Ett avbrott i söndagstristessen

Idag vaknade jag till dimma. Hela dagen har varit en dimma och då menar jag faktiskt rent vädermässigt och inte mentalt. Söndagar är väl annars dimmornas dag, de beslöjade ögonens dag. Men jag är tämligen klarögd. Men inte hjälper det när dimmorna ändå flockas framför mig.

Nu har jag tagit ett avbrott i middagslagandet för att se om det är en bra sås jag lagar. Eftersom ordspråket säger att bra sås reder sig själv så har jag lämnat den på spisen för en stund för att se hur den har betett sig när jag kommer tillbaka.

Antingen är det en bra sås och då har den puttrat ihop sig till full styrka och smak. Alternativt är det en mindre bra sås och då får jag fuskreda lite och smaksätta ytterligare något.

Det är det som kallas vardagsspänning. I värsta fall kan ju pannan ha kokat torr också och det ligger små hårda klumpar som en gång var champinjoner där i pannan. Det vore det värsta för då går det inte att rädda den. Men det borde inte vara någon fara. Svag värme och en hel del vätska i som har möjlighet att reduceras finns till godo.

Nåja. Eftersom potatis inte själv sätter på plattan på spisen och kokar sig själv och fläskkotletter inte kravlar ur sin lilla behållare och slänger sig i stekpannan (i varje fall inte när de inte passerat bäst före datum) så får jag nog lämna er och återgå till middagen.

Jag är väldigt spänd på vad som hänt med såsen faktiskt.

God söndagskväll.