-----------------------------------
Vissa dagar önskar jag att jag hade haft en blogg. Nu har jag inte det och därför kan jag inte skriva om vissa saker på ett skämtsamt och raljerande sätt. Men hade jag haft en blogg hade jag idag skrivit om:
Nostalgi.
Ett ord bland alla andra. Men med en stor innebörd. Ett ord som innehåller hopp, längtan,skratt, förtvivlan och speglar en del av vår historia. Vår personliga historia och våra min
nen.
Ett ord som egentligen inte beskriver våra minnen utan vår egen
uppfattning om våra minnen. Vår längtan tillbaka till en tid som
antagligen aldrig har funnits. Vår längtan efter en händelse som i
efterhand är vacker, men som när den skedde antagligen inte var så
mycket mer än alla andra händelser runt omkring. Men ändå något, som av
någon anledning etsat sig fast.
Nostalgi.
Ett ord som är ett av de få jag kan på teckenspråk dessutom. Lärde mig det i tidernas begynnelse. I en tid som jag ser tillbaka på med nostalgi idag. Det är verkligen åskådliggörande, men lägger inte in alla de känslor som jag beskrivit ovan. Å andra sidan är det mina känslor och kanske inte alls något som alla andra lägger in i orden.
Hur som helst. Tecknet ser ut som så att man cirklar runt ögat och sedan vinkar sig över axeln. Det är som jag minns det. Jag kan ha påverkat mitt minne även i detta fall. Men så ser tecknet ut i min värld och nu hade jag lärt alla mina läsa det också, om jag nu haft en blogg vill säga.
Hade jag haft det hade det nog förundrats en del över denna nostalgi, denna lite tunga start på dagen. Men tack och lov har jag ingen blogg så det är inget man behöver fundera på.
Hade jag haft en blogg kanske jag också hade skrivit om:
Dokusåpor.
Vad är det med TV och dokusåpor. Det är bönder som skall träffa sin stora kärlek. Det är ensamma mammor som lever ut sina lustar, eller vissa av dem som inte gör det. Det är helgalna Hollywoodfruar utan någon självbild eller självkritik. Det är ungdomar med ett hopp och en dröm om att bli artister. Det är människor som tävlar i att kunna baka, laga mat. Ja, allt man kan tänka sig.
Dessa program går varje dag, hela tiden och oftast någongång mellen 20-22 på kvällarna.
Kan det inte sluta sändas massa sådant här. Jag har INTE TID. Jag vill ha ett liv också, men inte kan jag låta bli att titta på programmen. Skall den sörplande bonden med tänder som når ända till Mariannelund få den snygga tjejen, eller faller han för hon som är mer lik honom själv.
Kommer den ensamma mamman som hånglar upp allt och alla få sitt straff och bli dumpad av alla, eller kommer hon ändå hitta kärleken. Kommer Hollywoodfrun hitta någon mer som är dummast i hela världen för att de inte har samma åsikter. Kommer någon misslyckas med en paj, kommer kossorna rymma, kommer någon sjunga falskt.
Herre jösses. Hur klarade man sig innan detta koncept fanns. Hur kunde man leva utan dessa vardagskickar.
Det är katastrofdåligt. Det stjäl tid men jag älskar det.
Sådär hade jag kanske skrivit om jag haft en blogg. Men vilken tur att jag inte har någon för hur sunt är det av en lagom tjock man i sina bästa år att sitta och titta på dokusåpor och sedan erkänna det i en blogg. Sådant händer ju bara inte.
Hade jag haft en blogg kanske jag även reflekterat över vad man kan göra för någon god mat med kycklingfiléer eftersom jag skulle vilja hitta på något nytt. Kanske hade jag även förfasat mig över äpplen som skall vara så bra för magen men alltid ger mig lite lätt magknip.
Kanske hade jag skrivit något om vädret, bilköer, barn, djur, kärlek, livet, universum och allting.
Kanske hade jag avslöjat något som Ni verkligen velat veta.
Nu har jag ingen blogg och hemligheterna är väl förborgade.
Tisdag idag. Det finns hopp, vi går mot helgen – och döden.
Nostalgi.
Ett ord som är ett av de få jag kan på teckenspråk dessutom. Lärde mig det i tidernas begynnelse. I en tid som jag ser tillbaka på med nostalgi idag. Det är verkligen åskådliggörande, men lägger inte in alla de känslor som jag beskrivit ovan. Å andra sidan är det mina känslor och kanske inte alls något som alla andra lägger in i orden.
Hur som helst. Tecknet ser ut som så att man cirklar runt ögat och sedan vinkar sig över axeln. Det är som jag minns det. Jag kan ha påverkat mitt minne även i detta fall. Men så ser tecknet ut i min värld och nu hade jag lärt alla mina läsa det också, om jag nu haft en blogg vill säga.
Hade jag haft det hade det nog förundrats en del över denna nostalgi, denna lite tunga start på dagen. Men tack och lov har jag ingen blogg så det är inget man behöver fundera på.
Hade jag haft en blogg kanske jag också hade skrivit om:
Dokusåpor.
Vad är det med TV och dokusåpor. Det är bönder som skall träffa sin stora kärlek. Det är ensamma mammor som lever ut sina lustar, eller vissa av dem som inte gör det. Det är helgalna Hollywoodfruar utan någon självbild eller självkritik. Det är ungdomar med ett hopp och en dröm om att bli artister. Det är människor som tävlar i att kunna baka, laga mat. Ja, allt man kan tänka sig.
Dessa program går varje dag, hela tiden och oftast någongång mellen 20-22 på kvällarna.
Kan det inte sluta sändas massa sådant här. Jag har INTE TID. Jag vill ha ett liv också, men inte kan jag låta bli att titta på programmen. Skall den sörplande bonden med tänder som når ända till Mariannelund få den snygga tjejen, eller faller han för hon som är mer lik honom själv.
Kommer den ensamma mamman som hånglar upp allt och alla få sitt straff och bli dumpad av alla, eller kommer hon ändå hitta kärleken. Kommer Hollywoodfrun hitta någon mer som är dummast i hela världen för att de inte har samma åsikter. Kommer någon misslyckas med en paj, kommer kossorna rymma, kommer någon sjunga falskt.
Herre jösses. Hur klarade man sig innan detta koncept fanns. Hur kunde man leva utan dessa vardagskickar.
Det är katastrofdåligt. Det stjäl tid men jag älskar det.
Sådär hade jag kanske skrivit om jag haft en blogg. Men vilken tur att jag inte har någon för hur sunt är det av en lagom tjock man i sina bästa år att sitta och titta på dokusåpor och sedan erkänna det i en blogg. Sådant händer ju bara inte.
Hade jag haft en blogg kanske jag även reflekterat över vad man kan göra för någon god mat med kycklingfiléer eftersom jag skulle vilja hitta på något nytt. Kanske hade jag även förfasat mig över äpplen som skall vara så bra för magen men alltid ger mig lite lätt magknip.
Kanske hade jag skrivit något om vädret, bilköer, barn, djur, kärlek, livet, universum och allting.
Kanske hade jag avslöjat något som Ni verkligen velat veta.
Nu har jag ingen blogg och hemligheterna är väl förborgade.
Tisdag idag. Det finns hopp, vi går mot helgen – och döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar