Som gått att utläsa ur en del av mina inlägg här på bloggen så håller jag på att försöka tappa några kilo. Det behövs verkligen. Men efter att ha läst lite i skvallertidningen på nätet så börjar jag fundera på att omvärdera det här beslutet.
Isabelle Nilsson gick ned 16 kilo och blev med barn.
Fy, jag vill verkligen inte bli gravid.
Men det kanske finns krav på att man går ned med LCHF vilket hon gjort för att man skall riskera graviditet.
Nåja, då har jag en ursäkt om jag vill svulla lite. Nejdå, jag syndar inte jag bara använder mig av choklad och chips som preventivmedel :-)
God torsdag.
torsdag 28 februari 2013
Brist på fantasi.
Ja, precis så illa är det.
Fantasin börjar tryta lite och det är ett bekymmer.
Det är verkligen jobbigt när det blir på det viset, för jag har ju ändå ett visst ansvar att prestera och hela tiden skapa nya saker som uppskattas av så många som möjligt. Men nu känner jag alltså att jag tenderar att gå på i gamla redan upptrampade fotspår.
Så vad skall jag göra för att få nya influenser ?
Jag vet inte riktigt, men samtidigt som jag vill åstadkomma något nytt så vet jag ju att det gamla beprövade är mer uppskattat. Det blir alltid lite gnäll när det kommer något nytt. Någon som tycker att det är för annorlunda, för utstickande eller helt enkelt bara: "Inte som vanligt"
Så där har jag det.
Så nu undrar jag. Vad sjutton skall jag laga till middag ?
Det blir ju alldeles för ofta pasta med köttfärssås, kassler, kyckling, andra saker med köttfärs. Kött, fiskpinnar, lax. Och när jag försöker variera mig så slutar det med att jag får laga två middagar eftersom det finns barn som till exempel vägrar äta lax eller någon typ av fiskgryta (som är så gott)
Ibland exprimenterar jag lite ändå och ofta funkar det, så länge jag undviker fisk, tomatsåser, för mycket grönsaker i maten, bönor, för starkt, för annorlunda, koriander, lamm osv. osv...
Ni ser, det är inte alldeles enkelt att komma på något nytt under dessa förutsättningar.
Ibland sitter jag och surfar runt och läser lite recept på nätet och får lite idéer. Sedan går jag hem och anpassar idén så att det smakar mer som "vanligt" så att alla skall äta.
Nåja, det är inget stort problem. Det blir mat varje dag och för det mesta är den ganska god och nyttig, även om framförallt nyttigheten ibland görs lite avbräck ifrån, Dock försöker jag själv hitta lite nyttigare varianter då - ibland.
Nu sitter jag och går igenom frysen där hemma, mentalt, för att fundera på vad jag skall laga idag, om jag behöver handla? och isåfall vad jag skall hitta på? JAG VET INTE.
Jag vet att jag behöver handla för både mitt pulver och kattmaten är slut, likaså juicen och skinkan. Men middag då ?
Jaja, det löser väl sig. Något blir det ju alltid.
God torsdag.
Ärtsoppa och pannkakor vore ju ett torsdagsalternativ om det vore någon mer än jag som åt ärtsoppa och jag hade lagt ärtor i blöt igår. Bara pannkakor är ingen mat i mina ögon även om jag får laga det ändå ganska ofta för att alla andra tycker det är mat.
Oj, här blev det lite fortsättning trots att jag egentligen avslutat.
Men nu slutar jag mitt gnäll.
Fantasin börjar tryta lite och det är ett bekymmer.
Det är verkligen jobbigt när det blir på det viset, för jag har ju ändå ett visst ansvar att prestera och hela tiden skapa nya saker som uppskattas av så många som möjligt. Men nu känner jag alltså att jag tenderar att gå på i gamla redan upptrampade fotspår.
Så vad skall jag göra för att få nya influenser ?
Jag vet inte riktigt, men samtidigt som jag vill åstadkomma något nytt så vet jag ju att det gamla beprövade är mer uppskattat. Det blir alltid lite gnäll när det kommer något nytt. Någon som tycker att det är för annorlunda, för utstickande eller helt enkelt bara: "Inte som vanligt"
Så där har jag det.
Så nu undrar jag. Vad sjutton skall jag laga till middag ?
Det blir ju alldeles för ofta pasta med köttfärssås, kassler, kyckling, andra saker med köttfärs. Kött, fiskpinnar, lax. Och när jag försöker variera mig så slutar det med att jag får laga två middagar eftersom det finns barn som till exempel vägrar äta lax eller någon typ av fiskgryta (som är så gott)
Ibland exprimenterar jag lite ändå och ofta funkar det, så länge jag undviker fisk, tomatsåser, för mycket grönsaker i maten, bönor, för starkt, för annorlunda, koriander, lamm osv. osv...
Ni ser, det är inte alldeles enkelt att komma på något nytt under dessa förutsättningar.
Ibland sitter jag och surfar runt och läser lite recept på nätet och får lite idéer. Sedan går jag hem och anpassar idén så att det smakar mer som "vanligt" så att alla skall äta.
Nåja, det är inget stort problem. Det blir mat varje dag och för det mesta är den ganska god och nyttig, även om framförallt nyttigheten ibland görs lite avbräck ifrån, Dock försöker jag själv hitta lite nyttigare varianter då - ibland.
Nu sitter jag och går igenom frysen där hemma, mentalt, för att fundera på vad jag skall laga idag, om jag behöver handla? och isåfall vad jag skall hitta på? JAG VET INTE.
Jag vet att jag behöver handla för både mitt pulver och kattmaten är slut, likaså juicen och skinkan. Men middag då ?
Jaja, det löser väl sig. Något blir det ju alltid.
God torsdag.
Ärtsoppa och pannkakor vore ju ett torsdagsalternativ om det vore någon mer än jag som åt ärtsoppa och jag hade lagt ärtor i blöt igår. Bara pannkakor är ingen mat i mina ögon även om jag får laga det ändå ganska ofta för att alla andra tycker det är mat.
Oj, här blev det lite fortsättning trots att jag egentligen avslutat.
Men nu slutar jag mitt gnäll.
onsdag 27 februari 2013
Ha-begär.
Jag vet inte vad jag vill ha. Jag vet bara att jag skulle vilja ha någonting. Det är en konstig känsla av att vilja shoppa något utan att veta vad.
Kläder - Nej, jag tänker vänta ett tag till med att utnyttja mina presentkort från i julas då jag faktiskt tänker försöka tappa några kilo till innan sommaren. Helst 30, men det är nog omöjligt om jag inte börjar träna och det kan jag inte börja med nu när jag är så jätteförkyld och det är så synd om mig.
Vad finns det för annat då ?
Jag vill ju alltid ha saker med knappar och elektronik och sådant. Dock så är allt så dyrt, jag har det jag behöver och kanske lite mer därtill. Så hur mycket jag än vill ha något så finns det varken motiv eller möjligheter just nu.
Musikinstrument. Det kan man aldrig får för många av och jag skulle verkligen vilja ha både en klarinett och en saxofon för att lära mig spela det.
Men det är inte heller någon strålande investering. Dessutom så spelar jag för lite på de instrument jag redan har, vilket skulle göra det totalt onödigt att just nu köpa fler.
Som ni ser har jag bekymmer. Att vilja ha något men inte veta vad är jobbigt. Jag skulle kunna gå och investera 5 kronor på en cola light i drickaautomaten på jobbet, men det känns inte som om det kommer täcka mina behov.
Ett besök på ICA maxi för att komplettera matförrådet hemma måste iofs till, men jag vet inte om det heller riktigt känns som den typen av shopping jag är sugen på. Fick jag välja fritt och hade helt obegränsat med pengar så skulle jag köpa mig:
En ny bil
En värsting IPAD
En ny telefon
En klarinett
En saxofon
Ett par kostymer med tillbehör.
Men som sagt. Jag har inte vunnit på lotto och inget av det där behöver jag egentligen. Så det är bara att göra som med allt annat.
Vänta tills det går över.
För det gör det förr eller senare.
Men drömma kan man ju göra.
God onsdag.
Kläder - Nej, jag tänker vänta ett tag till med att utnyttja mina presentkort från i julas då jag faktiskt tänker försöka tappa några kilo till innan sommaren. Helst 30, men det är nog omöjligt om jag inte börjar träna och det kan jag inte börja med nu när jag är så jätteförkyld och det är så synd om mig.
Vad finns det för annat då ?
Jag vill ju alltid ha saker med knappar och elektronik och sådant. Dock så är allt så dyrt, jag har det jag behöver och kanske lite mer därtill. Så hur mycket jag än vill ha något så finns det varken motiv eller möjligheter just nu.
Musikinstrument. Det kan man aldrig får för många av och jag skulle verkligen vilja ha både en klarinett och en saxofon för att lära mig spela det.
Men det är inte heller någon strålande investering. Dessutom så spelar jag för lite på de instrument jag redan har, vilket skulle göra det totalt onödigt att just nu köpa fler.
Som ni ser har jag bekymmer. Att vilja ha något men inte veta vad är jobbigt. Jag skulle kunna gå och investera 5 kronor på en cola light i drickaautomaten på jobbet, men det känns inte som om det kommer täcka mina behov.
Ett besök på ICA maxi för att komplettera matförrådet hemma måste iofs till, men jag vet inte om det heller riktigt känns som den typen av shopping jag är sugen på. Fick jag välja fritt och hade helt obegränsat med pengar så skulle jag köpa mig:
En ny bil
En värsting IPAD
En ny telefon
En klarinett
En saxofon
Ett par kostymer med tillbehör.
Men som sagt. Jag har inte vunnit på lotto och inget av det där behöver jag egentligen. Så det är bara att göra som med allt annat.
Vänta tills det går över.
För det gör det förr eller senare.
Men drömma kan man ju göra.
God onsdag.
tisdag 26 februari 2013
Rapport från en fågelholk.
Mörker.
Värme och mörker.
Jag ligger här och hör mina syskon pipa lite förstrött runt omkring mig och ser en strimma ljus sakta sila in ovanifrån genom en liten öppning.
Men vad nu ?
Plötsligt blir det mörkt.
Nä, nu blev det ljust igen och någon försöker trycka in något i munnen på mig. Jaha, det är den där stora fågeln som kommer med mask och små konstiga kryp som jag tydligen skall stoppa i munnen.
Konstigt. Det känns så bra när jag tuggat i mig en bit mask, eller liten skalbagge. Som om magen blir lycklig och jag känner mig stark. Jag känner för att röra på mig.
Men här är så trångt. Om jag försöker flaxa med mina vingar så slår jag ofelbart till något av syskonen som bara börjar gnälla och försöker flaxa tillbaka på mig.
Jag undrar vad som finns där utanför? Ute i ljuset?
finns det plats att flaxa mer där ?
Nej, jag slumrar nog lite.
Tids nog så lär det visa sig. Bara jag blir lite starkare skall jag utforska hålet där uppe och se vad som verkligen gömmer sig där ute i ljuset.
Det måste ju vara massor av maskar och skalbaggar med tanke på den aldrig sinande ström vi får hit från den stora fågeln.
Gääääsp.
Värme och mörker.
Jag ligger här och hör mina syskon pipa lite förstrött runt omkring mig och ser en strimma ljus sakta sila in ovanifrån genom en liten öppning.
Men vad nu ?
Plötsligt blir det mörkt.
Nä, nu blev det ljust igen och någon försöker trycka in något i munnen på mig. Jaha, det är den där stora fågeln som kommer med mask och små konstiga kryp som jag tydligen skall stoppa i munnen.
Konstigt. Det känns så bra när jag tuggat i mig en bit mask, eller liten skalbagge. Som om magen blir lycklig och jag känner mig stark. Jag känner för att röra på mig.
Men här är så trångt. Om jag försöker flaxa med mina vingar så slår jag ofelbart till något av syskonen som bara börjar gnälla och försöker flaxa tillbaka på mig.
Jag undrar vad som finns där utanför? Ute i ljuset?
finns det plats att flaxa mer där ?
Nej, jag slumrar nog lite.
Tids nog så lär det visa sig. Bara jag blir lite starkare skall jag utforska hålet där uppe och se vad som verkligen gömmer sig där ute i ljuset.
Det måste ju vara massor av maskar och skalbaggar med tanke på den aldrig sinande ström vi får hit från den stora fågeln.
Gääääsp.
En sak som irriterar mig.
Nu är det ingen ny sak egentligen. Utan en sak som ganska länge varit irriterande och ställt till det för mig. Det är bara det att jag blev påmind om det igår igen.
Det är dessutom inte alls så spännande som det låter.
Nu tänker ni att det är något stort avslöjande på gång. Hemliga drömmar som inte blir av, spännande möten som gled förbi just för att jag råkade passera rätt ställe vid fel tillfälle.
Det hade ju varit lite spännande att kunna delge er sådana saker, men tyvärr har jag inget sådant på lager och även om jag hade det skulle jag av respekt för mig själv inte publicera det i en blogg som alla läser.
Nåja, jag har det inte ens. Mitt liv är tämligen normalt och det händer inte så väldigt ofta att jag får reda på att jag är oäkta son till en nyss avliden oljeshejk som testamenterat en förmögenhet till mig. Nejdå, vill ni läsa sådant föreslår jag istället en roman från närmsta kiosk.
Vad jag pratar om nu är min oförmåga att läsa noter i en tonart och sjunga i en annan.
Jag satt igår på körövningen och försökte hänga med i ett stycke som var sänkt en hel ton. Det slutade med att jag satt och kisade och försökte mentalt flytta ned alla noter en position i notbladet för att få till det kopplingsmässigt mellan hjärnan och rösten.
Det är konstigt egentligen för om jag ser ett notblad så kan jag inte per definition sjunga rätt med en gång. Okej att jag vet ungefär vad jag skall hamna, men det kan bli lite fel. Men om jag alltså får ett felaktigt notblad så kan jag omöjligt sjunga rätt. Inte utan att försöka mentalt flytta noterna, alternativt försöka lära mig det utantill så jag slipper titta.
Det där med latin ställer dock till det lite med utantillärandet.
Nej, det är inte absolut gehör, det är någon form av hybrid av gehör och jävulskap. Det kan jag ge mig sjutton på.
Roligare än så här blev det inte just nu.
God tisdag.
Det är dessutom inte alls så spännande som det låter.
Nu tänker ni att det är något stort avslöjande på gång. Hemliga drömmar som inte blir av, spännande möten som gled förbi just för att jag råkade passera rätt ställe vid fel tillfälle.
Det hade ju varit lite spännande att kunna delge er sådana saker, men tyvärr har jag inget sådant på lager och även om jag hade det skulle jag av respekt för mig själv inte publicera det i en blogg som alla läser.
Nåja, jag har det inte ens. Mitt liv är tämligen normalt och det händer inte så väldigt ofta att jag får reda på att jag är oäkta son till en nyss avliden oljeshejk som testamenterat en förmögenhet till mig. Nejdå, vill ni läsa sådant föreslår jag istället en roman från närmsta kiosk.
Vad jag pratar om nu är min oförmåga att läsa noter i en tonart och sjunga i en annan.
Jag satt igår på körövningen och försökte hänga med i ett stycke som var sänkt en hel ton. Det slutade med att jag satt och kisade och försökte mentalt flytta ned alla noter en position i notbladet för att få till det kopplingsmässigt mellan hjärnan och rösten.
Det är konstigt egentligen för om jag ser ett notblad så kan jag inte per definition sjunga rätt med en gång. Okej att jag vet ungefär vad jag skall hamna, men det kan bli lite fel. Men om jag alltså får ett felaktigt notblad så kan jag omöjligt sjunga rätt. Inte utan att försöka mentalt flytta noterna, alternativt försöka lära mig det utantill så jag slipper titta.
Det där med latin ställer dock till det lite med utantillärandet.
Nej, det är inte absolut gehör, det är någon form av hybrid av gehör och jävulskap. Det kan jag ge mig sjutton på.
Roligare än så här blev det inte just nu.
God tisdag.
måndag 25 februari 2013
Det är väl typiskt.
Bara för att jag tar mig friheten att gnälla lite över drivis, dimma och elände så spricker himlen upp och det blir återigen en strålande vårvinter dag.
Nåja, jag har fortfarande hosta och snuva, så lite gnäll är befogat. Men det känns roligare att hosta i sol än i dimma.
Har ni hört vad positiv jag låter ?
Det är inte riktigt jag. Inte riktigt det buttersmurfiga som så många förknippar med mig. Men ibland får jag för mig att testa en positivare inställning till livet och se om det gör skillnad.
I ärlighetens namn så gör det faktiskt inte så stor skillnad. I slutändan skiter sig det mesta ändå, men man kan ju gå som en ovetande solstråle på vägen mot undergång om det nu kan glädja någon.
Men, men.
Det känns ändå som om det blir en vår i år också. Och som alla vet så följs våren av sommar. Att den sedan övergår i höst och vinter väljer jag att bortse från just idag.
Det är nu mindre än 4 månader till midsommar och det är väl värt att fira. Det är iofs bara 10 månader till jul också.
Fast jul är ju ganska så trevligt, så det finns väl ingen direkt anledning att gnälla för det heller.
Nej, jag tror jag skippar gnällandet. Snuvar och hostar av glädje och tar dagen som den kommer. För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli. För att citera vår nationalskald.
God måndag.
Nåja, jag har fortfarande hosta och snuva, så lite gnäll är befogat. Men det känns roligare att hosta i sol än i dimma.
Har ni hört vad positiv jag låter ?
Det är inte riktigt jag. Inte riktigt det buttersmurfiga som så många förknippar med mig. Men ibland får jag för mig att testa en positivare inställning till livet och se om det gör skillnad.
I ärlighetens namn så gör det faktiskt inte så stor skillnad. I slutändan skiter sig det mesta ändå, men man kan ju gå som en ovetande solstråle på vägen mot undergång om det nu kan glädja någon.
Men, men.
Det känns ändå som om det blir en vår i år också. Och som alla vet så följs våren av sommar. Att den sedan övergår i höst och vinter väljer jag att bortse från just idag.
Det är nu mindre än 4 månader till midsommar och det är väl värt att fira. Det är iofs bara 10 månader till jul också.
Fast jul är ju ganska så trevligt, så det finns väl ingen direkt anledning att gnälla för det heller.
Nej, jag tror jag skippar gnällandet. Snuvar och hostar av glädje och tar dagen som den kommer. För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli. För att citera vår nationalskald.
God måndag.
Upp som en sol och ned som en pannkaka.
Ja, precis så kan man väl beskriva vädret just nu. Igår var det en strålande vår-vinterdag med runt nollan i luften, strålande solsken och helt enkelt en fantastisk dag att spendera utomhus, vilket vi också gjorde. En promenad på isen. Kontroll av nät som låg under isen med konstaterande att det bara var 2 simpor i nätet. Korvgrillning och sedan en promenad hem igen.
Allt i strålande sol. När man kom in i skuggan var det visserligen inte lika skönt längre. Men ändå helt okej.
Idag slog jag upp ögonen till en total dimma. Kallt, rått och riktigt dimmigt. Bitvis var det nästan obehagligt att köra till jobbet för att dimman låg så tät.
Så det är verkligen svängningar nu.
Och såhär kommer det väl fortsätta fram till maj. Ett väder som man inte kan vara riktigt säker på vart det är på väg.
Eller maj förresten. Om jag minns rätt så var det ungefär likadant hela förra året. Regn och sol om vartannat. Men jag kan ju inte låta bli att hoppas att det parkerar sig ett starkt högtryck under sommarmånaderna i år. Det skulle verkligen behövas.
För att ytterligare förstärka pannkakan så verkar det som om jag håller på att bli förkyld. Snörvlar och hostar lite. Inte värre än så, men inte så kul heller. Så fick jag gnälla lite också. Men ni vet ju hur synd det är om oss killar när vi är förkylda.
Till råga på allt så har jag blivit lämnad ensam hemma. Eller det var kanske fel, snarare åkt hem till ensamheten (om man inte räknar en snart 18 årig son som man knappt ser röken av). Så är det någon dag ni skall tycka synd om mig, och vädret, så är det idag.
Lägger in lite fina bilder från helgens äventyr också.
Dessutom kan jag inte låta bli att delge er en lite solskenshistoria.
När de fula simporna kommit upp ur nätet igår så satt lilla Johanna 1.5 i sin pulka och tittade. Titta sade hon.
-Det är en fisk, sade hennes mamma.
-Titta, sade Johanna igen.
-Det är en fisk.
-Titta, Kicki. Säger Johanna då.
Så numera är jag gift med en hornsimpa.
Skulle jag inte berättat det här ? Joooo. Det var kul. På några av bilderna förekommer också simpan och på en Kicki, Kicki är den som har skoteroverall på sig :-)
God måndag.
Allt i strålande sol. När man kom in i skuggan var det visserligen inte lika skönt längre. Men ändå helt okej.
Idag slog jag upp ögonen till en total dimma. Kallt, rått och riktigt dimmigt. Bitvis var det nästan obehagligt att köra till jobbet för att dimman låg så tät.
Så det är verkligen svängningar nu.
Och såhär kommer det väl fortsätta fram till maj. Ett väder som man inte kan vara riktigt säker på vart det är på väg.
Eller maj förresten. Om jag minns rätt så var det ungefär likadant hela förra året. Regn och sol om vartannat. Men jag kan ju inte låta bli att hoppas att det parkerar sig ett starkt högtryck under sommarmånaderna i år. Det skulle verkligen behövas.
För att ytterligare förstärka pannkakan så verkar det som om jag håller på att bli förkyld. Snörvlar och hostar lite. Inte värre än så, men inte så kul heller. Så fick jag gnälla lite också. Men ni vet ju hur synd det är om oss killar när vi är förkylda.
Till råga på allt så har jag blivit lämnad ensam hemma. Eller det var kanske fel, snarare åkt hem till ensamheten (om man inte räknar en snart 18 årig son som man knappt ser röken av). Så är det någon dag ni skall tycka synd om mig, och vädret, så är det idag.
Lägger in lite fina bilder från helgens äventyr också.
Dessutom kan jag inte låta bli att delge er en lite solskenshistoria.
När de fula simporna kommit upp ur nätet igår så satt lilla Johanna 1.5 i sin pulka och tittade. Titta sade hon.
-Det är en fisk, sade hennes mamma.
-Titta, sade Johanna igen.
-Det är en fisk.
-Titta, Kicki. Säger Johanna då.
Så numera är jag gift med en hornsimpa.
Skulle jag inte berättat det här ? Joooo. Det var kul. På några av bilderna förekommer också simpan och på en Kicki, Kicki är den som har skoteroverall på sig :-)
lördag 23 februari 2013
Felaktig information.
Insåg precis att det på bloggen står att jag skall försöka skriva lite då och då. Med tanke på att jag skriver i princip dagligen och ofta flera gånger om dagen så är ju detta totalt felaktig information och sådan vill jag ju inte biddraga till att sprida. Så jag ber om ursäkt för detta och skall så fort jag kommer till en dator åtgärda det.
Så länge passar jag på att önska en god lördag.
fredag 22 februari 2013
Sista nedförsbacken
Nu är det nära.
Inte långt kvar.
Helgen närmar sig med stormsteg och snart kan jag ge mig för veckan.
Så jag vill passa på att önska er en riktigt god helg så får vi se när jag återkommer. Risken finns att ni får någon liten bryggbild i helgen, men det får ni i så fall stå ut med.
God fredag och helg.
Inte långt kvar.
Helgen närmar sig med stormsteg och snart kan jag ge mig för veckan.
Så jag vill passa på att önska er en riktigt god helg så får vi se när jag återkommer. Risken finns att ni får någon liten bryggbild i helgen, men det får ni i så fall stå ut med.
God fredag och helg.
Fredagsnostalgi
Det är fredag.
Det innebär att helgen är i antågande. Att arbetsveckan snart är slut. Att jag äntligen skall få slappa, läsa, kanske ut och promenera i solsken och sådär.
Dessutom innebär det att jag blir nostalgisk.
Jag vet inte varför fredagar har den inverkan på mig. Det kan vara en kombination av trötthet och att jag kan börja slappna av. Men det är ofelbart. Det infaller vid lite olika tider på dagen. Idag kom det tidigt genom att jag fick för mig att öppna Spotify och börja lyssna på massa musik.
Mestadels gamla låtar som återkommer då och då i livet. Mestadels återkommer de genom att jag plockar fram dem på Spotify för att lyssna på dem.
Så idag tänkte jag publicera min nostalgilista när det gäller musik.
Nej, jag har ingen speciell lista på Spotify för det utan plockar lite här och där ur olika spellistor och söker rätt på en del låtar.
Men försök lyssna på detta utan att bli lite nostalgiska.
Hon har ett sätt - Jacob Hellman
Sarah - Mauro Scocco
Fan Fan Fan - Thåström
Huvudet Högt - Eldkvarn
Världens ände - Bo Kaspers orkester
Om du lämnar mig nu - Lars Winnerbäck och MissLi
Baby can I hold you tonight - Tracy Chapman
A man is in love - Waterboys.
Victims - Culture Club
Adam&Eva - Wille Crafoord
Our last summer - Abba
Detta var ett utkast. Väcker minnen, tankar, glädje, sorg. En känslomässig spellista och nostalgifredag helt enkelt.
Och med det önskar jag en god fredag.
Det innebär att helgen är i antågande. Att arbetsveckan snart är slut. Att jag äntligen skall få slappa, läsa, kanske ut och promenera i solsken och sådär.
Dessutom innebär det att jag blir nostalgisk.
Jag vet inte varför fredagar har den inverkan på mig. Det kan vara en kombination av trötthet och att jag kan börja slappna av. Men det är ofelbart. Det infaller vid lite olika tider på dagen. Idag kom det tidigt genom att jag fick för mig att öppna Spotify och börja lyssna på massa musik.
Mestadels gamla låtar som återkommer då och då i livet. Mestadels återkommer de genom att jag plockar fram dem på Spotify för att lyssna på dem.
Så idag tänkte jag publicera min nostalgilista när det gäller musik.
Nej, jag har ingen speciell lista på Spotify för det utan plockar lite här och där ur olika spellistor och söker rätt på en del låtar.
Men försök lyssna på detta utan att bli lite nostalgiska.
Hon har ett sätt - Jacob Hellman
Sarah - Mauro Scocco
Fan Fan Fan - Thåström
Huvudet Högt - Eldkvarn
Världens ände - Bo Kaspers orkester
Om du lämnar mig nu - Lars Winnerbäck och MissLi
Baby can I hold you tonight - Tracy Chapman
A man is in love - Waterboys.
Victims - Culture Club
Adam&Eva - Wille Crafoord
Our last summer - Abba
Detta var ett utkast. Väcker minnen, tankar, glädje, sorg. En känslomässig spellista och nostalgifredag helt enkelt.
Och med det önskar jag en god fredag.
torsdag 21 februari 2013
Drömtydning del 3
Ibland är jag glad att jag inte gått den där kursen i drömtydning för då hade jag antagligen analyserat sönder mig själv efter nattens strapatser.
Lite kort så var det 2 elefanter, varav den ena blev förvandlad till noshörning inblandade. Norhörningen blev bara lugn om man gav den mjölk att dricka, direkt ur tetran. När mjölken förvandlades till sirap så började den göra konstiga miner dock, så jag antar att noshörningar inte är så förtjusta i socker.
Sedan var det Liseberg, eller liknande nöjespark. Åkband, biljetter och en berg och dalbana som jag aldrig sett förut, men skenorna var lila, eller om det var mörkt rosa.
Ni ser.
Det här skulle kunnat sluta precis hur som helst om jag kunnat tyda drömmar.
Antagligen skulle jag suttit inspärrad på något ställe med mjuka väggar och roliga tröjor med långa ärmar.
Men eftersom jag inte kan drömtydning så nöjer jag mig med att tänka att det var en knasig dröm
God torsdag.
Lite kort så var det 2 elefanter, varav den ena blev förvandlad till noshörning inblandade. Norhörningen blev bara lugn om man gav den mjölk att dricka, direkt ur tetran. När mjölken förvandlades till sirap så började den göra konstiga miner dock, så jag antar att noshörningar inte är så förtjusta i socker.
Sedan var det Liseberg, eller liknande nöjespark. Åkband, biljetter och en berg och dalbana som jag aldrig sett förut, men skenorna var lila, eller om det var mörkt rosa.
Ni ser.
Det här skulle kunnat sluta precis hur som helst om jag kunnat tyda drömmar.
Antagligen skulle jag suttit inspärrad på något ställe med mjuka väggar och roliga tröjor med långa ärmar.
Men eftersom jag inte kan drömtydning så nöjer jag mig med att tänka att det var en knasig dröm
God torsdag.
Döden i ny tappning.
Tydligen är det dags för jordens undergång igen.
Jag skummade lite i skvallertidningen på nätet och denna gång är det inte Maya som är skyldiga utan en snubbe som heter Hobbs och som har en alldeles egen partikel som har en tendens att vara lite instabil.
Detta skall tydligen leda till att hela universum förintas.
Dock behöver vi inte oroa oss, vi kommer inte att märka något för det går med ljusets hastighet. Dessutom kommer det, enligt forskaren som kommit fram till detta, inte ske än på några 10-tal miljarder år.
Så det är inget som kommer hålla mig vaken på natten.
Jag kan tycka det är lite trist att inte få uppleva en så stor händelse. Men så tröstar jag mig med att det får säkert ingen annan människa heller. Antagligen finns inte jorden ens kvar och att vara avundsjuk på en stackars Alien som kanske slukas i ett hål av logik och 10 miljarder år orkar jag inte med.
Så nu somnar vi om igen och fortsätter att leva lite till.
God torsdag.
Jag skummade lite i skvallertidningen på nätet och denna gång är det inte Maya som är skyldiga utan en snubbe som heter Hobbs och som har en alldeles egen partikel som har en tendens att vara lite instabil.
Detta skall tydligen leda till att hela universum förintas.
Dock behöver vi inte oroa oss, vi kommer inte att märka något för det går med ljusets hastighet. Dessutom kommer det, enligt forskaren som kommit fram till detta, inte ske än på några 10-tal miljarder år.
Så det är inget som kommer hålla mig vaken på natten.
Jag kan tycka det är lite trist att inte få uppleva en så stor händelse. Men så tröstar jag mig med att det får säkert ingen annan människa heller. Antagligen finns inte jorden ens kvar och att vara avundsjuk på en stackars Alien som kanske slukas i ett hål av logik och 10 miljarder år orkar jag inte med.
Så nu somnar vi om igen och fortsätter att leva lite till.
God torsdag.
På resa genom Sverige.
Det är bra när barn gör läxor. Igår gick vi dessutom lite längre.
Först lästes det på om Värmland och efter att ha läst allting 2 gånger så var det fortfarande oklart vilken som var den största staden och vilken sjö den låg vid, bland annat. Så det blev att läsa lite mer.
Nåja, när det där med Vänern gick in så kom vi osökt att börja prata om Vättern och hur vi åker längst med den när vi kör ned till västkusten.
Dottern började då prata om olika landskap och vilka vi egentligen kör igenom. Så då gick vi igenom det. Tittade på kartorna i geografiboken och sådär.
Så nu har dottern bestämt några platser i varje landskap där vi skall stanna nästa sommar och titta på olika kulturer. Jag försökte införa ordet sevärdheter istället, men hon tyckte kulturer var ett bättre ord. Så till sommaren skall vi undersöka dessa platser:
Båven
Kolmården
Mjölby
Vättern
Tomatbacken
Gränna
Borrås djurpark
Och någon till vad det nu var.
Tomatbacken tyckte jag också lät spännande och kollade upp det. Tyvärr var det inte så spännande utan hette något så simpelt som Tomtabacken. För övrigt är det efter lite efterforskning smålands högsta berg på hela 377meter.
Sedan undrar jag om fascinationen för sjöar. Vättern är ju iofs vacker när man kör förbi, men mycket mer än så är det väl inte. Båven vet jag inte alls något om, men den ligger inte direkt längst vägen heller vad jag kan minnas.
Vi får väl se. Jag tror det kommer bli dåligt med en del av besöken. Men Gränna är en mysig stad. Djurparker är alltid trevligt och med det kanske det räcker.
Om inte intresset för olika kulturer har försvunnit till sommaren. Det kan man aldrig veta.
Men jag räknar med en utflykt genom Sverige, så får vi se vad det blir.
God torsdag.
Nåja, det ligger inte direkt längst vägen
Först lästes det på om Värmland och efter att ha läst allting 2 gånger så var det fortfarande oklart vilken som var den största staden och vilken sjö den låg vid, bland annat. Så det blev att läsa lite mer.
Nåja, när det där med Vänern gick in så kom vi osökt att börja prata om Vättern och hur vi åker längst med den när vi kör ned till västkusten.
Dottern började då prata om olika landskap och vilka vi egentligen kör igenom. Så då gick vi igenom det. Tittade på kartorna i geografiboken och sådär.
Så nu har dottern bestämt några platser i varje landskap där vi skall stanna nästa sommar och titta på olika kulturer. Jag försökte införa ordet sevärdheter istället, men hon tyckte kulturer var ett bättre ord. Så till sommaren skall vi undersöka dessa platser:
Båven
Kolmården
Mjölby
Vättern
Tomatbacken
Gränna
Borrås djurpark
Och någon till vad det nu var.
Tomatbacken tyckte jag också lät spännande och kollade upp det. Tyvärr var det inte så spännande utan hette något så simpelt som Tomtabacken. För övrigt är det efter lite efterforskning smålands högsta berg på hela 377meter.
Sedan undrar jag om fascinationen för sjöar. Vättern är ju iofs vacker när man kör förbi, men mycket mer än så är det väl inte. Båven vet jag inte alls något om, men den ligger inte direkt längst vägen heller vad jag kan minnas.
Vi får väl se. Jag tror det kommer bli dåligt med en del av besöken. Men Gränna är en mysig stad. Djurparker är alltid trevligt och med det kanske det räcker.
Om inte intresset för olika kulturer har försvunnit till sommaren. Det kan man aldrig veta.
Men jag räknar med en utflykt genom Sverige, så får vi se vad det blir.
God torsdag.
Nåja, det ligger inte direkt längst vägen
onsdag 20 februari 2013
Skärpfysik.
Är ett ord jag inte vet om jag någonsin träffat på tidigare. Men det är en konstig fysik på skärp, det är väl det jag försöker komma till.
Jag kan titta mig i spegeln efter 1,5 månad på pulver och konstatera att tyvärr har jag inte blivit smalare. Inte mycket i varje fall.
Däremot på skärpet så får jag gå in ett hål då och då. Men jag undrar om det verkligen stämmer för då borde jag väl märka det på annat sätt också. Kavajer som var lättare att knäppa, byxor som satt snyggare, skjortor som kan återanvändas från högen med mindre storlekar.
Men icke. Det är bara skärpet som flyttar in ett hål då och då.
Därför funderar jag på om det kan vara så jäkligt att de töjer sig ?
Att det finns någon slags inbyggd funktion för att man skall känna lite hopp, i varje fall just medan man knäpper ihop skärpet.
Hur som helst så dog fysiken på mitt favoritskärp för inte alltför längesedan då en metalldetalj gav upp och skärpet föll i 2 delar. Men även skräpet jag ersatte det med verkar lida av samma åkomma.
Men det kanske är naturligt. Det är ju skinn och kor måste ju kunna bli större utan att skinnet spricker. Så där kanske förklaringen ligger.
God onsdag.
Jag kan titta mig i spegeln efter 1,5 månad på pulver och konstatera att tyvärr har jag inte blivit smalare. Inte mycket i varje fall.
Däremot på skärpet så får jag gå in ett hål då och då. Men jag undrar om det verkligen stämmer för då borde jag väl märka det på annat sätt också. Kavajer som var lättare att knäppa, byxor som satt snyggare, skjortor som kan återanvändas från högen med mindre storlekar.
Men icke. Det är bara skärpet som flyttar in ett hål då och då.
Därför funderar jag på om det kan vara så jäkligt att de töjer sig ?
Att det finns någon slags inbyggd funktion för att man skall känna lite hopp, i varje fall just medan man knäpper ihop skärpet.
Hur som helst så dog fysiken på mitt favoritskärp för inte alltför längesedan då en metalldetalj gav upp och skärpet föll i 2 delar. Men även skräpet jag ersatte det med verkar lida av samma åkomma.
Men det kanske är naturligt. Det är ju skinn och kor måste ju kunna bli större utan att skinnet spricker. Så där kanske förklaringen ligger.
God onsdag.
Potentiell vår.
Ja, jag vet att det känns som ett hån att skriva något om vår just nu när himlen envisas med att dagligen släppa ifrån sig doser av snö, när det är frostgrader och kallt och inte en tillstymmelse till Tussilago eller vitsippor ens kan anas i det innersta.
Allt känns ju tämligen vintrigt, kallt och insnöat.
Men vi går mot vår.
Och rent teoretiskt så kan faktiskt våren infalla när som helst nu. När vi väl passerat den 15:e februari så är det faktiskt fritt fram för våren.
Så det enda som återstår nu är att Kung Bore bestämmer sig för att dra sig tillbaka. Släppa fram lite sol och så vips, så är det vår.
Det händer ju sällan vips sådär. Och det finns ju en hel del snö som måste försvinna innan det börjar kännas som vår på riktigt.
Men bara att veta att möjligheten finns ger i varje fall mig lite hopp.
Sedan att det hoppet brukar försvinna så fort jag vågar mig utanför dörren, får skorna fulla med snö och fryser om händerna.
Men det kommer. Vilken månad som helst.
God onsdag.
Allt känns ju tämligen vintrigt, kallt och insnöat.
Men vi går mot vår.
Och rent teoretiskt så kan faktiskt våren infalla när som helst nu. När vi väl passerat den 15:e februari så är det faktiskt fritt fram för våren.
Så det enda som återstår nu är att Kung Bore bestämmer sig för att dra sig tillbaka. Släppa fram lite sol och så vips, så är det vår.
Det händer ju sällan vips sådär. Och det finns ju en hel del snö som måste försvinna innan det börjar kännas som vår på riktigt.
Men bara att veta att möjligheten finns ger i varje fall mig lite hopp.
Sedan att det hoppet brukar försvinna så fort jag vågar mig utanför dörren, får skorna fulla med snö och fryser om händerna.
Men det kommer. Vilken månad som helst.
God onsdag.
En vanlig onsdag.
Det är precis vad det är idag.
Onsdag. En dag mitt i veckan som av någon anledning alltid har känts som veckans värsta dag.
Många tycker måndagar är jobbiga eftersom helgen är slut och man skall tillbaka till jobb och vad det nu är.
Själv tycker jag att onsdagar är värst. Då ser man ännu inte riktigt slutet på veckan men har ändå hunnit bli lite lagom trött efter att ha jobbat ett par dagar, sovit för lite och allt vad det nu är.
Så just den dagen är det idag.
Rent principiellt så börjar ju nedförsbacken mot helgen redan i eftermiddag. Men det hjälper inte riktigt att tänka så. Det känns ändå lite segt.
Nåja, det släpper och snart är det helg igen.
Jag funderar lite på det här med att ljuga för sig själv.
Kan man verkligen göra det ?
Jag vet ju att jag rent generellt är ganska dålig på att ljuga och när jag någon gång försöker blir jag alltid avslöjad och därför gör jag det så sällan som möjligt.
Men att ljuga för sig själv.
Om jag inte kan avslöja mig själv, hur begåvad är jag egentligen då ?
Det kanske inte handlar om att ljuga egentligen utan snarare att försöka lura sig själv till saker man egentligen inte vill. Eller att locka sig själv att göra stordåd genom att intala sig att det är på ett visst sätt, även om man egentligen vet motsatsen.
Jag vet inte riktigt hur det fungerar. Men jag tycker ju att den man allra minst skulle vilja ljuga för faktiskt är sig själv. Dels blir det så jobbigt om man blir avslöjad av - sig själv. Då måste man ju gå med sig själv och stå för att man ljugit. Det är liksom svårt att smita från sig själv för att få en stunds sinnesro. Dels så tror jag ju faktiskt att man ändå, inners inne, vet hur det egentligen är.
Konstiga funderingar man kan slås av såhär en onsdag morgon. Inte mycket klokare blev jag av att skriva ned det heller. Så jag slutar fundera på det en stund.
God onsdag. (Eller god och god) Onsdag - helt enkelt.
Onsdag. En dag mitt i veckan som av någon anledning alltid har känts som veckans värsta dag.
Många tycker måndagar är jobbiga eftersom helgen är slut och man skall tillbaka till jobb och vad det nu är.
Själv tycker jag att onsdagar är värst. Då ser man ännu inte riktigt slutet på veckan men har ändå hunnit bli lite lagom trött efter att ha jobbat ett par dagar, sovit för lite och allt vad det nu är.
Så just den dagen är det idag.
Rent principiellt så börjar ju nedförsbacken mot helgen redan i eftermiddag. Men det hjälper inte riktigt att tänka så. Det känns ändå lite segt.
Nåja, det släpper och snart är det helg igen.
Jag funderar lite på det här med att ljuga för sig själv.
Kan man verkligen göra det ?
Jag vet ju att jag rent generellt är ganska dålig på att ljuga och när jag någon gång försöker blir jag alltid avslöjad och därför gör jag det så sällan som möjligt.
Men att ljuga för sig själv.
Om jag inte kan avslöja mig själv, hur begåvad är jag egentligen då ?
Det kanske inte handlar om att ljuga egentligen utan snarare att försöka lura sig själv till saker man egentligen inte vill. Eller att locka sig själv att göra stordåd genom att intala sig att det är på ett visst sätt, även om man egentligen vet motsatsen.
Jag vet inte riktigt hur det fungerar. Men jag tycker ju att den man allra minst skulle vilja ljuga för faktiskt är sig själv. Dels blir det så jobbigt om man blir avslöjad av - sig själv. Då måste man ju gå med sig själv och stå för att man ljugit. Det är liksom svårt att smita från sig själv för att få en stunds sinnesro. Dels så tror jag ju faktiskt att man ändå, inners inne, vet hur det egentligen är.
Konstiga funderingar man kan slås av såhär en onsdag morgon. Inte mycket klokare blev jag av att skriva ned det heller. Så jag slutar fundera på det en stund.
God onsdag. (Eller god och god) Onsdag - helt enkelt.
tisdag 19 februari 2013
Vad är det för fel på humor ?
Läste att någon anmält melodifestivalen till granskningsnämnden för helgens påhittade bidrag av bandet Bizex som sjöng en fin liten låt om folk som var homosexuella och löste det genom att byta kön med varandra.
Vem förstår inte att det är humor ?
Vem kan få för sig att det är nedvärderande mot transsexuella ?
Ungefär samma människor som anmälde Grotesco efter deras "Bögarnas Fel" gissar jag.
Varför håller folk på ?
Kan man inte få skratta och ha kul.
Inte anmälde jag Svullo när han sjöng "För fet för ett fuck"
Nej. Fram för mer humor. Det är roligt och inte elakt menat på något sätt.
Kram på er.
God tisdag.
Vem förstår inte att det är humor ?
Vem kan få för sig att det är nedvärderande mot transsexuella ?
Ungefär samma människor som anmälde Grotesco efter deras "Bögarnas Fel" gissar jag.
Varför håller folk på ?
Kan man inte få skratta och ha kul.
Inte anmälde jag Svullo när han sjöng "För fet för ett fuck"
Nej. Fram för mer humor. Det är roligt och inte elakt menat på något sätt.
Kram på er.
God tisdag.
Jag - en rebell.
Nej. Inte riktigt va ?
De som känner mig vet att jag kan vara obstinat och ironisk så det räcker till, men det är sällan jag ser mig som rebell.
Men ibland får jag ett ryck. Känner att jag bara måste gör tvärtom mot vad som förväntas av mig och vad jag vet att jag borde.
Det är inte ofta, och tur är nog det för det skulle bli jobbigt att hela tiden få massa konflikter och mothugg för att jag inte gör vad som förväntas av mig.
Men så funderar jag. Kanske jag skall bli en tyst rebell. Lite gerilla som gör saker i smyg utan att det märks. bara för att få känna mig lite som att: "Jag gör minsann precis som jag vill"
Det skulle ju dessutom inte påverka någon annan, bara att jag får känna mig lite frigjord och busig. Men samtidigt så skulle säkert någon snart börja granska mig i sömmarna och så skulle jag ändå få stå till svars för det som ingen skulle veta något om.
Men vem vet, jag kanske redan är en sådan.
Så ni kan väl kalla mig, den hemlige rebullen.
God tisdag.
De som känner mig vet att jag kan vara obstinat och ironisk så det räcker till, men det är sällan jag ser mig som rebell.
Men ibland får jag ett ryck. Känner att jag bara måste gör tvärtom mot vad som förväntas av mig och vad jag vet att jag borde.
Det är inte ofta, och tur är nog det för det skulle bli jobbigt att hela tiden få massa konflikter och mothugg för att jag inte gör vad som förväntas av mig.
Men så funderar jag. Kanske jag skall bli en tyst rebell. Lite gerilla som gör saker i smyg utan att det märks. bara för att få känna mig lite som att: "Jag gör minsann precis som jag vill"
Det skulle ju dessutom inte påverka någon annan, bara att jag får känna mig lite frigjord och busig. Men samtidigt så skulle säkert någon snart börja granska mig i sömmarna och så skulle jag ändå få stå till svars för det som ingen skulle veta något om.
Men vem vet, jag kanske redan är en sådan.
Så ni kan väl kalla mig, den hemlige rebullen.
God tisdag.
måndag 18 februari 2013
För lite sång.
Konstaterar att jag sjunger för lite.
En gång i veckan sjunger jag i organiserade sammanhang, men däremellan sjunger jag inte alls. Nästan aldrig i bilen, nästan aldrig hemma.
Det är ganska tråkigt egentligen.
Jag önskar att kroppen var mer full av sång som ville ut.
Jag önskar att jag oftare kunde sätta mig och sjunga, eller gå omkring och sjunga eller helt enkelt sjunga där jag befinner mig.
Detsamma gäller tyvärr med spelandet. Aldrig plockar jag fram gitarren, sätter mig vid pianot eller leker med dragspelet en stund.
Vart har musiken i mig tagit vägen ?
Jag saknar den faktiskt.
God måndag.
En gång i veckan sjunger jag i organiserade sammanhang, men däremellan sjunger jag inte alls. Nästan aldrig i bilen, nästan aldrig hemma.
Det är ganska tråkigt egentligen.
Jag önskar att kroppen var mer full av sång som ville ut.
Jag önskar att jag oftare kunde sätta mig och sjunga, eller gå omkring och sjunga eller helt enkelt sjunga där jag befinner mig.
Detsamma gäller tyvärr med spelandet. Aldrig plockar jag fram gitarren, sätter mig vid pianot eller leker med dragspelet en stund.
Vart har musiken i mig tagit vägen ?
Jag saknar den faktiskt.
God måndag.
Ibland gör man dumma saker.
Det är inte alltid man är så smart.
Det är inte alltid man tänker efter före.
Ibland skulle det verkligen löna sig att överväga om man verkligen skall göra det som man tänker sig.
Dumheter kan ju alla råka göra och de flesta blir ganska lätt förlåtna också om man bara ber om ursäkt, gör en pudel och kryper till korset. Men det finns dumheter som är oförlåtliga också och som man verkligen bör undvika.
Till dessa dumheter hör:
Att baka bullar när man satt sig själv på diet.
Att falla för känslan av att man bara måste trycka i sig en gigantisk kebabpizza.
Att det kan vara en bra idé att äta en påse salta skruvar bara för att man inte har något bättre för sig.
Ja, ni ser.
Min helg var alltså full av dumma saker och saker jag har lite svårt att förlåta mig för såhär i efterhand.
Dock skall jag till mitt försvar säga att det aldrig kommer hända igen. I varje fall inte förrän nästa helg. För ärligt talat, hur roligt är det om man aldrig får synda lite och hur bra mår kroppen av att leva helt utan stimulans i form av lite onyttig mat.
Men idag har jag hållt min pulverdiet och ikväll blir det stuvad vitkål med något halvnyttigt tillbehör i varje fall. Så lite duktig är jag - trots allt.
God måndag.
Det är inte alltid man tänker efter före.
Ibland skulle det verkligen löna sig att överväga om man verkligen skall göra det som man tänker sig.
Dumheter kan ju alla råka göra och de flesta blir ganska lätt förlåtna också om man bara ber om ursäkt, gör en pudel och kryper till korset. Men det finns dumheter som är oförlåtliga också och som man verkligen bör undvika.
Till dessa dumheter hör:
Att baka bullar när man satt sig själv på diet.
Att falla för känslan av att man bara måste trycka i sig en gigantisk kebabpizza.
Att det kan vara en bra idé att äta en påse salta skruvar bara för att man inte har något bättre för sig.
Ja, ni ser.
Min helg var alltså full av dumma saker och saker jag har lite svårt att förlåta mig för såhär i efterhand.
Dock skall jag till mitt försvar säga att det aldrig kommer hända igen. I varje fall inte förrän nästa helg. För ärligt talat, hur roligt är det om man aldrig får synda lite och hur bra mår kroppen av att leva helt utan stimulans i form av lite onyttig mat.
Men idag har jag hållt min pulverdiet och ikväll blir det stuvad vitkål med något halvnyttigt tillbehör i varje fall. Så lite duktig är jag - trots allt.
God måndag.
Ty så det roar mig att titta på TV.
Eller, det är kanske inte riktigt sant. För det mesta fungerar TV-tittande inte som ett nöje i sig, utan snarare som ett tidsfördriv när det inte finns något annat att göra.
Denna helgen har jag dock tittat lite, i brist på annat, och tänkte kommentera lite vad jag sett.
Jag måste bara börja med att säga att nu när det inte finns något bonde söker fru längre så är det inte med samma glädje jag slår mig ned framför apparaten. Bara så ni vet.
Började fredagen med att titta på finalen av På spåret. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag tycker det blivit lite stressigt. Det ger inte samma känsla av lek och skoj. Dessutom tycker jag inte lagen som var i final var de rätta. Det känns som om de kommit dit av fel anledning och jag tvivlar på att det verkligen var de med mest kunskap som lyckats ta sig till final. Det var nog snarare tur med frågorna och slumpen. I varje fall är det min känsla.
Det är alltid trevligt att titta på detta, men som sagt, det har tappat lite i kvalitet och känsla.
Efter att det var slut slog jag snabbt över för att se slutet av gladiatorerna. Som helt program kan jag tycka det blir väldigt mycket "barn TV" men att titta på den sista hinderbanan tycker jag kan vara trevligt.
Nå, det blev inte så spännande som jag hoppats. På herrsidan började det nästan direkt med en axel som hoppade ur led och så var den spänningen över. Damsidan var lite tävling i varje fall, även om det inte blev riktigt spännande.
Efter detta så tittade jag på Farmen. Jag begriper inte riktigt varför jag tittar på det alls. Men i brist av andra bönder så får jag väl titta på dessa, lite småpatetiska, varelser som försöker leka bönder och dessutom inte kan uppföra sig. Jag skall inte kasta skit på någon, men fy sjutton vad jag är trött på Paul och Maria. De är självgoda besserwissrar utan någon arbetsmoral som bara vill smita undan, men gör det på olika sätt och kommer med olika anledningar.
Nej, Usch och fy vad trött jag blir. Nåja, nu har jag snart genomlevt halva säsongen så jag kan ju inte sluta titta nu.
På lördagen var det förstås melodifestival.
Vad skall jag säga om den. Det var den absolut sämsta omgången hittills. Skriverierna i tidningen igår om att favoriterna åkt ut direkt förstår jag inte. Eller jag förstår snarare inte hur de kunnat klassas som favoriter på andra meriter än sina namn. För de var verkligen USLA.
Caroline av Ugglas skrek på som vanligt, men det var en fin text och kanske var hon stundtals lite mindre falsk och anskrämlig än jag minns henne.
De som gick direkt till final tycker jag var okej. Killbandet som spelade någon slags tillrättalagt halvrockig sak som låter som allt annat just nu, men ändå var ganska trevlig. Och oavsett om bandet med det svåra namnet var tänkt mer som ett skämt än allvar så förstår jag att de kom vidare. Det var en melodi man kommer ihåg, trallvänlig. Ganska usel både melodi och text och längre än såhär kommer den knappast. Men jag tycker ändå den var lite underhållande.
Sådär. Det var väl egentligen allt. Förutom att jag igår tittade på Terminator. Den var nästan värre än vanligt med explosioner och elände. Men ett visst underhållningsvärde har de ju, de där filmerna. Men kanske borde jag istället ha lagt mig och läst. Antagligen hade det varit mer stimulerande och trevligare. Men har jag nu sett en halvtimme och det inte är genomuselt så har jag svårt att ge upp.
Nu behöver ni som inte tittade på TV inte vara ledsna utan nu vet ni ändå vad som hänt ungefär. Ingen höjdarhelg alls, men lite tidsfördriv.
Nu är det måndag igen och just nu är det aldrig längre till nästa måndag morgon, vilket ändå gör det rätt okej just nu.
Och med detta önskar jag er alla en God måndag.
Denna helgen har jag dock tittat lite, i brist på annat, och tänkte kommentera lite vad jag sett.
Jag måste bara börja med att säga att nu när det inte finns något bonde söker fru längre så är det inte med samma glädje jag slår mig ned framför apparaten. Bara så ni vet.
Började fredagen med att titta på finalen av På spåret. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag tycker det blivit lite stressigt. Det ger inte samma känsla av lek och skoj. Dessutom tycker jag inte lagen som var i final var de rätta. Det känns som om de kommit dit av fel anledning och jag tvivlar på att det verkligen var de med mest kunskap som lyckats ta sig till final. Det var nog snarare tur med frågorna och slumpen. I varje fall är det min känsla.
Det är alltid trevligt att titta på detta, men som sagt, det har tappat lite i kvalitet och känsla.
Efter att det var slut slog jag snabbt över för att se slutet av gladiatorerna. Som helt program kan jag tycka det blir väldigt mycket "barn TV" men att titta på den sista hinderbanan tycker jag kan vara trevligt.
Nå, det blev inte så spännande som jag hoppats. På herrsidan började det nästan direkt med en axel som hoppade ur led och så var den spänningen över. Damsidan var lite tävling i varje fall, även om det inte blev riktigt spännande.
Efter detta så tittade jag på Farmen. Jag begriper inte riktigt varför jag tittar på det alls. Men i brist av andra bönder så får jag väl titta på dessa, lite småpatetiska, varelser som försöker leka bönder och dessutom inte kan uppföra sig. Jag skall inte kasta skit på någon, men fy sjutton vad jag är trött på Paul och Maria. De är självgoda besserwissrar utan någon arbetsmoral som bara vill smita undan, men gör det på olika sätt och kommer med olika anledningar.
Nej, Usch och fy vad trött jag blir. Nåja, nu har jag snart genomlevt halva säsongen så jag kan ju inte sluta titta nu.
På lördagen var det förstås melodifestival.
Vad skall jag säga om den. Det var den absolut sämsta omgången hittills. Skriverierna i tidningen igår om att favoriterna åkt ut direkt förstår jag inte. Eller jag förstår snarare inte hur de kunnat klassas som favoriter på andra meriter än sina namn. För de var verkligen USLA.
Caroline av Ugglas skrek på som vanligt, men det var en fin text och kanske var hon stundtals lite mindre falsk och anskrämlig än jag minns henne.
De som gick direkt till final tycker jag var okej. Killbandet som spelade någon slags tillrättalagt halvrockig sak som låter som allt annat just nu, men ändå var ganska trevlig. Och oavsett om bandet med det svåra namnet var tänkt mer som ett skämt än allvar så förstår jag att de kom vidare. Det var en melodi man kommer ihåg, trallvänlig. Ganska usel både melodi och text och längre än såhär kommer den knappast. Men jag tycker ändå den var lite underhållande.
Sådär. Det var väl egentligen allt. Förutom att jag igår tittade på Terminator. Den var nästan värre än vanligt med explosioner och elände. Men ett visst underhållningsvärde har de ju, de där filmerna. Men kanske borde jag istället ha lagt mig och läst. Antagligen hade det varit mer stimulerande och trevligare. Men har jag nu sett en halvtimme och det inte är genomuselt så har jag svårt att ge upp.
Nu behöver ni som inte tittade på TV inte vara ledsna utan nu vet ni ändå vad som hänt ungefär. Ingen höjdarhelg alls, men lite tidsfördriv.
Nu är det måndag igen och just nu är det aldrig längre till nästa måndag morgon, vilket ändå gör det rätt okej just nu.
Och med detta önskar jag er alla en God måndag.
fredag 15 februari 2013
En liten förolämpning....
Måste bara avsluta med en sista reflektion.
Bläddrade precis lite förstrött i skvallertidningen på nätet och läser att:
"Vinner jag drar hela familjen till Antarktis"
Det är Caroline af Ugglas om sin medverkan i melodifestivalen.
Min kontring till detta blir:
Snälla, rösta så mycket på henne att hon inte bara drar dit utan också blir kvar där för evigt. Så slipper vi ha henne spruckna, falska stämma i fler sammanhang.
Och med det önskar jag igen.
God helg.
Bläddrade precis lite förstrött i skvallertidningen på nätet och läser att:
"Vinner jag drar hela familjen till Antarktis"
Det är Caroline af Ugglas om sin medverkan i melodifestivalen.
Min kontring till detta blir:
Snälla, rösta så mycket på henne att hon inte bara drar dit utan också blir kvar där för evigt. Så slipper vi ha henne spruckna, falska stämma i fler sammanhang.
Och med det önskar jag igen.
God helg.
Jag går mot döden var jag går....
Och nu är jag snart en arbetsdag närmare.
Det är fredag. Helgen ligger framför fötterna och det känns bra efter ytterligare en intensiv vecka.
De sista skälvande stunderna innan jag kan plocka ihop och åka hem. Falla ihop i soffan och bara vara.
Om någon som läser det här skulle råka kommunicera med mig på något sätt i helgen och det är fint väder så försök gärna få ut mig på en promenad.
Jag skulle verkligen behöva komma igång och gå lite mer igen. Det är inte lockande när vädret är uselt. Men samtidigt så gör det nytta och är ganska skönt bara jag kommer iväg.
Så se det som ert uppdrag. Om ni skulle prata med mig. Hota mig att jag säkert får en meteorit i skallen om jag sitter still.
Och med dessa korta visdomsord så önskar jag er alla en fantastisk helg.
Det är fredag. Helgen ligger framför fötterna och det känns bra efter ytterligare en intensiv vecka.
De sista skälvande stunderna innan jag kan plocka ihop och åka hem. Falla ihop i soffan och bara vara.
Om någon som läser det här skulle råka kommunicera med mig på något sätt i helgen och det är fint väder så försök gärna få ut mig på en promenad.
Jag skulle verkligen behöva komma igång och gå lite mer igen. Det är inte lockande när vädret är uselt. Men samtidigt så gör det nytta och är ganska skönt bara jag kommer iväg.
Så se det som ert uppdrag. Om ni skulle prata med mig. Hota mig att jag säkert får en meteorit i skallen om jag sitter still.
Och med dessa korta visdomsord så önskar jag er alla en fantastisk helg.
Barndomsböcker.
Det låg ett ägg på vägen.
Det kom en pojke på vägen.
Pojken stannade....
Så började en av mina favoritböcker från barndomen. "Flaxa med vingarna" En underbar bok om en krokodil som föds i ett fågelbo.
Det finns vissa favoriter på bokfronten som gjorde att jag fastnade i läsandet och i böcker och detta är en av dem. En annan favorit är "Hus är gott, sade Oskar"
En pojke som inte tycker om godis och mat, utan gärna äter brädor, skruvar, makadam och annat byggmaterial.
När man är barn funderar man inte så mycket utan bara konstaterar att: Det var en konstig prick som äter sådana saker. Men verkligheten i det hela, eller vad som kan fungera med en mänsklig mage funderade jag ganska lite över.
En annan, antagligen min första, favorit var Lillgubben Patrik. En liten gubbe bodde i ett apelsinträd i en lund med fler apelsinträd.
Men så kom de stora maskinerna och skulle bygga Disneyland. Det var alltså en ganska gammal bok. Men det ordnade sig till slut och han fick ett nytt träd någonstans med hjälp av Musse och Långben om jag inte minns fel.
Min första riktiga läsupplevelse var när jag fick Ronja Rövardotter. Den var precis nysläppt och jag bör alltså ha varit runt 9 år. Jag minns att jag fick den och sträckläste den. Hur fantastiskt var det inte med rövar, vildvittror, grådvärgar och massa andra saker som eggade fantasin.
Det är sällan man får den där känslan av en ny bok längre. Antagligen är det de kickarna jag jagar varje gång jag slår upp en ny bok och känner att här ligger en resa framför mig. En ny värld. Nya människor och karaktärer.
Men ofta blir jag besviken, eller i varje fall inte så uppfylld som jag skulle önska.
Det är klart. Ibland hittar man de där verkliga guldkornen. Oftast är det när man inte är beredd på det utan bara får tag på en bok och börjar läsa.
Ibland önskar jag att jag själv kunde skriva en bok som berör sådär. Kanske inte alla, men om jag någongång i mitt liv lyckas skriva en bok som gör, i varje fall, någon människa sådär berörd så kan jag känna mig nöjd.
Tills vidare fortsätter jag att skriva små korta reflektioner här. Men det är klart. Slår man samman samtliga mina bloggar så har jag snart skrivit en hel bok, i varje fall i antalet tecken. Så jag kanske borde sluta att uttrycka mig här och skriva en del av ett kapitel varje dag istället.
Det är ju inte svårare än att kombinera dessa 29 tecken på rätt sätt. Och det borde ju rimligtvis inte vara så svårt.
God fredag.
Det kom en pojke på vägen.
Pojken stannade....
Så började en av mina favoritböcker från barndomen. "Flaxa med vingarna" En underbar bok om en krokodil som föds i ett fågelbo.
Det finns vissa favoriter på bokfronten som gjorde att jag fastnade i läsandet och i böcker och detta är en av dem. En annan favorit är "Hus är gott, sade Oskar"
En pojke som inte tycker om godis och mat, utan gärna äter brädor, skruvar, makadam och annat byggmaterial.
När man är barn funderar man inte så mycket utan bara konstaterar att: Det var en konstig prick som äter sådana saker. Men verkligheten i det hela, eller vad som kan fungera med en mänsklig mage funderade jag ganska lite över.
En annan, antagligen min första, favorit var Lillgubben Patrik. En liten gubbe bodde i ett apelsinträd i en lund med fler apelsinträd.
Men så kom de stora maskinerna och skulle bygga Disneyland. Det var alltså en ganska gammal bok. Men det ordnade sig till slut och han fick ett nytt träd någonstans med hjälp av Musse och Långben om jag inte minns fel.
Min första riktiga läsupplevelse var när jag fick Ronja Rövardotter. Den var precis nysläppt och jag bör alltså ha varit runt 9 år. Jag minns att jag fick den och sträckläste den. Hur fantastiskt var det inte med rövar, vildvittror, grådvärgar och massa andra saker som eggade fantasin.
Det är sällan man får den där känslan av en ny bok längre. Antagligen är det de kickarna jag jagar varje gång jag slår upp en ny bok och känner att här ligger en resa framför mig. En ny värld. Nya människor och karaktärer.
Men ofta blir jag besviken, eller i varje fall inte så uppfylld som jag skulle önska.
Det är klart. Ibland hittar man de där verkliga guldkornen. Oftast är det när man inte är beredd på det utan bara får tag på en bok och börjar läsa.
Ibland önskar jag att jag själv kunde skriva en bok som berör sådär. Kanske inte alla, men om jag någongång i mitt liv lyckas skriva en bok som gör, i varje fall, någon människa sådär berörd så kan jag känna mig nöjd.
Tills vidare fortsätter jag att skriva små korta reflektioner här. Men det är klart. Slår man samman samtliga mina bloggar så har jag snart skrivit en hel bok, i varje fall i antalet tecken. Så jag kanske borde sluta att uttrycka mig här och skriva en del av ett kapitel varje dag istället.
Det är ju inte svårare än att kombinera dessa 29 tecken på rätt sätt. Och det borde ju rimligtvis inte vara så svårt.
God fredag.
torsdag 14 februari 2013
Värt att fira.
Efter lite beräkningar kommer jag fram till att om jag i genomsnitt i mitt liv haft en puls på 1 slag per sekund så har mitt hjärta idag avverkat 1.276.780.960 slag.
Det kan vara något att tänka på såhär på alla hjärtans dag.
Och medan jag skriver fortsätter det att slå.
En vän att lita på. Mitt hjärta.
Tills det en dag ger upp.
Jag vet inte när, jag vet inte hur.
Men jag passar på att uppskatta det lite extra idag.
Så till mitt hjärta: Glad alla hjärtans dag.
Och för all del. Till er andra också :-)
God torsdag.
Det kan vara något att tänka på såhär på alla hjärtans dag.
Och medan jag skriver fortsätter det att slå.
En vän att lita på. Mitt hjärta.
Tills det en dag ger upp.
Jag vet inte när, jag vet inte hur.
Men jag passar på att uppskatta det lite extra idag.
Så till mitt hjärta: Glad alla hjärtans dag.
Och för all del. Till er andra också :-)
God torsdag.
Alla dessa dagar.
I tisdags var det fettisdagen. Och idag är det alla hjärtans blodiga dag. Eller vänta förresten, nu blandade jag visst ihop det med en film. Alla hjärtans dag nöjer vi oss med.
Vad är detta för några hån ?
Fet tisdag. Är man inte fet så blir man det efter att ha tryckt i sig massa semlor. I dessa tider av renlevnad och ideal med trådsmala människor så är väl en fet tisdag inte så mycket att hänga i julgranen.
För i ärlighetens namn, hur många är det som egentligen laddar upp inför fastan genom att trycka i sig semlor ? De flesta, mig inkluderad, trycker i sig en semla eller flera för att sedan nästa dag gärna ta en kaka till kaffet, eller äta något annat som inte är speciellt nyttigt.
Tradition ?
Nej, semlor är i så fall en urholkad tradition eftersom de säljs från november. Dessutom tycker jag egentligen att de är temligen överskattade (märkte ni ordvitsen?)
Idag är det alltså alla hjärtans dag. Skall det behövas en speciell dag för att tänka på sitt hjärta ? Det känns bara som ytterligare ett anfall av dåligt samvete. Åh, nu har jag inte köpt blommor eller choklad på länge. Men idag är det minsann alla hjärtans dag så då skall jag slå på stort. Lagom tills denna dag höjs priserna till det dubbla och blomsterhandlarna jublar.
Inget ont om blomsterhandlare. Jag skulle också passa på att göra vinst om jag hade möjligheten och att folk skulle köpa blommor till varje pris för att dämpa sitt dåliga samvete.
Nu kanske ni tycker att jag låter negativ och bitter.
Ja, det kan hända att jag är det. Men låt mig i så fall vara det idag.
Med detta inte sagt att jag kommer bojkotta allt. Jag åt en semla i tisdags, som sig bör. Idag fick jag ett litet handpysslat hjärta av dottern och blev naturligtvis hjärteglad av det. Så visst, jag är inte ett dugg bättre än alla andra.
Och med det så önskar jag er alla, kanske speciellt dem med brustna eller i varje fall lite spruckna hjärtan en riktigt god torsdag.
Vi nöjer oss så.
Vad är detta för några hån ?
Fet tisdag. Är man inte fet så blir man det efter att ha tryckt i sig massa semlor. I dessa tider av renlevnad och ideal med trådsmala människor så är väl en fet tisdag inte så mycket att hänga i julgranen.
För i ärlighetens namn, hur många är det som egentligen laddar upp inför fastan genom att trycka i sig semlor ? De flesta, mig inkluderad, trycker i sig en semla eller flera för att sedan nästa dag gärna ta en kaka till kaffet, eller äta något annat som inte är speciellt nyttigt.
Tradition ?
Nej, semlor är i så fall en urholkad tradition eftersom de säljs från november. Dessutom tycker jag egentligen att de är temligen överskattade (märkte ni ordvitsen?)
Idag är det alltså alla hjärtans dag. Skall det behövas en speciell dag för att tänka på sitt hjärta ? Det känns bara som ytterligare ett anfall av dåligt samvete. Åh, nu har jag inte köpt blommor eller choklad på länge. Men idag är det minsann alla hjärtans dag så då skall jag slå på stort. Lagom tills denna dag höjs priserna till det dubbla och blomsterhandlarna jublar.
Inget ont om blomsterhandlare. Jag skulle också passa på att göra vinst om jag hade möjligheten och att folk skulle köpa blommor till varje pris för att dämpa sitt dåliga samvete.
Nu kanske ni tycker att jag låter negativ och bitter.
Ja, det kan hända att jag är det. Men låt mig i så fall vara det idag.
Med detta inte sagt att jag kommer bojkotta allt. Jag åt en semla i tisdags, som sig bör. Idag fick jag ett litet handpysslat hjärta av dottern och blev naturligtvis hjärteglad av det. Så visst, jag är inte ett dugg bättre än alla andra.
Och med det så önskar jag er alla, kanske speciellt dem med brustna eller i varje fall lite spruckna hjärtan en riktigt god torsdag.
Vi nöjer oss så.
onsdag 13 februari 2013
Om vänner och att hålla kontakt.
Jag är inte den person i världen som har flest vänner. Det är egentligen rätt så få, vilket kan vara både på gott och ont.
Dessutom så har jag nog egentligen ingen som jag pratar med frekvent och kan bolla allting med, vilket är ganska trist.
Men inte nog med det. Jag är dessutom ganska dålig på att hålla kontakt med de jag har och ofta sträcker sig kontakten till ett SMS eller mail där man kollar läget och så rinner kontakten ut i sanden.
Jag vet inte om detta beror på mig som person, eller om det helt enkelt är så att den nya tekniska revolutionen gör att det faktiskt är svårare att ta upp telefonen, slå en signal och prata bort en stund.
Kanske är det också åren och var man befinner sig i livet som gör det. Det finns alltid saker man MÅSTE göra som gör att tiden inte räcker till. Som gör att man måste prioritera annat.
Jag erkänner.
Jag är dålig på detta med att hålla kontakt. Att vårda vänskap och att knyta nya vänner till mig. Men det är något jag borde jobba på.
Någon gång när jag har tid över skall jag se till att bättra mig.
Men var hittar man nya vänner när man är i den gyllene medelåldern ?
Jag vet inte, jag lyckas sällan hitta någon jag kan känna att jag kommer nära och som jag verkligen kan klassa som vän och inte bara flyktig bekantskap.
Men jag är absolut öppen för både nya och gamla bekantskaper. Så är det någon som vill umgås med mig, trots att jag kan vara lite gnällig, sarkastisk och väldigt ironisk så säg till.
God onsdag.
Dessutom så har jag nog egentligen ingen som jag pratar med frekvent och kan bolla allting med, vilket är ganska trist.
Men inte nog med det. Jag är dessutom ganska dålig på att hålla kontakt med de jag har och ofta sträcker sig kontakten till ett SMS eller mail där man kollar läget och så rinner kontakten ut i sanden.
Jag vet inte om detta beror på mig som person, eller om det helt enkelt är så att den nya tekniska revolutionen gör att det faktiskt är svårare att ta upp telefonen, slå en signal och prata bort en stund.
Kanske är det också åren och var man befinner sig i livet som gör det. Det finns alltid saker man MÅSTE göra som gör att tiden inte räcker till. Som gör att man måste prioritera annat.
Jag erkänner.
Jag är dålig på detta med att hålla kontakt. Att vårda vänskap och att knyta nya vänner till mig. Men det är något jag borde jobba på.
Någon gång när jag har tid över skall jag se till att bättra mig.
Men var hittar man nya vänner när man är i den gyllene medelåldern ?
Jag vet inte, jag lyckas sällan hitta någon jag kan känna att jag kommer nära och som jag verkligen kan klassa som vän och inte bara flyktig bekantskap.
Men jag är absolut öppen för både nya och gamla bekantskaper. Så är det någon som vill umgås med mig, trots att jag kan vara lite gnällig, sarkastisk och väldigt ironisk så säg till.
God onsdag.
Lite sen idag.
Ja, jag vet att jag är sen idag.
Jag vet att jag inte flaggade för det igår.
Jag vet att några av er antagligen suttit och suckat hela morgonen och undrat om allt är bra med mig eller om jag blivit akut sjuk eller bara försvunnit i ett moln av logik.
Men så icke.
Jag har varit på möte och därför inte alls hunnit med att skriva något idag. Dessutom måste jag erkänna att jag inte ens hunnit fundera på vad jag skall skriva om. Jag har en plan, men den måste mogna lite.
Så jag återkommer, kanske redan om en liten kort stund, eller eventuellt lite senare.
Men återkommer lovar jag att göra.
Så länge.
God onsdag.
Jag vet att jag inte flaggade för det igår.
Jag vet att några av er antagligen suttit och suckat hela morgonen och undrat om allt är bra med mig eller om jag blivit akut sjuk eller bara försvunnit i ett moln av logik.
Men så icke.
Jag har varit på möte och därför inte alls hunnit med att skriva något idag. Dessutom måste jag erkänna att jag inte ens hunnit fundera på vad jag skall skriva om. Jag har en plan, men den måste mogna lite.
Så jag återkommer, kanske redan om en liten kort stund, eller eventuellt lite senare.
Men återkommer lovar jag att göra.
Så länge.
God onsdag.
tisdag 12 februari 2013
Om jag kunde vrida tillbaka tiden.
Jag minns när dottern var liten.
Först när hon som nästan nyfödd låg och sov på min axel medan jag satt i min favoritfåtölj(som för övrigt avyttrades för att den var "tråkig") och slumrade till jag också.
Jag minns hur vi satt och stoppade färgglada ringar på en pinne i rätt ordning. Övade färger, räknade baklänges tillsammans med Micron medan vällingen blev varm.
Jag minns de första stegen, mutad med Ahlgrens bilar. Det första riktiga ordet, Nyckelpiga. Och massa andra saker.
Jag är osäker på om jag skulle orka leva igenom småbarnstiden en gång till. Men när man sitter och väntar, med middagen klar, på en dotter som dragit till en kompis som man inte har något nummer till, inte vet vilken buss hon förväntas komma med och egentligen inte vet någonting alls, mer än att hon borde varit hemma för en stundsedan - Då längtar jag tillbaka.
Jag vet att tiden går framåt.
Jag vet att jag inte skall begränsa mitt barn utan bara ge henne möjligheter att utvecklas och växa.
Men....
Det kan vara svårt att leva efter när man sitter där och väntar. Och det här är säkert bara början. Värre lär det blir.
Puh.
God tisdag.
Först när hon som nästan nyfödd låg och sov på min axel medan jag satt i min favoritfåtölj(som för övrigt avyttrades för att den var "tråkig") och slumrade till jag också.
Jag minns hur vi satt och stoppade färgglada ringar på en pinne i rätt ordning. Övade färger, räknade baklänges tillsammans med Micron medan vällingen blev varm.
Jag minns de första stegen, mutad med Ahlgrens bilar. Det första riktiga ordet, Nyckelpiga. Och massa andra saker.
Jag är osäker på om jag skulle orka leva igenom småbarnstiden en gång till. Men när man sitter och väntar, med middagen klar, på en dotter som dragit till en kompis som man inte har något nummer till, inte vet vilken buss hon förväntas komma med och egentligen inte vet någonting alls, mer än att hon borde varit hemma för en stundsedan - Då längtar jag tillbaka.
Jag vet att tiden går framåt.
Jag vet att jag inte skall begränsa mitt barn utan bara ge henne möjligheter att utvecklas och växa.
Men....
Det kan vara svårt att leva efter när man sitter där och väntar. Och det här är säkert bara början. Värre lär det blir.
Puh.
God tisdag.
Har folk ingenting att göra ?
Igår kväll låg jag och tittade lite i skvallertidningen på nätet och ser då en artikel om att någon anmält Sean Banans bidrag Copacabanana från helgens melodifestival för hets mot folkgrupp.
Han sjunger nämligen Eskimå och det vet ju alla att eskimå är ett skällsord ? Eller ?
Nu må jag vara totalt okänslig mot att vi faktiskt har namn på etniciteter. Men i mina öron är inte eskimå något konstigt. Inte heller lappar och negrer känns som skällsord om man inte lägger en dålig värdering i orden. Om man inte gör det utan bara konstaterar att det är ett folkslag så tycker jag inte det gör ont. Det svider inte i mig och jag tycker den moderna tidens elände att allt skall döpas om och vara så politiskt korrekt mest är ett elände.
Snart vet man väl inte vad som är vad längre och att kalla en Dansk för dansk kan jag ge mig sjutton på är nästa steg. Vadå ? Säger du dansk ? Det är ju ett nedvärderande ord ?
I och för sig kan danska språket stundtals vara svårt att förstå, även om jag tror mig om att förstå danska rätt så bra. Men att det skulle vara ett skällsord ?
Nu har det inte kommit dit än, men det är bara en tidsfråga om folk får hålla på. Nej, tig ihjäl alla dessa idioter som måste göra allt så politiskt korrekt. Låt dem gå och morra i det tysta, men låt dem inte höras offentligt.
För så länge vi inte lägger värderingar i orden så är de inte negativa.
Ta ett ord som bög till exempel. Det har ju bögarna tagit tillbaka och gjort till sitt eget. Det om något har väl historiskt varit ett skällsord och ofta kombinerats med saker som din jävla och så vidare. Men kombinerar man ord med din jävla så blir ju epitetet som följer därpå alltid ett skällsord.
Din jävla älskling ? Ja, inte ens det låter fint om man skulle få kastat på sig.
På tal om detta så läste jag i en annan blogg om att hon som skriver väljer bort Pippi Långstrump för sina barn för att Pipps pappa är negerkung och hon vill bli negerprinsessa.
Det är väl snarare ett försonande drag som faktiskt visar att pippi tycker inte det är fel att vara neger. Även om hon råkar vara vit.
Jag gillar den där bloggen för det mesta men när hon envisas med att vara politiskt korrekt och sådär fin och leka världssamvete, då överväger jag att sluta läsa. Men däremellan är den trevlig.
Nåja. Låt dem skälla, må dåligt och våndas. Jag kommer fortsätta att prata om eskimåer, lappar och negrer, utan att lägga ett uns av värdering i orden utan bara som en beskrivning och förklaring. Och det funkar för mig och säkert de flesta andra också.
Tänk till exempel om vi tog bort ordet lapp helt. Hur skulle man då kunna benämna samekvinnornas massagestavar som "fusklappar" Bara en sådan sak.
Nej, nu slutar jag hetsa upp mig, det hjälper inget och ingen blir gladare.
God tisdag.
Han sjunger nämligen Eskimå och det vet ju alla att eskimå är ett skällsord ? Eller ?
Nu må jag vara totalt okänslig mot att vi faktiskt har namn på etniciteter. Men i mina öron är inte eskimå något konstigt. Inte heller lappar och negrer känns som skällsord om man inte lägger en dålig värdering i orden. Om man inte gör det utan bara konstaterar att det är ett folkslag så tycker jag inte det gör ont. Det svider inte i mig och jag tycker den moderna tidens elände att allt skall döpas om och vara så politiskt korrekt mest är ett elände.
Snart vet man väl inte vad som är vad längre och att kalla en Dansk för dansk kan jag ge mig sjutton på är nästa steg. Vadå ? Säger du dansk ? Det är ju ett nedvärderande ord ?
I och för sig kan danska språket stundtals vara svårt att förstå, även om jag tror mig om att förstå danska rätt så bra. Men att det skulle vara ett skällsord ?
Nu har det inte kommit dit än, men det är bara en tidsfråga om folk får hålla på. Nej, tig ihjäl alla dessa idioter som måste göra allt så politiskt korrekt. Låt dem gå och morra i det tysta, men låt dem inte höras offentligt.
För så länge vi inte lägger värderingar i orden så är de inte negativa.
Ta ett ord som bög till exempel. Det har ju bögarna tagit tillbaka och gjort till sitt eget. Det om något har väl historiskt varit ett skällsord och ofta kombinerats med saker som din jävla och så vidare. Men kombinerar man ord med din jävla så blir ju epitetet som följer därpå alltid ett skällsord.
Din jävla älskling ? Ja, inte ens det låter fint om man skulle få kastat på sig.
På tal om detta så läste jag i en annan blogg om att hon som skriver väljer bort Pippi Långstrump för sina barn för att Pipps pappa är negerkung och hon vill bli negerprinsessa.
Det är väl snarare ett försonande drag som faktiskt visar att pippi tycker inte det är fel att vara neger. Även om hon råkar vara vit.
Jag gillar den där bloggen för det mesta men när hon envisas med att vara politiskt korrekt och sådär fin och leka världssamvete, då överväger jag att sluta läsa. Men däremellan är den trevlig.
Nåja. Låt dem skälla, må dåligt och våndas. Jag kommer fortsätta att prata om eskimåer, lappar och negrer, utan att lägga ett uns av värdering i orden utan bara som en beskrivning och förklaring. Och det funkar för mig och säkert de flesta andra också.
Tänk till exempel om vi tog bort ordet lapp helt. Hur skulle man då kunna benämna samekvinnornas massagestavar som "fusklappar" Bara en sådan sak.
Nej, nu slutar jag hetsa upp mig, det hjälper inget och ingen blir gladare.
God tisdag.
måndag 11 februari 2013
Att aldrig höra till...
Det finns vissa människor som aldrig riktigt hör till. Som alltid känner ett utanförskap oavsett i vilken situation de hamnar.
Som aldrig riktigt passar in i normen av hur man bör vara och beter sig helt rätt.
Det finns människor som alltid betraktas som lite avvikande. Oavsett hur rätt de beter sig och hur riktiga saker de än säger.
Undrar hur det kommer sig och vad det beror på ?
Är det bara en känsla av att alltid vara lite för sent ute, lite för annorlunda eller lite konstig som gör att dessa personer blir sådana ? Eller är de faktiskt lite annorlunda?
Jag vet inte. Vet ni ?
Ibland känner jag mig precis såhär. Som att varje tillfälle är lite fel tillfälle. Som att varje sammanhang passar ungefär lika bra som ett par skor som är en kvarts storlek för små. Som att det aldrig finns en grupp av tillhörighet som jag kan identifiera mig i till hundra procent.
Hittar jag någon eller något sammanhang där jag verkligen känner mig hemma så försvinner detta snart på ett eller annat sätt och jag är tillbaka i ett tillstånd av att nästan vara där. Nästan hemma, nästan borta, nästan uppskattad, nästan en riktig människa.
Konstigt egentligen att man alltid kan vara så nära utan att riktigt komma fram. Som om 100metersloppet tar slut en centimeter för tidigt. Eller att den sista tuggan på tallriken aldrig blir uppäten.
Sådär känner jag mig ibland. Det är nog därför jag alltid ser till att skrapa tallriken ren.
God måndag.
Som aldrig riktigt passar in i normen av hur man bör vara och beter sig helt rätt.
Det finns människor som alltid betraktas som lite avvikande. Oavsett hur rätt de beter sig och hur riktiga saker de än säger.
Undrar hur det kommer sig och vad det beror på ?
Är det bara en känsla av att alltid vara lite för sent ute, lite för annorlunda eller lite konstig som gör att dessa personer blir sådana ? Eller är de faktiskt lite annorlunda?
Jag vet inte. Vet ni ?
Ibland känner jag mig precis såhär. Som att varje tillfälle är lite fel tillfälle. Som att varje sammanhang passar ungefär lika bra som ett par skor som är en kvarts storlek för små. Som att det aldrig finns en grupp av tillhörighet som jag kan identifiera mig i till hundra procent.
Hittar jag någon eller något sammanhang där jag verkligen känner mig hemma så försvinner detta snart på ett eller annat sätt och jag är tillbaka i ett tillstånd av att nästan vara där. Nästan hemma, nästan borta, nästan uppskattad, nästan en riktig människa.
Konstigt egentligen att man alltid kan vara så nära utan att riktigt komma fram. Som om 100metersloppet tar slut en centimeter för tidigt. Eller att den sista tuggan på tallriken aldrig blir uppäten.
Sådär känner jag mig ibland. Det är nog därför jag alltid ser till att skrapa tallriken ren.
God måndag.
Flyktiga tankar.
Igår satt jag och bläddrade i ett gammalt nummer av Illustrerad Vetenskap.
Nåja, gammalt och gammalt. Men det var inte purfärskt och hade säkert några månader minst bakom sig. Nåja, det spelar egentligen ingen roll.
Men då läste jag att människan är den enda varelse som kan låta tankarna vandra iväg av sig själva och drömma sig bort mitt i något annat.
En trevlig egenskap kan tyckas. Man kan sitta och drömma och slippa fundera på just det som rör sig omkring en just nu. Till exempel kan tankarna vandra till sommaren. När man ligger på bryggan och samlar sol, väntar på att kroppen skall bli så varm så man känner att man bara måste hoppa ned i vattnet och svalka av sig.
Kanske drömmer man sig bort till en höstkväll framför en öppen spis med en litet glas med något gott i handen och något bra på TV.
Kanske vandrar drömmarna till något mindre trevligt också. Det finns ju tillkortakommanden som man ångrar i efterhand men som vill ta sig fram i tankarna när man minst anar det.
Kanske vandrar tankarna så långt bakåt som till barndomen, eller ungdomsåren och man minns, som alltid, mest de roliga saker som hände. Det som inte är lika kul har man för det mesta förkastat utan man kanske minns en pingismatch i källaren hemma hos en kompis. Eller hur vi åkte snowracer och hoppade över mänskliga hinder. Kanske hur vi lekte röda/vita rosen. Eller spelade långboll en vårkväll då solen sken och sommaren låg framför oss.
Det är mycket saker som kan dyka upp när man bara sitter och drömmer sig bort och låter tankarna vandra. Det är ju en fantastisk egenskap.
MEN.
Tydligen blir man olycklig av detta har man kommit fram till. Att sitta och låta tankarna vandra gör människor olyckligare än att bara leva i nuet.
Är det därför man så sällan ser djur gråta ? Är det därför hundar inte behöver Prozac ?
Är det därför älgarna står ut med att stå i skogen hela långa vintern. För att de inte ens kan fantisera om den kommande, eller svunna sommaren utan bara står där och tuggar på en tallkvist och lever i nuet ?
Aporna är nöjda är de hittar en loppa i pälsen på en kompis.
Själv måste jag analysera vad som hände, varför det hände, när det händer och hur det kunde hända. Samtidigt som jag drömmer mig bort någon helt annanstans.
Är det konstigt att man längtar bort någongång under de förutsättningarna ?
Men trots allt. Lycklig, eller olycklig. Så gillar jag att dagdrömma och låta tankarna vandra.
God måndag,
Nåja, gammalt och gammalt. Men det var inte purfärskt och hade säkert några månader minst bakom sig. Nåja, det spelar egentligen ingen roll.
Men då läste jag att människan är den enda varelse som kan låta tankarna vandra iväg av sig själva och drömma sig bort mitt i något annat.
En trevlig egenskap kan tyckas. Man kan sitta och drömma och slippa fundera på just det som rör sig omkring en just nu. Till exempel kan tankarna vandra till sommaren. När man ligger på bryggan och samlar sol, väntar på att kroppen skall bli så varm så man känner att man bara måste hoppa ned i vattnet och svalka av sig.
Kanske drömmer man sig bort till en höstkväll framför en öppen spis med en litet glas med något gott i handen och något bra på TV.
Kanske vandrar drömmarna till något mindre trevligt också. Det finns ju tillkortakommanden som man ångrar i efterhand men som vill ta sig fram i tankarna när man minst anar det.
Kanske vandrar tankarna så långt bakåt som till barndomen, eller ungdomsåren och man minns, som alltid, mest de roliga saker som hände. Det som inte är lika kul har man för det mesta förkastat utan man kanske minns en pingismatch i källaren hemma hos en kompis. Eller hur vi åkte snowracer och hoppade över mänskliga hinder. Kanske hur vi lekte röda/vita rosen. Eller spelade långboll en vårkväll då solen sken och sommaren låg framför oss.
Det är mycket saker som kan dyka upp när man bara sitter och drömmer sig bort och låter tankarna vandra. Det är ju en fantastisk egenskap.
MEN.
Tydligen blir man olycklig av detta har man kommit fram till. Att sitta och låta tankarna vandra gör människor olyckligare än att bara leva i nuet.
Är det därför man så sällan ser djur gråta ? Är det därför hundar inte behöver Prozac ?
Är det därför älgarna står ut med att stå i skogen hela långa vintern. För att de inte ens kan fantisera om den kommande, eller svunna sommaren utan bara står där och tuggar på en tallkvist och lever i nuet ?
Aporna är nöjda är de hittar en loppa i pälsen på en kompis.
Själv måste jag analysera vad som hände, varför det hände, när det händer och hur det kunde hända. Samtidigt som jag drömmer mig bort någon helt annanstans.
Är det konstigt att man längtar bort någongång under de förutsättningarna ?
Men trots allt. Lycklig, eller olycklig. Så gillar jag att dagdrömma och låta tankarna vandra.
God måndag,
fredag 8 februari 2013
Tack för veckan.
Jag kan sammanfatta bloggveckan ganska fort.
Det har varit upp och ned.
Det har inte varit speciellt uppseendeväckande, men inte heller helt laidback.
Kanske ett slags mellanting mellan häpnadsväckande och alldeles kolugnt.
Jag har alltså i genomsnitt varit ganska lagom. Och som den svensk jag är så är ju det en måttstock som jag bör leva efter och även tror mig ha gjort den här veckan. I varje fall i genomsnitt.
Nu väntar helg. Som vanligt så är det tveksamt om det kommer bli något bloggande. Men ibland slår jag ju både er och mig själv med häpnad.
Hur som helst så passar jag på att önska en god helg och tacka för veckan som varit.
En helt vanlig vecka.
God helg.
Det har varit upp och ned.
Det har inte varit speciellt uppseendeväckande, men inte heller helt laidback.
Kanske ett slags mellanting mellan häpnadsväckande och alldeles kolugnt.
Jag har alltså i genomsnitt varit ganska lagom. Och som den svensk jag är så är ju det en måttstock som jag bör leva efter och även tror mig ha gjort den här veckan. I varje fall i genomsnitt.
Nu väntar helg. Som vanligt så är det tveksamt om det kommer bli något bloggande. Men ibland slår jag ju både er och mig själv med häpnad.
Hur som helst så passar jag på att önska en god helg och tacka för veckan som varit.
En helt vanlig vecka.
God helg.
Nyheterna för dagen.
Inser just att morgonen inlägg verkar ha försvunnit från bloggen.
Här kommer ett nytt försök.
När jag öppnar datorn så är jag aldrig långt ifrån nyheter om vad som händer i Sverige och i världen. Jag tänkte ta dagens viktigaste rubriker från skvallertidningen på nätet och delge er dessa med lite analyser till.
Sean banan bränner 3000kr/sekund i Melodifestivalen.
Behöver jag säga mer om detta. Jag visste inte att han skulle vara med i helgens deltävling. Nu blir jag faktiskt lite mindre sugen på att titta. Inget ont om Sean Banan, men han gör sig bättre i Bolibompa än i ett program som vuxna tittar på. Även om det är tveksamt hur stor del av den vuxna befolkningen som skulle erkänna att de tittar på melodifestivalen nu för tiden. Det har gått från att vara ett kul och accepterat evenemang till att bli hånat och bespottat.
#Nätkärlek
Ett försök att utplåna näthatet och istället ersätta det med kärlek på nätet. Tanken är väl god, men så länge det finns idioter så blir det svårt att komma ifrån att folk alltid, i skydd av att man tror man är anonym, beter sig som svin.
Jag skulle kunna vara lite ironisk och översätta nätkärlek till Cybersex, men det vore mig främmande eftersom jag ändå är en fin och seriös människa.
Gardell säger nej till TV4
Inte heller den här artikeln har jag klickat på än. Men jag gissar att det handlar om att TV4 velat ha Gardell till något, program eller evenemang och han säger nej på grund av sin integritet, eller för dåligt betalt.
Det kan förstås vara något helt annat. Men att bara läsa rubrikerna och spekulera gör det mer spännande. Då kan det ju vara vad som helst. TV4 kanske försöker få honom att ihop med Marc och Peter Jöback dansa balongdansen till YMCA. Men vad vet jag.
Findus stoppar Lasagne efter hästköttlarm.
De som varit aktiva här de senaste dagarna vet vad jag tycker om hästkött. Och för de som inte vet så är svaret MYCKET. Jag tycker det verkar mycket mer sympatiskt att lägga hästkött mellan lasagneplattor än under schabrak och sadlar.
Så kort och gott säger jag bara - Go Findus.
Sist men inte minst.
Leno hångellurad.
Här antyder en bild och underrubriken att Jay Leno tydligen skulle pussa en fotomodell, men så byttes det ut mot någon annan. På bilden ser det ut som en kille.
Det kunde han väl nästan ha gissat att ingen modell var intresserad av att hångla upp honom. Det är sådant vi människor med alldagligt utseende bara får drömma om. Eller får vi det ? Vill vi ens det ?
Nåja, ingen katastrof och jag tror Leno har pengar för att köpa sig bort från den eventuella chocken.
Detta var ett sammadrag av de viktigaste rubrikerna för dagen. Så nu behöver ni inte bekymra er om att läsa nyhetssiter idag.
Här kommer ett nytt försök.
När jag öppnar datorn så är jag aldrig långt ifrån nyheter om vad som händer i Sverige och i världen. Jag tänkte ta dagens viktigaste rubriker från skvallertidningen på nätet och delge er dessa med lite analyser till.
Sean banan bränner 3000kr/sekund i Melodifestivalen.
Behöver jag säga mer om detta. Jag visste inte att han skulle vara med i helgens deltävling. Nu blir jag faktiskt lite mindre sugen på att titta. Inget ont om Sean Banan, men han gör sig bättre i Bolibompa än i ett program som vuxna tittar på. Även om det är tveksamt hur stor del av den vuxna befolkningen som skulle erkänna att de tittar på melodifestivalen nu för tiden. Det har gått från att vara ett kul och accepterat evenemang till att bli hånat och bespottat.
#Nätkärlek
Ett försök att utplåna näthatet och istället ersätta det med kärlek på nätet. Tanken är väl god, men så länge det finns idioter så blir det svårt att komma ifrån att folk alltid, i skydd av att man tror man är anonym, beter sig som svin.
Jag skulle kunna vara lite ironisk och översätta nätkärlek till Cybersex, men det vore mig främmande eftersom jag ändå är en fin och seriös människa.
Gardell säger nej till TV4
Inte heller den här artikeln har jag klickat på än. Men jag gissar att det handlar om att TV4 velat ha Gardell till något, program eller evenemang och han säger nej på grund av sin integritet, eller för dåligt betalt.
Det kan förstås vara något helt annat. Men att bara läsa rubrikerna och spekulera gör det mer spännande. Då kan det ju vara vad som helst. TV4 kanske försöker få honom att ihop med Marc och Peter Jöback dansa balongdansen till YMCA. Men vad vet jag.
Findus stoppar Lasagne efter hästköttlarm.
De som varit aktiva här de senaste dagarna vet vad jag tycker om hästkött. Och för de som inte vet så är svaret MYCKET. Jag tycker det verkar mycket mer sympatiskt att lägga hästkött mellan lasagneplattor än under schabrak och sadlar.
Så kort och gott säger jag bara - Go Findus.
Sist men inte minst.
Leno hångellurad.
Här antyder en bild och underrubriken att Jay Leno tydligen skulle pussa en fotomodell, men så byttes det ut mot någon annan. På bilden ser det ut som en kille.
Det kunde han väl nästan ha gissat att ingen modell var intresserad av att hångla upp honom. Det är sådant vi människor med alldagligt utseende bara får drömma om. Eller får vi det ? Vill vi ens det ?
Nåja, ingen katastrof och jag tror Leno har pengar för att köpa sig bort från den eventuella chocken.
Detta var ett sammadrag av de viktigaste rubrikerna för dagen. Så nu behöver ni inte bekymra er om att läsa nyhetssiter idag.
Julen är här.
Tillbaka från ett möte inne i stan så satte jag mig till rätta på min plats. Öppnade datorn och skalade en clementin.
och vips.
Julkänslorna kom flygande direkt.
Clementiner, hyacinter och stearin. Det är jul det.
God fredag.
och vips.
Julkänslorna kom flygande direkt.
Clementiner, hyacinter och stearin. Det är jul det.
God fredag.
torsdag 7 februari 2013
Vad var det jag sade - Äntligen.
Sitter och läser i skvallertidningen på nätet då jag fick några minuter över.
Och vad ser jag.
Jag visste det.
Jag har sagt det hela tiden.
Jag fick alltså rätt i detta också.
Kaninkokerskan och blyge bonden är inte längre ett par. Det innebär att jag gissat rätt i de allra flesta fall hittills om hur det skulle se ut i fortsättningen.
Det sägs att det tog slut för att de inte hann träffas. Avståndet gjorde att de sågs för sällan.
Jag säger att det inte var riktig kärlek från början, utan bara ett desperat sökande efter något som saknades. Hade det verkligen funnits kärlek så hade de sett till att få tummen ur och flytta ihop. Det var ju inte några småbarn inblandade direkt och är det på riktigt så ser man till att lösa det. Och i varje fall så planerar man och prioriterar för att kunna ses på helgerna.
Om det nu är på riktigt.
Vilket jag hela tiden hävdat att detta inte är.
Nåja. Hur som helst så fick jag rätt. Och jag tror det är bäst som det blev. Jag trodde inte på detta och det kändes falskt redan från början.
Det fanns en anledning till att jag gav kaninkokerskan detta smeknamn. Men naturligtvis önskar jag dem båda bättre lycka nästa gång. Efter som jag är en fin människa som önskar gott åt alla. Till och med sådana som kokar kaniner och mumlande bönder.
God torsdag.
Om ni vill läsa artikeln så finns den här:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16197349.ab
Och vad ser jag.
Jag visste det.
Jag har sagt det hela tiden.
Jag fick alltså rätt i detta också.
Kaninkokerskan och blyge bonden är inte längre ett par. Det innebär att jag gissat rätt i de allra flesta fall hittills om hur det skulle se ut i fortsättningen.
Det sägs att det tog slut för att de inte hann träffas. Avståndet gjorde att de sågs för sällan.
Jag säger att det inte var riktig kärlek från början, utan bara ett desperat sökande efter något som saknades. Hade det verkligen funnits kärlek så hade de sett till att få tummen ur och flytta ihop. Det var ju inte några småbarn inblandade direkt och är det på riktigt så ser man till att lösa det. Och i varje fall så planerar man och prioriterar för att kunna ses på helgerna.
Om det nu är på riktigt.
Vilket jag hela tiden hävdat att detta inte är.
Nåja. Hur som helst så fick jag rätt. Och jag tror det är bäst som det blev. Jag trodde inte på detta och det kändes falskt redan från början.
Det fanns en anledning till att jag gav kaninkokerskan detta smeknamn. Men naturligtvis önskar jag dem båda bättre lycka nästa gång. Efter som jag är en fin människa som önskar gott åt alla. Till och med sådana som kokar kaniner och mumlande bönder.
God torsdag.
Om ni vill läsa artikeln så finns den här:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16197349.ab
Lite glamour på en snöig vardag.
Mitt liv är en salig blandning mellan den grå vardagen och glamour.
Det var väl inte riktigt sant i och för sig, det är mest grå vardag som handlar om att gå upp på morgonen, sitta i köer till jobbet. Jobba och sedan sitta i bilkö hem. Laga middag, tjata på barn om läxor och tjata på barn om att gå och lägga sig.
Men ibland kommer det ett litet uns av glamour flygande.
Det är inte ofta, men det hände igår.
Nu kom den iofs inte flygande, utan det var jag själva som initierade den genom att för att gratulera hustrun att hon var klar med sin utbildning köpte med en liten flaska bubbel hem.
Efter vardagsbestyr och matande och tjatande av barn så fick jag i varje fall dricka ett glas bubbel. En vanlig onsdagkväll.
Det är väl glamour.
Nu kanske ni säger att det där var fattigt och det var inte mycket av glamour alls. Men någonstans måste man ju börja och varför då inte börja med ett glas bubbel.
Inte för att jag tror jag kommer driva det hela vidare. Jag kommer knappast bubbla varje kväll utan vardagen kommer krypande direkt igen. Men man skall aldrig ge upp hoppet.
Och vem vet ?
En dag kanske jag blir riktigt glamourös. Glider omkring i limousin och dricker champagne mest varje kväll. Jag är inte där. Jag är inte ens nära.
Men man kan väl få drömma ?
God torsdag.
Det var väl inte riktigt sant i och för sig, det är mest grå vardag som handlar om att gå upp på morgonen, sitta i köer till jobbet. Jobba och sedan sitta i bilkö hem. Laga middag, tjata på barn om läxor och tjata på barn om att gå och lägga sig.
Men ibland kommer det ett litet uns av glamour flygande.
Det är inte ofta, men det hände igår.
Nu kom den iofs inte flygande, utan det var jag själva som initierade den genom att för att gratulera hustrun att hon var klar med sin utbildning köpte med en liten flaska bubbel hem.
Efter vardagsbestyr och matande och tjatande av barn så fick jag i varje fall dricka ett glas bubbel. En vanlig onsdagkväll.
Det är väl glamour.
Nu kanske ni säger att det där var fattigt och det var inte mycket av glamour alls. Men någonstans måste man ju börja och varför då inte börja med ett glas bubbel.
Inte för att jag tror jag kommer driva det hela vidare. Jag kommer knappast bubbla varje kväll utan vardagen kommer krypande direkt igen. Men man skall aldrig ge upp hoppet.
Och vem vet ?
En dag kanske jag blir riktigt glamourös. Glider omkring i limousin och dricker champagne mest varje kväll. Jag är inte där. Jag är inte ens nära.
Men man kan väl få drömma ?
God torsdag.
onsdag 6 februari 2013
Konstaterande.
Jag skall bara lite kort konstatera en sak.
Det här var inte vad jag räknat med.
Det här var inte vad jag ville.
Det här var inte alls nödvändigt.
Det här var rent ut sagt för jävligt.
SNÖ!!!
Igen.
Och inte ens riktig snö utan någon blött blask som rasar ned från himlen och inte gör en enda människa glad. Tror jag i varje fall.
Det kan ju finns någon sjuk jäkel som gillar blaskig snö som sitter och jublar just nu, men den personen har inte mycket aktning från mig i varje fall.
Så jag gör som så att jag ger upp för idag. Ägnar mig åt något trevligare än att hata snö och återkommer imorgon på bättre humör.
Flaggar dock redan nu för att det kan bli lite förseningar imorgon. Jag har något så ovanligt som ett möte som börjar redan 8 på morgonen. Vilket gör det tveksamt om jag hinner underhålla er med något speciellt innan dess.
Men som den gamla bumerangen så kommer jag tillbaka. Oavsett hur mycket ni försöker (för)kasta bort mig.
God onsdag.
Det här var inte vad jag räknat med.
Det här var inte vad jag ville.
Det här var inte alls nödvändigt.
Det här var rent ut sagt för jävligt.
SNÖ!!!
Igen.
Och inte ens riktig snö utan någon blött blask som rasar ned från himlen och inte gör en enda människa glad. Tror jag i varje fall.
Det kan ju finns någon sjuk jäkel som gillar blaskig snö som sitter och jublar just nu, men den personen har inte mycket aktning från mig i varje fall.
Så jag gör som så att jag ger upp för idag. Ägnar mig åt något trevligare än att hata snö och återkommer imorgon på bättre humör.
Flaggar dock redan nu för att det kan bli lite förseningar imorgon. Jag har något så ovanligt som ett möte som börjar redan 8 på morgonen. Vilket gör det tveksamt om jag hinner underhålla er med något speciellt innan dess.
Men som den gamla bumerangen så kommer jag tillbaka. Oavsett hur mycket ni försöker (för)kasta bort mig.
God onsdag.
Ätbara djur.
Efter att ha funderat lite igår kring djur, vilka som går att äta och vilka man inte äter, av tradition eller för att de helt enkelt inte smakar gott så kom jag ju igår fram till att häst är gott. Det är ju heller inget konstigt att äta hästkött, även om många har hästar som sällskap och redskap och allt möjligt.
Men varför det då klassas som så otrevligt att äta hund förstår jag inte.
Man kan ju slänga i sig kanin vilket också används som sällskap, häst som sagt. Grisar är ju sociala djur, men dem tvekar vi inte att äta.
Var går gränsen egentligen ? Jag förstår att man kanske inte vill äta upp en hund som man umgåtts med hela livet om det nu var av den anledningen man skaffade den. Men en gris man sett växa upp och kelat med, eller ett lamm som fått ett namn kan man ju glatt slakta och trycka i sig.
Ja, inte Emil och Griseknoen då förstås, men i verkligheten.
Att man äter olika djur på olika ställen i världen är ju en sak.
Men jag undrar om det finns djur som verkligen inte går att äta. Kanske för att de är så vedervärdigt äckliga att man inte skulle få i sig det, eller för att de är giftiga eller liknande.
Jag är öppen till att prova allt och det finns nog inget kött jag inte skulle kunna tänka mig att prova om tillfälle bjöds. Orm, hund, krokodil, känguru. Ge mig bara chansen så provar jag.
Kött är ju ändå alltid kött. Och så länge det inte är direkt äckligt så är det trevligt.
Jag vet inte hur smart det var att börja skriva det här. Nu blev jag ju jättesugen på en stor blodig biff och klockan har precis passerat 8.
Nåja. Det är som det är. Och vegetarian kommer jag aldrig att bli. Tack och lov.
God onsdag.
Men varför det då klassas som så otrevligt att äta hund förstår jag inte.
Man kan ju slänga i sig kanin vilket också används som sällskap, häst som sagt. Grisar är ju sociala djur, men dem tvekar vi inte att äta.
Var går gränsen egentligen ? Jag förstår att man kanske inte vill äta upp en hund som man umgåtts med hela livet om det nu var av den anledningen man skaffade den. Men en gris man sett växa upp och kelat med, eller ett lamm som fått ett namn kan man ju glatt slakta och trycka i sig.
Ja, inte Emil och Griseknoen då förstås, men i verkligheten.
Att man äter olika djur på olika ställen i världen är ju en sak.
Men jag undrar om det finns djur som verkligen inte går att äta. Kanske för att de är så vedervärdigt äckliga att man inte skulle få i sig det, eller för att de är giftiga eller liknande.
Jag är öppen till att prova allt och det finns nog inget kött jag inte skulle kunna tänka mig att prova om tillfälle bjöds. Orm, hund, krokodil, känguru. Ge mig bara chansen så provar jag.
Kött är ju ändå alltid kött. Och så länge det inte är direkt äckligt så är det trevligt.
Jag vet inte hur smart det var att börja skriva det här. Nu blev jag ju jättesugen på en stor blodig biff och klockan har precis passerat 8.
Nåja. Det är som det är. Och vegetarian kommer jag aldrig att bli. Tack och lov.
God onsdag.
tisdag 5 februari 2013
Hästar finns dom ?
Det finns tydligen en grupp på Facebook som hävdar att hästar inte finns och driver rent allmänt med hästar och människor som håller på med dem.
Nu undrar vän av ordning om de inte kan ha rätt ?
För om så är fallet så behöver jag inte bege mig till något stall i eftermiddag och vistas bland hästar och hästmänniskor.
Jag tror att det hela är en illusion dock och att dessa varelser verkligen finns. Vad är det annars jag ätit både som stek, filé och rökt i tunnbröd med pepparrot ?
Det vore ju sjutton om det var något vegitariskt.
Jag kan inte säga att det är något favoritdjur i levande tillstånd dock. Bits fram, sparkas bak och är obekväma på mitten. Fast om jag satte mig på mitten så skulle det nog bli en häst med knäckt ryggrad. Då det låter jag bli. Opålitliga och lömska är epitet jag gärna ger dem också.
Skall nog försöka hitta en ridskola för elefanter till dottern istället.
För elefanter tycker jag om.
God tisdag.
Nu undrar vän av ordning om de inte kan ha rätt ?
För om så är fallet så behöver jag inte bege mig till något stall i eftermiddag och vistas bland hästar och hästmänniskor.
Jag tror att det hela är en illusion dock och att dessa varelser verkligen finns. Vad är det annars jag ätit både som stek, filé och rökt i tunnbröd med pepparrot ?
Det vore ju sjutton om det var något vegitariskt.
Jag kan inte säga att det är något favoritdjur i levande tillstånd dock. Bits fram, sparkas bak och är obekväma på mitten. Fast om jag satte mig på mitten så skulle det nog bli en häst med knäckt ryggrad. Då det låter jag bli. Opålitliga och lömska är epitet jag gärna ger dem också.
Skall nog försöka hitta en ridskola för elefanter till dottern istället.
För elefanter tycker jag om.
God tisdag.
Den tyste mannen.
Idag tänker jag bli lite personlig. Jag hoppas ni tycker det är okej.
Då kanske ni frågar er: Vad kan vara mer personligt än att dela med sig av sina drömmar, vilket jag gjorde igår?
Men drömmar är en sak och verklighet en annan.
Jag blir ofta beskylld för att vara för tyst. Att inte berätta saker och att tiga med vad jag känner och tänker.
Det stämmer säkert ofta. Jag är inte alltid den som måste vädra allting. En tyst, sluten, nordisk man som inte öppnar munnen i onödan.
Nåja, det där stämmer inte heller för visst kan jag prata. Däremot så är jag inte så bra på att berätta saker som hänt, och framför allt är jag inte bra på att berätta vad jag tänker och känner.
Hustrun sade till mig igår att: Det är tur att du har en blogg så jag får veta något om dig.
Och så är det nog. Skriva kan jag. Även om alla tankar här naturligtvis inte är de djupaste. Inte alltid har koppling till mig personligen utan kan vara rätt generella. Inte alltid betyder att jag har något jag borde tala ut om. Men visst kan man läsa ut lite av mig som person genom att läsa i bloggen.
Men nu är det sådan jag är tydligen. Dålig på att prata om känslor och bättre på att skriva om dem. Och det är väl inte mycket att göra åt.
Jag vet inte om det beror på att jag tycker det är obehagligt med direkt återkoppling på det jag känner och tänker. Om jag skriver det så kan det på sin höjd kommenteras i efterhand och i ärlighetens namn så tycker jag faktiskt det kan bli lite obehagligt också. Speciellt när det tolkas på ett sätt som jag inte alls har avsett utan bara är en reflektion om sakers tillstånd rent allmänt.
Kommentarer i bloggen tycker jag däremot är kul. De är inte så direkta och inte något som påverkar min integritet lika mycket.
Är min tysthet då ett behov av integritet och kontroll ?
Jag vet faktiskt inte. Jag har bara blivit sådan. Tystare och tystare med åren som gått. Sämre och sämre på att prata.
Jag har inget att skylla på. Jag kan bara konstatera att det är så som det är.
Och med det önskar jag er en God tisdag.
Då kanske ni frågar er: Vad kan vara mer personligt än att dela med sig av sina drömmar, vilket jag gjorde igår?
Men drömmar är en sak och verklighet en annan.
Jag blir ofta beskylld för att vara för tyst. Att inte berätta saker och att tiga med vad jag känner och tänker.
Det stämmer säkert ofta. Jag är inte alltid den som måste vädra allting. En tyst, sluten, nordisk man som inte öppnar munnen i onödan.
Nåja, det där stämmer inte heller för visst kan jag prata. Däremot så är jag inte så bra på att berätta saker som hänt, och framför allt är jag inte bra på att berätta vad jag tänker och känner.
Hustrun sade till mig igår att: Det är tur att du har en blogg så jag får veta något om dig.
Och så är det nog. Skriva kan jag. Även om alla tankar här naturligtvis inte är de djupaste. Inte alltid har koppling till mig personligen utan kan vara rätt generella. Inte alltid betyder att jag har något jag borde tala ut om. Men visst kan man läsa ut lite av mig som person genom att läsa i bloggen.
Men nu är det sådan jag är tydligen. Dålig på att prata om känslor och bättre på att skriva om dem. Och det är väl inte mycket att göra åt.
Jag vet inte om det beror på att jag tycker det är obehagligt med direkt återkoppling på det jag känner och tänker. Om jag skriver det så kan det på sin höjd kommenteras i efterhand och i ärlighetens namn så tycker jag faktiskt det kan bli lite obehagligt också. Speciellt när det tolkas på ett sätt som jag inte alls har avsett utan bara är en reflektion om sakers tillstånd rent allmänt.
Kommentarer i bloggen tycker jag däremot är kul. De är inte så direkta och inte något som påverkar min integritet lika mycket.
Är min tysthet då ett behov av integritet och kontroll ?
Jag vet faktiskt inte. Jag har bara blivit sådan. Tystare och tystare med åren som gått. Sämre och sämre på att prata.
Jag har inget att skylla på. Jag kan bara konstatera att det är så som det är.
Och med det önskar jag er en God tisdag.
måndag 4 februari 2013
Tanke i lunchtid.
Jag stod och skakade mitt pulver och funderade på om jag skulle ta kanel eller inte i. Det blev inte, men så slog mig tanken:
Kardemumma.
Det måste jag testa vid tillfälle. Kardemumma är ju en fasansfullt god krydda. Så nu går jag och laddar inför nästa pulverdryck och då skall jag testa.
Det gäller att leva lite farligt ibland :-)
Nu väntar möten igen, så jag lämnar er åt ert öde och återkommer.
God måndag.
Kardemumma.
Det måste jag testa vid tillfälle. Kardemumma är ju en fasansfullt god krydda. Så nu går jag och laddar inför nästa pulverdryck och då skall jag testa.
Det gäller att leva lite farligt ibland :-)
Nu väntar möten igen, så jag lämnar er åt ert öde och återkommer.
God måndag.
Drömmar - igen.
Efter en orolig natt som känts som evighetslång på grund av olika drömmar kan jag inte låta bli att komma tillbaka till detta ämne.
Inatt präglades av 3 drömmar som jag minns med önskad tydlighet.
1: Det var krig någonstans på ett berg. Jag hade gömt mig bland några lik under en filt för att komma undan. Helt plötsligt kliver en person ut ur ett hus precis bredvid där vi gömt oss och ett av liken sätter sig upp och säger: Nej, men Tomas är du här.
Så var kriget slut och allt var frid och fröjd och istället övergick allt till någon typ av sommarläger med simskola.
2: Simskolan höll på och det var fest med korvgrillning. Folk var på olika ställen och jag befann mig på en sida av sjön och många på andra sidan. Så jag bestämde mig för att simma över - mitt i natten. Började simma och ungefär halvvägs slog mig tanken att det kanske inte var så bra att simma ute i den kolsvarta natten alldeles ensam. Då slog jag helt plötsligt in i något. Det var av aluminium eller plåt, vilket är jag osäker på och jag kunde inte ta mig förbi. Och med det slutade den drömmen.
3: Jag skulle ta mig mellan två gator i stan. Det låg en höjd emellan och alla tvärgator som skulle kunna tänkas leda mig till den andra gatan slutade alltid i grindar in till privata hus eller innergårdar. Jag försökte både köra och gå för att ta mig över, men det slutade med att jag hamnade i köket hemma hos någon (osäker på vem han var) och fick en beskrivning om vad som kanske skulle kunna fungera.
Jag hittade dock aldrig någon väg, och jag vet inte om jag kom dit jag skulle.
Naturligtvis innehåll drömmarna massa mer saker för att liksom fylla ut, men detta var ändå de viktigaste delarna i drömmarna.
Nu undrar jag ju naturligtvis vad det kan tyda på. Om jag skall hitta en gemensam nämnare så var det att det var mycket människor jag egentligen inte känner med i drömmarna. Som helt nya, uppfunna karaktärer som jag aldrig mött i verkligheten. Vanligtvis drömmer jag om människor jag känner, men så icke i natt. Något enstaka ansikte kanske var bekant, men som helhet var det främmande människor som jag ändå tycktes känna där i drömmen.
Vill ni analysera så är ni välkomna. Om inte så får jag försöka skaka av mig detta under dagen och hoppas det blir en mer normal natt inatt.
Och med detta önskar jag er en God måndag.
Inatt präglades av 3 drömmar som jag minns med önskad tydlighet.
1: Det var krig någonstans på ett berg. Jag hade gömt mig bland några lik under en filt för att komma undan. Helt plötsligt kliver en person ut ur ett hus precis bredvid där vi gömt oss och ett av liken sätter sig upp och säger: Nej, men Tomas är du här.
Så var kriget slut och allt var frid och fröjd och istället övergick allt till någon typ av sommarläger med simskola.
2: Simskolan höll på och det var fest med korvgrillning. Folk var på olika ställen och jag befann mig på en sida av sjön och många på andra sidan. Så jag bestämde mig för att simma över - mitt i natten. Började simma och ungefär halvvägs slog mig tanken att det kanske inte var så bra att simma ute i den kolsvarta natten alldeles ensam. Då slog jag helt plötsligt in i något. Det var av aluminium eller plåt, vilket är jag osäker på och jag kunde inte ta mig förbi. Och med det slutade den drömmen.
3: Jag skulle ta mig mellan två gator i stan. Det låg en höjd emellan och alla tvärgator som skulle kunna tänkas leda mig till den andra gatan slutade alltid i grindar in till privata hus eller innergårdar. Jag försökte både köra och gå för att ta mig över, men det slutade med att jag hamnade i köket hemma hos någon (osäker på vem han var) och fick en beskrivning om vad som kanske skulle kunna fungera.
Jag hittade dock aldrig någon väg, och jag vet inte om jag kom dit jag skulle.
Naturligtvis innehåll drömmarna massa mer saker för att liksom fylla ut, men detta var ändå de viktigaste delarna i drömmarna.
Nu undrar jag ju naturligtvis vad det kan tyda på. Om jag skall hitta en gemensam nämnare så var det att det var mycket människor jag egentligen inte känner med i drömmarna. Som helt nya, uppfunna karaktärer som jag aldrig mött i verkligheten. Vanligtvis drömmer jag om människor jag känner, men så icke i natt. Något enstaka ansikte kanske var bekant, men som helhet var det främmande människor som jag ändå tycktes känna där i drömmen.
Vill ni analysera så är ni välkomna. Om inte så får jag försöka skaka av mig detta under dagen och hoppas det blir en mer normal natt inatt.
Och med detta önskar jag er en God måndag.
fredag 1 februari 2013
Vinter....
Ja, det har blivit vinter igen.
Det här är verkligen ingenting som jag kan rekommendera. Jag skulle istället vilja rekommendera vår, sommar och höst. Just vinter får av mig inte ett enda plus. Bara minus, men å andra sidan får det många minus.
Jag är ingen vintermänniska.
Jag tycker inte om att åka skidor. Jag tycker inte om att skotta. Jag tycker inte om att få nariga händer. Det finns helt enkelt inte mycket alls som jag tycker om med vintern.
Det känns kanske extra hårt nu efter några dagar med plusgrader som har gjort att snön börjat smälta och faktiskt gjort att jag känt lite hopp om att våren kanske kommer så småningom.
Det gör den säkert också, men inte just nu.
Nu är det kallt, halt och eländigt igen.
Det enda positiva jag kan se med vinter är att om jag hade haft en vargpäls hade jag kunnat ha den på mig nu. Nu har jag ingen vargpäls och således är vintern helt onödig.
Men det är i varje fall fredag nu.
Ett sista möte om en halvtimme och sedan ger jag upp.
God helg.
Det här är verkligen ingenting som jag kan rekommendera. Jag skulle istället vilja rekommendera vår, sommar och höst. Just vinter får av mig inte ett enda plus. Bara minus, men å andra sidan får det många minus.
Jag är ingen vintermänniska.
Jag tycker inte om att åka skidor. Jag tycker inte om att skotta. Jag tycker inte om att få nariga händer. Det finns helt enkelt inte mycket alls som jag tycker om med vintern.
Det känns kanske extra hårt nu efter några dagar med plusgrader som har gjort att snön börjat smälta och faktiskt gjort att jag känt lite hopp om att våren kanske kommer så småningom.
Det gör den säkert också, men inte just nu.
Nu är det kallt, halt och eländigt igen.
Det enda positiva jag kan se med vinter är att om jag hade haft en vargpäls hade jag kunnat ha den på mig nu. Nu har jag ingen vargpäls och således är vintern helt onödig.
Men det är i varje fall fredag nu.
Ett sista möte om en halvtimme och sedan ger jag upp.
God helg.
Vanlig fredag.
Hej och välkomna tillbaka till en mer normal blogg.
Igår ägnade jag mig ju åt en liten historia som fick ta form under dagen, men jag tänkte släppa den döde mannens öde ett tag och gå vidare till en mer vanlig fredag.
Fredag ja. Det är nog den dag i veckan man bäst behöver. Kanske inte själva dagen, men ofta efter en intensiv vecka så blir det en lättnad att komma hem, veta att det är 2 dagar ledigt och sedan bara krascha i soffan till något dåligt TV-program.
Jag säger dåligt eftersom jag sällan får utnyttja TVn till att se något bra. På fredagar skulle jag till exempel kunna titta på På spåret, men det krockar ju med Gladiatorerna och den bara MÅSTE dottern se, vilket gör att jag får ge upp mitt TV tittande och istället se muskelstinna män och kvinnor slåss mot små seniga utmanare.
På spåret kan jag alltid se ikapp senare och det brukar sluta med att jag får göra det också.
Hur som helst. Idag är det just fredag och det kommer säkert sluta där i soffan. Ibland önskar jag att det kunde hända något nytt. Att man kunde skippa fredagsmyset och istället göra något helt oväntat. Men samtidigt vet jag att min ovilja mot att göra oväntade saker ställer till det rätt så rejält.
Lördagar är en annan sak. Då får det gärna hända något. Men just denna lördag tror jag blir tämligen trist och utan speciella evenemang. Liksom söndagen. Men om någon känner för att få mig på gott humör så kom gärna med förslag.
En bal på slottet vore trevligt.
Fast jag tror inte den lille fete råttan fick vara med. Och det är väl den enda jag är lik i Askungen. Så det är nog bara att glömma det också.
Nåja. Helgen närmar sig i varje fall och efter en förmiddag med lite uppförsbacke kommer sedan eftermiddagen ned mot hemgång säkert gå fort.
Jag vet inte hur mycket tid det kommer finnas att uppdatera varken historien om döden, eller något annat idag. Så med risk om att det här är det sista jag skriver idag så passar jag på att önska alla en jättebra helg.
Om jag råkar få tid att skriva något mer så får ni se det som en bonus.
God fredag.
Ps. Har gått och grubblat i flera dagar nu på att göra "egen kebab" antar att det är ett utslag av min diet att jag grubblar extra mycket på goda saker. Får väl se om jag hinner uppfinna något sådant i helgen också.
Igår ägnade jag mig ju åt en liten historia som fick ta form under dagen, men jag tänkte släppa den döde mannens öde ett tag och gå vidare till en mer vanlig fredag.
Fredag ja. Det är nog den dag i veckan man bäst behöver. Kanske inte själva dagen, men ofta efter en intensiv vecka så blir det en lättnad att komma hem, veta att det är 2 dagar ledigt och sedan bara krascha i soffan till något dåligt TV-program.
Jag säger dåligt eftersom jag sällan får utnyttja TVn till att se något bra. På fredagar skulle jag till exempel kunna titta på På spåret, men det krockar ju med Gladiatorerna och den bara MÅSTE dottern se, vilket gör att jag får ge upp mitt TV tittande och istället se muskelstinna män och kvinnor slåss mot små seniga utmanare.
På spåret kan jag alltid se ikapp senare och det brukar sluta med att jag får göra det också.
Hur som helst. Idag är det just fredag och det kommer säkert sluta där i soffan. Ibland önskar jag att det kunde hända något nytt. Att man kunde skippa fredagsmyset och istället göra något helt oväntat. Men samtidigt vet jag att min ovilja mot att göra oväntade saker ställer till det rätt så rejält.
Lördagar är en annan sak. Då får det gärna hända något. Men just denna lördag tror jag blir tämligen trist och utan speciella evenemang. Liksom söndagen. Men om någon känner för att få mig på gott humör så kom gärna med förslag.
En bal på slottet vore trevligt.
Fast jag tror inte den lille fete råttan fick vara med. Och det är väl den enda jag är lik i Askungen. Så det är nog bara att glömma det också.
Nåja. Helgen närmar sig i varje fall och efter en förmiddag med lite uppförsbacke kommer sedan eftermiddagen ned mot hemgång säkert gå fort.
Jag vet inte hur mycket tid det kommer finnas att uppdatera varken historien om döden, eller något annat idag. Så med risk om att det här är det sista jag skriver idag så passar jag på att önska alla en jättebra helg.
Om jag råkar få tid att skriva något mer så får ni se det som en bonus.
God fredag.
Ps. Har gått och grubblat i flera dagar nu på att göra "egen kebab" antar att det är ett utslag av min diet att jag grubblar extra mycket på goda saker. Får väl se om jag hinner uppfinna något sådant i helgen också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)