Igår var det onsdag och jag har gått och laddat hela veckan
för detta. Äntligen är det dags. Äntligen börjar det på riktigt och det gjorde
det verkligen.
Dock blev det, liksom förra veckan, lite smolk i bägaren när jag fick vänta in hustrun även denna gång och att programmet inte
sågs förrän någon gång efter 21. Men det innebar ju att jag kunde se det utan
massa reklam och bara en sådan sak är ju värt en del faktiskt.
Det var alltså dags för ”Bonde söker fru”
Nu har vi alltså tagit oss förbi det där eländiga avsnittet
där det skall åkas runt och delas ut brev. Ringas en del pinsamma telefonsamtal
och få se gårdarna – som vi ändå kommer få se massor av sedan. Nu var det på
riktigt. Sundbyholm och Speeddejting.
Jag tror vi gör som vanligt och tar bönderna en och en. Går
igenom hur just denna bonde och de personer som sökt till honom/henne
upplevdes.
Så är ni beredda?
Nu kör vi!
Vi börjar precis som förra veckan med Jennifer. Jag måste säga att jag tyckte lite synd om henne när det
hela körde igång. Vi konstaterade hemma i soffan att det var väldigt konstigt
att en så trevlig, normal tjej fått så många konstiga sökanden och dessutom
lyckats välja, bland alla brev, så många som var udda. Någon sade ingenting,
någon såg ut som om hans föräldrar varit syskon och någon var bara tvungen att
sjunga en stump. Ja, jag vet att man inte skall döma folk efter utseende. Och
jag skulle säkert själv blivit baktalad av en massa människor om jag hade synts
i en liknande situation. Men jag är en simpel människa som ägnar mig åt denna
analys baserat på det jag har sett och då VAR det verkligen en konstig skara.
Jennifer själv körde på. Nu får vi som vanligt mest se klipp
här och klipp där men ett fokus som i varje fall klipparen hade när han sydde
ihop programmet var att killarna skulle få likna sig själva med djur. På sätt
och vis en ganska kul jämförelse som jag faktiskt tro kan säga en hel del om
hur man ser sig själv. Dock är jag inte helt säker på att alla har så bra
verklighetsuppfattning.
Nåja. Till slut kom här äntligen vad jag skulle kalla för ”riktiga
människor” ett par killar som verkade helt normala och till och med lite
mysiga. Så det kan nog finnas hopp för detta yrväder som jag ändå upplever
Jennifer som. Kanske inte så personlighetsmässigt, men med det lockiga,
rödlätta håret och sprakande ögon så är det ändå sinnebilden jag får. Tiden får
utvisa personligheten mer. Men ett normalt yrväder är än så länge min
uppfattning.
Nu får vi dock vänta ända till nästa vecka med att få se
gruppdejten och se om hon får ihop fyra stycken killar att bjuda hem till
Slöinge. Ja, jag är fortfarande väldigt glad att det är just Slöinge av
anledning som skrevs förra veckan.
Nu går vi raskt vidare. Det får inte bli så långt så ni
tröttnar på att läsa, eller jag tröttnar på att skriva. Vem kommer här näst då.
Per. Även här kommer en brokig skara
med människor. Dock så är ju Per i lite mer mogen ålder och många av kvinnorna
är därmed också 50+ och kanske har normaliserats lite på grund av det. Dock
undrar jag hur man tänker om man går in på en Speeddejt och sätter sig och
sjunger en lång sång när man har 5 ynka minuter på sig att bilda sig en
uppfattning och ge ett första intryck av sig själv. Det är inte en taktik jag
skulle ha använt mig av i varje fall.
Nåja. I denna samling finns dessutom den hysteriska människa
som redan sökt till en annan bonde för några årsedan. Hysterisk inte så mycket
i personligheten (mer än att jag ibland är lite skeptisk till skånska) men mer
i framtoning. En otroligt färgglad klänning, en frisyr färgad och rakad och
klippt så att tankarna mer går till någon obskyr punkare i London än en kvinna
på 50+ som har som mål här i livet att hitta en bonde och flytta till en gård.
Nåja, det är återigen utseende, men vad annat har jag att nyttja mig av i
dagens analyser. Vi har ju ännu inte lärt känna personerna som syns speciellt
bra.
På tal om färger så måste jag bara göra ett instick här. När
Linda i början skulle säga någonting så ser man först en cerise blus, men sedan
när de zoomar ut så ser man även ett par ganska korta grå shorts med streck i
gult och orange. Nej, den kombinationen var INTE okej.
Nåja. Per fortsätter och det är blandade typer. Till sist
kommer dock en som verkligen verkar få honom på fall. Det hysteriska skrattet
kommer fram och man ser att: Här finns det något. Det skall bli spännande att
se om det fortsätter så, eller om det bara var ett bra första intryck.
Generellt så verkar klippningen denna afton ha varit sådan
att först skicka man in konstiga människor och sedan på slutet av programmet
kommer det mer normala som bönderna kan knyta an till och bli lite förtjusta.
Dock har jag svårt att tro att man lyckade så bra när man valde ordning som
folk fick gå in. Så jag skyller återigen på klippningen.
Som ni märker har jag lite svårt att hålla mig till bara en
sak. Jag svävar lätt iväg i mina analyser och kommer på tankar som egentligen
inte har med den bonde jag för tillfället skriver om att göra. Men det är så
mycket intryck såhär i början och dessutom är det min analys – så jag gör som
jag vill J
Men vi tar oss vidare till den jag förra veckan kallade
Snyggbonde – Erik. Jag är inte riktigt säker på att jag vill
ha kvar epitetet snyggbonde. Det är inget fel på honom, men han är nog mer
pojkaktigt charmig än snygg. Dock verkar han i varje fall ha fallit många
tjejer i smaken.
Erik hade över 300 brev i sin samling och han verkar i varje
fall ha lyckats att välja ut 10 stycken där det inte finns en enda
kaninkokerska eller helgalning. Några stycken kändes dessutom drivande och
framåt när man fick se klippen på dem ihop med bonden. Vilket däremot man inte
riktigt kan säga om Erik. Jag förstår att man kan bli lite blyg när man tuttas
ihop med en främmande människa för första gången. Jag själv har väldigt svårt
för att kallprata med folk jag inte känner. Men här, här är det ändå
potentiella kärlekar, tjejer som kanske skall bli en del av hans framtid. Ja,
det kan vara svårt ändå om man är ung och lite blyg. Men min känsla är att just
dessa unga och blyga skulle behöva mer coachning inför just speeddejtningen så
att de slipper sitta och staka sig.
Återigen. Säkert är det bra TV, det skall
alltid finnas lite öh, uhm, ah, scener i detta skede och man klipper säkert
friskt för att få till det också. Men ändå – hjälp dem att hjälpa sig själva om
man nu vill att det skall bli kärlek.
Sedan kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför en
tidigare Farmendeltagare söker till Bonde söker fru. En ung, hyfsat snygg och
driven tjej. Det kan knappast vara så att Erik är det sista hoppet. Jag skulle
vilja skriva något om ”mediakåt” och separationsångest från TV-kameror. Rädsla
att hamna utanför rampljus etc. Men det vore mig främmande att komma med sådana
påhopp.
Så har vi då kommit till sista bonden av de ordinarie fyra. Sigrid. Denna väna varelse. Jag skrev
Pippi Långstrump förra veckan. Men jag tycker att den liknelsen inte passar
lika bra längre. Jag upplevde henne så då men igår var det en annan Sigrid vi
fick se. In sämre, inte bättre heller, men annorlunda. Jag har inte kommit
bönderna så nära ännu att jag vill bedöma dem så hårt. Faktum är att jag tycker
rätt bra om alla årets bönder såhär långt och så har det absolut inte varit
alla år.
Nåja. Här börjar vi med en lite äldre Göteborgare som kommer
in och äger rummet. (Vi göteborgare har en tendens att kunna ta lite mycket
plats - har jag hört) och sedan följer
en ström av olika typer av killar. Någon vad väl lite udda, men på det stora
hela tror jag ändå det finns potential att få ihop en kvartett att bjuda hem på
gården så småningom. En reflektion jag dock gjorde är att Sigrid kanske egentligen borde jobba som Fårbonde. För när vi tittar på åldern på dem hon verkar uppskatta mest så tycker jag det verkar vara "Lammkött" :-)
Jag måste ändå göra en reflektion. När Sigrid kom
körande till Sundbyholm så hade kameramänniskorna lagt fokus på golvet i bilen –
fullt med lera och en Sigrid i pumps. Jag vet inte riktigt vad de villa visa
med det. Men det var ändå en kul kontrast.
Detta var alltså gårdagens avsnitt. Det finns potential. Det
finns 4 sympatiska bönder. Vissa mer sympatiska än andra. Det finns i dagsläget
40 potentiella, blivande fruar eller män. Och det finns nästan en hel säsong av
Bonde söker fru som ligger framför oss. Behöver jag säga att jag längtar till
nästa onsdag?
Klippen om vad som
händer nästa avsnitt antyder också att det kommer bli händelserika
gruppdejter. Och så lite dramatik. Så nu återstår att ladda i en vecka och
hoppas att det lever upp till mina förväntningar.
Sedan lite kort om det nya konceptet. Kärlek åt alla. Där
även de bönder som inte blivit utvalda skall följas lite i skymundan av det ”riktiga”
programmet.
Jag är inte helt säker på vad jag tycker. Än så länge tycker
jag det känns väldigt hattigt och skumpigt. Ett privat klipp blandas med något som
garanterat är taget av en kameraman. Ett litet ord där och så hoppar man vidare
till en annan bonde.
Nej, jag är inte helt övertygad om att det är något jättebra
koncept. Inte så som man valt att lägga upp det och klippa det nu i varje fall.
Dock tycker jag fortfarande att bonden från Ullared –
Joakim, skulle ha gjort sig ypperligt i programmet. Det är en sådan bonde jag
gärna hade sett mer av.
Ja, det var allt för den här gången. Men eftersom jag nu
bestämmer så kommer dagens avslutande ord inte att komma från Bonde söker fru,
utan min andra passion just nu, Tro hopp och kärlek. Det blir det fantastiska
uttalandet:
”Inte trodde jag att
jag skulle vilja ha en oskuld som gillar att bygga med Lego.”
På återhörande nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar