Tvångstankar.

Tänk vad lätt det är att drabbas av lite tvångstankar då och då.

Egentligen är det ju konstigt att hjärnan får för sig saker. Jag reflekterade över förut att hemma springer jag glatt i trappan utan att hålla i mig, visst, någon gång har jag rasat ned med dunder och brak. Men det har hänt kanske en eller ett par gånger under alla år.

Men på jobbet när jag går i stentrappan i trapphuset är jag övertygad om att om jag inte håller mig i räcket kommer jag trilla framlänges och slå ut framtänderna.

Konstig tanke, men ändå slår det mig att det nog kommer att hända.

Ibland utmanar jag öder och släpper ändå räcket utan att det händer någonting. Och i brist på att det händer borde ju hjärnan snart vara överbevisad och släppa skräcken för att falla.

Eller skräck och skräck förresten. Det är mer en känsla som uppstår.

Jag har däremot sällan tvångstankar att jag glömt att dra ut sladden till strykjärnet eller så. Har nog aldrig ens reflekterat över att jag skulle kunna glömma det. Annars har jag förstått att det är ganska vanligt att man måste dubbelkolla.

Ibland kan jag få för mig att om jag somnar kommer jag inte att vakna igen utan dö i sömnen. Men det brukar också gå över, när jag somnar. Och hittills har jag alltid vaknat igen.

Å andra sidan är det väl absolut vanligast att man dör i sömnen. Så att det kommer hända någon gång kanske ändå inte är helt otroligt.

Men det är lite underligt hur hjärnan får fram konstiga idéer och sedan ligger där och trycker fram känslan av obehag och gör att man måste grubbla lite extra. Eller hålla sig i ett räcke eller vad det nu må vara.

Undrar vilken instinkt det är som åsamkar de där hjärnspökena?

Vad har ni för tvångstankar eller funderingar ?

Det var längesedan jag fick någon kommentar över huvud taget här, så nu lämnar jag en öppning att lätta era hjärtan kring detta. Och har ni något konstigt ni inte vill stå för går det ju alltid att göra en anonym kommentar :-)

God måndag.