En orgie i bönder.

Igår var det så dag. Efter en lång höst där jag nervöst och engagerat följt de fyra bönderna i bonde söker fru. Suckat över deras val, skrattat åt deras tillkortakommanden. Njutit av fina stunder och vackra naturbilder.

Varje onsdagskväll har jag bänkat mig för att se hur det går för våra kära bönder. Nåja, i ärlighetens namn har jag ganska ofta sett programmet i efterhand för att slippa reklam eller för att jag inte haft tid precis klockan 20 varje onsdag.

Nåja. Igår var det dags för de slutgiltiga valen. Jag tänkte att det är bäst jag betar av bönderna en och en och gör en liten kort analys och historisk återblick kring varje bonde.

Naturligtvis börjar vi med favoriten:

Sörpelbonden, eller tandtrollet även kallad:
Stackars Klas fick inte så många flickor med sig från början. Tanken var ju att alla skulle ha tio stycken på den första tillställningen och speeddatingen på slottet. Men så vitt jag minns så var det bara 6 tappra själar som hade dykt upp för att träffa Klas.

Nåja, vad spelar det för roll. Han har betat sig igenom dem alla. En efter en har fallit ifrån.En del ganska, som det verkar, vettiga tjejer. Medan en var helt hysterisk. Jag skall inte analysera henne djupare för det skulle vara förtal. Men jag säger bara barnsax.... Färgglad men inte särskiltl vass.

Nåja. Till slut återstod då bimbon och MonaLisa. Och där var ju valet själklart. Inte blev det svårare av att bimbon också förklarade att hon bara ville vara kompis med Klas. Och Klas som redan fattat tycke för MonaLisa och vice versa slapp på detta sätt att göra det känslodrypande valet utan kunde falla ned på en pläd med MonaLisa och sörpla lite extra mycket. Här tror jag det finns potential. Båda är charmiga och verkar trots allt ganska sympatiska personer. En liten operation, eller tandställning så kanske sörplandet försvinner så det inte blir som ett ständigt soppätande. Men jag hoppas verkligen det går bra.

Blyge, tafatte bonden:
Här har vi gått från en extremt blyg, tafatt och tyst bonde, till en bara väldigt blyg, tafatt och tyst bonde. Att han inte redan vid första tillfället lyckades skrämma bort sina dater är ett under. Men han fick med sig en liten tapper skara hem till gården. Sedan kom förklaringen att han blivit bränd av sin förra fru och därför hade svårt att öppna sig. Det är som jag alltid trott. Kvinnor är lömska varelser som leder oss män in i fördärvet.

Nåja. Till slut så släppte han på lite känslor, öppnade sig och gjorde igår det slutliga valet. Jag kan nog tycka han gjorde rätt. Det är något lite konstigt över den kvinnan han valde. Jag säger inte att hon är farlig på något sätt, men jag skulle inte lämna min kanin till henne. Låt oss säga så bara.

Å andra sidan. Valet mellen den bittra norrländskan och kaninkokerskan blev ändå ganska lätt och jag tycker han gjorde rätt. 

Huruvida det här är något att bygga på låter jag vara osagt. Han behöver nog jobba lite på sin blyghet och bli lite mer spontan. Då kanske det funkar. Man kan ju alltid hoppas.

Kamelbonden:
Han kom som en storm med ett hår och skägg som inte blivit klippt på 40 år. En jultomte personifierad med ett skratt och en charm som fick kvinnorna på fall och en önskan om att gränsla honom.... Förlåt, hans kameler.

Jag tycker han hela vägen valt rätt faktiskt. Han har rensat bort de jag inte tyckt verkat så sympatiska och igår återstod så den snälla, blyga med trygga kvinnan och det rödhöra, spontana yrvädret med känslorna utanpå.

Han valde den senare och jag tror det blir rätt, även om han själv även efter valet inte verkade helt säker på att det verkligen var rätt val. Men min känsla är att det är rätt och att det skulle kunna fungera. Tysta kvinnan tog det med fattning och hade säkert känt på sig hur det skulle gå, även om han, enligt programmet i varje fall, hade bestämt sig. Men jag tror att vi alla hade det på känn.

Nu kan vi bara hoppas att han vågar släppa in henne in på livet. Jag är tveksam till att det funkar, men å andra sidan är båda över 50, borde veta ungefär vad de vill och har haft det att utgå ifrån. Så man skall aldrig säga aldrig och jag hoppas att om jag någongång kommer till Öland få se Mariette komma ridande ur solnedgången på en vit kamel.

Casanovabonden:
En skånsk casanova på jakt efter den skånka myllans gudinna. Ja, kanske skulle man skammanfatta denna häradsbetäckare på detta sätt. Han var tidig med att ta i, pussa på och verkligen känna efter på flickorna.

Men så när det var dags för val så gjorde han det... Det dummaste man kan göra när det gäller kärlek. han började tänka rationellt. Lyssna på ditt hjärta dummsnut, nästan skrek jag framför TVn. För visst var det klart att han inte valde med hjärtat utan började överväga avstånd och lyssna på sin mamma.

Jag skall inte säga att det alltid är lätt att välja. Jag har själv väldigt svårt att bestämma mig, om det så bara är om jag skall ha ost eller skinka på en smörgås och i större beslut kan jag driva mig själv till vansinne.

Men här var det så klart. Han hade inte svårt att bestämma sig. Han ville bara att det skulle bli så smidigt som möjligt och det är en dödssynd.

Ja, jag blir upprörd. Även om jag inte var så betagen av honom så tycker jag ändå att han skulle förtjäna att våga göra rätt val och våga bli lycklig. Vad är 40 mil om man hittar den äkta kärleken?

Nåja. Det är dömt att misslyckas redan från början och jag misstänker, med tanke på blänkarna i slutet av programmet, att något kommer hända redan under resan de gör ihop.

Och med detta slutar så den riktiga säsongen av Bonde söker fru. Det återstår två program. Ett kommer ju handla om deras resor. Sedan misstänker jag att det blir ett program som talar om hur det ser ut idag.

Jag kommer se dessa också. Jag kommer sitta som klistrad. Vara glad om de har lyckats. Säga vad var det jag sade. Och analysera även detta.

Men detta är min slutliga, stora och kompletta analys av Bonde söker fru 2012.

Har ni frågor och funderingar så hjälper jag förstås gärna till med fler analyser.

God torsdag.