Död?

Död ?

Död skrek han, men naturligtvis hände ingenting.

Hur kunde detta ha hänt ?

Hur var det med ljuset i tunneln. Den varma väntande famnen. Eller bara svart. Han hade väl egentligen aldrig haft någon riktig tro på vad som skulle hända när man dog, men på något sätt borde man väl veta om det.

Vad hade hänt egentligen ? Hur hade han dött och varför.

Han började tänka bakåt i tiden för att försöka hitta någon ledtråd men det kändes som om det fanns en lucka i huvudet. Ett svart hål som gjorde att han inte kunde tänka klart.

Jag behöver i varje fall inte bekymra mig om att borsta tänderna tänkte han och lade ifrån sig tandborsten igen. Men det skavde till lite i honom och av gammal vana tog han upp den igen, drog ett par tag över tänderna och sköljde sedan bort tandkrämen från borsten och vaskade ur handfatet.

Bara för att man är död behöver man väl inte vara en gris tänkte han.

Han gick tillbaka till sängen. Satte sig på kanten och funderade.

Vad händer nu då ?

Jag kan väl inte gå omkring här som vanligt, men ändå vara död.

Det här fungerar helt enkelt inte tänkte han. Och med den tanken föll han långsamt tillbaka ned på sängen och somnade om.

Förklaring - Spoilervarning.

Om ni ännu inte läst mina två tidigare inlägg så föreslår jag att ni gör det innan ni läser det här. Dessutom föreslår jag att ni tänker till lite innan ni läser detta.

För att inte direkt avslöja vad jag tänkt skriva så lägger jag inte lite här emellan så ni har chans att stänga ned detta innan lösningen står för era ögon.

Sådär.

Nu fick ni vila ögonen på något en stund och här kommer alltså förklaringen.

I mina förra texter så handlar det om en man som vaknar med en konstig känsla i sig.

Det slutar med att han tittar sig i spegeln och inte ser någonting.

Vilka är det som inte syns i spegeln ?

Döda.

Alltså var det sin egen dödsannons han läste i stycken innan.

Mannen är alltså död, utan att veta om det.

Där kom upplösningen och jag hoppas ni inte tycker den var FÖR abstrakt.

God torsdag.

Fortsättning.

Han gick sakta ut i köket och satte på kaffe. Slog sig ned med morgontidningen vid köksbordet och började gå igenom den noga från början till slut.

Kaffepannan slutade puttra och han gick och fyllde en kopp, en skvätt mjölk för magens skull och sedan tillbaka till tidningen. Han var tidigare än han brukade och tog sig god tid att läsa allt.
Artiklar om krig i främmande länder, olyckor hemmavid och en och annan politisk analys om arbetslösheten som verkade växa oavsett vad de olika partierna tog sig för.

Han suckade lite och fyllde på sin kaffekopp.

När han ändå var uppe och sprang så tog han fram hårt bröd, smör, skinka och för att göra sin läkare glad även lite paprika och tomat.

Elände tänkte han. Skall man behöva leva med dessa grönsaker resten av livet. Det är verkligen inget värdigt liv att tvinga i sig tomater. Han suckade igen. Bredde sig 2 smörgåsar som han långsamt tuggade i sig.

Han vände blad och kom till sporten. Suckade lite igen. Det var inte mycket som hände när det gällde sporten i landet. Visst det var en och annan framgång, men det var mer regel än undantag att stjärnorna siktade mot toppen men slutade som medelmåttor någonstans långt ner i resultatlistan.

Egentligen brydde han sig inte så mycket. Han var ingen stor fantast av sport. Men nu när han hade tid så kunde han lika gärna fortsätta läsa.

Smörgåsarna var slut, kaffet urdrucket och tidningen nästan slut. Bara familjedelen kvar. Några nyfödda barn, några uppvaktning undanbedes och så dödsannonser.

Han tittade av gammal vana för att se om det var någon han kände som fallit ifrån.

När han kom längst ned på sidan hajade han till.

Folke, Hubert Algotsson. 1953-2013

Han tittade igen. Jo, det stämde. Det stod verkligen så. Närmast sörjande stämde också.

Så underligt tänkte han. Vek ihop tidningen och gick ut i badrummet för att borsta tänderna.

Han tände lampan och klev in, plockade fram tandborsten och lade på en 2cm lång sträng av tandkräm, precis som tandläkaren sagt senast han var där att han skulle göra. Inte snåla med tandkrämen.

Han snålade inte. Han höjde tandborsten för att börja borsta och råkade kasta en blick i spegeln över handfatet och såg - Ingenting......

En helt annan blogg.

Klockan var bara 6 på morgonen när han vaknade med ett ryck. Han öppnade försiktigt ena ögat och tittade sig omkring i dunklet. En ensam gatlykta spred lite ljus på sidan av rullgardinen och han skymtade konturerna av ett sängbord och en fåtölj längre bort i rummet.

Något dröjde sig kvar i hans tankar.

Var det en dröm?

Hade det hänt något konstigt under natten?

Han visste inte, men efter att försiktigt ha öppnat även det andra ögat och sneglat till på klockan så insåg han att det inte var någon idé att somna om. Han lät sakta benen glida över sängkanten och satte ned fötterna på det kalla golvet.

Återigen slog honom tanken.

Han kunde inte placera den. Kunde inte ens riktigt snudda vid vad den innebar. Det var bara en diffus känsla av att det var något han glömt.

Knäna knakade lätt när han reste sig och släntrade ut i badrummet. Ett par skopade händer med kallt vatten i ansiktet fick honom att börja vakna till och sakta släppte känslan av obehag som trots allt funnits där en stund nu.

Jaha, tänkte han. Så var det inte mer med det.


Och med den här lilla skrivelsen önskar jag er alla en god torsdag.

Omvända världen.

Igår ägnade jag mig åt tankar av olika slag. Det kan vara bra att få dryfta sina tankar här på bloggen, men idag tänkte jag skippa tankar och istället ägna mig åt ankor.

Det finns så mycket olika typer av ankor så jag blir alldeles förvirrad.

Tamankor
Blåankor
Kalle Ankor
Finska pinnar

Nej, just det. Det är en kaka och inte en anka. Men skillnaden är inte så stor.

Man äter finska pinnar och man kan äta anka.

Sprängd Anka
Pekinganka

Och så vidare.

Jag tror faktiskt aldrig jag ätit anka. Jag gillar att prova nya saker, men just anka har nog aldrig blivit av vad jag kan påminna mig.

Ankor får mig också osökt att tänka på djur i stort och då tänker jag naturligtvis på Farmen på TV4. Vilket skitprogram det har blivit. Det handlar inte längre om att sköta en gård och tävla utan mer om att såra varandra. Sätta varandra på pottan och få folk att må dåligt.

Det kan ju tyckas vara normala inslag i en dokusåpa, men jag tycker verkligen det har gått för långt i år.

Slutar jag titta då ? Nej, naturligtvis inte. Man kan ju missa något och igår tog de värsta människorna sitt pick och pack och drog, så vi får väl se vad som händer nu.

Och med detta totalt onödiga inlägg i debatten om ingenting och ankor så tar jag mitt pick och pack ur bloggen för en stund och sätter mig och gör lite jobb istället.

Det är mycket nu nämligen.

God onsdag.

Sakernas tillstånd.

När jag ändå håller på att filosofera så fortsätter jag här med ytterligare en reflektion.

I min verklighet så är antingen saker på eller av. Antingen är det på ett visst sätt, eller så är det inte på det sättet. Det gör livet lite enklare att hantera. Till exempel:

Jag är hungrig.
Ät
Jag blir mätt.

Jag är ledsen
Gör något kul
Jag blir glad

Jag är trött
Sov
Jag blir pigg

Nu har jag upptäckt att allt tydligen inte kan klassas enligt dessa enkla regler som får saker att fungera. Det finns beroenden som måste räknas in i villkoren för varje sak som händer som kan ställa varje situation i någon slags mellanläge som gör att det varken är av eller på.

Jag undrar om jag missat något när jag tänker - rent generellt.

Det verkar också vara personberoende. Det vill säga att vissa saker styr hur jag skall agera medan det inte finns något som styr andra parter alls.

Nej, jag är inte bitter. Det är bara ett konstaterande. Bitterhet har jag gett upp för längesedan. Det hjälper inte. Och som sagt tror jag fortfarande i min enfald på "av eller på" och eftersom jag befinner mig i ett levande tillstånd och påläge så blir jag mest lite konfunderad över hur folk tänker.

Det är lättare om man kan skippa alla mellanlägen och liksom bara köra på.

Men det är min åsikt och kan vara fel - även om det verkar otroligt.

God tisdag.

Felriktade avsikter.

Nu vet jag inte om titeln riktigt speglar mina tankar, men jag fick lite svårt att formulera en bra titel.

Vad jag funderar på idag är när någon vill något så mycket att allt blir fel. När man så gärna vill att saker skall bli rätt och riktiga. När personen i fråga försöker få till det på absolut bästa sätt och sedan blir allt ändå fel.

Kanske för att man vill så mycket.

Kanske för att man inte riktigt förstår vad man gör.

Eller kanske bara för att ödet vill annorlunda just då.

Ibland springer man på de här personerna som vill så väl. Ibland är jag säkert en av dem också. Men det verkar som att ju mer man vill dess då svårare är det att nå målet.

Jag tror det fungerar lite som när man går i en glashal uppförsbacke. Man stretar och släpar men glider ändå bara bakåt eller står kvar på en fläck. Enda sättet att komma upp är att vända och gå ned. Ja, inte så att man går ned och kommer upp, men går man ned och börjar om så ser man i regel en annan väg. Där kanske isen inte ligger lika hal, eller en liten vägren med snö istället där man kan kliva för att slippa glida baklänges.

Så ett tips till både mig själv och alla andra är att: När du vill något riktigt mycket, sluta kämpa dig blå utan ta ett steg tillbaka och försök hitta en ny väg till målet.

Det kan funka.

God tisdag.

Ps.
Igår hann jag inte blogga alls, jag hoppas ni inte blev för besvikna utan tog det med jämnmod, tog ett steg tillbaka och tänkte: Imorgon får jag nog läsa något.

och det fick du ju.

Ibland

Undrar jag hur jag är funtad egentligen. Nu har vi äntligen fått det varmt och skönt på landet. Vad gör jag då?

Skall vi inte åka en liten dagstur till Åland?

Så om 8 timmar är vi tillbaka i ett antagligen utkylt hus igen.

Jag borde nog spärras in på något bra ställe.

God lördag.

Kyla

Om det har varit kallt i veckan så har man i varje fall kunnat gå in och värma sig.

När vi kom till landet strax före 20 var det minus fyra grader inne och nio grader kallt ute.

Var värmer man sig då?

Nu är det plus fem eller nåt och jag funderar på att ta av tjocktröjan och sitta i kortärmat.

Men jag väntar nog några grader till. Men crocksen är redan på.

God helg.

Sovmorgon - Nej.

Planen idag var att åka direkt till morgonens möte. Vilket skulle inneburit att jag kunnat sova 45 minuter längre imorse.

Gjorde jag det ? Nej.

Varför ?

Tja, dels ställde jag inte om väckarklockan igår och dels så kände jag när klockan ringde att jag kunde få lalla omkring lite extra hemma istället. Så det gjorde jag.

Det var inte så dumt det heller, men sovmorgon var det ju inte.

Nåja, jag har nu kommit in till min plats på jobbet för att vända i princip. Skall åka igen om 20 minuter. Fullt ös - medvetslös.

Snart helg i varje fall och det betyder att ni slipper mig ett par dagar. Men hoppas ni får en bra helg ändå.

God fredag.

En gång är ingen gång

Men jag måste erkänna att nu blir det faktiskt andra dagen i rad som jag kommer vara sen. Det är ju så det kan bli när jag faktiskt har ett jobb jag måste sköta.

Så länge jag inte kan försörja mig på att blogga (stor chans att det någonsin kommer hända) så blir det såhär då och då.

Men hav förtröstan. Jag är tillbaka när ni minst anar det.

God fredag.

Glädjebesked.

För alla som följt mig under hösten och läst vad jag skrivit har jag nu ett oerhört glädjande besked.

BondeKlas (sörpelbonden) har förlovat sig med Sandra (MonaLisa)

Jag spådde ju att de skulle bli lyckliga och här har vi nu beviset. Livslång kärlek vet vi inte ännu, men det är ett stort steg i rätt riktning.

Så jag är glad och nöjd med att jag lyckats förutspå rätt och önskar naturligtvis ett jättegrattis och lycka till till mina favoriter.

Kylslagen tillbakakomst.

Jag kom som ett yrväder, med rimfrost i skägget och en mobiltelefon i innerfickan.

Jag var kallad tillbaka till jobbet för att reda ordning i diverse försäljningar.

Nej, Strindberg har inte varit inblandad i mitt möte men han lever för alltid i mitt frostiga nordiska hjärta och påverkar såklart det jag häver ur mig. Medvetet eller omedvetet.

Vart jag egentligen vill komma är att det är förbaskat kallt idag. Jag brukar sällan frysa, men efter att ha suttit i ett kylslaget konferensrum i 3.5 timme och sedan kommit ut i kylan så känns det verkligen som att den här vintern gärna får ta slut snart.

Nu är jag tillbaka som vanligt och jag har ju lovat att kompensera min sena ankomst med ett extra intressant blogginlägg.

Jag skulle vilja påstå att början på detta lovar gott, men sedan tappar det lite i intensitet och nu har jag kommit till en punkt som blir en slags vägval. Antingen avslutar jag med flaggan på halv stång eller så sätter jag till lite kraft och drar upp flaggan och ger er något mer att njuta av.

Jag struntar i att bestämma mig. Jag gör som vanligt och bara konstaterar att det blir ändå som det blir. Ibland kan jag vara otroligt inspirerande, men ibland så vill det sig inte riktigt.

Igår läste jag om att folk blir deprimerade av att läsa på Facebook. Det är spännande tycker jag. Är det värre att läsa om att någon är lycklig på facebook än att se en glad människa i en korridor på jobbet.
Är det värre att se en bild tagen på en paradisstrand bara för att jag vet att det är någon jag känner som varit där än att se en liknande bild i en annons för resor i en kvällstidning ?

För mig är det nog snarare tvärtom.

Jag kan tycka att det är trevligt att någon annan har det bra. Trivs med sitt liv och har en härlig semester. Visst kan jag längta till samma paradisstrand, men inte så att jag blir deprimerad och missunnar någon annan att åka dit.

Det är väl kanske en del av den svenska mentaliteten att alla måste ha det lika bra och att om grannen åker bort måste jag minsann också göra det.

Nu fungerar det ju inte riktigt så i verkligheten. En gång är det grannen, en gång är det jag och jag kanske inte ens VILL göra samma sak som alla andra.

Nej, jag ger inte mycket för den där undersökningen och jag hoppas folk är klokare än vad den antyder. Även om jag tvivlar ibland.

Med det sagt kan jag konstatera att i denna kylan så längtar jag efter lite värme, oavsett om någon annan får det eller inte. Men mitt rimfrostskägg klär mig inte. Det gör å andra sidan inte badbyxor heller, så jag borde kanske sadla om och bli astronaut. Jag vore otroligt läcker i rymddräkt.

God torsdag.

Lite sen

Jag blir lite sen idag på grund av att jag skall jobba och vara på möte långt från min vanliga bloggplats.

Hoppas ni har överseende med detta.

Återkommer.

Knivigt om gylfar.

Ja, jag har ett generellt problem med gylfen på nästan samtliga mina chinos. Just gylfen och det som ligger över där verkar krympa i tvätten, vilket gör att dragkedjan alltid syns.

Det händer aldrig på jeans.

Det händer aldrig på "kostymbyxor"

Det händer på Chinos.

Jag försöker stryka lite extra där för att tyget skall få möjlighet att släta ut sig och verkligen göra vad det är till för. Men titt som oftast så är jag tillbaka i att visa dragkedja.

Jag har ett par chinos som har klarat sig från detta. De har jag alltså använt mer frekvent. Men i morse när jag stod i hissen på väg upp till jobbet upptäckte jag att nu har även dessa svikit mig.

Hur svårt kan det vara att få till detta på ett snyggt sätt ?

Eller är det bara jag som klantar mig när jag stryker?

Frågan tål att utredas och jag skall ge strykjärnet en ny chans att lösa problemet.

God onsdag.

Från A till Ö - Varför då ?

Igår var igår och idag är idag och idag var imorgon igår.

Så går livet från en dag till en annan. Man somnar på kvällen och vaknar morgonen efter och vet att livet tar vid där det slutade dagen innan. Samma saker man fortsätter med på jobbet. Samma tankar man hade när man somnade kommer tillbaka när man vaknar.

Men tänk vad trist.

Tänk om livet kunnat vara lite mer oberäkneligt. Som skött av en kvantdator där man helt plötsligt kan vakna upp för 10 årsedan. Gå och lägga sig för tio år sådan och vakna upp om 5 år från det som är idag.

Att inte veta var man skall vara nästa dag.

Kanske blir man väckt och skall till skolan. Frukosten står framdukad och väskan är packad och, gud förbjude även gymnastikpåsen.

Man knatar iväg. Lär sig om Hallands åar och lite om asatron. Går hem, gör sina läxor och lägger sig. När man vaknar är man 55 år gammal och ser fram emot den stundande helgen då man skall få besök av barn och barnbarn som skall komma och äta middag.

Kanske lever man ett par dagar i den tiden för att helt plötsligt vakna skrikandes en natt och vara hungrig och det är dags för välling.

Det skulle inte bli lättare såhär. Antagligen skulle det bli mycket mer komplicerat. Men tänk vad spännande livet skulle bli om man levde det mer slumpartat.

Det som talar emot är väl att alla måste synka ihop på något sätt. För det vore ju trist om min frukost inte stod framdukad för att min mor också var i skolåldern och befann sig på en helt annan geografisk punkt just då och inte heller fick frukost för att min mormor.......

Jag inser komplikationerna.

Men visst vore det spännande att någon gång få vakna upp i en annan tid, i en annan del av sitt liv.

Ibland får jag faktiskt känslan att det är precis det jag gör.

God onsdag.

Jag - Isbjörn.

Nej. Jag är ingen isbjörn, men när man sticker näsan utanför dörren idag så önskar jag nästan att jag vore det.

Då skulle jag i och för sig inte ha någon dörr att sticka näsan utanför utan vore där ute mest hela tiden.

Jag undrar förresten om djur fryser ? Jag vet ju att katten därhemma gillar värme och gärna lägger sig under utblåset för luftvärmepumpen och annat. Men fryser hon om hon inte gör det ?

Och vad gör i så fall alla djur ute i skogen. De som alltså inte ligger och sover och inte märker av någonting ?

På tal om isbjörnar och frysa så skulle jag gärna ha en överrock i isbjörnspäls. Jag har alltid närt en önskan om att ha en i varg eller liknande. Men jag överväger mer och mer om att låta den önskningen bli isbjörn istället.

Tänk vad coolt med en långrock som är alldeles vit, långhårig och otroligt varm.

Jag såg en stjärna falla

Imorse såg jag ett riktigt klart, fint stjärnfall. Det var till på köpet en riktigt stor och fin stjärna som gav upp. Eller om det var en komet, eller asteroid eller nåt. Det stod ingen lapp på den som talade om vad det var. Men stor och klar var den och föll över nästan hela himlen för att sedan bara försvinna.

Tänk vad förgängligt allt är.

Till och med en stjärna som har existerat i miljarder år ger plötsligt upp och bara försvinner.

Det är lite svårt att sätta in i sammanhanget det där. Miljardtals år å ena sidan och mänskliga liv á kanske 80 år på andra sidan.

När jag dör så skulle jag hemskt gärna vilja bli ett stjärnfall. Men det är väl kört.

Jag skulle också vilja återfödas som delfin. Men jag tror nog inte riktigt på den heller.

Nu hinner jag inte reflektera mer och lika bra är väl det, för det här kändes lite flummigt.

God tisdag.

Varför jag inte är så imponerad av bio

Igår skulle det gås på bio. Hustrun hade 3 fribiljetter liggande som skulle gå ut nu i veckan så det var hög tid om de skulle utnyttjas.

Efter att ha fått tips om att absolut inte se mammas pojkar så bestämde vi oss för Sune i Grekland.

Nu vet jag att jag inte är riktigt rätt målgrupp för den filmen men hur som helst så är det otrevligt att det finns en liten Håkan där som blir anklagad för en massa saker. Jag tar åt mig lite då.

Sedan att det finns en pappa i familjen som har en mängd egenheter. Och tycker jag inte hustrun sitter och nickar igenkännande åt alltför många av dessa egenheter för att jag skall känna mig riktigt bekväm.

Detta var bara det som störde mig i filmen. Den var inte fantastisk, men den var inte dålig heller. Lite småkul, lite för lång. Lite för mycket spel på samma tema. Men helt okej. Som sagt så tillhör jag inte målgruppen.

Men just detta med bio.

Man förväntas sitta still i 2 timmar. Jag klarar det, men 5-10 åringar har mycket svårare.
Det skall vara tyst i salongen - det är det aldrig.
Om filmen blir tråkig känner i varje fall jag mig som en dålig människa om jag skulle börja spela lite spel på mobilen istället.
Jag kan inte ta en kisspaus om det behövs mitt i filmen utan att störa alla andra. (Nåja, inte så illa på en barnfilm då ändå folk springer runt som galningar för att gå och kissa)
Det finns alltid någon som måste diskutera varenda scen med kompisar / föräldrar.
Man kliver i gamla popcorn vart än man går.

Jag har inget emot bio. Eller jo, jag har en inbyggd motvilja mot det innan jag kommer iväg. Väl där kan jag tycka att det är ganska trevligt, om det inte vore för ovanstående punkter.

Att jag dessutom måste sitta nära främmande människor och känna att jag inkräktar på deras privata sfär, på samma sätt som jag tycker de inkräktar på min gör inte saken bättre.

Nåja. Jag överlevde. Fnissade väl till några gånger till och med.

Men TV-soffan slår bio varje gång. Dessutom kostar en påse micropopcorn 5 kronor och ger lika mycket som en 50-lapp på bion. Inte för att jag är snål, men avansen på popcorn är förfärligt hög.

Och med detta kliver jag rakt in i verkligheten och återkommer när tillfälle ges.

God måndag.

Det finns saker man inte bör glömma.

En av dem är den jättebra idé jag hade om vad jag skulle skriva här idag. Jag vet inte ens om det var igårkväll eller i morse jag kom på den jättebra idé jag skulle dela med mig av.

Men helt plötsligt är den bara borta.

Det är som att köerna som bildades på grund av en olycka och som fick mig att sitta i 25 minuter i södra länken tömde skallen på mig helt och hållet.

Vad jag skall jag då göra åt saken kanske ni undrar ?

Ingenting, jag är övertygad om att idén kommer tillbaka någon gång och då delar jag med mig av den. Tills vidare kan jag bara konstatera att det är underbart med fredag, det är mindre underbart med -17 grader och det är minst underbart med trafikolyckor en fredagmorgon, även om man inte själv är inblandad.

Sådär. Vi nöjer oss så där så länge. Jag återkommer

God fredag.

Ibland vet man att man lever....

Just nu är en sådan tid. Jag kommer att ha extremt mycket att göra en vecka framöver vilket gör att jag inte kan garantera något kontinuerligt bloggande.

Morgonbloggen skall jag försöka hinna med. Men att vara produktiv övrigt tid kan bli lite svårt. Men saknar ni mig alltför mycket så hojta till. Inte för att det hjälper, men det är ju alltid skönt att vara saknad.

kram på er.

Människor som kommer, och går.

På min väg mellan bilen och jobbet. Det vill säga under en väldigt kort del av min dag och en ännu kortare del av mitt liv, slog mig tanken på alla dessa människor som kommer, och sedan försvinner igen.

Ja, de försvinner ju inte från jorden. Men från mig och mitt liv.

Det är konstigt egentligen. Det kommer in en människa i ens liv. På jobbet, i någon förening, i umgänget, eller någon annanstans. Det kan vara en människa man tycker om, men lika gärna en människa man känner en viss motvilja emot.

Men så en dag är han/hon bara borta. Byter jobb, eller försvinner på något annat sätt. Helst plötsligt är det som om personen i fråga aldrig existerat. Från att ha varit högst påtaglig så är han bara försvunnen en dag och ingen tänker egentligen på det.

Eller det var ju faktiskt just det jag gjorde i morse.

Jag tänkte på en del människor som genom åren korsat min väg. Funderade lite på var de tagit vägen och vad som hänt sedan. Det var allt från gamla klasskompisar till tidigare kollegor och folk jag pratat på på nätet för längesedan.

De är borta. Jag har ingen aning om var de är.

Säkert skulle jag med ett par enkla klick kunna lokalisera dem via Facebook, Linkedin eller någon annan form av forum på nätet. De jag vet lite mer om skulle jag kunna hitta på Eniro eller liknande.

Men jag gör inte det. Jag låter dem vila i frid i mitt minne. Vare sig det är bra, eller dåliga minnen jag har av dem.

Kanske ses vi en dag. Kanske springer vi ihop på nåt event, på stan eller nåt och konstaterar att: Åh, det var längesedan, är allt bra? Vi måste ses.

Sedan går vi vidare åt varsitt håll och ses antagligen inte alls igen. För var det en så viktig person att man absolut ville träffas igen skulle kontakten nog inte försvunnit från början - tror jag.

Livet är alltså fullt av dessa.

Människorna som kom - och gick.

God torsdag.

Upprörd debatt.

Tydligen har det blivit en jättedebatt om att Laila Bagge uttalat sig om uteliggare och mobiltelefoner. Jag skall inte säga att jag bryr mig så jättemycket om debatten. Men någonstans sticker det faktiskt lite i mina ögon också när någon går och säljer Situation Stockholm med mobilen mot örat mer eller mindre oavbrutet.

Det känns sådär.

Självklart skall de ha möjlighet att hålla kontakt med folk men jag kan tycka att de missar en massa sympati genom att så tydligt gå och prata i telefon i tid och otid.

Så oavsett vad man tycker så borde det ur marknadsföringsperspektiv vara snyggare att lämna telefonen i fickan. I varje fall under tiden man tigger pengar eller som i mitt exempel, säljer tidningar.

Trovärdighet är allt - Fakta väldigt lite.

God torsdag.

Tyst och snäll....

Idag känner jag mig tyst och snäll. Lite undvikande och ger mig inte in i några konflikter. Inte än i varje fall, även om jag har god lust att tala om för en del att de tänker FEL.

Men å andra sidan, den som inget gör kan inte göra fel och att då tala om för någon att han/hon har fel skulle ju innebära att jag erkände att jag tyckte att något hade presterats vilket jag alltså inte gör.

Inte just nu i varje fall, och inte på det sättet jag vill och förväntar mig.

Men det kan säkert vara ömsesidigt också.

Och eftersom jag är på mitt milda humör så håller jag inne med adjektiven och gör det jag tycker jag skall göra och hoppas att andra också gör det.

God onsdag.

En ny favorit.

Ni har väl inte missat att titta på Farmen på TV4.

Enligt kvällsskvallertidningen på nätet var det igår dessutom en könsattack.

I mina ögon låter det som om någon gett sig på att göra helikoptern med ett väldigt väl tilltaget organ och råkat knocka något.

Men så icke. Det var en deltagare som blev sur på en annan och skrek: Fittkärring.

Så nu vet vi vad en könsattack är.

Det hade jag aldrig vetat utan Farmen och kvällstidningen.

Tack för det.

Jag säger inte att man måste....

.... men med tanke på de senaste dagarnas väder och trafik så kan det ju vara bra att hålla lite avstånd när man kör bil.

Jag har upptäckt att när jag byter fil för att köra om, ofta är mittsträngen mellan filerna hög och jobbig att köra igenom vilket gör att jag kör lite lugnt igenom, då kommer alltid någon och lägger sig en halvmeter bakom tills jag hinner accelerera upp.

Självklart går jag inte ut för att köra om då jag ser att det kommer en bil som kör mycket fortare än jag. Utan bara då det finns rejält tilltaget avstånd till nästa bil i den filen.

Jag kan också stressa bilar som jag tycker mesar lite. Men INTE när det är snö, halka och elände. Då får en omkörning ta några sekunder extra.

Vill bilen bakom fortfarande om när jag passerat omkörningsobjektet så flyttar jag förstås på mig, men oftast så vill de inte alls det. De vill bara markera att det minsann inte är okej att köra försiktigt över en mittsträng.

Eller vad som nu är meningen med det hela.

Inte konstigt att det krockas när man inte använder huvudet. Ibland får jag bara jättelust att bromsa i de lägena, men det känns inte som något bra drag heller.

Kör gärna fort, markera gärna att du vill om med ett helljus eller nåt. Men när det är halka lägg dig inte en halvmeter bakom mig. Tack.

Dessutom tycker jag det är lite kaxigt att stjäla ett tåg. Det är idiotiskt, dumt och fullständigt vansinnigt. Men lite kaxigt är det att ha det i sin CV i framtiden.

God onsdag.

I brist på bönder.

Just som rubriken antyder så är det just nu en väldig brist på bönder. Eller i varje fall på bönder som söker fruar.

Inte heller några ensamma mammor kan vi ägna kvällarna åt och i brist på det har jag anammat lite nya skräpTV program som jag tänkte delge er.

Sveriges Mästerkock.
Jag borde egentligen vara med i det där programmet. Det känns som om det vore kul och en boost för egot om man nu lyckades ta sig vidare. Jag tycker själv jag är ganska smaksäker och bra på smaker och matlagning. Jag skulle nog inte vinna, jag är lite för dålig på att göra trendiga uppläggningar och sådant för det, men i mitt inre så ser jag mig i varje fall bland de 5 bästa.

Å andra sidan. Jag gör väl som med golfen. Fortsätter att vara övertygad om att jag verkligen kan och så låter jag bli att testa för att inte stjälpa de drömmarna alldeles.

Men mat är ju faktiskt min grej, så helt omöjligt att jag skulle kunna lyckas tror jag faktiskt inte att det är.

Å andra sidan finns det folk som är mycket bättre på att ta en kamera än jag är, så oavsett hur bra mat jag lagade så skulle det säkert komma en ursäkt om något påhittat fel bara för att jag inte är kamerans bäste vän och har svårt att gråta på kommando.

Nåja, detta är ett av de program som nu får ersätta de kärlekskranka bönderna.

Ett annat program som jag ägnar mig åt nu, men även annars när tillfälle bjudes är den underbara danska depressionskomedin Lykke.

Har ni missat den ? Försök få tag på den, första säsongen var fantastisk och den andra ligger verkligen inte långt efter. Jag tror sista avsnittet gick igår och tyvärr sänds den bara en vecka på SVT Play, så de gamla avsnitten får ni försöka hitta på annat sätt. Men om ni kan så se den.

Nu väntar jag också på att säsong 3 av Dag skall dra igång.

Det är väl konstigt att både norrmän och danskar lyckas göra så otroligt bra TV serier när det svenska, förutom Bonde söker fru då, är ganska mediokra. Fast jag ser ju inte allt, så jag kanske missat några pärlor som jag borde ha sett.

Nåja.

Dessutom så ser jag på Farmen. TV4 har väckt liv i denna gamla klassiker. Den går dessutom varje vardag vilket gör att jag kan låsa upp mitt liv ytterligare. Dock är det ju en halvtimme om dagen och med de gigantiska reklamblock som finns på denna kanal så är det inte mer är 20 minuters TV och det kan man ju offra för att få se konflikter och klavertramp.

Jag vet inte vad det är för fel på folk egentligen. Men det måste väl vara att när man skall göra TV program så samlar man inte "normala" människor,  utan ser till att hitta de karaktärer som inte har känsla för hyfs och uppförande.

Det är nog därför jag aldrig hamnar i TV och blir kändis. Och skall jag vara ärlig så är jag precis lika glad för det. Skulle jag bli kändis så skulle det inte vara för medverkan i en fånig dokusåpa. Möjligtvis med undantag för Mästerkocken då.

Men annars blir jag det hellre på annat sätt. Skriva en bok som alla läser. Skriva en låt som alla lyssnar på. Eller något annat. Men jag tror inte den möjligheten är så stor heller. Men man måste ju drömma.

God tisdag.

Nyfiken

Oratorium ?

Latin ?

Det här kan gå hur som helst. Men det skall bli spännande och kul att komma igång att sjunga igen. Fast jag är lite skrajsen också.

När jag hör oratorium och tänker latin så tänker jag mig små snöpta munkgossar som står i bruna kåpor och blir antastade av kardinaler. Och det har jag verkligen ingen lust att råka ut för. Nu befinner jag mig tack och lov på 2000-talet i Sverige och har en ganska bestämd vilja så jag borde klara mig även från detta.

Dessutom är det där med snöpning för sent. Kastratsångare kan jag aldrig bli.

Tack för det televerket.

Att läsa...

Två böcker har avslutats i helgen. Båda var bra och båda läste för ovanlighetens skull i pappersformat.

Jag älskar böcker och har alltid gillat att köpa böcker.

Dock tar de plats, mycket plats och så finns det folk i min omgivning som inte tycker att man behöver spara på alla böcker.

Jag har väldigt svårt att göra mig av med en bok jag någon gång köpt, så jag har istället börjat låna mycket böcker, e-böcker, på biblioteket. Men nu läste jag alltså böcker i pappersformat.

Det gick fortare, inbillar jag mig. Och var trevligare. Men vad gör man inte för att spara på miljön, spara pengar och kunna läsa var man än befinner sig.

Så detta är ett slag både för pappersboken och e-boken.

Det är helt enkelt ett slag för böcker rent generellt.

Kanske skall ta en liten lista. Det var längesedan jag gjorde en lista, men här får ni en över läsvärda böcker som jag tycker är bra, återkommer till, och verkligen kan rekommendera.

• Röde Orm - Frans G Bengtsson - En klassiker som bör läsas minst en gång varje år.
• Vattenfolkets land - Erik Leijonhufvud - Kan vara knepig att hitta, men se till att läs.
• Alltid hos dig - Maria Ehrnestam - Otroligt vacker och läsvärd.
• En sannolik historia - Karin Alvtegen - En modern klassiker. Helt klart en favorit.
• Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö - Håkan Nesser - Nästan allt han skrivit är bra. Denna är extra bra.

Detta var ett axplock, men har Du missat någon av dem så se till att åtgärda det snarast.

Just nu läser jag senaste boken av Håkan Nesser om Gunnar Barbarotti. Återkommer med recension om någon är intresserad.

Citerar den gamle husguden Falstaff Fakir:

"Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok. "

God måndag.

Att minnas minnen..

Funderar lite över det här med minne och att minnas saker.

Det är ju inte alltid alldeles enkelt att komma ihåg vad man skall göra, vart man skall gå eller vem man skall säga en viss sak till. Jag vet inte om det beror på ålder, men antagligen är det att små, kanske relativt oviktiga saker, prioriteras ned av hjärnan så att man istället lägger fokus på andra, viktigare saker.

Men i så fall undrar jag hur hjärnan fungerar ibland.

Jag kan komma ihåg hela klasslistan från A-Ö från låg och mellanstadiet, med de förändringar som gjordes under tiden. Ungefär hälften av telefonnumren skulle jag nog också få fram om jag grubblade lite.

Jag kommer ihåg dialoger som utspelade sig för kanske 30 årsedan, och sedan fram till dags dato. naturligtvis inte alla dialoger jag varit involverad i, men många.

Jag kommer ihåg låttexter, melodier och dikter som jag inte hört på 20 år.

Nu undrar jag: Har inte hjärnan bättre användning för just dessa lagringsplatser än att hålla kvar denna gamla och totalt orelevanta information?

Speciellt saker som en klasslista där jag skulle gissa att inte någon av mina gamla klasskompisar finns kvar på adressen eller telefonnumret. Möjligtvis någons föräldrar. Men jag tror även de flesta där har valt att flytta. Varför skall jag ha den informationen i huvudet ?

Nej. Ibland begriper jag mig inte på min hjärna riktigt. Dessutom så envisas den med att komma ihåg och plocka fram otrevliga, trista saker ibland. Som om det inte fanns nog av tråkigheter i världen utan att hjärnan behöver plocka fram gamla, kanske 30 år gamla oförrätter ?

Visst, ibland kommer det fram roliga och trevliga saker också.

Dofter kan också komma fram. Men i min tanke tar en doft inte lika mycket plats i hjärnan, och är mer kopplad till något instinktivt minne, vilket gör att jag inte är lika bekymrad över att jag kan komma ihåg dofter.

Så här ser det ut. Och nu kommer jag få en kommentar att om jag nu kommer ihåg allting så varför berättar jag inte det då ?

Tja, det kanske är just därför jag kommer ihåg. För att jag inte spottar  ur mig allt och tömmer hjärnan utan låter det ligga där. Vilande på små molnkuddar, insorterade i olika lådor och fack. Instoppad i en mapp långt bak eller skuttandes och pankandes på pannbenet.

God måndag.

Ps.
Jag kan meddela att den är återfunnen förresten......
.
.
.
.
Måndagstrafiken.

Nedräkning

Så börjar då nedräkning inför helgen. Lunch är passerad och dagen till ära skakade jag mitt pulver extra noga.

Nej, nu ljuger jag. Jag skakade faktiskt inte ett dugg mer än vanligt.

Nåja, jag har fått i mig eländet och skall äga eftermiddagen åt att läsa, flytta, analysera och lite annat innan det slutligen är dags för att göra helg.

Men jag passar på att önska er läsare en lycklig nedräkning samt en fantastisk helg.

På måndag lovar jag att inte vara så kortfattad utan ägna er mer tid.

Stackars fåglar.

Vad har kajorna gjort för ont ?

Varför lägger man in dem i begreppet fyllekajor? Full som en alika? Vilket väl också är en kaja.

Undrar om dessa fåglar har någon särskild fäbless för alkoholhaltiga drycker ?

Eller tar de havret från kärvarna och brygger öl på det som de sedan förlustar sig på ?

Jag vet inte. Men jag tycker synd om kajorna.

Konstaterande...

Jag är tydligen en man helt utan framtidsplaner och drömmar.

För att drömma och fantisera så mycket som jag gör så låter det konstigt, men så är det.

Så vet ni.

Reflektioner.

Efter att ha suttit och lyssnat på P4 radio Stockholm på väg till jobbet och således fått i mig både nyheter och sport har jag ett par funderingar.

Och jag lovar, det skall inte bli någon vana. Men en av reflektionerna rör faktiskt sporten. Eller egentligen två av dem.

Susanna Kallur
Tydligen skall hon fortfarande inte springa. Hon är skadad och har varit det i 5 år så jag kan väl inte direkt påstå att jag är förvånad. Vad som snarare förvånar mig är att hon fortsätter träna och tänker sig att komma tillbaka, hon är ju inte direkt någon 20 åring längre och det är klart att håller inte kroppen nu vid dryga 30 så är det väl inte så troligt att den kommer göra det när om 1, eller 2 eller 5 år.

Nej, det är lika bra att inse slaget förlorat och börja ägna sig åt hederligt arbete. Träna kan hon ju göra till viss grad ändå, men att tro att hon kan komma tillbaka till världstoppen tror jag är befängt.

Hörde också någon uttala sig från något riksidrottsförbund att det är så synd om idrotten. De får nämligen "bara" 1,7 miljarder från staten.

Just det. 1,7 miljarder. Vilken annan rörelse får ens i närheten så mycket. Kultur ? Nej, knappast. De får alltså så mycket pengar för att jaga bollar, slå på bollar, hoppa över plintar osv. Jag vet inte om jag är ensam om att tycka att de kan sluta gnälla. Det är väl jättebra att folk idrottar, men så till den milda grad att inte ens dessa pengar räcker till ?

Nej. Sluta gnäll och ta er samman. De har inte råd med elitsatsningarna ? Nej, men så synd då. Då kanske vi kan slippa alla halvfadäser som inte har talang som räcker men ändå får för sig att de skall elitsatsa. Kanske de kan få bekosta sin satsning själva om de nu vill hålla på att komma på en ständig 20:e plats eller nåt sådant. Nej, från mig får de inga sympatier.

Nu släpper vi sporten, för att förhoppningsvis inte återvända till den på ett bra tag, då jag egentligen är ganska ointresserad av all sport utom skidskytte och längdskidor. För då somnar jag så gott i TV-soffan.

Nyheterna rapporterar om att några som tvingats sterilisera sig för att få byta kön skall stämma staten för detta.

Nu är det fortfarande en lag om att skall man få byta kön så krävs det att man steriliserar sig. Denna lagen tar man bort i sommar. Men hur kan man stämma någon för att ha följt lagen ? Att de över huvud taget får byta kön och alla processer som är kring det får man väl ändå tycka är rätt så generöst. Och vad har de för nytta av att vara osteriliserade ?

Jag har svårt att tänka mig en tjej med testiklar och en kille med äggledare och hela paketet, Var är nyttan egentligen ?

Nej. Det har funnits en lag. Man har valt att byta kön under de förutsättningarna och att då i efterhand komma och gnälla för att man saknar sin livmoder eller sådär tycker jag är totalt fel. Var nöjda istället med att ni fått den kropp och det kön som ni har haft mentalt. Men fullt ut man, eller kvinna kommer ni i dagsläget inte kunna bli. Och att då hänga kvar vid det gamla känns bara som beslutsångest och då har man gjort fel val från början.

Och med detta önskar jag er alla en god torsdag.

Samma lika....

Efter gårdagens lilla inlägg i drömtydningsdebatten så tänkte jag här fortsätta lite med det.

Inatt skulle jag parkera i ett parkeringshus. Det var en sådan där automat där man checkar in vid ankomst och när man åker drar man sitt kort igen och blir debiterad för tiden man har stått där. I mitt huvud så var parkeringen i Nacka Forum, men eftersom det inte såg ut alls som det gör där i verkligheten så behöver det inte betyda någonting. Men så var det alltså i drömmen.

Jag skulle parkera men blev osäker på hur jag skulle göra. Som tur var kom en kollega och ställde sig bredvid och checkade glatt in.

Jag gjorde då likadant, men eftersom jag stod och pratade missade jag vad som stod på skärmen och drog kortet igen, då checkade jag ut och fick ett långt kvitto.

Men detta var ju inte meningen utan jag skulle ju faktiskt parkera. Så jag drog kortet för att checka in igen.

Då aktiverades en långtidsparkeringsfunktion och jag fick veta att jag skulle bli debiterad 244kr / dygn i minst 7 dygn. Och sedan fick jag en halvmeter kvitto.

Mycket mer än så vet jag inte. Någonstans där så bör jag ha vaknat, lite smått förgrymmad över hur illa jag blivit behandlad av automaten.

Så vi analyserar vidare. Själv tror jag att det kan vara en blandning av fascination och skräck över att man kan kontrollera så lite själv. Både i livet och vad gäller ny teknik. Vad tror ni ?

Måste även passa på att göra en reflektion över trafikläget.

Vad har hänt ?

Har folk gett nyårslöften att börja åka buss ? Det har hela veckan varit lugnt. Igår var det iofs massa snö och lite kaos därför, men på det stora hela var det ändå betydligt lugnare än det brukar vara den veckodagen och den tiden.

I morse, eller egentligen alldeles nyss, var det helt fantastiskt. Det gick i princip lika fort att ta sig hit till jobbet som det gjorde förra veckan när nästan alla var lediga.

Nu skall jag inte ropa hej förrän jag kommit över ett bäcken, för det kan ju mycket väl hända att det på måndag blir som vanligt igen, men jag hoppas inte det. För nu känns det riktigt trevligt.

God onsdag.

Drömtydning - Någon ?

Det enda jag minns av nattens drömmar var en dragkedja som gått sönder och som jag ägnade en del av natten att försöka få ihop igen.

Tror det egentligen var i en gylf, men i drömmen var dragkedjan dessutom nästan en halvmeter lång, så vilken typ av gylf låter jag vara osagt.

Någon som har en teori om denna dröm ? Jag står helt utan idéer om denna.

God tisdag.

Morgonen efter kvällen före.

Så var det dags igen.

Idag är första dagen på terminen för barnen. Igår skulle det således vara sänggående i tid och det började rätt så bra. Men somna gick tydligen inte.

Efter ett par timmar när jag lyckats somna, bli väckt av icke trött dotter och somna om och bli väckt igen så fick hon lägga sig i vår säng.

Jag vet inte när, men någon gång under natten gav hon upp den placeringen med motivering att det snarkades från alla håll. Och i morse sov hon i sin säng.

Det gick ändå rätt så smärtfritt att få upp henne ur sängen och morgonen kunde börja enligt de gamla vanliga rutinerna. Ända tills vi kommer på.

Jäklar, vi har inte tankat på dotterns busskort.

Leta remsa som hon kan åka på så länge. Fanns ingen remsa.
Fundera hur vi löser det då.
Ja, jag tankar via nätet förstås.
Går in och tankar på busskortet och kommer iväg till jobbet.
Snökaos på vägen, massa bilar och stillastående lastbil mitt på Essingeleden.
Kommer till jobbet.
Öppnar mailen - Det kan ta upp till 3 dagar innan din biljett finns påtankad på ditt kort.
SMSar hustrun.
Nu får hon åka och köpa en remsa, leta rätt på dottern och så får  hon åka på den så länge.

Med facit i hand hade det varit enklare att bara avvakta till i eftermiddag och tanka på kortet på ICA som vi brukar.

Nåja. Jag vaknade och vet att jag lever nu i varje fall och en ny dag kan börja. Full av möten och andra skojigheter.

Det är roligt nästan jämt, men snön skall i varje fall upphöra framåt dagen lovade de på radio. Alltid något.

God tisdag.

Vad är det med mig och finska ?

I min ungdom sommarjobbade jag några år på ett företag där jag sedan började jobba på riktigt också. Ett av mina uppdrag där var att skriva om ett gammalt program som var gjort i någon uråldrig dialekt av Pascal till en mer vanlig variant och som dessutom skulle funka på vanliga PC.

Sedan kan man fråga sig hur vanliga PC var på den tiden i slutet av 80, början av 90 talet.

Hur som helst. Det hela blev inte mindre komplext då det var skrivet av någon finsk utvecklare och alla varibelnamn och annat var namngivet på finska.

Nu är jag där igen....

Jag har fått en lista på kanske 80 servrar som är namngivna och beskrivna på finska. Det blev som ett slags AHA-upplevelse.

Såhär känns det alltså att vara analfabet.

Inskolning

Är ju något man vanligtvis brukar ägna sig åt i skolan och på dagis. Men idag var det inskolning i trafiken också.

Det är inte ofta som jag en måndagmorgon kan känna mig så till freds med resan till jobbet. Men idag flöt det bara på. Det är en underbar känsla att inte behöva sitta still i köer och känna måndagsångesten komma krypande. Och det slapp jag idag.

Annars har helgen varit skön och lugn på landet. Min vana trogen så fotade jag den vanliga vyn och förutom tätheten av löv på träden så är den sig ganska lik. Isen hade ännu inte börjat lägga sig, även om det fanns en antydan till tunn skorpa närmast land igår.

Vi går också mot ljusare tider nu säger de som vet. Hörde på radio i morse att det tydligen blivit 10 minuter längre kväll nu. Solen går idag inte ned förrän 15.08

Kväll och kväll. I mina ögon börjar kvällen vid 21 tiden ungefär. Fram till dess är det eftermiddag. Men jag ser ändå fram emot våren och sommaren med långa ljusa kvällar. Även om jag tycker det är mysigt nu också när det är mörkt mer eller mindre hela tiden.

Nu är det som sagt måndag igen, den första riktiga måndagen på 3 veckor dessutom. Jul och nyårsafton räknas liksom inte som måndagar, även om de rent teoretiskt råkar vara sådana. Det är dessutom första hela veckan på 3 veckor. De två senaste har varit ganska begränsade med 2 eller 3 dagars jobb. Men nu är det bara att ta tag i sig själv och livet och köra på som vanligt. Nu är det väl inte lediga dagar förrän till påsk heller.

Jag tycker det borde införas fler röda, lediga dagar i kalendern. Man mår så bra bara av att få en extra dag då och då, helst en torsdag med klämdag på fredagen, men även om fredagen eller måndagen skulle vara röd så funkar det rätt bra för mig.

Jag tänkte föreslå tjugondag Knut som en helgdag, men eftersom den i år infaller på en söndag så vore det ju totalt onödigt. Men vi kan säkert hitta andra anledningar att vara lediga.

Alla hjärtans dag i februari vore till exempel en bra dag att vara ledig på och ägna sig åt att ligga hemma och ta hand om sitt hjärta. Jag är övertygad om att hjärtat mår bättre av att ligga och slappa i sängen än att stressa upp vid 6-tiden på morgonen. Det vore en ren investering för staten och arbetsgivarna att låta denna dag bli röd.

Sedan kan vi väl inför en "Stora välbefinnande dagen" där det är tänkt att man skall göra allt för att trivas, självklart skall denna också vara röd och ledig.

Sådär kan vi hålla på, minst en extra dag i månaden tycker jag vore en mänsklig rättighet.

Fast jag har ju ibland svårt att få tiden att räcka till som det är, så risken är att med en extra ledig dag skulle alla andra dagar behöva innehålla mer saker jag MÅSTE göra, vilket kanske inte heller är speciellt hälsosamt.

Nej, jag får nog inse att det är som det är. Och något helgon med en egen dag kan jag nog inte räkna med att bli heller, i varje fall inte under min levnad.

Med detta så önskar jag er alla en god måndag.

Överlevde... men med lite hypokondri.

Tydligen fick jag inga biverkningar av den indiska maten igår. Så nu borde jag kunna andas ut. Dock känner jag mig drabbad av något. Kronisk trötthet eller svårt att ställa om från ledig till jobbsymptom.

Det visar sig genom att jag hela tiden känner mig lite trött och yrslig. Men jag hoppas att det skall släppa om jag får slappa och sova ordentligt i helgen.

Annars kanske det är något annat. Man kan alltid oroa sig för något. När jag precis skulle somna igår kväll vaknade jag med ett ryck och fick för mig att jag inte höll på att somna utan att dö.

Men efter att ha vaknat till liv lite så insåg jag att jag nog bara höll på att somna och lade mig ned igen och gjorde just detta. Och eftersom jag vaknade i morse så gick det nog bra.

Om det inte är så att man faktiskt lever vidare fast på ett annat sätt. Jag har alltid varit rädd att jag skall vakna en morgon och till morgonkaffet läsa min egen dödsannons i tidningen.

Det är därför jag varken dricker kaffe eller har morgontidning hemma. Då kan jag vara säker på att i varje fall inte det händer.

God fredag.

Fundering och sång.

Igår satt jag och tittade lite på TV i min ensamhet. Fastnade för Indiana Jones och någonting om kristallskalle. Den var verkligen usel. Jag har något svagt minne av att jag sett den tidigare, men den hade inte gett något bestående intryck så därför var det lite tidsfördriv att se den igen.

Hur som helst så var den riktigt dålig. Rymdvarelser, eller i varje fall varelser från en annan dimension med kristallskelett och annat.

Nåja, de vanliga slagsmålsscenerna fanns förstås där och piskan och underfundiga kommentarer.

Men det var inte det jag funderar på. Jag kan i och för sig fundera på hur man kan nedlåta sig att göra en så dålig uppföljare till de tidigare så bra filmerna, men det släpper jag just nu.

När den var slut så zappade jag runt en stund och hamnade på tvåan och Så som i himlen. Denna fantastiska film. Och då förstår jag varför jag själv sjunger i kör.

Men det är just kring detta jag har lite funderingar. Jag punktar ned dem här så kan den som känner sig manad svara.

* Varför har vi aldrig några intriger och slagsmål i vår kör ?

* Varför har vi inte en solist som Helene Sjöholm ?

* Varför kan vi inte låta så fantastiskt som de gör på TV ?

* Varför ställer jag så dumma frågor ?

Det är ju bara film och det är på låtsas. Men den är bra och den visar verkligen vad sång kan göra med människor.

Så om jag någon gång börjar tvivla när det tragglas och vissa tanter gnäller och inte vill släppa sina noter för allt smör i småland så kan jag bara titta på den här filmen.

Inse vad sången betyder och att problemen jag ser kanske ändå är ganska små. Därmed inte sagt att jag inte kommer fortsätta att störa mig på dem och komma med spydiga kommentarer. Men gjorde jag inte det skulle det inte vara jag.

God fredag.

Håll tummarna.

Idag har jag gjort något som jag inte vet om jag borde.

Jag har riskerat väldigt mycket genom detta.

Det är ungefär 50% chans att det går bra, baserat på statistik och historik.

Än så länge är det lugnt, men det kan svänga när som helst.


Låter det kryptiskt och spännande ?
Det är inte värre än att jag gick med en kollega och åt lunch på en indisk resturang. Statistiken säger att jag ungefär 50% av gångerna jag äter indiskt blir matförgiftad och kör Gustavsbergsbuss. Men än så länge verkar det inte ha brutit ut något.

Men hjälp mig och håll alla tummar ni har.

Jag är fortfarande lite orolig.

Kärlek är....

... En fri bilväg till jobbet på morgonen.

Varje dag borde vara en mellandag. Jag inser plötsligt hur bra jag mår när jag knappt behöver bromsa på väg till jobbet, mer än för att vägen svänger kraftigt, eller motorvägen tar slut.

Så lite, men som ändå gör så stor skillnad.

Jag säger som A&F

Ge mig: Mer jul, jag vill ha: Mer jul.

Vi går mot ljusare tider....

... men det märks verkligen inte än så länge.

Jag brukar säga att jag gillar mörkret på hösten och vintern och det står jag fast vid. Jag är inte typen som behöver så mycket ljus, utan trivs ganska bra när det är mörkt på morgonen, mörkt när jag kommer hem och mörkt däremellan. Visst kan jag uppskatta långa ljusa sommarnätter, men just under den kalla och tråkiga årstiden så är nog det jag uppskattar mest mörkret, ihop med härliga höststormar då förstås som jag tycker är fantastiska.

Men nu går vi alltså mot ljusare tider. Jag har inte märkt av det ännu, men det kommer säkert endera dagen. När jag kliver upp på morgonen så är det plötsligt inte lika mörkt som vanligt. Det vore konstigt om det inte blev så. Sedan fortsätter det här och vips så är det midsommar och så vänder det igen.

Någon sade att svenskar som flyttar utomlands har absolut mest svårt med att det inte finns några årstider.

Jag tror inte jag hade haft några problem med det. Hittar jag bara ett land där klimatet passar mig så kan jag nog stå ut med det mest hela tiden. Jag har inget behov av årstider. Mina höststormar kan lika gärna få vara höststormar utan att det är på väg mot vinter utan att tempraturen bara sjunker några grader från den behagliga nivå den annars ligger på.

Däremot det där med vintermörkret. När det inte finns någon snö. När det verkligen är becksvart nästan dygnet runt, det skulle jag nog kunna sakna. Ihop med övergången mellan dag och natt. Vi har ju ganska lång skymning, men när man är utomlands brukar det vara som att vrida på en knapp ungefär. Men jag skulle nog kunna stå ut med det också.

Nåja. Jag skall inte flytta någonstans just nu. Så det är inget stort bekymmer hur som helst.

Men mörkt är det och jag är en mörkrets man.

God torsdag.

Tillbaka - blickar och fysiskt.

Nu har nyår också passerat och vi är inne på 2013. Det är inte alldeles lätt att begripa och det kommer ta sin lilla tid att vänja sig vid att skiva 13 istället för 12, men det skall nog gå bra. Och gör det inte det och jag råkar skriva något här om 12 så får ni rätta mig. Värre än så är det faktiskt inte.

Egentligen behöver ni inte ens rätta mig, utan ni kan bara välja att låta hjärnan omvandla siffrorna för är det år det gäller så borde det stå 13 och inte 12. Det vill säga, om jag inte gör en tillbakablick och hänvisar till något som hände förra året. Men ni är ju inte dummare än att ni begriper vad det är jag menar egentligen och kan strunta i det jag skriver - om det blir fel.

Men om vi då skall titta tillbaka lite på de viktigaste saker som hände under 2012 - Ni skall det faktiskt stå så, så ni behöver inte fundera på att ändra siffran.

Personligen för mig har det hänt massa saker under 2012, det är nästan så jag har lite svårt att hitta alla grejer och framför allt sammanfatta dem. Men vi har ju faktiskt det kanske största, i varje fall i det här forumet och det är just detta - Bloggen.

För er som inte varit med från början så skall ni få hela historien.

Under tidig höst fick jag för mig att jag ville skriva lite mer. Filosofera lite över tillvaron och bara få känna att jag använde språket till mer än att bara prata med. Då började jag skriva långa facebookinlägg som alltid avslutades lite kryptiskt med orden att om jag haft en blogg så skulle ni fått läsa det här och det här.

Allt fler tyckte då att jag skulle skaffa en blogg. Jag höll emot länge, men till slut så föll jag till föga och här är jag nu. Sedan dess har det publicerats ett hundratal inlägg från mig och kanske inte fullt lika många kommentarer från er. Men visst, ibland har ni varit duktiga på att kommentera och ge feedback också.

Nu sitter jag alltså här med bloggen och sammanfattar den i korthet. Det är väl det som kallas Meta... någonting. Inte metatabletter för dem eldar man i ångmaskin med. Men någonting med meta har jag för mig det heter.

Nåja, vi släpper det.

Andra stora saker under 2012 är förstås "Bonde söker fru" Ni som varit trogna läsare har kunnat följa mina analyser av detta fantastiska program. Ni som inte har varit med så länge eller missat just dessa delar kan naturligtvis läsa ikapp dem nu. Det är aldrig för sent att uppdatera sig kring bonde.

På annandagen, eller om det var juldagen visades dessutom ett sista program om hur det gick sedan för de gamla bönderna. Alltså från de tidigare säsongerna.

Fjanteri säger jag bara. De plockade ut 5 bönder som hittat kärleken, antingen i programmet eller på egen hand och så blev det solskenshistorier och nyfödda bebisar och lite tårar kring ett missfall. Nej, det var ingen hit och därför tänker jag bespara er djupare analyser än sådär.

Annat viktigt som hände förra året var att Pippi fick finnas kvar på  biblioteket, trots att hennes pappa är negerkung. Pepparkaksgubbar är inte rasistiska lärde vi oss också, men en svart docka är det bara för att hon är tecknad som någon gammal nidbild av svarta dockor (eller hur det nu var)

Det var väl de viktigaste händelserna kring media. Här på bloggen har vi pratat mycket om tid, drömtydning och andra filosofiska saker som hör livet till.

Jag tänkte att vi fortsätter så. Högt och lågt. Gott och blandat, tårar och skratt. Ingenting skall vara främmande här. Nåja, jag fortsätter att hålla lite låg profil och inte göra mig alltför politiskt inkorrekt förstås. Men sådan är jag ju. Tyst, timid och ödmjuk.

Som ni säkert har märkt har bloggen varit nästan död över hela julen. Ett litet inlägg lyckades jag prestera och det var en av de dagar jag jobbade. Det verkar alltså vara så att bloggen tar ledigt ungefär samtidigt som mig. När jag inte jobbar så kommer jag mig inte för att skriva här heller. Inte så ofta i varje fall. Ibland dyker det ju upp något litet, men ofta så passar även bloggen på att ta helg, julledigt och sovmorgon.

Sådär. Nu har vi rekapitulerat det gamla och ger oss in på ett nytt år. Hoppas ni vill fortsätta hänga med mig lite då och då. Jag tycker det är kul att ha er här.

Gott nytt år och god fortsättning.

Just det, vi överlevde ju jordens undergång också. Inte att förglömma. Så nu kan det bara bli bättre, eller sämre.

Kram på er.