Imorse såg jag ett riktigt klart, fint stjärnfall. Det var till på köpet en riktigt stor och fin stjärna som gav upp. Eller om det var en komet, eller asteroid eller nåt. Det stod ingen lapp på den som talade om vad det var. Men stor och klar var den och föll över nästan hela himlen för att sedan bara försvinna.
Tänk vad förgängligt allt är.
Till och med en stjärna som har existerat i miljarder år ger plötsligt upp och bara försvinner.
Det är lite svårt att sätta in i sammanhanget det där. Miljardtals år å ena sidan och mänskliga liv á kanske 80 år på andra sidan.
När jag dör så skulle jag hemskt gärna vilja bli ett stjärnfall. Men det är väl kört.
Jag skulle också vilja återfödas som delfin. Men jag tror nog inte riktigt på den heller.
Nu hinner jag inte reflektera mer och lika bra är väl det, för det här kändes lite flummigt.
God tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar