På tal om föregående inlägg....

Så glömde jag den absolut bästa starten på en sång som någonsin skrivits.

Jag önskar att jag kommit på den själv. Den sätter liksom an hela tonen. Slår på den rätta strängen för att skapa en darrning i hela närvaron.

Hur den låter:

Somliga blir snuviga i lador.....

Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker det är helt genialt. Å andra sidan tycker jag den bästa film som någonsin gjorts är Änglar finns de. Tätt följd av Pretty Woman, Somekind of Wonderful och Can´t buy me Love.

Så det hela kanske säger mer om mig än om kvaliteten på det jag uppskattar.

Men jag kan ha ganska förfinad smak också. Till exempel tycker jag mycket om gåslever. En bit lätt uppstekt gåslever på en bit smörstekt bröd och lite knaperstekt bacon därtill. Javisst, bacon passar till allt. Jag gillar riktig svensk husmanskost såsom Rotmos med fläsklägg eller bruna bönor med stekt fläsk.

Jag kan också uppskatta en väl lagrad Whisky eller Rom. Så att säga att jag inte är finsmakare är att säga ljug.

Även när det kommer till litteratur är jag en finsmakare. Vem kan till exempel hitta en bättre bok än: Röde Orm som är min absoluta favorit. Det finns nog ingen bättre bok. Det är i varje fall den boken jag läst absolut flest gånger, tätt följt av Vattenfolkets Land, samt kåserisamlingar av Torsten Erenmark.

Så litteratursmaken är det inget fel på heller. Det som kanske kan ifrågasättas lite är just filmsmaken. Men man skall väl se saker man blir lycklig av. Filmer med lyckliga slut man kan snyfta lite till. Det tycker i varje fall jag. Inte skräckfilmer som bara är obehagliga och får mig att vilja krypa in och gömma mig bakom soffan (fast där kan ju finnas monster eller mördare)

Nej. Jag gillar tramsiga Collegefilmer och står för det. Det klarar min manlighet av.

Sådär. Detta om The Purjolök Blues.