Återkomsten

Det låter nästan som titeln på en bok. Återkomsten.

Det kan vara en skräckroman om en återkommande brottsling som börjat om sin karriär och sätter den lilla staden i skräck.

Alternativt kan det vara en kärleksroman där den mystiske främlingen som farit ut i krig slutligen efter många och långa vedermödor lyckas ta sig tillbaka till den av sorg, utmattade unga kvinnan som trott att hon förlorat sin hemliga kärlek för evigt.

Tänk så mycket bra historier det finns att skriva. Synd bara att de flesta av dem redan är skrivna och uttjatade. Det gäller att hitta en ny infallsvinkel eller en helt ny historia. Men de flesta böcker idag är ju antingen bara mord eller olycklig kärlek. Eller en kombination av dessa två.

Kanske beroende på att det är vad livet handlar om. Kärlek och död. Det är det som berör. Att skriva en historia som varken berör det ena eller det andra kan bli ganska svårt.

Nåja. I det här fallet var det faktiskt inget av dem. Det handlar varken om kärlek eller mord. Det handlar helt enkelt om att jag tagit mig tid att komma tillbaka och skriva något här på bloggen.

Men som Ni alla vet så när jag hemliga drömmar om att skriva en bok någon gång. Men vad den skall handla om och när det kommer bli av, det vet jag i dagsläget ingenting om.

Jag har ju inte tid. Att skriva en bok innebär ju först en väldigt massa arbete att skriva och sedan säkert minst lika mycket till att få den refuserad för att kanske till slut hitta ett litet obskyrt förlag någonstans som inte har några skrupler utan kan tänka sig att ge ut mitt verk.

Sedan handlar det om att marknadsföra boken, hitta läsare. Resa omkring i boklådor och signera boken och allt sådant där. Och när skulle jag ha tid med det ?

Samtidigt vill jag inte vänta för länge heller, för om det nu blir en bra bok vill jag ju ha möjlighet att prestera en uppföljare innan jag blir så gammal att jag trillar ihop död.

Det är verkligen ett dilemma det där.

Det dag jag vinner 200 miljoner på Lotto skall jag säga upp mig. Hyra ett hus någonstans mitt ute i ingenstans och stanna där tills jag presterat en klassiker. Vilket skulle kunna innebära att en ensam vandrare om 50 år hittar en mumifierad människa som sitter böjd över en laptop med slitet hår i sina beniga händer.

Försvunnen från verkligheten. Djupt inne i sitt verk.

Boken är skriven, bara sista meningen fattades när jag föll ihop där, nöjd med allt och avslutade både boken och livet.

I det läget hoppas jag ändå att vandraren har så mycket vett att han/hon ser till att boken blir publicerad i mitt namn och inte själv tar åt sig hela äran.

Som ni märker blev det inte alls det inlägg jag tänkt mig igår att jag skulle skriva. Men ibland kan jag faktiskt inte vara så småaktig att jag låter mina beslut ta överhand över min kreativa ådra.

bara så ni vet.

God tisdag.