En vanlig onsdag.

Det är precis vad det är idag.

Onsdag. En dag mitt i veckan som av någon anledning alltid har känts som veckans värsta dag.
Många tycker måndagar är jobbiga eftersom helgen är slut och man skall tillbaka till jobb och vad det nu är.

Själv tycker jag att onsdagar är värst. Då ser man ännu inte riktigt slutet på veckan men har ändå hunnit bli lite lagom trött efter att ha jobbat ett par dagar, sovit för lite och allt vad det nu är.

Så just den dagen är det idag.

Rent principiellt så börjar ju nedförsbacken mot helgen redan i eftermiddag. Men det hjälper inte riktigt att tänka så. Det känns ändå lite segt.

Nåja, det släpper och snart är det helg igen.

Jag funderar lite på det här med att ljuga för sig själv.

Kan man verkligen göra det ?

Jag vet ju att jag rent generellt är ganska dålig på att ljuga och när jag någon gång försöker blir jag alltid avslöjad och därför gör jag det så sällan som möjligt.

Men att ljuga för sig själv.

Om jag inte kan avslöja mig själv, hur begåvad är jag egentligen då ?

Det kanske inte handlar om att ljuga egentligen utan snarare att försöka lura sig själv till saker man egentligen inte vill. Eller att locka sig själv att göra stordåd genom att intala sig att det är på ett visst sätt, även om man egentligen vet motsatsen.

Jag vet inte riktigt hur det fungerar. Men jag tycker ju att den man allra minst skulle vilja ljuga för faktiskt är sig själv. Dels blir det så jobbigt om man blir avslöjad av - sig själv. Då måste man ju gå med sig själv och stå för att man ljugit. Det är liksom svårt att smita från sig själv för att få en stunds sinnesro. Dels så tror jag ju faktiskt att man ändå, inners inne, vet hur det egentligen är.

Konstiga funderingar man kan slås av såhär en onsdag morgon. Inte mycket klokare blev jag av att skriva ned det heller. Så jag slutar fundera på det en stund.

God onsdag. (Eller god och god) Onsdag - helt enkelt.