Vad gör du nu för tiden ?
Varför hör du aldrig av dig ?
Det var alldeles för längesen vi sågs.
Inte alls så dumma ord. Även om jag rent generellt är allergisk mot Tomas Ledin så har han faktiskt lyckats få till det där.
För visst är det ofta så man känner ?
I varje fall känner jag så alltsom oftas när jag saknar vänner, bekanta, släktingar eller vad det må vara. En form av längtan och saknad som jag tänkt skriva om i måndags men som då aldrig blev av kanske ser dagens ljus nu istället.
Eller, jag skall inte bli så djupsinnig.
Men just sådär känner jag att jag skulle vilja säga till folk lite oftare.
Det är, som jag konstaterat tidigare, inte lätt att hålla kontakten med folk. Det är alldeles för lätt att det rinner ut i sanden till förmån för vanligt familjeliv och saker som måste göras.
Men visst vore det trevligt om vi kund införa en speciell dag i almanackan som var dedikerad till att återuppta kontakten med folk man saknar, men som man aldrig prioriterar att ta kontakt med.
I dagsläget är det ju inte så svårt. Det finns ju mail, sms, facebook och alla möjligheter att leta rätt på dem man kommer att tänka på ibland, men som man aldrig tar någon kontakt med. Det är ju egentligen inte svårare än att skicka en liten rad och säga att man kommit att tänka på personen i fråga och undrar hur han/hon mår.
Men......
Det är svårt.
Det är svårt att släppa känslan av att tränga sig på. Släppa känslan av att kanske vara den som behöver andra mer än man själv är behövd.
Det är inte vad man borde tänka och känna, men det är alltför lätt att hamna där. Och då återknyter vi även till tidigare inlägg om utanförskap som man känner utan att kanske egentligen alls vara i den situationen. Det är lätt att övertolka sina egna tankar och känslor.
Och med dessa tankar väljer jag att önska alla en god onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar