Det här blir till exempel det sista inlägget för detta år. I varje fall är det min tanke när jag skriver det. Det kan ju alltid dyka upp saker under dagen som gör att jag absolut inte kan hålla mig här ifrån, men jag skulle inte räkna med det.
Nu är julen över och jag har överlevt. Jag har väl inte haft jättemycket julkänsla, det verkar vara något som är förunnat barn och även barnen hemma sade att det inte riktigt kändes som jul eftersom vädret varit alldeles underbart (enligt min smak). Men de ville visst ha snö på julafton i varje fall.
Nåja, så blev det inte och mina barndoms jular var i princip alltid gröna så av den anledningen borde jag absolut kunnat få julkänslor.
De som säger att vädret nu för tiden är så underligt var nog inte med då. Jag minns ett år när vi gick hem för jullov i tunna sommarjackor eller till och med tog av jackorna för att solen värmde så skönt. På våren när vi skulle få sommarlov däremot så var det nästan snö i luften. Så att säga att det är annorlunda och konstigt nu är jag inte riktigt med på.
Det har inte bara varit jul förresten.
Det visades även, på annandagen, ett avsnitt av Bonde söker fru om Sörpelbonden och MonaLisas bröllop. Ja, de har alltså gift sig nu under sommaren, ett år efter att de träffades i förra säsongen av bonde. Det var ett trevligt program faktiskt. Jag hade kunnat tänka mig att det skulle bli FÖR inträngande och att man nästan skulle känna lite obehag av att TV-kamerorna kom alltför nära Men det var snyggt hanterat. Mycket tillbakablickar. Mycket förberedelser inför det stundande bröllopet med besök av de andra bönderna från säsongen. Kamelbonden var förstås där, liksom skåningen och den snabbtalande bonden som fick ihop det med kaninkokerskan, men som kom på bättre planer. Det pyntades, fixades och fikades en massa.
Det är konstigt, men jag kände mig närmre dessa bönder än jag någonsin kom de som var med i årets omgång och det säger väl det mesta om detta året. Jag har sagt det förut och kommer nog säga det igen. I år var tyvärr ett ganska slätstruket år utan riktigt lika färgstarka karaktärer som förra året.
Men Sörpelbonden och MonaLisa fick varandra. De verkar riktigt lyckliga och det tycker jag är fantastiskt. Jag tycker nog att sörpelbonden dessutom blivit både mer vältalig och mindre sörplig. Om det var TV som valt att klippa det så eller om kärleken har gjort honom till en ny människa kan jag inte uttala mig om. Men jag tror inte jag så en enda riktigt grov sörpling.
Men nu är det helt slut. Nu lär vi inte få se något mer av dessa, kära gamla bönder i TV och årets bönder.... Ja, vem vet. kanske blir det något TV sänt bröllop nästa år också. TV4 verkar ju gilla dessa uppföljningar.
Dessutom anmodas alla bönder att söka till nästa säsong så jag vill också uppmana de som är lite fart i och roliga karaktärer att söka. För nu behöver vi verkligen en "riktig" omgång bonde nästa höst.
I övrigt så är året snart slut nu. Även om jag förlänger det med 7 timmar genom att åka över några tidszoner imorgon. Men ändå är det inte länge kvar.
Egentligen borde jag väl även ägna mig åt att sammanfatta året. Det är ju det man skall göra såhär nära på det nya. En krönika över vad som varit.
Men ärligt talat, det gör ju alla andra. Mina gamla inlägg här finns kvar och om ni vill är ni hjärtligt välkomna att även läsa gamla inlägg för att själva kunna summera året som gått. Jag tror jag skippar det om inte lusten faller på senare idag, men det tvivlar jag på.
Men jag slutar med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År
och så hörs vi igen i mitten av januari. Tills dess så håll ut.
God måndag.
måndag 30 december 2013
måndag 23 december 2013
Nu är det nära...
Det är nu dagen före julafton och jag tänkte att inför helgerna måste jag ju skriva lite här. För den närmsta framtiden är lite osäker på bloggfronten.
Jul innebär ju att man skall sitta och tindra med ögonen. Äta alldeles för mycket onyttig mat och knäcka en och annan nöt. Det innebär också att det anses asocialt att sitta vid datorn och blogga. I varje fall tror jag att det skulle kunna uppfattas så.
Risken är alltså att jag kommer vara mycket begränsad i mitt skrivande här och inte bara nu under själva julhelgen utan även de kommande veckorna då jag skall ge mig ut på äventyr på andra sidan världen.
Något enstaka inlägg skall väl kunna presteras, men inte dagliga uppdateringar som ni vant er vid. Dessutom finns det ju inte längre några bönder som kräver att få bli analyserade, vilket gör att det mest blir tankar och funderingar kring mer alldagliga ting.
Nåja. Jag tänkte idag analysera några olika saker. En del mer och en del mindre kontroversiella. Ni väljer själv vad ni tycker och om ni tycker jag är dum i huvudet så får ni gärna behålla den åsikten, så länge ni behåller den för er själva.
Nå, nu börjar vi.
I lördags stod jag i duschen. Jag vet att det kan vara lite oanständigt eftersom jag, likt flertalet människor, duschar naken. Men försök bortse från detta. Rätt som det är dyker det upp Lottaböcker i huvudet på mig. Som jag kanske avslöjat någon gång tidigare så var jag ett stort fan av dessa böcker en gång i tiden och är nog fortfarande om jag får tag i någon. Jag vet att det var röd rygg på dem och således tillhörde de sortimentet flickböcker och inte som Biggles och annat med grönrygg de pojkböcker jag kanske borde läsa.
Men jag gillade dem verkligen och plötsligt dök det upp sekvenser i huvudet på mig som när Lotta hamnade på något event för gitarrister och plinkade fram "som stjärnor små"
när hon var hos någon släkting och spelade krocket.
Hela tiden trånade hon dessutom efter Paul, denna mörka, tjusiga yngling, som hon faktiskt fick längre fram i serien. Lycklig kärlek är ju inte att förakta. Men ärligt talat så gör sig den olyckliga bättre i bokform. Två små dikter som stod i dessa böcker poppade också upp i huvudet på mig och jag tänkte att jag kunde delge er dessa. Även om det inte är juldikter så är tonårspoesi i jultider inte heller så dumt.
Jag har nigit för nymånens skära
tre ting har jag önskat mig tyst
Det första är Du
och det andra är Du
Och det tredje är Du, min kära.
Varför föddes jag att älska
Älska i så unga år
Varför tändes i mitt hjärta
kärlek i så unga år.
Den som älskat kan en glömma
den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde
visste ej vad kärlek var.
Ungefär så långt hinner man under en dusch och när jag sedan klev ur så var dessa tankar som bortblåsta och kom tillbaka först när jag funderade på hur jag skulle sammanfatta helgen.
Jag kan också avslöja, på tal om helgen, att jag förlorat min vörtbrödsbakaroskuld. Jag bestämde mig förra veckan för att jag faktiskt ville baka eget vörtbröd så jag surfade runt lite och hittade lite olika recept som jag läste och sedan gick jag hem och gjorde eget bröd med lite tips från de olika recepten.
Vad jag inte läst någonstans, men som jag ändå tyckte var en bra idé var att förutom russin stoppa valnötter i brödet. Nu har jag bara smakat en halv liten tunn skiva ännu, men jag måste nog ändå säga att jag lyckades väldigt bra.
Tur att jag är nöjd. Oftast blir jag det när jag lagar mat. Förutom då den där förbannade citronkycklingen som inte alls smakade som jag tänkt mig.
Det var helgen.
Det var dessutom en stor manifestation mot rasism i helgen. Det har nog ingen lyckats missa för det har pratats om det i varenda tidning och på både radio och TV.
Och nu kommer min kanske kontroversiella åsikt.
Jag är EMOT manifestationer, demonstrationer och idén på att människor tror att de kan förändra världen genom att ställa sig och skandera slagord i grupp.
Jag tror inte på det. Jag tror inte det hjälper mer än de olika individernas enskilda samveten och framför allt tror jag inte det får varken rasister, nazister eller homohatare att ändra uppfattning.
Jag tror inte en enda liten rasist har tänkt att - OJ, nu står det 16.000 människor och skriker i Kärrtorp. Då måste jag ändra min uppfattning och tycka det är okej med utlänningar.
Jag tror inte att det får en nazist att börja tro på judeförföljelsen och jag tror inte att någon med homofobi ändrar uppfattning för att man står och skriker ut sin rätt att älska vem man vill.
Visst, det är väl fint att folk vill vara solidariska och visa sitt stöd. Men ärligt talat så tror jag faktiskt att det mest är för det egna samvetet och att man skall få känna sig som en fin medmänniska som verkligen ställer upp.
Nej. Jag skulle aldrig göra det. I princip är jag emot det, även om jag inte vill fördöma när man ändå gör något för en god sak. Men nytta - Nej, jag tror tyvärr inte det.
Nu har ni i varje fall fått lite julmys, lite flickliteratur och lite obekväm åsikt. Om någon skulle vilja ha receptet på vörtbrödet så skriver jag det, så gott det nu går här också.
Vörtbröd á la Håkan:
En halv liter porter värms upp till dryg fingervärme.
Häll i en liten hög krossad nejlika
Häll i ungefär dubbelt så mycket malen ingefära
tillsätt Anis i önskad mängd, ungefär lika mycket som nejlika körde jag.
Blanda i jästen när det är 37 grader.
Tillsätt 1dl mörk sirap
En burk kesella
2 mellansmå paket russin
150g valnötter
6-7dl rågmjöl
vetemjöl tills degen blir lagom.
Kör i matberedare i 15 minuter efter att sista vetemjölet är inbakat
Täck med handduk och låt jäsa en timme.
Knåda för hand och stoppa i form. Jag använde en traditionell brödform och en rund bunke.
Låt jäsa i ytterligare 35 minuter
Grädda i 225grader, 215 i varmluftsugn i 25 minuter. Därefter sänks temperaturen till 150grader och brödet får stå ytterligare 25 minuter
Så enkelt var det. Hela Håkan bakar kanske jag borde göra ett program som heter eftersom det är så det brukar se ut när jag fått gå lös på mjölpåsen.
och med detta öskar jag er alla, eller de som fortfarande står ut med mig.
En riktigt god jul och ett gott nytt år.
Jul innebär ju att man skall sitta och tindra med ögonen. Äta alldeles för mycket onyttig mat och knäcka en och annan nöt. Det innebär också att det anses asocialt att sitta vid datorn och blogga. I varje fall tror jag att det skulle kunna uppfattas så.
Risken är alltså att jag kommer vara mycket begränsad i mitt skrivande här och inte bara nu under själva julhelgen utan även de kommande veckorna då jag skall ge mig ut på äventyr på andra sidan världen.
Något enstaka inlägg skall väl kunna presteras, men inte dagliga uppdateringar som ni vant er vid. Dessutom finns det ju inte längre några bönder som kräver att få bli analyserade, vilket gör att det mest blir tankar och funderingar kring mer alldagliga ting.
Nåja. Jag tänkte idag analysera några olika saker. En del mer och en del mindre kontroversiella. Ni väljer själv vad ni tycker och om ni tycker jag är dum i huvudet så får ni gärna behålla den åsikten, så länge ni behåller den för er själva.
Nå, nu börjar vi.
I lördags stod jag i duschen. Jag vet att det kan vara lite oanständigt eftersom jag, likt flertalet människor, duschar naken. Men försök bortse från detta. Rätt som det är dyker det upp Lottaböcker i huvudet på mig. Som jag kanske avslöjat någon gång tidigare så var jag ett stort fan av dessa böcker en gång i tiden och är nog fortfarande om jag får tag i någon. Jag vet att det var röd rygg på dem och således tillhörde de sortimentet flickböcker och inte som Biggles och annat med grönrygg de pojkböcker jag kanske borde läsa.
Men jag gillade dem verkligen och plötsligt dök det upp sekvenser i huvudet på mig som när Lotta hamnade på något event för gitarrister och plinkade fram "som stjärnor små"
när hon var hos någon släkting och spelade krocket.
Hela tiden trånade hon dessutom efter Paul, denna mörka, tjusiga yngling, som hon faktiskt fick längre fram i serien. Lycklig kärlek är ju inte att förakta. Men ärligt talat så gör sig den olyckliga bättre i bokform. Två små dikter som stod i dessa böcker poppade också upp i huvudet på mig och jag tänkte att jag kunde delge er dessa. Även om det inte är juldikter så är tonårspoesi i jultider inte heller så dumt.
Jag har nigit för nymånens skära
tre ting har jag önskat mig tyst
Det första är Du
och det andra är Du
Och det tredje är Du, min kära.
Varför föddes jag att älska
Älska i så unga år
Varför tändes i mitt hjärta
kärlek i så unga år.
Den som älskat kan en glömma
den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde
visste ej vad kärlek var.
Ungefär så långt hinner man under en dusch och när jag sedan klev ur så var dessa tankar som bortblåsta och kom tillbaka först när jag funderade på hur jag skulle sammanfatta helgen.
Jag kan också avslöja, på tal om helgen, att jag förlorat min vörtbrödsbakaroskuld. Jag bestämde mig förra veckan för att jag faktiskt ville baka eget vörtbröd så jag surfade runt lite och hittade lite olika recept som jag läste och sedan gick jag hem och gjorde eget bröd med lite tips från de olika recepten.
Vad jag inte läst någonstans, men som jag ändå tyckte var en bra idé var att förutom russin stoppa valnötter i brödet. Nu har jag bara smakat en halv liten tunn skiva ännu, men jag måste nog ändå säga att jag lyckades väldigt bra.
Tur att jag är nöjd. Oftast blir jag det när jag lagar mat. Förutom då den där förbannade citronkycklingen som inte alls smakade som jag tänkt mig.
Det var helgen.
Det var dessutom en stor manifestation mot rasism i helgen. Det har nog ingen lyckats missa för det har pratats om det i varenda tidning och på både radio och TV.
Och nu kommer min kanske kontroversiella åsikt.
Jag är EMOT manifestationer, demonstrationer och idén på att människor tror att de kan förändra världen genom att ställa sig och skandera slagord i grupp.
Jag tror inte på det. Jag tror inte det hjälper mer än de olika individernas enskilda samveten och framför allt tror jag inte det får varken rasister, nazister eller homohatare att ändra uppfattning.
Jag tror inte en enda liten rasist har tänkt att - OJ, nu står det 16.000 människor och skriker i Kärrtorp. Då måste jag ändra min uppfattning och tycka det är okej med utlänningar.
Jag tror inte att det får en nazist att börja tro på judeförföljelsen och jag tror inte att någon med homofobi ändrar uppfattning för att man står och skriker ut sin rätt att älska vem man vill.
Visst, det är väl fint att folk vill vara solidariska och visa sitt stöd. Men ärligt talat så tror jag faktiskt att det mest är för det egna samvetet och att man skall få känna sig som en fin medmänniska som verkligen ställer upp.
Nej. Jag skulle aldrig göra det. I princip är jag emot det, även om jag inte vill fördöma när man ändå gör något för en god sak. Men nytta - Nej, jag tror tyvärr inte det.
Nu har ni i varje fall fått lite julmys, lite flickliteratur och lite obekväm åsikt. Om någon skulle vilja ha receptet på vörtbrödet så skriver jag det, så gott det nu går här också.
Vörtbröd á la Håkan:
En halv liter porter värms upp till dryg fingervärme.
Häll i en liten hög krossad nejlika
Häll i ungefär dubbelt så mycket malen ingefära
tillsätt Anis i önskad mängd, ungefär lika mycket som nejlika körde jag.
Blanda i jästen när det är 37 grader.
Tillsätt 1dl mörk sirap
En burk kesella
2 mellansmå paket russin
150g valnötter
6-7dl rågmjöl
vetemjöl tills degen blir lagom.
Kör i matberedare i 15 minuter efter att sista vetemjölet är inbakat
Täck med handduk och låt jäsa en timme.
Knåda för hand och stoppa i form. Jag använde en traditionell brödform och en rund bunke.
Låt jäsa i ytterligare 35 minuter
Grädda i 225grader, 215 i varmluftsugn i 25 minuter. Därefter sänks temperaturen till 150grader och brödet får stå ytterligare 25 minuter
Så enkelt var det. Hela Håkan bakar kanske jag borde göra ett program som heter eftersom det är så det brukar se ut när jag fått gå lös på mjölpåsen.
och med detta öskar jag er alla, eller de som fortfarande står ut med mig.
En riktigt god jul och ett gott nytt år.
torsdag 19 december 2013
Allting har ett slut.
Det låter som en ödesmättad titel på ett inlägg. Det kan jag hålla med om. Men det är ju faktiskt sant. Det finns ingenting som pågår för evigt. Inte ens Bonde söker fru, även om det i september när det börjar visas känns som om det skall hålla på en evighet.
Men nu är det alltså över. Slut, finito, förbi.....
Det känns redan tomt.
Visst. Gårdagens avsnitt var inget riktigt avsnitt utan bara en uppföljning på vad som hade hänt, hur läget såg ut nu - eller snarare i oktober eller när det kan ha varit dessa avsnitt spelades in. Men inget riktigt avsnitt som sagt.
Vi fick igår följa med tillbaka till böndernas gårdar och höra hur det har gått sedan vi lämnade dem på resande fot i förra veckan. Vilket alltså utspelades någon gång under sommaren. Nu några månader senare så undrar man förstås hur det har gått sedan och då passar TV4 på att visa det för oss. Eller deras bild av vad som hänt i varje fall.
Jag gör som vanligt och går igenom våra bönder så även ni som missade gårdagen får en bild av vad som har hänt.
Mystomtebonden:
När Linda kom till gården var han ute och körde höbalar eller sådana där rullar med traktorn. Jag antar att de skulle in i någon ladugård eller något. Det blev förstås lite prat om sommaren. Om kärleken, om resan osv. Sedan gick de till huset och träffade bondens kärlek. Den stora mörka som han valde i somras och som nu verkar ha etablerat sig som bondmora och står och pysslar om kossorna. De är så lyckliga och hade de haft en korkek så tror jag de hade suttit under den och doftat på varandra.
Här har vi alltså fått ett par och eftersom ingen av dem är direkt purung så tror jag faktiskt att de vet vad de vill, vad de har sökt osv. Så fortfarande tror jag faktiskt att det här kan fortsätta vara lyckligt i många år till. Bara de fortsätter att se sådär lyckligt på varandra.
De fnissar och ser ut som om den andra verkligen är den vackraste personen i världen även om de med utomstående ögon inte direkt är några skönheter så lyser det om dem och jag hoppas verkligen att det får fortsätta på det viset.
Getbonden:
Hit kommer Linda också åkande och kliver in i ladugården där alla getterna ligger och har det bra. Getboden själv står där och pysslar med något som hon antagligen blivit ombedd av produktionen att göra. Jag förstår inte att de kan verka så förvånade över att Linda kommer åkande när kamerorna redan står där och väntar och spelar in dem.
Det pratas lite om getterna och att de ynglar av sig och parar ihop sig. Men hur går det då med människorna undras det. Nej, det är ju samma som förut, svara getbonden. Det blev ingen kärlek. Den tysta norrlänningen kommer dock och hälsar på och de får fika och prata lite. Både är hoppfulla om att hitta kärleken, men dock inte i varandra. I varje fall vill inte den känslokalla getbonden det. Det klargjordes ju väldigt tydligt redan under resan att det inte skulle bli någonting med separata rum och allt. Och nu verkar även tysta norrlänningen ha insett detta och det kan jag ju tycka är bra för honom. Han kommer säkert hitta något bättre på sikt.
Så ingen kärlek här annat än bland getterna och vi får väl se om något händer i framtiden och om vi i så fall får veta det genom någon skvallerblaska.
Den värmländske Countrybonden:
Jag avslöjade ju redan igår att han hade förlovat sig med "prickiga klänningen" som efter att ha sett gårdagens avsnitt kanske borde döpas om till prickiga blusen. I varje fall var det var han sade att hon hade på sig under dejten när de visade en tillbakablick. Jag har helt enkelt levt i villfarelsen att det var en prickig klänning hon hade. Nu funderar jag på att titta på de gamla avsnitten igen för att se hur det verkligen var. Och där tog jag en paus och kollade och det var faktiskt en prickig blus.
Jösses, här har jag namngett en tjej helt felaktigt hela säsongen bara för att mitt minne har svikit mig. Jag ber om ursäkt för detta. Verkligen.
Nåja, hur som helst. I gårdagens avsnitt så hade de ännu inte förlovat sig men hon var på väg att flytta till honom i varje fall. Det pratades lite med bonden och sedan gick de till hans föräldrar där "prickiga blusen" (Jag lär mig) var och krattade löv. De pratade lite om hur det kändes. Om kärleken och om framtiden. När Linda frågade hur det skulle se ut om 5 år så hoppades bonden på att det kanske skulle springa små kottar och störa när hon gick och krattade.
Bonden ser ut att vara förälskad. Hon ser faktiskt inte lika förälskad ut. Har de förlovat sig nu får man ju hoppas på lite förvirrelse för att TV-kamerorna är på. Men vi får väl se vad som händer. En läsare har ju spekulerat i att det inte kommer att hålla. Jag har sagt att jag tror det i varje fall kommer hålla temporärt. Vi får väl helt enkelt se vad framtiden har att bjuda.
Pojkbandsbonden:
När vi lämnade honom på resan i förra avsnittet så hade ju Trollflickan uttryckt att hon kände mer vänskap än kärlek för honom och han var ju snabb med att hävda samma sak, även om man såg att det sved i honom och att han nog ville mer. När Linda nu kommer till hans gård och frågar vad som hände så vet han inte riktigt men vidhåller att de är goda vänner och pratar om allt.
Trollflickan kommer förstås dit på besök och får samma fråga. Och har en uppfattning om att det beror nog till stor del på deras olikheter. Hon är mer berest och lever ett helt annat liv. Hon förstår inte så mycket om gården och han inte så mycket om hennes liv. Vilket gör att det blir svårt att hitta gemensamma nämnare som skulle kunna knyta dem närmre varandra.
Jag tycker mig hela tiden se i bondens ögon att han hoppas. Han vill mer. Men när vi lämnar dem så är det som vänner och de sitter och pratar.
Det gör lite ont i mig att se hans längtan och att hon inte är riktigt lika mycket med på noterna. Jag ser det inte som ett hopplöst fall. Om bonden hade ork, tid och kraft att verkligen slåss så skulle han nog kunna komma närmre henne. Kanske kunna väcka det intresse som fanns tidigare. Men han är lite tafatt och av erfarenhet så vet jag att då kommer han inte lyckas.
Men stackars pojkbandsbonden. Jag hoppades verkligen på dem, även om de är unga och man inte kunnat veta hur det skulle gå i framtiden. Men jag tror att han i sitt huvud har en bild om kärlek och livslång lycka just med Trollflickan.
Det är bara att hoppas att han kan släppa nu och gå vidare. Låta det lilla ärret i hjärtat finnas där, men ändå gå vidare och hitta någon som kanske passar honom bättre, kanske inte alls gör det men som i varje fall är beredd att satsa på honom.
Nu spinner jag iväg här. Men det här är olycklig kärlek när den är som värst.
Detta var de bönder som vi följde under hösten. Två stycken har alltså lyckats. En har misslyckats totalt och den sista blev lite sårad och olycklig. Trots allt är det ett ganska bra facit. Det vore intressant att se hur det fortsätter framöver och jag är ganska övertygad om att i vissa fall kommer vi få läsa om det i skvallertidningarna.
Igår fick vi dessutom träffa de bönder som inte blev valda att visas på TV utan som fick dejta på egen hand. I varje fall två av dem. Den sista, den skånska hästbonden som jag tyckte skulle varit med istället för getbonden fick vi inte någonting alls av. Jag antar att hon valt att inte vara med vidare. För att hon skulle bli totalt avpolleterad med det leendet finner jag ganska osannolikt.
De två bönderna var båda lyckliga. Både valde ju i avsnittet, där de fick reda på att de inte skulle vara med framöver, ett brev och ringde upp brevskrivaren. Och tro det eller ej, men båda var nu lyckliga sambos med den första de ringde. Den ena av dem hade även gått och gift sig. Det var raskt marscherat får jag säga. Men de verkade lyckliga. Deras respektive verkade också trivas och det är min förhoppning om att det egentligen är bättre att träffas såhär, utan en massa TV kameror och bortval eller utröstningar.
Jag har ju inte samma relation till dessa bönder dock. Men såhär i efterhand tror jag båda hade gjort sig ypperligt att följa under sommaren också. Nu fick vi inte det och med facit i hand att båda är lyckliga och förälskade så var det lika bra.
Nu är alltså säsongen över. Nu finns det inget mer att haka fast vid gällande Bonde söker fru 2013. Det känns tomt. Som något som kommer saknas. Jag vill inte jämföra det med pojkbandsbonden hjärtesorg över Trollflickan. Men det saknas mig redan.
Som vanligt är jag öppen för era kommentarer och åsikter om vad jag missat och missförstått - enligt er. Det är alltid roligt med lite respons. Även om ni säger emot.
Nästa år är det dock dags igen. Till våren kommer vi att få en presentation av nya bönder till nästa sommar och redan nästa höst. Kanske om 8-9 månader kommer en ny säsong att dra igång.
Den här säsongen har varit okej, lite tråkig, lite intetsägande. Men okej. Det är ju ändå Bonde. Och som en liten tröst så lovar TV4 att på annandag jul visa bröllopet mellan Sörpelbonden och MonaLisa. Jag tycker det är lite trist att de inte kan sköta sådant privat och utan TV, men risken är att jag ändå kommer att titta på det och eventuellt även kommentera det här.
Det är dock inget löfte. Men den som lever får se även detta. Det kan ju vara lite spännande att få veta om det sörplas fram ett ja i kyrkan eller om han faktiskt säger det klart och tydligt. Men lyckliga och gifta verkar de vara och det glädjer mig då de faktiskt är mitt favoritbondepar alla kategorier genom tiderna.
Med detta väljer jag att dra mig tillbaka för nu. Vad som kommer härnäst vet jag inte. Det kanske bara blir vardagliga iakttagelser, eller så hittar jag något nytt att fylla livet med.
Tills vidare.....
God torsdag, god jul och gott nytt år. Om nu någon inte skulle komma tillbaka innan dess. Jag tänker göra det i varje fall.
Men nu är det alltså över. Slut, finito, förbi.....
Det känns redan tomt.
Visst. Gårdagens avsnitt var inget riktigt avsnitt utan bara en uppföljning på vad som hade hänt, hur läget såg ut nu - eller snarare i oktober eller när det kan ha varit dessa avsnitt spelades in. Men inget riktigt avsnitt som sagt.
Vi fick igår följa med tillbaka till böndernas gårdar och höra hur det har gått sedan vi lämnade dem på resande fot i förra veckan. Vilket alltså utspelades någon gång under sommaren. Nu några månader senare så undrar man förstås hur det har gått sedan och då passar TV4 på att visa det för oss. Eller deras bild av vad som hänt i varje fall.
Jag gör som vanligt och går igenom våra bönder så även ni som missade gårdagen får en bild av vad som har hänt.
Mystomtebonden:
När Linda kom till gården var han ute och körde höbalar eller sådana där rullar med traktorn. Jag antar att de skulle in i någon ladugård eller något. Det blev förstås lite prat om sommaren. Om kärleken, om resan osv. Sedan gick de till huset och träffade bondens kärlek. Den stora mörka som han valde i somras och som nu verkar ha etablerat sig som bondmora och står och pysslar om kossorna. De är så lyckliga och hade de haft en korkek så tror jag de hade suttit under den och doftat på varandra.
Här har vi alltså fått ett par och eftersom ingen av dem är direkt purung så tror jag faktiskt att de vet vad de vill, vad de har sökt osv. Så fortfarande tror jag faktiskt att det här kan fortsätta vara lyckligt i många år till. Bara de fortsätter att se sådär lyckligt på varandra.
De fnissar och ser ut som om den andra verkligen är den vackraste personen i världen även om de med utomstående ögon inte direkt är några skönheter så lyser det om dem och jag hoppas verkligen att det får fortsätta på det viset.
Getbonden:
Hit kommer Linda också åkande och kliver in i ladugården där alla getterna ligger och har det bra. Getboden själv står där och pysslar med något som hon antagligen blivit ombedd av produktionen att göra. Jag förstår inte att de kan verka så förvånade över att Linda kommer åkande när kamerorna redan står där och väntar och spelar in dem.
Det pratas lite om getterna och att de ynglar av sig och parar ihop sig. Men hur går det då med människorna undras det. Nej, det är ju samma som förut, svara getbonden. Det blev ingen kärlek. Den tysta norrlänningen kommer dock och hälsar på och de får fika och prata lite. Både är hoppfulla om att hitta kärleken, men dock inte i varandra. I varje fall vill inte den känslokalla getbonden det. Det klargjordes ju väldigt tydligt redan under resan att det inte skulle bli någonting med separata rum och allt. Och nu verkar även tysta norrlänningen ha insett detta och det kan jag ju tycka är bra för honom. Han kommer säkert hitta något bättre på sikt.
Så ingen kärlek här annat än bland getterna och vi får väl se om något händer i framtiden och om vi i så fall får veta det genom någon skvallerblaska.
Den värmländske Countrybonden:
Jag avslöjade ju redan igår att han hade förlovat sig med "prickiga klänningen" som efter att ha sett gårdagens avsnitt kanske borde döpas om till prickiga blusen. I varje fall var det var han sade att hon hade på sig under dejten när de visade en tillbakablick. Jag har helt enkelt levt i villfarelsen att det var en prickig klänning hon hade. Nu funderar jag på att titta på de gamla avsnitten igen för att se hur det verkligen var. Och där tog jag en paus och kollade och det var faktiskt en prickig blus.
Jösses, här har jag namngett en tjej helt felaktigt hela säsongen bara för att mitt minne har svikit mig. Jag ber om ursäkt för detta. Verkligen.
Nåja, hur som helst. I gårdagens avsnitt så hade de ännu inte förlovat sig men hon var på väg att flytta till honom i varje fall. Det pratades lite med bonden och sedan gick de till hans föräldrar där "prickiga blusen" (Jag lär mig) var och krattade löv. De pratade lite om hur det kändes. Om kärleken och om framtiden. När Linda frågade hur det skulle se ut om 5 år så hoppades bonden på att det kanske skulle springa små kottar och störa när hon gick och krattade.
Bonden ser ut att vara förälskad. Hon ser faktiskt inte lika förälskad ut. Har de förlovat sig nu får man ju hoppas på lite förvirrelse för att TV-kamerorna är på. Men vi får väl se vad som händer. En läsare har ju spekulerat i att det inte kommer att hålla. Jag har sagt att jag tror det i varje fall kommer hålla temporärt. Vi får väl helt enkelt se vad framtiden har att bjuda.
Pojkbandsbonden:
När vi lämnade honom på resan i förra avsnittet så hade ju Trollflickan uttryckt att hon kände mer vänskap än kärlek för honom och han var ju snabb med att hävda samma sak, även om man såg att det sved i honom och att han nog ville mer. När Linda nu kommer till hans gård och frågar vad som hände så vet han inte riktigt men vidhåller att de är goda vänner och pratar om allt.
Trollflickan kommer förstås dit på besök och får samma fråga. Och har en uppfattning om att det beror nog till stor del på deras olikheter. Hon är mer berest och lever ett helt annat liv. Hon förstår inte så mycket om gården och han inte så mycket om hennes liv. Vilket gör att det blir svårt att hitta gemensamma nämnare som skulle kunna knyta dem närmre varandra.
Jag tycker mig hela tiden se i bondens ögon att han hoppas. Han vill mer. Men när vi lämnar dem så är det som vänner och de sitter och pratar.
Det gör lite ont i mig att se hans längtan och att hon inte är riktigt lika mycket med på noterna. Jag ser det inte som ett hopplöst fall. Om bonden hade ork, tid och kraft att verkligen slåss så skulle han nog kunna komma närmre henne. Kanske kunna väcka det intresse som fanns tidigare. Men han är lite tafatt och av erfarenhet så vet jag att då kommer han inte lyckas.
Men stackars pojkbandsbonden. Jag hoppades verkligen på dem, även om de är unga och man inte kunnat veta hur det skulle gå i framtiden. Men jag tror att han i sitt huvud har en bild om kärlek och livslång lycka just med Trollflickan.
Det är bara att hoppas att han kan släppa nu och gå vidare. Låta det lilla ärret i hjärtat finnas där, men ändå gå vidare och hitta någon som kanske passar honom bättre, kanske inte alls gör det men som i varje fall är beredd att satsa på honom.
Nu spinner jag iväg här. Men det här är olycklig kärlek när den är som värst.
Detta var de bönder som vi följde under hösten. Två stycken har alltså lyckats. En har misslyckats totalt och den sista blev lite sårad och olycklig. Trots allt är det ett ganska bra facit. Det vore intressant att se hur det fortsätter framöver och jag är ganska övertygad om att i vissa fall kommer vi få läsa om det i skvallertidningarna.
Igår fick vi dessutom träffa de bönder som inte blev valda att visas på TV utan som fick dejta på egen hand. I varje fall två av dem. Den sista, den skånska hästbonden som jag tyckte skulle varit med istället för getbonden fick vi inte någonting alls av. Jag antar att hon valt att inte vara med vidare. För att hon skulle bli totalt avpolleterad med det leendet finner jag ganska osannolikt.
De två bönderna var båda lyckliga. Både valde ju i avsnittet, där de fick reda på att de inte skulle vara med framöver, ett brev och ringde upp brevskrivaren. Och tro det eller ej, men båda var nu lyckliga sambos med den första de ringde. Den ena av dem hade även gått och gift sig. Det var raskt marscherat får jag säga. Men de verkade lyckliga. Deras respektive verkade också trivas och det är min förhoppning om att det egentligen är bättre att träffas såhär, utan en massa TV kameror och bortval eller utröstningar.
Jag har ju inte samma relation till dessa bönder dock. Men såhär i efterhand tror jag båda hade gjort sig ypperligt att följa under sommaren också. Nu fick vi inte det och med facit i hand att båda är lyckliga och förälskade så var det lika bra.
Nu är alltså säsongen över. Nu finns det inget mer att haka fast vid gällande Bonde söker fru 2013. Det känns tomt. Som något som kommer saknas. Jag vill inte jämföra det med pojkbandsbonden hjärtesorg över Trollflickan. Men det saknas mig redan.
Som vanligt är jag öppen för era kommentarer och åsikter om vad jag missat och missförstått - enligt er. Det är alltid roligt med lite respons. Även om ni säger emot.
Nästa år är det dock dags igen. Till våren kommer vi att få en presentation av nya bönder till nästa sommar och redan nästa höst. Kanske om 8-9 månader kommer en ny säsong att dra igång.
Den här säsongen har varit okej, lite tråkig, lite intetsägande. Men okej. Det är ju ändå Bonde. Och som en liten tröst så lovar TV4 att på annandag jul visa bröllopet mellan Sörpelbonden och MonaLisa. Jag tycker det är lite trist att de inte kan sköta sådant privat och utan TV, men risken är att jag ändå kommer att titta på det och eventuellt även kommentera det här.
Det är dock inget löfte. Men den som lever får se även detta. Det kan ju vara lite spännande att få veta om det sörplas fram ett ja i kyrkan eller om han faktiskt säger det klart och tydligt. Men lyckliga och gifta verkar de vara och det glädjer mig då de faktiskt är mitt favoritbondepar alla kategorier genom tiderna.
Med detta väljer jag att dra mig tillbaka för nu. Vad som kommer härnäst vet jag inte. Det kanske bara blir vardagliga iakttagelser, eller så hittar jag något nytt att fylla livet med.
Tills vidare.....
God torsdag, god jul och gott nytt år. Om nu någon inte skulle komma tillbaka innan dess. Jag tänker göra det i varje fall.
onsdag 18 december 2013
Lite förhandsinformation, lite palt och lite färglära.
Ikväll är det ju dags för uppföljningen av Bonde söker fru. Det har nu blivit höst såväl i verkligheten som på TV och vi kommer få följa Linda när hon åker runt bland de olika bönderna för att se vad som verkligen har hänt sedan allt spelades in i somras.
Vi fick redan förra veckan se på TV att en av bönderna som inte följdes under höstens omgång har gift sig. Det var ju roligt för honom. Men ärligt talat så har jag inte så mycket relation till de bönder som inte varit med vilket gör det lite ointressant.
Däremot så kunde man i "Den Andra skvallertidningen på nätet" igår läsa att vår värmländske dansbandsbonde har förlovat sig på köksgolvet. Det lät ju romantiskt.
Nåja, den läsare som förra veckan kommenterade med att just denna bonde antagligen inte skulle lyckas har därmed visat sig ha lite mer fel än jag. Livslång kärlek vet vi ju inget om, men en förlovning är ju i varje fall ett steg i den riktningen. Eller om det möjligtvis är ett steg mot att misslyckas.
Det där kan man ju diskutera. Om man förlovar och gifter sig och sedan skiljer sig, är det ett större misslyckande än att varken vara förlovad eller gift och sedan bryta upp ? I varje fall för våra bönder verkar det vara en större grej om de hunnit gifta sig. Men det kan ju bero på att TV4 har bekostat vissa bröllop för att få sända dem på TV.
Jag väntar spänt på kvällen för att få se vad som har hänt i övrigt och imorgon kommer en riktig analys, den sista för denna säsong.
I övrigt så började dagen med diskussioner om både Pitepalt och en flådd harpalt. Till detta så kan konstateras att Femtio nyanser av grått antagligen är för lite. För det spelar ingen roll om jag har brun eller blå kavaj på mig. Det finns folk som ändå hävdar att den är grå.
Och med detta önskar jag er alla en alldeles ypperlig onsdag.
Vi fick redan förra veckan se på TV att en av bönderna som inte följdes under höstens omgång har gift sig. Det var ju roligt för honom. Men ärligt talat så har jag inte så mycket relation till de bönder som inte varit med vilket gör det lite ointressant.
Däremot så kunde man i "Den Andra skvallertidningen på nätet" igår läsa att vår värmländske dansbandsbonde har förlovat sig på köksgolvet. Det lät ju romantiskt.
Nåja, den läsare som förra veckan kommenterade med att just denna bonde antagligen inte skulle lyckas har därmed visat sig ha lite mer fel än jag. Livslång kärlek vet vi ju inget om, men en förlovning är ju i varje fall ett steg i den riktningen. Eller om det möjligtvis är ett steg mot att misslyckas.
Det där kan man ju diskutera. Om man förlovar och gifter sig och sedan skiljer sig, är det ett större misslyckande än att varken vara förlovad eller gift och sedan bryta upp ? I varje fall för våra bönder verkar det vara en större grej om de hunnit gifta sig. Men det kan ju bero på att TV4 har bekostat vissa bröllop för att få sända dem på TV.
Jag väntar spänt på kvällen för att få se vad som har hänt i övrigt och imorgon kommer en riktig analys, den sista för denna säsong.
I övrigt så började dagen med diskussioner om både Pitepalt och en flådd harpalt. Till detta så kan konstateras att Femtio nyanser av grått antagligen är för lite. För det spelar ingen roll om jag har brun eller blå kavaj på mig. Det finns folk som ändå hävdar att den är grå.
Och med detta önskar jag er alla en alldeles ypperlig onsdag.
måndag 16 december 2013
Dan före dan före dan...... och lite mardrömmar.
Nu kan vi nästan börja räkna ned mot jul. Idag är det måndag. Det är 16:e december och det är väder som om det vore oktober. Dryga 5 plusgrader, lite regnigt och ganska trevligt väder om jag får tycka till. Dessutom är det 8 dagar kvar till julafton.
Jag orkade dock inte skriva alla dan före dan i rubriken så ni fick nöja er med ett fåtal men jag antar att ni förstår att punkterna symboliserar att ni får fortsätta så gott det går.
Idag är det dessutom måndag.
Sin vana trogen började måndagen med lite problem med att datorn fick spunk efter helgen, misslyckades med att logga in och därför låste mitt konto för en stund.
Det börjar bli en vana nu, vilket gör att jag inte förväntar mig något annat, utan första kvarten på måndagar går åt till att vänta på att kontot skall låsa upp sig igen.
Det ordnade till sig sedan och sedan har saker flutit på ganska bra. Fast nu börjar jag bli riktigt trött. Kanske beror det på nattens mardrömmar då jag vaknade strax före 3 och var totalt skräckslagen. Det var lite drömmar av deckartyp men så visades plötsligt 3 bilder av en kvinna i olika förklädnader upp och hon var den skyldiga till allt hemskt som hänt och jag vet inte varför det var så kusligt. Men jag var helt skräckslagen och det tog bra tid att somna om. Fortfarande i morse när klockan ringde så kände jag ett obehag över dessa bilder. Så de måste verkligen ha varit hemska.
Dock minns jag inte riktigt hur hemska de var, för i mitt minne så var det egentligen inte så speciellt ruskigt. En enögd, en med några konstiga tänder och en som nästan flög i en konstig vinkel.
Nåja, som vanligt så är drömmar inte logiska. Dock hoppas jag att jag slipper den där drömmen någonsin mer för jag låg och frossade efteråt.
Kanske håller jag på att bli sjuk, eller så var det helgens alla kolhydrater som gjorde sig påminda och fick hjärnan att överarbeta.
Nu skall jag, hur som helst, jobba lite till innan jag avslutar den här dagen. Men jag ville passa på att skriva några rader så ni inte tror jag glömt bort er alldeles.
God måndag.
Jag orkade dock inte skriva alla dan före dan i rubriken så ni fick nöja er med ett fåtal men jag antar att ni förstår att punkterna symboliserar att ni får fortsätta så gott det går.
Idag är det dessutom måndag.
Sin vana trogen började måndagen med lite problem med att datorn fick spunk efter helgen, misslyckades med att logga in och därför låste mitt konto för en stund.
Det börjar bli en vana nu, vilket gör att jag inte förväntar mig något annat, utan första kvarten på måndagar går åt till att vänta på att kontot skall låsa upp sig igen.
Det ordnade till sig sedan och sedan har saker flutit på ganska bra. Fast nu börjar jag bli riktigt trött. Kanske beror det på nattens mardrömmar då jag vaknade strax före 3 och var totalt skräckslagen. Det var lite drömmar av deckartyp men så visades plötsligt 3 bilder av en kvinna i olika förklädnader upp och hon var den skyldiga till allt hemskt som hänt och jag vet inte varför det var så kusligt. Men jag var helt skräckslagen och det tog bra tid att somna om. Fortfarande i morse när klockan ringde så kände jag ett obehag över dessa bilder. Så de måste verkligen ha varit hemska.
Dock minns jag inte riktigt hur hemska de var, för i mitt minne så var det egentligen inte så speciellt ruskigt. En enögd, en med några konstiga tänder och en som nästan flög i en konstig vinkel.
Nåja, som vanligt så är drömmar inte logiska. Dock hoppas jag att jag slipper den där drömmen någonsin mer för jag låg och frossade efteråt.
Kanske håller jag på att bli sjuk, eller så var det helgens alla kolhydrater som gjorde sig påminda och fick hjärnan att överarbeta.
Nu skall jag, hur som helst, jobba lite till innan jag avslutar den här dagen. Men jag ville passa på att skriva några rader så ni inte tror jag glömt bort er alldeles.
God måndag.
torsdag 12 december 2013
Näst sista gången - för säsongen.
Så har det då blivit dags igen. Jag inser att jag inte längre kan hålla på mina iakttagelser, eller för all del hålla er på halster heller längre.
Lite kort först bara om var vi befinner oss.
Säsongens Bonde söker fru är egentligen slut och i förra veckan gjorde bönderna sina val och blev tilldelade resor som de skulle få åka med tillsammans med den de valt ut.
Vi kan väl säga att förra avsnittet var, liksom hela denna säsong, relativt fritt från konflikter och överraskningar. Men hur skulle det bli nu? Bönder och deras utvalda på resa, alldeles själva, runt om på olika ställen i Europa.
Jo, det tänkte jag alldeles strax avslöja. Eller frågan är varför jag skall göra det alldeles strax förresten när jag lika gärna kan göra det NU. Som vanligt blir det helt utan inbördes ordning, men ändå i samma ordning som vanligt. Eller ungefär.
Mystomtebonden:
Valde ju till sist den stora mörka. Catarina verkar hon heta också förresten. Jag tänker inte riktigt på tjejerna i namn längre utan mer på mina tillmälen jag gett dem utifrån personlighet, utseende eller klädval. Nåja, deras resa gick till Holland. Till U.... Ut..... Äh, jag vet faktiskt inte var jag är. Som den stora mörka lyckades kläcka ur sig flera gånger och bonden själv en gång.
Men i Utrecht var de. Hade de varit lite smarta så hade de enkelt översatt det till svenska och sagt att de var Utrikes. Jag har ingen aning om det är en korrekt översättning, men den är i varje fall fullständigt logisk.
De verkar hur som helst trivas i varandras sällskap. De skrattar och pratar. Går omkring i Ut... U.... Äh, jag vet inte vad den heter.... Och bara myser i varandras sällskap. Åker lite gondol gör de också och står på en bro när den mörka berättar om hänglåsen som hänger där som är ett sätt att förklara sin kärlek genom att tillsammans sätta fast ett hänglås i en bro som låser fast kärleken och sedan slänga nyckeln i sjön. Mycket romantiskt är det i varje fall och de verkar ha fattat tycke för varandra på riktigt. Hela resan avslutas med att de åker på en cykeltur på landet och får se "hästar med horn" Vi tittare fick aldrig se vad det egentligen var de såg. Men nog misstänker jag att det var en mager kossa.
De cyklade i varje fall ut på landet för att ha lite picknick och naturligtvis lyckades den klurige bonden hitta en bro och hade skaffat ett hänglås. Så de gick igenom proceduren och förklarade varandra sin kärlek som de båda trodde skall bli livslång.
Vi får väl se. Jag hoppas det då båda verkar behöva det och det finns en kemi mellan dem som jag tror gör att det kan funka. Men man vet ju aldrig. Men vi får se nästa vecka lite mer om vad som hänt för redan då kommer uppföljningsprogrammet. Vilket gör att jag kommer kunna hålla Bondebloggandet i liv i ytterligare en vecka.
Den lömska getbonden:
Ville ju egentligen inte välja någon av killarna då hon bara kände vänskap med båda. Till slut så tyckte hon ändå bäst om den tysta norrlänningen så hon valde att ta med honom på resan - till Svalbard. Vi fick börja följa dem redan på flygplatsen där norrlänningen konstaterar att det inte är ofta han reser så långt. Man kan ju tycka att norra Norrland till Svalbard inte är sådär jättelångt. Men det var i varje fall hans uppfattning. Samtidigt var han väldigt glad att de inte skulle till något storstad för det var inte hans grej.
De kom i varje fall fram och checkar in på hotellet. Getbonden bestämmer enväldigt att de skall ha varsitt rum, för här skall minsann inte ges något hopp. Man ser att norrlänningen nog hoppas ändå och tror att något kanske skall kunna växa fram. Det tror inte den känslokalla getbonden som inte ger honom en chans att inbilla sig något sådant.
Svalbard verkar vara ungefär en platt gata och en massa hav runt omkring. Och efter att helt ha misslyckats med att brygga kaffe på hotellrummet första morgonen så ger de sig ut på havet i en Ribbåt. Norrlänningen konstaterar kort att han gillar fart. Bäst är Skoooooter, sedan kommer motoCYkeln och sist Ribbåt. Men de verkar nöjda med att mitt i sommaren behöva gå i täckbyxor och mössa. Sedan skall de ge sig ut på egen hand och får då kvittera ut ett gevär för de kan ju stöta på isbjörnar och norrlänningen konstaterar att han minsann är van att skjuta och har skjutit både älg, tjäder, orre och räv. Frågan är hur han skulle reagera mot en stor Isbjörn ? Men det får vi inte veta. Som av en slump hamnar de på stranden där det står två stolar med renskinn på så de slår sig ned och beundrar utsikten. Lite stötvis samtal dem emellan för tankarna direkt till reklamen för Keno med de där Gotlänningarna på stolar på stranden. Norrlänningen fotograferar också en massa och konstaterar att han gillar det, men att kanske 3 av 100 bilder blir bra. En fotokurs kanske vore något. Getbonden säger att det är bra att han gillar att fotografera för det gör inte hon och hon vet inte hur många bilder han tagit... 82 konstaterar han lugnt.
Jag vet inte vem av dessa två som är mest onormal och konstig. Men de hade verkligen förtjänat varandra. Men icke.... Blir de vänner, eller rinner allt ut i sanden efter resan. Vi får nog se nästa vecka.
Den värmländska countrybonden:
Han valde ju prickiga klänningen som visar sig heta Carina förra veckan och de verkade redan då ha smugit omkring och småmyst på gården vilket ju lovade gott för framtiden. Deras resa gick till ett slott i Bretagne i Frankrike och de klev in på slottet och började prata svenska. Tack och lov så var det en svenska som förestod slottet så det gick ju bra. Jag vet inte hur länge de var borta men de fick vandra omkring. Pussas och fnissa på stan. Dessutom så fick vi följa med dem in i någon typ av affär med begagnade gamla prylar och de fånade sig, satte olika saker på huvudet såsom glasskålar, kohorn och annat. Sedan skulle de betala och försökte sig på att säga saker på franska. Nu kan ju jag inte detta språk. Men det lät ju ganska kul när butiksägaren säger Au Revoir när de skall gå (reservation för stavningen) och bonden svarar: Au Reovior, ja. Som en liten bekräftelse.
Jag tror dessutom att han konstaterade 4 gånger att det kändes bra när han fått en så fin flicka att åka med och semester hade han ju inte varit på tidigare. Inte såhär fint i varje fall.
Jag tror det finns möjlighet att de faktiskt blir ett par på riktigt och att hon flyttar till Värmland. Jag vet inte hur deras möjligheter för framtiden ser ut, men till en början verkar det i varje fall som om de verkligen trivs med varandra och det är ju en bra början. Vi får väl se nästa vecka hur det har gått.
Pojkbandbonden:
Valde ju, på min rekommendation, Trollflickan. Och deras resa skulle gå till Malta. Det var väl den av resorna som kändes trevligast. En mysig ö, fint väder och det var ju som upplagt för romantik. Fint, stort hotellrum och mysiga gamla städer. Bonden var dessutom nöjd med att ha trollflickan med sig. Hon var ju mycket mer resvan än han och bättre på engelska så hon kändes stabil tyckte han. Han tittade trånande på henne hela tiden och första morgonen började dessutom med frukost på sängen följt av en utflykt med bil på egen hand. Imponerande att vänstertrafiken inte verkade vara så mycket till hinder utan det verkade funka bra. Vi fick se dem äta en romantisk middag och ha lite diskussioner om att man måste vårda förhållanden och inte ta saker för givna. Bonden tittade hela tiden förälskat på Trollflickan och fortfarande kändes det som en riktigt bra semester för dem båda.
Sista dagen var de ute på en segelbåt och badade i ett turkost hav och på väg tillbaka satt de omslingrade på båten när trollflickan konstaterar att hon har haft det bra. Men att hon mest känner vänskap just nu. Man anar hur stämningen bara dör innan bonden säger att det gör minsann han också.
Så var det med det. Blåst på konfekten är känslan jag får och trots rätt val och att båda verkar vara sympatiska så tror jag att det var slutet på den romansen. Det är i varje fall min känsla av det hela.
Det var gårdagens avsnitt i stort. Som vanligt har jag säkert missar viktiga saker och kanske även missförstått någonting. Men såg ni avsnittet och tycker jag varit slarvig så får ni väl påpeka det. Om inte så får ni faktiskt skylla er själva.
Redan nästa vecka kommer som sagt uppföljningen då vi får se Linda besöka samtliga bönder, även de som inte fick vara med i TV verkar få ett besök om vi skall se till teasern som visades i slutet av gårdagens avsnitt. Och tydligen har någon gift sig av de andra bönderna också.
Skall jag tro inför både då och framtiden så ger jag både Mystomtebonden och Värmlandsbonden relativt goda utsikter att faktiskt ha hitta kärleken, i varje fall för en period. För getbonden tror jag inte kärleken kommer på ett tag. Hon känns inte riktigt mogen att släppa folk in på livet så mycket som behövs för att hitta kärleken. Och Pojkbandsbonden - Ja, den stackarn får nog leta vidare själv. För tyvärr tror jag inte att Trollflickan och han någonsin kommer bli ett par.
Den som lever får se, men detta är vad jag tror. Så nu önskar jag alla en trevlig vecka tills vi ses här nästa torsdag med nya analyser. Och de som inte bara är här för bönderna önskar jag en trevlig eftermiddag/kväll så ses vi här imorgon.
God torsdag.
Lite kort först bara om var vi befinner oss.
Säsongens Bonde söker fru är egentligen slut och i förra veckan gjorde bönderna sina val och blev tilldelade resor som de skulle få åka med tillsammans med den de valt ut.
Vi kan väl säga att förra avsnittet var, liksom hela denna säsong, relativt fritt från konflikter och överraskningar. Men hur skulle det bli nu? Bönder och deras utvalda på resa, alldeles själva, runt om på olika ställen i Europa.
Jo, det tänkte jag alldeles strax avslöja. Eller frågan är varför jag skall göra det alldeles strax förresten när jag lika gärna kan göra det NU. Som vanligt blir det helt utan inbördes ordning, men ändå i samma ordning som vanligt. Eller ungefär.
Mystomtebonden:
Valde ju till sist den stora mörka. Catarina verkar hon heta också förresten. Jag tänker inte riktigt på tjejerna i namn längre utan mer på mina tillmälen jag gett dem utifrån personlighet, utseende eller klädval. Nåja, deras resa gick till Holland. Till U.... Ut..... Äh, jag vet faktiskt inte var jag är. Som den stora mörka lyckades kläcka ur sig flera gånger och bonden själv en gång.
Men i Utrecht var de. Hade de varit lite smarta så hade de enkelt översatt det till svenska och sagt att de var Utrikes. Jag har ingen aning om det är en korrekt översättning, men den är i varje fall fullständigt logisk.
De verkar hur som helst trivas i varandras sällskap. De skrattar och pratar. Går omkring i Ut... U.... Äh, jag vet inte vad den heter.... Och bara myser i varandras sällskap. Åker lite gondol gör de också och står på en bro när den mörka berättar om hänglåsen som hänger där som är ett sätt att förklara sin kärlek genom att tillsammans sätta fast ett hänglås i en bro som låser fast kärleken och sedan slänga nyckeln i sjön. Mycket romantiskt är det i varje fall och de verkar ha fattat tycke för varandra på riktigt. Hela resan avslutas med att de åker på en cykeltur på landet och får se "hästar med horn" Vi tittare fick aldrig se vad det egentligen var de såg. Men nog misstänker jag att det var en mager kossa.
De cyklade i varje fall ut på landet för att ha lite picknick och naturligtvis lyckades den klurige bonden hitta en bro och hade skaffat ett hänglås. Så de gick igenom proceduren och förklarade varandra sin kärlek som de båda trodde skall bli livslång.
Vi får väl se. Jag hoppas det då båda verkar behöva det och det finns en kemi mellan dem som jag tror gör att det kan funka. Men man vet ju aldrig. Men vi får se nästa vecka lite mer om vad som hänt för redan då kommer uppföljningsprogrammet. Vilket gör att jag kommer kunna hålla Bondebloggandet i liv i ytterligare en vecka.
Den lömska getbonden:
Ville ju egentligen inte välja någon av killarna då hon bara kände vänskap med båda. Till slut så tyckte hon ändå bäst om den tysta norrlänningen så hon valde att ta med honom på resan - till Svalbard. Vi fick börja följa dem redan på flygplatsen där norrlänningen konstaterar att det inte är ofta han reser så långt. Man kan ju tycka att norra Norrland till Svalbard inte är sådär jättelångt. Men det var i varje fall hans uppfattning. Samtidigt var han väldigt glad att de inte skulle till något storstad för det var inte hans grej.
De kom i varje fall fram och checkar in på hotellet. Getbonden bestämmer enväldigt att de skall ha varsitt rum, för här skall minsann inte ges något hopp. Man ser att norrlänningen nog hoppas ändå och tror att något kanske skall kunna växa fram. Det tror inte den känslokalla getbonden som inte ger honom en chans att inbilla sig något sådant.
Svalbard verkar vara ungefär en platt gata och en massa hav runt omkring. Och efter att helt ha misslyckats med att brygga kaffe på hotellrummet första morgonen så ger de sig ut på havet i en Ribbåt. Norrlänningen konstaterar kort att han gillar fart. Bäst är Skoooooter, sedan kommer motoCYkeln och sist Ribbåt. Men de verkar nöjda med att mitt i sommaren behöva gå i täckbyxor och mössa. Sedan skall de ge sig ut på egen hand och får då kvittera ut ett gevär för de kan ju stöta på isbjörnar och norrlänningen konstaterar att han minsann är van att skjuta och har skjutit både älg, tjäder, orre och räv. Frågan är hur han skulle reagera mot en stor Isbjörn ? Men det får vi inte veta. Som av en slump hamnar de på stranden där det står två stolar med renskinn på så de slår sig ned och beundrar utsikten. Lite stötvis samtal dem emellan för tankarna direkt till reklamen för Keno med de där Gotlänningarna på stolar på stranden. Norrlänningen fotograferar också en massa och konstaterar att han gillar det, men att kanske 3 av 100 bilder blir bra. En fotokurs kanske vore något. Getbonden säger att det är bra att han gillar att fotografera för det gör inte hon och hon vet inte hur många bilder han tagit... 82 konstaterar han lugnt.
Jag vet inte vem av dessa två som är mest onormal och konstig. Men de hade verkligen förtjänat varandra. Men icke.... Blir de vänner, eller rinner allt ut i sanden efter resan. Vi får nog se nästa vecka.
Den värmländska countrybonden:
Han valde ju prickiga klänningen som visar sig heta Carina förra veckan och de verkade redan då ha smugit omkring och småmyst på gården vilket ju lovade gott för framtiden. Deras resa gick till ett slott i Bretagne i Frankrike och de klev in på slottet och började prata svenska. Tack och lov så var det en svenska som förestod slottet så det gick ju bra. Jag vet inte hur länge de var borta men de fick vandra omkring. Pussas och fnissa på stan. Dessutom så fick vi följa med dem in i någon typ av affär med begagnade gamla prylar och de fånade sig, satte olika saker på huvudet såsom glasskålar, kohorn och annat. Sedan skulle de betala och försökte sig på att säga saker på franska. Nu kan ju jag inte detta språk. Men det lät ju ganska kul när butiksägaren säger Au Revoir när de skall gå (reservation för stavningen) och bonden svarar: Au Reovior, ja. Som en liten bekräftelse.
Jag tror dessutom att han konstaterade 4 gånger att det kändes bra när han fått en så fin flicka att åka med och semester hade han ju inte varit på tidigare. Inte såhär fint i varje fall.
Jag tror det finns möjlighet att de faktiskt blir ett par på riktigt och att hon flyttar till Värmland. Jag vet inte hur deras möjligheter för framtiden ser ut, men till en början verkar det i varje fall som om de verkligen trivs med varandra och det är ju en bra början. Vi får väl se nästa vecka hur det har gått.
Pojkbandbonden:
Valde ju, på min rekommendation, Trollflickan. Och deras resa skulle gå till Malta. Det var väl den av resorna som kändes trevligast. En mysig ö, fint väder och det var ju som upplagt för romantik. Fint, stort hotellrum och mysiga gamla städer. Bonden var dessutom nöjd med att ha trollflickan med sig. Hon var ju mycket mer resvan än han och bättre på engelska så hon kändes stabil tyckte han. Han tittade trånande på henne hela tiden och första morgonen började dessutom med frukost på sängen följt av en utflykt med bil på egen hand. Imponerande att vänstertrafiken inte verkade vara så mycket till hinder utan det verkade funka bra. Vi fick se dem äta en romantisk middag och ha lite diskussioner om att man måste vårda förhållanden och inte ta saker för givna. Bonden tittade hela tiden förälskat på Trollflickan och fortfarande kändes det som en riktigt bra semester för dem båda.
Sista dagen var de ute på en segelbåt och badade i ett turkost hav och på väg tillbaka satt de omslingrade på båten när trollflickan konstaterar att hon har haft det bra. Men att hon mest känner vänskap just nu. Man anar hur stämningen bara dör innan bonden säger att det gör minsann han också.
Så var det med det. Blåst på konfekten är känslan jag får och trots rätt val och att båda verkar vara sympatiska så tror jag att det var slutet på den romansen. Det är i varje fall min känsla av det hela.
Det var gårdagens avsnitt i stort. Som vanligt har jag säkert missar viktiga saker och kanske även missförstått någonting. Men såg ni avsnittet och tycker jag varit slarvig så får ni väl påpeka det. Om inte så får ni faktiskt skylla er själva.
Redan nästa vecka kommer som sagt uppföljningen då vi får se Linda besöka samtliga bönder, även de som inte fick vara med i TV verkar få ett besök om vi skall se till teasern som visades i slutet av gårdagens avsnitt. Och tydligen har någon gift sig av de andra bönderna också.
Skall jag tro inför både då och framtiden så ger jag både Mystomtebonden och Värmlandsbonden relativt goda utsikter att faktiskt ha hitta kärleken, i varje fall för en period. För getbonden tror jag inte kärleken kommer på ett tag. Hon känns inte riktigt mogen att släppa folk in på livet så mycket som behövs för att hitta kärleken. Och Pojkbandsbonden - Ja, den stackarn får nog leta vidare själv. För tyvärr tror jag inte att Trollflickan och han någonsin kommer bli ett par.
Den som lever får se, men detta är vad jag tror. Så nu önskar jag alla en trevlig vecka tills vi ses här nästa torsdag med nya analyser. Och de som inte bara är här för bönderna önskar jag en trevlig eftermiddag/kväll så ses vi här imorgon.
God torsdag.
Vi väntar väl en stund ?
Jag vill ju gärna suga på karamellen och inte direkt ge er alla analyser och synpunkter. I varje fall så skulle det kunna vara på det viset.
Så vi skjuter en stund på bondeanalysen. Men det blir bra sedan. Eller i varje fall delvis bra.
God torsdag.
Så vi skjuter en stund på bondeanalysen. Men det blir bra sedan. Eller i varje fall delvis bra.
God torsdag.
onsdag 11 december 2013
Dålig reklam och förväntningar.
Jag är fullt medveten om att jag har varit lite dålig på att uppdatera här nu igen.
Ni vet också vid det här laget vad det beror på och jag tycker nog att ni bör ha förståelse för att jag faktiskt inte bara kan ägna mig åt er. Det tror jag i och för sig att ni har också. Jag har bara goda tankar om de som läser min blogg.
Nu till vad jag tänker på idag.
Det är väl inte riktigt sant heller. Jag tänker på massa olika saker, men när jag bestämde mig för en rubrik så satte jag också normen för vad jag kan skriva om. Vilket gör att ni får föreställa er att jag är helt fokuserad på just dessa saker.
Den senaste tiden hör jag flera gånger om dagen en reklam på radio när jag sitter i bilen till och från jobbet. Den börjar ungefär. Vår nya hemförsäkring fungerar bara i våtutrymmen mellan klockan 10-13... Eller något sådant där.
Sedan kommer en röst in och gör reklam för Unionen och deras inkomstförsäkring.
Och så får man veta att man inte skall nöja sig med vad som helst....
Det roliga är att de i reklamen för just sin inkomst försäkring säger att: Du KAN få UPP till 80% av din inkomst.
I just den raden hör jag väldigt mycket beroende och möjligheter att man faktiskt inte kan få något alls också. Vilket gör att när de driver med en dålig försäkring innan så driver de faktiskt lika mycket med sin egen inkomstförsäkring.
Detta skrämmer mig lite eftersom jag faktiskt gick med där för att få just denna försäkring. Kanske borde jag istället skaffat en helt fristående.
Å andra sidan så är alla försäkringsbolag bara ute efter att få så mycket betalt som möjligt för att leverera så lite som möjligt tillbaka.
Hur som helst så är det en DÅLIG reklam.
Nu går jag för övrigt och väntar på kvällen och hur vi skall få följa bönderna och deras val ut på resande fot. Kommer de sköta sig? Kommer de bli förälskade på riktigt? Kommer de sakna ihjäl sig efter sina kor och getter?
Jag vet inte, Ni vet inte. Men om ni kommer tillbaka imorgon så levererar jag, som vanligt, en djuplodande rapport över onsdagens avsnitt.
God onsdag.
Ni vet också vid det här laget vad det beror på och jag tycker nog att ni bör ha förståelse för att jag faktiskt inte bara kan ägna mig åt er. Det tror jag i och för sig att ni har också. Jag har bara goda tankar om de som läser min blogg.
Nu till vad jag tänker på idag.
Det är väl inte riktigt sant heller. Jag tänker på massa olika saker, men när jag bestämde mig för en rubrik så satte jag också normen för vad jag kan skriva om. Vilket gör att ni får föreställa er att jag är helt fokuserad på just dessa saker.
Den senaste tiden hör jag flera gånger om dagen en reklam på radio när jag sitter i bilen till och från jobbet. Den börjar ungefär. Vår nya hemförsäkring fungerar bara i våtutrymmen mellan klockan 10-13... Eller något sådant där.
Sedan kommer en röst in och gör reklam för Unionen och deras inkomstförsäkring.
Och så får man veta att man inte skall nöja sig med vad som helst....
Det roliga är att de i reklamen för just sin inkomst försäkring säger att: Du KAN få UPP till 80% av din inkomst.
I just den raden hör jag väldigt mycket beroende och möjligheter att man faktiskt inte kan få något alls också. Vilket gör att när de driver med en dålig försäkring innan så driver de faktiskt lika mycket med sin egen inkomstförsäkring.
Detta skrämmer mig lite eftersom jag faktiskt gick med där för att få just denna försäkring. Kanske borde jag istället skaffat en helt fristående.
Å andra sidan så är alla försäkringsbolag bara ute efter att få så mycket betalt som möjligt för att leverera så lite som möjligt tillbaka.
Hur som helst så är det en DÅLIG reklam.
Nu går jag för övrigt och väntar på kvällen och hur vi skall få följa bönderna och deras val ut på resande fot. Kommer de sköta sig? Kommer de bli förälskade på riktigt? Kommer de sakna ihjäl sig efter sina kor och getter?
Jag vet inte, Ni vet inte. Men om ni kommer tillbaka imorgon så levererar jag, som vanligt, en djuplodande rapport över onsdagens avsnitt.
God onsdag.
måndag 9 december 2013
Verkligen måndag.
Idag är en sådan där dag som verkligen är måndag. På alla sätt måndag och dessutom lite måndag också.
Det började redan när jag kom till jobbet i morse och datorn började med att blåskärma. Så det var bara att starta igen.
När jag väl kom in så ville datoreländet att jag skulle byta lösenord också.
Så det gjorde jag.
Sedan kom jag inte in i mailen längre utan fick försöka skriva in lösenordet igen, vilket resulterade i att jag blev utlåst och fick vänta en kvart så jag kunde komma in igen.
Så började det. Sedan har det fortsatt lite bättre, men jag är trött, känner en förkylning komma smygande och dessutom är det kallt ute.
Jag låg igår kväll och planerade massa bra saker jag skulle skriva om idag, eller senare i veckan.
Men nu är allt helt bortblåst och jag har ingen aning om vad det var för strålande saker som slog mig precis när det var dags att somna.
Låter jag negativ ?
Det är inget mot vad jag känner mig. Så jag avslutar nu och återkommer imorgon, förhoppningsvis med mer tur och välvilja i bagaget.
God måndag - Eller god och god förresten. Helvetesmåndag på er också :-)
fredag 6 december 2013
När skall man sörja ?
Det är en fråga som jag tycker är relevant idag.
Jag möttes i morse av rubrikerna i tidningen om att Mandela nu dött och världen sörjer.
Men i min värld har han redan varit död i ett halvår. Han har legat medvetslös, utan någon form av kontakt med omvärlden en längre tid och är det egentligen inte då sorgen borde komma.
Eller när han redan för ett antal år sedan drog sig tillbaka från allt vad offentlighet och politik heter?
Visst, det är inte förrän nu han är borta på riktigt, men redan då slutade han ju att aktivt påverka någon annans liv än sitt eget och sina närmaste.
En symbol, en legend och en stor man. Det finns mycket vackra ord i tidningarna och det är sant. Han gjorde otroligt mycket fina saker. Men inte dess då mindre så slutade han göra det för längesedan.
Att det nu skall upp rubriker för att han råkat ta sitt sista andetag kan jag personligen tycka är lite onödigt. Ge folk uppskattning medan de lever och när de inte gör det längre räcker det med ett kort adjö.
Men det är jag som tycker så och är antagligen, som vanligt, ganska ensam om mina tankar och åsikter.
Själv sörjer jag idag mest Sven som förstör min möjlighet till omåttligt frossande i helgen. Det ligger mig betydligt närmre.
God fredag.
Jag möttes i morse av rubrikerna i tidningen om att Mandela nu dött och världen sörjer.
Men i min värld har han redan varit död i ett halvår. Han har legat medvetslös, utan någon form av kontakt med omvärlden en längre tid och är det egentligen inte då sorgen borde komma.
Eller när han redan för ett antal år sedan drog sig tillbaka från allt vad offentlighet och politik heter?
Visst, det är inte förrän nu han är borta på riktigt, men redan då slutade han ju att aktivt påverka någon annans liv än sitt eget och sina närmaste.
En symbol, en legend och en stor man. Det finns mycket vackra ord i tidningarna och det är sant. Han gjorde otroligt mycket fina saker. Men inte dess då mindre så slutade han göra det för längesedan.
Att det nu skall upp rubriker för att han råkat ta sitt sista andetag kan jag personligen tycka är lite onödigt. Ge folk uppskattning medan de lever och när de inte gör det längre räcker det med ett kort adjö.
Men det är jag som tycker så och är antagligen, som vanligt, ganska ensam om mina tankar och åsikter.
Själv sörjer jag idag mest Sven som förstör min möjlighet till omåttligt frossande i helgen. Det ligger mig betydligt närmre.
God fredag.
torsdag 5 december 2013
Vad är väl en bal på slottet ?
I jämförelse med en onsdag med bonde söker fru ?
Blott ingenting.
Igår var det alltså dags för det sista "riktiga" avsnittet av årets säsong av Bonde söker fru. Jag har nu guidat er genom hela säsongen och nu skall jag försöka få till ett snyggt avslut. Jag vet att det nästa vecka kommer ytterligare ett avsnitt som avhandlar böndernas resor med sina nyvalda, eventuella kärlekar och självklart kommer ni även få en analys av detta även om jag misstänker att det inte alls kommer kunna mäta sig med förra årets resor. Då tänker jag speciellt på Sörpelbonden och MonaLisa där Sörpelbonden plockade fram hela verktygslådan för att bygga en adapter för vägguttagen i England.
Hur kan man slå det ?
Vi har inga bönder av den kalibern i år. Men resan är dessutom framtiden. Nu skall vi ägna oss lite åt gårdagen och vad som hände egentligen.
Mystomtebonden:
Han var den andra som fick göra sitt val igår, men eftersom jag alltid analyserar honom först så fortsätter jag i den ordningen. När Linda kom till gården avslöjade han att han minsann blivit lite förälskad. I vem fick man inte veta, men vi fick se klipp från båda kvinnorna som avslöjade att de gärna ville ha honom och att de skulle bli besvikna om de inte blev valda.
Så satt han då på den obligatoriska platsen ute i en hage, på ett nedfallet träd eller liknande. Jag tycker det vore lite spännande om det var lite variation någon gång och de kanske fick sitta hemma i köket och göra sitt val. Men det skall ske ute. Helst i en hage på en nedfallen björk.
Som vanligt så får vi se kvinnorna komma gående mot sin dom. Det växlas mellan de olika kvinnorna och sedan blir det till slut en som kommer fram och får sin dom. Tyvärr - Vi passar inte riktigt, du är en jättemysig tjej men jag har mer känslor för den andra.
I mystomtebondens fall blev det den blonda som fick åka. Vilket jag tycker var helt rätt. Hon låter alltid lite arg och väldigt beslutsam och jag anar att bonden nästan kände sig lite rädd för henne.
Så fick han då välja den mörka. De såg lycklig ut, pussades och såg verkligen lyckliga ut. Så det är bara att önska dem all lycka i framtiden. De skall få åka till Holland på sin semester.
Rent generellt tycker jag att resorna de får är ganska trista i många fall. Men de verkar glada och det är klart. När man är nyförälskad så är även en resa till Holland med den man precis valt helt okej.
Den lömska getbonden:
Var den första som fick göra sitt val igår. Jag flaggade i förra veckan för att hon skulle få dejta den tysta norrlänningen. Men icke. Jag vet inte om han inte fick någon dejt alls, eller om det helt enkelt blev så taffligt att de valde att inte visa den. Däremot fick vi se lite klipp från tuppkammens dejt där han pratade om att gå "All in". Vi vet ju med facit i hand hur bra det gick.
Så kom Linda och här blev det faktiskt ingen hage med nedfallen björk utan en släpvagn till en traktor eller liknande. Bonden avslöjade redan här att hon inte blivit förälskad, eller ens kär utan kände mest som att hon var kompis med killarna. Hon fick ändå göra ett val och får åka på semester med en av dem. Det blev, som jag anade och kanske hoppades lite också, den tysta norrlänningen som fick följa med. Getbonden säger att de nog kommer få roligt och bli bra vänner.
Han säger att han hoppas att kärlek kommer växa fram. Så de har inte riktigt samma mål med framtiden och med tanke på hur tom på känslor getbonden känns så misstänker jag att det blir som hon säger. Hon kommer nog inte få kärlek och som min reflektion blev direkt efter avsnittet så tycker jag inte hon förtjänar det just nu heller. Tids nog när hon öppnar upp och släpper in känslorna, men inte nu. Jag hoppas att TV4 ångrar att de inte följde den där skånska hästbonden istället. Jag tror det hade blivit bättre.
Hur som helst. En semester till Svalbard, en vänskaplig kram och så var det med det.
Värmländska countrybonden:
Här fick vi se hans dejt med prickiga klänningen. Det var picknik vid snoksjön. Nu blir snoksjön inte alls lika kul när man skriver det som när man hör det på klingande värmländska. Men de slog sig ned och bonden dukade upp vad han tyckte var en fin picknick. Ett fruktfat, en flaska champagne och vad jag tyckte såg ut som en flaska hemkört också. Någonstans här fäller han också den blivande klassikern "Hon är söt som en hallonbåt"
Prickiga klänningen hade med sig två presenter som packades upp och det var pennor och papper och en idé om att de skulle måla av varandra. Det blev väl sådär. Hon säger sig gilla att rita, men just denna skiss av bonden var inget vidare. Så mycket mer än så fick vi inte se av dejten utan nu var det istället dags för även denna bonde att göra sitt val.
Linda kommer och bonden sitter på en parkbänk eller motsvarande. Alltså inte en nedfallen björk här heller. Han har precis innan i ett klipp plockat några syrénkvistar. När Linda kommer sitter han där med kvistarna i handen och Linda frågar om de är till henne och får svaret att: Nej, de är till en fin flicka.
Det var säkert inte menat som någon förolämpning, men det blev ganska plumpt.
Återigen klipp från de olika tjejerna som säger lite att de är nervösa och vill stanna. Den mörka passar på att prata lite skit om prickiga klänningen och säger något om att hon nog inte är den hon verkar och att hon spelar mest.
Så blir det val och hon blir bortvald dessutom. Antagligen visste hon det redan när hon förtalade den andra vilket skulle förklara en del. Jag tycker valet var rätt nu när inte Muminmamman, eller charmiga finskan som jag också kallat henne fanns kvar. Och vi får veta att bonden och prickiga klänningen tydligen smugit runt och vänslats på gården under en tid innan också.
Resan kommer gå till ett slott i Frankrike. Det kan ju bli spännande att se om vi får höra någon värmländsk franska nästa vecka.
Pojkbandsbonden:
Här finns ju alltså bittra bitchen och Trollflickan kvar att välja bland. Vi får se hans dejt med Trollflickan där det äts middag och badas bubbelpool och pussas lite. Det behöver inte betyda så mycket eftersom han förra veckan pussade på bittra bitchen. Men de verkar ha trevligt och jag står fast vi att jag tycker hon är väldigt charmig även om hon har ett mysko utseende. Men bonden gillar det och pratar om hennes naturliga skönhet.
Det skall bli val även här och nu är vi återigen tillbaka på den nedfallna björken. Först en pratstund med Linda och en bekräftelse på att han bestämt sig.
Samma procedur som vanligt. En och en kommer vandrande. Små kommentarer från tjejerna om att de vill stanna både två, men så kommer den goda sidan fram där de också säger att blir de inte valda så är det inte meningen och då önskar de bonden all lycka till med den andra. Till och med bittra bitchen säger sådär.
Här klipps det ytterligare lite, mitt i själva valet för att vi inte skall förstå riktigt till vem han säger vad. Men det slutar till sist med att även denna bonde väljer "rätt".
Det blir Trollflickan - min favorit.
Resan kommer gå till Malta och vi får även här se lite kelande innan Linda kommer och berättar det.
Så har alltså alla bönderna gjort sina val. Och hör och häpna. Jag tycker tre av dem gjorde rätt och den fjärde förtjänar inte kärlek just nu.
Så nu hoppas jag att det blir bra semestrar och att vi får se lite mer av vad de känner nästa vecka. Sedan kommer väl ett uppföljningsprogram senare som jag tidigare anat. Det vet jag dock inget säkert om ännu, men jag skulle bli förvånad om de ändrar på det konceptet.
I slutet av programmet uppmanas man dessutom att söka till nästa säsong redan nu. Så det kommer en framtid. Nästa höst får vi nya bönder att älska, hata och analysera.
Passade även på att efter avsnittet kolla lite i "skvallertidningen på nätet" och det fanns naturligtvis både bittra kommentarer från förlorarna och lite annat smått och gott.
Nu är det som sagt slut på de djupa analyserna. Nästa vecka blir det en analys av deras resor och jag kanske även ger mig på att försöka läsa i spåkulan hur det kommer gå för paren i framtiden utifrån vad jag får se då.
Så väl mött igen nästa torsdag. För de som bara läser då. Och vilken annan dag som helst för er andra, mer trogna läsare.
God torsdag.
Blott ingenting.
Igår var det alltså dags för det sista "riktiga" avsnittet av årets säsong av Bonde söker fru. Jag har nu guidat er genom hela säsongen och nu skall jag försöka få till ett snyggt avslut. Jag vet att det nästa vecka kommer ytterligare ett avsnitt som avhandlar böndernas resor med sina nyvalda, eventuella kärlekar och självklart kommer ni även få en analys av detta även om jag misstänker att det inte alls kommer kunna mäta sig med förra årets resor. Då tänker jag speciellt på Sörpelbonden och MonaLisa där Sörpelbonden plockade fram hela verktygslådan för att bygga en adapter för vägguttagen i England.
Hur kan man slå det ?
Vi har inga bönder av den kalibern i år. Men resan är dessutom framtiden. Nu skall vi ägna oss lite åt gårdagen och vad som hände egentligen.
Mystomtebonden:
Han var den andra som fick göra sitt val igår, men eftersom jag alltid analyserar honom först så fortsätter jag i den ordningen. När Linda kom till gården avslöjade han att han minsann blivit lite förälskad. I vem fick man inte veta, men vi fick se klipp från båda kvinnorna som avslöjade att de gärna ville ha honom och att de skulle bli besvikna om de inte blev valda.
Så satt han då på den obligatoriska platsen ute i en hage, på ett nedfallet träd eller liknande. Jag tycker det vore lite spännande om det var lite variation någon gång och de kanske fick sitta hemma i köket och göra sitt val. Men det skall ske ute. Helst i en hage på en nedfallen björk.
Som vanligt så får vi se kvinnorna komma gående mot sin dom. Det växlas mellan de olika kvinnorna och sedan blir det till slut en som kommer fram och får sin dom. Tyvärr - Vi passar inte riktigt, du är en jättemysig tjej men jag har mer känslor för den andra.
I mystomtebondens fall blev det den blonda som fick åka. Vilket jag tycker var helt rätt. Hon låter alltid lite arg och väldigt beslutsam och jag anar att bonden nästan kände sig lite rädd för henne.
Så fick han då välja den mörka. De såg lycklig ut, pussades och såg verkligen lyckliga ut. Så det är bara att önska dem all lycka i framtiden. De skall få åka till Holland på sin semester.
Rent generellt tycker jag att resorna de får är ganska trista i många fall. Men de verkar glada och det är klart. När man är nyförälskad så är även en resa till Holland med den man precis valt helt okej.
Den lömska getbonden:
Var den första som fick göra sitt val igår. Jag flaggade i förra veckan för att hon skulle få dejta den tysta norrlänningen. Men icke. Jag vet inte om han inte fick någon dejt alls, eller om det helt enkelt blev så taffligt att de valde att inte visa den. Däremot fick vi se lite klipp från tuppkammens dejt där han pratade om att gå "All in". Vi vet ju med facit i hand hur bra det gick.
Så kom Linda och här blev det faktiskt ingen hage med nedfallen björk utan en släpvagn till en traktor eller liknande. Bonden avslöjade redan här att hon inte blivit förälskad, eller ens kär utan kände mest som att hon var kompis med killarna. Hon fick ändå göra ett val och får åka på semester med en av dem. Det blev, som jag anade och kanske hoppades lite också, den tysta norrlänningen som fick följa med. Getbonden säger att de nog kommer få roligt och bli bra vänner.
Han säger att han hoppas att kärlek kommer växa fram. Så de har inte riktigt samma mål med framtiden och med tanke på hur tom på känslor getbonden känns så misstänker jag att det blir som hon säger. Hon kommer nog inte få kärlek och som min reflektion blev direkt efter avsnittet så tycker jag inte hon förtjänar det just nu heller. Tids nog när hon öppnar upp och släpper in känslorna, men inte nu. Jag hoppas att TV4 ångrar att de inte följde den där skånska hästbonden istället. Jag tror det hade blivit bättre.
Hur som helst. En semester till Svalbard, en vänskaplig kram och så var det med det.
Värmländska countrybonden:
Här fick vi se hans dejt med prickiga klänningen. Det var picknik vid snoksjön. Nu blir snoksjön inte alls lika kul när man skriver det som när man hör det på klingande värmländska. Men de slog sig ned och bonden dukade upp vad han tyckte var en fin picknick. Ett fruktfat, en flaska champagne och vad jag tyckte såg ut som en flaska hemkört också. Någonstans här fäller han också den blivande klassikern "Hon är söt som en hallonbåt"
Prickiga klänningen hade med sig två presenter som packades upp och det var pennor och papper och en idé om att de skulle måla av varandra. Det blev väl sådär. Hon säger sig gilla att rita, men just denna skiss av bonden var inget vidare. Så mycket mer än så fick vi inte se av dejten utan nu var det istället dags för även denna bonde att göra sitt val.
Linda kommer och bonden sitter på en parkbänk eller motsvarande. Alltså inte en nedfallen björk här heller. Han har precis innan i ett klipp plockat några syrénkvistar. När Linda kommer sitter han där med kvistarna i handen och Linda frågar om de är till henne och får svaret att: Nej, de är till en fin flicka.
Det var säkert inte menat som någon förolämpning, men det blev ganska plumpt.
Återigen klipp från de olika tjejerna som säger lite att de är nervösa och vill stanna. Den mörka passar på att prata lite skit om prickiga klänningen och säger något om att hon nog inte är den hon verkar och att hon spelar mest.
Så blir det val och hon blir bortvald dessutom. Antagligen visste hon det redan när hon förtalade den andra vilket skulle förklara en del. Jag tycker valet var rätt nu när inte Muminmamman, eller charmiga finskan som jag också kallat henne fanns kvar. Och vi får veta att bonden och prickiga klänningen tydligen smugit runt och vänslats på gården under en tid innan också.
Resan kommer gå till ett slott i Frankrike. Det kan ju bli spännande att se om vi får höra någon värmländsk franska nästa vecka.
Pojkbandsbonden:
Här finns ju alltså bittra bitchen och Trollflickan kvar att välja bland. Vi får se hans dejt med Trollflickan där det äts middag och badas bubbelpool och pussas lite. Det behöver inte betyda så mycket eftersom han förra veckan pussade på bittra bitchen. Men de verkar ha trevligt och jag står fast vi att jag tycker hon är väldigt charmig även om hon har ett mysko utseende. Men bonden gillar det och pratar om hennes naturliga skönhet.
Det skall bli val även här och nu är vi återigen tillbaka på den nedfallna björken. Först en pratstund med Linda och en bekräftelse på att han bestämt sig.
Samma procedur som vanligt. En och en kommer vandrande. Små kommentarer från tjejerna om att de vill stanna både två, men så kommer den goda sidan fram där de också säger att blir de inte valda så är det inte meningen och då önskar de bonden all lycka till med den andra. Till och med bittra bitchen säger sådär.
Här klipps det ytterligare lite, mitt i själva valet för att vi inte skall förstå riktigt till vem han säger vad. Men det slutar till sist med att även denna bonde väljer "rätt".
Det blir Trollflickan - min favorit.
Resan kommer gå till Malta och vi får även här se lite kelande innan Linda kommer och berättar det.
Så har alltså alla bönderna gjort sina val. Och hör och häpna. Jag tycker tre av dem gjorde rätt och den fjärde förtjänar inte kärlek just nu.
Så nu hoppas jag att det blir bra semestrar och att vi får se lite mer av vad de känner nästa vecka. Sedan kommer väl ett uppföljningsprogram senare som jag tidigare anat. Det vet jag dock inget säkert om ännu, men jag skulle bli förvånad om de ändrar på det konceptet.
I slutet av programmet uppmanas man dessutom att söka till nästa säsong redan nu. Så det kommer en framtid. Nästa höst får vi nya bönder att älska, hata och analysera.
Passade även på att efter avsnittet kolla lite i "skvallertidningen på nätet" och det fanns naturligtvis både bittra kommentarer från förlorarna och lite annat smått och gott.
Nu är det som sagt slut på de djupa analyserna. Nästa vecka blir det en analys av deras resor och jag kanske även ger mig på att försöka läsa i spåkulan hur det kommer gå för paren i framtiden utifrån vad jag får se då.
Så väl mött igen nästa torsdag. För de som bara läser då. Och vilken annan dag som helst för er andra, mer trogna läsare.
God torsdag.
Min vana trogen....
så skjuter jag upp rapporteringen från Bonde söker fru igår några timmar. Jag vet faktiskt inte alls när jag skall få tid att ge er slutrapporten idag, men målet är att den skall komma någon gång under dagen i varje fall.
Jag kan dock avslöja att jag är tämligen överens med bönderna, vilket känns skönt.
Det känns som om de lyssnat på mig och tänkt på mina råd, även om jag vet att det inte är möjligt rent teoretiskt.
Som jag brukar säga - inget är som väntans tider.
Så passa på att njuta av att vänta ett tag till så kommer rapporten så småningom.
God torsdag.
Jag kan dock avslöja att jag är tämligen överens med bönderna, vilket känns skönt.
Det känns som om de lyssnat på mig och tänkt på mina råd, även om jag vet att det inte är möjligt rent teoretiskt.
Som jag brukar säga - inget är som väntans tider.
Så passa på att njuta av att vänta ett tag till så kommer rapporten så småningom.
God torsdag.
tisdag 3 december 2013
En kort uppdatering från verkligheten...
Ja, jag vet att jag varit lite dålig de senaste dagarna på att skriva något här. Jag hoppas att ni står ut med att jag har och har haft massa saker omkring mig som gjort att jag inte riktigt hunnit med. Det är jobb i massor, men dessutom privata saker som gjort att jag varken haft tid eller ork att skriva något.
Men eftersom jag inte vill att ni skall glömma bort mig så tänkte jag idag ändå ta mig samman och skriva lite och göra några konstateranden.
Jag har egentligen tänkt på två saker de senaste dagarna som kan vara värda att skriva om.
Musik.
Ja, det är klart att såhär inför kommande julkonsert, som egentligen inte är så mycket till julkonsert utan en blandning av högt och lågt (däribland även jul) så rör sig det mycket musik i huvudet. Det är Parapam hit och parapam dit. Det snurrar låtar i huvudet och jag försöker komma ihåg hur det nu verkligen skall låta och hoppas få till det. Jag kan ju passa på att göra lite reklam när jag ändå nämner denna konsert.
Det ser väl bra ut ? De som vill är naturligtvis välkomna att komma och lyssna och njuta. Eller nåja, det kan bli stunder av njutning i varje fall. Även om det, om man är lite musikalisk, även kan förekomma stunder som inte garanterat är lika njutbara. Men vi är faktiskt bara amatörer.
Vad jag egentligen tänkte på är igenkänningsfaktorn i musik och känslan av att när man hör en sång förflyttas tillbaka i tiden till något tillfälle då man lyssnat, eller för all del sjungit en låt tidigare. Det är ganska fascinerande hur lätt det är att helt plötsligt befinna sig någon annanstans, i en annan tid. På både gott och ont får jag säga. Nostalgi är underskattat och kan ge upphov till att många fina minnen kommer tillbaka.
Det var det första jag tänkte på.
Det andra är det här med dieter. Det är ju inte alls lika roligt som musik. Oavsett vad man ger sig in på så handlar det ju om att på ett eller annat sätt späka sig själv och göra avkall på saker man tycker om. Om man nu gillar mat, gör man inte det så har man antagligen inget behov av någon diet egentligen. Om man nu inte är en godisråtta av rang och lever på sådant istället för mat.
Nåja, hur som helst så har jag ändå, just nu, hittat en diet som inte är så uppoffrande och det går sakta med säkert nedåt vilket är bra för hälsan sägs det. Frågan är bara hur den mentala hälsan mår av dieter. Ibland undrar jag om det verkligen är värt det att bli smal och vacker när man hela tiden måste tänka på vad man stoppar i munnen.
Jag undrar om det är så att min kropp egentligen är menad att vara en barbapappas kropp. Kanske är det så att jag faktiskt är en mental barbapappa och därför mår som bäst när jag är oformlig och rosa ?
Men nu finns väl Barbapappor, liksom Emma, bara i fantasin. Vilket gör att ursäkten känns sådär lite halvdålig. Så det är bara att bita i det sura äpplet. Och försöka le med en morot i munnen.
Och med detta så avslutar jag för idag och önskar er alla en riktigt god tisdag.
Tisdag... Ja, imorgon är det dags igen. Glöm för all del inte det.
Men eftersom jag inte vill att ni skall glömma bort mig så tänkte jag idag ändå ta mig samman och skriva lite och göra några konstateranden.
Jag har egentligen tänkt på två saker de senaste dagarna som kan vara värda att skriva om.
Musik.
Ja, det är klart att såhär inför kommande julkonsert, som egentligen inte är så mycket till julkonsert utan en blandning av högt och lågt (däribland även jul) så rör sig det mycket musik i huvudet. Det är Parapam hit och parapam dit. Det snurrar låtar i huvudet och jag försöker komma ihåg hur det nu verkligen skall låta och hoppas få till det. Jag kan ju passa på att göra lite reklam när jag ändå nämner denna konsert.
Det ser väl bra ut ? De som vill är naturligtvis välkomna att komma och lyssna och njuta. Eller nåja, det kan bli stunder av njutning i varje fall. Även om det, om man är lite musikalisk, även kan förekomma stunder som inte garanterat är lika njutbara. Men vi är faktiskt bara amatörer.
Vad jag egentligen tänkte på är igenkänningsfaktorn i musik och känslan av att när man hör en sång förflyttas tillbaka i tiden till något tillfälle då man lyssnat, eller för all del sjungit en låt tidigare. Det är ganska fascinerande hur lätt det är att helt plötsligt befinna sig någon annanstans, i en annan tid. På både gott och ont får jag säga. Nostalgi är underskattat och kan ge upphov till att många fina minnen kommer tillbaka.
Det var det första jag tänkte på.
Det andra är det här med dieter. Det är ju inte alls lika roligt som musik. Oavsett vad man ger sig in på så handlar det ju om att på ett eller annat sätt späka sig själv och göra avkall på saker man tycker om. Om man nu gillar mat, gör man inte det så har man antagligen inget behov av någon diet egentligen. Om man nu inte är en godisråtta av rang och lever på sådant istället för mat.
Nåja, hur som helst så har jag ändå, just nu, hittat en diet som inte är så uppoffrande och det går sakta med säkert nedåt vilket är bra för hälsan sägs det. Frågan är bara hur den mentala hälsan mår av dieter. Ibland undrar jag om det verkligen är värt det att bli smal och vacker när man hela tiden måste tänka på vad man stoppar i munnen.
Jag undrar om det är så att min kropp egentligen är menad att vara en barbapappas kropp. Kanske är det så att jag faktiskt är en mental barbapappa och därför mår som bäst när jag är oformlig och rosa ?
Men nu finns väl Barbapappor, liksom Emma, bara i fantasin. Vilket gör att ursäkten känns sådär lite halvdålig. Så det är bara att bita i det sura äpplet. Och försöka le med en morot i munnen.
Och med detta så avslutar jag för idag och önskar er alla en riktigt god tisdag.
Tisdag... Ja, imorgon är det dags igen. Glöm för all del inte det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)