Att minnas minnen..

Funderar lite över det här med minne och att minnas saker.

Det är ju inte alltid alldeles enkelt att komma ihåg vad man skall göra, vart man skall gå eller vem man skall säga en viss sak till. Jag vet inte om det beror på ålder, men antagligen är det att små, kanske relativt oviktiga saker, prioriteras ned av hjärnan så att man istället lägger fokus på andra, viktigare saker.

Men i så fall undrar jag hur hjärnan fungerar ibland.

Jag kan komma ihåg hela klasslistan från A-Ö från låg och mellanstadiet, med de förändringar som gjordes under tiden. Ungefär hälften av telefonnumren skulle jag nog också få fram om jag grubblade lite.

Jag kommer ihåg dialoger som utspelade sig för kanske 30 årsedan, och sedan fram till dags dato. naturligtvis inte alla dialoger jag varit involverad i, men många.

Jag kommer ihåg låttexter, melodier och dikter som jag inte hört på 20 år.

Nu undrar jag: Har inte hjärnan bättre användning för just dessa lagringsplatser än att hålla kvar denna gamla och totalt orelevanta information?

Speciellt saker som en klasslista där jag skulle gissa att inte någon av mina gamla klasskompisar finns kvar på adressen eller telefonnumret. Möjligtvis någons föräldrar. Men jag tror även de flesta där har valt att flytta. Varför skall jag ha den informationen i huvudet ?

Nej. Ibland begriper jag mig inte på min hjärna riktigt. Dessutom så envisas den med att komma ihåg och plocka fram otrevliga, trista saker ibland. Som om det inte fanns nog av tråkigheter i världen utan att hjärnan behöver plocka fram gamla, kanske 30 år gamla oförrätter ?

Visst, ibland kommer det fram roliga och trevliga saker också.

Dofter kan också komma fram. Men i min tanke tar en doft inte lika mycket plats i hjärnan, och är mer kopplad till något instinktivt minne, vilket gör att jag inte är lika bekymrad över att jag kan komma ihåg dofter.

Så här ser det ut. Och nu kommer jag få en kommentar att om jag nu kommer ihåg allting så varför berättar jag inte det då ?

Tja, det kanske är just därför jag kommer ihåg. För att jag inte spottar  ur mig allt och tömmer hjärnan utan låter det ligga där. Vilande på små molnkuddar, insorterade i olika lådor och fack. Instoppad i en mapp långt bak eller skuttandes och pankandes på pannbenet.

God måndag.

Ps.
Jag kan meddela att den är återfunnen förresten......
.
.
.
.
Måndagstrafiken.