Den sista (första) resan.

Idag är det torsdag.

Ärtsoppa och pannkakor kanske en del tänker direkt då. Själv är jag lite annorlunda och tänker att det egentligen betyder att det var onsdag igår.

Onsdagar betyder - Ni vet - BONDE SÖKER FRU!!!

Igår var det dags att följa våra bönder på resorna med de utvalda kvinnorna. Det gick till skilda delar av världen. Eller, nej, egentligen mest Europa. Fast Israel ligger ju strax utanför.

Här kommer en liten analys - som vanligt. Håll till godo.

Sörpelbonden och MonaLisa.
En resa till Dublin och de verkar så kära. Att sörpelbonden backat i en illrosa bag och dessutom packat ned eltejp och en bit sladd för att kunna bygga sin egen adapter avskräcker inte MonaLisa. Nejdå, tvärtom. Att han sedan, innan han öppnar dörren på hyrbilen för henne, öppnar motorhuven på bilen tycker hon bara är lite charmigt.

Och vet ni var ?

Jag tycker också det är lite charmigt. Sörpelbonden har verkligen växt. Han kanske inte är vackrast i världen. Men han verkar oerhört sympatisk och charmig. Om han bara gjorde något åt sina tänder så skulle det vara riktigt sympatiskt och han kanske skulle sluta låta som en soppätare på speed.

Kamelbonden och rödhättan med de glada ögonen.
Jag vet inte om det finns riktigt äktenskapstycke här. Båda är charmiga och verkade trivas bra på resan till Israel. Om det kommer bli något allvarligt av detta vågar jag inte riktigt sia om. Visst, som ja skriver så verkar de trivas och nog skulle de funka ihop. Men kanske är det någon liten bit som saknas.

Jag skall inte döma ut dem. Alls inte. Kanske är detta en kärlek som måste växa fram och bli starkare. Och det hoppas jag verkligen att de lyckas med.

Sedan är det ju det här med håret och skägget. Inte nog med att det är flätor hit och långt. Nu visar det sig att det dessutom finns lika mycket hår på ryggen som dessutom är oflätat. Kanske en vaxning ? Jag gillar verkligen inte håriga ryggar, vilket gör att jag känner mig extra glad över min läggning då kvinnor sällan (eller jag har aldrig mött någon ) har hår på ryggen i större kvantiteter.

Hur som helst. Den här bonden och hans kvinna är goa och jag hoppas på dem.

Tysta bonden och Kaninkokerskan.
En tripp till Moseldalen. Romantiska miljöer. En bonde som knappt går att höra vad han säger men han gör det på ett gladare och öppnare sätt nu. Igår blev han dessutom tvingad till att titta en människa i ögonen. Hör och häpna.

Kaninkokerskan verkar verkligen ha fallit. Men något känns lite scary. Det är som hon hade bestämt sig redan innan och inte fullt ut baserar sig på de verkliga känslorna utan mer på förväntningarna som hon hade från början.

Jag vet inte. Båda dessa verkar vara kärlekstörstande och nöjda med varandra. Nu är det bara alla barn som skall klicka och funka ihop med det hela också så kanske det även efter resan och hemkomst kan bli något.

Skånecasanovan och blondbimbon.
Nej, jag är fortfarande inte positiv. Han säger att det känns bra. Men tittar man på honom så ser man en viss olust. Det kan vara TV-kamerornas fel. Men jag får känslan av att han vet att han gjort fel val, men nu tycker det är för sent att ge upp och att han nog kommer kunna lära sig att bli kär i lilla bimbon.

Ett soligt Kroatien och det verkar vara påklistrad lycka och gullenull. Nej. Jag tror inte på detta och det är frågan om de ens kommer försöka dejta när de kommer tillbaka till Sverige.

Detta var en liten kort analys av gårdagens avsnitt. Nästa vecka får vi se hur det har gått. Då får vi facit. Det aktuella läget. Det är också säsongens sista Bonde söker fru och sedan dröjer det ända till nästa höst innan det kommer igång igen.

Som tur är börjar TV4 sända den gamla klassikern Farmen i ny tappning i januari, så det kommer finnas något att fördriva tiden med, och blogga om, även till våren.

För övrigt hatar jag snö. Jag har ont i kroppen efter allt skottande och så verkar en balansering på ett av mina bildäck ha slitit sig i snökaoset igår, så det blev en lite huppiguppfärd till jobbet så fort jag kom över 70km/h.

God torsdag.