Jubileum på ett alldeles unikt vis.

Idag firar bloggen ett år. Om vi skall jämföra den med ett barn så skulle den precis ha rest sig lite stapplande mot ett bord. Pekat uppåt taket och sagt lampa. Fallit bakåt men landat mjukt på blöjan för att sedan ta nya tag igen. Vid matbordet hade den insisterat på att "Kan själv" och sedan kletat ned både sig själv och sin omgivning utan att tveka. Helst kanske även avslutat måltiden med att kasta tallriken, eller i varje fall vända den upp och ned.

Nu är bloggen tack och lov inget barn och jag hoppas den faktiskt kommit lite längre i sin utveckling än sådär. Dels för att jag som faktiskt är "the blogmaster" ju är lite äldre och har mer erfarenhet. Men kanske framförallt för att jag tror att livslängden för en blogg är betydligt kortare än för en människa. Då borde den alltså mogna snabbare också.
Så min gissning är att bloggen idag när den fyller 1 år egentligen är en vresig tonåring. Och det kan ju faktiskt stämma ganska bra om man läser den.

Om jag varit som alla andra så hade jag nu tagit upp allt som hänt under senaste året. Sammanfattat allt och kanske skrivit ett litet rim till bloggens ära. Men det är inte riktigt så jag känner att det skall fungera med ett bloggileum.

Så vad skall vi då hitta på för att fira lite extra ?

Kom med förslag. Jag är öppen och vi har fortfarande många timmar på oss innan den här dagen är över.

Men lite nostalgisk måste jag ändå bli och blicka lite i backspegeln. Varför startade jag bloggen och varför heter den som den gör ?

Jag upptäckte ju att det var lite halvjobbigt att sitta och skriva långa betraktelser på Facebook. På sätt och vis var det bättre att skriva där eftersom folk har en tendens att både gilla och kommentera mer när man skriver något där. En blogg blir liksom något man läser och sedan lägger undan i en liten hög bland saker man läst, ej förstått, men förhoppningsvis haft kul åt. Jag är själv likadan. Jag läser några få bloggar och det är väldigt sällan jag går in och kommenterar.

Nåja, jag tröttnade hur som helst på att mitt i ett inlägg på FB så kunde det plötsligt raderas och vara borta och jag fick börja om från början. Då började jag skriva i Notepad istället och sedan klistra in det i Facebook. Det funkade och jag hade väl kunnat fortsätta så om jag inte helt plötsligt börjat nära en längtan om att bli en känd bloggare. Jag tänkte mig att modeskapare och designers skulle stå på rad och be mig utvärdera deras senaste kreationer (Tvåmannatält och sydväst)
Men det har faktiskt inte hjälpt ett dugg. Den enda fördelen egentligen som jag ser är att man kan få kommentarer som: Åh, har du en blogg. När man säger att man skriver en del.

Namnet då. Tja, de flesta namn var ju upptagna och ser man ut som en blobb så gör man. Jag hade kunnat välja någonting med Barbapappan också, men då förväntas man skriva om barn och familj och sådant. Så fort man nämner ordet pappa i en titel så är det just det man förväntas göra.

Inget ont om familj och barn. Jag har sådana också. Men jag lämnar dem ofta utanför mitt skrivande då jag anser att de faktiskt får bestämma själva om de vill bli uthängda på en blogg. Nu är det ju inte så hemligt egentligen eftersom jag misstänker att de flesta som läser här ändå känner till eller känner dem personligen. Men, men..... Man måste ha principer.

Där har ni den korta historien om bloggen.

Sedan har det ju skrivits om Politik, Bönder på TV, Politisk inkorrekthet, drömmar, tid och massa andra saker. Fördelen med att få bestämma själv. Jag kan helt enkelt skriva om det jag känner för här och nu.

Idag firar vi som sagt lite extra och hur det kommer att bli bestämmer ni och jag ihop. Om ni vill, annars får ni helt enkelt förlita er på att jag bestämmer.

Risken finns förstås också att jag får så mycket att göra att jag inte hinner uppmärksamma det mer än såhär idag. Men det är en risk man får ta.

Så från vår hjälte till Bloggen. Ett jättestort grattis.

Och till er andra.

God onsdag.