Vissa dagar

Ibland går allt långsamt. Morgonrutiner, trafiken, arbetsdagar, veckor.

Vi har varit inne på det där med verklig tid, upplevd tid och förspilld tid tidigare så det finns ingen anledning att ge oss in på det igen. Idag känns dock, redan innan dagen nästan börjat, som om det blir en långsam dag.

Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Bara en känsla. Morgonrutinerna gick inte som vanligt men inte speciellt mycket långsammare. Trafiken var väl ungefär som förväntat. Men en känsla i mig är långsamhet. Får väl se. Jag kan ha fel. Dagen kanske rinner iväg innan jag ens hunnit reflektera över att den börjat.

Rent teoretiskt borde det bli så. Jag har nämligen massa saker jag måste göra. Saker som ligger och väntar och måste tas tag i. Jag börjar dagligen, men så kommer alltid något i vägen, ett möte som gör att jag tappar fokus eller någon som kommer och frågar något. Det blir lite splittrat, men idag skall jag försöka krypa in i min bubbla och producera det jag behöver lämna ifrån mig.

Jag skulle också behöva lägga lite tid idag på att plugga noter och texter. Skall visst lyckas lära mig något utantill redan till helgen så borde faktiskt läsa igenom lite noter och försöka lägga allt på minnet. Men det brukar gå rätt fort om jag bara tar mig för att titta på dem. Jag är av naturen lite bekväm och just när det gäller att plugga noter och texter brukar jag undvika det. Det ger sig ändå tids nog inför konserterna. Men jag borde....

Jaha. Om tiden nu går långsamt idag så kan jag ändå konstatera att livet rinner iväg. Jag har insett att flera möjliga karriärvägar har försvunnit med min ålder.

Elitidrottsman - Kommer aldrig att hända. Ragnar Skanåker höll / håller iofs på väldigt länge med skytte, men att börja efter 40 och tro att man kan nå världseliten känns lite optimistiskt. Till och med Golf som jag varit övertygad om att jag skulle vara väldigt bra på om jag bara vågade prova känns att det börjar bli för sent. Alltså en karriär jag får ge upp redan innan den börjat.

Popstjärna - Musik skulle jag kanske kunna hålla på med. Men någon bejublad popstjärna är kört nu. Inte kan jag dansa omkring i nedhasade byxor, keps och midjekort jacka och sjunga så småtjejerna börjar gråta. Nej, vill jag syssla med musik nu så får det bli som trubadur, vissångare eller möjigtvis dansbandsorkesterledare. Det senare känns dock inte aktuellt heller. Vem vill pendla runt landet och spela musik man inte tycker om? Nej, jag får se musiken som ännu en förlorad karriär.

Såhär går mina tankar. Massor av förlorade möjligheter. Läkare ? Lite för sent att börja plugga till det. Psykolog kräver ju en läkarutbildning annars inbillar jag mig att jag liksom med golf har en naturlig fallenhet. Men inte heller läkarvetenskapen och psykologin kommer att få se mig som en utövare.

Vad skall jag nu bli när jag blir stor ? Brandman är kört, polis är kört, pilot är kört. Inga av dessa har någonsin varit riktiga drömmar heller. Vilket jag inte heller kan påstå att elitidrottare varit. Men att möjligheten försvunnit att kunna bli vad jag vill känns lite plågsamt.

Men, man får vara glad ändå. Det är en ljum höstdag och det är inte det sämsta. Jag har dessutom redan förbrukat 40 minuter av den långsamma dagen. Nu återstår bara 16 timmar till sänggående.

Tjipp på er allihop.