Men tiden går

Jag vet inte riktigt vad som hände.

Klockan var 9, jag hade ett möte och nu tittade jag på klockan igen och den är nästan 13. Iofs har jag hunnit byta både möteslokal samt mötesdeltagare. men ändå. Tiden bara rinner iväg när man har kul.

Just det där med hur tid uppfattas är intressant. Egentligen skulle jag vilja uppfinna en klocka som visade uppfattad tid istället för verklig tid. Något sätt att koppla ihop hjärnan med ett urverk för att åskådliggöra hur det verkligen är och verkligen känns för bäraren av klockan.

Någonstans måste väl dock verkligheten och denna klocka sammanfalla. Eller också inte. Kanske skulle man på sin dödsbädd få facit:

Jaha, du har levt i 80 år (ponera att detta är sanningen), men av din tid har du faktiskt bara utnyttjat 50 år, resten har varit som ett vakuum och du har helt enkelt låtit den tiden bara försvinna. Du har slarvat bort 30 år av ditt liv. 

Eller, jaha, 80 år. Men du har egentligen förbrukat 110 år. Då skall vi se på vilket konto vi skall dra den tiden. 

Lite jobbigt kunde det ju bli. Vem skulle man stämma av emot. Tidsstudiemannen är ju ett utdött yrke, men kanske skulle det bli på tapeten igen med detta system. 

Det vore ju i och för sig bra att även under pågående liv kunna få en liten avstämning. 

Nej, nu går du bara på i gamla fotspår, du trivs inte speciellt bra och du har egentligen tråkigt. Skall du inte vrida upp klockan lite och satsa på något nytt. Eller dags att dämpa dig, nu är fjädern i din klocka på bristningsgränsen. 

Många tänkbara scenarion finns det. Kanske är det lika bra att det är som det är. Fast jag skulle nog, om jag fick välja, ha roligt lite oftare. Förbränna mer tid i sovande tillstånd. Få diciplin nog att lägga lite mer tid på att träna eller promenera i varje fall.

Men de sakerna kan jag ju faktiskt styra själv. 

Nåja, ha en bra måndag eftermiddag och må tiden aldrig hinna ifatt er.