Vi går mot ljusare tider....

... men det märks verkligen inte än så länge.

Jag brukar säga att jag gillar mörkret på hösten och vintern och det står jag fast vid. Jag är inte typen som behöver så mycket ljus, utan trivs ganska bra när det är mörkt på morgonen, mörkt när jag kommer hem och mörkt däremellan. Visst kan jag uppskatta långa ljusa sommarnätter, men just under den kalla och tråkiga årstiden så är nog det jag uppskattar mest mörkret, ihop med härliga höststormar då förstås som jag tycker är fantastiska.

Men nu går vi alltså mot ljusare tider. Jag har inte märkt av det ännu, men det kommer säkert endera dagen. När jag kliver upp på morgonen så är det plötsligt inte lika mörkt som vanligt. Det vore konstigt om det inte blev så. Sedan fortsätter det här och vips så är det midsommar och så vänder det igen.

Någon sade att svenskar som flyttar utomlands har absolut mest svårt med att det inte finns några årstider.

Jag tror inte jag hade haft några problem med det. Hittar jag bara ett land där klimatet passar mig så kan jag nog stå ut med det mest hela tiden. Jag har inget behov av årstider. Mina höststormar kan lika gärna få vara höststormar utan att det är på väg mot vinter utan att tempraturen bara sjunker några grader från den behagliga nivå den annars ligger på.

Däremot det där med vintermörkret. När det inte finns någon snö. När det verkligen är becksvart nästan dygnet runt, det skulle jag nog kunna sakna. Ihop med övergången mellan dag och natt. Vi har ju ganska lång skymning, men när man är utomlands brukar det vara som att vrida på en knapp ungefär. Men jag skulle nog kunna stå ut med det också.

Nåja. Jag skall inte flytta någonstans just nu. Så det är inget stort bekymmer hur som helst.

Men mörkt är det och jag är en mörkrets man.

God torsdag.