Nu har vi väntat länge nog.....

En vecka försenad återkommer jag så äntligen med en bonderapport. 

Förra veckan fanns det helt enkelt ingen inspiration och inte heller var det speciellt spännande saker att rapportera om tycker jag. Men nu har vi ändå kommit så långt i programmet att friarna fått flytta hem till bönderna och då är det förstås dags att åter göra lite analyser.

 Speciellt då för er som använder bloggen för att följa våra bönder istället för att titta själva – Skäms på er!

Inte så att jag inte uppskattar att ni läser här. Det är självklart kul. Men detta är ju tänkt som ett komplement till programmet. En kommentar till det vi fått se. Inte ett väg till absolut sanning.

Nåja. Jag känner att jag inte skall bli så långrandig i uppsnacket utan jag ger mig direkt in på min analys. Eftersom jag inte kommenterade förra veckan så får ni ett litet glapp. Jag har inte vad som hände då helt färskt i minnet, så det mesta som utspelade sig kommer att för evigt falla i glömska.

Vi gör som vanligt. Vi tar bönderna en och en och tittar lite på vad som händer. Eller vi och vi förresten. Det är ju jag som gör.

Jennifer

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga här. Hon fortsätter att vara helylletjejen. 

I gårdagens avsnitt kom tre friare fram till henne gemensamt genom att en av dem hämtade upp de andra två på stationen i Falkenberg. På vägen mot gården så blev det ett stopp för att en av bönderna hade beställt en blomsterbukett som skulle hämtas upp. 

Denna friare gör verkligen allt och verkar faktiskt gör det lite FÖR mycket också. Analysen under programmet från soffan hemma var att: Han gör ju det hela till en tävling och vill hela tiden vara bäst. Och det ligger mycket  det. Samtidigt så är det ju trevligt att vilja göra någon glad. Så inget ont om det. Men jag tycker ändå det känns som han försöker för mycket. Det känns inte naturligt i det här läget. Men åter igen, som jag sagt så många gånger, det är klippning och det bestäms från TV4 hur vi skall uppfatta olika personer. Det kanske inte alls är så som jag känner, men faktisk så kommer en liknande kommentar även från bonden själv, även om den är lite mildare. 

Så är vi där igen. Mild, vän och helylle. Alltid glad och glittrande. Ridskola och flickor i 10-årsåldern som verkar dyrka henne och som får vara med och leka och utvärdera friarna. Frågan jag ställer mig är om hon verkligen är så perfekt? Var finns liket i garderoben? Skall vi få se ögonen blixtra av ilska, höra fräsningar? Jag vet inte. Just nu känns det inte så, men det skulle onekligen ge perspektiv.

Här saknas dessutom en friare. Jag missade i gårdagens avsnitt alldeles varför han försvunnit. Eftersom jag, som vanligt, var tvungen att vänta in hustrun så såg vi avsnittet lite i efterhand och det hängde sig lite i uppspelningen så jag hade alldeles missat just den här delen som måste blivit överhoppad. Men när jag nu tog och snabbspolade lite innan jag skrev detta så fanns det ju med och jag slapp lida av ovissheten som jag känt hela natten. 

Det fanns alltså något oavslutat i hans liv och han var därför inte aktuell för att komma med till gården längre.

 Killarna som just nu är på gården är i varje fall: Pojkspolingen Charlie, Romantiska David och ”jag försöker för mycket”-Brandon.

I övrigt var det lugnt i Slöinge och vi lämnar därför Halland och ger oss norrut till Per.

Per

Efter förra veckans val – Jag måste säga att jag blev lite förvånad när alla val visades i samma program. Historiskt så brukar det alltid bli en Cliffhanger där man lämnar en bonde eller den sista personen till nästa avsnitt, men inte i förra avsnittet vilket gjorde att vi redan inför gårdagens avsnitt visste precis vilka som skulle komma.

Jag funderar på varför man envisas med att låta folk promenera hem till bönderna. De flesta bor ju på landet. Avlägset och antagligen släpps de av från någon typ av transport för att vi skall få bilder på folk som kommer gående med stora resväskor. I fallet Per var det två som kom gående och anslöt lite senare än de två första som kom i bilar.

Något som verkar ha kommit på senare år är att många av friarna har med sig sina egna djur (oftast hundar) hem till bönderna. Jag upplever att det är ett relativt nytt fenomen som inte funnits i så många säsonger, men det kan ju vara så att minnet är lite selektivt också. Nåja, minst en hund fanns med från en av deltagarna i det här fallet.

Så helt plötsligt sitter han där vid köksbordet med fyra kacklande fruntimmer. Eller jag kanske skall säga med fyra fruntimmer varav en speciellt kacklande. Annelie, den hysteriska som varit med tidigare verkar ha en aldrig sinande svada och alltid något att prata om.

Återigen – Klippning, klippning, klippning. Men jag är redan trött i huvudet. Det är inte någon mild och behaglig röst direkt. Nåja. Det är inte jag som jagar friare och hon benämns ändå som en frisk fläkt. Vad som händer, hur länge bonden orkar med återstår att se. Det kommer bli, i varje fall några, val redan i nästa program. De som finns hos Per och som han kommer ha att välja bland framöver är Carola, Annelie, Thorild och Annette

Vi går vidare

Erik

Erik, den unge älskaren. Som verkar ha lyckats lägga Sigrid bakom sig. I varje fall vad som visas på TV och nu gör sig redo att ta emot sina tjejer. Och så kommer de. De drog som en höstvind genom huset och utforskade varenda litet utrymme. Pillar på allt känns det som. Men det är klart, de skall ju faktiskt bo där framöver och då kan det ju vara bra att göra sig hemmastadda.

Vad skall man säga om Erik och hans tjejer. Det är ungdomlig fart i dem. Men jag vet inte. Vi får se i slutet av programmet att inför valet nästa vecka kommer en välja att kliva av. Jag lyckades inte riktigt höra på rösten vem det var, men någonstans så känner jag att det kan ha med ungdomen att göra. När saker inte blir precis som man förväntat sig så känns det som om den yngre generationen ofta väljer att kliva av. Inte bara i ”Bonde” utan ofta rent generellt mycket mer än oss gamlingar.

Nåja. Vi får se ett privat möte mellan Erik och Lina (inte Farmen-Lina) utan den andra. Och de pratar och kramas lite också. Och så har vi hon som skulle göra ”ALLT” för sin bonde som nu berättar om sina planer att utmanövrera de andra för att sedan flytta in. Hon är lite läskig. Det blir nog inte hon som hoppar av. Men jag hoppas för Eriks skull att han, om han inte väljer henne, avpolletterar henne på ett bra sätt så han slipper komma upp en morgon och hitta en av sina griskultingar kokandes i den stora kastrullen. Ni förstår vad jag menar.

De som bor hos Erik just nu är i varje fall: Lina, My, Farmen-Lina och Linnea (griskultekokerskan)

Som ni märker så är det inga jätteintriger ännu. Det är lite av ett mellanavsnitt igen där friarna mest skall etablera sig hemma hos bönderna. Eller också har det helt enkelt varit ovanligt dåligt med dramatik i år, även om det framstod helt annorlunda när säsongen kommenterades i förväg av Linda Lindorff.

Men lite dramatik fick vi ändå hos...

Sigrid

Lagom till att friarna skulle komma så hade någon tydligen lyckats gräva av en elledning så det fanns varken ström, toalett eller vatten att tillgå på gården. Dock verkar det finnas en bror ganska när där man skulle kunna låna toalett.

Där verkar man däremot inte få låna vatten att dricka eftersom det sker någon jakt på dryck bland friarna. Men det är senare. Fast vi kanske skall hoppa direkt dit. Efter att alla kommit fram. En med egen häst med sig och en med hund (Återigen dessa djur som tas med) så försvinner Sigrid ganska fort. Hon skall ”bara” fixa något i stallet. Detta något verkar dock ta ganska mycket tid så friarna hinner faktiskt laga middag. Utan el får det bli på grillen. Men det blir ändå något så helylle som Pytt i Panna och stekt ägg. Ja, inte direkt på grillen då, men i en stekpanna på grillen.

Jag förstår att man som bonde har massor att göra. Att man inte helt kan hänge sig en TV-inspelning. Men i min värld så borde antingen Sigrid eller friarna i varje fall se till att första måltiden blir gemensam. Det känns lite konstigt att de fyra friarna fixar middag till sig medan föremålet för deras intresse är försvunnen.

Och det påpekas ju ständigt att det måste vara en självständig karl om det skall funka eftersom Sigrid har så mycket åtaganden. Självklart. Att driva företag, skola och ha massa hästar tar tid. Men det gör vanligt jordbruk eller djurhållning också, men de andra bönderna tar sig ändå tid att umgås med sina friare.

Jag tycker det är lite konstigt och jag föredrar helt klart helylle-Jennifer här som även om hon har ridskoleelever och annat på gång ändå ger sig tid för friarna.

Hur som helst. Hos Sigrid bor nu: Bertil (den unge), Anders (Den gamle göteborgaren) Richard och Matti (Hästmannen)

Sådär. Nu är vi ikapp och framme i nuläge igen. Som ni märker så har jag knappt nämnt föregående avsnittet som jag missade att skriva om. Men det flaggade jag ju för redan i början också. Och jag är konsekvent. Ibland i varje fall.

Nästa vecka kommer vi alltså få se Erik slippa göra ett val. Säkert ett eller två val till också. Det blir spännande att se hur det går. Men jag har ju redan nu mina favoriter. Dock brukar ju sådant kunna ändras med tiden. Men som jag ser det nu så hoppas jag på:

Jennifer – David

Per – Carola

Erik – My

Sigrid – Richard.

Sedan får vi se hur det går. Men spontant är detta vad jag känner just nu.

Förhoppningsvis finns min lust till analys kvar om en vecka och i så fall kommer en ny rapport då. Till dess så må så gott.

Jag kommenterar inte ”kärlek åt alla” den här veckan eftersom jag faktiskt inte hunnit se det ännu. Så det så.

Sängkammarhambo, sårade miner och vilda gruppdejter :-)

Som jag hade längtat.

Inte blev det bättre av alla blänkare om att två bönder spenderat natten ihop på Skytteholm heller. Spekulationerna gick vilt i min hjärna och jag funderade fram och tillbaka på vilka det verkligen skulle vara. Erik var ganska självklar för mig, men jag trodde nog någonstans mer på Jennifer än på Sigrid. Jag trodde i min enfald att åldersskillnaden nog skulle vara FÖR stor. Men ack vad jag bedrog mig. Det var alltså Sigrid och Erik som hade spenderat natten ihop.

Vad hade de gjort?

Jag har ingen aning. TV4 vill få oss att tro att det idkades ångande sex hela natten. Så lät det i varje fall tycker jag. Dock så har jag ingen aning om vad som egentligen hände. Egentligen bryr jag mig inte så mycket heller. De är ju vuxna människor och singlar. Vilket gör att jag inte vill döma någon. Jag kan däremot säga att mitt sällskap i soffan ville döma en av parterna lite. Vilket står henne fritt.

Nåja. Vi släpper det. Vi vet nu och även om det var sorgsna miner, tårar i ögonen och viss uppgivenhet gick att läsa i bönderna, så verkar det ändå ha gått över ganska fort. Redan till när det var dags att göra valen inför gruppdejten så stod de som stora solar och sken.

Jag vet inte hur jag skall lägga upp det riktigt idag för att få fram rätt känsla. Dessutom kan jag inte namnen på de som blev utvalda till dejterna. Jag kommer knappt ihåg alla heller, vilket gör det svårt. Det gör också att de flesta kommer att klara sig från personliga påhopp utan det kommer bli mer generella reflektioner och påhopp. För inte kan jag låta bli just den delen. Har man en egen blogg och skriver om sina egna tankar så får man hoppa på folk lite. Och som vanligt så är det med värme och kärlek som jag pikar folk. Och när det inte längre är det så kommer ni märka det.

Nåja.

Vi börjar från början och tar bonde för bonde som vanligt. Det blir liksom lättast på det viset. Dessutom behåller jag ordningen mellan bönderna också. Även om vi fick se Per ställa upp för val först så kommer jag ändå att vara kvar i min ordning.

Så då börjar vi med Jennifer.

Vad skall jag säga. Efter förra programmet så tyckte jag synd om henne. Det var verkligen en hel del konstiga kufar hon hade lyckats få ur sin brevhög. Detta visade sig nu också genom att hon faktiskt valde att bara ta med 5 personer på gruppdejten. Som vanligt en sympatisk förklaring om att inte ge någon falskt hopp och så vidare. Glittrande glada ögon och det lite bångstyriga håret. Det är nästan så jag funderar på om det inte kan komma fram lite jävulskap ur Jennifer snart. Hon verkar så himla snäll och go, så det skulle verkligen vara på sin plats om vi fick se en annan bild också. Jag är helt övertygad om att det finns massa temperament där inne. Fast det är klart. Sommaren är ung och ännu finns en stor medvetenhet om att det står kameror runt omkring. Men jag måste säga att jag ändå längtar efter det.

Hur som helst. Fem killar valdes ut och någonstans så får jag väl säga att det var de ”normala” killarna som fick chansen. De andra var säkert snälla, men jag tror inte riktigt att de skulle passa i det här sammanhanget.

Gruppdejten gick ut på att killarna skulle göra någon romantiskt. Spännande nog var romantik för alla fem att plocka lite ängsblomster. Men sedan blev det lite variationer. En liten personlig lapp som den skulle ha sett ut i framtiden. Någon som tänkte på en sång, men inte vågade sjunga inför de andra. Ja, lite varierat helt enkelt. Att vara spontant romantisk på befallning är inte lätt och jag måste ändå säga att de faktiskt skötte sig ganska så bra. Även om jag tycker det hade varit roligare om någon varit mer spontan och hämtat en kalv från någon angränsande hage eller något som kärleksgåva. Kanske inte helt lagligt, kanske inte helt okej. Men helt klart roligare.

Nåja. Vi lämnar Jennifer där för den här gången. Jag har 3 andra bönder som också ropar på min uppmärksamhet. Eller det gör de inte alls. Men jag måste ju ha lite kraft kvar att tycka till om dem också. Nästa vecka skall det i varje fall bli 4 av 5. Fyra stycken med hem till Slöinge (Ja, jag älskar det). Vi får se hur det går. Jag har mina aningar, men jag brukar kunna ha fel när jag skall gissa i dessa program så det kan gå hur som helst.

Nu går vi i varje fall vidare till Per.

Han valde sex tjejer precis som man skall till sin gruppdejt. När Linda innan frågade om någon inte villa vara med längre så fick vi faktiskt ett avhopp. Jag funderar på varför. Hon kliver in. Sjunger i 5 minuter, säger hejdå och vill sedan inte vara med längre. Tycker formatet kanske blir lite konstigt. Om hon istället för att sjunga hade pratat med Per så kanske hon hade upptäckt något som gjorde det värt ett lite obehagligt format.

Nåja. Nog om det.

Sex stycken väljs. Även den hysteriska kvinnan som varit med tidigare blir utvald. Och ja. Hon är färgglad. Hon är liksom extra allt och gör säkert programmet mer innehållsfullt. Men hon är absolut inte min favorit nu, vilket hon inte heller var senast hon var med. Men det kanske är att jag är mer måttfull (Hmmmm. Uppskattar om ni inte kommenterar på den) som gör att jag tycker så.

Det kördes någon typ av fordon i så mycket lera som möjligt i varje fall. Sedan fick vi faktiskt inte se mycket mer av Per. Jag vet inte om tiden inte räckte till. Att så mycket fokus lades på Erik och Sigrid i början av programmet att man helt enkelt väljer att skjuta upp Pers dejtande till nästa vecka. Hur som  helst. Vi skulle ju släppa den delen. Men det innebär också att jag inte kommer kommentera Per mer än så här. Han har sex tjejer nu. Allt ganska rimliga. Mer eller mindre temperamentsfulla. Men det kommer säkert finnas några som kan charma sig in. Men mer om det nästa vecka och nu istället vidare till:

Erik

Vi fick aldrig se om han fick en kanna kaffe efter natten med Sigrid men han verkade ha återhämtat sig väl inför sitt val. Och här fanns ju ändå en känsla för 3-4 stycken sedan förra avsnittet som jag var övertygad om skulle komma med. Och det gjorde de också. Sedan ett par till som kanske var lite mer förvånande. Men det är ju roligt att även någon som inte stuckit ut på speeddejten får en chans. Jag vet ju bara vad som visats i TV, så kanske har även andra stuckit ut på sitt sätt. Men inte så att det varit värt att klippa ihop till TV-programmet i varje fall. Ibland funderar jag på om de inte borde släppa massa extramaterial på nätet. Precis som man kan se mer från auditions i Idol på nätet borde man kanske få möjlighet att se en oredigerad fullständig version av speeddejterna. Det vore kul.

Nåja. Erik valde en så exemplarisk aktivitet som att göra ingenting. Hänga, dricka lite vin och bara lära känna varandra. Jag tror det var ett vinnande koncept. Dessutom så måste jag säga att tjejerna verkade ovanligt driftiga och tog för sig och drog med sig Erik till små privata möten. En av de mer anonyma förklarade dessutom att hon var toffel och gör allt för den hon älskar – ALLT! Där fick hustrun rysningar och började prata om kaninkokerska men jag vet inte. I mina öron lät det mer som en sexuell invit. Men så är jag ju man också.

Nåja. Chans gavs till flera små privata möten och kramar. Det fortsätter säkert lite nästa vecka innan det slutligen är dags för valen. Vi får se hur det går där. Men jag tror att både FarmenLina och My är med till gården

Vi går så slutligen till Sigrid.

Ja, hon är vältränad. Men behöver hon verkligen på en gruppdejt när hon skall lära känna sex killar tillräckligt bra för att välja ut fyra sätta igång någon slags bootcamp? Jag tycker det är förkastligt. Nej, jag är ingen stor fan av att springa i skogen själv som ni kanske förstår. Men jag tycker ändå att skall man lära känna varandra så gör man inte det genom att jobba ihop. Visst, det badades lite också och det blir säkert mer också. Vi får ju se ett bord som dukas upp. Så de skall säkert äta också.

Vad det blir får vi säkert se mer av nästa vecka. Men lite liksom Per så fick vi bara se en aktivitet och inte mycket prat mellan henne och de eventuella friarna.

Från rörd, snyftande försmådd kvinna på morgonen till driven tränare med visselpipa lite senare. Ja, hon verkar återhämta sig helt okej i varje fall.

Nästa vecka så får vi säkert se mer från gruppdejterna och en del val också. Dock är jag ganska övertygad om att vi inte kommer få se alla val. Det brukar alltid sparas ett till nästa avsnitt för att behålla spänningen där också.

Jag behöver väl inte säga att jag redan ser fram emot nästa vecka?

När jag ändå håller på att skriva så måste jag bara uttala mig lite om ”kärlek åt alla”

Tanken är väl god att vi skall få se lite vad som händer hos de andra bönderna också. Men det händer ju ta mig sjutton ingenting. Igår se visades det samma videoklipp vi fått se massa gånger innan som skickats in till Jocke. Och så fick vi hörs den ena av tvillingbröderna säga ”faktiskt” runt 40-50 gånger. Minst en gång i varje mening. I övrigt var det ganska meningslöst avsnitt. Men det kanske tar sig så småningom. Det hoppas jag i varje fall på.

Nej. Nu får det var nog för nu. Jag ber om ursäkt att det dröjt så länge innan ni fick dagens referat, men det där med jobb måste ju hanteras också. Men jag säger på återhörande så får vi se om det blir något litet inpass innan nästa torsdag.

Men till dess, må så gott. Och kommentera gärna. Jag gillar att hålla diskussionen igång.

Nu händer det tydligen saker.

Här sitter jag och jobbar i godan ro när det dyker det upp en länk i Facebookflödet där Linda bloggar lite om vad som kommer i Bonde på onsdag. Det kommer tydligen att bli en romans och ett kärleksmöte mellan två av bönderna på Sundbyholm.

Våra bönder orkar alltså inte vänta på sina dejter utan finner någon typ av kärlek med varandra.

Vi blir ombedda i Lindas inlägg att inte döma.

Men vad skall vi döma? 

Och vi kan väl inte döma innan vi sett det hela.

Det kanske finns rykten som cirkulerar på nätet, men i så fall har jag missat dem utan det hela kom som en blixt från klar himmel.

Men döma?

All kärlek kan vara vacker, men om Erik och Per tillbringar en passionerad natt tillsammans kommer jag bli ganska paff.

Nu kan jag ju inte låta bli att fundera och grubbla på vilka det är? Vad kommer det leda till? Och vad betyder det för den precis påbörjade säsongen.

Vi hade ju redan tidigt fått veta att den här säsongen var något alldeles extra och att det skulle hända mycket. Och tidigare har ju bönder blivit kära i varandra, men det har varit innan de kommit till Sundbyholm.

Tiden får helt enkelt utvisa vad som händer, men jag är väldigt nyfiken. Och är de ”bara vänner” som vi läst om tidigare helt sanna?

Jag vet en som kommer sitta klistrad vid rutan imorgon  varje fall – vilket jag i och för sig hade gjort ändå.

Men döma… Nej, det skulle aldrig falla mig in. Lite vänligt påhopp i bloggen kan jag dock inte lova att jag inte kommer göra på torsdag.

Men till dess får ni ha det så bra och hoppas ni är lika nyfikna som jag.

Bonde söker fru - Del 2. Tankar och Speeddejter.

Igår var det onsdag och jag har gått och laddat hela veckan för detta. Äntligen är det dags. Äntligen börjar det på riktigt och det gjorde det verkligen.

Dock blev det, liksom förra veckan, lite smolk i bägaren när jag fick vänta in hustrun även denna gång och att programmet inte sågs förrän någon gång efter 21. Men det innebar ju att jag kunde se det utan massa reklam och bara en sådan sak är ju värt en del faktiskt.

Det var alltså dags för ”Bonde söker fru”

Nu har vi alltså tagit oss förbi det där eländiga avsnittet där det skall åkas runt och delas ut brev. Ringas en del pinsamma telefonsamtal och få se gårdarna – som vi ändå kommer få se massor av sedan. Nu var det på riktigt. Sundbyholm och Speeddejting.

Jag tror vi gör som vanligt och tar bönderna en och en. Går igenom hur just denna bonde och de personer som sökt till honom/henne upplevdes.

Så är ni beredda?

Nu kör vi!

Vi börjar precis som förra veckan med Jennifer. Jag måste säga att jag tyckte lite synd om henne när det hela körde igång. Vi konstaterade hemma i soffan att det var väldigt konstigt att en så trevlig, normal tjej fått så många konstiga sökanden och dessutom lyckats välja, bland alla brev, så många som var udda. Någon sade ingenting, någon såg ut som om hans föräldrar varit syskon och någon var bara tvungen att sjunga en stump. Ja, jag vet att man inte skall döma folk efter utseende. Och jag skulle säkert själv blivit baktalad av en massa människor om jag hade synts i en liknande situation. Men jag är en simpel människa som ägnar mig åt denna analys baserat på det jag har sett och då VAR det verkligen en konstig skara.

Jennifer själv körde på. Nu får vi som vanligt mest se klipp här och klipp där men ett fokus som i varje fall klipparen hade när han sydde ihop programmet var att killarna skulle få likna sig själva med djur. På sätt och vis en ganska kul jämförelse som jag faktiskt tro kan säga en hel del om hur man ser sig själv. Dock är jag inte helt säker på att alla har så bra verklighetsuppfattning.

Nåja. Till slut kom här äntligen vad jag skulle kalla för ”riktiga människor” ett par killar som verkade helt normala och till och med lite mysiga. Så det kan nog finnas hopp för detta yrväder som jag ändå upplever Jennifer som. Kanske inte så personlighetsmässigt, men med det lockiga, rödlätta håret och sprakande ögon så är det ändå sinnebilden jag får. Tiden får utvisa personligheten mer. Men ett normalt yrväder är än så länge min uppfattning.

Nu får vi dock vänta ända till nästa vecka med att få se gruppdejten och se om hon får ihop fyra stycken killar att bjuda hem till Slöinge. Ja, jag är fortfarande väldigt glad att det är just Slöinge av anledning som skrevs förra veckan.

Nu går vi raskt vidare. Det får inte bli så långt så ni tröttnar på att läsa, eller jag tröttnar på att skriva. Vem kommer här näst då. Per. Även här kommer en brokig skara med människor. Dock så är ju Per i lite mer mogen ålder och många av kvinnorna är därmed också 50+ och kanske har normaliserats lite på grund av det. Dock undrar jag hur man tänker om man går in på en Speeddejt och sätter sig och sjunger en lång sång när man har 5 ynka minuter på sig att bilda sig en uppfattning och ge ett första intryck av sig själv. Det är inte en taktik jag skulle ha använt mig av i varje fall.

Nåja. I denna samling finns dessutom den hysteriska människa som redan sökt till en annan bonde för några årsedan. Hysterisk inte så mycket i personligheten (mer än att jag ibland är lite skeptisk till skånska) men mer i framtoning. En otroligt färgglad klänning, en frisyr färgad och rakad och klippt så att tankarna mer går till någon obskyr punkare i London än en kvinna på 50+ som har som mål här i livet att hitta en bonde och flytta till en gård. Nåja, det är återigen utseende, men vad annat har jag att nyttja mig av i dagens analyser. Vi har ju ännu inte lärt känna personerna som syns speciellt bra.

På tal om färger så måste jag bara göra ett instick här. När Linda i början skulle säga någonting så ser man först en cerise blus, men sedan när de zoomar ut så ser man även ett par ganska korta grå shorts med streck i gult och orange. Nej, den kombinationen var INTE okej.

Nåja. Per fortsätter och det är blandade typer. Till sist kommer dock en som verkligen verkar få honom på fall. Det hysteriska skrattet kommer fram och man ser att: Här finns det något. Det skall bli spännande att se om det fortsätter så, eller om det bara var ett bra första intryck.

Generellt så verkar klippningen denna afton ha varit sådan att först skicka man in konstiga människor och sedan på slutet av programmet kommer det mer normala som bönderna kan knyta an till och bli lite förtjusta. Dock har jag svårt att tro att man lyckade så bra när man valde ordning som folk fick gå in. Så jag skyller återigen på klippningen.

Som ni märker har jag lite svårt att hålla mig till bara en sak. Jag svävar lätt iväg i mina analyser och kommer på tankar som egentligen inte har med den bonde jag för tillfället skriver om att göra. Men det är så mycket intryck såhär i början och dessutom är det min analys – så jag gör som jag vill J

Men vi tar oss vidare till den jag förra veckan kallade Snyggbonde – Erik.  Jag är inte riktigt säker på att jag vill ha kvar epitetet snyggbonde. Det är inget fel på honom, men han är nog mer pojkaktigt charmig än snygg. Dock verkar han i varje fall ha fallit många tjejer i smaken.

Erik hade över 300 brev i sin samling och han verkar i varje fall ha lyckats att välja ut 10 stycken där det inte finns en enda kaninkokerska eller helgalning. Några stycken kändes dessutom drivande och framåt när man fick se klippen på dem ihop med bonden. Vilket däremot man inte riktigt kan säga om Erik. Jag förstår att man kan bli lite blyg när man tuttas ihop med en främmande människa för första gången. Jag själv har väldigt svårt för att kallprata med folk jag inte känner. Men här, här är det ändå potentiella kärlekar, tjejer som kanske skall bli en del av hans framtid. Ja, det kan vara svårt ändå om man är ung och lite blyg. Men min känsla är att just dessa unga och blyga skulle behöva mer coachning inför just speeddejtningen så att de slipper sitta och staka sig.

Återigen. Säkert är det bra TV, det skall alltid finnas lite öh, uhm, ah, scener i detta skede och man klipper säkert friskt för att få till det också. Men ändå – hjälp dem att hjälpa sig själva om man nu vill att det skall bli kärlek.

Sedan kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför en tidigare Farmendeltagare söker till Bonde söker fru. En ung, hyfsat snygg och driven tjej. Det kan knappast vara så att Erik är det sista hoppet. Jag skulle vilja skriva något om ”mediakåt” och separationsångest från TV-kameror. Rädsla att hamna utanför rampljus etc. Men det vore mig främmande att komma med sådana påhopp.

Så har vi då kommit till sista bonden av de ordinarie fyra. Sigrid. Denna väna varelse. Jag skrev Pippi Långstrump förra veckan. Men jag tycker att den liknelsen inte passar lika bra längre. Jag upplevde henne så då men igår var det en annan Sigrid vi fick se. In sämre, inte bättre heller, men annorlunda. Jag har inte kommit bönderna så nära ännu att jag vill bedöma dem så hårt. Faktum är att jag tycker rätt bra om alla årets bönder såhär långt och så har det absolut inte varit alla år.

Nåja. Här börjar vi med en lite äldre Göteborgare som kommer in och äger rummet. (Vi göteborgare har en tendens att kunna ta lite mycket plats  - har jag hört) och sedan följer en ström av olika typer av killar. Någon vad väl lite udda, men på det stora hela tror jag ändå det finns potential att få ihop en kvartett att bjuda hem på gården så småningom. En reflektion jag dock gjorde är att Sigrid kanske egentligen borde jobba som Fårbonde. För när vi tittar på åldern på dem hon verkar uppskatta mest så tycker jag det verkar vara "Lammkött" :-)

Jag måste ändå göra en reflektion. När Sigrid kom körande till Sundbyholm så hade kameramänniskorna lagt fokus på golvet i bilen – fullt med lera och en Sigrid i pumps. Jag vet inte riktigt vad de villa visa med det. Men det var ändå en kul kontrast.

Detta var alltså gårdagens avsnitt. Det finns potential. Det finns 4 sympatiska bönder. Vissa mer sympatiska än andra. Det finns i dagsläget 40 potentiella, blivande fruar eller män. Och det finns nästan en hel säsong av Bonde söker fru som ligger framför oss. Behöver jag säga att jag längtar till nästa onsdag?

Klippen om vad som  händer nästa avsnitt antyder också att det kommer bli händelserika gruppdejter. Och så lite dramatik. Så nu återstår att ladda i en vecka och hoppas att det lever upp till mina förväntningar.

Sedan lite kort om det nya konceptet. Kärlek åt alla. Där även de bönder som inte blivit utvalda skall följas lite i skymundan av det ”riktiga” programmet.

Jag är inte helt säker på vad jag tycker. Än så länge tycker jag det känns väldigt hattigt och skumpigt. Ett privat klipp blandas med något som garanterat är taget av en kameraman. Ett litet ord där och så hoppar man vidare till en annan bonde.

Nej, jag är inte helt övertygad om att det är något jättebra koncept. Inte så som man valt att lägga upp det och klippa det nu i varje fall.

Dock tycker jag fortfarande att bonden från Ullared – Joakim, skulle ha gjort sig ypperligt i programmet. Det är en sådan bonde jag gärna hade sett mer av.

Ja, det var allt för den här gången. Men eftersom jag nu bestämmer så kommer dagens avslutande ord inte att komma från Bonde söker fru, utan min andra passion just nu, Tro hopp och kärlek. Det blir det fantastiska uttalandet:

”Inte trodde jag att jag skulle vilja ha en oskuld som gillar att bygga med Lego.”

På återhörande nästa vecka.

I väntan på nästa bonde.

Nu har det börjat.

Denna plågsamma väntan som infinner sig mellan onsdagarna. Jag kan inte låta bli att känna att det är en avgrund av tid som ligger mellan onsdagar och även om jag i mitt förra inlägg propagerade även för Tro, hopp och kärlek som är lite samma koncept som bonde söker fru - fast med präster och andra kyrkliga människor, så är det ändå en lång tid. Denna serie går ju på tisdagar och när väl onsdagen passerats så är det ändå långt till både nästa tisdag och onsdag.

Men om vi då skall lägga lite tid även på prästerna. Här har vi kommit betydligt längre än i Bonde som ju bara precis slagit upp sina dörrar för oss. Men för de som ännu inte tittat finns en bunt avsnitt att se ikapp på SVT-Play.

Jag vet att jag sagt att jag väckte upp bloggen för "Bonde söker fru" men nu är det flera dagar kvar till nästa avsnitt och det kliar lite i fingrarna att få skriva något så det får bli såhär. Fast jag skall försöka väva in lite bönder i det hela också - jag lovar.

Nåja. Hur som helst. I Tro hopp och kärlek får vi följa 4 personer som har en anknytning till kyrka eller religion på något sätt och det är en brokig skara. Vi har följande karaktärer.

Kristina: En präst på 40+ som är präst i Stockholms skärgård, som de kallar Värmdö. För mig är inte Värmdö Stockholms skärgård precis. Det känns inte så i varje fall. Men fine. Kalla det vad ni vill. Vi har nu kommit så långt att hon valt, utifrån brev, vilka hon vill träffa och dessutom hunnit med att dejta först alla och sedan 2 av dem på mer "privata" dejter.
Eftersom jag först nu tipsat om detta program kommer jag inte att gå in på detaljer för det kan ju finnas de bland er som faktiskt vill se i kapp. Men jag kan konstatera att hon verkar falla för äldre män eller män med ett brokigt förflutet. En vän präst. Gör inte så mycket väsen av sig, men känns sympatisk och trevlig - vilket väl egentligen alla präster borde upplevas som.

Jessica: Även här har vi en kvinnlig präst på 40+ men denna gång från Skåne någonstans. Och här känner jag genast lite antipati. Inte bara för att hon är skånska - som inte behöver vara något att hänga upp sig på, utan kanske framför allt för att hon uppfattas som väldigt besserwissring och dryg. Och återigen. Det kanske inte alls är sådan hon är, det hela kanske bara är smart klippt från SVT för att vi skall få något att inte tycka så mycket om. Men min upplevelse är i varje fall den, så antingen är det så eller så har de lyckats med klippningen.
Även här har vi kommit längre i dejtandet. Till och med så långt att hon redan hunnit avpollettera en av sina uppvaktare. Jag avslöjar dock inte vilken av dem ännu. Men som sagt, inga sympatier från mig och jag ser egentligen bara en potentiell kärlek till henne i den utvalda skaran. Men ni får titta själva innan jag avslöjar mina funderingar. Ni får en vecka på er. Sedan kommer jag börja ge mig in på mer aktuella saker.

Filip: Filip är ingen riktig präst. Filip är en pastor. En hallelujamänniska som tolkar religion på sitt eget sätt och det är verkligen eget sätt i många fall. 30+ och en av de två oskulderna i programmet. På något sätt verkar det vara en egenskap speciellt anammad bland manligt religösa att man skall hålla på sig tills man har gift sig och det hävdar alltså denne Filip att han gör. Han verkar inte ha dejtat tidigare heller med tanke på hur totalt tafatt och tafflig han är. Inte heller här visas någon direkt sympatisk karaktär upp, men jag tror att mycket i det här fallet beror på osäkerhet och dålig människokänsla - vilket borde vara förbjudet om man ändå klassar sig som pastor och skall leda människor i deras tro.
Här saknar vi fortfarande en av beundrarna. Två har han hunnit träffa flera gånger. En av dem har nu avpolletterat sig själv. Men det finns en ytterligare person som skall kliva in i programmet imorgon. Det blir spännande att se, så missa inte det.

Daniel: Åh, Daniel. Stackars Daniel. En mjuk och fin Diakon från Uppsalatrakten. Här hängs det med människor. Social och mjuk och bra på att ta alla runt omkring. Även här dock en oskuld som tror på att hålla på sig. Men ack vad han kommer bli besviken. Jag är nämligen övertygad om att trots sin starka gudstro och tro på äktenskapet, på man och hustru så har vi här en man som döljer sin läggning. Jag tror det finns en stor fin garderob runt Daniel. Jag hoppas jag har fel, för han verkar mysig och förtjänar att vara lycklig. Men det skriker verkligen något annat när man ser och hör honom och jag brukar vara rätt bra på att känna av sådant.
I vilket fall så har han ett antal tjejer omkring sig. En har han skickat hem och en har lämnat själv. Men det finns några kvar. Vi får väl helt enkelt se vart det leder.
Men helt klart den mest sympatiska människan i samlingen, eller kanske man borde säga FÖRsamlingen.

Det roligaste var nästan när en av tjejerna skulle lämna just Daniel och han frågar: Skall du lämna gården redan ikväll. Då kom bondekänslan fram. Så här ser vi vilken påverkan Bonde haft, även på präster. Nästan lika starkt som Svarta och Vita kameler hade en gång i tiden.

Men nu är det bara två dagar kvar till onsdag och då följer torsdag när jag återkommer med en "riktig" Bondeblogg.

God måndag.