Om att skriva...

Varje morgon är ett oskrivet blad.

Varje oskrivet blad är en utmaning.

När jag öppnar bloggen så vet jag sällan vad jag skall skriva om just denna dag. Ibland har jag en idé, något jag hört eller sätt som är värt att omnämnas. Men ofta är det bara tomt och jag låter fingrarna löpa över tangentbordet och ser vad det blir.

Idag är definitivt en sådan dag. Jag har ju lovat att vara positiv fram till undergången. Bara en sådan sak. Det är väl kanske inte riktigt min grej att vara sådär oerhört positiv. Jag ser mig själv snarare som en realist. Glaset är både halvfullt och halvtomt, men det är absolut mindre i det än det var för en stund sedan.

Det blir bättre sen...

Men när detta sen infaller är det aldrig någon som kan berätta. Det är klart att det blir bättre någon gång om det är dåligt just för tillfället, men rent generellt så är det väl ungefär samma lika hela tiden.

Så den där ohejdade optimismen är svår för mig. Men jag skall i varje fall försöka att inte vara mer nattsvart än vanligt och det får väl räknas som positivism när det gäller en Buttersmurf som mig.

Det är kravaller i Göteborg igen. Tydligen har någon eller några börjat hänga ut varandra på Instragram och kalla varandra orrar. Det är klart, att bli liknad vid en fågel kan ju aldrig vara roligt. Men tydligen är det värre än så. En omskrivning för slampa eller något ännu värre.

Själv tycker jag att det börjar gå för långt. Vad har man för intresse av att hålla på sådär ? Hänga ut varandra och förtala varandra. Bara för att man kan?

Men det är väl just på grund av det som man gör det. Mobbing och förtal har alltid funnits. Förr var det kanske en lapp uppsatt på en anslagstavla i skolan, nu är det Facebook och Instragram.

Varför måste människor vara så elaka? Eller är det signifikativt för ungdomar att det är ett steg i deras mognad att prova hur elaka de egentligen kan vara utan att det går för långt.

Nu går det tydligen till handgripligheter och upplopp. Skolan där det hela började håller stängt för att skydda eleverna. Nej, om detta tycker jag INTE. Men det är ju ganska positivt att jag har en snäll inställning och inte tycker om upplopp. Det måste man säga ändå.

Själv skulle jag kanske inte bli sådär väldigt upprörd om jag blev kallad slump (manlig slampa)
Å andra sidan så har jag svårt att tro att någon skulle få för sig att kalla mig det. I varje fall hoppas jag det. Och om det skulle hända är frågan om jag inte skulle bli lite smickrad att någon verkligen kunde tro att jag hade sådana potential :-)

Och med detta får fingrarna ha jobbat färdigt. Tankarna får stilla sig för den här gången. I varje fall skall jag inte besvära er med mer tankar just nu.

God onsdag.