Idag är det måndag. Det är inte bara måndag, det är måndagarnas måndag. I varje fall är det precis så det känns. Tungt, tröttsamt, mörkt, blött. Det borde ju vara en dröm, men just idag känns det snarare som en mardröm.
Så kommer man till jobbet. Inget kaffe i bilen idag. Jag orkade inte fixa i ordning en mugg innan jag åkte. Men kliver in på jobbet och skall fylla en mugg. Då håller de på att rengöra kaffemaskinerna - BÅDA - SAMTIDIGT. Vid en tid då folk börjar ramla in på jobbet och vilja fylla på venerna med koffein.
Tack och log hittade jag en gammal hederlig bryggare i ett avskärmat hörn där det fanns lite kaffe kvar. Inte för att jag vet hur det smakar, men det såg inte värre ut än kaffet gör på vanliga små fik längs motorvägen.
Sådär. Då har jag fått gnälla av mig lite.
Lite måndagsreflektioner.
Igår hade vi lite middag hemma för att hustrun fyllde år i lördags. Ungefär i slutet av middag och innan början av desserten så händer det. Runt bordet med 10 personer kommer helt plötsligt 4 eller 5 mobiltelefoner fram.
Någon galning skall tydligen flyga ballong upp till 36.000m och sedan kasta sig ned därifrån. Målet är att slå massa rekord. Det hela sponsras av RedBull (Vad annars ? De verkar sponsra alla fåniga event de kan hitta) och direktsänds på Webben.
Jag undrar egentligen bara en sak: Varför ?
Den frågan kombinerar det mesta. Varför får någon för sig att göra en så totalt idiotisk sak ? Varför vill andra titta på det ? Varför ägnar man hellre en middag åt en dålig, hackande webtv sändning än att umgås. Varför tycker alla det är okej med mobiltelefoner uppe vid en middag? Varför verkar detta ha blivit en världshändelse som rapporteras överallt i media ?
Varför bryr jag mig att hetsa upp mig över huvud taget?
När jag ändå funderar lite så satt jag i bilen hem från landet igår förmiddags och lyssnade på Svensktoppen. Jag vet, det är inget jag brukar göra, men radiomottagningen är inte fantastisk i skogarna utanför Norrtälje och så fort jag lyckades få in acceptabelt ljud på någon annan station så var det reklam.
Hur som helst. Jag konstaterar att svensktoppen nog har förändrats lite för senast jag lyssnade var det mest dansbandsmusik och "De sista ljuva åren" låg på första platsen. Nu var det Laleh och "Some die young" vilket faktiskt känns ganska ungt och modernt, eller är det kanske bara att jag blivit en gammal stofil?
Nåja, det var tydligen också 50 år sedan första svensktoppen sändes så det skulle röstas fram bästa svensktoppslåten någonsin.
Du är min man. Benny Anderssons orkester och Helene Sjöholm.
Visst. Benny har skrivit massa fina låtar, Helene Sjöholm har en jättebra röst. Men denna låten är verkligen inte speciellt bra. Ändå har den tydligen legat över 200 veckor i rad på första platesen på svensktoppen.
Vad är det med människor?
Varför ?
Efter svensktoppen var det en lång intervju med Viveca Lärn på radion. Jag älskar den människan. Lite lagom kontroversiell, mysig, underbar dialekt och hennes böcker är fantastiska.
Där räddades min dag.
Nu önskar jag alla en trevlig måndag. Jag säger som den gamle bomerangen.
Jag kommer tillbaka.
Puss och kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar