Felriktade avsikter.

Nu vet jag inte om titeln riktigt speglar mina tankar, men jag fick lite svårt att formulera en bra titel.

Vad jag funderar på idag är när någon vill något så mycket att allt blir fel. När man så gärna vill att saker skall bli rätt och riktiga. När personen i fråga försöker få till det på absolut bästa sätt och sedan blir allt ändå fel.

Kanske för att man vill så mycket.

Kanske för att man inte riktigt förstår vad man gör.

Eller kanske bara för att ödet vill annorlunda just då.

Ibland springer man på de här personerna som vill så väl. Ibland är jag säkert en av dem också. Men det verkar som att ju mer man vill dess då svårare är det att nå målet.

Jag tror det fungerar lite som när man går i en glashal uppförsbacke. Man stretar och släpar men glider ändå bara bakåt eller står kvar på en fläck. Enda sättet att komma upp är att vända och gå ned. Ja, inte så att man går ned och kommer upp, men går man ned och börjar om så ser man i regel en annan väg. Där kanske isen inte ligger lika hal, eller en liten vägren med snö istället där man kan kliva för att slippa glida baklänges.

Så ett tips till både mig själv och alla andra är att: När du vill något riktigt mycket, sluta kämpa dig blå utan ta ett steg tillbaka och försök hitta en ny väg till målet.

Det kan funka.

God tisdag.

Ps.
Igår hann jag inte blogga alls, jag hoppas ni inte blev för besvikna utan tog det med jämnmod, tog ett steg tillbaka och tänkte: Imorgon får jag nog läsa något.

och det fick du ju.