Musikens irrvägar

Sådär. 

Kära läsare. Nu har tiden återställts och alla måsten och möten är avklarade för en liten stund. Och vad skulle då kunna vara bättre än att stjäla ett par minuter (nåja, jag tar bara tillbaka 5 minuter från min inarbetade lunchrast) för att förära er mina tankar.

Det tar lite emot att inte kunna börja mina tankar med ibland önskar jag att jag hade haft en blogg. Det är svårt att lära gamla älgar att cykla och eftersom hela min karriär som skribent började med just dessa ord så svider det lite i själen nu när jag inte kan börja så.

Jag släpper det. Jag lär mig. En dag kommer jag inte ens sakna de orden längre. (Fet chans, jag som är så nostalgisk att jag till och med kan sakna vattkopporna jag hade i 3 årsåldern)

Jag berättade tidigare om mitt plötsliga anfall av Howard Jones. 
Jag lyssnar då och då på en gammal låt av honom. Till exempel introt till New Song gör mig fortfarande glad och det är inte utan att man då och då kommer att tänka på låtar som: Like to get to know you well, eller What is love.

Men så blev jag helt plötsligt anfallen. I huvudet dök en textrad upp: The grass is never greener over there. Det var så det började. 

Utifrån denna textrad började sedan hjärnan röra sig. Var har jag hört det där förut. Först kopplade jag det inte alls till gamle Howard utan tänkte i mer allmäna banor. Men sedan började jag ringa in orden, jag kom så långt att jag flyttade en arm med nål på en LP skiva i mina minnen och insåg att jag måste leta tillbaka innan 87. 

Vad fanns då, vad lyssnade jag på. Igenom huvudet igen. Depeche - Nej, U2 - Nej, Trance Dance - Nej, absolut inte. Efter en liten stund stannade tanken på Howard Jones.

Yes. Där satt den. Det är klart att det var Howard som spökade. Nu var det inte längre så svårt att hitta rätt. Jag ägde bara en LP med Howard Jones och att sedan starta Spotify på datorn och söka där var enkelt. Som jag redan avslöjat på Facebook för de som följer mig där så var alltså låten: 

Howard Jones – Life In One Day 

Här är en länk till Spotify till dig som vill lyssna. 

Det är absolut ingen fantastisk låt, en ganska positiv och trevlig lite dänga med en lite FÖR positiv text. Men där är den. 

Nu undrar jag framför allt. Var kom den ifrån. Hur kan en låt man inte hört på 25 år bara komma poppande upp i huvudet från ingenstans? Hur är jag konstruerad ? Hur är min hjärna konstruerad när jag måste tänka på en LP skiva, en skivspelare och en nål för att få fram titeln.

Antagligen skulle någon ta väldigt bra betalt för att tala om för mig vad som är fel. Antagligen skulle jag kunna ta väldigt bra betalt för att överlåta min hjärna till forskningen.

Så frågan är om jag kan få betalt i förskott för att betala den som kan tala om för mig vad som är fel, hur jag skall hantera det och framför allt VARFÖR ?

Det här är egentligen inte bara en text om en sång. Om en konstig tanke. Säkert upplever jag liknande konstigheter  ganska ofta. Men det vore dumt att erkänna. Jag har inte heller tid att fundera på det just nu. Kanske återkommer jag till ämnet.

Detta är vad som rör sig i mig idag. Hade jag haft mer tid hade jag nog beskrivit gårdagens fantastiska köttbullar. Nåja, de hade varit mer fantastiska om jag inte snålat så med saltet.

Hade jag haft mer tid hade jag även berättat den fantastiska historien om....

Attans där var tiden slut.

Ha en trevlig torsdagkväll och ta hand om er. 

Och jag lovar att återkomma.