Obotligt självförtroende

Det kan ju vara trevligt att ha ett självförtroende som är obevekligt och obotligt. Ibland känns det som om jag har det och ibland känns det som rena motsatsen. Så det är alltså upp och ned.

Dock visade det sig i natt att i drömmarna har jag ett fantastiskt självförtroende i varje fall. Eller jag hade det i en dröm. Eller egentligen lyckades jag bara otroligt bra, men det måste väl vara ett tecken på någonting åt det hållet.

Inatt var jag med i mästerkocken och skulle filléa rödspätta och sedan göra en fiskgratäng på det. Först fick jag anvisningar om hur man skulle göra och sedan skulle jag sätta igång.

Som alltid i drömmar så gick det lite fram och tillbaka. Jag hade lite bekymmer med fonden då jag inte hittade alla tillbehör för att koka ihop en bra fond. När den till slut var klar så var det dessutom på håret att fisken skulle hinna gå klar i ugnen. Precis som det är i de riktiga programmen på TV så stod jag där i sista ögonblicket och hoppades att fisken inte skulle vara rå i mitten.

Jag valde också mellan att göra rullader av filléerna eller om jag bara skulle lägga ned dem att puttra i såsen. Jag kan dock inte säga vad jag valde, men troligtvis så gjorde jag rullader, det skulle jag ha gjort i verkligheten nämligen.

Nåja, jag var färdig och skulle först provsmaka en motsvarande gratäng som Leif Mannerström gjort och sedan skulle han smaka på min.

Jag tog en tugga, naturligtvis var den god, men jag häver ur mig. Tja, kanske du skulle haft en gnutta mer salt i. Vilket han naturligtvis höll med om och gav min komplimanger för mitt fina smaksinne. Sedan smakar han på min gratäng och säger att det minsann är den bästa fiskgratäng han någonsin smakat på.

Så trots oro i sömnen, snurrande fram och tillbaka för att få ihop alla delar så vaknade jag ändå relativt nöjd och trygg i min förvissning om att fiskgratäng, det är jag en jäkel på att laga.

Så nu får vi väl se om det blir det framöver hemma. Men antagligen kommer den aldrig bli så bra som den blev i natt, så jag vet inte om jag vågar försöka.

Det är lite som med golfen. Jag är så övertygad om att jag är bra på att spela golf att jag undviker att göra det i verkligheten för att jag inte vill bli bevisad med motsatsen.

Dock har jag aldrig drömt om golf, utan det är bara en känsla jag har.

Så vi kan väl säga att jag antagligen lagar världens godaste fiskgratäng och är en jävel på golf. I varje fall om drömmarna och mina fantasier får bestämma.

God tisdag.