Nu är det inte så ofta jag får ha fönstret öppet på nätterna för det blir alldeles för svalt i sovrummet då säger hustrun. Men ibland lyckas jag förhandla mig till det och då slås jag av att han är tillbaka.
Vi har ett träd på tomten, inte så väldigt långt från sovrumsfönstret och där envisas han med att sitta och börja ropa efter en fågelflicka ungefär från 5 på morgonen och i varje fall så länge jag påverkas av honom.
Förra året hade han nog ingen lycka, för jag tror han höll på varenda morgon från mars fram till juli eller nåt med sitt kvittande, ropande och sorgsna försök att hitta den fågel som vill bli mamma till hans ägg.
Nu är han alltså tillbaka, vilket jag upptäckt med smärtsam tydlighet två dagar i rad nu.
Jag kan inte svära på att det är samma pippi, men han sitter i samma träd, på samma gren och börjar sin sång vid ungefär samma tid. Det kan ju vara en egenskap som samtliga fåglar lider av, men jag väljer att tro att vi fått tillbaka vår pilske koltrast.
God måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar