Reflektioner.

Efter att ha suttit och lyssnat på P4 radio Stockholm på väg till jobbet och således fått i mig både nyheter och sport har jag ett par funderingar.

Och jag lovar, det skall inte bli någon vana. Men en av reflektionerna rör faktiskt sporten. Eller egentligen två av dem.

Susanna Kallur
Tydligen skall hon fortfarande inte springa. Hon är skadad och har varit det i 5 år så jag kan väl inte direkt påstå att jag är förvånad. Vad som snarare förvånar mig är att hon fortsätter träna och tänker sig att komma tillbaka, hon är ju inte direkt någon 20 åring längre och det är klart att håller inte kroppen nu vid dryga 30 så är det väl inte så troligt att den kommer göra det när om 1, eller 2 eller 5 år.

Nej, det är lika bra att inse slaget förlorat och börja ägna sig åt hederligt arbete. Träna kan hon ju göra till viss grad ändå, men att tro att hon kan komma tillbaka till världstoppen tror jag är befängt.

Hörde också någon uttala sig från något riksidrottsförbund att det är så synd om idrotten. De får nämligen "bara" 1,7 miljarder från staten.

Just det. 1,7 miljarder. Vilken annan rörelse får ens i närheten så mycket. Kultur ? Nej, knappast. De får alltså så mycket pengar för att jaga bollar, slå på bollar, hoppa över plintar osv. Jag vet inte om jag är ensam om att tycka att de kan sluta gnälla. Det är väl jättebra att folk idrottar, men så till den milda grad att inte ens dessa pengar räcker till ?

Nej. Sluta gnäll och ta er samman. De har inte råd med elitsatsningarna ? Nej, men så synd då. Då kanske vi kan slippa alla halvfadäser som inte har talang som räcker men ändå får för sig att de skall elitsatsa. Kanske de kan få bekosta sin satsning själva om de nu vill hålla på att komma på en ständig 20:e plats eller nåt sådant. Nej, från mig får de inga sympatier.

Nu släpper vi sporten, för att förhoppningsvis inte återvända till den på ett bra tag, då jag egentligen är ganska ointresserad av all sport utom skidskytte och längdskidor. För då somnar jag så gott i TV-soffan.

Nyheterna rapporterar om att några som tvingats sterilisera sig för att få byta kön skall stämma staten för detta.

Nu är det fortfarande en lag om att skall man få byta kön så krävs det att man steriliserar sig. Denna lagen tar man bort i sommar. Men hur kan man stämma någon för att ha följt lagen ? Att de över huvud taget får byta kön och alla processer som är kring det får man väl ändå tycka är rätt så generöst. Och vad har de för nytta av att vara osteriliserade ?

Jag har svårt att tänka mig en tjej med testiklar och en kille med äggledare och hela paketet, Var är nyttan egentligen ?

Nej. Det har funnits en lag. Man har valt att byta kön under de förutsättningarna och att då i efterhand komma och gnälla för att man saknar sin livmoder eller sådär tycker jag är totalt fel. Var nöjda istället med att ni fått den kropp och det kön som ni har haft mentalt. Men fullt ut man, eller kvinna kommer ni i dagsläget inte kunna bli. Och att då hänga kvar vid det gamla känns bara som beslutsångest och då har man gjort fel val från början.

Och med detta önskar jag er alla en god torsdag.