måndag 30 juni 2014

Ett inlägg i den politiska debatten.

Ja. Nu skall jag göra det.

Med risk för att bli hånad, idiotförklarad och kanske något mer också i värsta fall. Men jag känner att nu är det dags.

Dessutom tänker jag basera mina tankar på en artikel i "skvallertidningen på nätet" så det kan mycket väl vara så att det jag argumenterar emot eller för inte är något annat än rent skvaller. Men då har jag i varje fall utgått ifrån något.

Sådär. Håll i er så börjar vi.

Siewert Öholm uppmanar KD och Göran Hägglund att våga ta ställning för sina kristna värderingar.

Det låter ju inte så konstigt. KD är ju trots allt ett parti som baserar sin politik på religion och med tanke på att våra lagar i Sverige faktiskt är baserade på kristendomens värderingar så borde det inte skilja så jättemycket på det stora hela.

Men sedan börjar man läsa lite i artikeln. Att vara emot dödshjälp och abort är måhända gammalmodigt och lite korkat. Men det är ändå att värna om livet och är det vad man säger sig göra så kan jag ändå köpa det. Fast frågan är om man värnar om livet om man tillåter ett oönskat barn att bli fött eller en dödssjuk människa att tvingas lida ytterligare en period till ingen nytta.

Självklart får han ha sina synpunkter om vad värna om livet verkligen betyder även om jag inte kan påstå att att jag riktigt förstår tanken. Jag lägger nog större värde vid att värna om att livet blir så bra som möjligt för de individer som faktiskt befinner sig i livet och det tycker jag inte strider emot några värderingar alls faktiskt. Inte för att jag är någon uttalat kristen människa som besöker kyrkor och sådär. Men jag tycker ändå att jag lever rätt bra enligt de grundvärderingar som ändå är det som genomsyrar både kristendomen och Sverige.

Ja, jag vet att det inte är riktigt fint att säga så. Kyrkan är faktiskt skild från staten och så vidare. Men hade asatron fått styra våra lagar så hade vi kanske tillåtit blot fortfarande och det hade varit helt okej att slå ihjäl sin granne för att han tillskansat sig en av mina getter (om jag nu hade haft några)

Nåja. Vi släpper frågan där och går istället vidare till könsrollen.

Här håller jag med Siewert till viss del också.

Jag tror på jämställdhet. Könens lika värde. Men jag tror också på att vi är två olika kön med olika styrkor och svagheter och att vi inte bör sträva efter att män och kvinnor skall bli lika. Bara jämlika.

Jag tycker absolut vi skall värna om inte bara könens individuella egenskaper utan också individernas naturligtvis. Men att försöka skapa ett kön som alla tillhör. Någon form av genetiskt Hen, det tror jag absolut inte på. Så där är jag överens med Öholm.

Sedan kommer det komiska dock.

Killar som blir osäkra i sin könsidentitet kommer inte i samma utsträckning som tjejerna gå vidare i sina liv utan kommer stanna kvar på platsen de föddes och antagligen bli nazister eller gå med i något motorcykelgäng.

Jaha. Jag säger bara jaha. Ja, det är ju klart att det vet vi ju att både homoäktenskap och homoadoption leder till att unga killar blir nazister eller MC-knuttar.

Nej, här känns det som om han slutat tänka och bara plockat fram det värsta han kan tänka sig för att få till någon styrka i sina argument.

Oavsett om han är emot eller för homoäktenskap och adoption så borde han ändå vara smartare än att påstå att det leder till nazism.

Ibland blir jag trött. Men som sagt, det kan vara "Skvallertidningen på nätet" som förvanskat allt. Låt oss verkligen hoppas det.

Om inte så är ju Siewert ändå på upphällningen och snart kanske han ligger där sjuk och gammal och hoppas någon skall vara vänlig nog att ge honom lite för mycket smärtstillande för att han skall slippa de sista plågsamma veckorna.

Vem vet.

God måndag.

fredag 27 juni 2014

Jämmer och elände.... Och så lite fredag.

Ungefär så är det.

I varje fall om man skall tro på vad som står i "Skvallertidningen på nätet"

Det är väl lika bra att vi klarar av jämmret först så jag tänkte att jag kör det lite kort i punktform.


  • Styckmord, kvinna styckmördar annan kvinna i ett svartsjukedrama.
  • Extremcannabis har nått Sverige. Tydligen extra starkt och ökar risken för psykoser.
  • Massa elände kring fotbollen. Bitande spelare, pengakrävande spelare och Erik Hamrén.
  • Fotbollen som helhet. Det tar alldeles för mycket plats både i tidningar och på TV.
  • Margot Wallström vill komma tillbaka. Störta eländet av alla eftersom hon faktiskt är en av få sossar som verkar lite vettig. Så risken för systemskifte till hösten är större. Stort elände alltså.
Ungefär så är det med det.

Nu har vi klarat av det och gnällt lite. Så nu blir det jubel istället. Efter en vecka som helt plötsligt blev en dag för lång. Så är nu fredagen här. Nåja, egentligen har den inte varit längre än den skulle, men eftersom jag redan i onsdags var övertygad om att det var torsdag så blev det så. 

Men nu är alltså alla dagar slut. Både onsdag och onsdag 1.5. 

I helgen tänkte jag klippa gräset. Så jag hoppas på regn, för då slipper jag. Lättjan och skadeglädjen är nog de absolut starkaste känslorna om man tänker efter. Kärlek och hat må vara starka, men de kan inte riktigt mäta sig med lättjan. 

Bäst att sluta den tanken innan jag krånglar in mig i något som jag kommer att få ångra.

Samlar istället ihop mig lite och avslutar veckan på ett produktivt sätt. 

Önskar er alla en underbar helg och god fredag.

torsdag 26 juni 2014

Om våndan av att behöva fatta beslut.

Jag tror jag tidigare har närmat mig detta ämne, men det kan aldrig uttömmas nog.

Egentligen borde det inte vara speciellt svårt att fatta beslut. Rent generellt så finns det ju bara två, nåja, ibland en hel del fler, alternativ. Men om vi utgår från att det bara finns två alternativ. Välj det gröna eller det röda pillret typ.

Nu är jag ju inten Sci-Fi fantast så det kan hända att det faktiskt var blått och rött, eller gult och grönt. Men ni som gillar den där typen av filmer förstår säkert vad jag syftar på. Ni som, liksom jag, inte gillar filmerna kan helt enkelt bara se det som två alternativ rent generellt.

Det finns alltså två alternativ. Och ändå skall det vara så svårt att bestämma sig för ett av dem. Aftonbladet eller Expressen - Inte så svårt. Fast AB är ju bättre på Webben medan expressen är att föredra i pappersformat. Nåja, vi skall inte komplicera det hela mer utan nöja oss med att det kan vara ett svårt val.

Och ständigt ställs man inför beslut som är svåra att fatta.

Jag kanske är extrem i detta fallet för jag har verkligen alltid haft svårt att bestämma mig. Det behöver inte alls vara några stora beslut. Det behöver inte påverka livet eller ens mer än den närmsta kvarten, men ändå kan jag tillbringa mer tid att bestämma mig än vad beslutet i fråga påverkar.

Ibland kommer i och för sig större saker också. Och då blir det ju i regel ännu svårare. Men det mesta är dock inte alls speciellt avgörande för framtiden.

För egentligen, vad är det. Livet är ju egentligen  bara en vandring mot döden och det är det enda som är helt säkert. Besluten påverkar egentligen bara vilken stig man tar på vägen dit. Slutmålet är ändå alltid detsamma.

Så muntert det blev idag.

Ni får skylla er själv som gav mig glada tillrop igår när jag väckte bloggen till liv. Nu får ni stå ert kast och stå ut med både påhopp och negativa tankar.

Skall jag säga något positivt också ? Jag lärde mig en gång att det viktiga är faktiskt inte helheten utan att man avslutar positivt och uppmuntrande. Då jag kan konstatera att det inte regnar idag. Det är skönt.

God torsdag.

onsdag 25 juni 2014

Tillbaka!!!

Ja. Det verkar inte bättre.

I morse när jag stod i duschen så kom jag att tänka på bloggen igen. Att det faktiskt var väldigt längesedan jag skrev något och så frågade jag mig själv: är jag verkligen färdig med allt jag vill ha sagt ?

Nej, naturligtvis inte.

Jag har alltid saker att säga. Problemet har varit att våren har varit så intensiv att den tid när jag vanligtvis skrivit mina inlägg (lunchen) har jag inte haft tid, eller huvudet fullt med så mycket annat att jag helt enkelt har valt att låta bloggen förbli vilande.

Nu är det så att jag faktiskt i ärlighetens namn knappt ens tänkt på att jag har en blogg. Inte förrän i morse i duschen. Men så slog det mig att den finns och att den därför bör användas.

Nu är det sommar. I varje fall skall det föreställa sommar. Det är någon slags dålig kopia av hur en sommar borde vara i varje fall. Antagligen är den "made in Honkong" eller nåt. För så misslyckad som den är vädermässigt kan jag inte förklara det på något annat sätt.

Helgen som gick var det midsommar och min vana trogen stod jag med dragspelet på magen och framförde både små grodor och sovande björnar. Så nu är årets luftning av dragspelet avklarad. Men inte ens på midsommar var det bra väder. Kallt som skam, många små skurar. Men lunch på altanen blev det i varje fall.

Jag skall inte klaga på helgen heller för förutom små grodor så fick tändstiftsbyte dessutom igång båtmotorn som verkade mer eller mindre död innan. Har man en båt med motor vill man gärna att den fungerar. Så det var ju absolut positivt.

Nu återstår det 2.5 veckas arbete till semestern börjar. Tills dess har jag beställt bra väder och mycket vila. Fast jag måste verkligen fälla ett par träd i år, annars kommer det inte finnas någon ved till vintern.

Nåja. Nu blev det inte så mycket sagt egentligen. Men bara att jag hittat tillbaka hoppas jag ändå är ett steg på vägen och att jag nu kan samla ihop mig. Öppna upp mig och skriva mina innersta tankar och drömmar igen. Eller nåja, de som lämpar sig att dela med sig av i varje fall.

Så länge önskar jag alla en God onsdag och bjuder på ett litet ögonblick från midsommar.