Att inte veta....

Det är nästan den värsta känslan av alla. Att inte veta säkert vad som skall hända.

Jag må vara ett kontrollfreak, men jag är typen som inte gillar överraskningar. Jag vill veta i förväg för att kunna planera och förbereda mig mentalt på vad som skall komma.

Så när jag känner att jag KANSKE håller på att bli förkyld så drabbas jag av väldig olust. Att det skaver lite i halsen och det känns som om någon packat in hjärnan i pastfolie kan ju vara ett tecken på att det faktiskt är något på gång. Men det kan också innebära att jag sovit lite dåligt och inte alls kommer drabbas av någonting.

Nåja. Det blir ju som det blir. Sjukdom är sällan något jag kan planera. Men jag vore väldigt tacksam om det som eventuellt kan utveckla sig till en förkylning kan hålla sig borta en vecka till för den här veckan har jag verkligen inte tid.

Ja, jag är typen som kan läsa sista meningen i en bok också för att jag inte vill plågas på vägen dit med att inte veta. Så det här med överraskningar och livet i stort är egentligen ingenting för mig.

Å andra sidan är livet bra på det sättet att man vet garanterat att det kommer ta slut. Så just det behöver jag inte fundera på :-)

Nu blev det nästan lite väl djupt, men det får ni stå ut med. Det är ju måndag.

God måndag.