Död?

Död ?

Död skrek han, men naturligtvis hände ingenting.

Hur kunde detta ha hänt ?

Hur var det med ljuset i tunneln. Den varma väntande famnen. Eller bara svart. Han hade väl egentligen aldrig haft någon riktig tro på vad som skulle hända när man dog, men på något sätt borde man väl veta om det.

Vad hade hänt egentligen ? Hur hade han dött och varför.

Han började tänka bakåt i tiden för att försöka hitta någon ledtråd men det kändes som om det fanns en lucka i huvudet. Ett svart hål som gjorde att han inte kunde tänka klart.

Jag behöver i varje fall inte bekymra mig om att borsta tänderna tänkte han och lade ifrån sig tandborsten igen. Men det skavde till lite i honom och av gammal vana tog han upp den igen, drog ett par tag över tänderna och sköljde sedan bort tandkrämen från borsten och vaskade ur handfatet.

Bara för att man är död behöver man väl inte vara en gris tänkte han.

Han gick tillbaka till sängen. Satte sig på kanten och funderade.

Vad händer nu då ?

Jag kan väl inte gå omkring här som vanligt, men ändå vara död.

Det här fungerar helt enkelt inte tänkte han. Och med den tanken föll han långsamt tillbaka ned på sängen och somnade om.