Den som väntar på något gott...

Väntar i regel alltid för länge.

Innan man vet ordet av så har man väntat och då har det goda försvunnit eller tagit slut och så sitter man där utan. Man kan också hävda att den som väntar när det har gått har väntat för länge. För hur roligt är det att vänta på ett tåg som precis gått, en buss, eller någonting annat. Det måste vara det värsta att behöva vänta på någonting som precis har gått.

Är det i den kommunistiska trafiken är det ju inte så stor fara för det kommer ju hela tiden nya bussar, tåg och vad det nu är man färdas med, har jag förstått. Men vid andra tillfällen kan det vara ödestigers.

Tänk att man har bestämt träff med någon på ett bestämt ställe en speciell tid. Eller ponera i varje fall att man gjorde det innan mobiltelefonernas ankomst. Då kunde man stå där och vänta, men om man själv var 5 minuter se så kunde man inte veta om den andra personen också var sen, eller om den redan hade gett upp och gått vidare mot nya mål.

En sådan väntan är inte rolig.

Hur som helst.

Ni som har väntat på min återkomst här på bloggen har i varje fall inte väntat förgäves. För nu är jag tillbaka. Inte så att jag plötsligt fått jättemycket mer tid över till bloggande eller så. Men eftersom jag har ett par timmar med tid att planera hur jag vill så tar jag fem minuter för att skriva någonting här.

Det har jag i och för sig gjort innan också, men då har det mest varit dåliga ursäkter om varför jag inte hinner skriva någonting just nu.

Nåja.

Jag satt för en stund sedan i bilen på väg till jobbet och lyssnade som vanligt på radio. På nyheterna är det som vanligt katastrofer. Exploderande fabriker. Begravning av Margret Thatcher och annat.

Men så dök det upp en sak som fick mig att VERKLIGEN fundera på vart mänskligheten är på väg.

Tydligen har någon eller några modellagenturer skickat ut sina agenter för att jaga nya modeller. Det är väl inget konstigt med det kan man tycka. Men VAR står de och raggar folk ? Utanför ätstörsningskliniker naturligtvis.

Vad är det för fel på folk ?

Dessutom har jag ett minne av att de mest uppskattade modellerna, i varje fall bland vanliga människor, är de som har lite extra hull på kroppen. För ärligt talat. Hur snyggt är det med en planka med ätstörningar. En viss klänning kanske faller på precis rätt sätt på en sådan kropp. Men då tycker i varje fall jag att den klänningen är felsydd.

Kläder skall hänga på normala kroppar. Och det är ju på de kropparna de skall passa. Denna hysteri kring smalhet, eller sjuklig magerhet trodde jag faktiskt var ett historiskt fenomen och att man faktiskt skärpt till sig på denna punkt. Men tydligen inte modellagenturerna eller dess agenter i varje fall.

Nu skall jag inte använda mig själv som referensram eftersom jag bara är en och min smak kanske inte alls överensstämmer med alla andras. Men jag ser hellre en modellkampanj med en halvmullig 40-50 åring är en planka på 19 år. Men det är jag det.

Min känsla är dock att många håller med mig.

Så nu har jag förfasats lite över det där. Där har ni också förklaringen till att jag inte tittar på Top Model programmen på TV. Jag som annars älskar olika varianter av såpor.

På tal om TV. Jag hittade ju, efter tips, en serie som var helt fantastisk. Molanders.

Nu är den slut. Sista avsnittet gick i måndags. Men det var verkligen otroligt bra. Vardag, sorg, glädje, relationer. Den var helt enkelt en spegling av livet. Men kanske något lyckligt och något mindre lyckligt slut. Några människoöden som jag personligen inte kan relatera till, men andra som kändes dess då närmare.

Jag tror ni fortfarande har chansen att se den på Svtplay om ni missat den. Tror den skulle ligga kvar någon månad till. Så det är en starkt rekommendation från min sida.

Sedan har vi ju Dag.

Jag vet inte. Jag är inte lika ohejdat positiv den här säsongen som innan, även om den naturligtvis fortfarande är bra så är det inte riktigt samma knorr och känsla i den. Men det är väl alltid så. Det går inte att hålla kvalitet i någonting i längden.

Det kanske är därför livet känns mer högkvalitativt i de tidigare åren än de senare. Eller så är det minnena som spelar oss spratt när vi bara minns det som var roligt och bara ser det tråkiga i nuet.

Men idag fick jag tid att reflektera lite här och det var skönt att få komma tillbaka och inte alls tråligt. Så 10 högkvalitativa minuter har jag nu fått idag. Låt oss hoppas att det fortsätter i det spåret.

God torsdag.