Hungerspelet

Klockan är halv tolv och hungerspelet närmar sig.

Hungerspelet består av att min mage försöker tala om för min hjärna att jag börjar bli hungrig. Min hjärna kontrar då med att svara magen att: Du kommer få pulver till lunch.

Magen kontrar då med: Vore det inte godare med en kebab?

Hjärnan: Jo, godare vore det, men du måste tänka på dieten.

Magen: Diet och diet, det är ju faktiskt fredag(detta varierar förståss med veckodag)

Hjärnan: Visst, fredag. Men du skall väl säkert äta ikväll och det blir nog inte nyttigt. Säkert kommer du stoppa i dig nåt som inte är mat också och skylla på att det är helg, att det är synd om dig eller något annat.

Magen: Ja, det är möjligt. Men vad som händer sedan händer ju sedan. Det är nu jag vill ha nåt.

Hjärnan: Du får pulver...

Magen: NEJ, jag vill ha mat.

Hjärnan: Pulver

Magen: Mat.

Så här håller det på. Det kan pågå från ungefär 11 tiden.

Är det en vanlig dag så vinner hjärnan här. Jag sitter kvar på min plats, dricker kaffe och vatten. Ingen frågar om jag skall med på lunch eftersom jag vanligtvis dricker pulver. Vid 12.15 går jag och dricker mitt pulver och nöjer mig med det.

Vissa dagar sitter jag på ett möte där jag vet att det skall serveras lunch. Då förändras diskussionen mellan magen och hjärna hur mycket av maten jag skall äta innan jag slutar.

Vissa dagar får jag förslag om lunch, alternativt ger förslag om lunch till någon bekant som jag borde luncha med. Då frångår jag mina principer och äter lunch. Detta händer dock inte speciellt ofta.

Nu pågår hungerspelet för fullt. Det finns inga potentiella lunchkompanjoner. Eller hela kontoret är väl fullt av dem, men eftersom jag inte brukar äta lunch så föreslår de inte att jag skall följa med och eftersom jag försöker låta bli så frågar jag inte om någon skall äta.

Nåja, magen vill ha mat. Hjärnan vill ha pulver och det är fredag. Här står vi nu.

Detta hungerspel är bra mycket värre än att slänga in lite ungar på en arena för att de skall slå ihjäl varandra. Detta är psykiskt tortyr av den högre skalan och det är dessutom verklighet. Min verklighet, varje dag.