Så är det lucia igen. Jag tyckte nyss det var midsommar och jag dansade kring stången. Eller i ärlighetens namn dansade jag inte ett endaste dugg, men jag stod vid stången med dragspelet på magen och spelade små grodorna och björnen sover.
Nu är det lucia och frånsett den sista veckan som på grund av kyla och snö gått erbarmligt långsamt så har tiden verkligen runnit iväg.
Nu är det 11 dagar kvar till jul och jag måste handla julklappar. Jag har väl några få klara, men det återstår en hel del och så skall det stekas köttbullar, göras skinka, baka pepparkakshus. Ja, det är helt enkelt en massa saker kvar att klara av och det blir ju jul varken det är klart eller inte så det är väl bara att sätta igång. Just det. Julgodis kanske jag skall fixa lite också. Det är tur att jag inte ger mig på att göra egna sillinläggningar och göra egen snaps för det hade det varit riktigt körigt nu.
Jul ja. Jul är inte vad det har varit längre. Jag vet inte om det är roligast med jul när man är barn, eller om jag bara inte riktigt kommer i julstämning nu för tiden. Men jag har svårt att få den där riktiga julkänslan. Inte ens på julafton kommer det riktigt. Men jag ger inte upp och hoppas att få hitta tillbaka dit.
Och nu till något helt annat.
Igår var det så dags för uppföljningen av "Bonde söker fru". Jag kunde inte ha haft mer rätt i mina funderingar. Men för att påminna er och verkligen berätta vad som hänt så ger jag er här en liten återblick och framåtblick om våra kära bönder.
Sörpelbonden och MonaLisa.
Kärleken har bestått. Det som växte fram under sommaren är nu ännu mer på riktigt och MonaLisa håller på att packa sina saker för att flytta till sörpelbonden, som i sin tur är i full gång med att bygga extra boxar i stallet för tydligen skall hon flytta med sig hästar också.
Det här är mina absoluta favoriter. Jag må ha raljerat över sörplandet och att hon verkligen ser ut som en dålig kopia av MonaLisa målningen. Men båda två verkar vara riktigt sympatiska och genomtrevliga människor och är det några jag verkligen vill det skall fortsätta fungera för så är det dessa. Jag förutspådde tidigare att de skulle bli lyckliga och jag verkar ha haft rätt.
Tysta bonden och kaninkokerskan.
Även här verkar kärleken ha bestått. Problemet är långa avstånd, barn hos båda och att de inte kan flytta eller träffas hur som helst. De verkar dock fortfarande kära och som jag tidigare skrivit så verkar hon ha bestämt sig redan från början om att hon skall bli kär. För honom har det växt fram och det verkar ju som om de är lyckliga. Jag ger det ett år. Har hon inte fått tummen ur och flyttat dit då kommer det inte fungera. Distansförhållanden och att längta kan fungera en stund, men förr eller senare tröttnar någon av parterna. Han påpekar hela tiden också att barnen måste få bestämma. Det är jättebra att man tar hänsyn till barnen, men att låta dem bestämma om ens egen kärlek tror jag inte på.Där vet man bara bäst själv och barn anpassar sig lättare än man tror. Men ett år som sagt, annars börjar hon nog koka kaniner på riktigt.
Kamelbonden och kvinnan med glittrande ögon.
Här var jag tveksam, men hoppades. När jag såg dem nu tycker jag lite av glittret har dämpats. De träffas fortfarande och han vill inte kalla sig singel. De skyndar långsamt säger de. Jag vet inte. Kärlek är av den sorten att vill man inte mer än skynda långsamt så är det antagligen något som fattas och då är jag tveksam till hur det kommer bli i längden. Jag vet inte om kamelbonden riktigt bestämt sig, det känns som om det är han som är mest tveksam. Jag håller förstås tummarna, men jag tror inte riktigt på att det här kommer bli så mycket mer än en kanske stark vänskap och tillfälligt förhållande. Men jag kan ha fel. Men det är min känsla.
Casanovabonden och den falska skånskan.
Här är det över. Det har runnit ut i sanden och det hela skylls på för mycket jobb och att de inte hunnit jobba på det hela. Bullshit säger jag. Kan han inte erkänna att han valde fel. Han vågar fortfarande inte heller riktigt erkänna detta, eller ta kontakt med den försmådda kvinnan igen. Jag är övertygad om att det skulle varit ett betydligt bättre val. Men nu har han valt och mamma sade ju faktiskt att det inte skulle fungera med någon som bodde långt bort. Så då gör han som mamma säger och går där ensam på gården istället.
Jag säger bara: Vad var det jag sade. Han behöver helt klart bryta sig loss, våga känna efter och gå på sina känslor. Då kommer han säkert hitta någon. Oavsett om det är den försmådda kvinnan eller någon annan. Han är ju ung och jag kan tänka mig att många kvinnor skulle se honom som attraktiv. Kunde han bara sluta prata skånska också så.
Sådär. Det var årets bonde söker fru och nu kommer ni inte få några mer analyser av 2012 version. Men igår gjordes en liten blänkare på TV4. Strax efter jul kommer de sända ett "så gick det sedan" program från alla sju säsonger av bonde söker fru. Så då kommer jag bänka mig och risken är ganska uppenbar att ni återigen kommer få en analys, även om den säkert blir mindre djuplodande då jag inte har dessa gamla bönder i lika färskt minne.
Och med detta önskar jag er en god lucia och hoppas ni alla får en underbar dag. De som faktiskt har orkat läsa såhär långt och orkat med mitt svammel förtjänar verkligen en underbar dag.
God Luciatorsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar