Jul innebär ju att man skall sitta och tindra med ögonen. Äta alldeles för mycket onyttig mat och knäcka en och annan nöt. Det innebär också att det anses asocialt att sitta vid datorn och blogga. I varje fall tror jag att det skulle kunna uppfattas så.
Risken är alltså att jag kommer vara mycket begränsad i mitt skrivande här och inte bara nu under själva julhelgen utan även de kommande veckorna då jag skall ge mig ut på äventyr på andra sidan världen.
Något enstaka inlägg skall väl kunna presteras, men inte dagliga uppdateringar som ni vant er vid. Dessutom finns det ju inte längre några bönder som kräver att få bli analyserade, vilket gör att det mest blir tankar och funderingar kring mer alldagliga ting.
Nåja. Jag tänkte idag analysera några olika saker. En del mer och en del mindre kontroversiella. Ni väljer själv vad ni tycker och om ni tycker jag är dum i huvudet så får ni gärna behålla den åsikten, så länge ni behåller den för er själva.
Nå, nu börjar vi.
I lördags stod jag i duschen. Jag vet att det kan vara lite oanständigt eftersom jag, likt flertalet människor, duschar naken. Men försök bortse från detta. Rätt som det är dyker det upp Lottaböcker i huvudet på mig. Som jag kanske avslöjat någon gång tidigare så var jag ett stort fan av dessa böcker en gång i tiden och är nog fortfarande om jag får tag i någon. Jag vet att det var röd rygg på dem och således tillhörde de sortimentet flickböcker och inte som Biggles och annat med grönrygg de pojkböcker jag kanske borde läsa.
Men jag gillade dem verkligen och plötsligt dök det upp sekvenser i huvudet på mig som när Lotta hamnade på något event för gitarrister och plinkade fram "som stjärnor små"
när hon var hos någon släkting och spelade krocket.
Hela tiden trånade hon dessutom efter Paul, denna mörka, tjusiga yngling, som hon faktiskt fick längre fram i serien. Lycklig kärlek är ju inte att förakta. Men ärligt talat så gör sig den olyckliga bättre i bokform. Två små dikter som stod i dessa böcker poppade också upp i huvudet på mig och jag tänkte att jag kunde delge er dessa. Även om det inte är juldikter så är tonårspoesi i jultider inte heller så dumt.
Jag har nigit för nymånens skära
tre ting har jag önskat mig tyst
Det första är Du
och det andra är Du
Och det tredje är Du, min kära.
Varför föddes jag att älska
Älska i så unga år
Varför tändes i mitt hjärta
kärlek i så unga år.
Den som älskat kan en glömma
den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde
visste ej vad kärlek var.
Ungefär så långt hinner man under en dusch och när jag sedan klev ur så var dessa tankar som bortblåsta och kom tillbaka först när jag funderade på hur jag skulle sammanfatta helgen.
Jag kan också avslöja, på tal om helgen, att jag förlorat min vörtbrödsbakaroskuld. Jag bestämde mig förra veckan för att jag faktiskt ville baka eget vörtbröd så jag surfade runt lite och hittade lite olika recept som jag läste och sedan gick jag hem och gjorde eget bröd med lite tips från de olika recepten.
Vad jag inte läst någonstans, men som jag ändå tyckte var en bra idé var att förutom russin stoppa valnötter i brödet. Nu har jag bara smakat en halv liten tunn skiva ännu, men jag måste nog ändå säga att jag lyckades väldigt bra.
Tur att jag är nöjd. Oftast blir jag det när jag lagar mat. Förutom då den där förbannade citronkycklingen som inte alls smakade som jag tänkt mig.
Det var helgen.
Det var dessutom en stor manifestation mot rasism i helgen. Det har nog ingen lyckats missa för det har pratats om det i varenda tidning och på både radio och TV.
Och nu kommer min kanske kontroversiella åsikt.
Jag är EMOT manifestationer, demonstrationer och idén på att människor tror att de kan förändra världen genom att ställa sig och skandera slagord i grupp.
Jag tror inte på det. Jag tror inte det hjälper mer än de olika individernas enskilda samveten och framför allt tror jag inte det får varken rasister, nazister eller homohatare att ändra uppfattning.
Jag tror inte en enda liten rasist har tänkt att - OJ, nu står det 16.000 människor och skriker i Kärrtorp. Då måste jag ändra min uppfattning och tycka det är okej med utlänningar.
Jag tror inte att det får en nazist att börja tro på judeförföljelsen och jag tror inte att någon med homofobi ändrar uppfattning för att man står och skriker ut sin rätt att älska vem man vill.
Visst, det är väl fint att folk vill vara solidariska och visa sitt stöd. Men ärligt talat så tror jag faktiskt att det mest är för det egna samvetet och att man skall få känna sig som en fin medmänniska som verkligen ställer upp.
Nej. Jag skulle aldrig göra det. I princip är jag emot det, även om jag inte vill fördöma när man ändå gör något för en god sak. Men nytta - Nej, jag tror tyvärr inte det.
Nu har ni i varje fall fått lite julmys, lite flickliteratur och lite obekväm åsikt. Om någon skulle vilja ha receptet på vörtbrödet så skriver jag det, så gott det nu går här också.
Vörtbröd á la Håkan:
En halv liter porter värms upp till dryg fingervärme.
Häll i en liten hög krossad nejlika
Häll i ungefär dubbelt så mycket malen ingefära
tillsätt Anis i önskad mängd, ungefär lika mycket som nejlika körde jag.
Blanda i jästen när det är 37 grader.
Tillsätt 1dl mörk sirap
En burk kesella
2 mellansmå paket russin
150g valnötter
6-7dl rågmjöl
vetemjöl tills degen blir lagom.
Kör i matberedare i 15 minuter efter att sista vetemjölet är inbakat
Täck med handduk och låt jäsa en timme.
Knåda för hand och stoppa i form. Jag använde en traditionell brödform och en rund bunke.
Låt jäsa i ytterligare 35 minuter
Grädda i 225grader, 215 i varmluftsugn i 25 minuter. Därefter sänks temperaturen till 150grader och brödet får stå ytterligare 25 minuter
Så enkelt var det. Hela Håkan bakar kanske jag borde göra ett program som heter eftersom det är så det brukar se ut när jag fått gå lös på mjölpåsen.
och med detta öskar jag er alla, eller de som fortfarande står ut med mig.
En riktigt god jul och ett gott nytt år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar