skapades redan på första dagen när bloggen återuppstod eftersom jag har folk i bekantskapskretsen som var tvungna att tycka att jag hade fel, men jag kan någonstans känna att efter ett antal kommentarer fram och tillbaka på FB så gick ändå en stor del av mitt budskap fram även till denna person. Även om vi aldrig kommer bli överens om någonting. Men å andra sidan är det så det varit de senaste 25 åren, så jag hade blivit mycket förvånad om det inte skulle fortsätta så.

Idag tänkte jag lite stilla att det vore ju dumt att låta bloggen självdö igen nu när jag kom igång så fint igår. Nu fick jag ur mig det mesta angående politiken igår så jag kanske skall släppa just den delen idag.

Eller skall jag det ? Kanske är det just politik jag skall syssla med. Skriva debattinlägg och vara allmänt besvärlig för en del och skapa medhåll från många andra.

Jag har ju tidigare pratat om att jag kanske borde ge mig in i politiken på heltid. Men just nu känner jag att det finns ingen riktig plats för mig där. Det finns inget parti som tycker som jag och där jag skulle kunna få genomslagskraft. Kanske på låg nivå, men jag är inte så intresserad av att sitta och gäspa mig igenom kommunalfullmäktigemöten och diskutera hur vi skall hantera det eller detta. Nej, min ambition är något högre. Riksdag eller regering. Och med tanke på vilka som sitter i regeringsställning just nu så är den delen totalt utesluten. Alltså - Jag måste in i opposition och vända den här nedåtgående spiralen.

Vad skall då bli mina kärnfrågor kanske ni undrar. Ja, var skulle jag kunna göra nytta frågar jag då ödmjukt som den folkets tjänare jag ändå är.

Ni får svara vad ni vill på den. Men för att tränga fram nu och verkligen göra skillnad så tänker jag mig att jag skall slåss för följande punkter:

Ekonomin
Arbetslöshet
Invandring
Integration

Där skulle jag komma bäst till min rätt - tror jag.

Frågan är bara vad skillnaden skulle bli om jag övergav mitt dagliga värv som avlastningsavdelning, där allt som ingen vill ta i, hamnar och om jag gav mig på dessa frågor i oppositonsställning för det är min uppfattning att mycket av detta är just det som ingen vill, eller vågar, ta i heller.

Så för och emot då:

Nu:
Jag känner att jag gör nytta och att mycket av det jag gör uppskattas.
Jag är alltid tillgänglig när folk behöver mig och arbetar så effektivt att jag till och med hinner uppdatera en blogg ibland (nåja, detta är ju andra gången på flera år, men det beror mer på inspirationsbrist än på tidsbrist)
Jag gillar att gå till jobbet.

Framtiden som politiker:
Jag kommer göra nytta och påverka i högre grad än idag.
Jag kommer möte mycket mer motstånd från folk som inte begriper sitt eget bästa.
Jag kommer förväntas blogga, eller twittra på arbetstid för att sprida mina åsikter.
Jag kommer antagligen gilla att jobba då också.

Så skillnaden är marginell. Men kanske lite större samhällsnytta skulle kunna läggas på mig.

Ja, vad sjutton. Får jag ett erbjudande så hoppar jag på det. Dock är andelen politiker som läser min blogg och skulle föreslå mig till en ledande ställning ganska marginell. Så chansen att jag lyckas är nog ungefär lika stor som när jag erbjöd mig att ta över Allsång på Skansen.

Men nu har jag i varje fall öppet deklarerat att om jag kan bli värvad till något parti jag kan stå ut med, få en möjlighet att påverka och förändra.

SÅ FINNS JAG HÄR!!!

Och med detta önskar jag er alla en god tisdag. Jag lovar att försöka hålla den här bloggen vid liv i minst en vecka nu och försöka vara lite mer intressant än jag kanske varit idag.

Puss och kram på er.

På det tredje året återuppstånden igen ifrån de döda.

Eller om det är tre år vet jag inte riktigt. Men det känns som väldigt längesedan i varje fall.

Nu tänker jag mig göra någonting livsfarligt och ge mig in i den politiska debatten. Jag har väl ingen lösning på allt, men som det ser ut nu känner jag ändå att något är fundamentalt fel.

Vi har två partier som sitter och styr och ställer och bryter mot i princip alla vallöften de har gjort. De lägger pengar på de som inte jobbar och tar pengar från de som faktiskt försöker göra rätt för sig. Det känns inte okej.

Sedan har vi en opposition som bara sitter tysta och säger ja, tack och amen till allting. "Vi skrev ju under en överenskommelse om att låta den rödgröna röran göra som de vill" så vi tänker inte protestera.

Sedan har vi ett parti som växer och frodas. Framför allt för att ingen har velat ta dem på allvar och faktiskt bemöta dem, se folks oro och faktiskt svara upp emot den på ett vettigt sätt. Istället så verkar de tro att vi skall tiga ihjäl uppåt 20% av väljarkåren.

Inte nog med detta. Folk publicerar texter på Facebook som säger att om du tänker få för dig att sympatisera med detta parti så kan du plocka bort mig som vän.

Det handlar alltså om att vi på något sätt idiotförklarar 20% av vår befolkning. Ja, jag vet att jag idiotförklarat över 40% av den tidigare, men med facit i hand hade jag ju i varje fall rätt då :-)

Nåja, hur som helst så körde ju "skvallertidningen på nätet" en kampanj för ett tagsedan om att "vi gillar olika"
Detta olika tycks dock bara gälla om man är färgad och/eller homosexuell, inte om man tycker olika än andra om dessa och andra frågor.

Nej, någonting håller på att gå käpprätt så skogen med hela vårt land och vår politik.

Det är dags att ta tillbaka kontrollen. Ta folk på allvar. Vare sig de är rädda, idioter eller bara oförstående. Se till att skapa en hållbar politik som inte bygger på att vi skall vara arbetslösa och sjukskrivna och stå upp för vad vi tror på.

Hur svårt kan det vara - ärligt talat.