Inte då i första hand för att jag tycker mig passa i bonde söker fru. Det vore ju annars lätt att tro att det skulle vara något sådant som fick mig att nära denna önskan. Men nej då. Fru har jag redan även om jag inte är helt säker på att hon skulle uppskatta att kliva upp i ottan för att mjölka kor.
Dock skulle jag nog ändå inte vilja bli mjölkbonde så då kvittar det ju lika om hon vill kliva upp eller inte.
Men att bo någonstans ute på landet. Utan grannar nära inpå. Kunna gå ut i ladugården oduschad och fodra lite grisar, kossor eller kanske till och med hönor.
Köra omkring på traktorn och plöja och så.
Jag vet att bönder av idag har ett slit för att både få ihop ekonomi och gård. Men de gör det i varje fall för sig själva. Sin egen gård, sina egna djur och sitt eget liv.
Det kan jag önska ibland när det bara hopar sig jobb som svarta moln vid horisonten.
Jag kommer till jobbet och tänker att förra veckan var jobbig. Nu kanske jag kan få andas. Men det dröjer inte lång stund innan det börjar dimpa in mail, frågor, saker jag behöver göra och som helst skulle varit klara förra veckan.
Ja, jag är bara en och kan inte utfodra både grisar, kossor och hönor på samma gång. Det går inte.
Då kan jag längta ut i ensligheten och ett liv långt från stadens jäkt och stress.
Antagligen skulle jag dock bli uttråkad ganska fort och i ärlighetens namn så är ju till och med en säljare bättre sällskap än en gris :-)
Och med dessa kloka ord önskar jag er alla en:
God måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar