En kort uppdatering från verkligheten...

Ja, jag vet att jag varit lite dålig de senaste dagarna på att skriva något här. Jag hoppas att ni står ut med att jag har och har haft massa saker omkring mig som gjort att jag inte riktigt hunnit med. Det är jobb i massor, men dessutom privata saker som gjort att jag varken haft tid eller ork att skriva något.

Men eftersom jag inte vill att ni skall glömma bort mig så tänkte jag idag ändå ta mig samman och skriva lite och göra några konstateranden.

Jag har egentligen tänkt på två saker de senaste dagarna som kan vara värda att skriva om.

Musik.

Ja, det är klart att såhär inför kommande julkonsert, som egentligen inte är så mycket till julkonsert utan en blandning av högt och lågt (däribland även jul) så rör sig det mycket musik i huvudet. Det är Parapam hit och parapam dit. Det snurrar låtar i huvudet och jag försöker komma ihåg hur det nu verkligen skall låta och hoppas få till det. Jag kan ju passa på att göra lite reklam när jag ändå nämner denna konsert.

Det ser väl bra ut ? De som vill är naturligtvis välkomna att komma och lyssna och njuta. Eller nåja, det kan bli stunder av njutning i varje fall. Även om det, om man är lite musikalisk, även kan förekomma stunder som inte garanterat är lika njutbara. Men vi är faktiskt bara amatörer.

Vad jag egentligen tänkte på är igenkänningsfaktorn i musik och känslan av att när man hör en sång förflyttas tillbaka i tiden till något tillfälle då man lyssnat, eller för all del sjungit en låt tidigare. Det är ganska fascinerande hur lätt det är att helt plötsligt befinna sig någon annanstans, i en annan tid. På både gott och ont  får jag säga. Nostalgi är underskattat och kan ge upphov till att många fina minnen kommer tillbaka.

Det var det första jag tänkte på.

Det andra är det här med dieter. Det är ju inte alls lika roligt som musik. Oavsett vad man ger sig in på så handlar det ju om att på ett eller annat sätt späka sig själv och göra avkall på saker man tycker om. Om man nu gillar mat, gör man inte det så har man antagligen inget behov av någon diet egentligen. Om man nu inte är en godisråtta av rang och lever på sådant istället för mat.

Nåja, hur som helst så har jag ändå, just nu, hittat en diet som inte är så uppoffrande och det går sakta med säkert nedåt vilket är bra för hälsan sägs det. Frågan är bara hur den mentala hälsan mår av dieter. Ibland undrar jag om det verkligen är värt det att bli smal och vacker när man hela tiden måste tänka på vad man stoppar i munnen.

Jag undrar om det är så att min kropp egentligen är menad att vara en barbapappas kropp. Kanske är det så att jag faktiskt är en mental barbapappa och därför mår som bäst när jag är oformlig och rosa ?

Men nu finns väl Barbapappor, liksom Emma, bara i fantasin. Vilket gör att ursäkten känns sådär lite halvdålig. Så det är bara att bita i det sura äpplet. Och försöka le med en morot i munnen.

Och med detta så avslutar jag för idag och önskar er alla en riktigt god tisdag.

Tisdag... Ja, imorgon är det dags igen. Glöm för all del inte det.