På min väg mellan bilen och jobbet. Det vill säga under en väldigt kort del av min dag och en ännu kortare del av mitt liv, slog mig tanken på alla dessa människor som kommer, och sedan försvinner igen.
Ja, de försvinner ju inte från jorden. Men från mig och mitt liv.
Det är konstigt egentligen. Det kommer in en människa i ens liv. På jobbet, i någon förening, i umgänget, eller någon annanstans. Det kan vara en människa man tycker om, men lika gärna en människa man känner en viss motvilja emot.
Men så en dag är han/hon bara borta. Byter jobb, eller försvinner på något annat sätt. Helst plötsligt är det som om personen i fråga aldrig existerat. Från att ha varit högst påtaglig så är han bara försvunnen en dag och ingen tänker egentligen på det.
Eller det var ju faktiskt just det jag gjorde i morse.
Jag tänkte på en del människor som genom åren korsat min väg. Funderade lite på var de tagit vägen och vad som hänt sedan. Det var allt från gamla klasskompisar till tidigare kollegor och folk jag pratat på på nätet för längesedan.
De är borta. Jag har ingen aning om var de är.
Säkert skulle jag med ett par enkla klick kunna lokalisera dem via Facebook, Linkedin eller någon annan form av forum på nätet. De jag vet lite mer om skulle jag kunna hitta på Eniro eller liknande.
Men jag gör inte det. Jag låter dem vila i frid i mitt minne. Vare sig det är bra, eller dåliga minnen jag har av dem.
Kanske ses vi en dag. Kanske springer vi ihop på nåt event, på stan eller nåt och konstaterar att: Åh, det var längesedan, är allt bra? Vi måste ses.
Sedan går vi vidare åt varsitt håll och ses antagligen inte alls igen. För var det en så viktig person att man absolut ville träffas igen skulle kontakten nog inte försvunnit från början - tror jag.
Livet är alltså fullt av dessa.
Människorna som kom - och gick.
God torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar